Familjen Fromhell

Vi firar

Wed, 22 May 2013 16:03:00 +0200

Vi äter tårta idag. Av två anledningar faktiskt: 1. Vi firar. Efter många turer gällande min 30 hp praktik i höst hamnade jag slutligen rätt. Igår blev allt klart och jag är ungefär så glad att jag håller på att börja lipa varje gång jag tänker på det. 2. Vi äter tårta som belöning. Idag har nämligen Alva och jag hängt på sjukhuset och gjort hörseltest. Eller Alva har väl gjort tester, jag fick vänta utanför och tvingades underhålla mig själv med att stirra rakt in i en vit vägg. Alla tester är inte färdiga men klart är att Alva ska operera ut det där röret som sitter i ena örat och vägrar trilla ur av sig själv. Under narkos dessutom. Alva själv är cool inför operationen, det är jag som panikar en smula inombords. Fast det vet ju inte Alva om så klart. Men nu äter vi alltså tårta och firar att vi allmänt är så himla bra. Idag s k a jag skicka ut de där inbjudningskorten till Alvas pyjamasparty nästa fredag. Herregud vad jag är usel som partyplanerare...

Gör-det-aldrig-manual

Mon, 20 May 2013 21:23:00 +0200

Det är ju studsmattesäsong nu och därför har givetvis också vi tvingats plockat fram vårt fula, blå skrälle. Hade jag vetat hur mycket jag skulle komma att störa mig på den där mattan, hade vi aldrig köpt den till barnen. Än mindre hade vi ställt upp den på tomten. Men det är en sådan där typisk grej som man lär sig efterhand som förälder, precis som så mycket annat. Det borde lämnas ut en “gör-det-aldrig-manual” till nyblivna föräldrar redan på BB. På min lista hade jag haft med följande punkter: 1. Samsov inte för skojs skull. Det är mysigt när bebisen är typ 6 dagar gammal och liten. Det är inte lika mysigt när bebisen fyllt sex år och du inte längre kan gå upprätt på grund av puckelryggen som du fått till följd av att ha sovit på en 5 cm stor yta de senaste åren. 2. Lär inte dina barn att äta saker som du själv tycker om. För de glupska små fågelungarna kommer vid senare tillfälle se till att du står utan dina favoriter. Låt dem istället äta sådant som du själv inte föredrar – till exempel det vita köttet på kycklingen, eller sötlakritsgodisarna i Gott & Blandatpåsen. Så får du behålla godsakerna för dig själv! 3. Köp inte saker till barnen utan att ha vägt för- och nackdelar mot varandra. Ta studsmattan som exempel! Fördel A: Barnen slipper springa över till grannen varje gång de vill hoppa lite. Fördel B: Finns ingen. Nackdel A: Den är ful. Nackdel B: Alla studsmattelösa barn kommer från och med nu samlas på DIN tomt. Nackdel C: Gräsmattan förstörs. Det var det jag kom på i stunden, men listan kommer säkert fyllas på mer. Nu måste jag dock återgå till mitt kvällsnöje – Game of Thrones och mitt paket med glass. Jo just det: Låt aldrig barnen lukta på ditt kaffe. Annars kommer de att lyckas avslöja din coca cola som du så listigt dolt i en kaffekopp. För även om barn inte gillar att dricka kaffe så synar de coca colabluffen på grund av doften. Eller så lär du aldrig dina barn vad coca cola är för något. Det är ju också en variant...

kökstips

Sun, 19 May 2013 22:18:00 +0200

Jag fick en fin present av min svägerska och bror igår när de kom. Årets måste-ha-grej som bör införskaffas av varje hushåll inför grillsäsongen! Grillvantar och grytlappar i jeanstyg. Så fint att jag blir en smula tårögd. Hade det inte ösregnat idag vid middagstid hade jag stått ute och myst med min nya vante.

Överraskningsbonus

Sat, 18 May 2013 13:22:00 +0200

Inatt ösregnade hos oss. Regnet smattrade så hårt att det lät som att någon satt en meter ifrån mig och sköt med automatvapen. Tror jag i varje fall, för jag har ju aldrig hört någon skjuta 1000 skott på en minut med automatvapen på riktigt. Konstigt nog. I vilket fall minns jag att jag kikade ut genom fönstret och att himlen utanför var alldeles gul. Jaja, nu går jorden under, tänkte jag besviket innan jag somnade om. Fast det gjorde den ju inte. Uppenbarligen. Eftersom jag vaknade i morse. Idag har jag städat och köpt lördagsgodis. Min bror och hans sambo kommer snart hit och ska ha ofrivilligt eurovisionmys tillsammans med oss. Jolanda är och hämtar dem just nu. De kommer ju hit frivilligt så klart, men vi har bjudit in dem med löftet om grillkväll. Att de ska tvingas stanna kvar på Eurovison ser vi som en överraskningsbonus! Jag har svårt att sova om nätterna just nu. Jag är rastlös, fundersam och en smula uttråkad. Inatt sov Jolanda över hos oss och hon höll mig sällskap. Vi åt chips och tränade på att måla naglarna. Varför är det så himla mycket svårare att måla naglarna på någon annan för? Tomas somnade tidigt så honom kunde vi också öva på. Han blev glatt överraskad imorse när han fick syn på sina nymanikerade fötter.

Hurra!

Thu, 16 May 2013 22:12:00 +0200

Nu när jag öppnade upp bloggen efter ändringarna härinne på lt.se upptäckte jag att jag numera kan skriva text också efter bilderna. Att blanda text och bild blir himla mycket roligare läsning tycker jag. Så nu gör vi det. Blandar. Igår tvingade jag Tomas att ta fina foton på mig. Vi gör nämligen magasin nu i den sista kursen för terminen och jag är chefredaktör så jag måste vara med på bild. Eller måste och måste, gud vad ödmjukt det där lät. Jag har bestämt att jag ska vara med på bild, så är det. Detta är inte kräk som ni ser på bilden. Så osmaklig är jag inte. Det är bara mitt nya beroende – knäckig rabarberpaj med vaniljglass, upplagt på tallriken på ett sådant sätt att det bara råkar påminna lite om en spya. Utöver att vi numera är en friskusfamilj som tränar, har vi också börjat äta nyttigt här hemma. En massa bönor och linser och sånt. Eller Tomas äter det. Barnen och jag har fortfarande inte riktigt fattat tjusningen i att äta så här sunt, men vi försöker sympatiäta tillsammans med lille Tömpisen i varje fall. Nu ska jag fortsätta titta på Eurovision här hemma. Tomas har låst in sig i sovrummet. Antingen gråter han eller så tittar han på hockey, men jag gissar att han gör både och. Det brukar bli så här när Sverige är med och tävlar i något.

Jag tränar

Mon, 13 May 2013 22:16:00 +0200

BEACH 2013 HÄR KOMMER JAG, WOOP WOOP, WOHO! IDAG HAR JAG SPRUNGIT EN MIL. Haha, jag skojade bara. Beach 2013 är alldeles för långt borta för att jag ska börja fundera på sånt trams ännu. Idag har jag istället börjat träna inför det där Vårruset som jag ska springa om två veckor. Sist jag sprang var faktiskt under förra årets Vårrus, men jag tänke vara ute i lite bättre tid den här gången. Lite framförhållning har man ju inte dött av så att säga. “Det är lika bra att vi satsar på att springa en mil redan ikväll. Då kommer det där fjantiga lilla loppet om ett par veckor kännas som att det är över på några sekunder”, sa jag till Jolanda innan vi gav oss ut i spåret. Men ärligt talat hade jag nog överskattat min fysiska uthållighet en pytteliten smula. För efter ungefär två kilometer höll jag på att dö. Åtminstone kändes det som det. Vi tog oss runt på 1 timme och 9 minuter. Och nej, vi sprang inte med myrsteg hela vägen. Mesta dels av tiden gick vi. Vi gick och så samtalade vi om huruvida vi höll på att dö av kvävning eller om vi bara var andfådda. När man aldrig blir andfådd i vanliga fall så vet man ju inte sånt. “Ta fina bilder på när jag går”, sa jag till Jolanda. För i mitt huvud tränar jag lika lätt och smidigt som en skuttande liten gasell. Men Jolanda kunde inte alls fånga mina gasellskutt på bild. Hon är ingen bra fotograf, den där systern.

Loppis

Sat, 11 May 2013 22:43:00 +0200

Idag har vi gått på loppis, barnen och jag. Tomas jobbade så han gick miste om alla prima loppisfynd som han kunde ha slagit till på, som den äkta loppisentusiast han är. Men vi andra hade roligt. I ärlighetens namn visste vi inte att det var loppisfest längs med vår väg ned mot Ica. Vi skulle liksom bara ut för att köpa godis och så helt plötsligt stod vi på en loppmarknadsgata. Det var stor varitation på prylarna. Vid ett bord stod en unge som sålde begagnade/vällekta/brutalt misshandlade barbiedockor för 100 styck då ungen ansåg leksakerna ha ett visst affektionsvärde. Vid ett annat bord stod det penionärer som sålde mc-tillbehör. Lilla Soffis köpte sig en barbiedocka, inte av den snåla ungen dock. Alva hittade en gosedjursvarg och jag köpte två vaser av våra grannar. Vaser kan man aldrig få för många av så att säga. På vägen hem med våra prima fynd hittade vi en dunge full med gullvivor. Vi plockade på oss ganska girigt med blommor innan vi gick vidare. Ikväll har vi grillat kyckling. Och så ryckte jag årets första rabarber och bakade rabarberpaj med kolatäcke.

årets första mördarsnigel

Fri, 10 May 2013 20:34:00 +0200

Idag måste jag berömma mig själv alldeles extra mycket för min känsla för effektivitet. 16.45 rullade min buss in i Trosa. 17.01 överlämnade jag Alva som skulle på födelsedagsdisco på Societetshuset. Däremellan hann jag med att hämta Sofie på dagis, möta upp Alva som kom hem från fritids, byta kläder på barn, borsta ut tovor ur barns hår, ställa in matvaror i kylen, och köra barn till discot. Att sedan mjölken råkade hamna i frysen och glassen i skafferiet, det är en annan femma. Lilla Soffis och jag har varit ute hela kvällen. Vi satt på trappan och skar sallad samtidigt som jag aka mästerkocken skötte grillen. Idag hittade jag årets första mördasnigel. Nu är jakten igång. I år ska jag fan emej lyckas utrota de små jävlarna. Imorgon ska jag bjuda dem på en stor dos med gift.

Det blommar i trädgården

Thu, 09 May 2013 21:15:00 +0200

Idag har vi gjort något jättetråkigt och något jätteroligt. Det jättetråkiga: Vi åkte till Granngården och köpte en gräsklippare. “Den är helt otrolig, vilken klippning, vilken motor”, gick Tomas runt och viskade förtjust för sig själv när han provade maskinen. Och bara för att poängtera – Tomas tyckte inte att gräsklipparen var rolig på grund av att han är man och har en muterad gen som gör att han älskar motorer och elektronik. Tomas tyckte gräsklipparen var rolig för att han är Tomas, en person med få glädjeämnen här i livet. Ja, utöver mig och barnen då. Över till det jätteroliga istället: När vi ändå var på Granngården köpte vi fina och roliga blommor. När vi kom hem igen grillade vi floridastek, klippte gräsmattan, planerade blommor och sådde frön – samtidigt. Nu blommar det i trädgården. Fast om allt dör i natt till följd av köldskador får jag skylla mig själv. Jag är en alldeles för lat trädgårdsfantast för att orka hålla på med några in- och utflyttningar av mina blomster. I morgon är det åter vardag för familjen. Alva ska till fritids och lilla Soffis ska till förskolan. Där förmodar jag att de kommer att få hänga helt själva hela dagen eftersom de flesta vanliga familjer har tagit långhelg. Men inte vi inte, jag måste nämligen in till skolan och häcka hela dagen.

Ångest

Wed, 08 May 2013 22:33:00 +0200

Igår hade jag ångest. Jag får det ibland. En sådan där jobbig ångest som man bara vaknar upp med. Ungefär som huvudvärk, bortsett från att ångesten istället för i huvudet sitter i känslorna. Den bara sitter där och maler och maler. När jag har sådan där ångest brukar jag älta saker. Jag kan gå runt och ältar små fjantgrejer som kan ha inträffat flera månader tidigare. Igår till exempel gick jag runt och ältade att jag en gång stavade fel på ett namn i en artikel. I mitt huvud blir det där stavfelet ungefär till en lika stor grej som att jag skulle ha åkt hem till den omskrivna personen och satt eld på hens hus. Så tokigt. Igår botade jag min ångest genom att hämta barnen tidigt från skolan. Vi åkte och köpte glass och tillbringade eftermiddagen ute i trädgården. Glass och umgänge med de två små grisarna tenderar liksom fungera bättre än valium dessa dagar. Sedan somnade jag innan klockan slagit åtta och sov därefter hela natten som ett litet svin. Imorse när jag vaknade var ångesten borta. Tacka veta jag glass och knoddisar.

kalasplanering

Mon, 06 May 2013 22:36:00 +0200

Idag har jag börjat planera Alvas kalas. Hon fyller ju sju år om en månad och eftersom man bara fyller sju en gång här i livet måste detta firas på ett alldeles extra ordinärt sätt. Precis som varje födelsedag bör firas andra ord. Medan jag under förmiddagen satt och lyssnade på en föreläsning om om tidningsmagasinens begravningståg, surfade jag samtidigt runt efter roliga grejer att göra på ett 7-årskalas. En clown känns lite för tråkig och de trollkarlar som jag hittat genom deras flashiga trollkarlshemsidor, erbjuder bara offerter för företagsgig. Och Alvas kalas kommer ju vara så mycket grymmare än ett fjantigt litet företagsgig så att säga. Just nu är jag inne på att hyra en klättervägg och en hoppborg och smälla upp i trädgården. Väldans kul grej att göra om det är fint väder. Himla trist kalas om vädret är på samma sätt som förra året, dvs kallare än julafton 2011. Men vi får se, något roligt ska jag väl hinna komma på innan det är dags. -------------- Igår hängde vi ute hela dagen. Min oro över att lilla Soffis ont i magen skulle vara magsjuka visade sig vara falsk så vi kunde visa oss ute bland folk. Vi tog en söndagsfika nere i centrum och resten av efterdagen låg jag ute på gräsmattan och jobbade.

Målat lite

Sat, 04 May 2013 22:53:00 +0200

Lilla Soffis hade ont i magen under förmiddagen så vi stannade hemma idag och tog det lugnt. Jag passade på att måla om köksbordet. Och så fick jag lite färg över. Så jag målade lite på mina pallkragar också. Och barnens gunga. Om målarfärgen hade räckt ännu längre skulle jag nog ha målat träden vita också. För mitt i min harmoniska måleristund kändes den tanken liksom lite fräsch. Hoppas nu bara att vit inomhusfärg trivs på fuktskadade pallkragar som står ute året om. hoppas hoppas

Treårstrots och utomhusfika

Fri, 03 May 2013 22:44:00 +0200

Vi har haft mysdag idag. Eller “musdag” som lilla Soffis säger. Jag hämtade barnen tidigt från förskolan och vi skuttade lyckliga hem och bakade muffins och myste. Ja, eller om jag ska vara riktigt ärlig var det väl jag som bakade de där muffinsarna. Själv alltså. Alva vill ju bara vara ute i trädgården och leka med sina kompisar hela tiden, “tråkmamman” tror jag min nuvarande titel är enligt henne. Men hellre det än namnet som hon gav mig när jag var gravid med Sofie. “Fläskpannkakan” hette jag om jag inte missminner mig alldeles. Det var en fin tid. Lilla Soffis sitter numera mest ute i sin vagn och är arg så henne ser jag sällan heller. Hon har en liten “livskris” just nu där hon går runt och är arg på precis allt och alla. Treårstrots tror jag bestämt att det är, men någon gång ska väl även hon genomgå det så att säga. Enda stället som duger åt Soffis är barnvagnen som hon inte använt på ett år. Men där sitter hon nu och tronar hela eftermiddagarna med sin napp och sin filt och en rynka mellan ögonbrynen. Alltså bakar jag muffins för mig själv som jag sedan vräker i mig... Idag hade jag förresten min första utomhusfika som inte inkluderade blåa läppar och förfrysta fingrar. Nu är det ju sommar på riktigt så att säga!

Snusfri

Wed, 01 May 2013 22:31:00 +0200

Över en vecka som snusfri och min mun har aldrig känts fräschare...

Hundfärgade jackor

Tue, 30 Apr 2013 15:40:00 +0200

Japp, det är bara att konstatera: mina barn är inte skapta för att befinna sig i affärer. Eller på allmänna platser överhuvudtaget för den delen. I varje fall inte den minsta. “Vilken färg på jackan vill du ha, lilla Soffis?” frågade jag henne när lilla Soffis sprang förbi mig i klädbutiken. Hon lekte nämligen kurragömma (med sig själv) medan vi andra tittade efter jackor. “En hundfärgad tack”, svarade lilla Soffis i farten innan hon sprang in och gömde sig under en snurrställning med galonkläder.. En hundfärgad? Menade hon kanske en svart, en grå, en vit, eller en brun jacka? Nej, nej, nej och nej. Lilla Soffis ville ha en hundfärgad. “Vill du kanske ha en grön jacka då?” frågade jag listigt. “Nä, jag ska ha hundfärgad jacka”, sa lilla Soffis och tittade med hotfull blick fram från sitt gömställe under galonkläderna. "Eller en gul?" “JAG VILL HA HUNDFÄRG!” vrålade lilla Soffis då. "Eller en rosa?" "HUNDFÄRG!" “En orange?” Här började jag bli desperat. “HUUUUNDFÄÄÄRG”, tjöt lillmonstret. "Men en turkos jacka då?" "HUUUND... ah, ja hundfärg." Turkost är alltså årets färg på hundar om ni frågar lilla Soffis. Frågan är: är hon ett litet geni när det kommer till djurmode, eller är hon färgblind? Eftersom hon är mitt barn, utgår vi från det första alternativet. Förresten visade sig de hundfärgade jackorna vara slut i Soffis storlek. Hon valde en som hon kallar för sin polisjacka istället. Sedan åkte vi hem och åt macarons.

Gå på vårjakt

Mon, 29 Apr 2013 22:04:00 +0200

Inte nog med att det är Valborg i morgon, jag är dessutom ledig. Planen är att jag tillsammans med Alva och Soffis ska åka på vårjakt. Gud vad fint och pedagogiskt och härligt att åka ut för att leta vårtecken tillsammans med sina barn, tänker kanske du nu. Men det är inte det som jag menar med vårjakt. Vi ska bara genomgå kvartalshelvetet - åka och handla jackor och skor och allt sådant där som måste bytas ut var fjärde månad när man har barn. Det är ingen rolig grej att göra, varken för mig eller barnen. Men samtidigt måste de vara med under provningar, för det här med vad de har för storlekar lyckas Tomas och jag aldrig ha riktig koll på. Jag t r o r att lilla Soffis har klädstorlek 98 och skostorlek 25. Och jag har för mig att Alva har minst storlek 128 i kläder, och gissningsvis har hon typ storlek 36 i skor, för numera kan jag ju låna hennes strumpor. Men jag vet inte. Alva kan lika gärna har skostorlek 31 – det tror Tomas. Att hon har 5 meter långa fötter är kanske bara något jag fått för mig. Sak som jag vill ha till mig själv: Jolandas nya Michael Korsväska. Den har samma färg som smält socker. Jag blir hungrig av att bara titta på den.

Dag tre i Paris

Sat, 27 Apr 2013 15:39:00 +0200

Dag tre, det var den dagen då jag kände mig tillräckligt franska för att köpa mig en basker. Med baskern på huvudet togs jag för att vara fransyska. I varje fall av alla turister som inte förstod frall-språket. Och när jag på hemmasnickrad franska slängde mig med några grötiga “r” fick jag uppleva hur alla rockstjärnor har det när de äntrar scen. Franska är ju inte sådär assvårt att förstå och jag måste nog säga att mina egna språkkunskaper i franskan tog mig ganska långt när jag grötade till mina r. Jag kan alltså säga “qui”, “merci beaucuop”, “pardon” och “avec ses mains et ses succès avec l'argent”, typ. Den sista meningen betyder ungefär: “upp med händerna och hit med pengarna”, enligt google translate. Det var den enda meningen som jag brydde mig om att lära mig innan vi åkte. Torsdagens förmiddag ägnade Jolanda och jag åt att susa runt i en taxi mellan Rue Saint-Honoré och Champs-Élysées. Det var fruktansvärt varmt och vi drack champagne och tyckte livet var en fest. När vi kom tillbaka till hotellet bestämde vi oss för att ha en ny picknick. Vi låg ute i en park ända tills det att vårt vita skinn färgats scharlakansrött och vi ägnade resten av kvällan att gnälla över vår svedda hy. I morse åkte vi hem. Hem till 9 grader kyla, 71 olästa mail och 2 förkylda barn. Det var härligt. Bortsett från kylan och att hela Sverige är brunklätt ett par veckor till.

Dag två i Paris

Fri, 26 Apr 2013 17:42:00 +0200

Dag två. Vi åt fransk frukost mitt emot Notre Dame. Sedan åkte vi båt. Det är det bekvämaste sättet att turista på i Paris tycker jag, utöver taxi då. Först båtade vi oss över till Louvre för att titta på Mona Lisa. Vi lyckades tränga oss in i en liten guidad grupp och guiden förtäljde spännande saker, som att de flesta som tittar på Mona Lisa är dumma i huvudet eftersom de beskådar tavlan rakt framifrån. Hemligheten med tavlan är att man ska kolla från sidan, det är då den avancerade penseltekniken kommer fram. Sedan hörde jag inget mer för guiden upptäckte oss och vi blev tvungna att gömma oss bakom en staty en ganska lång stund. Efter Louvre hittade vi en delikatessaffär där vi köpte käk. Stinkande ostar, oliver, räkor, kronärtskockor, stenugnsbakat bröd, citronmaräng paj, chokladtårta, jordgubbar, salami, rosévin och sådant där gottigt. Grejer som vi sedan intog 20 meter från eiffeltornet innan vi bestämde oss för att åka upp. Dock är jag höjdrädd så för min del kändes inte upplevelsen av att sitta tre mil uppe i ett torn fullt med franska militärer med vapen (terrordådsrisk) särskilt svinkul. Men när vi kom ned på marken igen köpte jag mig en sockerkringla och då blev allt roligt igen. Sedan åkte vi mer båt innan vi gick tillbaka till hotellet och åt jordgubbar och macarones och drack champange innan det var dags för middag.

Paris dag ett

Fri, 26 Apr 2013 17:06:00 +0200

Nu är vi hemma igen. Precis som jag förutspådde hade vi det jättevarmt samtidigt som det förblev svinkallt i Sverige. Det känns skönt att veta att jag har en alternativ karriär om jag någon gång tröttnar på journalistiken – som meterolog. Eller sierska. Men åter till Paris. Första dagen satt vi på en uteservering och åt ost och drack rödvin. Sedan traskade vi ner mot Seine och Notre Dame. Jolanda åt en tallrik sniglar utan att kräkas och jag och mamma åt i vår tur någonting som faktiskt liknade kräk, i gelé. Foie gras. Det smakade sådär faktiskt men vi tvingade oss hurtigt igenom de flesta av de franska delikatesserna. Vi promenerade bort till Jardin du Luxembourg och satt där i solen ett par timmar också. Vi drack ännu mer rödvin och så åt vi chokladtårta. Givetvis rökte vi massor under hela tiden, det är ju typ franskt att göra det liksom. Dessutom hade jag slutat snusa samma morgon så cigaretterna räddade mig nog en smula. Och det var väl allt från dag ett.

Snigelhälsningar från Paris

Wed, 24 Apr 2013 15:21:00 +0200

Hej på er! Eftersom detta blogginlägg är tidsinstället vet vi ju ännu inte om jag hunnit dö under flygresan. Så jag tyckte det var lika bra att skriva det här inlägget innan jag åkte. Förmodligen har vi det extra varmt och härligt just precis nu när du läser detta. Förmodligen dricker vi champagne och promenerar samtidigt runt på jakt efter snigelglass. Det är Jolanda som har fått för sig den dumma idén att det finns snigelglass i Frankrike. Och det var allt för nu. Eftersom vi lider av en släng spontanism har jag faktiskt ingen aning om vad mer vi ska göra än att leta efter snigelglassar och dricka bubbel. Antagligen myser vi inne på Louis Vuittons flaggskeppsbutik också, men det är typ allt jag vet. Ha det fint och hoppas att det regnar på er hemma i Sverige! Till Tomas: Om du glömmer att vattna mina odlingar och de visar sig vara döda när jag kommer hem igen väntar samma öde för dig. Alltså en natt på kompostlådan. Inte död, det älskar jag dig liksom för mycket för. Puss puss!

Packa Paris

Mon, 22 Apr 2013 21:09:00 +0200

Om sju timmar ställer jag mig på gaspedalen och brummar hemifrån. Jag ska gå och lägga mig så fort jag packat färdigt. Det är så hysteriskt tråkigt att packa bara så det tar lite tid. Först packar jag ett par strumpor, sedan tar jag en kaffepaus. Sedan packar jag ned en tröja och så dricker jag lite kaffe till. Och så håller jag på. Det är därför som jag alltid upptäcker att jag packat ned sju par tröjor och inget annat först när jag kommit fram till hotellet. Det händer jämt. I morgon slutar jag förresten snusa. Det var en dum ovana jag drog på mig där ett tag men i morgon ska jag ta tag i det på skarpen. Det fina i kråksången är att när mitt snusbegär sätter in i morgon bitti sitter jag redan på flyget, på väg mot ett härligt snusfritt land. Då kommer jag liksom inte ha något val än att sluta snusa heller. Åter till packningen då. Packelipack. Ett par shorts borde jag nog packa ned också. Det är tydligen sommarvärme i Paris. Och som den äkta skadeglädjerskan jag är hoppas jag givetvis att det kommer regna istappar på er under de dagarna jag är borta. Adios amigos! Som man säger i utlandet.

Grillar och glassar

Sun, 21 Apr 2013 19:47:00 +0200

Aaah, grillsäsongen har börjat. Det innebär att vi från och med nu till någon gång i oktober kommer att grilla minst tre dagar i veckan. “Allt går att grilla”, är liksom familjens motto. Fråga bara lilla Soffis, förra sommaren slängde hon på ett par mördarsniglar på grillen. Mördarsniglarna åt vi givetvis inte, men de följde ju tesen i och med att de gick att grilla! Annars då. Jag glider iväg till Paris i morgon natt och har fortfarande inte packat minsta lilla grej. Lilla Soffis har lärt sig cykla med stödhjul också Hon satte sig på cykeln för första gången någonsin igår och idag kan hon cykla runt helt själv. Hon är ett motoriskt litet geni och jag har redan börjat planera för hennes framtida karriär som cykelproffs. Alva ser jag inte röken av numera. Hon är ute och röjer med alla sina kompisar hela dagarna. De är ett helt gäng som cyklar runt och håller ordning i kvarteret. De påminner faktiskt en hel del om de där cyklande poliserna i Pacific Blue, serien som var coolast i hela världen när jag var liten. Näst efter Baywatch då. Dagens höjdpunkt: Jag upptäckte att det numera finns något som heter godisglass.

En liten lövhög

Sat, 20 Apr 2013 15:49:00 +0200

Idag har jag varit ute och grävt. Det kändes liksom som att det var dags att försöka tvätta bort stämpeln som vår trädgård fått som “årets fulaste trädgård” sedan den smälte fram efter snömassorna. Så idag har jag alltså grävt i rabatterna. Och krattat upp de sista lövhögarna. Och slängt tillbaka alla barnens solblekta leksaker i sandlådan. Och kanske kanske att en och annan liten lövhög hamnade på andra sidan staketet. Men det är ju så tråkigt att kratta upp fula saker. Tydligen har alla de där liljorna som jag planterade förra året lyckats överleva utomhus hela vintern i typ 45 minusgrader. Dumt med tanke på att jag köpte på mig nya lökar förra helgen som redan skriker efter att få komma ned i jorden. Så i år blir det alltså ett ofrivilligt tema på rosa liljor. Så kan det gå.

Lite försommar

Fri, 19 Apr 2013 19:52:00 +0200

Idag var jag duktig. För första gången under alla år som jag varit förälder, lämnade jag in lapparna om sommarlovsledighet i tid. En hel timme tidig var jag till och med. Ja, eller jag lämnade ju inte in originallapparna, de råkade vi spilla gröt och kaffe på för flera månader sedan. Personalen fick liksom nöja sig med ett utrivet blad ur ett skrivblock. Som kompensation hade jag ändå ritat dit lite hjärtan och sådant där fint. Från den 4 juni till 19 augusti ska vi leka semesterfirare och enbart ägna oss åt det som faller oss in, jag och barnen. Tomas, den lille arbetsnarkomanen, jobbar ju på som vanligt typ. Bortsett från de där veckorna som vi är på Mallis. Ikväll bestämde jag förresten att våren är slut. Jag lyckades nämligen vattna bort den sista snön med vattenslangen idag och så hittade jag ett grönt grässtrå ute på gräsmattan. Från och med nu heter det därför försommar. Hur vi firade? Med årets första glas rosé. Jolanda och jag invigde vår försommar genom att stå ute på trappan och skåla. Sedan började jag hacka tänder och tvingades gå inomhus. Som vilken annan svensk sommarkväll som helst ju.

Sätta gränser

Wed, 17 Apr 2013 21:58:00 +0200

Mina barn har börjat intressera sig för pärlor. Inte sötvattenspärlor alltså, så medvetna små finlirare är de inte, utan sådana där plastiga runda ting som efter en stund tenderar att ligga över precis hela golvet. De gör förresten svinont att trampa på. Pärlorna alltså. Inte barnen, de är fortfarande alldeles mjuka i sitt lilla hull. Mest är det Alva som pärlar. Hon har blivit riktigt fingerfärdig och knåpar ihop både ringar, armband och ödlor. Lilla Soffis försöker mest tycka att det är roligt för att Alva verkar göra det. I dag hällde dessutom hon ut ungefär en miljon pärlor över hela köksgolvet bara för att hon blev arg över att hon inte fick på pärlan på ståltråden. Jag t r o r att det rörde sig om ungefär en miljon till antalet. Det kändes i varje fall som det. Jag slutade liksom räkna när jag passerade trehundrasträcket. Det är fint med trotsåldern. “Nu får du ju plocka upp alla pärlor som du hällt ut”, sa jag till lilla Soffis. “Nä, det får du göra”, svarade hon då och hoppade ned på golvet för att lägga sig och börja göra snöänglar i alla pärlor. Nu har lilla Soffis pärlförbud. Inte för att hon brydde sig nämnvärt när jag berättade det för henne, men för min egen duktighets skull kändes det finfint. Jag är en förälder som sätter gränser, har jag gått runt och berömt mig med hela eftermiddagen. Det är bara det att barnen inte tycks förstå dem. Vi var ute en ganska lång stund idag. Jag fick till och med lite färg i ansiktet. Färgen röd. Jag känner mig het!

Skriver manus

Mon, 15 Apr 2013 22:40:00 +0200

Jag har börjat skriva manus igen. Roliga manus. Jag hade glömt bort hur rolig jag faktiskt kan vara i skrift. Jag trodde liksom att jag hade tappat det! Eller så beror min återupptäckta rolighetsförmåga på att jag de senaste två åren mest skrivit akademiska texter så svåra att jag ibland inte ens förstår dem själv. Att det är därför som jag plötsligt sitter i mitt lilla skrivhörn och tycker att allt påhittat som jag skriver är kul. Förmodligen är det så. Vi tar en ögonblicksbild på det.

Trädgårdsmässa

Sat, 13 Apr 2013 18:24:00 +0200

Jag råkade ljuga lite för er förra veckan då jag sa att det var trädgårdsmässa. För det var det ju inte. Mässan håller ju på nu. Idag var jag där tillsammans med mamma och Jolanda. Främsta tanken med besöket var ju att jag skulle köpa mig en rosa vattenslang från Garden Glory, men de hade ingen monter där i år. Så nu måste jag väl beställa hem en via nätet. Jag som är en sådan usel nätshoppare. Det är det där med att jag faktiskt måste åka iväg och hämta ut det där jäkla paketet som jag har svårt för. Ungefär samma känsla som när man måste lämna tillbaka en biblioteksbok, det tar liksom emot av någon skum anledning. På mässan blev det mest småplock. Jag köpte tolv stycken liljeknölar, en påse chokladpraliner, roliga korvar och nya örter som ska planteras ut i örtrabatten när kylan är över. Men till dess får de stå och gotta till sig i vårt köksfönster. Jag åkte och handlade middagsmat direkt när jag kom hem igen. Eller middagsmat och middagsmat – jag tog det som såg gott ut. Undrar om barnen kommer bli lika glada över sin middag bestående av jordgubbar, blåmögelostar, italiensk salami och chokladpraliner...

Roliga saker

Fri, 12 Apr 2013 19:21:00 +0200

Ögonblicksbild, vad vi gör just nu: Lagar paella, dricker vin och lyssnar på Of Monsters And Men. Inte barnen alltså, så tokiga föräldrar är vi inte att vi bjuder våra barn på paella, hohoho... Nä barnen föredrar tv:n framför att ta till sig sina föräldrars kulinariska kunskaper. Märkligt nog. Och så gillar de inte doften av saffran. Idag har hela familjen varit hemma. Vi har bytt till sommardäck på bilarna och fikat. Eller egentligen var det Tomas som åkte iväg och lät en tredje person byta däck, så egentligen har vi nog mest bara fikat. Och så har jag haft lite ångest. Eller det har jag nog haft de senaste dagarna faktiskt. Jag har liksom försökt klura ut vad det är som jag vill göra i mitt framtida yrkesliv. Det är det dumma med att börja plugga så pass sent i livet när man dessutom har ansvar över barn och allt vad det innebär – att det känns som att man bara har en chans. Och väljer jag fel så har alla studieår varit helt åt helvete onödiga. Ungefär så känns det just nu. Fast nu orkar jag inte tänka förnuftigt längre. Jag tänker roligt. Jag vill ha ett roligt jobb där jag får utrymme att vara mig själv och samtidigt får göra roliga saker. Jag är alldeles för gammal för att försöka vara något som jag inte är bara för ett jobbs skull. Och så är det med den saken.

Sluta med napp

Wed, 10 Apr 2013 22:01:00 +0200

Lilla Soffis ska sluta med napp. Vi har dragit ut på det i flera månader. Nappen är det sista lilla bebistecknet som hon har kvar, men jag är inte alls redo nog att inse att hon inte längre är en bebis. Enligt lilla Soffis själv är hon typ vuxen. Hon kan läsa böcker – visserligen brukar böckerna hamna upp och ned och om man ska tro Soffis står det ungefär tre ord på varje sida, men ändå. Hon kan tvätta kläder – det märkte vi igår då en hel vittvätt kom ut alldeles blå. Lilla Soffis hade varit där och stoppat in en blå tuschpenna utan att någon märkte det. Och så kan hon köra bil. Fast det har hon ju naturligtvis aldrig provat på riktigt. Men hon säger sig kunna det. Vi får väl se hur det är med den saken, om ungefär tretton år. Jäklar i min låda vad jag gillar att ha kort hår igen förresten.

Av med allt hår!

Tue, 09 Apr 2013 22:03:00 +0200

Klippeliklipp så åkte håret av. I kväll har jag alltså varit hos frisören. Jag blev blond dessutom. Jätteblond. Och korthårig. Jag ska inte ha långt hår, så är det bara. Även om jag nu har varit högst ofrivilligt långhårig under det senaste halvåret. Som alltid gick jag från frisören med en massa roliga hårprodukter och ett löfte om att jag från och med nu ska sluta platta håret utan värmespray och en massa annat jox. Och som alltid v e t jag att jag överentusiastiskt kommer använda upp alla mina nyinköpta produkter på en månad, för att sedan återgå till att välja schampo på Ica efter finast förpackning. Förresten kom jag på en grej när jag satt där och drack kaffe med alla folieslingor i håret – Jag känner mig aldrig så ful som när jag sitter hos frisören. Under själva besöket då. Efteråt känner jag mig alltid fin. Något annat vore ju ganska tråkigt så att säga, om frisören klippte en i en ruskigt ful frisyr. Eller det skulle vara tandläkaren då. När jag ligger där i stolen med vidöppen mun, en borr och några slangar i gapet och lite lätt dreggel i mungipan. Då känner jag mig nog ganska ful också. Annars är jag givetivs alltid helt perfekt.

Jag räknar ned

Sun, 07 Apr 2013 15:55:00 +0200

Jag har tagit semester. Inte rent fysiskt kanske (så skönt är det inte att ligga och sola i trädgården när det är 4 grader och hagel), men psykiskt. Min hjärna har liksom redan checkat ut. Allt jag gör numera är att räkna ned. Jag räknar ned dagarna tills jag slutar skolan (59 dagar kvar), hur många dagar det är kvar tills jag åker till Paris (16 dagar), och drömmer mig bort till varmare dagar då jag kommer glida runt på en luftmadrass i Medelhavet. Nu är förvisso Mallisresan en renodlad charter till Fritidsresors familjevänligaste Blue Villagehotell med allt vad det innebär, men ändå. Mellan allt solstolspaxande, bufféätande, och alla pratglada och kontaktsökande semesterfirare, gillar jag Mallis hysteriskt mycket faktiskt. När jag blir gammal och grå tänker jag köpa mig ett hus i Valldemossa och hänga med mina nya grannar Catherine Zeta Jones och Andrew Lloyd Webber. Men till dess blir det Alcudiabukten. Åter till i år då. Paris blir min vuxensemester. Jolanda och jag har bokat hotell i Maraiskvarteren, bara för att det kändes ganska vågat och ungdomligt. Mamma vet inte om det ännu. Jag gissar att hon tänkte sig att vi skulle boka något vid Champs Elysees, när vi erbjöd oss att ta på oss hotellansvaret. Men så är det. Oss kan man inte lita på. I dag har vi grillat. I går också för den delen. Och så har vi krattat bort alla löv från tomten. “Nu är det baske mig vår”, sa vi till varandra när vi var färdiga med krattandet. Fyra minuter senare började det att hagla. Vår kanske är att ta i då, men april det äre! Lilla Soffis hittade sin pulka och passade på att ta ett sista åk innan den ställdes in för säsongen.

Sommardröm

Thu, 04 Apr 2013 21:58:00 +0200

Det är trädgårdsmässa i helgen. Om nu någon av er skulle ha råkat missa det. Jag ska försöka ta mig dit. Om inte för inhandling av nya sommarblommor, så i alla fall för inspiration. Jag drömmer fortfarande om min rosa trädgårdsslang från Garden Glory. En rabatt med rosa rosor och lavendel, vitlaserade drivbänkar, vitt grus och mördarsnigelgift. Det torde bli årets utepyssel om jag orkar ta mig för det. Förutom mördarsnigelgiftet då. Det skulle få pyssla med sig själv och mörda alla sniglar så att jag skulle kunna ägna mer tid åt att ligga i gräset och äta kakor. Undrar om mina hallonbuskar överlevt vintern förresten? Det måste jag kolla i morgon. I dag åt vi middag utomhus. Ofrivilligt från min sida alltså, men lilla Soffis envisades med att vilja äta sina pannkakor ute i trädgården. Alva hade fått med sig pannkakor ut eftersom hon ville hinna leka med sina kompisar och då ville givetvis lilla Soffis göra likadant. Det var svinkallt och omysigt, men lilla Soffis var nöjd. Fast nu tycker jag faktiskt att det kan få bli lite sommar här.

Ett litet beroende

Wed, 03 Apr 2013 22:16:00 +0200

Ja, jag får väl krypa till korset nu då... Jag har alltså börjat snusa. NÄHÄ, tänker säker du nu. En snusar som gått runt och trott att hon ska kunna lära sig snusa enbart för nöjes skull och som sedan trillar dit igen. Så ovanligt... Men jag tänkte liksom att; jag som är så himla unik, ovanlig och bra på alla sätt. Jag om någon borde väl kunna kontrollera något så simpelt som en liten prillerilla. Tydligen inte. I eftermiddags köpte jag inte med mig något snus hem från skolan. En är ju inte beroende, skockade jag iskallt när jag i racefart körde förbi affären på väg mot dagis. Fast det är jag visst. Beviset? Jag har suttit i soffan för mig själv och varit arg konstant under de senaste fyra timmarna. En massa glass har jag ätit också. Och jag har verkligen inte förstått varför. Det enda som skulle kunna göra mig på bra humör är lite snus, tänkte jag till slut surt. AHA! tänkte jag sen. Det är bristen på snus som gjort mig sur. Fy så hemskt. Så så är det. Jag måste göra någonting åt detta. I morgon kanske. Nu måste jag sova. Och i morgon ska jag kliva upp, köpa snus och så ska jag fundera vidare på saken. För någonting måste ju som sagt göras.

Sista påskägg

Mon, 01 Apr 2013 22:19:00 +0200

Förbannat också, jag har blivit apförkyld. Sådär när det alldeles värker i hela kroppen och det känns som att bihålorna försöker trycka sig ut genom näsan. I morgon är allt som vanligt igen. Jag ska tillbaka till skolan. Barnen ska tillbaka till fritids och dagis, och jag är så sjukt osugen på att möta den där vidriga lilla vardag. Jag vill fortsätta leva här i min familjebubbla. Spela spel, skura utemöbler, grilla och leta vårtecken. Vilken tur att jag bestämt mig för att jag ska vara ledig tillsammans med barnen hela sommaren. Annars hade jag nog gått sönder lite inombords. I morse kom påskharen förbi en sista gång för i år. Jag kunde därför äta handgjorda chokladpraliner till frukost och låtsas att det var lördag. Men nu måste jag återgå till att sörja mina sista timmar i frihet här...

Glad påskis

Sun, 31 Mar 2013 10:46:00 +0200

Och så var påskafton passerad. Vi åt påskmat, bakade kycklingtårta, gömde påskägg, och så lurade vi upp en av våra svägerskor i ett högt träd. Sådär som man brukar göra när man firar påsk helt enkelt. Under förmiddagen gick vi på påskpromenad. Mamma bor ju ute på landet med en massa bondgårdari närheten, och vi kunde därför ägna en halvtimme åt att kela med ett par två veckor gamla lammungar. Sådär en påskaftonsförmiddag. Efter lite övertalning lyckades jag och Jolanda återigen få bli ansvariga för årets gömning av ägg. Och natuligtvis ville vi ju överträffa förra årets gömställen. Vår brors ägg begravde vi därför i ett stenrös, och vår svägerskas ägg hamnade som sagt uppe i ett högt träd. Och ju smutsligare och blodigare äggletarna blev, desto nöjdare var Jolanda och jag över våra listiga gömställen. Eller som Jolanda sa efteråt: "Svårighetsgraden på gömställena mäts i deltagarnas mängd av förlorat blod." Nu får ni lite bilder i stället.

Nedgrävt påskägg och en arg mor

Fri, 29 Mar 2013 21:15:00 +0100

I dag inleddes det tre dagar långa påskisfirandet. Vi packade in oss i bilen och körde ned till Norrköping för tredje dagen i rad. I går var jag i Norpan på intervju och i förrgår körde jag ju runt och försökte lära mig hur man inte blir dödad av en spårvagn. Men i dag körde jag alltså ned hela familjen till mamma. Jag och 5103 stycken påskfirargubbar (som inte kunde köra bil) hade race på motorvägen. Jag vann. Under eftermiddagen har vi klätt påskris och vaktat lilla Soffis. Mamma har en ful liten hund och en sur katt som lilla Soffis älskar. Kärleken är dessvärre inte besvarad och det händer därför att den lilla djurplågaren Sofie åker på en omgång när hon råkar rycka katten lite för hårt i svansen. I morgon är det tydligen påskafton och jag och Jolanda är befriade från alla hjälpa-tillsysslor. Mamma har fortfarande inte glömt förra årets påskafton då vi fick i uppdrag att gömma alla påskägg. Det var då som vi slängde in Tomas och Mickes påskägg i ett par taggbuskar och de råkade riva sig blodiga när de försökte få ut äggen. Och så grävde vi ju ned mammas påskägg i trädgårdslandet... Inte kunde väl vi veta att hon skulle gräva så girigt att ägget delade sig av bara farten och fylldes med jord och daggmaskar. Men mamma har alltså inte förlåtit oss (hon tror fortfarande att vi la dit maskarna med flit) och vi är därför arbetsbefriade för dagen.

Ett friskusår

Wed, 27 Mar 2013 21:22:00 +0100

I går följde jag med Alva till sexårsverksamheten och var med hela dagen. Usel har jag känt mig som inte hunnit gå tidigare men jag har verkligen inte hunnit. För jag vill ju veta hur den delen av Alvas liv där jag inte är med faktiskt ser ut. Vilka hennes kompisar är, hur skolan arbetar med jämställdhet, hur barnen bemöts, hur klassen samverkar osv. Roligt var det i varje fall. Jag är väldans nöjd över att Alva hamnade i just den klassen. När ungen börjar i förskolan lägger man ned så otroligt mycket tid på att undersöka hur förskolan är och hur personalen arbetar, men när barnet senare flyttar över till skolan blir det plötsligt något helt annat. Då lämnas barnet vind för våg och så länge inget går fel, träffar man nästan inte lärarna alls utöver föräldramöten och utvecklingssamtal. Vilket egentligen är jättekonstigt med tanke på hur mycket skolan är med och formar barnet. Jag vill ju veta allt! I dag inledde vi vårt påsklov. Vi provkörde sträckan Trosa-Norrköping (1 timme och 9 minuter dörr till dörr) och jag passade på att köra runt bland alla lustiga små spårvagnar som finns nere i Norpan. Varför jag gjorde det? Jo för att jag kanske hamnar där i höst när jag ska göra min långpraktik. Nu ska jag sova. De senaste dagarna har varit ganska upp och ned och jag har nästan inte sovit någonting. 2013 skulle ju bli ett friskusår. Hemska sjukdomar känns liksom sååå 2012, tycker ni inte?

En tallrik perfektion

Mon, 25 Mar 2013 17:39:00 +0100

Det är en väldigt viktig dag i dag för alla oss våffelälskare. En högtidsdag. Barnen hjälpte till att vispa ihop våffelsmeten och sedan åt vi våfflor i samma takt som det gräddades nya. Hur jag och Tomas om ett par timmar ska orka klämma i oss den där lammsteken som just nu står i ugnen har jag ingen aning om. Barnen har beställt våfflor till middag också. I dag blev det förresten vår ute. Jag gick i vårkappa för första gången utan att frysa och så såg jag knoppar ute i en av rabatterna. En dag kvar, sedan är vi lediga fram till tisdag. Då kör jag det där sista dödsrycket i skolan.

Kalas som blev till bröllopsfest

Sun, 24 Mar 2013 11:25:00 +0100

I går kväll var vi bortbjudna på inflyttnings- och födelsedagsfest. Det nya huset var helt fantastiskt fint. Jag ville bo där och ett tag övervägde jag därför att be värdparet adoptera mig. Sedan glömde jag dock av någon anledning bort att fråga. Jag tror det var i samband med att lilla Soffis råkade välta ned en av deras glasvaser som gick i tusen bitar. Under middagen hölls fina tal, men allra roligast blev det när värdparet deklarerade att de under gårdagen gift sig i hemlighet. Då plötsligt förvandlades inflytning- och födelsedagskalaset till en bröllopsfest. Alla hurrade och var glada. Alva och lilla Soffis blev trötta vid halv nio och gick in och la sig tillsammans i ett av alla sovrum. Sedan sov de sig igenom resten av kvällen. Jag tog massor med foton, men bara ett togs på mig och då blundade jag. Så är det jämt, aldrig är det någon som vill fotografera mig. Konstigt, jag menar, jag som är så himla fotogenisk...

Vi åker till Paris

Fri, 22 Mar 2013 17:45:00 +0100

I dag har vi varit ute en liten stund. Eller ute kanske är fel ord, vi gick i affärer. Men vi var ju ute några sekunder mellan varje butik så det får räknas ändå. Vi gick till Lindkvistiska kompaniet och köpte vår fredagsbukett. Och så tvingade Jolanda in mig till hennes frisör för en tidsbokning. Efter en tragisk bläddring i kalendern hittade jag en tid. I maj. “Om du vill kan jag hålla extraöppet en kväll i april istället”, sa frisören då. Så om två små pytteveckor ska jag säga adjöken till mina vita hårstrån. Högst upp på min kärlekslista står just nu frisörer som har kvällsöppet. När vi kom hem igen pyntade vi påskriset. Jag har tvingats köpa nytt påskpynt i år eftersom lådan med påskgrejer har gått och gömt sig någonstans ute i förrådet. Sedan hände en kul sak. När jag stod där hos frisören och bläddrade i kalendern kom jag på att jag har en veckas hemstudier i slutet av april. En briljant idé kläcktes: Hemstudier behöver ju nödvändigtvis inte bedrivas hemma. Och klickeliklick, hade jag plötsligt köpt mig en resa till Paris. Mamma och Jolanda ska också följa med. Medan jag ligger i gräset i Jardin du Luxembourg och pluggar ska de gå runt och turista. Sedan ska vi mötas upp på eftermiddagarna och äta ostar, sniglar och allt annat franskt. Kul ska det bli! Men nu måste jag gå och mata lilla Soffis med hennes medicin här. Hej hej!

Ett barn utan smaklökar

Thu, 21 Mar 2013 19:01:00 +0100

På sjukfronten intet nytt. Vi är fortfarande isolerade från omvärlden alltså. Jag hann med att skriva färdigt mina praktikansökningar natten innan de skulle vara inlämnade. Jag hann inte ens låta någon annan läsa igenom dem innan de skickades in. Undrar vad jag skrev? Ni vet ju hur grejer som man skriver om natten kan kännas asbra när man är uppe i skrivandet, men att texterna visar sig vara snudd på obehagligt usla när man läser igenom dem morgonen efter? Det finns en väldans stor risk att mina ansökningsbrev blev så. Men gjort är gjort och jag hade ju trots allt roligt när jag skrev dem. I går morse åkte jag in till skolan svintidigt för att försöka få ihop två dagars arbete på en. Och det gick. Femton timmar senare var jag hemma och slängde skickligt ihop en delikat middag bestående av ostbågar och inget mer. Tomas och barnen hade förvisso i vänlighetens namn sparat en tallrik pyttipanna, men den hade hunnit kallna efter några timmar i kylskåpet. Och mikrad pytt känns väl sådär... I dag späcktes i varje fall lilla Soffis trumhinna så nu ska hon sörpla antibiotika fem dagar framöver. Tur nog tycker hon att det är väldigt gott med medicin. “Nästan som godis”, sa hon efter att hon fått första dosen i eftermiddags. Så jag blev ju tvungen att smaka jag också. Det smakade inte godis. Det smakade som möglig koncentrerad svartvinbärssaft. Vilket leder oss till nästa problem: Jag har ett barn utan smaklökar. Tomas bor mer eller mindre på jobbet den här veckan så vi passar på att äta i vardagsrummet.

Vårdkontrakt och det lilla aset

Mon, 18 Mar 2013 23:36:00 +0100

Lilla Soffis är sjuk. Igen. Men jag kan inte vara hemma. Jag måste ju gå i skolan och dessutom behöver jag skriva ihop mina ansökningsbrev som ska vara inlämnade om typ exakt 32 timmar, sa jag med panikröst i morse när Tomas (det lilla aset) bekymmerslöst stod i hallen och tog på sig ytterkläderna. Fast du har ju lovat att du skulle vabba den här gången, sa Tomas (det lilla aset) jättenöjt medan han knöt sina blanka små skor. Det har jag inte alls det. Och om jag skulle har råkat säga något sånt konstigt någon gång så gills det inte eftersom det inte finns papper på det där larviga löftet, sa jag triumferande. Då tog Tomas (det lilla aset) fram ett papper. “Jag Julia lovar att vabba under vecka 12 om något av barnen skulle vara sjuka under perioden 18/3-24/3 2013”, och så var pappret signerat med min underskrift längst ned på sidan. Jävla jävla skit. V e m sparar på sådana där papper egentligen? Förutom Tomas (det lilla aset) då. Enda anledningen till att jag skrev det där (vilket var för typ 2 månader sedan) var för att jag kände mig på extra gott humör den dagen. Det var samma dag som jag hittade min nya vårsjal, och Tomas kom hem och berättade att han senare under våren skulle behöva jobba alldeles extra mycket under en viss vecka. Visst visst, jag kan vara hyggligt och vabba då om det skulle behövas, sa jag vänligt. Men det var ju för att jag trodde att jag inte skulle behöva vabba som jag faktiskt skrev under det där. Våra små superbarn brukar ju klara sig från alla sjukdomar. Så nu sitter jag alltså här mitt i natten med mina ansökningsbrev och dricker kaffe. Att skriva på dagtid går inte alls då jag under eftermiddagen diagnoserade lilla Soffis med öroninflammation. Hon ligger mest och snorar, gråter och håller sig för örat, trots att jag bjussat på alvedon- och iprencoktails. Well well, efter den här veckan känner jag att min plusask i föräldrapoäng är fylld till bredden. Om man kanske skulle ta och unna sig en liten weekendresa för att matcha den där vårsjalen kanske...

Tårta och bubbel

Sun, 17 Mar 2013 22:21:00 +0100

Vilken hejdundrans kväll det blev i går. Key lime pie och chokladtårta visade sig utgöra oslagbara kombinationer tillsammans med ett par glas bubbel. Lägg dessutom till en grupp med überintelligenta och roliga personer och tja, kvällen blev ganska så fulländad! Dock blev det en ganska tidig kväll eftersom Alva hade ridlektion nu i förmiddags. I dag har jag annars mest skrivit tiggarbrev till olika redaktioner där jag lägger fram jättebra argument till varför de ska ta sig an just mig. Och så har jag ätit polly. Det godiset är på tok för underskattat. Precis som kinapuffar. Det måste börja ätas mer oftare.

Lite festligheter

Sat, 16 Mar 2013 17:09:00 +0100

Sjukdomarna är försvunna. I går, som var den sista inomhusdagen för barnen, sprang de mest runt och klättrade på varandra. Just därför är alla extra glada i dag. Att alla överlevde. Att ingen mer blev sjuk. Att lilla Soffis och Alva inte råkade döda varandra när de var som mest uttråkade. I förmiddags åkte vi ned till Marsipangården och köpte lördagsgodis. Vi har hunnit med att köpa ett påskris också. Ett orangefärgat. Och det var inte alls lika fint hemma hos oss som i blomsteraffären nej, så nu måste det bytas ut. Men vi är på gång med att påskpynta i varje fall. Det är huvudsaken. I kväll ska alla bort på fest. Tomas och barnen ska iväg på ett håll och jag ska styra näsan in mot Stockholm och gå på födelsedagskalas helt på egen hand. Jag har sett fram emot detta så mycket att jag råkade göra det vanliga misstaget att börja måla på mig smink redan vid tio i morse. Och sedan blev det lite till målning. Och lite till. Och lite till. Och nu är jag helt plötsligt jättejättemålad i hela ansiktet. Så kan det gå.

Hej magsjuka

Thu, 14 Mar 2013 22:37:00 +0100

Så nådde också kräksjukan oss. Ja, eller lilla Soffis. Vi andra tycks faktiskt slippa tvingas insjukna. Men det är en mild men tämligen vidrig variant hon har. Och nu ska vi inte gå in på detaljer men jag kan säga så mycket som att det innefattade två sovande föräldrar och en liten treåring som kröp upp i sängen och väckte dem på ett ruskigt omysigt sätt. I dag tog jag alltså ut min första vabdag för i år. Alva fick naturligtvis vara hemma hon med även om hon inte visat några kräktecken, för att undvika all eventuell smitta. Under dagen har jag tvångsmatat de små liven med provivas blåbärssoppa och kokt ris. Och även om de med äcklade miner tackade nej till min smaskiga ris- och blåbärsfrukost, hade de hungrat till sig lagom till lunch. Alva fick givetvis skåpäta men av sympati (och för att undvika ett litet utbrott av treårstrots) visade vi inte maten för lilla Soffis. I morgon är det Tomas tur att mysa runt här hemma. Eftersom vi nu inte sett till något kräk på 24 timmar antar jag att det är över för den här gången. Dock lär ju barnen börja klättra på väggarna i morgon eftersom de inte får visa sig utanför huset förrän på lördag. Men det blir inte min huvudvärk. Själv ska jag in till skolan och dricka kaffe hela dagen.

Onödiga ord

Wed, 13 Mar 2013 21:54:00 +0100

Jag skrev precis ett långt inlägg om att jag just nu väljer att inte prata med andra människor pga det känns allt för energikrävande. Detta inkluderar även ord som “hej” och “hejdå”. Jättejobbiga och onödiga ord de där som man sparar massor av egen energi på att inte säga. Alltså gör jag inte det just nu, hälsar på andra. Sedan råkade jag radera allt jag skrivit. Så kan det gå. Om två veckor är det förresten påsk, visste ni det? Så klart ni gjorde era knipsluga små läsare. Det är bara jag som inte hade koll på sådana saker. Och om Alvas fritids inte mailat ut ett “svara-idag-på-hururvida-ditt-stackars-barn-ska-tvingas-spendera-hela-sitt-påsklov-på-fritids-annars-kommer-du-krönas-till-skolans-sämsta-förälder” idag, hade jag förmodligen fortfarande skuttat runt i naiv tro om att påsk infaller om tre månader och åtta dagar. Antagligen borde vi införskaffa ett påskris ganska omgående om björkbladen ska hinna slå ut lagom till påskafton. Och så borde vi fixa gulliga, duniga små kycklingar, gula saker, påskiga blommor och en massa godis. Kanske i morgon. Nu måste jag fortsätta äta glass.

Medelhavet hägrar

Mon, 11 Mar 2013 17:53:00 +0100

Det är skitdeppigt att ha en vårdepp. Jag är ju en sån typ som drabbas av konstiga deppigheter ibland och speciellt då när årstiderna skiftar. Det är inte så att jag drabbas så starkt att jag ligger instängd i ett mörklagt rum och gråter hela dagarna, utan mer så att jag inte orkar bossa lika mycket som vanligt. Och så konsumerar jag sjukliga mängder av glass och tv-serier. De sista åren har jag tagit en weekendresa vid den här vidriga årstiden, men inte i år. Det hinns liksom inte med och jag tror det är därför jag känner av deppen lite extra mycket. Jag är trött på ful-Sverige. I går köpte vi en semesterresa till Alcudia i juli. Då flyger vi iväg. I två veckor ska jag flyta runt på en luftmadrass i turkosblått medelhavsvatten och serveras glassdrinkar direkt vid poolkanten. Dock ligger den resa så långt fram i tiden att jag inte kan glädjas över den ännu. Här får ni ett par bilder: Lilla Soffis nya vårjacka och Julia i svart hatt.

Och en blomsterpsykopat

Sat, 09 Mar 2013 15:40:00 +0100

I går var det internationella kvinnodagen, men det vet ni ju givetvis redan. Tanken var att jag skulle ägna kvällen åt att skriva ett brandtal om varför vi fortfarande behöver något så jävligt som en kvinnodag. Och samtidigt som jag gjorde detta skulle jag dricka rödvin och äta illaluktande ostar. Tanken var däremot i n t e att jag skulle somna till ljudet av Gladiatorerna kl.20.21 medan jag nattade Soffis. Men så blev det. Sedan vaknade jag igen vid 06.30 i min egen säng och var jättepigg. Förmodligen har jag sömndrucket ragglat in någon gång under natten. I dag gör vi inte mycket alls. Barnen och jag har gått i affärer och köpt vår vanliga lördagslemonad. Och så har vi handlat dubbelbladiga tulpaner. Mina rosa hortensior har förresten blivit mördade av Tomas och barnen. Det var ingen som vattnade dem på fem dagar. I morse såg det därför ut som att vi fått besök av en psykopat som arrangerat våra blomkrukor i konstiga blomsterarrangemang gjorda på torkade blommor. Nu var det förvisso bara barnen som lekt med blommorna, men ändå. Allt fick slängas ut. Nu funderar jag över vad som ska få pryda våra fönster härnäst. I eftermiddag åker vi ned till min mamma och firar en av mina bröder som fyller 30. Åren går. Jag minns hur stolt han var för 20 år sedan när han fyllde tvåsiffrigt. Undrar om han är lika stolt i dag över sina två siffror :-)

Som en hacker

Thu, 07 Mar 2013 22:23:00 +0100

Det känns som fredag idag, tycker ni inte? Eller så är det bara jag. Eftersom hela veckan har bestått av tidiga mornar och sena kvällar borta från hemmet, känns det nästan som ledigt när jag vet att jag kommer hinna hem innan dagisstängningen i morgon. Min praktikhets har dessutom släppt. Nu har jag en svinskarp lista över de mediehus och redaktioner som under våren ska få mottaga ett av mina små kärleksbrev. Om kärleken därefter kommer besvaras är dock en annan femma. Det ryktas förresten om att det är vår nu. Det verkar vara den senaste snackisen. Folk pratar om fågelsång, lägger upp blombilder på Instagram och tjatar om värmande solstrålar och sånt. Själv har jag inte hunnit uppleva några sådana eftersom jag sitter instängd framför en dator och redigerar hela dagarna. Ibland när jag redigerar brukar jag låtsas att jag är en asavancerad hacker. Det är jag inte. Programmet som jag klipper inslag i är typ ljudets motsvarighet till Paint. Eller kanske Photoshop då. Fast det ser ganska avancerat ut om man inte är insatt.

Mystiska morgonrutiner

Tue, 05 Mar 2013 21:33:00 +0100

I dag kom jag hem sent, klockan var efter 20.30 när jag klampade innanför dörren. Tomas är iväg på någon jobbgrej över natten men Tomas mamma, som den klippa hon är, tog hand om barnen under hela eftermiddagen och kvällen. I morgon är det jag som ska lämna barnen på dagis och skola. Otäckt känns det eftersom jag faktiskt inte har någon aning om vad de där små barnen har för morgonrutiner. Jag är ju van vid att kliva upp där vid kvart över sex, shotta en espresso, klä på mig några kläder och dra iväg, typ… Frukost vet jag i alla fall att de äter. Och så måste de ju ha på sig kläder och borsta tänderna och sånt. Hoppas att de inte krånglar, och att jag lyckas få upp dem ur sängarna i tid. I kväll är det jag och min godismiddag som gäller. Jag har börjat snusa igen förresten, för en vecka sedan. Bara för att jag tyckte at det var orättvist att jag aldrig hann få snusa de där miniportionerna under mina år som snusare. Så nu snusar jag alltså mini. Alla i familjen är jättearga på mig och jag ska verkligen sluta igen. Redan till helgen kanske. Som belöning ska jag då köpa mig en fin vårsjal. Belöningar är viktigt. gottigott

En andra chans

Sun, 03 Mar 2013 22:06:00 +0100

Swisch swosch så var veckan förbi. I helgen har vi: ☀ Myst runt i Uppsala på födelsedagskalas ☀ Hängt på IKEA ☀ Tittat på Andra chansen i Melodifestivalen ☀ Ringt och röstat på Robin Stjernberg (vad är det för fel på folk förresten? Varför fattar ingen att han borde ha gått vidare redan från första början? Det är ju han som borde vinna allt. Precis likadant var det när Loreen tävlade första gången. Och säg inte emot, jag kan min Melodifestival.) ☀ Rensat ut barnens rum ☀ Organiserat precis alla leksaker i olika lådor. Pennor i en låda, pussel i en annan... I stället som förut då allt bara låg huller om buller under sängen eftersom projektet rensning kändes allt för ångestingivande och tidskrävande. ☀ Gått på ännu mer kalas. Eller, egentligen var det Alva som gick. Jag fick äran att följa henne dit. Sedan gick jag hem igen och drack kaffe. I morgon börjar någonting som kallas för Nyhetsveckan i skolan. Det innebär att jag mer eller mindre kommer bo på institutionen fram tills på fredag. Bokstavligt talat alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska hinna hem för att sova mellan passen. Men det löser sig. Jag är nog mer bekymrad över att jag fram till i morgon ska ha hunnit klämma ur mig en lista på fyra stycken redaktioner som jag kan tänka mig att praktisera på under hösten. Vill jag göra TV eller tidning? Ska jag tänka taktiskt eller roligt? Vill jag nischa in mig på finansbranschen eller vill jag producera nyheter för barn? Om jag nyss inte hade hällt i mig en dubbel espresso hade jag nog satt mig ned i ett hörn och tagit mig en liten funderare. Nu ska jag istället gå och träna kullerbyttor på Alva och Soffis nya mjuka matta.

Once you go Mac

Fri, 01 Mar 2013 11:05:00 +0100

Saker som kan råka hända när man en gång svikit den hederliga gamla pc:n för en Macbook: Man sitter inne på sitt arbetsrum framför sin stationära och pålitliga pc i flera minuter och tror att datorn gått sönder eftersom man inte hittar en tangent som ser ut som en kringla. Därefter ringer man sin partner och viskar – för viska måste man. Annars kan ju någon annan på redaktionen höra det skamfyllda erkännandet: Hur gör man egentligen ett sådant där snabel-a? För att i luren mötas av ett rått skratt. Menar du att du redan glömt det? Så går det när man sviker pc-teamet, höhöhö. Pc-teamet… har jag verkligen befunnit mig på den sidan en gång? Fy, den tiden känns så fjärran.

Ett trasigt tåg

Fri, 01 Mar 2013 10:56:00 +0100

Vissa dagar är bra härliga. Andra dagar är kanske lite mindre bra. Som i går. Det blev en sen kväll i skolan och när jag äntligen kom därifrån, trött och hungrig med huvudvärk, gick det naturligtvis inga bussar. Men ett litet tåg kanske går? Tänkte jag och styrde näsan in mot Centralen. Och ett tåg gick. Hela vägen till Södertälje Syd gick tåget. Under tiden satt jag och drömde om min stundande middag som väntade hemma, glass och en näve huvudvärkstabletter. Sedan gick tåget sönder. Och mina åtrådda hemmaplaner grusades. Tillslut kom jag hem. För efter ett tag lagades faktiskt tåget. Dock hann jag inte träffa mina barn, och glassen somnade jag ifrån. I dag borde bli en bättre dag. Tror jag. Tomas vaknade upp med feber i morse och Alva blev arg när hon fick höra att jag inte kommer hinna hem förrän hon somnat den här kvällen heller. Två kvällar på en vecka, det är ju inte klokt. Jag tänker inte sakna dig, så du vet, sa hon ilsket. Så kanske att jag hoppar över kvällens middagsplaner ändå. Kanske borde jag åka hem och umgås med familjen hela kvällen i stället? Jäkla meck att få detta livspussel att gå ihop. För några timmar sedan satt jag i bilen och myste i solen.

En liten konflikt

Wed, 27 Feb 2013 22:35:00 +0100

Det är laddad stämning i vår hem just nu. Semesterförhandlingarna har dragit igång. Igen. Är det fjärde vändan för i år som vi kör nu? Tomas vill åka till Kreta. Jag ska åka till Mallis. Jag säger s k a för det låter så mycket bättre än det menlösa ordet “vill”. Men vi har gjort Mallis. Jag tycker att vi borde åka till ett nytt ställe och Kreta är ju fint, säger Tomas. Vill och vill, jag skulle vilja sova mer än sex timmar per natt någon gång, men man kan inte få allt man vill förstår du, svarar jag övertygande. Fast du säger ju själv jämt att vi borde vara mer spontana och att rutiner är tråkiga, förhandlar Tomas. Men gud ja. Då tycker jag att du kan ta och spontansova lite i din bil i natt, hotar jag då. Och så håller vi på. Men det går framåt. I dag enades vi till exempel om att vi inte vill semestra i Gaza, Syrien eller Nordkorea.

Billig ljusterapi

Tue, 26 Feb 2013 21:43:00 +0100

I dag åkte jag till det enda stället i Sverige som får mig att slappna av i huvudet och koppla bort stressen så här års. Jag åkte till Blomsterlandet. Plantagen duger säkert lika bra om du nu skulle överväga att härma mitt budgetalternativ till ljusterapi. Det jag är ute efter är ju ljuset, att det är ganska varmt om man jämför med temperaturen utanför, och så är det vackra blommor och grönska precis överallt. Efter att jag smugit runt därinne i över en timme och började få obehagliga blickar kastade åt mitt håll från personalen kände jag mig tvungen att köpa något. Jag grabbade tag i en påse jord och en liten glasvas innan jag gick. Det tyckte jag ändå att min ljusterapi var värd. I kväll har jag planterat om alla mina pelargoner i ny och härlig rhodendendronjord. För det var tydligen en sådan jordsäck som jag köpt hem. Lilla Soffis hjälpte till att plantera och efter en stund låg det mer jord på golvet än i krukorna. Hon har motorik som ett darrhänt litet fyllo i fingrarna. Men taskig omplantering till trots, hoppas hoppas att mina små blomster kommer trivas. Jag har köpt mig en vårig mintgrön tröja förresten. Allt för att försöka driva bort den lilla vinterdeppen som för tillfället dansar limbo i mitt huvud.

En egen helg

Sun, 24 Feb 2013 22:50:00 +0100

I går anslöt jag mig till syskonskaran nere hos mamma i Norrköping. Tomas och knoddisarna fick stanna hemma den här gången. Det kändes mycket märkligt att inte ha en chipsätande och tidningsläsande liten make bredvid mig i soffan under melodifestivalen. Ingen dotter som ringer och hetsröstar på de allra märkligaste artisterna, och ingen liten treåring som tillsammans med en ful liten snöleopard i plysch låg utslagen på divanen och snarkade. Bara jag och mitt godis. Ännu märkligare kändes det när jag sedan drack coca cola ur ett genomskinligt glas och inte ur en kaffekopp. Något sådant skulle ju aldrig gå för sig hemma. Cola i kaffekoppar är ju ett av mina allra bästa knep när det kommer till att lyckas fylla mig själv med socker utan att låta barnen smaka. I dag kom jag hem igen. Mitt huvud har under de senaste åtta timmarna känts som att hjärnan fått sällskap av en mycket arg och elak liten dvärg som sitter därinne och hackar på mitt kranium. Nu har jag knaprat ipren, men om huvudvärken inte går över snart måste jag försöka hitta ett bättre sätt att försöka döda dvärgen.

Lille tömpis fyller år

Fri, 22 Feb 2013 22:34:00 +0100

Tomas fyller år i dag, 32 år för att vara mer exakt. Dock blev det inget storslaget firande alls. Alla i familjen kände sig ganska trötta efter jobb, plugg och det här ”hittepå-lovet” som barnen till största delen spenderat på fritids. Tomas mamma, mormor och kusin (ja, de är tre olika personer alltså, något annat vore obehagligt) kom hem till oss och åt lite ost och vin nu i kväll. Men i övrigt har vi hållit det lågt. Inga roliga presenter gav jag honom heller, min lille tömpis. Bara nödvändigheter. Av lilla Soffis fick han en tvål. Lilla Soffis hittade tvålen när vi var ute och shoppade i onsdags, då ville hon köpa tvålen till sig själv. Dock ogillade jag tanken på att ett av mina barn skulle gå runt och dofta som en sjuttioårig gubbe i Saint Tropez, men som kompromiss köpte vi tvålen till Tomas istället. Med löfte om att lilla Soffis ska få dofta lyxgubbe på söndagar. Den fantastiska radiokursen som jag går just nu i skolan tillåter förresten att en del av studierna utförs på hemmaplan. Nästa vecka har jag en vision om att få hänga på kulturhuset i Järna och prata eurymi med ett par eurytmiststudenter. Känner ni till några sådan, som dessutom kan tänka sig att ställa upp på en intervju får ni gärna tipsa. Nu ska jag sova.

För 2013

Wed, 20 Feb 2013 21:56:00 +0100

En av gejerna som ska genomföras under 2013 är att jag ska äta mig igenom hela den lokala ostbutikens utbud. Och som den förälskade ostäterska jag är har jag för sakens skull gjort i ordning en hylla i kylskåpet. En osthylla. En annan grej som ska genomföras 2013 är min blodigt allvarliga praktik. Egentligen borde jag sätta mig typ nu och börja skriva ansökningar. Men jag kan inte ens bestämma mig för om jag vill skriva eller filma. Än mindre vart jag vill vara.

Friskusdag

Wed, 20 Feb 2013 21:01:00 +0100

I dag har vi lyxat till det med “sportlov”. Vad vi gjort för friluftsaktigt och hälsosamt under vår gemensamma friskusdag? Jo, vi har... Bakat muffins Gått på discot som Alvas fritids anordnade Spelat bingospelet som lilla Soffis fått i födelsedagspresent, ca 31 gånger för att vara exakt Tagit bilen ned till Ica pga lathet Köpt födelsedagspresent till Tomas (inte på Ica alltså, även om man säkert kan göra det också - jag har inga fördomar) Nu känner vi oss återigen utvilade. Två dagar kvar till helgen. Jag ska åka ned till min mamma i Norrköping. Tomas och knoddisarna ska mysa runt själva.

Sportlov och sånt hemskt

Mon, 18 Feb 2013 22:28:00 +0100

Det är tydligen sportlov just nu. Men det här med sportlov är alltså inget för vår familj. Haha, gud nej. Att hålla på och frilufta sig och åka skidor tills tårna förfryser, eller sitta vid en tattig liten brasa och grilla korv tills kläderna är alldeles inpyrda av rök, det är inget för oss.Typ. Eller, det är i varje fall vad jag försöker intala mig. För i år är sportlovet bara till för de där lite mer privilegierade barnen. Alltså inte Alva och Soffis. Sportlov är nog till för de som inte har föräldrar som har sådana där lustiga små jobb eller som går på högskolor som kräver en obligatorisk, daglig närvaro mellan 9-17 för att inte bli underkända i kurser. Ja, jag är kanske pyttelite avundsjuk, även om jag ogillar friluftsliv och endast vistas ute vintertid under tvång. Men jag vill också hänga med mina knoddisar i en hel vecka. Vi hade ju kunnat åka till Gran Canaria och vicka på tårna om inte annat. Eller besöka Stockholms alla museer. På onsdag ska de få vara lediga i varje fall. Tandläkare och frisering är avbokade till förmån för en Julia- och knoddisdag.

Treårskalas

Sat, 16 Feb 2013 20:46:00 +0100

Så i dag anordnade vi kalas. Ja, jag vet att ni antagligen tror att kalaset var för min egen skull då jag har namnsdag i dag och allt (grattis till mig förresten). Men så var alltså inte fallet. Vi firade lilla Soffis födelsedag. Eftersom min kropp inte kan skilja på arbete och ledig tid vaknade jag dessvärre klockan halv sex i morse och kände mig alldeles jätteutvilad. Jag har alldeles otroligt svårt att varva ned nuförtiden. Men eftersom det är hemskt otillåtet att dricka amarone till frukost, tog jag i stället till mitt allra bästa avslappningsknep – bakningen. Jag hann med att baka både citronmarängpaj, chokladtryffeltårta och prinsesstårta med jourdgubbsmousse och rårörda hallon i fyllningen, innan jag kände mig tillräckligt avslappnad för att kunna ta emot gästerna. Just det, jag gick emot mina principer angående barbies och gjorde en barbietårta av prinsesstårtan. Lilla Soffis såg ett foto på en barbietårta för ett halvår sedan och har sedan dess varit bestämd på den enda punkten angående hennes födelsedagsfirande. Så barbietårta blev det. Helst hade jag haft en regnbågsfärgad klänning men Odense har tydligen inte kommit så långt i sina marsipanfärger. Nu måste jag fortsätta äta charkisar här. Det är ju lördag som ni vet.

sladdlöst

Fri, 15 Feb 2013 22:36:00 +0100

I dag, under tiden som jag var i skolan, hade Tomas och barnen fixardag i hemmet. Till exempel tvättade de alla sofföverdrag och stolsöverdrag, vilka vi en gång lovade varandra att tvätta två gånger i månaden men som i stället utökats till max två gånger om året. Jättefrächt, jag vet. Och så gjorde de sig kvitt ett av mina största ångestmoment i livet – sladdar. Jag äger tusentals sladdar, men jag hatar att se på dem. Bara i min vardagsväska ligger det åtminstone fem stycken sladdisar just nu. Fem sladdar som får mitt liv att gå runt: datorsladden, mobilsladden, kamerasladden, min ihopkopplingsladd och ett par hörlurar. Utan dessa sladdar drabbas jag av ögonblicklig ångest och inbillar mig att detta blir dagen som mitt liv kommer att gå åt helvete... I vilket fall, under fyra års tid har jag nu gått runt och muttrat om att jag måste montera upp sladdgömmare lite här och var i hemmet, så att vi åtminstone slipper snubbla på dem. Eller mest är det väl Tomas och barnen som klagat på omonteringen efter att de snubblat, jag har stått för muttrandet och tomma löften. Men i dag, efter att jag vid 19.30 släpat mig innanför ytterdörren, var det alltså gjort. Jag lever i ett sladdlöst hem. p.s. Alva valde frivilligt att ägna fredagskvällen åt att försöka memorera multiplikationstabellen. Jag när ett geni vid min barm d.s.

En hjärtlig dag

Thu, 14 Feb 2013 22:28:00 +0100

En alldeles utomordentligt hjärtlig dag önskar jag er alla. Under den enda timmen på hela dagen som jag fick spendera med mina små knoddisar åt vi hallonmousse och nougathjärtan. Nu sover de sedan länge. Lille tömpisen också. Vi är verkligen bra på det här med att “festa till det” lite extra i vardagslivet. I dag har jag annars mest åkt buss faktiskt. Inte en och samma alltså, utan en mängd olika. Och så har jag filmat bruna löv och en massa fötter.

Soffis fyller år

Tue, 12 Feb 2013 20:47:00 +0100

I dag fyller lilla Soffis tre år. Vi klev upp redan vid 05.50 i morse för att jag också skulle hinna vara med och äta födelsedagsfrukost. När vi smällde upp sovrumsdörren och med dunder och brak framförde “Ja må hon leva”, ville Soffis dessvärre inte alls vakna. Hon sov stenhårt genom både sång och vårt högljuda mutprat om presenter och tårta. Tillslut vaknade hon. Då fick hon öppna sina paket. Racerbilen gjorde givetvis succé. Likaså den nya cykeln som Tomas rullade in i köket mitt i paketöppnandet. “Åh, har du fått en ny cykel, pappa?” sa Alva och Soffis då. De små knoddisarna förstod givetvis inte att cykeln var till Soffis. Men det kan man ju inte klandra dem för – Tomas såg ju faktiskt ut att vara i ganska lagom höjd för en 10-tummare när han stod där bredvid. På lördag ska vi ha Soffis riktiga kalas, i kväll har vi firat henne med pannkakstårta i äkta Pettson och Findus-style.

Ny bil

Sun, 10 Feb 2013 20:22:00 +0100

Varför känns vardagarna så långa och helgerna alltid så korta? Ja, utöver det att helgerna bara består av två dagar jämfört med vardagarnas fem då. Helgen bara swischar förbi trots att vi endast sysselsätter oss med sådana där mindre roliga saker som att städa, tvätta, storhandla och hänga med på de små barnens fritidsaktiviteter. I dag har vi köpt lilla Soffis födelsedagspresent – en radiostyrd bil. Egentligen önskar hon sig ju inget särskilt utöver bilen, men eftersom vi tillhör generationen frånvarande-föräldrar-med-dåligt-samvete, kände vi oss alltså tvungna att köpa lite extra skräp i utfyllnadssyfte. Pennor, ritböcker, bollar och sådant där krafs. Förresten, nu måste vi snart spika sommarsemestern. Om vi inte gör det kommer det säkert sluta med att vi inte åker alls, av ren lathet, eller upptagenhet för den delen. Jag bara vet det! Det räcker med att vi inte kommer komma iväg till London förrän i höst. Vi satte oss ned med våra kalendrar för ett par veckor sedan och försökte hitta en helg innan juni som passar oss bägge. Det gick inte. Hur kunde livet bli så här intensivt och hetsigt? Jag menar, vem kom åt gaspedalen?

Sjukt hus

Sat, 09 Feb 2013 21:13:00 +0100

Eftersom halva min facebookfeed bedstått av bilder på citronmarängpajer den senaste veckan kunde ju inte jag vara sämre. Så i kväll har jag bakat paj. Tomas och jag har hängt i köket hela eftermiddagen. Vi har lagat fajitas och smygätit chips. Barnen spelade under tiden fotboll ute i vardagsrummet med två toarullar och en buxbomreplik av plast. Det är ganska många meter papper på de där små rullarna ska ni veta. Och de verkar extra långa när man ska försöka rulla upp dem sådär fint igen på rullarna. Till slut gav vi upp. Vi får helt enkelt leva med att det ser ut som att halva vårat vardagsrum ser ut att vara inlindat i ett stort bandage. I varje fall tills i morgon. Då ska Tomas städa.

Före och efter

Sat, 09 Feb 2013 15:02:00 +0100

Lilla Soffis är iväg på sin danslektion och lille Tömpisen jobbar. Alva och jag passar under tiden på att ha mysdag, bara hon och jag. Vi fikar och spelar uno. Sista dagarna har jag mest pluggat, jobbat, skrivit hemtenta och umgåtts med Soffis. Hennes förskola var stängd i går, och eftersom nöden inte har någon lag fick hon i stället hänga med mig in till JMK och gå på föreläsning. Det gick väl hyffsat antar jag, även om jag inte hann lyssna och anteckna sådär jättemycket. Om två veckor har jag en ledig dag. Om jag längtar? Jag har hunnit smocka upp hela den där dagen redan nu. Tandläkarundersökning, frisörtid och massage ska jag ha. Och här hade jag först tänkt skriva: “för att jag är så jävla värd det”. Sedan insåg jag att det där är jag faktiskt värd jämt, ovasett hur mycket jag pluggar, jobbar eller tar hand om barn.

Vad jag gör

Tue, 05 Feb 2013 21:43:00 +0100

Egentligen, e g e n t l i g e n borde jag just nu: Börja skriva på hemtentan som ska vara inlämnad på fredag. Oroa mig över hur vi ska lyckas lösa det lilla problemet som uppstod i morse när vi insåg att lilla Soffis förskola är stängd på fredag och att varken jag eller Tomas kan ta ledigt. Skriva en krönika. Duscha. Läsa kurslitteratur. Tvätta kläder. Planera en smula inför den lilla redovisningen som jag ska hålla klockan nio i morgon bitti. Sova, eftersom jag inte fått göra det särskilt mycket de senaste nätterna pga hosiga barn. Ligga i fosterställning och gråta av ångest över hur jag ska få livet att gå ihop. Vad jag gör i stället: Äter chips. Tittar på roliga foton av Soffis när hon tidigare i kväll provade sin lilla danskostym som hon fått i födelsedagspresent av sin faster.

Det bästa och det värsta

Mon, 04 Feb 2013 17:22:00 +0100

Efter natten från helvetet kände jag mig givetvis härligt redo för en ny skolvecka. Jag tycker alltid att prestationsförmågan är som bäst när Alva och lilla Soffis hållit både mig och Tomas vakna hela natten med hosta och täppta näsor. Så medan jag tidigt i morse åkte i väg för att leverera, stannade Tomas hemma och vabbade med knoddisarna. Eller jag levererade inte ett skit i dag faktiskt. Efter några timmar åkte jag hem för att byta av med Tomas som behövde åka till jobbet. Jag satt på en stol i köket och grät och åt rostade smörgåsar med skinka . Allt på grund av att jag inte hade energi nog att pressa ur mig ett nyhetsinslag som ska vara klart i morgon klockan fem. Inte ens en liten idé hade jag klar och allt kändes så hopplöst och uppgivet att jag för en stund övervägde om jag trots allt inte skulle byta yrke till begravningsentreprenör. Men tre timmar och fem smörgåsar senare lyckades jag till slut skärpa till mig och styra upp allt. Det är det värsta och samtidigt det bästa med journalistutbildningen – att man alltid förväntas leverera egna kreativa idéer för nya texter och inslag. Knoddisarna verkar ändå vara i relativt fint skick så är de hostfria i natt skickas de i väg till förskolorna i morgon. Något som gjort mig glad – att jag fått en stor fin tulpanbukett av en av mina äldre systrar.

Polkagrisklubba och halsont

Sun, 03 Feb 2013 20:16:00 +0100

Stress, stress, stress... i fredags såg jag mitt ansikte på en stor projektorduk. Det var en mindre smickrande upplevelse. De där mörka påsarna under mina ögon som jag sedan i höstas gått runt med är precis så stora som jag inte velat tro att de är. Just nu kan min kropp liknas vid ett förfallet gammalt ruckel. Och för första gången i mitt liv har jag googlat på orden: botox under ögonen. Googlingen lärde mig att man inte får botoxa sig under ögonen. Tydligen fixar botox bara till kråksparkarna, och några sådana har jag inte. Herregud, jag är ju inte gammal – bara förstörd. I helgen har jag haft mina syskon på besök. Lilla Soffis har varit sjuk och snorig, jag har hetsläst kurslitteratur, drömt mardrömmar om nästa veckas skoluppgifter, tittat på melodifestivalen, bakat tårta, somnat i soffan två kvällar i rad och lika många gånger vaknat upp med ont i halsen och med en stark panikkänsla att jag kanske ska få fel på stämbanden. Rösten, den brukar vara den första som ryker när jag blir krasslig. Alva fick en bautastor klubba som lördagsgodis av Jolanda och Micke i går. Hon slickade tre slick på klubban innan den hamnade i skafferiet. Om två veckor borde hon ha glömt bort att den ligger där. Och då är det nog fritt fram att äta upp den. För mig alltså.

Lampor och sånt

Thu, 31 Jan 2013 22:33:00 +0100

Jag vill ha en ny taklampa till vardagsrummet. En lampa som inte heter maskros och som inte kommer från det där företaget som börjar på IK och slutar på EA. Jag vill ha ett sådant där fint och unikt hem som jag hittat i alla roliga inredningstidningar. Ett hem där alla saker är jätteunika och som har danska ö:n i namnen. Just nu överväger jag den här lampan lite: En Palace. Den är snygg och stilren och skulle stå sig bra mot all gullegullinredning som jag råkat släpa hem den senaste tiden. Tomas vill dessvärre ha en sådan här sak i taket: En Bellagio. En svart. Jag har lovat Tomas att om han någon gång får ett eget litet pysselrum så ska han få den lampan. Alva och lilla Soffis röstar dock för följande: Ett duschmunstycke. “Så kan vi titta på teve medan vi duschar”, sa Alva. De har allt klass, de där små knoddisarna. (bilder lånade från buildor.se)

Bolibompadraken

Wed, 30 Jan 2013 21:21:00 +0100

Den ena dagen intervjuar jag politiker, den andra dagen har jag en träff med bolibompadraken. Jag lever ett tämligen roligt liv måste jag tillstå. Alva och lilla Soffis är i varje fall grymt imponerade.

Matlek

Wed, 30 Jan 2013 21:09:00 +0100

Hur överlevde man förr när det inte fanns roliga syltflaskor att tillgå? Tomas och jag är usla förebilder för våra barn när det kommer till att inte leka med maten. Usla. P.S. Men den fint ritade pannkakan är givetvis min D.S.

Matinspiration

Tue, 29 Jan 2013 21:42:00 +0100

Jag har tappat min matinspiration. Många gånger är det jag som lagar mat hemma eftersom jag är en sådan lite matnarcissist som på fullast allvar tycker mest om min egen mat i hela världen, typ. Och så kan jag ju samtidigt bara äta sådant som jag är sugen på i stunden. Men nu har jag alltså tappat det. “Jag tycker att vi borde äta choklad till frukost, lunch och middag i stället”, sa jag till Alva och lilla Soffis i eftermiddags när vi stod med näsorna i kylskåpet. Då blev de små knoddisarna ledsna. “Vi kan väl få lite grönsaker att doppa med åtminstone?” frågade Alva försiktigt. Hon är inne i en väldigt allvarlig tänker-på-döden-livet-och-har-ingen-humor-fas just nu, min äldsta dotter. Men grönsakschoklad, det kanske vore något? Kan Marabou trycka ned sådana vidriga saker som russin i sina chokladkakor borde de ju likväl kunna mala ned lite selleri. Och så undrar folk varför jag slutade som konditor... Tips på god mat mottages tacksamt. Som helst inkluderar lite choklad då.

Med ångest och välbehag

Mon, 28 Jan 2013 21:44:00 +0100

Gaaah, Tomas hade kommit hem i morse när jag vaknade. Och på köksbordet låg bland annat 600 gram av min favoritchoklad och såg god ut. Så jag gjorde givetvis det enda rätta och struntade i alla tråkiga frukostrestriktioner – som att man inte ska äta 300 gram härlig choklad med nougat- och kolafyllning till frukost. Dock hann jag bara glädjas över mina presenter i ungefär fem minuter innan jag blev tvungen att åka till skolan. Mitt tidschema på morgonen tillåter liksom inga större utsvävningar än så. Annars har allt flutit på som vanligt. Jag såg en usel film i går kväll – Step up 4. Se aldrig den. Och se för den delen heller aldrig de första tre filmerna . För de är lika usla. Anledningen till att jag tvingat mig i genom dem är nog av samma anledning som att jag finner det fascinerande att räkna mina silvervita hårstrån. Ni vet, känslan när man ryser så pass mycket av ångestfyllt välbehag att det nästan känns en smula behagligt. gottigott

I-landskris

Sat, 26 Jan 2013 15:11:00 +0100

I dag var alltså dagen som jag skulle hinna catcha upp med mina barn. Och så skulle jag försöka hinna städa, tvätta ikapp den överfulla tvättkorgen, handla mat, åka till blomsterhandeln, besöka delikatessbutiken för inhandling av stinkande ostar och så skulle jag vara en snäll och glad och avslappnad förälder. Alltså glad är jag väl, men det här med avslappning har gått åt skogen. Och ja, det är ett ganska äckligt i-landsproblem när man bekymrar sig över hur man ska hinna förbi delin, men för mig ligger mögliga ostar högt uppe på min egna belöningslista. Alltså blir det viktigt, eftersom jag visualiserat ostarna hela veckan i ett försök att överleva all stress. Vi gick förbi en mysig inredningsaffär i förmiddags också. Och i ett svagt ögonblick köpte jag två pastellfärgade prydnadskuddar med volanger. Det var inte riktigt förrän vi kom hem som jag kom på att jag faktiskt avskyr volangprydda saker. De fula kuddarna får hela vardagsrummet att likna ett överpyntat rum blivit inrett av en galen person med tio katter. Kuddarna kommer förvisas in i barnens rum. Själv ska jag införskaffa dott melange-kuddar från Hay. Nu ska jag fortsätta umgås med mina barn. De sitter här bredvid och kastar silverfärgade paljetter upp i luften och låtsas att det snöar. Det är pajetter överallt nu. Men de har aldrig varit särskilt pyssliga av sig de där avkommorna. Och så måste jag ju komma ihåg att sms:a över en lista till Tomas med alla saker som jag vill att han köper med sig hem från Sevilla! Alva vill att han köper med sig en apelsin. Lilla Soffis tycker att han kan ta med sig en grön dörr hem. Hm, jag gissar att de kommer bli besvikna över flarran med chilispetsad olivolja.

Telefonlös

Thu, 24 Jan 2013 20:59:00 +0100

I går blev allt upp och nedvänt redan från scratch. I all stress råkade jag missa att plocka med mig mobilen innan jag åkte hemifrån. Efter det kändes hela dagen förstörd. Inte ens en stor hallonbakelse till frukost lyckades muntra upp mig ordentligt. Ur egoistisk trivsel-synpunkt gjorde det väl egentligen inte sådär jättemycket att jag glömt telefonen. Även om jag ska erkänna att det kändes ganska andefattigt att sitta sysslolös på bussen och bara stirra ut på all natur som passerade utanför fönstret. Däremot fick jag vid upptäckten genast ångest och trodde att det här var dagen som alla mina nära skulle råka illa ut, och att jag då för en gång skull inte kunde kontaktas. Tanken på att jag själv kunde råka ut för något och att ingen därför skulle få reda på någontng om mig fanns ju dock inte. För något sådant vore ju bara alldeles orimligt. Nu klarade sig ju alla alldeles utmärkt hela dagen igenom, trots min glömda mobil. Men det k u n d e ju ha hänt någonting. I dag åker jag bara in en kortis till skolan. Och i eftermiddag är det min tur att hämta knoddisarna från förskola och fritids. Tomas är i Spanien på någon jobbgrej över helgen så jag och knoddisarna är själva. Det är som upplagt för en charkbrickekväll.

Liten ligist

Wed, 23 Jan 2013 21:55:00 +0100

Senaste dagarna har väl gett ganska tydliga hintar om hur upplägget kommer vara de närmsta månaderna. Det vill säga – jag kommer att vara först hemifrån på morgonen och sist återvändande hem på kvällen. I går kväll hann jag liksom bara precis säga hej till lilla Soffis. Och hon hann precis besvara hälsningen med ett surt: “tyst, jag sover. Pussa mig inte”, innan hon somnade. I helgen har jag lovat mig själv att försöka snappa upp vad de små knoddisarna sysslat med under alla deras vakna timmar som jag missat. Lilla Soffis har visat tydliga tecken på att hon kommer utvecklas till en liten ligist. Klotter och sådant där skit. Senast i kväll kom jag på henne att sitta och rita på väggen med en blyertspenna. Säkert är det kombinationen dåligt umgänge och icke närvarande föräldrar som drivit henne till det stadiet. Tack och lov att Alva fortfarande sköter sig. Ett ligistbarn åt gången är mer än nog. Vad jag sysslar med om dagarna är väl inte sådär asroligt att återberätta. Men i korta drag så sitter jag de första timmarna och antecknar en massa kortkommandon och försöker att inte tappa fokus. I bland gör jag ändå det och då brukar jag titta på mig själv med förvrängda effekter i datorns webkameran och skratta tyst. Sedan skärper jag mig igen. Efter alla de där timmarna då jag skrivit ned en hög med roliga tecken som jag inte har någon aning om vad de betyder (eftersom jag glömt bort att lyssna när jag tittat in webkameran), ska jag försöka lära mig att filma och göra tv-intervjuer. Därefter ska allt material redigeras. Och det är ungefär allt.

Saker som jag gillar

Mon, 21 Jan 2013 22:40:00 +0100

Saker som jag gillar just nu: Rosa cupcakes ❄ att prydnadsbokstäver som bildar ordet “lycka” ser roligare ut om man skriver om det till “cykla” ❄ att soffis inte kan skilja mellan orden bajskorvar och ekorrar ❄ sopranos ❄ coca cola ❄ solnedgångar ❄ när ingen sätter sig på sätet intill mitt på bussen ❄ att jag tydligen mår jätteilla numera när jag prövar att snusa ❄ Saker som jag gillar mindre just nu pms ❄ långa pendlingstider ❄ tanken på att jag knappt kommer få träffa mina barn i vaket tillstånd de närmsta månaderna ❄ mörker ❄ falukorv ❄ mjölk som stått framme ❄ nagelklippare som försvinner ❄

Ganska roligt

Sat, 19 Jan 2013 22:28:00 +0100

I dag invigde vi lilla Soffis skridskor. Alva lärde sig ju åka redan förra helgen och därför tänkte vi också inbjuda Sofie till detta lustfyllda vinternöje. “Åh, detta är verkligen ganska roligt”, sa lilla Soffis med missnöjd min när Tomas drog runt hennes vingliga små fötter på skridskobanan. Vi som känner lilla Soffis vet att “ganska roligt” är vad vi vanliga skulle kalla för skittråkigt. Men så har jag ju lyckats yngla av mig ett väldigt artigt litet barn. I hennes värld har hundbajs “en ganska lite behaglig doft”, typ. I varje fall tog det ungefär fem minuter innan Sofie satt i en snöhög bredvid banan och tittade på oss andra. Kvällen har vi tillbringat hemma hos Tomas mamma framför en stor skål räkor. Bra lördag det här.

Halvvägs igenom

Fri, 18 Jan 2013 20:30:00 +0100

I dag har jag nått halvvägs genom min utbildning. Det känns ungefär på samma sätt som vid vintersolståndet. Att även om det känns jäkligt oskönt just nu, går vi faktiskt mot ljusare tider. Och om fyra månader är produktionsåret dessutom slut. Detta hemska lilla skolår som bokstavligt talat gjort mig både gråhårig och bitter. Tomas och barnen var ju lediga i dag, så efter mitt seminarium plockade de upp mig på Karlaplan. Därefter åkte vi till ett sådant där vidrigt litet lekland. Första intrycket av leklandet var att det var precis så hemskt som jag befarat. Stället var fullt med skrikiga ungar och intelligensbefriade föräldrar som satt med ryggen vända mot barnen, i restauranghörnan medan de hällde i sig maskinkaffe. Säkerligen var det fullt med baciller överallt också. Jag har aldrig varit på ett sådant ställe förrut, men det hade tydligen Tomas och barnen. “Så sätter man sig i restauranghörnan och dricker billigt ljummet kaffe och surfar på telefonen medan barnen leker. Hela stället är ju vaderat med skumgummi”, sa Tomas glatt. Han kunde det där. Men efter ett tag kunde jag faktiskt slappna av lite. Jag glömde till och med bort att fundera över hur sällan den uppblåsta rutchkanan kunde tänkas bli rengjord med desinfektionsmedel. Och den höga ljudnivån kunde ju förträngas. I kväll har vi frångått den vanliga fredagsmiddagen. Den har blivit utkonkurrerad av en charkbricka.

Lite sommar tack

Thu, 17 Jan 2013 21:18:00 +0100

Inte mycket som händer innanför dessa knarriga gamla husväggar. Lilla Soffis råkade ut för en olycka häromdagen på förskolan vilket skrämde oss en del, i övrigt har det varit lugnt. Jag har pluggat, lilla Tömpis har jobbat, Alva har hängt på fritids och tränat skridskor och Soffis är ju som sagt Soffis – en tystlåten liten ligist. Själv har jag ångest inför sommaren. Jo, det börjar ju bli dags att planera lite smått, nu när det är nytt år och allt. Vad ska vi göra? Vart ska vi åka? Och när? Just nu längtar jag som ett litet as bort från Sverige. Jag behöver komma bort och rensa huvudet fritt från vardagsliv. Italien var länge sedan sist. Det kanske vore något... I morgon ska jag in till skolan och ha roligt seminarium. När det är slut hämtar resten av familjen upp mig. Vi ska ha familjedag yey, vad vi ska göra vet vi dock inte. Det är svårt att få ihop fyra stycken viljor. I varje fall när den ena röstar för att vi ska klä ut oss till clowner och äta ägg (Soffis), och när den andra tycker att vi ska sitta i en snöhög bredvid en hockeyrink och titta på när hon tränar på att åka skridskor i fyra timmar (Tomas). Eller var det Alva? Skitsamma, någonting blir det säkert.

Bokrea

Mon, 14 Jan 2013 23:10:00 +0100

Och så till en ledsam sak. Mysiga Hallongrottan stänger igen. Svängde förbi där tillsammans med en vän i dag och köpte böcker till mig och barnen. Är dock inne i en “svår” period nu när det gäller litteratur. Jag orkar inte läsa tunga saker som berör tuffa ämnen. Jag vill läsa om roliga och lättlästa saker som jag glömmer bort i samma ögonblick som jag lägger ifrån mig boken. Så i dag köpte jag en bok av Denise Rudberg (som för övrigt var placerad under kategorin “vit och heterosexuell”, hahaha). Sen åkte jag hem. Jag läste boken. Insåg strax efter bokens slut att jag kände mig lika deppig och bitter som jag skulle ha gjort om jag i stället valt att läsa en bra fackbok. För det var nog den vidrigaste bok jag läst på flera år. Herregud, jag måste skapa bättre förutsättningar för mina barn. Varför skiter jag inte bara i journalistiken och börjar skriva roliga böcker som inte kretsar kring könsroller och stereotyper?

Soffis konst

Mon, 14 Jan 2013 22:45:00 +0100

Om du mot all förmodan inte skulle råka se att Soffis ritning föreställer: *ett hus *en drake *vatten *ett hopprep *en trappa *en grävskopa som gräver framåt tycker jag att du överväga att byta yrke. Om du nu jobbar som konstkännare dvs. Om du har ett annat jobb än det så fortsätt bara att ha det. Endast människor med öga för skönhet förstår hur fin den här tavlan är. Bara två år och målar så detaljerat. Ett litet geni är vad hon är. Jag ryser.

Nya tag

Sun, 13 Jan 2013 15:14:00 +0100

Livet som ensamstående förälder var ganska trevligt som omväxling om jag får säga det själv. Jag har visserligen endast levt på starka små korvar, mögliga ostar, kex, chips och glass sedan i fredags, men ändå. Riktigt bra har det gått. Barnen har så klart fått riktig mat, men själv tycker jag liksom inte att makaroner, köttbullar och pannkakor är några vidare matsensationer. I varje fall inte i den utsträckning som barnen påstår. Nä, då gnager jag hellre på ett stycke camembert framför tvn. De planer som vi hade för i dag blev tråkigt nog ändrade i morse. Men jag och lilla Soffis har inte gråtit blod för det. Istället har vi storstädat i alla rum. Alva slapp undan all städning eftersom hon blev medbjuden att åka skridskor tillsammans med en av hennes vänner med familj. Efter all städning unnade sig lilla Soffis en power nap på soffans ryggstöd. Själv sitter jag här och försöker lära mig att dricka en espresso utan att göra konstiga miner. Ur ett filmperspektiv (eftersom jag fortfarande brukar roa mig med att se mitt liv utifrån – som huvudrollsinnehavare i en rolig film) vore det mycket snyggare om jag drack espresso istället för mjölkkaffe. Så nu tränar jag. Någon gång borde jag åtminstone lyckas vänja mig vid smaken så pass att jag inte grimaserar. Om tio timmar kommer Tomas hem. Jag hoppas verkligen på fina presenter.

Ensam hemma

Fri, 11 Jan 2013 21:58:00 +0100

Jag är ensam hemma en fredagkväll. Hörde ni det? Inte jag heller. Och vet ni varför? Eftersom att det är alldeles tyst, för jag är e n s a m h e m m a. Eller i varje fall nästan. Alva och lilla Soffis är ju hemma de med – fast de trynar i sina sängar sedan timmar tillbaka så de räknas inte. Tomas är nämligen i Österrike och åker skidor hela helgen. Och eftersom jag inte tycker om snö och kyla brydde jag mig inte ens om att försöka gömma mig i hans resväska innan han åkte i morse. Men han har lovat att köpa med sig presenter till oss ändå. Jag hoppas på något fint. Själv ligger jag nedbäddad i soffan intill en charkbricka, en skål med chips, tre chokladkakor, ett halv paket Ben & Jerryglass och fyra små morrotstavar. Morrotstavarna ligger dock bara där för syns skull, kvarglömda efter barnens fredagsmys. För tänk o m jag skulle råka bli sugen på något nyttligt mitt i allt härligt ätande. Man vet ju aldrig så att säga. Nu ska jag fortsätta med mitt här. Mysig fredag på er.

Stort steg

Wed, 09 Jan 2013 22:21:00 +0100

Jag har lyckats med något otroligt. Men gud så spännande, tänker ni nu då. Jajemensan, det jag har åstadkommit ÄR spännande. Eller ja, om man nu skulle råka vara en person som spenderat de senaste tio åren inlåst i en vit, madrasserad cell. Eller om man är en småbarnsförälder med barn som inte tycker om mat. Då kanske man också finner det intressant. Jag har i varje fall lagat mat. Fisk närmare bestämt. En fisk som barnen åt av och tyckte om. Hemligheten kallas panering. Ni förstår, har de små knoddisarna en gång ätit färdigköpta fiskpinnar så vet de vad panering är. Panering ser ju gott ut. Vad de små knoddisarna INTE vet (men som jag vet) är att man kan panera i princip vad som helst och lura i dem. Panering, hörrni. Lägg det på minnet. I går år de torsk och grönsaker utan att ha en aning om vad det var som de stoppade i sig. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för familjen Dysfunktionell.

Kardemumma och kultur

Mon, 07 Jan 2013 23:10:00 +0100

Okej, det var inte så farligt då. Det här med att börja skolan. Vi mjukstartade med att göra skolarbetet i cafeterian på Kulturhuset. En latte och kardemummabulle om dagen, det är bra för magen, som det står inristat i en runsten ute på Birka. Det var mörkt ute när jag hämtade barnen från fritids och förskolan. Det gjorde mig lite deppig. Dock försvann deppen när jag såg att mataffärerna börjat sälja semlor i dag. När semlorna plockas fram vet man att det inte är långt kvar tills lilla Soffis fyller år. I år fyller hon till och med år på fettisdagen. Hon ska få en radiostyrd bil i födelsedagspresent, det är vad hon uttryckligen sagt att hon önskar sig nämligen. Det och ett träd. När Alva fyllde tre önskade hon sig ett element, en dörr, några stenar och en ny tandborste. De har inte särskilt stora krav i den där åldern... Vi har fått en tom yta i vardagsrummet förresten. Den vita kistan har fått flytta in i barnens rum och är numera en bokgömmarkista. Det betyder att jag behöver hitta något nytt fint. För tillfället har jag blivit besatt av kristallkaraffer. Kristallkaraffer ska få utgöra den centrala punkten i min just nu tomma yta. Resten får vi se.

Vardag igen

Sun, 06 Jan 2013 21:59:00 +0100

Sista dagen på ledigheten. I morgon bitti återgår allt till det vanliga. Barnen ska tvingas upp klockan 07 och göras i ordning för skola och dagis. Jag ska åka buss, trängas på tunnelbanor, dricka blaskkaffe i skolcafeterian och göra skolarbeten. Det kommer bli bra. På ett sätt ska det faktiskt bli skönt att få tillbaka vardagen. Vi har laddat genom storhandling, storstädning och en utslängd julgran. Som en hyllning till vardagen käkade vi falukorv och makaroner till middag i kväll. Som extra plus i kanten skålade vi dessutom i mellanmjölk. Nu ere vardag. I dag har vi varit på födelsedagskalas hos barnens syssling. Lilla Soffis somnade på vägen hem och sover fortfarande. Hon har sovit 14 timmar per natt den senaste veckan. Det tar på krafterna att vara ledig. Alva hade svårare att somna i kväll. Hon är nervös över om hon kommer känna igen alla sina klasskompisar i morgon.

Sedan sist

Sat, 05 Jan 2013 23:30:00 +0100

Vad som hänt sedan sist: 1. Har sparat ut till min naturliga hårfärg i nio månader. Upptäckte i onsdags att den naturliga hårfärgen inte ser ut som den gjorde när jag såg den senast – då för femton år sedan. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om håret numera blivit mer “skimrande”, eller om det faktiskt är så att jag fått några silverfärgade hårstrån på huvudet. Säkert är dock att jag ska färga över allt och förtränga att detta obehagliga ålderstecken någonsin inträffat. 2. Har jobbat. Åt mycket choklad och snurrade många varv på min snurrande kontorstol. 3. Bevittnat delar av ett rån och en skjutning under gårdagen. Det var inte samma sak som när man ser det på teve, nej. Är dock otroligt imponerad över hur bra Södertäljepolisen är på sitt jobb. 4. Starkt övervägt om jag trots allt inte ska bli polis pga: det är mitt favorityrke nummer två, samt efter det som hände i går. 5. Insett att man faktiskt hör skillnad på smällare och pistolskott. Har liksom alltid funderat över det. Precis som man går runt och funderar under sin första graviditet huruvida man kommer veta när man har värkar och inte. Japp, sånt vet man. 6. Spenderat fyra timmar i bil för att åka till Uppsala fram och tillbaka på syskonträff. I dag. Det var fint att träffa alla igen. 7. Nu äter jag räkor. Och det är nog allt.

MEN HEJ 2013

Tue, 01 Jan 2013 19:09:00 +0100

Nu är vi hemma igen. Lilla Soffis inledde visserligen det nya året med att ha feber, men i övrigt flöt allt på som det brukar göra på nyårsaftnar med oxfilé, skumpa, raketer, rislyktor som vägrar att lyfta från marken, och sällskapsspel. I dag gick vi på nyårsdagspromenad i Järna och samlade på raketpinnar som vi hittade längs med vägen. Tjugo stycken kom vi upp. Eller vi och vi, egentligen var det mest barnen som samlade, jag hjälpte bara till att leta. Nu vill jag börja slänga ut julen. Jag är färdig med år 2012. Och den här kvällen kommer att gå i resornas tecken. Äntligen får jag börja planera och titta. Sedan ska jag nog äta ännu mer oxfilé och halloncheesecake. I morgon börjar jag att jobba igen. Och på måndag börjar skolan. Den där skolan som ger mig ångest så fort jag tänker på den. Jag är så trött på långa dagar, ännu längre restider, övertrötta barn och trögtänkta människor som ger mig dåligt samvete för att jag antingen ägnar mina barn eller skolan för lite tid. Hade det varit lagligt att skada andra människor hade jag nog gått och skjutit lite i smyg på alla de där som lyckas framkalla mitt dåliga samvete. Lite löst alltså, med knallpulver, på deras armar och fötter typ. Nu blev jag visst lite bitter här igen. SÅ HÄR FÅR NI NÅGRA NYÅRSBILDER ISTÄLLET.

Nyårsresume

Mon, 31 Dec 2012 15:56:00 +0100

Vad vi gjorde under 2012 Januari Jag fick en ny liten bil i januaripresent. Alva och Soffis hade förskräckligt långt jullov och jag tvingades därför vara mysmamma om dagarna och student om nätterna. Jag sov ungefär ingenting alls, men det gick ju bra ändå. Jag gick på roligt kalas med roliga vänner när tentan var över. På nyårsdagen freakade jag ju och bestämde mig för att flytta utomlands i sex månader. Det blev ganska långt framskridna planer där innan jag fick reda på att jag blivit antagen till produktionsåret på JMK. Då rann utlandsflytten ut i sanden. För ett litet tag alltså. Februari en månad som jag aldrig kommer lära mig att stava till utan att tveka på om det verkligen inte stavas feberuari. Lilla Soffis fyllde två - fortfarande sluddrande på orden men lika glad för det. Jag ramlade på isen och tvingades hoppa runt på kryckor i två veckor också. Jag bestämde mig för att det var vår och köpte rosa blommor till alla rum. Mars Jag sådde och planterade så det stod härliga till. Vi fick en vit kista som jag förälskat mig i av Tomas farmor. Vi gick på många kalas och i slutet av mars fick jag min julklapp av Tomas – en resa till London. Jag lyckades sluta snusa under den resan också. Woho! April Det var påsk och den firade vi i Norrköping hos min mamma. Vi gick på trädgårdsmässan och jag fick rabattinspiration. Det var början till ett långdraget litet bygge ute i trädgårdslandet. Vi besökte roliga museum och i slutet av månaden fick jag en Louis Vuittonväska av Tomas i grattis-till-dina-bra-betyg-och-för-att-du-är-allmänt-så-himla-bra-på-allt-present. Alla människor borde ha en egen liten Tomas. Maj Vi bakade många muffins. Tulpanerna var utslagna i trädgården och jag förberedde mig inför antagningsproven till JMK genom att läsa dagtidningar och memorera allt som hänt i hela världen på tre veckor. Men det gick ju det med. Tydligen. Jag sprang Vårruset på usel tid också. Juni Alva fyllde sex år. Vi firade midsommar i Järna, åkte till Smultronstället i Söderköping och så planterade jag ut alla växter i trädgårdslandet. Jag skrev antagningsprov som kändes uselt och så inledde jag och barnen ett tolv veckor långt sommarlov. Juli Charterresa till Spanien, bilresa ned till Göteborg, positivt antagningsbesked, tårtätande på Taxinge och lata dagar i trädgården. Vi grillade nästan dagligen och satt utomhus långt in på natten. Augusti Barcelona. Ungefär resten av augusti har jag glömt. Grymt uteliv, bra shopping, härlig strand och min favoritmat – tapas. Alva började skolan i slutet av den här månaden. Lilla Soffis återgick till att vara dagisarbetare och själv njöt jag av sista dagarna som icke-student. September Skolan började. Livet gick från ganska enkelt till väldigt mardrömslikt faktiskt. Jag började bli sjuk, var ständigt stressad över den långa pendlingstiden (4 timmar per dag, slå det du) och hade ständigt dåligt samvete över att de små knoddisarna fick sitta på fritids fram till stängning vissa dagar. Oktober Gjorde kortpraktik på Länstidningen. Fortsatte med att vara sjuk, plockade en hel del svamp på fritiden och hängde överdrivet mycket i skolan. November Blev sjuk igen. Stressade förmycket, drack överdrivet mycket kaffe, upptäckte att jag inte träffat en enda vän sedan augusti pga tidspäckat schema och så tröstshoppade jag fin Gretaklänning. December Vi skiter i bilder. Vi ska åka bort om en kvart här. Men december var en usel månad. Jg var sjuk rakt igenom. Vi firade jul hemma hos mamma i Norrköping, jag fick precis alla de sakerna som jag önskat mig i julklapp och så jobbade jag på Länstidningen i mellandagarna. Så det var ju ganska roliga saker som hände där faktiskt. Nyårslöfte då - att åka utomlands minst fyra gånger. Ägna mer tid åt mina barn än åt skolan som jag (under jullovet) ändå kommit fram till att jag avskyr ganska så mycket. Skriva en massa roliga grejer. Försöka sluta ha så dåligt samvete över att jag inte får hela livet rulla på räls jämt. Vad har du lovat? Det var det. Vi hörs nästa år (kul med uttjatade skämt nästan jämt). Gott nytt år på er små gullisar!

Kalkonmiddag

Sun, 30 Dec 2012 23:11:00 +0100

Eftersom vårt riktiga efternamn är familjen Dement åkte vi och storhandlade i dag. Vilken tur vi hade, att vi var alldeles jätteensamma om just den idén. Tillsammans med resten av hela Södertälje. Fast vår ursäkt var i varje fall att vi råkat glömma bort att det är nyårsafton i morgon. Det känns förresten fint att det snart är januari., nu när vi kommit på att det snart är det. Då är det äntligen tillåtet att börja planera för det nya årets resor. Dessutom har 2012 varit ett väldigt uselt år på många sätt. Stressigt, tungt och många sjukdomar. Jag har nog inte varit så mycket sjuk sedan jag var åtta år och mina föräldrar förespråkade antroposofiska mediciner faktiskt. Men tur nog har de små knoddisarna och Tomas varit snudd på kärnfriska. I eftermiddag har vi varit på kalkonmiddag och ätit oss fyrkantiga. Lilla Soffis höll låda fram till klockan 18.05. Då la hon sig plötsligt på golvet och ville sova. Tomas hävdar att hon håller på att få feber. Själv hävdar jag ingenting. Jag vill ha mer riktiga bevis än Tomas som lagt sin kalla hand med dålig blodcirkulation på hennes panna. Dessvärre är febertermometern borta. Fan.

tårta och jobb

Sat, 29 Dec 2012 23:24:00 +0100

Medan halva landets befolkning myst runt som små julgrisar och vältrat sig i ledighet och marsipankonfekt under de senaste dagarna, har jag agerat arbetsmyra. I dag har jag dock varit ledig och suttit hemma med de två små knoddisarna. Det skulle tydligen vara halt ute och eftersom jag hatar halka lika mycket som jag hatar kyla så gick vi inte ut på hela dagen. Dessutom var det en bra ursäkt till att läsa i min nya roliga bok som jag köpte i går då jag var ute och letade födelsedagspresent till min svärmor. Då hittade jag boken och hela presentletandet slutade med att jag handlade till mig själv istället. grattis till mig I går bjöd jag alla som ville på god choklad. I gengäld blev jag bjuden på ett äpple. Jag vet inte vem som blev gladast av oss där nej. Gårdagskvällen ägnade jag åt att äta tårta. Svärmor fyllde ju år och givetvis satt jag på första parkett med min gaffel när pärontårtan serverades. I morgon är vi bortbjudna på kalkonmiddag. Fram tills dess tänker jag multitaska med min roliga bok, det HÄR fantastiska youtubeklippet och en ny ask choklad. Vakta barn ska jag väl hinna göra i vanlig ordning också. Så hej på er.

Juldagen

Tue, 25 Dec 2012 23:51:00 +0100

Hemma igen. I dag åt vi frukost i Norrköping, jullunch i Linköping och julmiddag i Trosa. Så blir det när man har familjerna utspridda. Mellan alla måltider åkte vi givetvis en hel del bil också. Tomas fick köra alla sträckor själv eftersom jag var djupt upptagen med att titta på mina julklappar. Julafton var jättemysig. Alva köpte tomtekonceptet det här året också. Till och med julklappsutdelningen flöt på i lugnets tecken. Den som vanligen tenderar att urarta till ett girigt litet kaos. Men inte i år. De små knoddisarna öppnade ett paket i taget och tog sig tid att titta och glädjas över varje present. De börjar bli så stora. Men som alltid när jag åker någonstans glömmer jag någonting. Den här gången glömde jag min kamerasladd i Norrköping. Nu får jag fotografera med mobilen tills jag får tillbaka sladden eller tar mig tid att köpa en ny. Årets mms-god julhälsning. Alva vägrade som alltid att ställa upp på bild med motivationen: “Jag ser på teve”, när hon tittade på en tyskdubbad film om valar. Det är hon och Karl-Bertil Johnssons pappa som gillar att fira jul på det sättet. Och nu vill ni givetvis veta vad jag fick för roligt i julklapp... Bland annat fick jag en agenda i kalvskinn från Mulberry, av min mamma och Jolanda, som jag tjatat om i några veckor. Och så fick jag en ny kompis. Eller vi håller fortfarande på att lära känna varandra, eftersom jag samtidigt håller på att försöka avsluta min gamla vänskap. Men här är hon – för det är en hon. Säg hej till min nya kompis mrs Apple! Hej mrs Apple <3

Lite jul

Mon, 24 Dec 2012 12:42:00 +0100

Hej på er små julnissar! Hoppas att ni har en fin jul. Det har vi. Alva spelar Den försvunna diamanten med Tomas och Micke, lilla Soffis sitter hos mormor i köket, Jolanda ligger under julgranen och klämmer på paket, min lillebror Jakob är försvunnen, och jag sitter i soffan med en chokladkartong. Nu är det jul. Det trodde vi inte riktigt att det skulle bli där i förrgår när jag ännu en gång vaknade upp med en kroppstemeratur på 39 grader. Men i går var allt över igen och vi kunde som planerat åka ned till Norrköping och överraska min mamma. Hon hade inte en aning om att vi bestämt oss för att fira jul här. I går kämpade Jolanda och jag med att klä julgranen. Granen som Jolanda tidigare på förmiddagen varit ute i skogen och huggit ned och släpat hem. Lilla Soffis och Alva hittade mina och Jolandas gamla klänningar som vi sprang runt med när vi var små. Så de klänningarna satte de på sig. I morse åt vi julfrukost. Nu ska vi visst snart äta jullunch här. Så god jul. Hoppas att ni får en kul dag. Det ska jag ha.

Min sista dag

Fri, 21 Dec 2012 21:34:00 +0100

Förberedde ni också er gårdag efter jordens eventuella undergång? Inte? Nähä. Jag gjorde i alla fall det en smula. Jag tänkte att det var lika bra. För tänkt vilken osis det hade varit om vi faktiskt hade sprängts i luften i dag. Jag klädde julgranen, åt extra stinkande och mögliga små ostar, drack amarone och så ringde jag runt till alla mina närmsta och ljög. Ungefär som jag spenderar varje torsdag alltså. Fast i går ljög jag lite extra mycket. “Du vet väl att du inte kommer att bli insläppt i himlen i morgon? Det är nämligen bara vi troende som blir det”, sa jag i telefonen till alla som jag talade med. Hjälpsam som jag är. Fast telefonförsäljaren som ringde fick nog mest bara ångest av mina tips. Hon hade aldrig hört talas om den planerade undergången. I dag inledde jag dagen med att svära alla svordomar jag kom på. Julgransjäkeln ramlade nämligen omkull vid halv sju i morse. Sedan blev jag arg på Tomas. En liten grej skulle han ansvara över – att trycka ned en liten stam i en julgransfot. Och det gick ju bra. Nåväl, fyra timmar, en skolavslutning och och en ny julgransfot senare åkte vi och julshoppade de allra sista julklapparna. Vi och resten av halva Sverige.

Årets gran

Wed, 19 Dec 2012 23:22:00 +0100

I dag kom Tomas hem med en gran. Det brukar vara hans uppgift att fixa hem en sådan. Inte för att vi håller fast vid någon ålderdomlig “far far efter gran”-stereotyp, utan mer för att den enda gången jag köpt en gran råkade jag misshandla granen så våldsamt under bilfärden hem att Tomas ändå behövde åka och köpa en ny senare. Vi ska klä den i morgon. Kungsgranar måste nämligen stå och droppa av sig i ett dygn innan man får klä på dem. Det har jag läst någonstans. Alla kvistar som sågades av när vi skulle tvinga ned granbenet – eller vad det nu heter – i julgransfoten, tog jag till vara på. Årets jultema är nämligen “vitt och levande”. Man kan ha ett sådant tema när man inte längre har små bebisbarn som fingrar och förstör överallt, har jag upptäckt.

Kristyrgranar och marsipankransar

Tue, 18 Dec 2012 22:28:00 +0100

Vi började lite smått med pepparkakshuset i eftermiddags. Alva följde med en kompis hem efter skolan så jag och Soffis fick pyssla själva. I dag gjorde vi kristyrgranar och marsipankransar. Lilla Soffis passade på att göra marsipangröt också. Men den var givetvis oätlig och förvisades till soporna efter att hon geggat färdigt. Sex dagar kvar till julafton. Vi som trodde att vi var smart som köpte barnens julklappar i november. Den där lilla detaljen om att barn har små ombytliga ärthjärnor, tänkte vi dessvärre aldrig på. Alla de där sakerna som var hett eftertraktade önskningar för en månad sedan är liksom numera glömda. Önskelistorna har skrivits om. Alva önskar sig ingen stjärnkikare längre. Nu vill hon ha en docka som kräks. Och Lilla Soffis har tröttnat på grisar, hennes nya favoritdjur är hundar. Och ingenting av allt det där nya kommer de få. Gud vad skönt att man fortfarande kan skylla allt på tomten.

Saker som jag vill ha

Mon, 17 Dec 2012 21:34:00 +0100

Eftersom jag vet att alla är så himla nyfikna på vad just lilla jag önskar mig i julklapp kommer här en lista på sådant jag kan tänka mig att ta emot. 1. En kashmirhalsduk från Burberry i klassiskt mönster. 2. Doftljus från Voluspa. 3. Ett bälte från Louis vuitton i monogrammönster. 4. En ny hals utan sår som inte gör ont. 5. Ett vitt fjärilsfat fat Mateus 6. Lite mer tid för sömn. 7. Biljetter till den slutsålda Eurovisionfinalen i Malmö. 8. Choklad av alla de slag. 9. Vita blomkrukor från Svenskt tenn. 10. En ny agenda. Ungefär det kommer jag på så här på rak arm. I går var jag på advents/syskonfika i Bromma. Halsbölden och jag mådde lite bättre så att säga, så vi vågade oss ut ett litet tag. I morgon ska jag äntligen orka ta tag i julen har jag tänkt. Pepparkakshusbygge, julgransköp och lite annat sådant där som jag fysiskt inte orkat engagera mig itidigare. Nu ska det bli ordning på torpet.

Säkert cancer

Sat, 15 Dec 2012 22:20:00 +0100

Tredje veckan som äckelsjuk. Så fint. På måndag ska jag gå till doktorn igen. Jag blir ju inte frisk, trots alla ettusensjuttioåtta mediciner som jag tvingas pilla i mig. Inte ens medicinen med morfin som gör mig trög i huvudet är kul längre. Jag blir bara trött och illamående. I dag roade jag mig med att fotografera min hals. Den gör ju så ont och så känns det som att det sitter en stor knöl längst bak i svalget. Jag ska bespara er fotona, men jag har i alla fall en stor blodröd prick där i halsen som inte ska vara där. Svalgcancer, så lyder min egna hemmasnickrade diagnos. Det skulle liksom förklara mitt icke existerande imunförsvar, min hesa röst, knölen och att jag inte kan svälja. Det är egentligen bara det här att jag inte har levt 65 jordsnurr och är kedjerökande man med alkoholproblem som talar emot... Men det är ju petitesser i sammanhanget. Vi har hunnit fira lucia under de här sjuka dagarna. Lilla Soffis skickades till förskolan iklädd luciaskrud i torsdags. Då var hon frisk igen alltså. Julia skickades till skolan iklädd tjugosex lager smink i torsdags. Allt för att dölja den förruttnande, sjuka kroppen. Som en liten varg i fårakläder smyger jag numera runt. I dag har vi suttit insnöade och mest spelat spel och bakat. Vi lagade rocky roads som lilla Soffis misstog för bajs och vägrade äta. Jolanda är här och myser med de små knoddisarna när Tomas jobbar och jag stundom inte riktigt orkar göra annat än att ligga i soffan. Nu måste jag återgå till min cocillana. hej hej

Fler julbord

Wed, 12 Dec 2012 18:11:00 +0100

Jag börjar bli en liten jäkel på det här att multitasking, om jag får säga det sjäv alltså. Vilket jag får. Hela förmiddagen har jag haft telefonintervjuer som jag skött samtidigt som jag tvättat kläder, vikt tvätt, fixat in all disk i diskmaskinen och lite sånt husligt. Lilla Soffis var hemma och vabbade med Tomas i dag. Eller var det tvärtom? Det är svårt att hålla isär de där två små. Efter alla intervjuer tog jag lunch och åkte iväg med min mamma. För i dag var det dags för julbord nummer två. Den här gången på Trosa stadshotell. Som sann dessertfantast fotograferade jag endast godiset. För att det var så fint. Och gott. I kväll ska jag skriva ihop en intervju och äta alvedon för min sönderhostade hals. I morgon tänkte jag försöka hinna gå till doktorn. Nu måste jag få hjälp. Det börjar liksom kännas lite för otrevligt att hosta mina intervjupersoner i örat hela tiden.

Tyst hund

Tue, 11 Dec 2012 23:13:00 +0100

I dag mådde lilla Soffis bättre. Förhoppningsvis kan hon gå till dagis på torsdag. Dessvärre blev det inte särskilt mycket studiero. Lilla Soffis ville leka hund precis hela dagen. Det är hennes bästa lek. I leken är jag en hund som ska ligga nedbäddad i hennes säng, i ett nedsläckt rum. Fast Soffis själv får gå runt som hon vill – för hon är ju ingen hund. Hon ägnade till exempel en halvtinmme i förmiddags åt att sitta vid sitt fula lilla keyboard och hamra medan jag låg alldeles stilla i sängen bredvid. När man är hund får man nämligen inte ens röra på sig för den lilla sadisten. Och hostar man vet man vad som väntar... “TYST HUND!” ryter lilla Soffis då och viftar med sin lilla näve i ansiktet på en. Då ligger man still. Ibland funderar jag över hur världen skulle se ut om vuxna skulle ha samma mentalitet som barn. En värld full av gränslösa små psykotiska sadister och psykopater liksom. En värld full av små Soffisar. Det vore något.

Ingen lucia

Mon, 10 Dec 2012 22:32:00 +0100

Lilla Soffis blev dålig igen. Sjuk. I dag missade hon sitt eget luciatåg på förskolan. Fast det vet hon ännu inte om att hon gjort. Varken jag eller Tomas har talat om det nämligen. Usch, hon kommer bli så ledsen och besviken när hon förstår att allt är förbi. Hon har tränat inför sitt luciatåg i flera veckor. Många kvällar har hon tvingat ned oss i soffan medan hon stående framför oss skriksjungande framfört Midnatt råder. I år hade hon bestämt sig för att vara lucia. Varje dag sedan i torsdags har hon provat sin lilla luciakostym. Jaja, eftersom lilla Soffis inte riktigt vet vad lucia är för något tänker jag ändå skicka henne till dagis på torsdag i full luciamundering. Om hon är frisk då förstås. Missat luciatåg till trots, lilla Soffis ska få klä ut sig hon med. Dessutom kommer hon få titta på när Alvas klass lussar. Alva som ska vara tomte i år. Det kommer bli kul. Förra året på lilla Soffis luciatåg. I morgon ska jag vabba och försöka göra skolarbeten samtidigt. Men det löser sig säkert. Jag kommer ju ha lilla Soffis som medhjälpare.

Baka lussebullar

Sat, 08 Dec 2012 21:26:00 +0100

Vi bakade lussebullar i dag. Utan russin och med massor av mandelmassa- och smörkräm. Att göra vanliga lussekatter funkar liksom inte i vårt hus. De åren som vi gjort det har de små katterna fått ligga i frysen fram till ungefär april då någon sympatislänger dem i komposten. Lilla Soffis ville så klart vara med och baka. Eller det var vad hon sa i varje fall. Egentligen var hon mest sugen på att ligga på en stol och äta deg. Efter att lilla Soffis ätit upp sin beskärda del deg orkade hon ingen middag. Sedan låg hon i soffan och jäste fram till läggdags. Till och med Alva engagerade sig i lussebaket faktiskt. Det brukar inte hända, hon hatar att baka, men i dag bakade hon en saffransvulkan. En mjölig knöl med deg som hon ställde på plåten med en smäll. “För att se om den exploderar i ugnen”, sa hon. Det gjorde tack och lov inte vulkanen. Den förvandlades till en bränd, hård brödbit istället.

För att jag är så bra

Fri, 07 Dec 2012 20:26:00 +0100

Hela familjen stannade hemma den här dagen. Vi har inte gjort något särskilt. Tvättat ifatt den överfulla tvättkorgen, ätit långfrukost, hyrt film, sovit middag, handlat middag och legat utsträckta i soffan med pepparkakor och mögliga små ostar, gurk- och morotsstavar med dipp. Bara en gång har jag stuckit nästan utanför dörren den här fredagen. Det var när Alva och jag åkte ned till Konsum (där vi hämtar ut alla våra paket alltså) och hämtade ut min nya för-att-du-är-så-himla-bra-klänning. En present till mig själv för att jag lyckats få ihop det här sjuka schemat under den gångna hösten. En Anna-klänning från Greta blev det. Hade jag haft möjlighet hade jag köpt varenda klänning därifrån. “Pax för den när jag blir stor”, sa Alva när jag packade upp klänningen. "Eller den kanske man kan få ärva, menar jag." Känns fint. Då vet jag att hon har något att trösta sig med när jag dör någon gång i framtiden. Orkar för den delen inte fotografera klänningen. Den är finast när den sitter på och just nu orkar jag inte byta mina mjukisbyxor mot sidenklänning. Klicka HÄR om du vill titta på fina Greta-klänningar istället. Nu ska jag återgå till mina stinkande, mögliga ostar och På spåret.

Lite luckor

Thu, 06 Dec 2012 21:24:00 +0100

Mina julkänslor har försvunnit. Jag går mest runt och känner mig tom inombords faktiskt. Lilla Soffis hade feber i natt. Tomas fick vabba, jag hade ju föreläsning. När jag kom hem insåg jag att jag inte träffat mina barn sedan i förrgår. Den insikten fick mig att hata livet lite. Vi kröp ihop i soffan och tittade på julkalendern. Barnen uppdaterade mig om vad som hänt. Jag har inte riktigt hängt med de senaste dagarna. Sedan fick de öppna varsin lucka i sina kalendrar. Alva kan ju det där, men lilla Soffis öppnade lucka 21. Det är inte så noga. Lucka som lucka, lilla Soffis är glad.

Näsblod och försummande

Thu, 06 Dec 2012 00:56:00 +0100

Hej du försummade blogg. I går när jag kom hem från skolan fick jag hög feber och frossa. Det var därför som jag inte orkade skriva eller uppdatera. Sedan spenderade jag hela natten med att blöda näsblod på grund av min söndersnutna näsa. I dag har jag åkt buss i tre timmar för att lyckas ta mig till skolan. Det är ju snökaos, om nu någon missat det. Jag kom nyss från JMK och nu ska jag istället hänga på centralen till 23.30, då går en buss. Tåget som jag skulle ta är nämligen inställt. Jag har ingen feber längre i alla fall. Man får vare gla före lille som man säger. Och här sitter jag och äter lökringar för mig själv. UPPDATERING kl:01.00: Kom hem. Nu. Blöder näsblod som en liten gris igen och tycker allmänt synd om mig själv. I morgon ska jag vakna upp och vara frisk och hostfri.

Julmarknad

Mon, 03 Dec 2012 21:00:00 +0100

Känslan av panik när man sätter sig på bussen och börjar hosta och när hostan inte ger med sig. När man blivit en “hostare”. Detta avskydda släkte som förpestar sin omgivnings tillvaro genom att vid varje stötande utandning sprida sina baciller vidare. Dessutom är ljudet av en hostare lika irriterande som barnskrik eller en cdskiva med hack. Jag hatar hostare. I dag var det jag. Eller det är jag, för jag hostar fortfarande. Jag är själv en hostare just nu. Så dumt. I går gick vi på Trosa julmarknad. Ungefär en hel halvtimme orkade vi strosa runt. Vi köpte en mistel, stenugnsbakat surdegsbröd, kalkonkorv och karameller. Sedan gjorde kylan att all känsel försvann från tårna. Då gick vi hem och åt ostkaka istället. Eller de andra åt. Jag satt och skrev på en hemtenta hela eftermiddagen. På väg till julmarknaden. Innan de förfrusna fötterna... I dag har jag hänget i skolan hela dagen. Lämnat in en hemtenta som jag aldrig kommer att hämta ut igen då jag redan nu på förhand vet att jag inte briljerade på den, och så har jag ätit choklad. I morgon är det föräldrafika på Alvas skola. Jag och lilla Soffis ska dit och representera familjen. Det blir säkert kul.

Julbord på Tullgarn

Sat, 01 Dec 2012 22:00:00 +0100

Det var det här med julkalendrar ja... Den där vidriga lilla detaljen som dessa kalendrar bidrar till – nattliga uppvaknanden, väsande små röster som säger: “Äre morron snart? Får vi öppna våra kalendrar snart?” osv. För inte kan väl mina barn vara de enda som håller på så här? Vidrigaste av allt är att vi ska tvingas ha det så här i 23 jävla nätter till. Tänk att man förtränger dessa små detaljer varje år. Så lustigt. I kväll har vi varit på Tullgarns värdshus och ätit julbord tillsammans med släkten. Barnen somnade så fort vi satte oss i bilen efteråt. Och nu sover hela familjen utom jag. Själv sitter jag i soffan och dricker hostmedicin. En julfilm ska jag nog titta på också. Den där hemtentan som ska vara inne på måndag får skriva sig själv. Jag har ju viktigare saker för mig så att säga. Som att hosta och titta på julfilm och sånt. De små knoddisarna åt mest prinskorv och köttbullar på julbordet så klart, de små kräsmagarna. De var färdiga efter ungefär en kvart. Fast trots att de därefter behövde vänta i ungefär 2,5 timme innan vi övriga blev färdiga så uppförde sig de otroligt bra under tiden. Det här med iphones är himla bra måste jag säga. Vi körde på gemensamt Missoni for Lindex-tema den här kvällen. Om ni nu hunnit notera våra kläder. Maten var härlig. Och julig. Desserten fick vi efter maten serverad på kakfat vid bordet. Himla bra, smidigt och bekvämt sätt istället för att tvingas stå och köa till ett godisbord där andra redan hunnit vara och fingra. Det snöade vackert där utanför.

fredag

Fri, 30 Nov 2012 20:18:00 +0100

Egentligen borde jag sitta och skriva hemtenta just nu. Egentligen alltså. Fast i dag struntade jag i det. Så fort jag kom hem från föreläsningen på JMK åkte jag istället och hämtade de två små grisarna. Jag hade en vågad idé om att vi skulle baka pepparkakor och lussebullar under eftermiddagen. Det sket sig. Min lilla hjärna checkade tydligen ut så fort vi kom innanför dörren. Vi fixar baket i morgon förmiddag istället. Vi har adventspyntat lite i varje fall. Satt upp ljusslingor inomhus och bytt ut pelargonerna mot julstjärnor. I morgon kväll ska vi gå på julbord på Tullgarn hela familjen tillsammans med hela Tomas släkt. Jag är fortfarande sjuk och min röst kommer och går lite som den vill, så vi får väl se hur pratglad jag kommer att vara. Fast det gör inte särskilt mycket. Jag får väl tänka på alla roligheter som jag skulle kunnat ha och skratta för mig själv istället.

Sjuk och sånt

Tue, 27 Nov 2012 13:44:00 +0100

Sista tisdagen i november och jag vaknar upp och är sjuk. Vi måste ha haft inbrott under natten där inkräktaren stått och hostat på mig och bara mig, för ingen annan i familjen tycks vara smittad av skrällhosta och feber. Bara jag. Och ingen vet vad den plötsliga lilla sjukdomen kommer från heller. Stackars mig. Nåväl, allt har sina för- och nackdelar. Nackdelen är att jag är sjuk och måste skriva hemtenta. Fördelarna är att jag inte behöver vakta barn (fy, den här årstiden tycker jag mer än vanligt synd om alla som är föräldralediga), jag kan ligga hemma i soffan och äta så mycket godis jag vill medan jag pluggar, och så kan jag hosta utan att jag behöver sätta upp armen framför munnen. Nu måste jag visst fortsätta här om jag ska hinna få det lilla tentahelvetet klart i tid. Och nu såg jag att lilla Soffis varit och pillat på fönstret med kladdiga små fingrar. Så mysigt. PS. Mina vita krummeluriga, hjärtadventsstakar har jag köpt på Åhléns city. Men jag gissar att de lär finnas i övriga Åhlénsbutiker också. DS.

Granris och pynt

Mon, 26 Nov 2012 17:56:00 +0100

Gud, varför måste jag alltid överdriva allt så jäkla mycket? Jag kunde naturligtvis inte hålla mig från att pyssla lite till – nu när jag hade så mycket granris över. Så jag pimpade inne på gästtoaletten. Nu har jag ångest. Barrångest. Om ungefär tre timmar kommer alla de där barren ligga torra och stickiga över hela golvet. Jag vet det. Och ändå kan jag inte låta bli att vara där med mina pyssliga små fingrar. Nu kokar vi knäck istället. Barnen sitter vid köksbordet och ritar. Alva spelar julmusik på Spotify och lilla Soffis ritade nyss sin allra första huvudfoting. “Det är du mamma”, sa hon när hon gav mig teckningen. Att man kan bli så larvigt stolt över något så väldigt fult. Tokigt.

Julkransar

Mon, 26 Nov 2012 15:27:00 +0100

Förskolan var visst stängd i dag. Konstigt nog, för det var den ju inte i mitt huvud. Sedan började jag dra mig till minnes alla de där mailen som förskolan skickat ut den senaste månaden. De där mailen som hette typ: OBS OBS OBS förskola stängd OBS OBS OBS. Var det i dag? Tydligen. Tiden går så fort numera. Soffis och jag har i varje fall haft en lugn hemmadag. Förmiddagen spenderade vi ute i skogen där vi plockade mossa och granris. Fikade på pepparkakor gjorde vi också. När vi kom hem band vi ihop årets adventskransar. En till dörren och en som får agera adventsljusstake. Soffis tog på sig rollen som pyntare och jag agerade bortplockare. Tillslut kunde vi enas om ett resultat. Då sprayade vi kransarna lite lätt med snöspray och låtsades att det var jul. Jaja, även om jag är så stressad över skolan just nu att jag känner för att dö lite halvt, var det värt att ha en egen dag med lilla Soffis. Hon har vuxit så mycket de här månaderna sedan jag började plugga. Tydligen kan hon prata numera, när började hon göra det egentligen? Dessutom är hon nog det artigaste lilla barnet jag någonsin träffat. Om jag får säga det själv alltså. “Tack så mycket snälla du”, säger hon så fort man ger henne någonting. Även om det handlar om att man ger henne en näve grus – jag vet för jag testade det i dag. Nu ska jag hänga med Alva och spela spel. I kväll liksom resten av den här veckans kvällar måste jag plugga. Jag vill inte. Jag vill ju dricka glögg och titta på julfilmer.

Tjuvstarta julen.

Sat, 24 Nov 2012 19:44:00 +0100

Nej jag orkade verkligen inte hålla mig tills nästa helg. I dag åkte ljusslingorna upp ute i trädgården och mina nya adventsljusstakar i vardagsrummet är nu tända. Fast jag har fortfarande inte kokat knäck, bakas lussekatter eller besökt någon julmarknad. Det är sent för att vara jag. Fast jag tror vi ska ändra på det där i morgon. Taxinge har ju julmarknad och att inte besöka den vore ju snudd på okristligt. Traditioner är till för att hållas. Vi är förresten nästan färdiga med barnens alla julklappar. I november. Det har aldrig hänt förut. Men Tomas och jag tog varsin kundvagn och vägrade att lämna leksaksaffären förrän vi pressat ur oss alla julklappsönskningar. Tre slitsamma timmar tog det. Men nu är det över. Kanske att vi kompletterar med ett par saker till bara. Vi fotograferade till årets julkort i eftermiddags. Något av de här korten blev det inte. Och ganska länge övervägde jag att välja det här kortet istället: Men sedan bah, jag orkar inte vara rolig jämt. Nu ska jag fortsätta knäcka valnötter, lyssna på falsksjungande små barn som uppträder i Lilla melodifestivalen, och så ska jag heja på Alva. Hon sitter bredvid i soffan och försöker dra ut en lös tand. Sin sjunde. Vi som inte har några kontanter hemma kom jag på nu. Hoppas förresten verkligen att hon inte lyckas dra ut tanden i kväll. Annars får hon nöja sig med några pantflaskor från förrådet.

Jobb och sånt

Thu, 22 Nov 2012 19:30:00 +0100

Nu är jag hemma och ligger i soffan igen. Alldeles strax ska Tomas och jag sula de små barnen i säng. Ska bara orka resa mig upp först. Eller innan jag ens gör det ska lille tömpisen få göra en dubbel espresso till mig. I dag har jag jobbat och snuttit på min snurrstol inne på kontoret och snurrat runt så mycket så jag blev yr i huvudet. Efter jobbet åkte jag hem i skräckfart (skräckfart = när man åker så snabbt att man sitter och skriker lite för sig själv). Jag måste köra så fort för att hinna hämta barnen på två ställen innan de stänger nämligen. De var sist kvar på sina avdelningar i dag också, de små gullisarna. Positivt är att de brukar vara för trötta för att orka tjafsa om någonting när man hämtar dem sent. Nu kommer Tomas och petar på mig med en liten tandborste. Vi får höras senare. Eller i morgon. Jag måste plugga resten av kvällen.

Hur allting började

Tue, 20 Nov 2012 21:28:00 +0100

Hur startade allt det här egentligen? Hur kommer det sig att jag började skriva krönikor, kom in på JMK och ville bli journalist egentligen? Jo men det kan man ju fråga sig. För allt har ju en egen historia, och det här är min: Vintern 2007 bodde jag i en lägenhet i Södertälje, pluggade heltid på komvux och jobbade halvtid som personlig assistent. Alva var jättesjuk den vintern. Hon hade ständiga öroninflammationer och hon drabbades dessutom av en hemsk magbakterie som gjorde att hon kräktes varje dag i tre månader. Ungefär precis hela den vintern ville jag dö. I och med att jag jämt var hemma med Alva började jag att läsa bloggar, i brist på annan sysselsättning under hennes sjukdomstid. Bloggar var ganska hett och nytt på den tiden. Men väldigt snart märkte jag hur alla föräldrabloggar glorifierade både sig själva och sina barn. Dessutom tycktes alla sitta fast i stereotypa könsroller på en snudd på perverst sätt. Men så fuck you, tänkte naturligtvis jag då. Jag startar en egen blogg där jag ska häckla hela föräldralivet och alla snuskiga könsroller. Så det gjorde jag. Klick klick klick så hade jag skapat en egen liten blogg där jag skrev roliga och elaka saker om mig själv, om Tomas och om Alva. Anonymt då givetvis, för att undvika att råka bli lite mordhotad av eventuella familjeälskande människor. Det gick ett par månader och plötsligt började antalet bloggläsare att växa. Att skämta om föräldraskap på ett lite elakt sätt var väldigt nytt och fräscht skulle det visa sig. Eftersom jag dessutom var en ganska gnällig jävel på den tiden, satt jag ofta och hånade krönikörer i dagstidningarna. “Så jävla usel text”, kunde jag sitta och svära framför Tomas. "Jag hade skrivit det så mycket bättre själv alltså." “Men varför gör du inte det då?” sa Tomas till slut när han hade hört mitt gnäll under tillräckligt lång tid. "Börja skriva själv då, om det nu är så enkelt som du säger." Och givetvis gjorde jag det då. Jag menar, att sitta och gnälla och kritisera andra som ett annat nät-troll är ju ganska patetiskt ärligt talat. Jag mailade iväg tre texter till tre tidningar. och tänkte: får jag jobb så får jag. Annars ska jag hålla truten i frågan om hur andra skribenter utformar sina texter. Sedan fick jag napp. Jag hamnade på Länstidningen och började skriva familjedagböcker. Jag och han den flintskallige Herreymannen. Det var fina kontraster mellan oss vill jag minnas. I samband med det la jag ned min roliga blogg också. Efter ett par år fick jag dock en ny blogg. Den här gulliga sidan som ni sitter inne och läser på nu faktiskt. Det råkade dessutom visa sig att jag var en värry brajt person och tack vare mina komvuxbetyg (som många människor skrockande sagt: höhöhö, lycka till med ditt framtida jobb på konsum, för man kommer ingenstans med komvux) kom jag in på journalistutbildningen på JMK. På grund av detta sitter jag här. Fem år senare från det att jag skrev min första text om små satungar. Tudlilu! Jag gick från bitter till bloggare, från bloggare till krönikör, från krönikör till journaliststudent och från journaliststudent till reporter. Eller journaliststudent är jag ju fortfarande, men nu kan jag ju faktiskt jobba som reporter också. Tänk som det kan bli va? Och hela den här historien startade med att jag tryckte på enter. Tack internet. Jag älskar dig.

Lyxglögg och finbesök

Sun, 18 Nov 2012 22:40:00 +0100

Det blev så tomt i dag när Jolanda åkte ned till Göteborg. Tomt och tyst och lite ledsamt. Fast Tomas är en smula glad. I går gjorde vi köttfondue och spelade kort hela kvällen. Jag vann, naturligtvis. Och så drack vi glögg. “Tänk att jag alltid har velat se hur en människa ser ut när hen dricker glögg kryddad med jättemycket chili”, sa Jolanda plötsligt när vi stod och tittade ned i den puttrande glöggkastrullen. “Och tänk att jag alltid har velat se hur Tomas ser ut när han dricker glögg kryddad med jättemycket chíli”, sa jag då. Så det gjorde vi det enda tänkbara man kan göra i en sådan situation. Vi bjöd Tomas på lyxglögg. Kryddad med en massa chili. Alva och jag färgade en halsduk i batikmönster också. Jag fick flashback från min uppväxt under tidigt 90-tal när jag såg resultatet. Inte för att vi fixade batikmönster på den tiden, men vi var kreativa små barn som fick syssla med ljusstöpning och sådant där mysigt pyssel. Vi gjorde en förslagslista över aktiviteter vi kunde tänka oss att göra under lördagen också. En hel del spel spelade vi. Och så lekte vi kurragömma. Lilla Soffis förstod dock inte alls leken utan sprang och avslöjade allas gömställen för den som letade hela tiden. Det slutade med att hon fick agera letar hela tiden medan vi andra gömde oss jättesnabbt. Lilla Soffis kan nämligen bara räkna till tio och längre än så kunde hon därför inte stå still. Nu ska jag sova. Jag har en vidrig vecka framför mig och om jag överlever det här schemat fram till nästa helg är jag så otroligt värd en fin present.

Mosters hosta

Fri, 16 Nov 2012 23:48:00 +0100

I dag stannade barnen hemma. Inte själva alltså, utan tillsammans med mig. Den ömmande modern. Alva har hosta och eftersom hon envisas med att smyga in till oss mitt i natten, lite diskret sådär, tvingas Tomas och jag ligga och lyssna till rosslet hela nätterna. Den där hostmedicinen som vi tvingade i henne i natt hjälpte ungefär inte alls. Istället för att lägga pengar på fler struntmediciner i framtiden ska jag nog ta och investera i ett par nya hörselskydd till mig själv. Jolanda kom förresten hem till oss i dag. Hon ska stanna till på söndag. Hon ska också få sig ett par hörselkåpor. Jolanda hade en ny mössa på sig när hon kom. Men Alva och Soffis var eniga om att mössan passade bättre på deras små huvuden. “Moster köpa ny mössa, tack tack”, hörde man lilla Soffis viska för sig själv medan hon gömde sitt nya stöldgods skåpet där vi förvarar ugnsplåtar. Vi var ute i trädgården en liten stund på förmiddagen. Ungefär tjugo minuter för att vara exakt. Sedan tröttnade vi och gick in. Det är inte kul att vara ute längre. Hela trädgården låter jag just nu förfalla tills det börjar växa upp grejer där igen i vår. För i vår ska allt bli fint och då kommer det bli roligt att vara ute. Men fram tills dess... njä. Så kul är det inte att kratta runt bland förmultnande löv och ruttna äpplen.

Krig och journalistik

Thu, 15 Nov 2012 20:48:00 +0100

Jag har lekt krig de två senaste dagarna. Bokstavligt talat alltså. Jag har lekt krig. Det är liksom sådana saker man får göra ibland på journalisthögskolan. Visst var det kul, men i går när jag kom hem efter övningens slut la jag mig i soffan och sluddrade fram: "Jag måste återanpassas in i samhället. Sätt på en gulligullfilm." Så Tomas var snäll och satte genast på en romantisk komedi där alla karaktärer var glada och gulliga. Fem minuter senare sov jag för natten. Utan att drömma en enda studierelaterad dröm för första gången på över två veckor. I dag har jag pluggat hemifrån. Ungefär halva dagen låg jag i sängen och läste om tidningsredigering. Andra halvan satt jag i soffan med en skål popcorn och en kaffekopp. Herregud vad jag gillar mitt hem och att befinna mig i det. Jag blir nästan lite gråtfärdig av bara tanken på hur mycket jag gillar det faktiskt. I kväll var det lilla Soffis som stod för kaffet.

Soffis foto

Mon, 12 Nov 2012 22:18:00 +0100

I dag kom Soffis dagisfoton. De var inte så dumma alls faktiskt. Och absolut inte enligt Sofie själv. “Så fin jag är, min bästa Sofie”, svamlade hon smickrade fram när hon fick se fotografierna. Jag håller med. Med tanke på att vi lyckades glömma bort den där fotograferingen och skickade Soffis till dagis med oborstat trollhår och en trasig t-shirt, så är bilden briljant. Det här är vår Soffis, med rufsigt hår och ett stort leende så att till och med hennes krigsärr på underläppen syns. Det är liksom bara en sak som jag funderar över; äpplet. Hur hamnade det där jäkla äpplet på bilden? Och varför?

Farsdag

Sun, 11 Nov 2012 23:24:00 +0100

Det är visst farsdag i dag. Något jag inte hade en aning om i morse när jag som vanligt låg och sparkade på Tomas och krävde att han skulle gå upp med barnen. Ungefär vid nio kom jag på det. Efter att jag legat och sträckt på mig en stund. Då fick Tomas gå och lägga sig i sängen igen medan jag ordnade frukost. Ingen egen tårta fick han heller, utan han fick äta upp resterna av min gamla födelsedagstårta. Vilket jag i och för sig tycker var ganska snällt av mig faktiskt. Alva och Soffis hade valt ut en ny keps som present till sin pappa. Eller egentligen var det nog lika mycket jag som valde den. Till mig själv då ganska mycket. Om man nu ska orka tjafsa om petitesser. Jag kände i alla fall att våra familj behövde en ny keps. Så välkommen, du nya huvudbonad. Titta förresten vilka fina ljuslyktor jag fick i present i går. I dag har vi storhandlat och tagit tupplurar. Alva klagade på halsont i morse när hon vaknade så hon fick stanna hemma från dagens ridlektion. För säkerhetsskull avbokade jag föreläsningen i morgon redan i dag, om det nu skulle råka bli värre.

Så var det över

Sat, 10 Nov 2012 21:37:00 +0100

Nu har jag fyllt år. Födelsedagsångesten har passerat, för den här gången. Det blev en ganska vanlig dag, födelsedagen. Jag kom hem sent från skolan och råkade därefter somna i Alvas säng. Sedan vaknade jag tolv timmar senare och då var allt redan över. Det spelar ingen roll hur bra jag mår eller hur glad jag är, det är någonting med den där jävla dagen som gör att jag tappar fotfästet totalt för några dagar. I dag hade jag ett litet födelsedagsfika med flera olika tårtor. Som kompensation för mitt ickefirande i torsdags. För då gick jag mest runt och var arg och vägrade att svara i telefon och på de flesta sms som droppade in. Men flera stycken fina presenter har jag lyckats införskaffa mig under de här dagarna. Så det har ju inte bara varit hemskt att bli äldre alltså. Jag gillade verkligen London när Tomas och jag var där i våras, så i slutet av mars åker vi dit igen. Just nu är det en morot, nu när jag står mitt i en termin och bara vill kräkas på mina studier. Och nu är all ångest är över för i år tycker jag det börjar bli dags för jul. Jag funderar på att vara våghalsig och ge mig på ett knäckkok redan i morgon. En hel vecka tidigare än brukligt.

Livskris

Wed, 07 Nov 2012 20:26:00 +0100

I morgon fyller jag år. I tjugosex år har jag levt nu. Gud så hemskt. Jag har avskytt att fylla år enda sedan jag för tio år sedan upptäckte hur fort livet passerar. Exakt varje år vid den här tiden drabbas jag därför av livskris. I kväll ska jag dricka rödvin och fundera över vad jag egentligen vill med livet. Det är numera tradition. Och det är dagar som denna jag förbannar att jag tycker det är så äckligt att röka. Men vi kan väl lite hastigt enas om att det här jäkla året inte varit särskilt händelserikt för min del. Låt oss ta en titt bakåt på det gångna året. November Jag bakade mängder med lussekatter och knäck. November är julens högtid, som man brukar säga. December Jag konsumerade julfilmer i samma takt som Tomas svettiga gamla strumpor hamnade i tvättkorgen. Dessutom hamnade jag under tre veckors tid i livskris och låg mesta dels av tiden och funderade över mitt yrkesval. Januari Jag vill minnas att jag åt mycket tårta under denna månad. För att muntra upp tillvaron lite i den annars ganska trista vardagen. Resten har jag nog förträngt ärligt talat. Februari Lilla Soffis fyllde två år, fortfarande utan att ha yppat ett enda rent ord från sin lilla mun. Snön kom äntligen och vi åkte en del pulka. Semlor åt vi nog också. Mars Tomas och jag åkte till London. Jag började skriva antagningsbrev till år två på JMK och slutade någonstans där snusa. Eller, jag övergick till mitt nuvarande beroende att snusa papperstussar rättare sagt. April Vi firade påsk hemma hos min mamma i Norrköping. Jag pluggade ganska mycket samtidigt som Sofies och Alvas sjukdomar avlöste varandra. En hel del grönsaker sådde vi också. Maj Vi ryckte första rabarberna ur trädgårdslandet. Jag pluggade inför antagningsprovet på JMK och började så rädisor i grönsakslandet. Juni Alva fyllde sex år och hade cowgirlkalas. Jag sprang Vårruset på en ganska usel tid som jag numera förträngt, och så gjorde vi det årliga besöket på Smultronstället i Söderköping. Juli(a) Vi åkte till Mallis och lekte semesterfirare. När vi kom hem därifrån åkte vi direkt ned till Göteborg. Nervositeten över att inte komma in på min vidareutbildning gjorde mig sjuk av ångest. Jag fick antagningsbeskedet när jag stod i Slottsskogen. Det gjordes besök på kexfabrik och tårtbutik också så klart. Augusti Tomas började jobba igen. Barnen och jag lekte semesterfirare ännu ett par veckor. Jag åkte till Barcelona tillsammans med fyra av mina syskon. också En helt fantastisk resa från första minuten. September Jag började plugga igen. De bekväma dagarna som akademiskt inríktad student ersattes av aplånga skoldagar för både mig och barnen. Jag slutade arbeta frivilligt på Tjejjouren på grund av tidsbrist också. Oktober Jag gjorde praktik på LT. Insåg att jag är förälskad i journalistiken, ungefär som när man plötsligt inser att man hittat sin livspartner. Kapitulerade ungefär samtidigt för insikten om att det pressade schemat inte kommer att fungera i längden för familjen. Antingen flyttar vi närmre Stockholm eller så får vi hitta en annan vettig lösning på problemet. Och det är väl typ allt för det här året. Nästa gång vi hörs är jag inte längre ungdom. Åtminstone inte i SJ:s ögon. surar

Måndagstårar

Mon, 05 Nov 2012 22:09:00 +0100

I dag lyckades jag för en gång skull hämta barnen tidigt. Kvart i två stod jag där på fritids och var så nöjd med min, för stunden, aktiva föräldraroll att jag kände för att grina lite. Nu blev jag förvisso inte mottagen med blåsorkester och en guldpokal när jag anlände, men ändå. Barnen blev liksom snudd på glada när de fick syn på mig, och det var pris nog. Sedan gick vi hem och lekte häst och spelade spel. Lilla Soffis har nyss upptäckt att trötta föräldrar, som ligger på golvet av ren utmattning, är de allra bästa hästryggarna. Därav hästlekandet. Och appropå hästar. Här är Alva i går. Numera skuttar hon ganska världsvant runt på sin lille pålle.

Biobesök

Sat, 03 Nov 2012 22:38:00 +0100

I dag gick vi på bio. Tomas och Alva var så himla sugna på att se den nya Tingelingfilmen nämligen. Jag och Soffis tyckte dock att filmen verkade usel. Ska man se film på bio så ska man göra det ordentligt, sa vi och skrattade rått. Själva tittade vi på Lilla Anna och den långa farbrorn. 5 av 5 stjärnor fick filmen av Soffis. Och den här gången satt hon faktiskt still under nästan hela tiden. Och eftersom vår film var ungefär femtio minuter kortare än Alva och Tomas, hann vi åka en del karuseller också. Sedan gick vi förbi utanför en frisörsalong. Och helt plötsligt satt visst både lilla Soffis och Alva i varsin stol och fick håret avkapat. snipp snipp Det är ju visst allhelgonahelgen just nu. Kom ni ihåg det? Inte vi. Fast jag misstänker att hela kyrkogården skulle ha brunnit upp om våra familj närmade oss en sådan. Det gäller ju att se positivt på det hela.

Livets goda

Fri, 02 Nov 2012 22:29:00 +0100

Jag har blivit sjuk. Ont i näsan och huvudet har jag. Om jag känner efter riktigt extra mycket tror jag faktiskt att jag kan klämma till med en litet förhöjd temperatur också. I dag har jag vandrat runt och myst för mig själv uppe på redaktionen. Sista dagen och allt. När klockan slog tre tvingades jag städa ur kontoret.Tanken slog mig givetvis att jag skulle strunta i att städa och lämna tillbaka mitt passerkort innan jag gick. Absolut. Men sedan gjorde jag det i alla fall. Med lille Arnolds gulliga små ord ringande i mina öron: "I’ll be back." Sedan åkte jag hem till mina barn och hade fredag. Alva och jag pimplade coca cola hur glas med hög fot, dagen till ära. Soffis skålar fortfarande i vatten eller mjölk, men glas med hög fot fick hon i varje fall. Jag älskar Soffis ljuvliga omedvetenhet om livets goda ting. Men sjuk var det ja. Hörs i morgon i stället.

Så var tiden förbi

Thu, 01 Nov 2012 21:18:00 +0100

I dag gjorde jag min näst sista dag på LT. Det känns så sorgligt att behöva lämna allt nu. Mitt mysiga kontor med min roliga snurrstol. Alla roliga människor som arbetar med och på Länstidningen. Alla lustiga, trevliga, snälla och unika personer som jag intervjuat och pratat med under de här veckorna. Jag tycker så mycket om alltihopa. I går var det ju förresten Halloween. Soffis skulle ha maskeradfest på dagis och klädde ut sig till Pippi Långstrump. Egentligen ville hon helst vara Herr Nilsson, eller en älg. Dessvärre har det inte asenkelt att få tag på en älgkostym klockan 19.03 en tisdagskväll, så därför blev det Pippi istället. Alvas kostym var enklare. “Jag ska vara spöke”, sa hon bara. Så vi klippte ett par hål i ett gammalt vitt lakan och så var den kostymen klar. Dock glömde jag att fotografera. Soffis hade tydligen vaknat klockan fem i går morse. Men det visste väl inte jag heller när jag klev upp en timme senare och hittade Tomas sittande i soffan med mörka ringar under ögonen. “Jaha, så du har redan fixat halloweenstyrseln. Utklädd till ett vrak ser jag”, sa jag hurtigt och glatt då. Det tyckte inte Tomas var roligt nej. Aja, man kan ju inte vara på topp jämt så att säga.

Ingen bra kväll

Tue, 30 Oct 2012 20:46:00 +0100

Alltså kvällen började väl inte sådär jättebra med tanke på att det var alldeles svart ute när jag kom ut från redaktionen. Stressad var jag också eftersom jag måste åka rallyfart i vänsterfilen på motorvägen varje kväll för att hinna plocka upp barn innan fritidsstängningar. Och det skulle jag ju givetvis göra i kväll också. Det var bara det att det var väldigt fuktigt och kallt ute just i dag. Fukt innebär dessvärre imma på mina bilrutor. Såvida jag inte känner för att vrida upp bilvärmen till exakt 26 grader alltså, för då dör kylan. Det gick skitbra att köra bil enda tills det jag svängde upp på motorvägen. För på motorvägen hände fyra följande saker. 1. Jag tvingades köa i 10 km/h från Södertälje Syd fram till Järna. 2. Det blev imma på bilrutorna och jag tvangs sitta i varm vinterjacka i en ännu varmare bil och svettas i cirkus femtioåtta minuter. 3. Jag insåg att min bil inte hade några lysen som lyste i mörkret. 4. Jag insåg att jag inte hade någon aning om hur man sätter på några små lysen heller. Så ja. Jag satt och svettades i en 26 grader varm, nedsläckt bil och körde på en alldeles svart, blöt motorväg och funderade över om jag skulle dö nu eller vid nästa omkörning. Och trots detta kom jag för sent till stängningen. Dessutom var Alva jättearg och trött. Just då hatade jag mitt liv en smula.

Telefonfobi och sånt

Mon, 29 Oct 2012 22:07:00 +0100

Alva hade inte riktigt förstått det här med övergång vintertid tydligen, med tanke på att hon väckte mig klockan 04.12 och frågade om hon fick kliva upp. “Nä, det är faktiskt natt!” väste jag till svar. “Men man kan väl få ställa en enkel liten fråga utan att få ett otrevligt svar i alla fall”, sa Alva förorättat då. Och givetvis har hon rätt, lilla Alva. Så om en halvtimme ska jag väcka henne och fråga vad Maldivernas huvudstad heter. För det har jag verkligen alltid undrat över. Tomas har varit hemma med barnen i dag eftersom fritids höll stängt. Själv har jag mest suttit inne på mitt lilla kontor på Länstidningen och pratat en massa i telefon med främmande människor hela dagen. Fram tills för ett par månader sedan hade jag faktiskt en liten släng av telefonfobi. Den botades dock på någon dag eller så efter att jag hoppat på det här läsåret. Som journalist gör man ju inte så mycket annat än ringer runt till lustiga små människor för att få fram korrekt fakta. I förmiddags anlände simkortet till min nya mobil. Nu kan jag alltså läsa sms igen och prata i telefon utan att den får för sig att sätta på högtalaren, stänga av ljudet eller ringa facetime var tredje sekund. Hurra! Och om ni undrat hur en iphone ser ut utan glas, nu vet ni det också. En annan sak som jag klurat på. Varför är tandborstförpackningarna så inbrottssäkra för? Det är så mycket plas kring de nya tandborstarna att man måste hugga sig in i förpackningen med en kniv. Dum grej det där, speciellt med tanke på att vi inte förvarar några vassa knivar i badrummet och sånt. Nu ska jag äta glass här. hej hej

Lördagsfika

Sat, 27 Oct 2012 19:33:00 +0200

Idag har vi inte gjort mycket alls. Gått runt lite nere vid hamnen i Trosa, dammsugit, plockats upp all fallfrukt i trädgården, sovit middag och hämtat och lämnat barn på kalas. Barnens farmor plockade upp Soffis och följde med henne till dansen medan vi andra låg hemma i soffan. Eller jag låg i soffan rättare sagt. Tomas var ute och fixade på tomten under tiden. Och Alva var inne i sitt rum och lekte. Soffis och jag passade på att köpa macarons inne på Trosas lilla delicatesaffär när vi var ute på förmiddagspromenad. När vi kom hem så fikade vi. Det tog ungefär tio minuter innan vi satt i oss allihop. slurp En liten stund var också jag ute i trädgården. Även om jag inte bidrog med mer än att titta till mina sista rosor så här på deras dödsbädd. Och det bästa av allt med att det börjar bli så kallt är att jag äntligen kan använda min nya vinterjacka.. Nu ska jag visst lägga barn här. hej hej

Dagen praktikantuppdrag

Fri, 26 Oct 2012 22:29:00 +0200

I dag har jag varit i Järna och haft det kul. Ett av mina journalistiska uppdrag var nämligen att göra en enkät till LT.s baksida. Och eftersom jag ändå redan befann mig i Järna för att göra en annan grej, passade vi på att göra enkäten där. Fyra saker som jag har lärt mig efter den här dagen. Sak nummer ett: Folk flyr gärna när de ser ett block, en penna, två kameror och två gulliga och glada människor som vill ställa en enkel lite fråga. Sak nummer två: Man får inte hota människor för att få dem att besvara den gulliga lilla enkätfrågan. Absolut aldrig ska man tydligen hota de små liven. Inte heller får man jaga dem. Sak nummer tre: Stenugnsbageriet i Järna gör alla människor glada. Ställer man sig utanför det stället passerar det bara glada och trevliga människor som svarar på enkäter. Gott bröd finns det där också. Sak nummer fyra Bläckpennor fryser när det blir kallt. På vintertid är istället blyertspennan journalistens bästa vän. Efter mysigt Järnabesök och lite skrivande på redaktionen åkte jag hem och skjutsade Alva till sin kompis. Hon skulle på spökdisco och hade klätt ut sig till kritvit vampyr med huggtänder. Nu ska jag äta mer stenugnsbakat bröd. Halva limpan har redan gått åt under kvällen. Hoppsan. Och förresten tycker jag att alla ska köpa Länstidningen i morgon. Jag har skrivit veckans familjeporträtt om Södertälje kommuns kostchef och hennes jätteroliga familj. Temat är något i stil med “matlust för barn” och föräldrarna har fantastiska knep för att få barnen att äta bra saker. Så läs det. Men nu ska jag sova. Hej med er.

Saker som borde göras

Wed, 24 Oct 2012 21:46:00 +0200

25 saker jag borde göra men som jag är alldeles för trött för att genomföra: 1. Åka och hämta ut min nya otrasiga iphone 5 som ligger nere på Konsum och skriker efter mig. 2. Gå och lägga mig i sängen. 3. Dricka ännu en espresso. 4. Klippa barnens tånaglar. 5. Väga mig, kissa och därefter väga mig igen. 6. Rensa Sofies garderob. Hon har visst inte storlek 86 längre. Tydligen har hon heller inte storlek 92 eller 98, nä. 7. Kolla under soffan om det är där lilla Soffis gömt min bilnyckel. 8. Dammsuga under soffan så att man kanske ser om det gömmer sig några nycklar därnere. 9. Lära mig jonglera. 10. Betala räkningar. 11. Boka in mig på en kurs i hur man gör julfina blomsterarrangeman. 12. Tanka bilen. 13. Ringa och tacka ja till helgens två partyn som Alva ska mingla runt på. 14. Fixa fram en läskig vampyrkostym till Alva. 15. Avsluta alla de en miljon nyhetsbrev från olika företag som varje dag spammar mina inkorgar med. 16. Sluta tänka att jag är världenssämstajournaliststudentsomaldrigkommerlyckasläramigdethärarbetetordentligt. 17. Sluta tro att jag är rolig som sätter ihop 13 ord till 1 långt. 18. Blogga om något vettigare. 19. Göra en ny Spotifylista där Lily Allens låt Fuck you är den enda på spellistan. Bara för att den är så fin. 20. Skriva en önskelista till min födelsedag om FJORTON DAGAR. 21. Övertala Tomas att det är alldeles självklart att jag förtjänar att få allt det jag önskar mig i födelsedagspresent. 22. Lägga in nya schema till dagis och fritids på kommunens hemsida. 23 Träna på att säga förskola och inte dagis som jag oftast gör. 24. Tvätta kläder så att jag slipper åka till LT imorgon, iklädd en nunnedräkt som hängt kvar i garderoben sedan halloweenfesten 1998. 25. Komma på något fyndigt som skulle platsa som avslut på det här blogginlägget. Sådär ja!

Mitt egna kontor

Tue, 23 Oct 2012 18:53:00 +0200

Jag har inte blivit ihjälslagen under min praktik på Länstidningen. Om nu någon skulle råka fundera över det. Jag var så trött i mitt lilla huvud när jag kom hem igår bara. Man blir det när man kommer ny till ett ställe förstår ni. Jag har ett eget kontor uppe på redaktionen, med en alldeles egen snurrstol. Ett eget telefonnummer, en egen telefon som jag ringer jätteviktiga samtal från och så har jag en egen dator vid skrivbordet. Bildbevis vill vi så klart ha, skriker säkert ni nu förtjust. Och naturligtvis ska ni få bilder. Klick klick. Här är mitt kontor nystädat. Jag älskar att breda ut mig över hela skrivbordet. Organiserat kaos för smarta människor, kallar jag det. Men visst är det fint? Och här är utsikten från min snurrstol. Hej hej, säger min fot. Ojdå, den här bilden skulle naturligtvis inte hamna här. Men när vi ändå har den uppe, det gäller ju att vila sig lite mellan alla stilsäkra texter som fullkomligt sprutar ur mig. Mellan varje text passar jag på att äta choklad också. Och alla som kommer in på mitt kontor får givetvis smaka en bit. Med betoning på en alltså. Annars då? Jag kommer hem vid tjugo i sex på kvällarna, barnen är sist kvar på förskola och fritids, vi äter halvfabrikat till middag och tvättberget växer. Och detta är dag två. Men nu ska vi inte rynka på näsan åt sådana små petitesser. För jag får samtidigt hänga hela dagarna på världens roligaste redaktion med roliga människor, jag får prata med roliga intervjupersoner och skriva roliga notiser och artiklar. Allt är roligt faktiskt. Nu ska vi äta middag. Sedan ska barnen läggas. Jag ska skriva en krönika och så ska jag dricka ett par koppar kaffe till det. Tomas ska ägna kvällen åt att tvätta. Det är hans uppdrag, det och middag. Hej hej.

LT-bullar

Sun, 21 Oct 2012 22:54:00 +0200

Idag har jag bakat en dubbel sats kanelbullar. Jag tänkte att de kanske är hungriga de där LT-människorna som jag ska mysa runt med i morgon. Vi ska ha morgonmöte i alla fall. För det ska man tydligen ha på en redaktion. Det står till och med så i delar av böcker jag haft som kurslitteratur. Men det är också ungefär så mycket som jag vet alls om det här lustiga lilla yrket jag håller på att skaffa mig. Det och att man efter slutförd utbildning kommer gå arbetslös. Men det ska vi inte tänka på nu. Men hörrni, ni kloka läsare. Om ni kommer på något som ni vill läsa om kan ni väl skriva ett litet tips här. Det behöver inte handla om hemska och tråkiga saker alltså. Helst kul saker ska det vara faktiskt. Och om ni gör det för mig så ska jag göra något för er. Jag ska nämligen tipsa er om hur man gör goda bullar extra goda. Hur man gör äckliga bullar goda har jag dock inte listat ut än, så det lämnar vi därhän. Men så här gör du i varje fall. 1. Sluta pensla dina bullar med ägg innan de åker in i ugnen. Detta på grund av att ägghinna tenderar att ge äggsmak till hela bullskalet. Och så kan ägghinnan brännas. Då smakar det ju ännu vidrigare. 2. Pensla med vatten istället innan du trycker in bullarna i ugnen. 3. Smäll ihop en sockerlag gjord på en del vatten och två delar socker. Koka upp. Pillerilla detta över bullarna när de gräddats färdigt. 4. Peppra med pärlsocker. Färdigt. Bullarna är nu obrända, glansiga och så smakar de gott. Nu ska jag sova. Hej hej

Tom Tits

Sat, 20 Oct 2012 17:36:00 +0200

Som den ädla dubbelbokerskan jag är hade jag idag bestämt att vi skulle göra tre saker: 1. Soffis skulle komma iväg på sin danslektion. 2. Alva skulle gå på Tom Tits med min bror och svägerska. 3. Alla tre skulle vi åka hem till våra kompisar och leka hela dagen. Och allt skulle givetvis ske vid samma tid. Så fint planerat av mig. Allt beror givetvis på att jag inte äger en liten kalender som jag kan skriva upp alla de viktiga saker som jag går runt och bestämmer. En kalender alltså, det måste jag inskaffa pronto. Gärna en i fint brunt från exempelvis Mulberry. Och passande nog fyller jag förresten år om ett par veckor. hint hint I vilket fall ombokade vi våra vänner, dumpade Soffis på farmor och så åkte Alva och jag till Tom Tits. . Vi mjukstartade med att gå runt i alla små lustiga rum. Alva hade kul inne i akvariet. Hon hade cykelrace med min bror också. Sedan reste Alva på sig och sa: "Nu vill jag gå och titta på alla döingar." Så då gjorde vi det. För det var ju främsta anledningen till att vi var där, för att gå på Body world. Vi tittade på hjärtan, lungor, naglar, skallar, blodådror och annat spännande. Men rätt som det var när vi stod och tittade på en badmintonspelande skelettman i det näst sista rummet, sa Alva: "Gud vad hungrig jag är nu." Då gick vi ut och åkte rutschkana istället. Det var ett kul besök. Har ni inget annat för er en regnig dag tycker jag absolut att ni kan åka och titta på lite döingar. Det är inte så otäckt som det låter och för barnen blir det ingen större grej än vad de vuxna gör det till. Så det så. Nu ska vi visst vara på kalas om tjugo minuter här. Kanske att vi hörs senare.

Familjen fixar pumpor

Fri, 19 Oct 2012 19:29:00 +0200

Idag fällde jag ned min datorskärm redan vid 14.00 och gick över till Alvas skola. Jag har inte hunnit vara där någonting sedan Alva började, mer än vid stressiga fritidshämtningar då. Lite lite uselt har det känts att jag inte vetat vilka hon pratat om när hon kommit hem och berättat vilka kompisar hon lekt med. Men nu är det fixat. Jag kan efter den här dagen typ allt om vem som har en egen chiuaua, en nykläckt lillebror och vems föräldrar som kör Volvo. En skara väluppfostrade små kompisar är det Alva har skaffat sig. Jag är nöjd. När vi kom hem gjorde vi iordning årets pumpor. Barnen fick varsin liten pumpa att karva i. Den stora 60 kilospumpan tänkte jag pimpa nästa helg. Allra först fick de rita upp hur de ville att jag skulle skära. Soffis ritning bestod dock mest av klotter... Efter ritning gröpte vi ur allt slafs. Riktigt så ambitiösa att vi tar tillvara på inkråmet är vi inte nej. Vi äter hellre kakor och slafsar lite. Färdigpimpade pumpor. De ser väl inte riktigt ut som på barnen första ritningar, nej. Men jag kände mig inte sådär jättesugen på att sitta och karva ut en massa sträck kors och tvärs. Det hade liksom inte blivit särskilt mycket pumpa kvar om jag följt Soffis konstruktion. Nu checkar jag ut för kvällen. Jag ska vräka i mig glass och äta kakor tills jag mår illa. Hej hej

Julia bakar

Thu, 18 Oct 2012 22:05:00 +0200

Idag plockade jag ihop mitt pick och pack i skolan och åkte hem i tid. Det vill säga, jag hann hämta barnen på förskola och fritids innan de stängde. Barnen var inte ens sist kvar faktiskt. Plus att jag hann stanna och handla middagsmat i Liljeholmen innan bussen gick hem. Tänka sig att två så orimliga saker kunde inträffa på en och samma dag. Imorgon ska jag plugga hemifrån innan jag sätter på mig helgtofflorna. Hela helgen är oplanerad för en gång skull. Förutom ett kalas på lördag. Och att jag ska baka kakor inför måndagen. Men vad händer på måndag, tänker säker du nu nyfiket? Jo, på måndag genomför jag min korta praktik. pirripirr I två veckor fram över ska jag mysa runt på LT.s redaktion och störa alla luttrade journalister med mina lustiga små frågor. Roligt ska det bli, för mig alltså. Jag har en bild av hur vi alla vandrar runt på redaktionen och knapra på muffins. Och ibland att vi kanske skriver en rad eller två. “När andan faller på” så att säga. Jag misstänker dock starkt att deras bild av vad jag ska göra under de här veckorna är en annan. Men kakor ska vi i vilket fall knapra på. Därav mitt planerade helgbak. Nu ska jag återgå till att skriva klart en skoluppgift. Vi hörs imorgon. P.S. Klicka HÄR så kommer ni få höra världens just nu finaste låt. Den är för vacker för att hållas hemlig helt enkelt. D.S.

Vädergudarna

Tue, 16 Oct 2012 22:07:00 +0200

Idag har jag myst i skolan hela dagen. Eftersom väderprognosen såg ganska usel ut imorse där runt 6-snåret, satte jag på mig gummistövlar innan jag gick hemifrån. Men givetvis satt gudarna där uppe i himlen just idag och sa: “Vi skojar till det för Julia. Nu ser vi till att det blir soligt och torrt hela dagen. Hahaha, nu ska den jäveln få.” Och så trollade de lite med sina trollspön eller vad de nu använder sig av. KLAFS KLAFS KLAFS, sa det när jag promenerade genom ett torrt Karlaplan med mina gummistövlar. Det enda som var lite blött som jag råkade trampa i, var den lilla pölen med pudelkiss. Barnen följde med sina kompisar hem efter dagis och fritids. Kul hade de också. Lilla Soffis var så trött när jag hämtade dem att hon gick och la sig och sov nästan direkt när vi klev innanför dörren. Bara en pannkaka hann hon gluffsa i sig innan hon bestämde sig för att ta sin tolv timmar långa tupplur. Alva var heller inte sen med att följa lilla Soffis exempel och vid halv åtta satt Tomas och jag i soffan och rullade tummarna. Tidigt för oss som vanligtvis äter middag vid sju och därefter har läggningsritualer på drygt 45 minuter. Nu ska jag sova. De här dagarna bara flyger iväg numera förstår ni. Igår upptäckte jag förresten ett nytt streck i min panna. Tydligen kallas strecket för åldersrynka, jag googlade.

Tårtoutlet, en söndagsutflykt

Mon, 15 Oct 2012 12:07:00 +0200

Eftersom jag satt uppe till halv tre i natt och skrev det sista på en artikel som hade deadline kl. åtta i morse, tänkte jag unna mig sovmorgon i dag. Och jäklar i min lilla låda vad jag fick sova. I ungefär fem timmar sov jag stenhårt. Sedan vaknade jag av att familjen kom in och sa hej då när de skulle iväg och dra in brödfödan. Nu kan jag inte somna om. Ont i näsan har jag också, om det nu beror på att jag legat och snarkat eller om jag håller på att åka på en förkylning vet jag inte. Men gissningsvis det sistnämnda. I går gjorde vi en dagsutflykt enda till Vingåker. Delicato har en tårtoutlet där nämligen, och den ville jag kolla in. Och ja, jag rekommenderar den. Det var värt en enkel resa med bil på två timmar för att spendera tio minuter därinne. Och dessutom var det ganska kul att åka bil. Vi tittade på gulliga hus som låg längs med vägen. Visste ni till exempel att det finns minst tre bensinmackar i Katrineholm? Och att man åker igenom hela Stjärnhov på drygt två minuter? Alva på väg till kakaffären. Efter kakshopping.

Hasse Tellemar och SSK

Sat, 13 Oct 2012 21:55:00 +0200

Idag har vi varit på hockey. Egentligen ville jag inte följa med. Jag är väldigt partisk i frågan om att hockey enkommet skall ses i berusat tillstånd pga försök till att undkomma tristess. Och en fylla känns ju inte legitimt alls att unna sig när man sitter med två små knoddisar. Men så fick jag höra att det skulle hållas en tyst minut för Hasse Tellemar i samband med matchen mellan SSK och Malmö. Och Hasse T. älskar jag ju. Jag grät när jag läste om hans död i torsdags. Så jag följde med som en hyllning till Hasse T. Jag grät lite under den tysta minuten idag också. Soffis däremot passade istället på att sjunga om pippi långstrump medan resterande publik i Axa sport center var tyst. Vi måste träna på det här med tysta minuter hemma känner jag. SSK vann. Barnen stortrivdes faktiskt. Det här var mycket roligare än att gå på bio. Efter matchen stannade vi kvar och Alva fick autografer från två av spelarna. Och det var ju kul. Soffis var mest intresserad av popcornen. Nu är vi hemma. Barnen sover. Tomas och jag pillar med färska räkor och tittar på film. Känns så där mysigt och bra som det ska göra en helt vanlig lördag.

Räkna minuter

Fri, 12 Oct 2012 22:53:00 +0200

Nu kom jag hem från skolan. Nu alltså, så här sent. När andra går ut går jag hem. Igår natt ragglade jag innanför ytterdörren vid 00.45. Också då på grund av att jag haft skolarbete att göra. Jag kan nog räkna minuterna som jag umgåtts med min familj den senaste veckan på mina nio och ett halvt fingrar. Nästa vecka ska bli lugnare. Då ska jag ligga i soffan och äta chips hela kvällarna. Och nu är jag trött. Tomas har poppat popcorn till mig, för kvällsmat har jag givetvis inte hunnit med att äta. Imorgon ska jag stänga av skolan och vara med min familj. Kanske att vi gå och tittar på SSK. Tömpisen vill så gärna introducera barnen i sin lilla hockeyvärld. Vi hörs imorgon istället. När jag är piggare.

Gräver lite

Tue, 09 Oct 2012 20:55:00 +0200

När jag är för trött blir jag ofta lite gråtmild och darrig. Och för trött är jag nu. I morse klev jag upp vid fem bara för att jag och mina kära grävar-kompisar behövde vara i Enköping vid nio för att göra en intervju till en gräv-artikel. Ett gräv är inom journalistiken vad man skulle kunna beskriva som något man rotar runt i. Ungefär som ett oavlönat privatdetektivarbete. Eller som något en stalker med psykopattendenser pysslar med, typ. Vad artikeln handlar om får ni kanske veta om några dagar. Om allt flyter på som det ska. Annars nämner vi aldrig mer något om den här artikeln, okej? Vi tar en arg bild också. Någonting har man ju snappat upp från Janne Josefsson och hans bistra mimik så att säga. Nu ska jag gå in och pussa på mina sovande barn. De sov när jag åkte och de sov när jag kom hem. Jag måste försökta hitta en bra balans mellan skola och familj tror jag. p.s. jag är en usel vän och medmänniska i dessa tider som aldrig hinner prata med någon utanför min lilla bubbla, jag vet det. Dessutom är min mobil alldeles jättetrasig och min nya iphone kommer inte förrän om två veckor. Så ni vet. Vill man ändå umgås med mig är det enda säkra tipset att befinna sig i min säng mellan 00.00 – 05.20. Dock förstår jag att man kan bli skrämd av den håriga lilla dvärgen intill mig. Men frukta inte, det är bara Tomas. Han brukar nämligen också få ligga i den där sängen ibland. d.s.

Måndagsångest

Mon, 08 Oct 2012 21:55:00 +0200

Det är lustigt för varje söndag går jag runt och är lite smårädd inför måndagen. Utan någon specifik orsak alltså. Jag går bara runt och har lite halvångest och känner mig rädd. “Gud vad jobbigt, nu drar allt igång igen. Jag funderar över att skita i det här med journalistiken och bli hemmamysare på heltid istället”, kan jag gå runt och gnälla inför Tomas. Så tröstäter jag ett paket kakor i stunden och tycker synd om mig själv samtidigt. För på helgen, de stunder då jag är riktigt närvarande med mina barn, då kan jag må ganska uselt över att jag är borta så mycket i veckorna från dem. Och då är kakor enda trösten. Sedan blir det åter måndag. För hur gärna jag än vill har jag liksom inte lyckats uppfinna ett tidstopparur ännu. Och jag åker iväg till skolan innan alla vanliga människor ens hunnit vakna. Sedan kommer jag hem på kvällen, ungefär när andra familjer är upptagna med att försöka tvångssöva sina barn. Jätteglad. Jätteupprymd. Jag hinner träffa mina egna barn i ungefär en timme innan de somnar. Och ärligt talat, dagen har gått så fort att jag inte hunnit reflektera över någonting annat än journalistiska metoder. Resterande världen slutar existera så fort jag går in på JMK. Typ. Inklusive min lite bortprioriterade familj. Jag lever ut mitt dåliga samvete på söndagen istället. Men resterande sex dagar myser jag över tanken på att jag faktiskt gör något som jag gillar riktigt mycket. Känns som en fin balans.

En lördag

Sun, 07 Oct 2012 21:13:00 +0200

En lördag i våra hoods... Igår kom mamma upp från Norrköping över dagen. Vi passade på att promenera runt i Trosa och gå i alla små roliga butiker som vår stad har att erbjuda. Vi är inte särskilt lika, min mamma och jag. Jag är inte lik min pappa heller för den delen. Och det faktum att de fick en amazonkvinna till dotter måste bero på mutation. Mutation eller att jag är en liten bortbyting från trollen. Vi stannade till på café Tre små rum och åt lunch. Eller rättare sagt, Alva, Jolanda, mamma och jag åt lunch... Soffis däremot jagade kråkor. Mamma hade förresten med sig två presenter till mig. De små röda tomaterna på bilden ovan... Och en liten pumpa på ungefär 60 kilo. Det bestämdes dock ganska omgående att den lilla pumpan fick bli en utomhuspumpa. Ingen av oss känner oss nämligen särskilt sugna på att käka pumpa i ungefär en månads tid. Eventuellt att jag kommer karva i pumpan när det drar ihop sig till halloweentider, men annars är den fin precis som den är. Lördagskvällen spenderade vi hemma hos min bror och min svägerska i Bromma. Dagen gick så fort. Och kvällen. Och söndagen. Och om bara ett par timmar är det åter måndag. Om ni nu hade råkat glömma bort det.

Vinterjacka

Sun, 07 Oct 2012 19:49:00 +0200

Igår slutade familjen att boa inför vintern. Vi är liksom redan färdiga med alla inköp om vinterkläder, varma kängor och underställ. HAHAHA, har det någonsin hänt tidigare, att vi varit klara med allt i oktober? Troligtvis inte. Men jag antar att vi blivit bättre på det här med framförhållning sedan vi fick längre dagar allesammans. Barnens vinterkläder köpte vi som vanligt på polarn o pyret så de orkar jag inte ens visa. Vi fokuserar på mig istället. Det är roligare. Här är min nya jackla. En Lexington Down Coat i färgen mörkt marinblå. Jag är så nöjd att jag vill lipa lite när jag tittar på den.

Soffis och trotsen

Fri, 05 Oct 2012 22:37:00 +0200

En sak som är riktigt fin: när man har en syster som hämtar upp de små knoddisarna från fritids och förskola när föräldrarna inte hinner hem från sina dagsysslor i tid. Jolanda är här och myser med oss. Så mycket som man nu kan mysa med en sur tvååring i familjen som är inne i en arg fas. Lilla Soffis är nämligen inte alls förtjust i mig just nu. MIG, hennes egna ömma moder. Resten av familjen gillar hon. I och för sig är det ganska bra på så sätt att man numera kan ta till mig som ett ganska enkelt hot. Men lite tråkigt på så sätt då jag inte ens kan få en kram av Sofie längre. “Öppna munnen, Soffis. Annars kommer mamma och borstar dina tänder istället”, kan Tomas säga när Soffis vägrar gapa. Då gapar Soffis snällt. Så mycket ogillar hon mig att hon till och med föredrar en tandborstning framför mitt sällskap. Dock går ju också den här fasen över. Freud skulle nog ha kallat detta för Elektrakomplexet. Men nu är ju den gubben tillsammans med många av hans teorier ganska död, och istället väljer jag att kalla Soffis fas för trots. Trots är ett bra ord. Det funkar jämt och ursäktar ungefär precis alla konstiga faser de små barnen går igenom. Men sin moster tycker alltså Soffis fortfarande om. Idag fick Jolanda sina naglar målade av Sofie. Det gäller ju att passa på så att säga. Med tanke på att vi inte äger några egna nagellack i den här familjen. De hällde nämligen Soffis ut i somras en regnig dag då hon hade tråkigt. Men nu ska jag återgå till mitt kaffedrickande. Jag blir så rastlös om jag inte får i mig en espresso innan jag lägger mig.

tjejleksaker och sånt

Wed, 03 Oct 2012 21:56:00 +0200

Senast jag var i Spanien köpte jag chili- olivolja. Gott tycket jag, äckligt tyckte resten av familjen när det började bränna på tungan. När den här flaskan är slut måste jag åka tillbaka för att köpa nya flaskor. Olivolja känns liksom som ett himla legitimt skäl för att resa till varmare breddgrader. Appropå annat. Alva berättade idag att hon undervisat sina klasskompisar i att det här med att det inte finns någonting som heter tjej- och killeksaker. “Men varför finns det då olika klädavdelningar?” hade en unge frågat då. “Jag vet inte”, hade Alva svarat. "Men när man blir större ser ju kropparna olika ut så det är nog därför." “Men det fattar man väl ju i vilket fall”, sa Alva irriterat när hon senare återbetättade historien för mig. "Man klär ju inte på leksakerna kalsonger och bh:ar." Hon är så smart. Och jag är så stolt.

Saker som jag vill

Tue, 02 Oct 2012 22:44:00 +0200

Saker som jag skulle vilja kunna göra ganska så just nu: Tugga på glass utan att det ilar i munnen * åka till London/Paris/Milano/Barcelona/Palma/Ellernågotannatställejagtyckerom * plugga något roligare än nyhetsjournalistik * sova * bada badkar * börja snusa igen * ha en coolt fritidsintresse (folk i allmänhet tycker tydligen inte det är coolt med tårtor och godis) * lära mig en gång för alla hur man uppfostrar en avkomma * orka skriva färdigt mitt roliga manus någon gång * läsa en jätterolig bok som någon annan skrivit * sluta tycka synd om mig själv för att sakerna ovan just för tillfället inte känns genomförbara * Saker som jag inte skulle vilja göra just nu: Äta äckliga saker * plugga till barnskötare * samtala med tandläkaren * vakna upp som psykopat * avlusa någon från hårlöss * tvingas hjälpa någon annans barn vid ett toalettbesök * sitta i skolan * åka buss * sitta bredvid någon som filar naglarna på tunnebanan * höra ljudet från när någon river naglarna mot en lerkruka * snorta peppar * tycka synd om mig själv för att sakerna ovan just för tillfället inte känns genomförbara *

Sova på bussen

Mon, 01 Oct 2012 17:31:00 +0200

Att somna på bussen och först vakna vid sluthållplatsen när busschauffören brölar i högtalaren kanske är okej vid ett tillfälle. När man gör det ungefär tre gånger i veckan är det dock inte lika lustigt. Och än mindre kul är det att tvingas gåca 2 km extra, yrvaken, gärna i spöregn för att komma för sent till förskolan. Så himla bra jobbat Julia, verkligen! Soffis och jag är hemma och vilar upp oss lite nu efter en slitig måndag. Men ärligt, jag behöver tips för att lyckas hålla mig vaken. Sveriges Radios alla dokumentärer har jag lyssnat igenom och podcast har jag aldrig riktigt förstått grejen med, känns ungefär lika trist som att lyssna på ljudböcker. Kanske har jag narkolepsi? Eller är detta något unikt för föräldrar till sexåringar som gillar att vakna tre gånger per natt? Skitsamma, nu ska jag trilla köttbullar och dansa djungeldans tillsammans med Soffis.

Trettioårsfest

Sun, 30 Sep 2012 17:01:00 +0200

Så tar vi lördagen då! Efter att jag sovit ungefär till klockan tre på eftermiddagen, klev jag upp och målade på mig ett nytt ansikte. Jag minns från min dvala att Soffis hann gå på sin dansträning och att Alva satt i köket och spelade Kalaha med sig själv i ungefär tre timmar, innan jag piggnade till ordentligt. På kvällen kom Tomas mamma över för att vara barnvakt medan jag och Tömpisen gick på trettioårsfest. Det blev en jätterolig fest och ungefär exakt alla utom jag dansade hela kvällen. Jag var liksom fortfarande inte riktigt i form från kvällen innan och dessutom kändes mina ben som om de var av samma konsistens som den där havregrynsgröten som Tomas envisas med att äta varje moron. En massa massa mat stärkte jag mig med istället där jag ensam satt och tronade. Tårtor serverades det också, som jag givetvis åt mycket utav. Ungefär vid halv två tog jag Tömpisen i örat och åkte hem. Jag trodde det skulle bli svårt att få med honom, med tanke på hur han skuttat runt på dansgolvet halva kvällen. Men efter att han blivit mutad med två varmkorvar tyckte han bara det var roligt att åka bil. Idag åkte jag för att köpa mig en Macbook men kom hem tomhänt. Jag kan inte bestämma mig för vilken jag ska ha nämligen. Stort beslut. Svårt beslut.

Tacofredag

Sun, 30 Sep 2012 16:06:00 +0200

Fredagen då. Jag hamnade på tacomiddag i Stockholm tillsammans med fyra vänner. Efter ett par timmars häckande där vi dissekerat exakt allt viktigt som är värt att tala om, ramlade ungefär 29 stycken andra klasskompisar in och det blev en klassfest av hela kvällen. Alla övriga lekte någon musiklek vill jag minnas. Man skulle gissa låtar på Spotify, så var det nog. Jag var visserligen också indelad i ett lag men mina musikskills är inte direkt höga om man säger så. Alltså satt jag mest på en kudde på golvet och försökte se engagerad ut. Vilket jag alltså inte var, egentligen. Fast jag vill bestämt minnas att jag tyckte det var kul att titta på alla andra. Eller en låt kunde jag faktiskt, Simon and Garfunkels The boxer. Och enda anledningen till denna kunskap är på grund av att min familj endast ägde ett kassetband under en sommar då vi bilade genom Europa när jag var liten. På det kassetbandet var det Simon and Garfunkel. Man är ju en jäkel på att sjunga Mrs. Robinson, om man säger så. Det är tack vare dessa två tanter på bilden ovan som jag överlevde mitt första år på journalisthögskolan. Någon gång under natten kom jag hem till Trosa igen. Och halva gårdagens planer sov jag bort. Vad jag gjorde resten av lördagen tar vi i nästa inlägg...

Skrivkramp

Thu, 27 Sep 2012 19:53:00 +0200

Idag fick jag skrivkramp. Det är det mindre roliga med att leka journalist, att man kan sitta där med en sån himlans mycket material och uttalanden att man slutligen inte vet i vilken ände man ska börja i. Jag började i alla fall min ände i skogen idag. Det brukar börja där för mig. Varje gång jag känner att jag kör fast i mina tankar brukar jag gå ut i skogen och grubbla. Det måste jag ha i bakhuvudet när jag söker jobb sen, att det måste finnas en skog i närheten. Ingen skog, inget skriveri så att säga. Idag plockade jag små roliga trattkantareller som fick följa med mig hem. Och medan de små trattisarna stod och förväldes på spisen, skrev jag ihop min artikel. Inte för att någon i familjen gillar trattkantareller alltså, jag sparar mest på svampen för att den är så rolig att titta på varje gång jag öppnar frysen. Jag passade på att slänga alla kantarellpåsar som legat där sedan förra hösten nu när jag ändå var igång också. Lilla Soffis hade tydligen fotografering på förskolan idag. Det hade vi glömt bort och Soffis promenerade iväg klädd som en liten gycklare imorse. Eller nä, men hon hade valt kläder själv. Men vem bryr sig. Soffis själv var säker jättebekväm i sin trasiga tröja som hon själv klippt hål i.

Missoni

Tue, 25 Sep 2012 21:29:00 +0200

Jag är brutalt trött efter att ha sovit ungefär 3,5 timmar under natten till idag. Det var ju rolig Missonil för Lindex-lansering där vid midnatt och jag satt givetvis vid datorn och häckade. Dock kraschade Lindex hemsida ganska omgående och eftersom jag är en väldans klok person, smällde jag ihop datorn och la mig och sov då istället. Klockan 03 vaknade jag igen och loggade in. Klick klick klick så hade jag köpt de flesta kläderna som jag ville ha och så la jag mig och somnade om. Och glad är jag över det efter att ha passerat butikerna inne i Stockholm under förmiddagen där köerna utanför ringlade sig långa. Jag gick och köpte mig ett par nya gummistövlar istället. Jag har liksom gett upp tanken på vita gympaskor i stallet.

Adjöss gamla sura jag

Mon, 24 Sep 2012 21:33:00 +0200

Efter en dags hamrande på tangenterna känner man sig ganska tom på ord faktiskt. Och aldrig tidigare har det känts så fint att komma hem och titta på teve och låta någon annan sköta tänkandet åt mig. Jag ligger bara här och vräker i mig lösgodis och försöker undvika att tänka alla de där supersmarta tankarna som jag alltid annars tänker på. Ungefär. Alva tappade ännu en tand idag förresten! När hon befann sig i skolan den här gången. Jag missade allt eftersom jag satt i min egen skola 10 mil bort just då. Men vår nya barnvakt lät barnen fira tandutdragningen med kanelbullar när de kom hem. Och det är jag förresten också glad över! Att vi har hittat en jättebra tjej som ska hjälpa oss med att hämta barnen ett par dagar i veckan när våra scheman ställer till det för oss.Adjöss gamla sura stressade föräldrar som svär över bilköer och förseningar. Hej nya föräldrar som vi inte ännu känner eftersom det hittills ingått i vardagen att panikstressa hem varje eftermiddag. Nu får ni titta på bilder från igår när Alva skulle ha ridlektion. Igår började hon lära sig trava, mitt begåvade lilla hästproffs. Kan man anmäla barn till något professionellt jockeyteam förresten? Alva borde ju vara i perfekt storlek tycker man, och nu när hon kan trava och allt. Ja, det tål att kollas upp.

Soffis danslektion

Sat, 22 Sep 2012 15:56:00 +0200

Jag sitter i soffan och äter muffins. Det regnar ute och jag har städat flitigt hela dagen. Lilla Soffis kom nyss hem från sin dansträning. Hon gick inte dit själv alltså (för det vore ju lite obehagligt för allmänheten om jag släppte iväg Soffis själv liksom), utan farmor följde med henne. Det är deras egna grej, att gå på dansträning varje lördag och rocka loss. Tomas jobbar och Alva har jag inte sett röken av på hela dagen. Det är en maratonsändning av hennes favoritprogram på teve nämligen. En gång har vi varit ute idag och det var när vi köpte lördagsgodis. Alva valde mellan sockrade cornflakes, en jordgubbsyoghurt och en chokladmuffins när vi stod nere på affären. Men generös som jag är fick hon både youghurt och muffins. Det här är för övrigt jag ganska precis just nu. Så här ser jag ut när jag inte inleder dagen med att platta ut allt hår med min plattång. Så nu vet ni det också. hej hej

Spöklik

Thu, 20 Sep 2012 20:49:00 +0200

Jag har en sexåring i huset som har blivit spökrädd. För femtiotusendemiljonen skall tilläggas. Inatt vaknade hon bara tre gånger och var rädd/kissnödig/törstig/villeprataomvadhonskulleätatillfrukost. Konstigt dock att hon inte är rädd för mig på dagtid eftersom jag numera ser ut som ett vandrande jävla lik på grund av dessa sömnlösa nätter. En tvååring har jag också. En ganska trotsig sådan, fast hon sover ju i alla fall om nätterna. Hon vägrar istället att kliva upp på morgonen. “INTE GÅ TI DAGIS, SCHKA OVA!” gormar hon så fort man närmar sig hennes säng. Och så funderar min frisör över varför jag tappar så mycket hår. Hohoho, jag sliter ju av mig allt i ren frustration vissa dagar. I eftermiddag har jag dock varit generös och bjudit barnen på prinsesstårta. Och så har vi varit ute i trädgården och plockat in alla små gröna tomater. Det ska ju bli frost vilken natt som helst nu. Sedan har vi ätit kvällsmat också... Och det var inte en gryta med kräk alltså, som Sofie misstog det för när middagen serverades. Det var köttfärssås som slevades upp till spagettin. Säger man förresten spagetti med köttfärssås, eller spagetti och köttfärssås? Och här är ju jag! Jag ska ägna resten av den här kvällen åt att läsa Bang och käka bullar. Och så äre me de! Hepåre.

Om tio år

Wed, 19 Sep 2012 21:01:00 +0200

Någon gång om ungefär sisådär 10 år kommer jag stå på en scen inför några hundra pers och föreläsa om mina skickliga skills inom ämnet journalistik. Det kommer låta ungefär så här: Och vet ni vad jag gjorde under min absolut första intervju som jag gjorde andra året på journalisthögskolan? Jag misslyckades kapitalt med övningen som gick ut på att få intervjupersonen att tala i presens och blev sågad ungefär i höjd med mina fotsulor när jag spelade upp klippet i skolan, HAHAHAHAHAHAHAHAHA. Och vet ni vad det värsta var? Det var att jag själv var jättenöjd med den där inspelningen." Och så ska jag ju avsluta det där med ännu ett jättehögt skratt. Alltså, just nu skrattar jag ju inte sådär asmycket åt situationen eftersom historien utspelade sig i typ förrgår, men i framtiden, då ska jag skratta. Dagens seminarium gick dock desto bättre och jag har i och med detta slutat överväga om jag i fortsättningen ska gå till skolan med en papperspåse över huvudet. När jag ändå är i farten kan jag passa på att berätta något mer kuligt. Fram tills för en vecka sedan visste jag inte vad presens var för något. Om jag någonsin tidigare hört det ordet så har jag nog trott att det var någon som sluddrade fram ordet “present”. Så grattis till mig.

Tårtor och tänder

Tue, 18 Sep 2012 21:02:00 +0200

Alva tappade en tand ikväll, den femte. Det blev en traumatisk historia för oss alla efter att hon råkat tappa den nyss utdragna tanden i ett vitt, fluffigt fårskinn som låg i soffan. Vi brukar inte förvara vita, fluffiga fårskinn i soffan alltså, men Soffis hade fått för sig att leka fisk och hade därför förflyttat allt onödigt från golvytan till soffan. Inklusive lite damm och sånt. Efter kalabalik och tröstande ord om att ifall vi inte hittade tanden så gick vi in och fyrdubblade pengarna som tandfen skulle lagt i vattenglaset, blev allt bra. Ungen stod ju och grät över tanden och vad gör man inte som förälder för att slippa barngråt? Givetivs försöker man köpa sig fri. Något annat vore bara galet. Sedan återfann vi plötsligt tanden efter lite intensivt skakande med det fluffiga fårskinnet över en mörkblå filt. Då tyckte Alva att tandfen var snål istället. “Jag vill ha fyrdubbla pengar av er istället för en peng från tandfen”, krävde hon. Dessvärre hade varken Tomas eller jag några kontanter. “Ni kan sätta in det på mitt sparkonto istället”, föreslog Alva då. Och så hade det säkert blivit om jag inte hade varit en sådan himlans bra övertalare. Alva gick och la sig i spänd förväntan över tiokronan som tandfen ska lägga dit under natten. Båda barnen låg och vred på sig en bra stund innan de somnade. De skulle bara veta vad jag stod och gjorde, två rum därifrån...

Inga fler mini-tömpisar

Sun, 16 Sep 2012 22:12:00 +0200

“Blir ni inte sugna på att skaffa en till snart?” Det är nog den tredje vanligaste frågan efter de där funderingarna angående mitt godisintag och om Tomas inte är lite förtryckt. Och alltså, ja. Ibland har jag på sista tiden fått ett pyttelitet sug efter att skaffa ett till barn. Ett pyttelitet sug alltså. Minimalt. Men sedan drömde jag inatt att jag var gravid. Det var en mardröm insåg jag när jag vaknade. Hahaha, gud jag ska absolut inte ha några fler barn (och indirekt då inte heller Tömpisen då, såvida han inte trollar med sitt lilla spö någon annanstans alltså). I ärlighetens namn jag ser ärligt talat i princip bara fördelar i att inte skaffa fler små knoddisar. Jag slipper bli tjock och känna mig obekväm i min otympliga kropp, jag slipper kräkas, jag slipper känna mig låst, jag slipper ha dåligt samvete för att jag pluggar, jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte pluggar... dessutom har jag ett kopiöst stort behov av att vara ensam och tänka intellektuella tankar. Det behovet tillfredställs inte under det första året med en liten knoddas. Jag är inte konstruerad för att tycka det är mysigt med bebisar heller för den delen. Det är när ungarna kan börja prata och man kan föra en dialog med dem som det börjar bli kul. Och det kan jag ju med mina nu. Så i det här hemmet blir inga fler små mini-tömpisar gjorda. Jösses, jag är fortfarande alldeles lättad efter den där drömmen.

Lite lördag

Sat, 15 Sep 2012 22:03:00 +0200

En helt ledig helg, så märkligt det känns. Imorse när barnen väckte oss (eller mig, Tomas som låg på soffan och sov hade de väckt första gången vid sju) kände jag mig alldeles panikslagen. Herrejösses, som man säger liksom! Vi körde i alla fall på ordinarie helgfrukost – bacon och äggröra, chokladsmörgåsar och kopiösa mängder av kaffe. Ring så spelar vi, hade vi naturligtvis på i bakgrunden som mysigt frukostsorl. Vi har förresten förvandlats till nespressoknarkare igen. Vår vanliga jäkla kaffebryggare gick sönder häromdagen. Bara ett år gammal var den och jag kände hur Tomas kastade anklagande blickar i ryggen på mig när han upptäckte det trasiga maskineriet. Det är ju jag som envisas med att ha den på dygnet runt. Kaffet är liksom min glädje, min lilla trygghet i den annars lite läskiga vardagen. Andra gillar att ha teven på som sällskap, jag har min (numera döda) kaffekokare. Men nu knarkar jag nespresso istället. Så trevligt är det att jag faktiskt bestämt mig för att inte köpa någon ny kaffekokare. Jag ska bli skithipp lattebrud på heltid istället. Förmiddagen har vi spenderat nere vid hamnen. Strosat runt (jagat Soffis), ätit glass (mutat barnen efter att bägge två höll på att få läskigt arga utbrott) och så har vi köpt lusmedel. Inte för att någon i familjen har löss alltså, det är bara jag som har panik över själva tanken. Tydligen vandrar det runt äckliga små löss i Alvas skola och jag har drömt mardrömmar om detta den senaste veckan. Mina barn brukar klara sig från allt äckligt så som vinterkräksjukor, springmask och löss men någon gång ska väl bli den första (och sista för den delen, för jag kommer dö av ren skräck då typ). Lilla Soffis shottade sin glass... men efter ett tag började hon känna sig lite yr av köldchocken. Då gav hon bort glassen till mig istället.

Byta golv

Thu, 13 Sep 2012 13:09:00 +0200

Jag har fått för mig att vi ska byta ut vårt fula parkettgolv i köket. Jag vill ha ett ljust trägolv istället, typ som något av de här golven. Eller det tredje golvet från höger, andra raden uppifrån inne på buildor.se det hade jag tyckt vore fint. Då ser man inte vart man spillt mjöl när man bakar heller, eftersom golvet är vitt. Eller ett laminatgolv, det hade också funkat. Bara jag blir kvitt det golv som vi har nu a.k.a golvet som gud glömde, a.k.a. det alldagligaste golvet i Sverige. Hela eftermiddagen har jag suttit och klickat runt, på jakt efter mitt nya golv. Helst ska det som sagt vara lite vitt också. I huvudet har jag redan snickrat ihop allt. Det är bara den lilla detaljen att jag faktiskt inte är någon vidare golvläggare. Inte heller kan Tomas någonting om golvläggning. Men som sagt, det handlar om små detaljer. Ett nytt golv tänker jag i varje fall skaffa mig och därmed basta.

Äppelporr

Wed, 12 Sep 2012 21:11:00 +0200

Idag gick jag upp och gjorde ingenting alls under hela dagen. Eller det är väl lite så det känns när jag tänker tillbaka... men säkert har jag egentligen gjort en massa världsviktiga saker som att räddat världen och lite sådant. Bara det att jag tycks ha glömt bort det. Lilla Soffis, eller ursäkta; Pippi Långstrump, följde i alla fall med en kompis hem idag, helt själv utan sina skruttiga gamla föräldrar. Lilla Soffis som för övrigt har döpt om sig och inte längre lyssnar till sitt ursprungliga namn. Förskolepedagogerna berättade att det leks så mycket Pippi Långstrump på dagis numera att barnen inte längre kallar varandra vid namn utan vid karaktärer. Och lilla Soffis är alltså Pippi. Hon tycks stå högt i rang där, vår hjulbente lilla gycklare. Alva har lekt kock hela eftermiddagen och tvingat mig att sitta stilla vid soffbordet och beställa måltider ur en gammal manual över en digitalkamera. Den japanska manualen skulle föreställa en meny alltså. Ungefär så kul har jag haft det idag. Nu äter jag en massa godis och tittar på äppelporr. Iphone 5 har ju presenterats ikväll och jag är nyfiken på min framtida moderniserade sällskapsdam.

Diagnos vettefan

Tue, 11 Sep 2012 22:34:00 +0200

Jag måste tillstå att det är en ganska trevlig vårdcentral vi har här i Trosa. Jag hade ju nöjet att få mysa där under några timmar i förmiddags, tillsammans med pensionärer med åderbråck och några snoriga små barn. Egentligen skulle jag ju bara dit och lämna ett litet urinprov, sedan hade jag tänkt åka hem och äta choklad. Men provet drog ut på tiden och när det visade sig att jag inte alls hade några spår av bakterier i min lilla kissburk så blev sköterskan bekymrad. De överbokade in mig hos en doktor men efter lite tjat om att jag faktiskt känner min egen kropp, fick jag ändå min antibiotika utskriven. Proverna skickades iväg till labb och jag kunde skutta vidare. Nu knaprar jag i varje fall medicin, i förebyggande syfte alltså. Eftersom det förmodligen inte är någon urinvägsinfektion trots allt. Och givetvis åkte jag raka vägen hem från vårdcentralen och började googla på mina symptom. Hittills har jag diagnoserat mig själv med några olika typer av cancer och lite njursvikt. Det kan låta lite roligt, men det är det inte. Cancer är en jättehemsk sjukdom och det är inte ett dugg sunt att gå runt som en lagom kvinna i sina bästa år och oroa sig över sånt. På måndag nästa vecka ska doktorn ringa och friskförklara mig igen. Hon lovade det, att höra av sig och berätta vad proverna gett för svar. Och om jag inte svara när hon ringer kommer hon att lämna ett roligt meddelande på min telefonsvarare, det sa jag var okej också. Fram tills dess får jag väl dessvärre gå runt och tro att jag eventuellt är en dödsdömd sjukling på väg att helgonförklaras. För en helgonförklaring av något slag tror jag givetvis att mina efterlevande kommer att kräva. Något annat vore förfärligt.

Ledsen

Mon, 10 Sep 2012 21:52:00 +0200

Kände ni också den där hemska känslan inom er när ni vaknade imorse? Inte för att det var en vanlig måndag alltså, inte för att det är höst och kallt, inte på grund av att man kände sig lite stel efter att ha trängts i en 160 säng tillsammans med tre andra familjemedlemmar en hel natt... det kändes bara som en ledsen dag helt enkelt. Appropå ingenting har jag för övrigt en unge med världens coolaste hår. Jag sov mig genom hela bussresan in till skolan, satt i en föreläsningssal i sju timmar, försökte undvika att tänka på den fruktansvärda blåskatarren (du har fött två barn kvinna, bit ihop och ge fan i att gnälla... typ), åt chokladmuffins till lunch, åkte hem. Och hela tiden kände jag mig ledsen. Det kändes ganska otacksamt av mig faktiskt. Att gå runt här och vara ledsen när jag faktiskt har ett rätt så väldans bra och bekymmerlöst liv. Sedan kom jag hem. Fortfarande ledsen. Trots att Tomas åkte och köpte en massa tröstchoklad till mig. Och inte ens när jag tog fram mitt fina höstfat, nåja det är oranget i varje fall, blev jag gladare. Istället letade jag upp snyftiga saker på nätet som jag kunde känna mig ledsen över. Så satt jag och grät lite över andra människors sorgliga livsöden samtidigt som jag åt lite tröstchoklad. Det var en ganska fin stund faktiskt. Nu känns det litet bättre också.

Soffis går på bio

Sun, 09 Sep 2012 22:14:00 +0200

Och hokus pokus så var lilla Soffis feber borta. Lika plötsligt som den kom, lika hastigt försvann den. Hon vaknade upp imorse och var förgrymmad över att hon inte fick dricka mer saft, för det fick hon ju dricka så mycket hon ville av igår. Hela förmiddagen har Alva, Jolanda och jag hängt i stallet. Idag red för övrigt Alva på en helt grym häst. Den varken fes eller bockade sig, då är den grym. Jag känner förresten äntligen att jag börjar få ett hum om hur man klär på de där små pållarna. Det enda jag behövde hjälp med idag var att sätta på tränset, för tydligen förstår inte hästarna när man ber dem att gapa. Men i övrigt gick det alltså himlans bra, om jag får säga det själv alltså. En bio har vi hunnit med idag också. Filmen Modig som också var Soffis allra första biobesök. Och som alltid när vår familj ska göra något familjärt så går det som det går. Alva grät från det att reklamfilmerna innan började rulla, till det att eftertexterna visades. Det är inget ovanligt alltså. Alva gråter alltid när hon går på bio, men hon trivs med det så vi brukar låta henne hållas. Soffis däremot pratade högt genom hela filmen. Skrattade när mamman i filmen höll på att dödas, applåderade när det kom elakingar och deklarerade högt när hon själv behövde kissa. “JAG SKA BARA GÅ OCH KISSA LITE”, skrek Soffis till den tysta biosalongen när hon och Tomas höll på att tränga sig ut i gången. Det är två fina små barn jag har lyckats skaffat mig. Imorgon ska jag till skolan och mysa hela dagen så jag ska gå och sova lite nu. Och på tisdag ska jag gå till doktorn och bli frisk jag också. Gud vilket tjat, men jag ser ganska mycket fram emot att få bort det här nu.

sjukstuga

Sat, 08 Sep 2012 10:08:00 +0200

Soffis och jag är sjuka. Igår på väg hem från skolan drabbades jag av blåskatarren från helvetet, Soffis i sin tur vaknade upp imorse och var febervarm. Nu bor vi i sängen resten av den här dagen. Samtidigt är jag lite glad, våra kroppar är ju så himla effektiva i den här familjen. Passar på att fixa sjukdomarna på helgen och sånt. Soffis är säkert frisk tills på måndag. Och på tisdag ska jag gå till doktorn och ordna mig lite knark och bli frisk jag med. Jo men det här blir bra.

Busstid

Fri, 07 Sep 2012 07:25:00 +0200

Det tar på krafterna att börja skolan, det gör det faktiskt. Även om det inte är kärnfysik jag läser så är jag väldigt trött om kvällarna. Som en jättebebis ungefär, så känner jag mig. Att jag sitter där och bara matas full av sjuka mängder av information, intryck och rutiner. Det är därför som jag är ganska frånvarande just nu, jag glömmer bort allt annat helt enkelt. Eller så somnar jag på soffan strax efter att vi lagt barnen. Dock vet jag att det lägger sig efter någon vecka. Julia just nu då: Sitter på bussen på väg till skolan. Vi ska ha Tomas stora idol som föreläsare hela dagen, Björn Häger. Och så knaprar jag på en 200 gram chokladkaka med smak av apelsin. Min frukost. Men om lille Björne underhåller mig ordentligt idag kanske jag bjuder honom på en ruta eller två. Förresten har jag redan små bruna fläckar på hela min vita tröja. Smulfri choklad, det vore något att uppfinna. Hej hej

Arg och kastar skjortor

Wed, 05 Sep 2012 21:13:00 +0200

Tredje dagen i skolan. Hittills har det gått... sådär faktiskt. Vi har tvingats skriva om barnens scheman så att de har tid på förskola och fritids fram till 18.00 varje dag eftersom jag aldrig vet när jag kommer ifrån en föreläsning/hinner med en buss hem. Så får det vara fram tills vi får in rutinerna de dagarna som barnens nya barnvakt inte hämtar. Jag har dessutom hunnit ångra mitt studieval ungefär sex gånger hittills. Senast imorse då jag skrek åt barnen när de vägrade att borsta håret. “Snart hämtar jag saxen”, gormade jag det hotfullaste jag kunde. Sedan gick jag in i badrummet och slängde Tomas nytvättade skjortor på golvet. Då kändes det litet bättre. För honom var jag ju givetvis också arg på eftersom jag kände att jag fick ta det största ansvaret över morgonrutinerna. “Korkade jävla idiotgubbe”, muttrade jag tyst medan jag stod där och kastade runt skjortorna. Sedan pratade vi igenom morgonrutinerna så att det kändes bra för alla. Prata och kommunicera liksom, det är sådant jag brukar glömma bort. Ibland känns det dessutom härligt att få vara lite arg och kasta skjortor. Soffis kofta kommer från Zara. Eftermiddagen blev bättre. Jag bakade muffins, intervjuade en person till en skoluppgift och så klädde jag mig i mina lite mer mogna kläder... Mina “vuxenkläder” som jag kallar dem. Kostymbyxor som jag alltid vandrade runt i för några år sedan under perioden då jag hade ett sådant där jobb som man faktiskt måste gå till för att få pengar. Numera behöver jag bara försöka se vuxen ut när jag ska smälta in på föräldramöten. Och det är alltså ett sådant som jag suttit och myst på hela kvällen fram tills nu. Eller myst är väl fel ord, provocerats är väl mer korrekt. Det blir så när man upptäcker en skolvärld totalt omedveten om genus. För nej, jag klappar fan inte i händerna när personalen berättar att barnen ibland delas in i grupper beroende på kön “så får killarna testa på att hoppa hopprep och tjejerna får pröva att spela innebandy, för där brukar ju annars killarna gärna ta över”. Skjut mig någon, blir skolan inte bättre plockar jag ut Alva och placerar henne privat istället.

helg i Barcelona

Mon, 03 Sep 2012 21:15:00 +0200

Barcelona var grymt. Jag blev helt förälskad i staden. Som jag visserligen blir i de flesta nya städer jag besöker då jag är ganska lätt på foten, men i varje fall. Igår vid 17.30 stod jag fortfarande och velad över om jag skulle strunta i att åka hem samma kväll. Kanske vore det sjukt värt att få omges av värme ett helt dygn till, istället för att sitta i en föreläsningssal med dålig luftkonditionering femton timmar senare? För hela resan var härlig precis rakt igenom. Första kvällen i Barcelona gick vi ut och åt. Jag satt och skrattade i värmen åt att det föll iskallt regn över typ hela Sverige. Och så åt jag paella. Andra dagen shoppade vi. Och promenerade längs med strandpromenaden. Vi gick på marknad. Fikade på ett strandcafé, åt tapas och gick på discotek. Jag landade på hotellet vid 03.30 på morgonen. En av de mest roliga och minnesvärda dagarna på hela året måste jag säga. Inte för att det hände något särskilt spektakulärt alls faktiskt, utan bara för att jag omgavs av så roliga människor. Tredje dagen hoppade vi upp vid nio, dock lite mer slitna än dagen innan. Vi gick ned till stranden och badade i hysteriskt höga vågor, shoppade lite till och så såg vi en utställning av Roberto Rossellini på Moderna museet. På kvällen bestämde de andra att de skulle ut och äta ännu fler tapas. Och så kanske de skulle gå på casino. Det ville jag också göra, därför började jag överväga att stanna kvar litet till. Vad skulle det göra om jag missade ett par dagar i skolan liksom, egentligen? Fast sedan åkte jag hem igår ändå. Förnuftet vann så att säga. Trött som ett svin lyckades jag ta mig till flygplatsen och även om jag först råkade ställa mig och börja boarda på ett flygplan mot Kina, löste sig allt till slut. I natt kom jag hem och i morse närvarade jag vid mitt upprop på JMK. Tur nog. Mitt nya schema är extremt obarnvänligt. Inte en minut av närvaro får man missa och det är schemalagda obligatoriska föreläsningar hela dagarna. Så grattis till Tomas som kommer få ta all vab själv det här året. Nu ska jag äta choklad.

Soffis och toaletten

Wed, 29 Aug 2012 22:59:00 +0200

Lilla Soffis är alltså helt blöjfri sedan några veckor tillbaka. Dock envisas hon alltid med att gå på toaletten. Själv. Med låst dörr. Ett toalettbesök för Soffis tar i genomsnitt en kvart, inkluderat tre spolningar och strilar från vattenkranen. Sedan brukar hon banka på dörren. “Oppna doien”, ropar hon och då får man gå dit med en bordskniv och vrida upp låset. För Soffis har ännu inte lärt sig hur man låser upp. Detta är vad man möts av i 90 procent av fallen. En blöt toalettrulle och en översvämning. I de resterande 10 procenten möts man istället av en naken Soffis som passar på att bada i toaletten. Är det översvämning så är det och då kan man lika gärna göra något roligt av det, som Soffis resonerar. Hennes pappa och jag är inte lika glada. Räckte det inte med att man i sitt föräldra-CV redan måste inkludera yrken som kock, städare, doktor, polis, utpressare, skräddare, gudinna, taxichaufför, lärare, marknadsförare, ekonom, fångvaktare och slav. Ska det verkligen vara nödvändigt att lägga till rörmokare på den där jävla listan också?

Svarta hål

Tue, 28 Aug 2012 21:57:00 +0200

Har jag någon gång berättat om Alvas extrema fascination för astronomi? Notera; astronomi, inte astrologi som i Heiki Vesa alltså. Säkert har jag nämnt det någon gång, att Alva snöar in på en viss sak under en period och lär sig därefter allt som går att lära sig inom ämnet. Det är mycket därför som hon lärt sig läsa, kan multiplikationstabeller och vet hur Indonesiens flagga ser ut (det vet för övrigt inte jag). Vi sitter alltså inte och tvingar henne att lära sig hur man stavar till Makedonien... (eller?) Återkommande är som sagt dock alltid Alvas intresse för astronomi. Det här är Alvas favoritbok. Den är totalt sönderläst efter att vi har högläst ur den ungefär varje kväll för henne under de senaste tre åren. Ibland brukar vi gömma den där boken för att ersätta den med böcker om barn som träffar hundar, hittar på hyss och som går på äventyr. Typ sådana handlingar som sexåringar brukar tycka är roliga. Vi brukar få ge upp de där böckerna ganska fort dock... För Alva somnar alltid lycklig efter att vi läst om svarta hål och supernovor. Själv drabbas jag mest av dödsångest och förvirring. Det här med intelligenta barn är alltså inte jämt fördelaktigt. Speciellt inte när de får sina föräldrar att drömma mardrömmar om jordens undergång.

Nya ridkläder

Mon, 27 Aug 2012 14:47:00 +0200

Igår förmiddags var det dags för Alvas ridlektion igen. Den här gången fick hon en ganska dum häst. Eller dum var väl fel ord, den var liksom ganska vild och jobbig bara. Det i kombination med att jag gick och viskade direktiv till Alva under hela lektionen gjorde att Alva tappade humöret. Ja, jag vet. Träning, studier och övningar plockar fram den hjärtlösa diktatorn i mig. Jag borde aldrig utbilda mig till lärare eller något sådant. “Jag tänker inte rida mer om jag får den där hästen igen”, sa Alva efter lektionen till ridläraren. “Och i fortsättningen följer pappa med mig till lektionerna”, fortsatte hon vänd mot mig. Så nu har jag bränt vårt mor- och dottermys också. Fan ta mig och min trut. Fast sedan åkte vi och köpte fler ridsaker till Alva. Hon blev glad och såg plötsligt fram emot att fortsätta rida, jag stillade mig usla föräldrasamvete genom att köpa mig fri. Win win så att säga. Utom för Tomas då, för det var han som betalade, höhö. Skämt åsido, det är jätteviktigt för mig att Alva fortsätter med en fritidsaktivitet. Jag har liksom fått för mig att barn som sysslar med en sund fritidsaktivitet inte är benägna att utvecklas till lika hemska ligister som andra under tonåren. Därför ska Alva bli dressyrproffs. Soffis ska bli tennisproffs. Och jag ska bli försörjd.

Sviterna efter helgen

Mon, 27 Aug 2012 12:34:00 +0200

Det har varit en konstig helg. Den konstigaste helgen på länge faktiskt. Jag lider fortfarande av extrem trötthet, sviterna efter lördagsnatten. (skit i att lägga märket till mitt tillstramade leende, det var faktiskt trevligt. På riktigt) Lördag natt spenderade jag alltså utomhus i Midsommarkransen, köande, sovande på en baden baden stol med en presenning som enda tak över huvudet. Min första och enda tältning under hela mitt vuxna liv. Vad jag gjorde där? Jag köade till ett radhusköp för Tomas kusin och hennes sambos räkning. Arton stycken nybyggen planerades nämligen att säljas under söndagen och eftersom bostadsmarknaden ser lite annorlunda ut i Stockholm, började folk alltså köa redan på fredagen för att lyckas komma över ett hus. Dessvärre var köparna inte särskilt sugna på att tälta själva. Istället erbjöd de släktens alla ungdomar en himla massa pengar för att få någon att ställa upp som tältvakt. Alla ungdomar sa nej till erbjudandet. Sedan nådde affären, som nu plötsligt vandrade runt i släkten som en rolig historia, mina öron. En hel natt för mig själv? Timmar till att bara sitta och göra ingenting? Läsa en bok, titta på film, äta godis? Och detta kunde man alltså få betalt för? Hahahahahaha. Jag ställde upp. Tomas höll dock på att dö när han hörde det. “Du kommer att leva ett dygn som uteliggare, åh herregud”, gick han runt och mumlade. Alltså ja, om nu uteliggare sitter på en lång rad med varsin iPad och diskuterar marknadsekonomi, vilket jag faktiskt befarar att de inte gör. Det var en ganska trevlig natt faktiskt. Lite kallt ibland och någon gång vaknade man till lite av att en påtänd man stod och gormade om kapitalistsvin och hur uselt det var att det inte byggdes fler hyresrätter istället. Och så sprang det runt lite råttor här och var. Men annars var det himla trevlig stämning i kön. På morgonen kom min ersättare och Tomas och barnen kom och hämtade mig. Sedan ägnade jag ungefär hela söndagen till att sova. Det var min helg. Hoppas att ni också har myst och campat och allt sånt där.

Scones och bortglömda avkommor

Fri, 24 Aug 2012 22:20:00 +0200

Vi har haft en såsdag. En dag där vi bara såsat runt hemma utan att ha gjort något vettigt eller kreativt alls. Alva och Soffis var passande nog lediga från fritids och förskola, något jag givetvis glömt bort, liksom jag glömmer bort allt annat här i världen. Typ som hur gammal jag själv är, vilket datum vi gifte oss och Soffis fyra sista siffror, sånt glömmer jag bort jämt. Idag glömde jag alltså bort barnen. Istället somnade jag om efter att Tomas väckt mig som hastigast för att säga hej då innan han gick till jobbet... Klockan nio vaknade jag av att det stod två små barn och stirrade på mig från sängkanten. Ganska obehagligt sätt att vakna upp på faktiskt. “Du snarkade”, sa Alva. “Vi är hungriga”, sa Soffis. Då gick jag upp. Eller ragglade upp, är väl mer korrekt beskrivnet. Jag brukar nämligen raggla runt lite innan jag hunnit få i mig kaffe. För att kompensera morgonens usla föräldraskap där de bortglömda barnen suttit och svultit framför barnteven i hela fyrtiofem minuter, bakade jag scones till dem. “Ni kan få sylt på också”, sa jag generöst. trots att det var en helt vanlig fredagsförmiddag. Barnen åt m a s s o r. Med sylt alltså. Mina scones knaprade de lite i kanterna på.

Vad Alva vill ha

Wed, 22 Aug 2012 16:16:00 +0200

Saker Alva vill ha: Bilder lånade från Zara.com Eller vem försöker jag lura? Det är ju jag som vill ha allt det där också. Alva struntar ganska mycket i vad hon sätter på sig.

Vad jag vill ha

Wed, 22 Aug 2012 15:59:00 +0200

Det regnar ute. Barnen har en titta-på-teve-hela-eftermiddagen-om-ni-vill-bara-ni-inte-bråkar-eller-gör-hyss-dag. Själv dricker jag kaffe och funderar över vilka kläder som borde få flytta in i min garderob den här hösten. För det är höst nu, hur mycket ni än säger att det inte är det. Kläder Julia kommer behöva för att lyckas överleva kommande vinterhalvår: bild lånad från http://www.lexingtoncompany.com/women/outerwear/down-coat bild från: http://www.lexingtoncompany.com/women/dresses/tunic-dress bild från: http://www.lexingtoncompany.com/women/shirts/poplin-shirt-blue_-stripe bild från: http://www.lexingtoncompany.com/women/pants/kelly-chinos bild från: http://www.ysl.eu

Gråt och skolstart

Tue, 21 Aug 2012 21:30:00 +0200

Råkade jag vid fritidsstarten i förra veckan skryta lite om mitt självständiga barn? Fail på den, för sedan skolstarten igår har stackars Alva suttit som ett plåster på mig vid lämningen. Hon har storgråtit medan fröknarna dragit iväg med henne. Jag har vinkat uppmuntrande och peppande medan jag egentligen bara velat skrika: "Vad fan gör du kärringjävel. Ge fan i mitt barn, hon ska vara hos mig och inte på någon jävla gestaposkola. Fuck you!" Idag gick jag till och med hem och grinade efter lämningen. Och ja, jag vet att “barnet slutar gråta så fort föräldern går och blablabla”, och det fungerar ju toppen så länge ungen är liten och dement. Men Alva är sex, hon kommer förmodligen minnas när hon blir äldre hur jag bara lämnade henne och gick när hon kände att hon behövde mig. Och nej nummer två, hon grinar inte för att hon märker av att jag tycker det är jobbigt. Hon är ett barn, inte någon jävla katt med ett sjätte sinne. Även om jag ganska ofta funderar över om det är två satungar jag fått på halsen, så känner jag för att dö lite när jag inte är tillsammans med dem. För ingen förstår dem lika bra som jag, ingen kan trösta dem som jag, ingen kan försvara dem lika bra som jag... Inte ens Tomas faktiskt. Enligt mig själv alltså. Under eftermiddagen har vi haft besök av min svägerska och kusin. Jag bakade en kladdkaka som vi därefter intog allesammans liggande i soffan. Tills Alva kom hem från en kompis och såg oss. “Så här kan vi inte ha det”, sa hon och jagade ut oss i trädgården. Sedan bosatte vi oss på studsmattan tills Tomas kom hem från jobbet. Och vad är det här förresten? Jo det ska jag tala om, det är vår nya tallrikshylla som fått flytta in i köket. Det är den ni ska titta på alltså, inte den jättefula tapeten i bakgrunden. Tapeten har liksom tänkts bytas ut de senaste tre åren. Dessvärre måste vi innan omtapetseringen invänta att Tomas och jag blir så pass händiga att vi faktiskt förstår och intresserar oss för hur man tapetserar. Men den dagen har tyvärr inte infallit ännu.

Gratis flygbiljett

Mon, 20 Aug 2012 20:52:00 +0200

Jag är så dum! Eller rättare sagt, min utbildning är dum. För vem smaskar egentligen in två obligatoriska föreläsningar och en uppgift direkt efter ett upprop? Jo, naturligtvis JMK, min kära högskola. Jag skulle ju egentligen komma hem från Barcelona samma dag som mitt upprop är, men efter att ha sett det nya schemat vågar jag inte chansa. Dessutom orkar jag inte tjafsa om en ombokning så jag har köpt mig en ny flygbiljett hem på söndagen istället. Så om nu någon vill åka gratis från Barcelona, måndagen den 3:e september och råkar heta mrs Julia Kronnäs, är 1,78 cm lång och har en litet för stor näsa enligt passfotot, hojta till. Jag har en gratis flygbiljett till dig.

Kalaskväll

Sun, 19 Aug 2012 22:07:00 +0200

Jag har börjat vakna till liv nu så här lagom till kvällen. Att jag tvingades stå i ridhuset vid halv elva i förmiddags tillsammans med en massa prettoföräldrar samtidigt som man själv doftade som ett ryskt horhus i munnen, det var väl ingen hit direkt. Men jag genomförde det. Och sedan gick jag hem och sov lite till. Men över till att prata om gårdagskvällen istället. Emma, min underbara och sjukt roliga vän och kvällens värdinna hade slängt ihop sju rätter som hon oss bjöd på. Lite sådär enkelt, chickt och gott. Lite sådär något som jag själv typ aldrig lyckas med, då min mest avancerade kokkonst kan jämföras med smaken av vidbränd youghurt. Dagens lärdom till er alltså: få aldrig för er att koka youghurt tills den bränns vid. Som oftast när jag slår mig ihop med Emma börjar jag att spåra ut lite efter ett tag. Som på bilderna ovan här. I början av kvällen. Jag sitter på en stol och ler. Vilken trevlig person jag ser ut att vara förresten. Men någonstans börjar det alltså gå ut för... Och lite mer utför. Tydligen... Och ju senare timmen blir, desto bättre känns det plötsligt att använda stolarna till att stå på. Alltid samma sak. Jag lär mig aldrig. Sedan gick vi ut. Trängde oss in på Debasers uteservering vid Slussen och stannade kvar tills det kändes som jag höll på att somna stående. Hysteriskt kul kväll tillsammans med fem andra hystersiskt roliga tjejer. Nu ska jag återvända till sängen. Jag låg och åt ostbågar på Tomas sida tidigare idag. Nu är det istället gult på de vita lakanen.

Dag för mig själv

Sat, 18 Aug 2012 17:15:00 +0200

Lugnt och skönt har det varit idag. Tomas och barnen åkte hemifrån redan vid tio imorse. Själv låg jag kvar i sängen ett par timmar där jag drack kaffe, åt choklad och skrev på mitt manus. Dessvärre ser det nu ut som någon har bajsat på våra vita lakan, men så är det. Det var chokladens fel alltså. Positiva med att ha en hel dag för sig själv är att man får så himlans mycket gjort. Jag har städat, målat tånaglarna rosa, lyssnat på alla radiohitar jag annars aldrig har tillfälle att lyssna på eftersom det typ enbart spelas en jävla låt om köttbullar på min bilstereo, och så vidare. Negativa med att ha en hel dag för sig själv. Jag har “bättrat på” sminket ungefär fem gånger, vilket nu innebär att jag både ser ut och doftar som en lyxprostituerad. Eller prostituerad kanske är fel ord. Kvinnan som Make up Store skulle vilja köpa sig fria ifrån om de såg hur hon misshandlade deras smink, är nog mer korrekt. Kjol: HM, topp: inhandlad i Paris förra årtiondet, skärp: Armani. Men nu ska jag strax trycka ned fötterna i ett par skor och bege mig emot bussen. Det ska åkas kollektivt idag förstår ni. pirripirr

En skitbra förälder

Fri, 17 Aug 2012 21:53:00 +0200

Jag tycks ha drabbats av bakhybris på sistone. Jag misstänker att det är mitt undermedvetna som försöker råda bot på det dåliga samvete jag kommer lida av de närmsta 42 veckorna då barnen kommer att bo på dagis. Därför bakar jag som en galning istället för att ha kvalitetstid tillsammans med barnen. För jag har aldrig riktigt förstått vad kvalitetstid är. Att sitta bredvid barnen och titta på när de leker? Det har jag försökt i mången år. Oftast slutar det med att jag somnar. Då är det bättre att baka och berömma sig själv för sin insats. Mina barn är nämligen väldigt usla på att berömma mig för de hjälteinsatser jag snudd på dagligen gör som förälder. Såvida mitt smeknamn; “världens dummaste förälder”, inte är menat som något positivt? Men själv är jag bra på att ge beröm. “Titta nu vilken skitbra förälder du är”, säger mitt undermedvetna till mig när jag står och kastar mjöl i hela köket. Tomas säger att om jag hade haft en annan läggning så hade jag förmodligen varit en feeder. Ni vet en sådan där människa som matar sin partner hela dagarna och tänder på att se denne bli fetare. För Tomas fungerar lite tvärtemot mig. Han stillar sitt dåliga samvete genom att äta. “Kom nu barn, så äter vi tillsammans och har det gott”, ungefär. Men nu är jag alltså ingen feeder. Om ni nu inte förstod det. Idag bakade jag italienskt lantbröd. Min svägerska och kusin (eller Tomas kusin är det väl men den här släkten är så jäkla stor att man inte riktigt vet vad eller vem man är till någon) kom och hälsade på under eftermiddagen. Alva är jämt ute och leker med sina nya klasskompisar och lilla Soffis promenerar ju mest runt och underhåller sig själv så eftermiddagarna går ganska långsamt. Men inte idag alltså. Imorgon ska Tomas och barnen åka till Katrineholm och hälsa på släkt. Jag ska stanna hemma och äta choklad. På kvällen ska jag nämligen in till Stockholm och gå på Kvinnomys, det fränare ordet för tantmiddag. Sedan ska jag svira hela natten tänkte jag. Eller åtminstone till klockan tolv, efter det finns det risk att jag somnar.

Barnvakt

Wed, 15 Aug 2012 21:18:00 +0200

Tredje dagen som ensam hemma och jag har fallit tillbaka i mitt vanliga mönster. Det vill säga, jag har för första gången på tre månader haft tid att tänka efter lite. Vad jag har tänkt på? Utöver det vardagliga där hjärnan mest är fylld av tankar på godis då. Jo, jag har tänkt på allt som jag förträngt. grattis Tanke nummer 1: HAHAHAHA, schemat i skolan är inte barnvänligt insåg jag ungefär nu. Jag kommer vara hemma tidigast klockan 18.30, VARJE DAG. Om SJ håller sina tider dvs, vilket typ aldrig händer. Tanke nummer 2: HAHAHA SNYFTSNYFT HAHAHAHA SNYFT, gråt och ångestskratt blandat. Fritids stänger klockan 18.00. Tomas är tidigast hemma vid 18.30 han med. Tanke nummer 3: Skjut mig någon för det här kommer inte fungera. Såvida vi inte vill framstå som två lika toppenföräldrar som det där polska paret media skrev om i somras. De som lämnade sin tvååring på flygplatsen, efter att de glömt hennes pass hemma, och drog till Grekland i två veckor. Vi måste alltså anställa en barnvakt som hämtar från förskola och fritids, skjutsar till och från eftermiddagsaktiviteter och som kan laga middag till barnen. Och det är ju nästan gratis. tror Tur nog kom min vän Evelina hit med mitt gudbarn i eftermiddags och muntrade upp mig. Hembakad rulltårta hade de med sig också. Lilla Soffis har förresten den senaste tiden lagt på sig en ovana. Hon byter kläder ungefär 15 gånger per dag. Det ligger kläder spridda över alla rum numera. Och det är inte bara hennes egna kläder. Tomas skor (visserligen har de ungefär samma storlek, men ändå), Alvas klänning, sina egna strumpor och så släpar hon runt på någon av mina väskor. Himla fint. Vem behöver läsa Vouge när man har en Soffis. För övrigt vill jag rymma lite igen. I november ungefär, då vill jag rymma till ett annat land. Gärna England. Märkligt nog tycker även Tomas att det är en bra idé.

Fritidsinskolning

Mon, 13 Aug 2012 10:16:00 +0200

Men ååååh, det var inte alls så som jag förväntat mig att en fritidsinskolning skulle gå till. Alva kände tydligen alla i personalen och flertalet av barnen sedan tidigare. Men överallt på fritidset satt det föräldrar och drack kaffe intill sina lite mer blygsamma barn. Så när Alva bara gick rakt in och satte sig med sina kompisar följde jag efter av bara farten. Inte tänkte jag låta mig snuvas på min gratis kopp kaffe bara för att mitt barn inte förstod bättre än att vara självständig. Typ. Efter ungefär en kvart av tyst kaffedrickande i min ensamhet och efter intensivt pillande på mobilen tyckte jag att de andra vuxna började stirra lite konstigt på mig. Ungefär; vad gör du här, du vuxna, lite obehagliga kvinna som inte verkar ha något eget barn att skola in eftersom du sitter själv i ett jävla hörn? Så jag satte mig intill Alva för att markera att jag inte enbart var en allmänt obehaglig människa som gått till fritids för att dricka gratiskaffe. “Jaha, är du kvar?” sa Alva ointresserat när hon märkte av min närvaro. "Du kan gå hem om du vill alltså." Sedan var inskolningen slut. Så tråkigt. Jag som dagen till ära klätt oss i matchande kläder och allt, bara för att visa fritidspersonalen vilken fantastisk mor- och dottersamhörighet vi har. Dagens höjdpunkt är liksom avklarad sedan över en timme tillbaka. Jamen hej och välkommen tillbaka, du Julias lite lätt meningslösa vardagsliv.

Femårskalas

Sun, 12 Aug 2012 23:00:00 +0200

Så vi hamnade på ett kalas den här helgen också. På ett femårskalas, Tomas kusin fyllde år. Fast för att förenkla det brukar vi säga att det är Alva och Sofies kusin istället eftersom de är lite mer jämngamla och står varandra närmre än vad de flesta kusinbarn brukar göra. Allra finast var tårtan som föräldrarna knåpat ihop. Det var en draktårta och draken var så fin att man blev alldeles glad av att bara titta på den. God var den också. Alvas apsnygga linne kommer från Mexx, kjolen är från HM. Medan jag satte mig tillrätta och drack kaffe ute på verandan satt de flesta andra inne och trängdes i soffan framför handbollen. Eftersom jag är en väldigt realistisk person visste jag givetvis redan innan matchen att Sverige aldrig skulle vinna emot Frankrike och jag behövde därför aldrig utsättas för besvikelse när det gick som förväntat. Sedan spelade alla barnen fotboll ute på gräsmattan medan vi vuxna fortsatte vårt tårtätande och kaffedrickande. Jag var ute i förrådet och rotade fram lite av Alvas gamla kläder för ett tag sedan. Bland annat hittade jag den här vita klänningen, som fortfarande är lite förstor för Soffis. Den klänningen hade Alva på sin tvåårsdag. Det är inte bara håret som skiljer systrarna år, det är längden också. Aja, tillbaka till OS nu då. Kan inte de där kryddflickorna dyka upp snart, jag håller ju på att tömma kaffekannan här hemma.

Äntligen är det slut!

Sun, 12 Aug 2012 22:15:00 +0200

Yes yes yes, OS är slut och detta glädjer mig av följande orsaker: 1. Sport är tråkig enligt mig. All sport. Såvida man inte är full medan man tittar, vilket jag i min tur aldrig är. 2. Det ryktas i media att Spice girls ska uppträda på avslutningsgalan. Jag älskar Spice girls. Det var inte för inte som vi var några journaliststudenter som förra hösten utvecklade en vacker och väldigt speciell vänskap. Denna grupp band oss samman. Och kvällen till ära har jag bryggt sex koppar starkt kaffe. Galan är ju liksom tre timmar lång och tänk om de uppträder först på slutet. Så tack London. Tack England för att ni gav oss denna härliga grupp. P.S. Förstå hur mycket jag kommer hata England och OS om det visar sig att ryktet bara var ett rykte och att Spice girls inte uppträder D.S.

Små sanningar

Sun, 12 Aug 2012 15:07:00 +0200

Tomas är ute och klipper gräset, Alva städer sitt rum, Soffis sover middag och jag gömmer mig inne i sovrummet. Det är inte kul att söndagsstäda nämligen. Det gör de andra så mycket bättre utan mig. Eftersom jag inte har något speciellt lustigt att skriva om så berättar jag istället några sanningar om mig själv. För små sanningar är ju så himla skoj. 1. Jag är usel på att svara i telefon/på sms/på mail/bloggkommentarer/ringa tillbaka. Jag läser ju allt, blir jätteglad över mail och kommentarer och det är ju roligt när folk ringer. Men jag har en liten låsning i hjärnan som gör att jag skjuter på saker. Och efter ungefär fem minuter brukar jag glömma bort allt istället. 2. Om jag inte pluggat till journalist hade jag med största säkerhet blivit polis. 3. En gång när jag var liten lurade mina bröder mig att dricka vit målarfärg efter att de sagt att det var mjölk i glaset. Jag måste ha fel på mina smaklökar eftersom jag faktiskt drack upp. 4. Jag är usel på att uttrycka mig i tal. Jag svamlar och hittar på konstiga ord i ungefär varannan mening. 5. Och är jag usel på att tala så är jag ännu uslare på att hålla föredrag. Bara för att det är bland det tråkigaste jag vet. För det mesta läser jag innantill och tittar inte folk i ögonen. Ja men det var väl ungefär allt. Nu ska vi tydligen iväg på kalas här. Lille Tömpisens släkt igen. Vi hörs kanske senare. Hej hej.

På dejt

Sun, 12 Aug 2012 01:02:00 +0200

Ikväll har jag varit på dejt med min make. Ni vet, en sådan där kväll då man sitter ostörda mitt emot varandra vid ett dukat bord, äter mat utan avbrott för utspillda mjölkglas och diskuterar andra saker än huruvida jultomten finns eller ej. (han finns, jag vet det) Vi åkte in till Nyköping där vi hittade en liten thairestaurang som vi åt middag på. Vi serverades kyckling med röd curry som brann lite i munnen var gång man tog en tugga. Jag drack upp min coca cola, trots att jag egentligen inte var törstig. Så stark var maten. Vi hade en fantastisk kväll. Det är konstigt hur man kan råka glömma bort sin partner en smula till vardags, trots att man ser varandra varje dag, vaknar upp bredvid varandra varje morgon och allt det där. Och så plötsligt sådär kan man komma på det igen. Att just det, den här personen är ju inte bara min bäste vän och förälder till mina barn. Jag är ju kär i honom också. Så lustigt! Och vilken tur! Otur hade liksom varit att inte vara bästa vän med sin partner och på toppen av allt upptäcka att man kanske var kär, fast i någon annan. Vilket svammel, jag är för trött för att sitta här egentligen. Vi tänkte gå på bio efter middagen och eftersom vi hade en timme över mellan biografen och måltiden, passade vi på att promenera i solnedgången nere vid hamnen. Tomas tycker att vi ska köpa en båt. Jag säger nej. Jag kan tänka mig att köpa en lägenhet på Mallis. Tomas säger nej. Och så håller vi på. Jag antar att det var båtarna i hamnen som triggade igång Tomas begär igen efter som han så plötsligt började att tjata. Vi såg förresten den nya Batmanfilmen. Eller så ny är den väl egentligen inte. Men för den halvt isolerade småbarnsföräldern som jag är, framstår liksom Twilightfilmerna fortfarande som nya. Nu ska jag sova. Hörs när vi hörs. Hej hej.

Gnäller och ältar

Fri, 10 Aug 2012 21:54:00 +0200

Jag lider av fruktansvärd PMS just nu om jag ska vara ärlig. Eller jag lider väl inte särskilt mycket om man ska tala sanning. Det är nog mer min omgivning som gör det. Jag tänker elaka saker om det mesta och går mest runt och maler, gnäller och ältar. Ju mer jag gnäller, desto argare blir jag. Vi bakade bullar idag i varje fall. Efteråt, när vi kom hem igen från Alvas ridskola. Vi åkte dit för att hämta henne lite tidigare idag. Bara för att jag ville hinna se när hon red lite. Alva satt upp på en vit häst ute på stallgården när vi kom körande. Det gjorde mig så stolt och lycklig att jag fick litet ont i bröstet faktiskt. Mitt stora barn. Hon klev ur sadeln innan jag hann föreviga ögonblicket på foto. Ikväll har vi trängt ihop oss i ett hörn av soffan och tittat på Ica Age 3, iklädda våra allra snyggaste pyjamaser. Glass åt vi också, med färgglatt strössel på. Kändes som ett utmärkt sätt att avsluta en fredag på medan resterande av Sveriges lite mer hippa ungdomar roar sig nere på Way out West i Göteborg.

Gelékokning

Wed, 08 Aug 2012 16:26:00 +0200

Alvas ridläger är fantastiskt, för att använda hennes egna ord. Egentligen är det ju inget riktigt ridläger där man sover över, utan man är på ridskolan 3 timmar per dag i 3 dagar. Men det verkar vara ganska lagom tid om man är 6 år och nybörjare. Kofta: Lexington, skjorta: H&M, jeans: Levis, väska: DKNY. Soffis blus: H&M, kofta: Åhléns, leggins: Polarn o pyret Soffis blev givetvis besviken över att hon fick åka hem med mig igen efter att vi lämnat av Alva på Tureholms ridskola. Hon trodde att hon också skulle få rida. Men hon blev glad när jag sa att hon skulle få börja hon med om ett par år. Det är det fina med Soffis, hon har ingen som helst tidsuppfattning. Ett par år eller ett par minuter, vad spelar det för roll. Jag hade ju sagt att hon också skulle få börja liksom. Vi åkte hem och plockade av alla bär från vinbärsbusken istället. Och så kokade vi gelé på ett par liter. Vad jag ska göra av resten har jag inte bestämt ännu. Kanske saft, kanske kakor. Bara för att det låter så gott. Förmodligen blir det kakor.

BESÖK

Tue, 07 Aug 2012 21:32:00 +0200

Men bortsett från det hemska tandläkarbesöket har dagen varit bra. Barnen har varit ovanligt skötsamma och sysselsatt sig själva till stor del. Även om sysslorna bestått av sådana ting som att kasta ut en påse pyttesmå pärlor över hela vardagsrumsgolvet bara för att det lät roligt (Soffis), och strax därefter hälla ut en burk med bakpulver på köksgolvet för att kunna göra snöänglar (Soffis igen). Vi fick besök också, av min vän Evelina och hennes två barn. Evelina tog körkort igår och detta firade vi givetvis genom att äta nybakad sockerkaka och chokladmuffins. Sedan gjorde jag två roliga upptäcker. Upptäckt nummer 1: Vi har massor av bönor i trädgårdslandet. När jag kikade efter häromdagen var det bara en massa blommor och sånt skräp, men nu! Nu har vi så mycket bönor att vi skulle kunna vara självförsörjande långt in på hösten. Om vi var en musfamilj alltså. Som gillade att bara äta bönor. Upptäckt nummer två: Jag hittade ett gäng med oanvända globalknivar inne i vår skubb i eftermiddags. De har säkert legat därinne i över ett år och samlat damm, men nu ska de börja få se dagens ljus tänker jag. Imorgon börjar Alvas ridskola. Jag vet inte vem som ser fram emot det mest, hon eller jag. Nu måste jag bara få tag på golfklubben också för att se om de ger lektioner för barn. Trosa tennisklubb har jag liksom gett upp hoppet om att de ska besvara mina mail angående huruvida de kan tänka sig att drilla mina döttrar till tennisproffs.

Känns hemskt fel

Tue, 07 Aug 2012 15:38:00 +0200

Klockan är fyra på eftermiddagen och jag är redan helt slut. Hela käken värker fortfarande efter morgonens tandutdragning. Det var vidrigt. Jag hade inte förstått att det var en operation som skulle utföras. “Skickas vidare till Gnestas specialisttandvård för utdragning av halvt uppvuxna visdomständer”, ungefär så lät informationen jag tidigare fått av min tandläkare. Jag var inte beredd på de små kirurgiska instrumenten som låg och såg skräckinjagande ut på en mintgrön pappersduk. Eller skalpellerna som var så vassa att det gnistrade om knivseggen. Jag fick panik och ont i magen när jag klev in i rummet. Ni vet, när hjärtat börjar bulta jättefort och man blir alldeles torr i munnen. Jag blev fruktansvärt arg på min ordinarie tandläkare som inte informerat mig om att de planerat att skära ut mina tänder. Jag blev fruktansvärt arg på mig själv som heller inte tagit reda på hur ingreppet skulle utföras. Som bara antagit att tandis skulle vifta med ett glittrande litet trollspö, eller en liten tång så skulle tanden vara ute sedan. Fast jag slapp operation, efter att chocken lagt sig lite. Min mun var för liten. För trång käke för att få plats med en skalpell längst inne vid kinden. Munnen mättes upp med linjal medan jag gapade allt var jag orkade. Tandläkaren skakade på huvudet. De här tänderna kunde inte opereras ut. Ingen kunde plocka bort dem. Inte ens specialspecialistspecialisterna i Eskilstuna. Eller eventuellt under narkos. Kanske. Men den ena tanden kunde nog förresten dras ut på vanligt sätt, ville jag det? Jag grät under hela ingreppet, tyst. För det är svårt att gråta så det låter när man har en stor tång i munnen som håller på att slita ut en visdomstand. Ibland lät jag lite, som när jag försökte ta ett djupt andetag med näsan. Då snörvlade jag som en gris. Okontrollerbara grisljud medan tårarna rann ned för kinderna. Efteråt kändes allt hemskt fel. Känns allt fel. Som om jag varit med om att begå ett övergrepp på mig själv. För att jag bara höll käften när jag låg på den där jävla britsen och skulle försöka visa mig så jävla duktig och modig, fast än jag egentligen var så rädd och panikslagen att jag inte visst vart jag skulle ta vägen. Uttrycket “att gå emot sina rädslor” kan dra åt helvete just nu ärligt talat.

Stoppa vardagen

Mon, 06 Aug 2012 21:48:00 +0200

Jäkla vardag att komma och försöka förstöra min semester. Imorse blev jag tvungen att gå upp okristligt tidigt för att hinna ringa och stoppa förskolan och fritidshemmets välkomstkommité. Ni vet, den där blåsorkestern som jag förmodar att förskolelärarna plockar fram för att välkomna mina barn tillbaka till verkligheten. Vaktmästaren spelar nog klarinett i det där bandet tror jag. Bra sak som hände under samtalen: Både fritids och dagis blev skitglada när jag berättade att vi skulle vara hemma ett tag till. Förstår inte varför liksom. “HAHAHA”, skrattade de falskt när jag drog mitt supertråkiga skämt om att vi inte kände oss redo för att möta vardagen ännu. “Stanna ni hemma och ha det så skönt”, sa de snabbt och la på innan jag hann ångra mig. Typ. Jag kanske bara överdrev pyttelite där. Dålig sak som hände under samtalen: Jag har aldrig träffat Alvas nya lärare eller fritidspersonal. Det är Tomas som skött den biten hela våren. Därför kändes min presentation lite sådär halvbra. Att en halvtimme innan man ska vara där för första gången ringa och skrika: “TADAA! Jag är Alvas mamma som ni aldrig har träffat. Vi känner inte för att dyka upp den här veckan, men kanske nästa. Om vi orkar! Vi är för upptagna med att leka semesterfirare förstår du.” Det är liksom inte alltid det fungerar. Vi har besökt Hööks idag i varje fall. Alva fick nya ridstövlar inför sitt ridläger hon ska hänga på onsdag till fredag. Jag vill också gå på ridläger. Men det får jag inte. Det enda jag får göra är att köra till Gnestas specialisttandläkare i morgon bitti för att dra ut två visdomständer. Hoho, så kul det ska bli. Jag var förresten hos tandläkaren idag också och lagade ett hål. Det skulle ha varit det sista. Jag skulle ha firat det. Men så upptäckte tandläkaren början till ett nytt litet hål när jag var där. Då hatade jag henne lite och började att anklaga tandis för att utnyttja mig ekonomiskt. Inne i huvudet alltså. Sånt säger man ju inte högt. Livet är orättvist. Jag som tandtrådar och gurglar flour exakt varje dag, jag har jämt hål.

Semesterfirare

Sun, 05 Aug 2012 21:18:00 +0200

Vi har återgått till att vara semesterfirare. Det var ju några dagar där det inte var särskilt roligt väder, men nu har vi spenderat de senaste dagarna på stranden, vid grillen och tillsammans med släkten. Soffis har ätit en del blommor också. En dag åkte vi till Järna och träffade kompisar. Vi satt i lekparken i flera timmar medan barnen lekte. Men allting har ju ett slut och när Soffis kissat på sig fyra gånger så nådde vi vårt. För då hade vi inga reservunderbyxor kvar. Från och med idag gör vi förresten paus i potträningen. Lilla Soffis är ett väldigt medvetet litet barn som säger till att hon behöver kissa när hon känner för det. Men eftersom hon är i trotsåldern och samtidigt säger nej till det mesta, är kisseriet något som verkar hamna i kläm. Tror jag alltså, men vad vet jag. Jag är ingen expert och definitivt inte när det gäller mina egna barn. Men jag är en mycket bättre expert på andras förstår ni. Kak- och kaffekalas har vi givetvis varit på också. “Ingen helg utan kalas”, som Tomas brukar säga. Eller det kanske han inte gör. Men han kunde säkert sagt så. Om han ville alltså... På det här kakkalaset var det min svärmor och svägerska, som shoppat loss på Delicatos egna outlet, som var värdinnor. Ikväll grillade vi hamburgare. Hysteriskt enkelt att knöla ihop lite köttfärs, hickorysås, hackad lök, salt, peppar och lökpulver, istället för fruset halvfabrikat innehållande konstiga djurskallar och sånt. Notera dock att jag inte har några källor till det där djurskallepåståendet. Det är bara vad jag föreställer mig att frysta hamburgare innehåller. Och förresten är det Tomas giriga hand på bilden ovan. Jag själv har inga manshänder alltså. Imorgon måste jag gå upp vardagstidigt. Tydligen har de där tio semesterveckorna passerat nu och vi som hade skrivit upp att barnen skulle komma tillbaka till dagis och fritids från och med imorgon, vi måste ringa och stoppa vardagen! Vi är inte redo att gå tillbaka ännu. Så vi fortsätter att vara semesterfirare ett litet tag till.

Kolmården

Thu, 02 Aug 2012 23:11:00 +0200

Så Kolmården då. Detta årliga besök med nostalgikänsla. Vi åkte hemifrån redan vid nio imorse med siktet inställt mot söder. Barnen satt i baksätet och åt muminkex, jag satt i förarsätet och åt papper. Eller snusade papper kanske är mer korrekt. Strunt samma, vi var taggade som ni förstår. Vi inledde besöket med att åka Tekopparna. Jag menar, varför går man annars på zoo om inte för att snurra runt i en tekopp? Vi gick på definshowen också. Lilla Soffis applåderade så hårt genom hela showen att jag började fundera över om man kan få brännskador till följd av för intesivt klappande. Hennes små händer smattrade liksom som två små (men väldigt starka) trumpinnar. “Hej dolf”, skrek hon också. Och till en början trodde jag faktiskt att hon fått syn på sin, för mig obekante, vän Dolph Lundgren. Fast det visade sig att hon bara försökte skrika “heja delfinerna”, tråkigt nog. Mindre rolig sak som hände när vi tittade på sälarna. Varje gång Soffis såg en säl skrek hon: "Mamma simmar." På allvar alltså. Så hemskt! Det känns som vi måste gå till en optiker och undersöka hennes syn ganska omgående. Enligt Alva var detta den bästa dagen i hennes liv. Det är det förvisso varje dag enligt Alva när hon är på bra humör, förutom de dagar då vi äter något med potatis till middag. För potatis tycker Alva inte om och den bra dagen är därför inte bra nog för att räknas som bäst. Och givetvis, det obligatoriska lite halvt misslyckade fotot på familjen (Tomas jobbade). Alva blundar, Soffis försöker klättra ur vagnen och min frilla är sönderblåst av linbanan vi nyss åkt. Något jag givetvis inte märkte förrän jag satte mig i bilen och råkade titta i backspegeln. Men men, petitesser liksom. Fast vi gör ett nytt försök att få ihop en fin bild. Nähä, det gick visst inte. Vi skyller misslyckandet på fotografen istället.

svamptripp

Wed, 01 Aug 2012 22:26:00 +0200

Vi tog en tur ut i skogen i förmiddags. Det finns ju så oförskämt mycket blåbär och kantareller just nu att man nästan får dåligt samvete emot alla bulgariska bärplockare där uppe i norrland. Alva, som inte är särskilt frälst alls över bärplockning, fick jag dock locka för att få med. Hon verkar alltså inte ha några bulgariska gener. “Vi ska på utflykt i skogen och titta efter lite svamp”, sa jag. Då gick det bra. Förra gången gjorde jag misstaget att först säga att vi skulle plocka svamp och nämnde inte utflykten förrän i andra meningen. Den gången gick det mindre bra. Men när man lockar med ord som utflykt från början, då är det tydligen okej. Herregud, PR-firmor borde tycka att småbarnsföräldrar är lika attraktiva som utbildade PR-konsulter och reklamare, så mycket som vi frestar, lockar, mutar och marknadsför för våra barn. Jättehipp skogsutstyrsel: Tröja från Zara, keps från Gant, jeans från G-star. Imorgon ska vi åka till Kolmården. Vi ska åka linbana, titta på giraffer och eventuellt gå på delfinshowen. Beroende på hur lång tid det tar innan Soffis får för sig att hon också ska simma med de där delfinerna alltså. In till vargarna ska vi i varje fall inte.

Bra dag

Mon, 30 Jul 2012 22:23:00 +0200

Idag har vi haft långväga gäster på besök. Alvas farmor och farfar kom och hälsade på oss. Det blev en bra dag. En glad dag. Alva passade på att visa farföräldrarna sin nya skola som hon börjar i om ett par veckor. Och hamnen i Trosa, den visade hon. “Man kanske skulle välja skånska som extra språk i skolan”, sa hon innan hon gick och la sig ikväll. "Nu när jag ändå känner så många skåningar liksom." Eventuellt att vi går igenom Sveriges geografi ännu en gång imorgon. Men Soffis förstod desto mindre av allt. En farmor och farfar som var Alvas men inte hennes? Hur gick det till egentligen? “Ja vill osså följa me”, skrek hon och hytte med sin lilla näve när Alva gick iväg med sina farföräldrar. Hon fick stanna hemma med mig istället och äta apelsiner. Tydligen fungerade det också. Sedan Tomas kom hem ikväll har jag legat i soffan och läst tidningar. Det är hysteriskt krävande att ha semester jämt så man blir lite utmattad. Hur många veckor har jag varit ledig nu egentligen, är det nio måntro?

På skojakt

Sun, 29 Jul 2012 23:24:00 +0200

Så vi åkte in till Nyköping för att gå på skojakt i förmiddags. Barnen mutade vi med snabbmat för att de skulle hållas gnällfria. Om vi kom hem från trippen med med några skor? Nix, inte utöver de vi hade på fötterna dårå. Men vi hittade jättefina koftor inne på Åhléns, som kompensation för de oköpta skorna. Till barnen alltså - inte Tomas. Även om den största storleken var 122 i koftorna och säkert hade passat honom också. Alva fick en ny skolväska när vi ändå var inne. En väska med axelrem, för det har alla skolbarn enligt Alva. Och jag sörjer lite över att den gula pippiryggsäcken nu förvisats med orden: “Pippi känns lite barnslig tycker jag. Jag vill ha en väska med flaggor på.” Flaggor är Alvas nya grej som hon snöat in på nämligen. Hon har en liten flaggbok som hon sitter och bläddrar i halva dagarna. Men Soffis blev glad över den ärvda ryggsäcken. Hon gillar Pippi. Jag med. Vi åt nybakade kanelbullar till middag ikväll. Ingen av oss orkade laga mat, men bullar orkade vi hjälpas åt att baka hela familjen. En bra middag. Täcker precis hela kostcirkeln också. Nu måste jag sova om jag ska lyckas med kontstycket att känna mig någorlunda utvilad i morgon bitti. Så hej på er. Hej hej.

Grill och gräs

Sat, 28 Jul 2012 23:39:00 +0200

Jag fick inte igång gräsklipparen i eftermiddags. Härdad kvinna som klipper 400 kvm med handjagare som jag är, kunde jag inte alls förstå mig på detta bensindrivna åbäke. “Alltså man sätter på ploppen till höger, trycker på knappen längst till vänster tre gånger och sedan rycker man hårt i snöret uppe vid handtaget”, sa Tomas när jag ringde och svor. Ja men så klart. Så logiskt. Jag som bara hade tryckt på den där knappen två gånger. Att jag inte tänkte på att jag skulle trycka tre, hohoho. Ärligt talat, gräsklippare är som små barn. Svåra att förstå sig på och när de är igång låter de av bara helvete. Eller, de är som mina barn i varje fall. Eftersom Tomas satt på jobbet och snurrade runt runt på sin kontorstol hela förmiddagen, hade vi övriga en hemmadag. Vi bakade chokladmuffins och pillade i trädgården. I varje fall gjorde vi det en stund. Sedan mutade jag barnen lugna med en film, trots att det var fint väder ute och allt. De tenderar nämligen att reta varandra tills någon av dem börjar gråta nu för tiden när de är uttråkade. Och eftersom jag inte orkar leka clown, kock, hushållerska, diktator och slav exakt varje minut så är teven just nu min bästa vän. Och ikväll har vi grillat hemma hos Tomas moster, som sig brukligt så här i sommartider. Imorgon ska vi åka och köpa skor. Barnens fötter har vuxit ungefär en halvmeter den senaste månaden och alla sommarskor vi köpte i maj är nu urvuxna. Ja, det blir roligt. Hej med er.

Musar och armar

Fri, 27 Jul 2012 23:12:00 +0200

Jag har drabbats av musarm. Det låter dock roligare än vad det är och man måste varken ha en mus, eller ens tillgång till en sådan, för att drabbas av detta. Och tänk! Allt du behöver göra för att bli lika tjusig som jag är att sluta motionera, börja leva dygnet runt med din dator uppkopplad och ha soffan som arbetsplats. Glöm inte att bära på barn några timmar per dag också. Det gör nämligen att din nacke smärtar lite extra mycket och hela din hållning blir fantastiskt kutryggad. Idag har vi ätit mjukglass och varit på cykelutflykt. Vad vi gjort resten av dagen talar vi inte om. Men den inkluderar ord som barn, gnäll, trots, vråla, Ica, arg mamma. Dagen skulle också kunna beskriva som resterande livstids preventivmedel. Så nu vet ni. Nu ska jag titta klart på OS-invigningen. Hej hej. P.S. Linnea: det går att söka på “julia Kronnäs” på twitter också om jag inte hittas under namnet JKronns.

Bada i vassen

Wed, 25 Jul 2012 22:44:00 +0200

Så vi åkte och badade på det som skulle bli “årets varmaste dag” enligt alla usla meterologer. Gud vad jag också vill ha ett jobb där jag kan sitta och höfta lite och ändå inte få sparken för att jag råkar slinta lite på sanningen typ dagligen. Eller vänta nu, jag ska ju bli journalist. Höhö. Fast barnen badade, trots blåa läppar och skallrande tänder. Alva försökte dyka och simma runt och undersöka vattnet. Men det enda hon fick syn på var ett stim med pyttesmå abborrar och en trasig sandal i cirka storlek 46. Då gick hon upp och åt kakor istället. Själv underhöll jag mig genom att äta kakor samtidigt som jag läste kaktidningar. Sedan skrattade jag åt det lustiga i att jag åt fabriktillverkade kakor samtidigt som jag läste en tidning med namnet Hembakat. Och när jag skrattar färdigt åt det insåg jag att jag är en hysteriskt nördig person med ett intresse som kanske gått litet över styr. Så jag åkte hem och bakade en hallon- och hjortronpaj istället. Hörs när vi hörs!

På hemmaplan

Wed, 25 Jul 2012 09:42:00 +0200

Nu när sommaren kommit tillbaka känns det inte lika tråkigt att befinna sig på hemmaplan. Gårdagen spenderade vi tillsammans med min svärmor, svåger, svägerska och en liten kusin till mina barn. Vad vi gjorde? Vi åkte tåg. Tittade på fina rosor som växer precis överallt i vår stad utom hemma hos oss. Och så åt vi glass. En väldigt enkel dag med andra ord. Vad vi gör idag får vi se. De två små sura avkommorna vaknade vid halv sju imorse och har sedan dess mest sprungit runt och retat varandra. Jag känner mig sådär halvmunter över det ärligt talat. Men Sofie vill åka och bada, Alva vill åka och shoppa och jag vill helst av allt göra både och. Fast själv.

Två saker

Mon, 23 Jul 2012 21:19:00 +0200

Två saker: 1. Idag är första dagen som Sofie har varit torr hela dagen. Torr, dvs, inte kissat på sig. Hon slutade med blöja på natten för ett par veckor sedan och idag bestämde hon sig alltså för att bara kissa i pottan. För Alva tog det sju dagar att bli blöjfri. För Soffis tog det sju veckor. Och om någon i våras berättat för mig att jag skulle blogga ett överlyckligt inlägg om en helt kissfri dag, två månader senare, hade jag förmodligen slagit den personen. Lite försiktigt. I ansiktet. Men sju veckor. Sju veckor av kiss, skurmoppar och tvättmaskiner fulla av kissiga underbyxor, då är man ganska marinerad ska jag tala om för er. 2. Jag är den sista på jorden att pröva på twitter. JKronns heter jag där. Och jag har fortfarande inte förstått någonting om någonting. #förstårhurpensionärerkändesignärinternetlanserades.

Ingenting alls

Mon, 23 Jul 2012 17:21:00 +0200

Vi har en göra-ingenting-alls-dag. Precis när alla i familjen vant sig vid att vara tillsammans på heltid, då börjar Tomas att jobba igen. Och det känns sorgligt och tomt. Jag har ringt honom sex gånger idag. “Jag hörde precis på radio att man har gjort om den 23:e juli till en röd dag så du måste åka hem igen”, sa jag imorse. “De har sagt på de extra insatta nyheterna att man utfärdat en klass tre varning i Södertälje. Det är en tromb på gång och du måste åka hem ögonblickligen”, skrek jag nästa gång jag ringde. Sista gången han svarade låtsades jag ringa in ett terrorhot. Då slutade Tomas att tycka mina samtal var roliga att ta emot. Resten av dagen har gått åt till att baka muffins och chokladtryffeltårta. Och så har jag försökt lära Alva att brodera korsstygn. Men det gick inte bra. Jag kan inte sy (eller stryka för den delen). Det är Tomas som gör sådant i vår familj. Jag är bra på att lära ut andra viktiga saker. Som hur man skrämmer slag på sin partner och sånt. Jag vill åka från tråk-sverige igen.

Sommarfest

Sun, 22 Jul 2012 11:38:00 +0200

Idag är jag trött. Trots att hela familjen sov till halv tio och trots att jag klev upp alldeles frivilligt eftersom det egentligen var min sovmorgon (min sovmorgon = sov så länge du vill, Tomas sovmorgon = sov till klockan åtta, max). Igår kväll hade vi fest ute i vår trädgård. En sommarfest. Ett sådan där kalas där man dukar upp långbord i trädgården, plockar blommor i grannens rabatter och pryder borden, spelar kubb och grillar. Värdparet fångades på bild. Tomas passar på att “skoja till det” och visar sin humoristiska sida som ni ser. Eller är det Sofie på bilden förresten? Herregud, jag ser ingen skillnad på de där två längre. Hysteriskt mycket kött konsumerades det. Och majskolvar. Till efterrätt åt vi chokladtryffeltårta med vispgrädde och jordgubbar. De där bladen pillade vi dock bort, de satt mest där som en icke ätbar prydnad. Obs: varken djur eller barn kom till skada under gårdagens kubbmatch. Kubb spelade vi ju också som sagt. Mitt lag vann givetvis. Dock inte genom min förtjänst då jag var mer intresserad av att skrika nidord till motståndarlaget. Fy, hade jag varit mer intresserad av sport hade jag förmodligen tillhört någon huliganklubb. En huliganklubb där man inte tar till våld alltså. En schackhuliganklubb hade jag kunnat gå med i så fall. funderar Det blev en sen kväll och ingen fick gå hem förrän man fått minst fem stycken nya myggbett. Det är en bra tidsregel tycker jag. Idag har vi dock andra planer. Så vi hörs sen. Kanske.

Tårtbuffé

Fri, 20 Jul 2012 20:43:00 +0200

I eftermiddags var det äntligen dags! Jag laddade hela förmiddagen inför detta genom att svälta mig själv. För vad då, tänker du kanske nu? Jo för det ska jag tala om. Vi åkte till Taxinge och åt tårtbuffé. För ett par timmar befann jag mig i tårthimlen. Det var tårtor och kakor överallt! Åker ni dit (vilket jag starkt rekommenderar), ät deras citrontårta med chokladtryffel. Om ni tål citrus och laktos och allt sånt där det vill säga. Annars får ni väl äta räkmackor utan smör, eller nått. Fast Soffis ville givetvis inte sitta still och äta tårta. Hon ville hellre ge sig ut på en joggingtur och Tomas och jag fick därför springa mellan tårtfaten och Soffis. Eller ska jag vara ärlig så var det mest Tomas som sprang. Jag var upptagen med att sola och njuta av Tomas tredje sista semesterdag. Tanken på att jag ska hänga hemma i kallas Sverige med två barn i nästan en månad till, den känns inte jättekul. Så jag letar resor igen. Orkar man åka utomlands helt själv med två småbarn? Nu ska jag fortsätta titta på Jönssonligan och äta chips. Äre fredag så äre.

Nya utemöbler

Thu, 19 Jul 2012 23:17:00 +0200

Idag åkte vi in till Åhlens City och köpte nya utemöbler. Inte till mig tyvärr, utan till barnen. Och nej, barnen tyckte inte alls att det verkade lika mysigt som jag att sitta under det där äppelträdet och dricka hemlagad rabarbersaft. Inte för att vi någonsin har någon hemlagad rabarbersaft, men vi kunde haft. Och då hade det som sagt varit mysigt. “Vi vill ha leksaker istället för tråkiga gamla möbler”, skrek de små avkommorna och krossade med de orden den korta upplevelsen av sann familjeidyll. Så istället för att fortsätta tvinga barnen att sitta i trädgården och se glada ut hela kvällen, cyklade vi hem till Tomas moster och bjöd in oss på middag hos dem. Vi grillade hamburgare och tävlade om vem som hade godast hamburgerrecept. Och som vanligt slutade vår tävlan i att vi röstade på våra egna bidrag och allt var frid och fröjd. Jag fick två nya objektiv till systemkameran av Tomas moster och det gjorde dagen fulländad. Resten av kvällen hängde jag därför i trädgården och fotograferade närbilder av blommor. Eller en och annan sked glass och några jordgubbar hann jag med att stoppa i mig förstås. Men utöver det alltså, då fotograferade jag blomster. Imorgon tänker jag tvinga med familjen till handelsträdgården och fylla på våra utekrukor med nya blommor. Jag har tröttnat på att fotografera mina nuvarande och grannarna verkar inte uppskatta att man smyger runt med en kamera i deras buskar. Så nya blommor it is. Sådetså.

Släktmiddag

Wed, 18 Jul 2012 23:44:00 +0200

Fyra dagar kvar på familjesemestern, sedan är den slut för i år. Men om någon uppfunnit en tidsmaskin så man kan spola tillbaka tiden några veckor, köper jag den gärna. För en tia eller så. Imorse (eller snarare tidig otta så här i semestertider) vid halv tio åkte vi till Tomas farmor i Järna och hälsade på. Tomas bror med familj är här uppe och hälsar på en vecka och Tomas syster är hemma en sväng från USA så vi besökte farmodern tillsammans. Vi åt kakor så det stod härliga till. Hon är så fin, Tomas farmor, som vet att vägen till mitt hjärta går genom min godismage. Alltid har hon frysen full med bullar när man hälsar på också. Linne från Zara, ärligt stulet från min systers garderob när vi hälsade på henne i Göteborg. När vi kom från Tomas farmor vid lunchtid åkte vi hem och vilade oss ett par timmar. Jag somnade på soffan efter ett tag och vaknade inte förrän vid halv sex på kvällen. Sånt som händer när man är nattuggla och ägnar dygnets alla mörka timmar åt att läsa och äta godis. Så fort jag vaknat till efter min lilla tupplur och rakat skägget lite, hoppade hela familjen upp på sina cyklar och cyklad över till nästa farmor. Alva och Sofies farmor närmare bestämt. Hon bjöd nämligen på tacomiddag hade vi hört ryktas om. Vi trängde ihop oss runt matbordet i sann kärleksanda. På vägen hem igen stannade jag till och fotograferade Trosas nya (och enda) rondell. Den är så fin med alla blommor just nu. När jag var liten drömde jag om att bo i en rondell när jag blev vuxen, bara för att rondeller brukar vara så fina och ha välskötta blomsterarrangemang. En rondell eller en pytteliten skärgårdsö ville jag bo på. Jag var inte särskilt knusslig som ni förstår. Fast när jag tänker efter tycker jag nog numera mer om min trädgård än om rondeller.

Dagsutflykt

Tue, 17 Jul 2012 18:26:00 +0200

Imorse såg vi på nyheterna att det skulle regna under dagen. “Då åker vi bort till någonstans där det är soligt och kommer inte hem förrän det slutat regna”, sa Alva. Det tyckte vi övriga lät bra. Och eftersom vi är en familj som är förtjusta i att skrota runt på museum så åkte vi in till Stockholm. Till Leksaksmuseet närmare bestämt. Sofie tyckte allra mest om att titta på de små modelltågen som åkte runt i det fina lilla miniatyrlandskapet. Det påminner mig förresten om när en av mina bröder var liten och började matvägra eftersom han ville krympa ihop till storleken av en legogubbe. Skönhetsidealen har verkligen förändrats med tiden! Eftersom vi var på Leksaksmuseet passade vi givetvis också på att besöka Spårvägsmuseet. Där åkte vi tåg... ...och tittade på ännu fler. Och tänk, när vi på hemvägen åkte in i Trosa började solen att skina. Givetvis firade vi detta med chokladkaka och jordgubbar. Nu måste jag ut till familjen igen. Vi grillar och spelar krocket ute i trädgården. Så mycket som det nu går att spela tillsammans med en tvååring.

Väldigt mycket svensson

Sun, 15 Jul 2012 23:35:00 +0200

Vi är hemma nu. Hemma i Trosa, i vår soffa, framför vår teve. Tomas sprang raka vägen fram till tvättmaskinen när vi kom innanför dörren. Jag sprang med en gång ut i trädgården och inspekterade mina plantor och växter som stått oövervakade den senaste veckan. Alla växter mådde fint, trots diverse mördarsnigelangrepp på mina liljor. vet att ni bryr er Hemma hos Tomas pappa i eftermiddags grillade vi hamburgare. Vi stannade i flera timmar och jag passade på att inspektera deras trädgård samtidigt. Visst ser körsbären goda ut? De är det inte ska jag tala om för er. Det vet jag eftersom jag tjuvåt från det trädet första gången jag var hemma hosTomas pappa. Det är vidriga små bär det där, sura och beska på samma gång. Alva plockade dock en näve körsbär från det trädet idag som hon gick sedan in och försökte sälja till sin farfar och hans fru. “En tia vill jag ha för dem”, sa hon affärsmässigt medan hon sträckte fram de halvt mosade bären. Och en tia fick hon. Det är ett klokt barn det där som jag har lyckats skaffat mig.

Gränna

Sun, 15 Jul 2012 15:25:00 +0200

Nu har vi nyss passerat Gränna. Barnen var hemskt exalterade när vi rullade in i den gulliga lilla staden. Alva, för att hon skulle få shoppa upp det sista av sin semesterkassa, Soffis, för att hon trodde att hon skulle få mata grisar. Hon hade missförstått vad polkagrisar är för något totalt, trots otaliga försök att förklara för henne på vägen dit. Själv köpte jag inte alls särskilt mycket. Jag vet sedan tidigare år att jag tycker polkagrisarna ser godare ut än vad de är. Jag hittade dessutom ett tiotal polkagrisstänger i vårt skafferi som legat bortglömda där sedan förra årets besök. Tomas tvingade mig givetvis att slänga dem eftersom han tror att man kan få ont i magen av gammalt godis. Han har uppenbarligen ingen stålmage, min man. Nu styr vi kosan mot Linköping. Mot Tomas pappa och hans fru närmare bestämt. Vi har bjudit in oss själva där på middag. Det ser vi fram emot.

Besök på Liseberg

Sat, 14 Jul 2012 21:21:00 +0200

Imorse när vi vaknade så regnade det och var ganska varmt ute, dvs: bra Lisebergväder. Så vi åkte dit. Det var barnens första besök på Liseberg och de var uppjagade som två små ekorrar. Den första attraktionen som de åkte var karusellen, som en liten uppvärmning. Direkt efteråt ville dock Soffis åka Balder. Den där skrämmande jättestora berg- och dalbanan, ni vet. Hon blev sur när vi sa nej men vi lovade att åka dit med henne igen när hon vuxit till sig de där 30 centimetrarna som fattades för att få åka. Vi åkte parisehjulet istället. Det positiva var att jag kom på en av de få saker jag är rädd för – höjder. Det negativa var att jag kom på det när vi satt högst upp i det där vidriga hjulet och jag råkade lyfta blicken från golvet. Jag har, sedan jag fick barn för sex år sedan, en ohyggligtofantligtskrämmande höjdskräck. Varför vet jag inte. Kanske är det så att jag blivit mer medveten om risker. Med tanke på att jag även hade dödsångest och grät varje gång jag satte mig bakom ratten det första halvåret när jag lärde mig köra bil. Efter det överlät jag allt åkande som inkluderade höjder till de andra. Istället gick jag runt och tittade på alla fina saker i skyltfönstrena. Hela besöket avslutade vi med att äta sockervadd och titta på kända svenska män(!)iskors händer vid Hedersplatsen. Som för övrigt borde heta snoppmätarplatsen. Med andra ord, det var övervägande manshänder som Sofie high fiveade sig igenom. Imorgon åker vi hemåt.. Årets semester är snart slut och jag gråter lite inombords.

Fredagsmiddag

Fri, 13 Jul 2012 19:19:00 +0200

Ikväll är vi trötta efter dagens utflykter. Ingen av oss i familjen orkar därför laga mat. Utom Soffis då, hon tycker om matlagning. Men Soffis är också två år och har som sina största intressen att titta på när hundar bajsar och trampa på mördarsniglar. Och bara med tankarna på det får jag ångest över vad hon kan tänkas bjuda på för kulinariska läckerheter. “Ah an iaga mat”, sa hon nämligen och sprang fram till kylskåpet och plockade fram allt hon nådde. Just nu verkar det som vi kommer få äta en kastrull med vatten till middag. Och ketchup. Och ett saltkar. Känner ni inte bara hur snålvattnet rinner till?

Kexstaden

Fri, 13 Jul 2012 18:11:00 +0200

Efter ett hett tips från min underbara vän och f.d. göteborgsbo - Isabel, styrde vi idag näsorna mot Kungälv. Vi gick alltså inte de 22,3 kilometrarna som det var till vårt resmål enligt hitta.se, utan här går Alva till bilen. Det här med friluftsliv har aldrig riktigt legat i den här familjens intresse att utöva. Så vart skulle vi då? Skulle vi till Bohusfästning? Till psykmottagningen i Kungälv, det alternativa (och billiga) semesteralternativet för föräldrar till barn i trotsåldern? Eller kanske till Göteborgs Kex andrahandsortering? Rätt svar: Vi besökte alla tre. Eller två, för Bohus fästning gick vi aldrig in i. Eller nej, det där sista var ett skämt. Det är bara jag som tycker om att posera framför skyltar. Det och att fotografera lustiga människor som åker tåg, i smyg, hyser jag en hemlig kärlek för. Kexaffären var helt underbar. Jag köpte massor med kex och kakor och eftersom jag visste att affären skulle vara fantastisk, lät jag bli att äta lunch innan. För att få plats med fler kakor i min mage som ni förstår. När jag tänker efter så lyckas alltid våra traditionella sverigeresor urarta till godisresor med diverse sötsaker som destination. Tänk, bara på den här resan som vi gör just nu kommer vi hinna avverka en tårtoutlet, en kexaffär, en polkagrisstad och en chokladfabrik. När andra ungar åker omkring och tittar på Sveriges kuriosa under sina husvagnssemestrar, lär sig istället mina barn allt om Sveriges godiskultur. Hur allmänbildade de blir av det vet jag dessvärre inte. Men det var säkert för oss godisturisters skull som uppslagsverken skapades en gång i tiden. tror Hörs imorgon!

Ny stad

Thu, 12 Jul 2012 19:19:00 +0200

Vi hamnade i Göteborg. Eller “Göttlaborj”, som man säger här nere medan man samtidigt skrockar åt sig själv och sin usla göteborgshumor. Eller alla göteborgare har säkert inte usel humor. Bara de som jobbar på systembolaget och heter Bosse. “Jag lovar att vi inte köper ut den här flaskan till henne alltså”, sa jag till kassapersonalen Bosse och pekade på Sofie när vi följde med min svåger Micke in på Systembolaget för att köpa en flaska vin. Micke ville nämligen skåla för att han kom in på Ekonomiprogrammet i Uppsala idag. Fast Bosse förstod inte alls det lustiga i att jag försökte skoja om att köpa ut vin till en tvååring. “Va?” sa han förfärat. "Nej det hoppas jag verkligen inte att ni tänkte göra." Sedan blev det lite stelt. Det är tur att jag inte hänger på Systembolaget oftare... Annars har vi hängt i Slottskogen hela dagen. Det finns inget stort slott där, trots namnet. Är det ännu ett bevis på göteborgarnas usla humor? Fast ärligt talat så älskar jag Göteborg. När jag var yngre var alltid visionen att jag skulle förälska mig i en göteborgare bara för att jag tycker att dialekten är så himla fin. Men istället gifte jag mig med en person som under vårt första år tillsammans envisades med att säga “goggla” om att “googla”. Det var liksom det närmsta en annan dialekt jag kom i min relation. Typ. Imorgon kanske vi åker till Liseberg eller Universeum. Vi besökte Almondys tårtoutlet idag förresten. Det gjorde mig givetvis glad. Så ikväll äter vi givetvis tårtor. Och förresten, jag kom in på mitt förstahandsval idag jag också. Min vidareutbildning på journalisthögskolan som jag skrev vidriga antagningsprov till i våras för att komma in på. Ett av proven som jag trodde att jag brände och som jag haft hemsk ångest över osv. Så idag firar jag nog lite jag med.

Vi åkte igen

Wed, 11 Jul 2012 22:54:00 +0200

Vi packade väskorna och åkte igen. Det är inget roligt väder att semestra hemma i. Nästa gång jag kommer hem kommer jag ha en framtidsplan. Ett strukturerat mål liksom. Det har jag ju inte nu. Kanske kommer jag att plugga kreativt skrivande på distans i höst. Och äntligen slutföra det där halvfärdiga manuskriptet som legat på is det senaste året. Eller kommer vi äntligen ta oss i kragen och flytta utomlands ett halvår? Eller kanske att jag börjar jobba, söker till polishögskolan eller ligger hemma i sängen och äter chokladpraliner i ett år? Vi får se. Nästa gång jag kliver över tröskeln till mitt hem kommer jag ha en utstakad framtid. Den tanken är rolig att tänka på. Lite som att gå runt och tänka på att man snart ska fria till någon man älskar. Vårt första stopp på vår Sverigeresa blev i Norrköping, hos min mamma. Min mormor är där och hälsar på just nu så vi slog två flugor i en smäll och passade på att dricka kaffe med dem ute i trädgården. Jag passade på att gå skallgång i trädgårdslandet också. Någon gång när jag får en egen gigantisk trädgård ska jag anlita min mamma som trädgårsarkitekt. Men hör och häpnad, idag åt jag ostsmörgåsar till fikat istället för de kakor och jordgubbar som erbjöds. Det var suget efter de små tomaterna i mammas växthus som fick mig att prioritera så lustigt. Jag åt upp precis alla tomater som såg det allra minsta röda ut. Så nu finns det visst inga kvar. Det glömde jag nog säga till dig, mamma. Så förlåt. Det var inget odjur som rånade dig på dagens skörd, det var bara jag och min giriga mage. Men vart är ni nu, tänker du kanske nu? Jag vet så mycket som att vi passerat Vättern och Jönköping. För vid Vättern regnade det och i Jönköping stannade vi till och åt middag. Men vart vi hamnar, det är en annan historia. Och den tar vi imorgon. Hej med er.

Bilder

Tue, 10 Jul 2012 20:58:00 +0200

Nu är vi hemma i Sverige igen. Trots att jag satt vid poolen senast i morse och drack min obligatoriska morgonlatte, känns det som vi aldrig ens har varit iväg. Allt är sig likt i trädgården, i hemmet, i doften. Till och med mördarsniglarna. Resorna fram och tillbaka gick jättebra. Soffis sov i 2 timmar på både dit- och hemresan. Sista timmen på planet roade hon sig med att äta flygplansmat och sjunga påhittade sånger för de närmsta medresenärerna. Varje morgon startade jag med fyra stycken chokladcroissanter i min mage. Vi valde all inclusive på den här resan eftersom Soffis är inne i den berömda omöjligtatthamedpårestaurangåldern. Lite tråkigt var det att inte få gå på restaurangjakt om kvällarna men det var värt de där fem extra minutrarna varje måltid som vi fick sitta stilla medan Soffis knaprade hotellbuffé. Vi hade två sovrum, något som barnen inte uppskattade lika mycket som föräldrarna tyvärr. Varje morgon vaknade vi upp i ett rum hett som en bastu. Resultatet av samsovning i ett varmt land. Vissa kvällar promenerade vi ned till hamnen i Alcudia. Jag försöker få med Tomas på min idé att vi ska köpa en lägenhet där nere. Jag befinner mig i övertalningsstadiet ännu. Alltså detsamma som inte alls. Andra kvällar lekte vi i sanden och i vågorna. Och så avslutade vi givetvis varje kväll med obligatoriskt minidisco. Barnaktiviteterna på Viva Sunrise var skitbra, rakt igenom. Fler bilder får ni imorgon. Nu måste vi fortsätta tvätta. Och packa om. Vi reser nämligen vidare om ett par dagar. Är det semester så är det, semesterfirare som man är.

Hej hej från Alcudia

Sun, 08 Jul 2012 16:29:00 +0200

Detta blir ett kort inlägg. Hotellets wifi fungerar uselt vilket har varit väldigt bekvämt då man inte har möjlighet att kolla mailen och andra ganska tråkiga saker, men det är dumt när man samtidigt har en blogg att försöka ta hand om. Vi har det hysteriskt bra i varje fall. På förmiddagarna ligger vi vid poolen, på eftermiddagarna badar vi i havet och på kvällarna promenerar vi vid stranden innan vi går tillbaka till hotellet och dricker paraplydrinkar medan barnen röjer på barndiscot. Och eftersom det tar minst en kvart att ladda upp en endaste liten bild så blir det inga fler förrän på tisdag. Då ska vi åka hem, tråkigt nog. Nu gastar resten av familjen. Vi ska promenera ned till den gamla delen av Alcudia och äta middag tydligen.

Självplock

Sat, 07 Jul 2012 09:22:00 +0200

I söndags kväll tröttnade jag på familjen och åkte iväg och plockade jordgubbar tillsammans med två kompisar. Årets första självplock. Det var första dagen som självplocket hade öppet och jag kunde inte sluta förundras över hur bonden som ägde alla jordgubbsplantor kunde veta att gubbarna skulle vara mogna just till den 1 juli. Sedan berättades det för mig att det hade åkts hit i flertalet veckor tidigare och plockats jordgubbar. Bonden hade inte stått och viftat med ett trollspö samma morgon och trollat alla gubbar röda. Den 1 juli var bara ett garantidatum för oss dumbommar. Eller “mindre begåvade” som vi föredrar att kalla oss. När vi kommer hem från Mallis tänker jag åka hit varje kväll tillsammans med Tomas och barnen. På kvällen är det ingen annan där, det är ljummet i luften, tyst och fridfullt. När man plockat färdigt går man in i ladan och betalar för sig genom att lägga pengar i en låda. Och det gör mig glad, det här förtroendet mellan oss skördare och bonden. Vi hörs!

hotellet

Wed, 04 Jul 2012 09:39:00 +0200

Och medans jag just nu sitter och käkar frukost i Alcudia kan ni titta på hotellet som vi bor på och låtsas att ni sitter här med mig. Egentligen hade vi lovat barnen ett hotell där det fanns roliga maskottar men när vi köpte resan så var det hotellet fullbokat. Så vi hamnade här istället. Konflikträdda föräldrar som vi är har vi istället ljugit för barnen och sagt att Lolo och Bernie (eller vad Vings figurer nu heter) har åkt på finlandskryssning. http://www.ving.se/spanien/alcudia/viva-sunrise Hoppas ni har det fint i Sverige!

Lite resfeber

Tue, 03 Jul 2012 09:37:00 +0200

“Så får ni inte kliva upp klockan sex imorgon bara för att ni har resfeber”, sa Tomas och jag till barnen igår kväll vid läggningen. Och barnen vaknade minsan inte klockan sex. Men det gjorde vi. Som två pirriga fjantar låg vi i sängen och skrockade för oss själva tills klockan slog åtta och barnen klev upp. Här kommer en sista hälsning från mig och Alva. Hej hej.

Adjökenfröken

Tue, 03 Jul 2012 00:02:00 +0200

Idag har vi packat lite. Vi åker hemifrån vid 11.30 imorgon och eftersom ingen av oss tycker det är särskilt jättekul att packa så kommer det sluta som vanligt med att Tomas springer runt hela morgonen och fixar och donar. Själv har jag bara ett uppdrag: att hämta kläder från kemtvätten. Sedan ska jag bara sitta på min resväska och vakta barnen så att de inte rymmer. Det här blir lilla Soffis fjärde utlandsresa insåg jag nyss. Sist vi var på Alcudia var hon bara 4 månader. Då låg hon mest under ett parasoll och sov dock. Den här gången misstänker jag att jag inte kommer ha lika mycket tid över till att sola. Ikväll har vi varit hemma hos barnens farmor och faster och ätit adjökenfrökenvisesomenvecka-middag. Innan vi åkte därifrån stack min svärmor till barnen varsin slant. “Här har ni lite egna resepengar att handla för”, sa hon. Det tycker jag var så fint. Aja, hörs vi inte imorgon eller på resten av veckan så antar jag att det där planet som vi åkte med kraschade eller nått. Adjöken!

Kantareller

Sun, 01 Jul 2012 16:31:00 +0200

När man inte längre vet varken datum eller veckodag, då är det semester på riktigt. Idag har jag börjat packa inför resan. Till mig själv alltså, barnens packning tar Tomas hand om. Familjen har nämligen förbjudit mig att packa åt dem efter den där gången då jag packade ned långärmade tröjor och skidglasögon till dem och de tvingades köpa nya garderober när vi kom fram. Inte kunde väl jag veta att det skulle vara 32 grader på Rhodos just hela den där veckan i juli. Dessutom är det tråkigt att packa. 10 klänningar och 3 bikinis, sen var det klart. Upptäcker man att det fattas något har jag liksom en svag aning om att det finns butiker på mallis också. För det mesta hänger vi i trädgården där vi badar, solar, läser och spelar kort. Förutom idag då. Kortleken blåste bort och ingen kände för att sola i 16 grader och moln. Istället har vi varit ute i skogen och plockat smultron och kantareller. Sen gick vi hem och åt upp allt. Chokladkakan hittade vi dock inne på mataffären. Fast den åt vi upp i alla fall.

Gå vidare

Sat, 30 Jun 2012 23:37:00 +0200

Det är antagningsbesked om ett par veckor. Huruvida man kommit in på universitetet eller ej. Jag har brutit ihop ungefär sju gånger hittills över detta. För det där antagningsprovet som jag skrev för några veckor sedan kändes ju inte sådär klockrent. Eller det kändes väl mer som någonting jag kommer sitta och skratta hysteriskt för mig själv åt om ungefär femton år. När jag gått i en väldans massa terapi och bearbetet det alltså. Men grejen är såhär, att uselt prov till trots hyser jag ändå lite hopp. För tänk om alla andra också skrev tokiga saker. Så för att gardera mig från besvikelsen när jag får svart på vitt att jag inte kommer komma in, behöver jag en tröstplan. Dessvärre är jag usel på känslor och tröst. Min plan som jag planerat hittills att jag ska genomföra dagen som antagningsbeskedet kommer består av tio steg: 1. Köpa ett paket cigaretter. 2. Köpa en flaska sprit. 3. Köra ut Tomas och barnen från huset. 4. Öppna antagningsbeskedet. 5. Röka upp alla cigaretter. 6. Dricka upp flaskan med sprit. 7. Tycka jättesynd om mig själv. 8. Nyktra till. 9. Låta familjen komma hem igen. 10. Gå vidare med livet. Fast ingen annan tycker att min plan är jättebra men ingen kan heller tala om för mig hur jag ska komma över det här. Det är så svårt. Jag brukar få som jag vill. Men plötsligt får jag inte det och den enda jag kan skylla på är mig själv. Jag antar att jag har en livskris. Eller PMS. Det skulle det i och för sig också kunna vara ja.

Semester

Thu, 28 Jun 2012 23:44:00 +0200

Idag har jag börjat grunda brännan inför Spanienresan nästa vecka. Det är värry viktigt att grunda om man vill undvika att bli röd och bränna sönder sig nämligen. Ett annat alternativ skulle kanske vara att inte sola så himla mycket, eller att smörja sig med solfaktor 90, men nja... Man ska ju vara en förebild, som man säger. Vi plockade fram den där hemska poolen till barnen idag också. Jajemen, Den med stort D som ständigt saboterar gräsmattan och som måste rensas ren från löv ungefär 34 gånger om dagen. Men barnen var glada och badade snällt. Tills Sofie bajsade i vattnet dvs. Hon håller ju på att bli blöjfri som ni vet. Jag röstade genast för att slänga bajspoolen och köpa en ny, men Tomas ville vara ekonomisk. Han åkte och köpte ett avancerat reningsverk som kostade ungefär 3,5 pooler istället. Ekonomiskt njä, men nu är alla välkomna att bajsa i vår superrena pool. Så välkommen som sagt!

Fågelkvinnan

Wed, 27 Jun 2012 18:11:00 +0200

Idag har det varit sol. Och sol innebär ju att man matar fåglar, typ. Eller det kanske bara är i vår familj man gör sånt? Fast först hann vi givetvis med att promenera lite vid ån nere i Trosa. Väska från LV, kofta och jeansshorts från Lexington som för övrigt har en helt grym REA just nu. Sedan matade vi fåglarna... direkt ur handen givetvis, fågelkvinna som man är. Efter fågelmatning och lekparksbesök flydde jag dock familjelivet för ett par timmar. Jag åkte och fixade håret, åt tårta, läste inredningstidningar och fick massage istället. Resten av familjen fick åka hem och äta kall kyckling. Och det var den här snyggingen som mycket nöjd och utvilad kom hem för ett par timmar sedan.

Bakning pågår

Mon, 25 Jun 2012 20:43:00 +0200

Jag bakar mazariner. Varför jag skriver ut det här? Som en extra påminnelse till att jag aldrig ska baka sådana igen. I varje fall inte hemma. Degen kladdar, skär sig och tar tid. Inte alls som jag minns mina mazariner från tiden då jag jobbade som konditor. Eller så har jag blivit ringrostig på äldre dar. Fast goda blir de fortfarande.

Mitt passfoto

Mon, 25 Jun 2012 16:02:00 +0200

Vi letade fram allas pass idag. Det kändes som en bra dag, nu när det regnar, att börja förbereda lite inför resan om 1 vecka. Det här är mitt pass. Soffis har tydligen pimpat min passbild någon gång under våren, i smyg. Hon tyckte kanske att jag såg trött ut. Eller att bilden var ful. Förmodligen ful, men det gör det inte mindre roligt. Det här är tidernas bästa passfoto. Dessutom åker jag ändå alltid på mitt EU-leg.

Lite full

Mon, 25 Jun 2012 09:56:00 +0200

Idag är det storm. Utomhus alltså, själv har jag lugnat ned mig lite över det här med att Tomas råkade ha sönder min kamera i lördags. Vi ligger i soffan tillsammans med barnen och avverkar Astrid Lindgrenfilmer på löpande band. Just nu ser vi på Madicken. Herr Nilsson ragglar runt och är full. Han ligger i snön och sjunger för sig själv. “Titta, sådär kan man uppföra sig när man är full”, säger jag till Alva. För hon har hört ordet “full” någonstans och varit nyfiken på hur en full människa ser ut. “Fast då är du alltid full va?” frågar Alva då. "För sådär brukar ju du springa runt." Ja mitt barn. Nu vet du hemligheten bakom föräldralivet. Eller nått. Fast nä, det är bara idioter som blir berusade i närheten av barn.

Midsommar

Sat, 23 Jun 2012 23:55:00 +0200

Så var midsommaren slut för i år. Vi höll på traditionerna; midsommarstång, blomsterkransar, jordgubbar och färskpotatis. Fast vi sket i den där vidriga sillen. För nej, jag låg och klurade en natt i våras då jag kom fram till att sill inte smakar gott. Ingen sill. Det är bara något jag intalat mig de senaste 10 åren för traditionernas skull. Och livet är alldeles för trevligt för att springa runt och äta saker som smakar som Tomas fötter luktar (mina fötter doftar för övrigt alltid parfymerade rosor, så ni vet). Vi grillade istället. Hemma hos vänner i Järna som vi också sov över hos. Och så spelade vi spel halva natten. Jag band jättefina kransar till barnen som de för övrigt vägrade att använda. Detta kort togs under mutor om extra kakor när vi kom till midsommarfirandet. Fast nu orkar jag inte skriva något mer. Tomas tappade nyss min systemkamera i golvet så att skärmen sprack. Jag är arg. De här tröstande orden: “det är bara materiella saker älskling”, gäller för övrigt bara när det är jag som råkar repa bilar eller har sönder datorer eller mobiltelefoner. Men det gäller inte min kamera. Den är helig. Och nu är den död.

Hemma hos

Thu, 21 Jun 2012 18:35:00 +0200

Idag har vi varit hemma hos en av Alvas dagiskompisar och hängt nästan hela dagen. Det finns en lillasyster i familjen som Soffis tycker om också. Och en storasyster. Och en mamma som bjuder på latte och hemlagade köttbullar till lunch. Samt en arkitektritad och barnanpassad trädgård. Som ni förstår planerar jag alltså att flytta dit i sommar. Och de kan väl aldrig märka något om jag bara tar dit några småsaker liksom. En tandborste hit eller dit i tandborstmuggen, och en sovsäck i vardagsrummet. Det ska de väl inte kunna notera? Så här ser de ut hemma hos dem. Men de bor inte i burkarna från House doctor alltså. Det är detaljbilder. Imorgon är det midsommar förresten. Vi ska åka till Järna och tittar på den där fina rosenstången igen, vid Rönneberga. Kom dit ni också!

Sommarlov

Wed, 20 Jun 2012 21:59:00 +0200

Det krävs att man vänjer sig lite vid tanken på att man ska spendera de 10 närmsta veckorna med sina barn. Första dagen på sommarlovet var det mest bara bråk ärligt talat. Barnen skrek mest att de ville tillbaka till dagis och började prata ihop sig om att de skulle sälja sin mamma och sånt. Och jag satt och hade ångest över hur i helvete jag kunde vara så dum som någonsin trott att jag skulle kunna underhålla de där två de nästkommande 1680 timmarna. Fast nu går det bra. Vi cyklar runt till olika lekparker varje förmiddag och på eftermiddagen försvinner Alva iväg till sina kompisar som kommit hem från fritids. Idag åkte Alva till Tom Tits tillsammans med alla sexåringar på dagis. Det var deras egna avslutning eftersom allesammans snart slutar på dagis för alltid. Ett par fröknar var givetvis också med på utflykten. Hohoho, nog för att ungarna numera typ får jonglera med brinnande svärd och sälja hembränt, men någonstans måste man dra gränsen liksom. Soffis var givetvis avundjuk över att inte hon fick åka så vi cyklade till parken istället där jag mutade henne med några kakor. Dessutom dök min svåger upp och umgicks med oss och Soffis glömde helt bort att vara sur. Sedan plockade vi blommor också. Eller, jag plockade. Soffis åt dem. Imorgon är sista dagen innan Tomas går på semester. Ja, det ska bli kul men herregud, jag har precis börjat lära känna mina två ungar som bott på dagis det sista året liksom. Nu måste jag plötsligt börja umgås och lära känna honom också. Aja, det blir nog bra.

Smultronstället

Sun, 17 Jun 2012 19:39:00 +0200

Idag drog vi ifrån det där regnet och styrde näsorna söderut. Vi åkte till Söderköping och gjorde vårt årliga besök på glassrestaurangen Smultronstället. Nedresan gick jättebra. Soffis sov, Alva räknade bilar, Tomas körde och jag läste inredningsmagasin. Själva bilresan tog ungefär 2 timmar, enkel resa. Besöket på Smultronstället tog en kvart. Eller hade tagit en kvart, om Soffis nu fått sin vilja igenom. Ungefär 5 minuter efter att vi fått in glassen torkade hon sig nämligen kring sin kladdiga lilla mun och sa: “Ja äi klai. Nu vill ja leka”. Det här med njutning och tidsuppfattning har aldrig riktigt varit Sofies grej. Har ni aldrig varit där, åk dit! Dock inte dagen innan midsommarafton som vi gjorde förra året när vi fastnade i bilkö de sista 2 milen. Tydligen massa tramsiga människor som för sig att åka till Öland då förstår ni. Efter världens snabbaste cafébesök promenerade vi runt i Söderköping ett tag. Vi har en viss runda som vi går varje år. Och varje år stannar vi på samma ställen och tar kort. Det är därför Alva ser så glad ut. Istället för att hålla på våra jätteroliga fototraditioner ville hon gå och gunga. Nu ska jag dricka kaffe! Tolv koppar kaffe om dagen är bra för magen, som det jättegamla ordspråket säger.

Femårskalas

Sat, 16 Jun 2012 21:21:00 +0200

Idag har Alva, Soffis och jag... tamtamtatam... varit på kalas! Kan man tänka sig, vi? På kalas? Kan det stämma? Ja. På ett femårskalas har vi festat loss idag. Tomas jobbade såklart, panikslagen över att han snart ska gå på semester och lämna sitt älskade arbete i hela fyra veckor. Så då jobbar han undan. Vi har förresten nästan enats om vart vi ska åka på semester i år. Det är svårt det där, att få ihop något som passar alla. Barnen måste ha bra barnpooler och nära till glassarna, Tomas vill ha lugn och ro och restauranger med bra standard, och jag kräver vackra omgivningar och max 300 meter till havet. Kalaset var jättelyckat. Maria hade dessutom bakat tårtor med sockerkaksbottnar utan ägg, som var helt fantastiska. Och ja, hon satte kalasribban ännu högre genom att baka sina egna bottnar. Så för att överträffa det här tänkte jag inför nästa kalas mala mitt eget mjöl. Eller nått. Men nu tänker jag ägna resten av kvällen med några räkor, en film och en sovande Tomas. Jag laddar inför morgondagen då vi ska iväg på en av våra årliga sommarutflykter.

Present till förskolan

Fri, 15 Jun 2012 14:03:00 +0200

Snart går jag till dagis och plockar upp barnen för sista gången. Jag har bakat sockerkaka och köpt jordgubbsglass till de små ligisterna. Och så ska vi dricka rabarbersaft ute i trädgården har jag tänkt. Fast jag måste väl se vilket humör de små huggormarna är på först, innan jag romantiserar ihop planer i huvudet menar jag. I år får alla som jobbar på förskolan varsin bok. Hur de sedan vill dela upp böckerna mellan sig får de dock klura ut själva. Kortet valde jag pga att jag själv gillar färgen rosa, hjärtformade saker och rosor. Så nu vet ni.

Lite ågren

Fri, 15 Jun 2012 10:38:00 +0200

Det är för mycket på gång i mitt huvud just nu. Så mycket saker som håller på att ta slut. Så mycket saker som ska börja. Jag har slutat på JMK, Alva går sin allra sista dag på dagis idag, Sofie får sommarlov fr.o.m. idag och är därefter ledig i x antal veckor framåt... Okej, det var bara tre avslut. Fast det känns mycket. Jag är inte bra på förändringar som jag själv inte får styra över. Och sedan hösten! Allt det nya. Alva börjar i sexårsverksamhet, jag vet fortfarande inte om jag kommer uggla på JMK eller nere i Växsjö (mitt andrahandsval; kreativt skrivande som jag valde i ett passionerat ögonblick pga det vackra kursnamnet), eller om jag bara känner för att vara hemma ett tag och rulla tummarna (för ja, jag ångrade andrahandsvalet ungefär 1 sekund efter att jag skickat in ansökan). Det här är min utsikt de närmsta 10 veckorna: Sofie, 2,5 år som befinner sig i trotsålder och som ständigt springer omkring iklädd 5 för stora kjolar och en trasig hello kittyklänning, inköpt i turkiet av någon mindre vänlig själ. Missade jag att säga att Sofie just nu dagligen tränar på att lära sig åka på Alvas sparkcykel? Och att sparkcykeln är för stor? Gjorde jag mig tillräckligt tydlig när jag skrev att hon är i trotsåldern? Att hon under sin “cykelträning” går runt och skriker för att cykeln inte rullar och att hon skriker ännu högre så fort man frågar om hon vill ha hjälp? Inte? Nähä... Men vart är Alva då, undrar du kanske nu? Alva är stor. Hon hänger i lekparken med sina kompisar hela tiden. Henne ser jag bara när det är dags för mat. Ibland händer det att man kan muta sig till en kram mot en glass, typ. Och i det här inlägget lät jag nog ganska bitter. Det är jag inte. Bara ibland. När jag har lite PMS och sånt där.

Det lustiga

Tue, 12 Jun 2012 18:52:00 +0200

Tomas är på någon jobbgrej och kommer inte hem förrän i morgon kväll. Jag får alltid lite panik när han är borta. Inte för a t t han är borta alltså, nej nej. Som småbarnsföräldrar unnar man verkligen varandra de där timmarna för sig själv. Utan jag får panik över att jag kanske skulle råka få sug efter någonting fram emot kvällskvisten. När man är ensam med två barn måste man annars försöka styra sitt plötsliga ha-begär efter ostbollar och choklad med nougatfyllning. Och styra över sina impulser, nej nej, sådana tråkiga saker sysslar vi inte med. Ikväll har jag i varje fall laddat upp: ostbollar, chips, lösgodis, chokladkakor och en chokladask. Och läsk! Glöm inte läsk! Det lustiga? Att jag oftast orkar äta tre chokladbitar innan jag somnar i soffan. Eller det är nog mest bara tragiskt förresten.

Jag fick böter

Mon, 11 Jun 2012 17:32:00 +0200

Idag är jag arg. Jag har fått böter. Tydligen får man inte alls ställa sig på parkeringsrutor som är reserverade för personer som är inne på sjukhuset och föder barn, om man verkligen inte gör det. Inte ens för en liten halvtimme. Nu har jag varnat er i varje fall. Eller ja, egentligen är jag ju arg på mig själv. Vi skulle till Alvas astmaläkare i Nyköping, vi var lite försenade, varenda parkeringsruta var full, Alva var kissnödig och plötsligt uppenbarade sig alla de där lediga, knappt använda parkeringsrutorna. Det var bara det att det stod en skylt ovanför dem: “reserverade för förlossning”, så stod det. Och då gjorde jag något dumt. Som fullt fertil kvinna i hyffsad födabarnålder så h a d e jag ju kunnat vara på väg till förlossningen, resonerade jag. Och dessutom fanns det fem lediga förlossningsrutor bredvid, OM det nu skulle vara så att några ungar skulle få för sig att ploppa ut under den där halvtimmen som vi var borta. Så jag parkerade på en jäkla förlossningsparkering. En halvtimme senare hade jag fått böter istället för en jäkla unge, som jag antar att de flesta andra brukar få med sig hem när de står parkerade på den där rutan. Och trots att jag i allra högsta grad gjorde något ganska dumt och får skylla mig själv, trots det, så sitter jag hemma i soffan nu och hatar securitasvakten som gav mig böter. Märkligt det där.

Barcelona

Sun, 10 Jun 2012 22:31:00 +0200

Så vi hade surpriselunch för en av mina äldre systrar idag. Hon fyller 40 om två veckor men då hon befinner sig i New York på sin bemärkelsedag så fick vi överraska henne nu istället. Vi körde på knytis/picknick i Drakensbergsparken. Det brukar bli lättast att ses under sådana former när vi är ett större sällskap, vi är ju ett par systrar som fortfarande förgyller sällskapet med små avkommor. Ett av de små barnen ägnade eftermiddagen åt att klä av sig alla kläder och därefter naken och lycklig springa runt i den allmäna parken. Det roliga i historien – det var inte mitt barn. Min yngsta åkte bara runt runt på en trampcykel tills hon kräktes. Av Jolanda, en av mina äldre systrar, en av mina äldre bröder och utav mig fick 40-åringen en resa till Barcelona. Vi åker dit tillsammans allihop sista veckan i augusti. Det finns värre sätt att avsluta sommaren på. På tal om resor, det är bara två veckor kvar innan Tomas har semester och vi har fortfarande inga planer alls. Fast det är ganska kul det med; att inte veta om (eller när för den delen) vi kommer hamna i Spanien, Italien eller Frankrike. Hörs imorgon!

Låt oss älta lite

Sun, 10 Jun 2012 20:40:00 +0200

Låt oss älta mitt antagningsprov en smula. Bara lite till, sedan ska jag hålla tyst, jag lovar! Och ni ska få slippa mitt gnäll om det här. Men precis som vid en förlossning har jag ett behov av att få ur mig detta. Det fanns ett prov som jag känner själv att jag inte toppade. Som jag fortfarande varje morgon vaknar upp klockan 05.59 och tänker på utan att därefter kunna somna om. Ett allmänbildande prov. Och nej, jag läser fan emej inte morgontidningen exakt varje dag. Och nej, jag tittar faktiskt oftast hellre på roliga serier som Girls (hahaha, ni måste se den serien om ni inte gjort det), än på dokumentärer producerade av UR. Men jo, jag kommer fan emej bli en bra journalist trots detta, speciellt då jag inte har någon som helst intention att hänga med Janne Josefsson och co. Så till det här provet då. Som jag fortfarande panikar lite över... Det var det näst sista testet jag skrev, klockan var typ två, jag hade suttit i skolan sedan åtta och jag var ganska mör i huvudet vid det laget. Så kom en fråga i stil med "Vad heter den kristna- ortodoxa rörelse som x antal av Egyptens befolkning tillhör?" Mitt svar på det? Detta svar som fortfarande ekar i mitt huvud, som förföljer mig och som jag fortfarande inte inte kan sluta skratta ångestfyllt över: Hamas. Vi gör en ridå på den va? RIDÅ

Bal på slottet

Sun, 10 Jun 2012 09:47:00 +0200

Igår var vi på 80-årsfest ute på Stensund, Tomas mormor fyllde jämt. Det var långbord och på varje tallrik låg ett litet chokladhjärta. Alva och Soffis hade placerat sig strategiskt för den sakens skull. Två hjärtan var, lyckades de tigga till sig från sina bordsgrannar. Det är väl en gen de ärvt från mig förmodar jag. Bal på slottet. Hade jag varit född på 1700-talet skulle jag nog fötts till ofrivillig gycklare. Men nu är jag ju inte född då, tack och lov. Undrar ni vad min mintgröna kreation kommer ifrån? Den kommer från HM och är både väldans fin och himlans prisvärd. Barnen (det var nog uppåt en 10 stycken barn) höll mest till ute i trädgården. Först lekte de dock inomhus i den stora hallen där jag lät alla barn ha pianokonsert på ett gammalt piano som stod samlade damm i ett hörn. Fast det ekade ju så fasligt och tillslut kändes musiken till och med för alternativ för mig. Och det var då vi gick ut. Och till efterrätt åt vi fantastiska chokladtårtor med hallon och grädde. Jättefina presenter fick födelsedagsbarnet dessutom. Det var en sådan trevlig kväll att jag nästan själv i stundens hetta, satt och övervägde att bjuda in alla jag känner till 80-årskalas nästa gång jag fyller år. Men nu måste jag packa ihop och dra vidare. Hörs ikväll.

Anledningar till att gilla

Sat, 09 Jun 2012 23:53:00 +0200

Gillar ni lördagsmornar? Jag gör det, speciellt av följande två anledningar. Anledning nummer ett: Ägg, bacon, matos, kaffe och Ring så spelar vi. Oslagbar kombination, kan inte gå fel. Såvida du får för dig att steka bacon utan heltäckande skyddsmundering alltså. För baconfett tenderar att skvätta väldigt mycket. Och detta vet jag eftersom jag har gått i livets hårda skola, som det brukar heta på facebook. Soffis ville nyligen ha sin första chokladsmörgås. Alva får äta nutella på smörgåsen på lördagar och nu kom Sofie för ett par veckor sedan och sa: “Jag vill osså ha”. Så då fick hon smaka, vilket leder oss till anledningen till bilden ovan. Jag äter numera lördagsfrukost med två små jokrar från Batman sittandes mitt emot mig. Veckans miljonfråga: Är det Alva som nyss ätit chokladsmörgåsar, eller Jokern?

It must have been love

Fri, 08 Jun 2012 22:28:00 +0200

Har skrivit antagningsprov mellan kl. 08.00-15.00. Alltså är jag just nu trött som ett litet as. Har lovat mig själv att inte älta något av delproven nu i efterhand, gjort är gjort liksom. Svårt att veta dock huruvida jag presterade eller inte eftersom allt beror på hur bra övriga studenter skrev jämför med mig. Jag är inställd på att inte komma med i första sållningen i varje fall, men kanske i den andra. Om jag har tur. Vi hörs imorgon istället, när jag inte är så trött och inte längre känner för att ligga i sängen och kedjeröka, gråtande till Roxettes It must have been love. Jag har en svår relation till mina studier som ni förstår. Hej med er. Hej.

Vad vi gjort

Wed, 06 Jun 2012 22:33:00 +0200

Idag har vi varit lediga tillsammans hela familjen. Till skillnad från resten av ungefär hela Sverige gissar jag. Vad vi har gjort? Säg det... Jag minns att jag blev sur på hela familjen imorse och övervägde att slänga ut dem genom fönstret allesammans. Men sedan kom jag på att det är svårt att bli serverad kaffe och kakor på sängen om alla de andra är utelåsta, så jag lät dem stanna kvar. Istället promenerade vi ned till Trosa hamn ch möte upp Tomas mamma. Vi åt lunch på restaurang Fyren. Dock tog jag torskrygg, inte pannkakor. Jag vill också förtydliga att det är Tomas på bilderna ovan, inte min svärmor. Så det inte blir några missförstånd eller så. För det vore ju lite lustigt om jag skulle ha en pytteliten svärmor som satt och slevade i sig grädde. Sen åt vi glass. Vi hamnade visst vid en plätt med prästkragar på vägen hem också. Något sånt kan jag tyvärr inte bara passera utan att plocka med mig ett knippe. Det är som en tvångstanke. Precis som med svamp och bär. Får jag inte plocka så dör jag en smula inombords. Egentligen hade jag tänkt baka hallonpaj idag, men sedan orkade jag inte. Här får ni en bild på en blombukett istället. Den är också fin.

En måndag

Mon, 04 Jun 2012 21:59:00 +0200

Första måndagen i juni. Jag gick ut barfota i trädgården imorse och plockade rädisor och syrener som doftade likadant som jag föreställer mig att studenter doftar. Innan flakåkning och spritfyllor alltså. Men jag vet inte, det är bara vad jag tror... jag har ju liksom aldrig tagit studenten. Lite halvt tattig sådär som jag är. Men det funkade ju med komvux och studieskulder också ger jättebra tips. Något annat som hänt – Jag har blivit drabbad av rastlöshet. Igen. Det är inte bra, alls. Rastlösheten är den som gör att jag startar konstiga projekt, inte står emot mina märkliga impulser, får för mig att erövra världen etc. Jag måste nog åka bort ett tag snart tror jag. Fly Sverige lite. Och vad hände egentligen med de roliga planerna jag hade förra året, att hyra hus i Frankrike halva sommaren? Vart tog de vägen, minns någon det? Alva hämtade ut ett jättestort paket på posten innehållande födelsedagspresenter idag. Från hennes biologiska farmor och farfar i Skåne. I ett av paketen låg detta och jag drabbades av plötsligt längtan att själv få vara sex år och ha en skepparkavaj av spets. Hon har tur, Alva, som har så många runt omkring henne som älskar henne. Och som har en skepparkavaj i vaniljvit spets. Soffis spenderade eftermiddagen sittande på köksbänken med en kartong jordgubbar. Jag gissar att odlingslådorna ute i trädgården kommer bli en väldans bra barnvakt i sommar när jag har viktigare saker för mig än att jaga barn. Typ som att läsa trädgårdstidningar och dricka kaffe, det är saker jag är världsmästare i. Och atlet som jag är, måste jag givetvis hålla de där skillsen i trim.

Barnkalas nummer två

Sun, 03 Jun 2012 19:00:00 +0200

Vädret var väl inte alls på tipptopp idag heller, men det regnade i varje fall inte. Vi slapp nödlösningen att åka och köpa ett partytält imorse. Och det var ju kul. Alva och jag smällde ihop en jordgubbstårta det första vi gjorde imorse. Sedan var det full rulle. Jag shottade kaffe och snusade hushållspapper för glatta livet medan vi pyntade och möblerade om köket för att få plats för alla. När gästerna anlände var jag så speedad att jag stod och hoppade. Jolanda och jag satt uppe till 23 inatt och gjorde färdigt alla cupcakes. Eftersom det var cowboy- och pirattema på kalaset gjorde vi varsin sheriffcupcake till alla barnen. Och så sminkade jag mig till sjörövare. Det är alltså ingen misslyckad plastikkirurgi jag har i ansiktet. Alva och hennes kusin Jacob klädde ut sig till cowboys. Något Alva kom på klockan 10 imorse att hon ville vara. Jolandas kille, Micke fick ta på sig uppdraget att fixa fram en jäkla cowboyhatt, en söndag förmiddag. Och han lyckades dessutom! Det var fri ridning på de små ponnysarna, dvs: alla fick rida så många gånger de ville. Något Soffis tog på allvar. Hon var den som red flest gånger av alla. Herregud, ungen var totalt orädd uppe i sadeln. Ett litet geni! Jag måste hitta en ridskola som tar emot tvååringar. Summa sumarum: Kalaset blev grymt, trots att det var kallare än på julafton. Tack till alla som kom och som gjorde dagen så bra som den faktiskt blev!

Alva fyller sex

Sat, 02 Jun 2012 23:46:00 +0200

Gäsp Alva vaknade klockan 05 imorse. Eller, hon vaknade säkert tidigare än så. Klockan 05 var då jag vaknade av att hon stod vid vår sängkant och stirrade lite trött och obehagligt på mig. “Ska ni inte kliva upp och fira mig snart?” frågade hon. Det skulle vi inte. Alva fick dock lägga sig mellan mig och Tomas. Därefter väckte hon mig var femte minut fram till klockan 07. Då gav vi upp och gick upp. Kvar i sängen låg Alva och väntade på vår skönsång, tända ljus och presenter. När Soffis 10 minuter senare smällde upp dörren och vi sjöngskrek på Ja må hon leva, hade Alva somnat om. Idag har vi spelat trollspel, städat, bakat tårta, städat lite till, haft sjuk ångest över det faktum att vädret är åt helvete och att vårt hem imorgon klockan 11 kommer invarderas av 16 barn, 2 hästar och x antal föräldrar. Hur ska alla få plats om vi inte kan vara ute i trädgården? Alva slocknade vid 16.30 ungefär. Mitt uppe i sitt kalas, när presentöppning och tårtätning var förbi satte hon sig och sov i ett hörn. Så ska jag också göra när jag fyller år. Men nu ska jag däcka. Imorgon klockan 13 kommer jag vara en väldigt väldigt lättad människa. Om nu ingen unge råkar döda en av de där hästarna, blir magsjuk och spyr eller får någon skum allergisk reaktion, typ. För då kommer jag nog bara vara neddrogad på en burk sobril eller nått.

En hel livstid

Sat, 02 Jun 2012 00:55:00 +0200

För ganska exakt på tiden för sex år sedan blev jag förälder för första gången. Sex små korta år, en hel livstid för Alva. En hel livstid för mig, ungefär i varje fall. Jag borde väl säga att det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Att det var dagen då jag blev hel, då två blev till tre, familjen blev fulltalig... men egentligen var den där dagen hemsk. Ett trauma att sitta som nyförlöst skräckslagen nittonåring som inte sovit på över ett dygn. Ensam med en ny- och förtidigt född bebis som bara skrek, som inte kunde ammas, som var knallgul och som läkaren i en veckas tid trodde var döv på höger öra. Nej, det var ingen lycklig dag. Jag var livrädd, hade fruktansvärt mycket ångest och ville helst av allt bara köra upp ungen därifrån den kom - i pappans pung alltså. Fast jag skärpte ju till mig och slutade vara så rädd för allt. Efter ett par månader alltså. Så här kan man ju inte ha det nu när man gått och skaffat sig ett barn och sånt, tänkte jag en dag liksom när jag låg nedslängd på golvet med en naken fot som trampade mig i ansiktet. Och idag är det då dagen som började så fruktansvärt hemskt, men som har varit förbannat bra de senaste fem åren. Dagen som jag gråter mig igenom för att jag blir så rörd när jag tänker på hur den gula lilla vrålapan förändrat både mig, och min syn på livet. Hur kunde du bli så klok, intelligent, rolig, begåvad, fantastisk och speciell? P.S. Vårruset eller vår ruset, eller vad det nu heter, gick okej. Jag fick ingen tid för det stora digitala tidtagaruret vid mållinjen hade pajat. Fast jag åt picknick med mina fantastiska springvänner efteråt, och det var det som var det bästa och viktigaste med hela kvällen. D.S.

Jobbar och sliter

Fri, 01 Jun 2012 21:09:00 +0200

Bloggeli bloggeli blogg

Pepp!

Wed, 30 May 2012 16:13:00 +0200

Nu peppar vi inför vår ruset ikväll! Eller alltså, jag har inte sprungit en meter sedan förra året. Kommer jag ens kunna gå imorgon?

7 små punkter

Tue, 29 May 2012 00:06:00 +0200

I helgen har jag gått runt och myst för mig själv och skrockande tänkt att: den där tentan som ska vara inne på fredag, den skriver man ju på en kvart typ. Det där fixar jag på måndag, hohoho. Men idag har jag inte alls skrivit någon tenta på en kvart typ. Fast det är måndag och allt. Jag har kört fast, efter ungefär fem rader. Så långt kom jag! Fem rader i storlek 16 och med radavståndet 2,0. Vad jag prioriterat istället? 1. Googlat på ordet cowgirlkalas. 2. Åkt till Ica och valt “pepp-godis” i drygt 42 minuter. 3. Läst en rapport som ungdomsstyrelsen sammanställt. Tydligen är det bara ca 6 procent av kvinnor som får barn innan 20 års ålder som har en eftergymnasial utbildning när de fyllt 25. Visste ni det? Jag trodde inte att någon visste det, vilket därför leder oss till punkt nummer 4... 4. Ringt runt till ungefär hälften av alla jag känner och berättat om denna hysteriskt skrämmande upptäckt. Ynka 6 procent, herrejävlar! 5. Dansat Loreendansen framför mina barn tills de blev arga och stängde in sig på sitt rum. 6. Druckit 7 koppar kaffe och ätit 4 citronmuffins med krämfyllning. 7. Ingenting, för de där 6 punkterna ovan sammanfattade tragiskt nog ungefär hela min dag. P.S. I förrgår fick jag sjukt stor bukett med rosor av en kompis. Rosor som man blir så glad av! Alla borde ha en roskompis. D.S.

Och så lite fler kalas...

Sun, 27 May 2012 23:40:00 +0200

Efter dopet åkte vi vidare på födelsedagskalas. Ett dubbelt sådant då de bägge som ingick i värdparet hade slagit ihop sina kalas. Dock stannade vi inte särskilt länge. Våra barn tenderar nämligen att bli ganska upprörda när de levt på socker en hel dag. Fråga mig inte hur det kommer sig. Skulle jag inte haft ett svagt minne av att jag närvarat vid de där förlossningarna hade jag nog svurit mig fri från dem. Att Julias barn inte skulle trivas med att bara äta socker, HAHAHA! Eller nått... Vad Alva gör på den mellersta bilden? Hon försöker dra upp min klänning så att alla ska se mina trosor, så klart. Vad annars ska man hitta på att göra sådär på söndagseftermiddagen? Men tänk om hon fortfarande får sådana där fixidéer om 10 år då jag inte längre är starkare än henne. Då måste det väl ändå vara okej att plocka fram den där pepparsprayen? Och barnens snygga klänningar kommer för övrigt från Lindex. vet att ni vill veta

Vi vann och så gick vi på dop

Sun, 27 May 2012 23:23:00 +0200

Säg mig... inte var jag väl den enda som satt i soffan igår kväll runt klockan tolv och skrek lite för högt? Och inte var jag väl den enda föräldern som väckte mina barn halvtimmen senare genom att väsa: "Vi vann hörrni. Fattar ni, vi vann!" Och jag kan inte ha varit den enda som plötsligt drabbades av en kraftig längtan efter att bojkotta allt som har med Italien att göra. Eller? Men över till annat! Idag har vi varit på dop ute vid Ytterenhörna. Som alltid satt jag och grät för mig själv när det drogs till med ett solo inne i kyrkan (och hur kommer det sig förresten att precis alla utom jag känner någon som har skitfin sångröst?!!) och som vanligt sprang Sofie ut efter dopet och försökte välta alla gravstenar hon såg, med våld. Men utöver att Soffis välte gravstenar, gick allt jättebra. Vi följde givetvis den senaste veckans gåvotrend och gav barnböcker i doppresent. Och de där doptårtorna som bjöds på till dopfikat efteråt, de var för övrigt helt fantastiska. Jag ska be om namnet till konditoriet som bakade dem, för där har ni veckans tårttips. Och jag kan mina tårtor, det vet ni.

Tidig present

Fri, 25 May 2012 22:47:00 +0200

Jag fick förresten en förtidig morsdagspresent idag som gjorde mig glad. Den ska jag strutta runt i på söndag då jag tänkte hylla mig själv alldeles extra mycket. Jag behöver presenter just nu. Speciellt efter att Alva ramlade med cykeln i eftermiddags, jag trodde att hon höll på att dö och Sofie passade samtidigt på att rymma. Allt var kaos och jag ville klona mig själv i tre. Den ena delen ville trösta Alva, den andra delen kände en malande oro över Sofies flyktförsök och den tredje delen kände för att åka till Bahamas och dricka drinkar istället. Hello dress, I love you!

Sänghimmel

Fri, 25 May 2012 22:31:00 +0200

Vi har fått en sänghimmel i sovrummet. Eller egentligen är det väl ett myggnät från IKEA då jag inte kan sova utan fönstret öppet. Men det ser ut som en liten sänghimmel, det är också huvudsaken. Positiva saker med sänghimlen: 1.Vi slipper lika många myggbett. 2.Det här är nog det närmsta jag kommer att komma en tältning i hela mitt liv. Negativa saker med sänghimlen: 1.Barnen gillar också vår sänghimmel – väldigt mycket. 2.Vi tycks tvingas bestämma oss för om vi föredrar mygg eller barn i sängen.

Bli blodgivare

Thu, 24 May 2012 20:38:00 +0200

Idag blev jag blodgivare. Det kändes fint att få göra en insats för samhället sådär på torsdagsförmiddagen. Man fick dessutom äta så många kakor och smörgåsar som man ville. Jag riktigt kände hur jag räddade liv genom att bara sitta och förbereda mig inför att bli tappad på blodet. Min jättesuperunika blodgrupp 0 negativ behövs verkligen också. När jag hade blivit tappad på blod kände jag mig lite yr i huvudet, men det var det värd. Eller det där är i varje fall vad jag har berättat för alla som velat lyssna under dagen. Egentligen kanske det gick lite mer till som så att jag blev ivägsläpad till blodcentralen av två kompisar som frestade mig med kakor. “Man få go'fika, Julia”, så sa de. Och blodtappningen bestod väl egentligen mest av ett blodprov för att kolla om jag ens får bli blodgivare. Men det kändes ändå bra. Jag fick titta i presentskåpet och jag har redan bestämt vad jag ska välja för fint, nästa gång jag går dit.

Onödigt chockerande vetande

Thu, 24 May 2012 18:43:00 +0200

Minns ni teveserien Pantertanter? Nä det gör ni väl inte. Ni är väl fortfarande jätteunga och rosenkindade hela bunten... Men på tal om totalt onödigt vetande som gjort mig upprörd idag: visste ni att Estelle Getty, alltså hon som spelade Sophia, var y n g r e än Bea Arthur, hon som spelade Sophias dotter. Stora Journalistpriset 2012 borde gå till mig som ni säkert förstår...

Lite roligheter

Wed, 23 May 2012 17:20:00 +0200

Idag känns allt lite bättre än i förrgår. Jag har fått tag på två små ponnyhästar som ska underhålla på Alvas kalas nästa helg. Dessutom blev jag kallad till antagningsprovet på journalisthögskolan. Soffis har förresten norpat alla (två) tulpaner som prytt vår gräsmatta senaste veckan. “Häi pappa. Ja ocka blomma”, sa hon när hon kom tultande med sitt fynd. Det gjorde mig glad. Inte för att hon uppenbarligen tycker att jag har grov skäggväxt i ansiktet och en hårig bringa, utan mer för att hon inte gör skillnad på mig och Tomas. Eller vet skillnad, om vi nu ska snacka petitesser.

Lite missnöje

Mon, 21 May 2012 22:21:00 +0200

Det krävdes enorma ansträngningar för att ta sig till skolan idag och spendera hela dagen instängd i ett litet grupprum utan AC. Men nu gjorde jag det och allt gick bra och sånt. Fast just nu ruttnar jag lite på allt ärligt talat. Jag går runt och känner mig misslynt till sinnet pga följande anledningar: 1. Jag tycks ha en totalt oplanerad sommar framför mig. 2. Jag får inte veta förrän på torsdag om jag tagit mig igenom första sållningen och tillhör den lyckligt utvalda grupp som skall spendera en hel lördag i juni, instängda i ett klassrum, skrivandes antagningsproven. 3. Jag vet inte hur min höst ser ut. Alls faktiskt. 4. Alla mödrar i den jätteroliga realityserien Unga mödrar, som jag följer, tycks få sina små barn omhändertagna av myndigheterna. Snart tordes väl Danmark vara uttömt på frivilliga deltagare. Och det är tråkigt, för serien får mig alltid att känna mig som en så jättebra, jättesnäll, ödmjuk och fantastisk förälder. 5. Jag skrev ett jättesnällt brev till en chokladfabrik häromdagen och tipsade dem om att framställa en choklad med kletig mintkola som fyllning. Idag fick jag ett mail där de tackade och skrev att de skulle framföra mina synpunkter till någon instans jag glömt namnet på. Jag som förväntat mig livslång, gratis chokladätning som tack för att jag förmodligen räddar det här företaget, typ. En grym grej dock: att äta frukost utomhus i sin egen trädgård utan att dö av kyla. Livet kanske inte är särskilt dumt ändå.

En smärtfri affär

Sun, 20 May 2012 00:28:00 +0200

Idag var det sista medicindagen för Alva. Den orala medicinen alltså, örondroppar och sådant jox håller vi fortfarande på och kladdar med. Men sista orala medicindagen krävde ju sin belöning. Att åka till leksaksaffären och välja precis vad man vill. Något sådant kan ju bli ganska kostsamt kan man tänka. Och förmodligen skulle det så också ha blivit för oss, om vi nu inte hunnit gå förbi ett skitstor loppis på väg ned mot leksaksaffären. Alva hittade nämligen en ful och äcklig, rosa gosedjurspudel bland alla loppisborden. Eller egentligen kanske den fula pudeln inte var äcklig, det är bara jag som tycker att främmande människors prylar känns äckliga eftersom jag inte vet hur de sköter om sina grejor... I alla fall, Alva ville ha smutsig pudel istället för ny leksak. 10 kronor fattigare och jag vet inte vem av oss som var nöjdast över den smärtfria affären. Jag hittade förresten en scarf på loppisen. Trolleritrollera och plötsligt hade lilla Soffis fått ett nytt skärp. Och när Tomas kom hem tände vi grillen, åt roliga saker, spelade kort och sådant där annat kul man kan göra när man är ett gäng ruskigt roliga människor. “Så stiligt klädd du är idag, Julia”, har alla som mött mig ute sagt idag. Det är nämligen en ruskigt-, och rysligt ovanlig syn att se mig klädd i ljusa kläder. Men idag gjorde jag det, för min systers skull. Fast sedan blev alla ljusa fina kläder smutsiga och jag fick byta om igen. Ljusa kläder är en chokladknarkares sanna mardröm.

Happy days

Fri, 18 May 2012 16:16:00 +0200

Jolanda är hemma hos oss nu. Det är härligt, vi spelar kort och äter goda saker hela dagarna. Barnen har varit lediga och hemma med mig sedan i onsdags. Alva är inne på sin tredje pencilinkur på raken eftersom det inte verkar finnas någonting annat som håller öroninflammationen i schack. Sofie i sin tur håller på att sluta med blöja och bajsar numera bara i sina små underbyxor typ en gång om dagen. Happy days hos oss liksom. Igår grillade vi och Jolanda pysslade med att snygga håruppsättningar på barnen. Eftersom varken Tomas eller jag vet hur man gör sådana där fina krussidulliga flätor, passade hon liksom på. “Så gör man så här va”, sa hon medan jag stod bredvid och försökte se intresserad ut. “Och så tar man lite hår här, en klämma där och så är det färdigt”. Fast egentligen såg jag mest bara en massa snurrisnurrisnurr. Och jag kommer ju aldrig lyckas göra någon egen snurrisnurr... Idag tar vi det lugnt eftersom gårdagen var så ansträngande. Barnen fick äta glass till lunch och sedan fick de hoppa på vår fula studsmatta som (tyvärr) fått ta plats på gräsmattan i år igen. Vi var på utflykt igår också. Enda till den kommunala lekparken, 1 km bort, åkte vi. Soffis jagade kråkor, Alva klättrade i klätterställningar, vi övriga drack kaffe...

EFTERLYSNING

Tue, 15 May 2012 22:50:00 +0200

Jag måste ju göra en liten efterlysning också! Jag behöver nämligen köpa en ullig och gullig liten kanin. Alva önskar sig en sådan i födelsedagspresent. En dvärgvädur, helst en unge. Stamtavla är ett plus men inget måste. Om du säljer, eller vet någon som säljer kaninungar får du jättegärna maila på: julia.kronnas@gmail.com Jag vill köpa den om ungefär 2 veckor. Och oroa dig inte, lilla Soffis kommer inte i närheten av dunbollen. Kaninen ska både få en egen utebur och en innebur och vi lovar att bara vara jättesnälla mot den. Kanske att vi döper den till Eros, men det är det elakaste vi kommer göra mot lilla dunis. Bilderna har inget med texten att göra.

20 gaphalsar

Tue, 15 May 2012 22:37:00 +0200

Jag planerar Alvas kalas som ska gå av stapeln om 3 veckor. Hittills har jag dessvärre inte hittat någon som vill hyra ut sin häst till mig. Trots att jag alltid säger att jag inte ska ha den till grillning, när jag ringer. Hästfolk och humor liksom... Sedan funderar jag över hur många som ska bjudas (för egentligen är det nog mer mitt kalas det här). Givetvis alla som har bjudit Alva på sina fester, de är liksom givna. Sedan de övriga kompisarna som Alva leker med när hon är hemma. Och sist men inte minst våra kompisars barn. Så typ 20-25 ungar. Det går ju bara inte. Vi kommer hinna dö innan det där kalaset är slut, Tomas och jag, om vi ska försöka passa en hel förskoleklass i 2 timmar. Och den som tänkte komma med en moralpredikan om “tänk att så ser arbetet ut för förskolepedagoger ut VARJE DAG”, njä... Det finns en anledning till att jag väljer att inte jobba med barn. Fängelse, heter anledningen. Där jag gissningsvis hade hamnat till slut om jag tvingades ansvara för 20 gaphalsar en längre stund. Så listan måste alltså skäras ned. Kan man ha 2 kalas kanske? Ja, så gör vi. I eftermiddags städade jag vår städskrubb. “Ärre nu re ska komma en sån där efterbild också eller?”, kanske du tänker nu. Det här ÄR efterbilden. Utan att förminska mig själv kan jag erkänna att jag är skitdålig på att städa ordentligt. Men allt annat i hela världen är jag bra på.

Picknick på Tullgarn

Sun, 13 May 2012 21:49:00 +0200

Idag hade vi picknick, barnen och jag. T. har jobbat hela helgen och jag insåg ganska omgående imorse att ännu en dag då vi bara var ute i trädgården skulle urarta till katastrof. När Sofie dragit, slagit och sparkat ungefär femton gånger på sin storasyster innan klockan hunnit slå tio, då vet man att det finns risk för en usel dag. Ungefär samma sak som när pensionärer känner i benen när det ska regna typ. Vi åkte ut till Tullgarn. Där finns stora marker och det är fortfarande någorlunda folktomt så ungarna kan pissa i en buske om de känner för det. Men jag insåg att jag är en ganska usel picknickare, när jag stod inne på Ica och skulle köpa ätbara grejer innan utflykten. Vad har man egentligen med när man går på picknick som inte kladdar, inte luktar och som kan ätas med fingrarna? Vi köpte morötter, gurkor, små bebisostar, muffins, festis och ett packet Felix köttbullar. Och nej, köttbullarna uppfyllde inte det doftfria kriteriet, men i brist på fantasi fick det gå i alla fall. Om ni undrar varför bilderna inte har någon skärpa? Svar: jag vet inte. Eftersom jag dessutom är manualhatare av rang så äger jag heller inte längre någon sådan. Ikväll har vi grillat, bakat cheesecake och umgåtts med svärmor som kom förbi på sin nya rosa cykel.

Om jag inte vore trött

Fri, 11 May 2012 23:32:00 +0200

Om jag inte vore så trött skulle jag berättat för dig hur härligt det är att åka till skolan klockan 07.30 medan temperaturen står på 22 grader. Temperaturen utomhus alltså. Inte min kroppstemperatur, herregud då hade jag ju varit död typ. Jag skulle ha berättat att jag köpte somriga nagellack efter avslutat seminarium, bara för att fira att jag inte bitit på naglarna sedan i måndags. Hur jag drack dyrlatte inne på fältan tillsammans med en kompis och planerade framtiden, och att jag därefter åkte hem med nya grisrosa soffkuddar och en taklampa till sovrummet. Jag hade berättat att Magnums nya sommarglassar är äckliga och inte alls innehåller en massa härlig kolasås som reklamen visar. Så hade jag ju visat bilder på mitt nya kalasrosa nagellack som jag kletat på mina fötter. Om jag ändå inte vore så trött...

Som ett troll

Thu, 10 May 2012 22:33:00 +0200

Inte urinvägsinfektion, njurbäckeninflammation är det visst jag har. Det var därför jag fick mysko frossa när jag satt på tunnelbanan häromdagen också. Men nu äter jag pencilin. Alva också, eftersom hennes öra fortfarande inte är bra. När medicineringen är slut har vi lovat Alva att hon ska få åka till leksaksaffären och köpa precis vad hon vill i hela butiken. Bara för att hon är så cool som sväljer den där vidriga sörjan tre gånger per dag. Imorgon ska jag upp tidigt och åka till skolan för att gå på ett seminarium. Dock missar jag mötet med Alvas nya lärare som hon ska ha i höst eftersom mötet krockar med min skola. Men Tomas ska gå. Jag funderar på att tvinga honom lite att filma mötet eftersom jag är nyfiken på hur lärarna är. Enligt Alva, som redan träffat dem, ser den ena dessutom ut som ett troll. Och troll brukar ju vara ganska roliga. Mina pelargonier blommar äntligen. hälsar Julia 75 år

Om man inte lyssnar

Tue, 08 May 2012 21:45:00 +0200

Så vad har du gjort idag? Själv har jag suttit inlåst på ett av Centralens toalettbås en hel eftermiddag och haft en svag önskan om att dö. Det är sånt som kan inträffa när man inte lyssnar på sin kropp tydligen. Eller när man till exempel sådär frivilligt väljer att gå runt med urinvägsinfektion i en åtta-nio dagar utan söka läkarhjälp. Fler saker som kan inträffa när man inte lyssnar på sin kropp: 1. När man inte lyssnar på sin kropp kan man få plötslig feberfrossa när man står i tunnelbanan. 2. Man kanske missar ett fjärrtåg bara för att man fortfarande finner sig sittandes inne på ett trångt litet toalettbås vid tågets avgångstid. 3. Man kanske sitter med feberfrossa, inne på ett trångt litet toalettbås och äcklas över att det enda ljudet man hört under den senaste 1,5 timmen är ljudet av folk som tömmer sig på kroppsvätskor i båset bredvid. 4. Man tvingas kanske ringa sin partner för att be denne hämta upp en på Centralen, när man sådär efter drygt två timmars sittande på en offentlig toalett utan att kunna kissa, börjar ge upp hoppet om att någonsin ta sig därifrån. Typ något sådant scenario skulle ju kunna inträffa om man inte lyssnade på sin kropp. Fast det hände ju givetvis inte mig. Jag är ju tjej liksom och tjejer kissar inte.

Muffinsdag

Mon, 07 May 2012 21:49:00 +0200

Idag när jag hämtat barnen på förskolan kändes det som en riktig muffinsdag. Så vi bakade oss ett gäng kladdkakemuffins när vi kom hem som vi därefter satte i oss ganska omgående. Men det slutade ju inte där. En timme senare kom vi ju på att vi var bjudna på kalas hemma hos Tomas kusin vid 18.30. “Fast lite tårta går ju alltid ner”, sa vi till varandra. Så gick vi. Ungefär klockan 20.30 var tårtan uppäten och kaffet uppdrucket. Då gick vi hem. Barnen var så trötta att vi fick bära hem dem. Ibland är det väldans tur att släkten bara bor på andra sidan gatan. Speciellt när det finns tårta och sånt.

Ett litet kalas till

Mon, 07 May 2012 21:27:00 +0200

Vi startar veckan med ännu en snaskig antibiotikakur för Alvas del. Jag stod imorse när hon svalde det sista av medicinen, och hoppades på att det illaluktande bruna geggan bara skulle trollas bort från hennes öra. Sådär huxflux liksom. Men det hände inte. Istället har jag telefonkonferens med doktorn imorgon klockan 09.00 för att diskutera vad vi ska göra härnäst. Om tre veckor är jag mamma till en sexåring. Hur gick det till? Och när blev hon så pass stor att vi började lånar strumpor av varandra?

Sju små sanningar

Sun, 06 May 2012 22:06:00 +0200

1. Jag är sedan jag slutade snusa för drygt två månader sedan, beroende av att ha hushållspapper under överläppen. 2. När jag var yngre läspade jag. Ibland när jag är trött eller torr i munnen kan man fortfarande höra att jag säger “äääf” iställer för “s”. 3. Jag trodde ordet “pseudonym” uttalades “posejdon” i drygt 24 av mina 25 levnadsår. Varför? Troligen för att jag blev bekant med ordet i väldigt unga år och inte förstod uttalet, men det gör det ju inte mindre roligt nu. 4. Jag har inte ätit en frukt frivilligt på över tre år. 5. 1 liter mjölk om dagen häller jag i mig. Jag minns av den anledningen heller inte när jag senast drack ett glas vatten. 6. Idag var jag trött och sur över att det redan är söndag och att min ledighet håller på att ta slut. Vilket leder oss till sanning nummer... 7. Varje gång jag är arg/sur/trött/ledsen/uttråkad ger jag och Tomas mig själv presenter. Idag köpte jag mig trädgårdshandskar och 400 liter jord.

Inte det vackraste

Sun, 06 May 2012 07:50:00 +0200

När man lurar barnen till att gå och lägga sig vid 18.30 på en lördag, får man kanske skylla sig själv när de vaknar klockan 06.00 på söndagen. Men det var det värt. Jag festade loss på räkor och mögelost hela kvällen i min ensamhet. Sedan somnade jag i och för sig på soffan vid 22.15. Och att vakna upp med räksmak i munnen och med kinden inkletade i en halv mögeost, det var heller inte den vackraste stunden i mitt liv. Men så är det. Som förälder får man vara äcklig och trött. Igår. Vi plockade blommor, åt köttbullar och cyklade till affären och köpte glass. Sofie passade på att rota reda på ett par gamla läppstift som jag haft liggande i en väska. En stund senare fanns det vinröda huvudfotingar och roliga cirklar på alla väggar i barnens rum. Jag tvingades gnugga bort allt med aceton. Hela hemmet luktade aceton och jag fick en rolig stund innan doften vädrades bort. En ganska lugn och mysig dag alltså.

Vabbar och skiftbyten

Thu, 03 May 2012 22:25:00 +0200

Okej det var väl inte sådär jättehemsk att gå till skolan idag. Tanken på att jag skulle få åka hem redan efter en timme och därefter ta helg fram tills på måndag, det gjorde mig på bättre humör. Och så hade jag ju kvar en halv rabarberkaka i kylen också. När jag kom hem vid lunch hade vi skiftbyte. Tomas åkte och jobbade och jag tog med mina små avkommor ut till lekparken där vi spenderade en timme. Barnen gungade, Sofie åt sand, Alva försökte sälja på mig en näve gråstenar som hon påstod var värda drygt 5 000 000 och slutligen festade de loss på ett gäng bananer. Sedan började jag frysa. Då gick vi hem. Nu känner jag att jag gjort mitt i en lekpark så det räcker för den närmsta månaden åtminstone. Vad hittar man på imorgon och resten av helgen som inte kräver för mycket fysisk ansträngning? Jag ska vara solo eftersom Tomas ska gå på hockey VM och bo på hotell.

Öronsprång och jag är vrång

Wed, 02 May 2012 22:13:00 +0200

“Nu har jag klet i örat igen”, sa Alva imorse. Oh happy day, den tredje öroninflammationen i samma öra för år 2012 har drabbat oss. Det av Alvas öron som fortfarande har ett inopererat rör ska tilläggas. Nu kör vi på ännu en antibiotikakur, den sista. För blir det mer öronvärk blir vi remitterade till öronkliniken. Alva börjar bli van. En sked glass, en sked medicin och ännu en sked med glass, det är vår noga beprövade nedsväljningsmetod. Så vi åkte hem efter det där läkarbesöket och norpade årets första rabarber i trädgårdslandet. För mycket sol, trädgårdstidningar och fritid gjorde att jag kände för att äta rabarberpaj så här i början av maj. Imorgon är första dagen på sista kursen i skolan men jag har ingen lust att gå. Jag vill liksom bara ligga ute i trädgården på en filt hela dagarna numera. Jag har tappat stinget.

Vår valborg

Tue, 01 May 2012 20:57:00 +0200

Vi har haft det okristligt bra det senaste dygnet. Igår eftermiddag åkte vi ut till Enhörnas barnbrasa tillsammans med ett par kompisar och deras barn. Vi tittade på brasa, åt hamburgare och våfflor och lät barnen springa sig trötta i en mindre skidbacke. När barnen knappt kunde stå på benen längre för att de var så trötta, då åkte vi hem till våra vänner. Lite otäckt nog somnade alla barnen ganska omgående när vi kom innanför dörren. Hur ofta händer det liksom, att fyra uppspelta barn själva bestämmer sig för att gå och knyta sig? Vi vuxna fortsatte dock kalaset. Vi satt uppe halva natten och spelade sällskapsspel. Imorse när vi vaknat gick vi i princip raka vägen ut i trädgården med våra kaffekoppar. Ja, inte barnen då. De hade ju sin gröt som de slafsade med. Ingen morgon utan gröt, som det gamla ordspråket säger. Resten av dagen har vi bara suttit i solen, grillat, spelat kubb, grillat lite till och skrattat åt Tomas som planterat en syrenhäck längs med trädgårdens västra sida. Han hoppade och skuttade när spaden hela tiden slog i några rötter nere i marken. Det såg roligt ut. Tillslut bröts spaden av och eftersom det var min spade slutade vi att skratta då. Imorgon är det vardag igen. Så tråkigt, det här med ledighet är ju min grej numera.

Festligt värre

Sun, 29 Apr 2012 21:41:00 +0200

Vi har haft kalashelg.Jag är därför trött som en älg och känner mig bakfull, trots att jag inte förtärt en droppe alkohol. Igår var vi först på födelsedagskalas uppe i Stockholm hos en av mina äldre systrar. Sedan blev klockan plötsligt tre och vi fick hoppa in i bilen och köra hem igen. Där hemma väntade min svärmor på oss för att ta över kvällens barnarbete medan Tomas och jag åkte iväg på 30-årsfest ute i Enhörna. Allt var lite halvt stressigt, barnen var trötta, middagen var oplanerad, kylskåpet halvtomt, jag hittade inga kläder som jag ville ha på mig etc. Tillslut kom vi dock iväg. Jag hittade en klänning som jag knögglade ihop i midjan och förvandlade till ett linne. Och förvisso var den märkt med små flottiga fingeravtryck efter att Sofie kramats hej då, men i alla fall liksom. Jag hade åtminstone kläder på mig. Det var en mysig fest. Vi åt grillat vildsvin från Devilda och jag berättade för alla som orkade lyssna om hur billigt och bra det är att snusa hushållspapper istället för riktigt snys. Det blev rätt sent innan vi drog oss tillbaka men det var ingen höjdare sen att köra hela vägen hem till Trosa när jag var så trött. Att Tomas satt bredvid och gav “hjälpsamma tips”, hjälpte inte heller. “När man backar schå kan man behöva wrida på ratten”, och “Schå blinkar du när du byter fil”, satt han och mumlade. Idag klev första barnet upp klockan sex. Det andra klev upp en halvtimme senare. Jag har känt mig fräschare än vad jag gör idag efter mina fyra timmars sömn, det ska erkännas. Men trots det stod vi i Pershagen klockan två och firade mitt gudbarn som fyller fyra år idag. Nu på kvällen har vi grillat. Jag har pysslat om mina rabatter och monterat lite på mitt nya trädgårdsland. Nu är det snart klart.

En fredagspresent

Fri, 27 Apr 2012 17:47:00 +0200

Idag har jag fått en present av min make. En fredagspresent, som jag väljer att kalla det. En sådan där present man borde få varje fredag i resten av sitt liv. Bara för att hylla sig själv för att man är så himla bra. Men egentligen är det väl ingen riktig present jag har fått av Tomas, det ska jag erkänna. Egentligen är det mest en present från mig själv. Men eftersom jag tycker det börjar bli tjatigt att alltid köpa mina egna presenter så fick Tomas betala den här gången. Eftersom vi är gifta och delar på alla tillgångar spelar det ju ingen roll vem som pröjsar vad. Det är bara principen att få någonting jag eftersträvar. Först fick jag en påse... Och i påsen låg en ask... Och i asken låg en väska. Sen kom Sofie. Hon gillar dessvärre ckså Louis Vuitton och det blev dragkamp om väskan. Som sagt, fler fredagspresenter åt folket. Eller åt mig. Så länga väsksamlingen utökas i alla fall.

Ung och hipp

Thu, 26 Apr 2012 21:22:00 +0200

Idag var jag mig en listig jäkel. Jag åkte nämligen och storhandlade imorse. Jag och Sveriges alla pensionärer trängdes utanför när dörrarna till Ica Maxi gled upp. Nu när jag hade en stor kundvagn framför mig kände jag att jag kunde spela i samma liga som alla med rullatorer. Annars kan det vara ganska otäckt att bli påkörd av en rullator när man står vid fruktdisken och trängs. Men inte idag. Annars har jag mest ägnat dagen åt att renskriva tentan och provsmaka/tröstätit alla kaksorter jag köpt hem. Jag insåg nämligen det väldigt sorgliga i att jag som ung 25-åring tycker det är spännande med veckans kortpriser och nya ostar i delikatessdisken. Eftermiddagen har jag spenderat med Soffis. Alva fick en ny cykelhjälm idag så hon ville cykla runt ute på grusplanen i regnet hela eftermiddagen.

Tenta på mitt egna vis

Wed, 25 Apr 2012 21:31:00 +0200

Idag har jag skrivit tenta på mitt alldeles egna vis. Just nu befinner jag mig nämligen i en väldigt skoltrött period och därför gör jag allt för att få skolan roligare. Tentan som ska lämnas in nu på fredag passade jag på att skriva när jag var hos frisören. Medan jag fick skalpmassage, sittande i en stol som knådade ryggen och med en latte i näven, skrev jag tentan. Att jag inte kommit på det här svinbra sättet tidigare är helt otroligt. Det blev en produktiv dag. Nästa gång jag skriver tenta tänker jag åka till Paris eller något sådant där roligt. Här är min nya hårfärg. Adjöss misslyckade hemmafärgning som gjordes för 1,5 år sedan. Nu är jag trött. Jag behöver choklad och en god natts sömn. Imorgon ska jag blogga flitigt, det lovar jag. Förlåt och på återseende.

Träningsapp med karta

Mon, 23 Apr 2012 20:57:00 +0200

Jag vet att det inte är bra för blodtrycket att störa sig på småsaker, jag vet verkligen det. Men jag kan liksom inte låta bli. Det är de här apparna som folk slänger upp på facebook. “Bertil sprang just 1,8 km på 25 min och 12 sek”, det är sådana appar jag retar mig på. Speciellt apparna som som har en karta där man kan se exakt vilken bana personen sprungit i. Jag springer ju inte själv, trots att jag är anmäld till ett lopp om en månad. Det är därför som jag provoceras lite extra just nu. Men nu tror jag nog att jag har löst mitt bekymmer. Jag har bestämt mig för att börja springa och jag har bestämt mig för att ladda ned en sådan där springapplikation med karta. För om jag springer en rolig bana kommer det ju bli roligt även för mina facebookvänner att följa min träning. Tänk på det alla ni som springer tråkiga banor som är tråkiga för oss övriga att titta på.

Saker som jag förträngt

Sun, 22 Apr 2012 23:01:00 +0200

I helgen har vi myst. Tomas har jobbat och jag har hängt med barnen. Alva har varit på kalas, lekt med kompisar och ritat. Sofie har i sin tur: Grävt upp tre små blommor som tidigare stod placerade i ett fönster. Slängt jord över hela golvet. Rullat sin jordiga lilla kropp i Alvas säng. Stulit ett läppglans från min väska. Smort in hela sitt ansikte, inklusive hår med läppglans. Stulit mina nycklar. Gömt mina nycklar. Glömt bort vart hon gömt mina nycklar. Och ganska mycket mer som jag förträngt. Jag har skrivit en hemtenta också. Den ska visserligen inte vara inne förrän på fredag men jag tyckte det vore trevligt att fortsätta förgylla mina vardagar med choklad och trädgårdstidningar ett litet tag till. Jag när en tjuv vid min barm. Tjuven igen, insmetad i en tub läppglans. Här stjäl hon av lördagsmyset: ruccola och mögelostar. Mina älskade plantor som jag drivit upp. Jag har ingen aning om vad som är vad. Jag är ganska övertygad om att jag inte odlar gräs i år i varje fall. I morgon ska jag ringa till ridskolor och tennisklubbar. Varför detta? Alva vill börja spela tennis och jag har fått för mig att en häst vore väl skitkul att hyra in på Alvas sexårskalas. Nu måste jag bara hitta någon som kan tänka sig att låna ut sin lille polle.

Jag fixar fram nya tänder

Fri, 20 Apr 2012 22:54:00 +0200

Ibland ska man ha lite ruskig tur tycker jag. Typ som när man en torsdagskväll står med en nedspolad tand och en skitglad femåring och inte känner för att förstöra barnets tro på mänskligheten för all framtid genom att berätta om tandens öde. Då är det fint att heta Julia och vara impulsiv. För det var ju så att jag stod där en gång i höstas med Alvas allra första tappade lilla tand, utan att veta vart jag skulle göra av den. Ska man slänga första barnets första tand liksom? Är inte det lite hemskt? Eller ska man spara tanden i en liten ask där den får ligga orörd i typ 20 år innan den slutligen försvinner i någon flytt? Är inte det lite äckligt? Men jag stoppade i varje fall tanden i plånboken, i brist på fantasi. Där har den legat och myst fram tills igår. Då fiskade jag upp tandrackarn och la i det utspillda vattenglaset. Hokuspokus så hade vi improviserat fram en ny tand och Alva slapp gråta sig till sömns och hata sina föräldrar för all framtid. Hon fick helt enkelt aldrig redan på att jag bytt ut tanden. “Har den inte krympt lite?” frågade Alva när hon granskade glaset med tanden en sista gång innan läggdags i går kväll. “Nä det är nog bara vattnet som lurar ögat”, ljög jag listigt. Ja, jag ljuger för mina barn. Och jag skulle nog fan ljuga för vem som helst om det fanns risk för att personen fick ett hysteriskt gråtanfall. Nu för tiden i varje fall. De senaste åren med barn och deras tårar har traumatiserat mig en liten smula.

Tanden åkte ned i vasken

Thu, 19 Apr 2012 19:40:00 +0200

Alva tappar en tand, sin fjärde. Vi lägger tanden i ett glas med vatten och ställer det på diskbänkten. Sedan kommer Tomas hem. Alva visar gluggen, vi äter mat och Tomas fyller diskmaskinen. Nu är tanden borta. Tada, den åkte ned i vasken efter att Tomas hällt ut vattenglaset. Alva och Soffis står i köket och dansar just nu, Tomas ligger under diskbänken och skruvar desperat loss alla rör och jag sitter i soffan och rullar tummarna. Om jag ser fram emot läggningen om några minuter då olyckan med tanden kommer uppenbaras för Alva? Typ inte alls.

Typ Bang

Thu, 19 Apr 2012 19:28:00 +0200

När dagen bara är sådär allmänt genomgående bra. När man äter chokladtårta till frukost samtidigt som man kombinerar och varierar läsning mellan Bang och DN. En dag då man upptäcker att Ica rear ut Lindt:s påskchoklad och att den där ena bilnyckeln som man råkade slarva bort plötsligt återfinns i vinterjackans högra ficka. Då man blir bjuden på latte hemma hos barnens kompisar och när man får hänga på Södertäljes tjejjour Juventas systrar en hel kväll och snacka slidkransar och könsnormer. Typ en dag jag gillar riktigt mycket.

Lite samtal

Mon, 16 Apr 2012 22:09:00 +0200

Veckor som inleds med ett besök hos tandhygienisten på måndagmorgonen klockan 07.40 borde verkligen förbjudas. Likaså borde det vara förbjudet för tvååringar att börja trotsa klockan 19.45 när den ljuva modern bara känner för att åka till Ica och köpa godis. En ganska så usel dag har det varit. Dessutom har jag varit på två utvecklingssamtal på dagis. Jag hatar de där samtalen pga: 1. Jag är lite hemligt rädd för all förskolepersonal. 2. Jag försöker alltid framställa mig själv som en fantastisk förälder inför pedagogerna. Det är jag inte. Därför kan det bli rätt tokigt när man sedan skojar om att man odlar marijuana i hela trädgårdslandet. 3. Samtalen är bara en upprepning om barnens positiva utveckling. En utveckling man redan är medveten om ifall man är en något sånär närvarande förälder (och det är därför jag känner för att slå alla föräldrar som skryter om sina ungar så fort de varit på utvecklingssamtal). Nåväl, en dusch på det här, lite snask och ett nytt förundersökningsprotokoll. Det gör människa av vem som helst, som jag själv brukar säga.

Ett osexigt liv

Sun, 15 Apr 2012 21:32:00 +0200

Dagen då man anser att en söndagseftermiddag på Hornbach tillsammans med sin make är “vardagslyx”, är man vuxen då? Eller har man bara ett otoligt osexigt liv? Men först, innan livet blev sådär osäkert osexigt, då var vi på mässan Nordiska trädgårdar. Barnen ville hellre leka med sin farmor och därför hade vi en hel eftermiddag för oss själva, Tomas och jag. Jag köpte väl inte sådär jättemycket på mässan ärligt talat. Jag kände på en rosa trädgårdsslang som jag sett i flera trädgårdstidningar och nu har jag nästan bestämt mig för att köpa den. Jag gick mest runt och åt choklad och lät mig inspireras. Jo, en massa liljor köpte vi. Och en gurkplanta, men det var det. När vi inspirerats färdigt satte vi oss i bilen. “Kör mig till Hornbach”, sa jag till Tomas då. "Men först kan vi väl ta oss en avstickare till McDonalds?" Det är inte varje dag man får gå på McDonalds och äta lökringar utan att ha två barn runt benen liksom. Hej trädgårdsslang, jag älskar dig. Snart ska du bli min. Och efter att ha myst på Hornbach åkte vi hem och började röja i rabatterna. Det ser extremt suspekt och alternativt ut just nu men så fort jag hunnit köpa fler pallkragar kommer det bli grymt.

Åka på kryssning

Fri, 13 Apr 2012 20:30:00 +0200

“Jag behöver chips, dipp och läsk”, sa jag till Tomas igår kväll runt kl 21.30. Sedan la jag mig och sov i soffan fram tills det att Tomas en halvtimme senare väckte mig med det jag krävt att han skulle handla. Då la jag mig i sängen istället. Så ikväll äter jag chips och dipp. Det var dit jag ville komma. Barnen har varit lediga från dagis hela dagen tillsammans med Tomas. Själv har jag suttit i skolan och känt förkylningen klia i näsan. Den kom smygande så här lagom till veckoslutet. Det kanske var tur att vi inte åkte på den där kryssningen trots allt. Och det vet ni ju inte nej. Att jag igår eftermiddag fick för mig att jag ville ta med familjen på en sådan där kryssning till Finland eller Estland över helgen. “Så får barnen titta på en stor båt och sova i kojar. Och på lördagen kan vi shoppa i Helsingfors, det tycker de säkert är roligt”, sa jag till Tomas. Han tyckte också att det lät som en spännande idé eftersom ingen av oss är särskilt bevandrade inom kryssningskulturen. “Men vad gör man egentligen på en sådan där båt?” frågade jag Tomas när vi satt där och kikade runt bland resorna. “Jag vet faktiskt inte. När man är nyss fyllda arton eller lite white trash så super man väl”, svarade han. "Annars sitter man väl mest och åker båt." Då tyckte jag inte kryssning med barn lät särskilt rolig längre. Så vad vi gör i helgen? Jag tror det stavas t r ä d g å r d s m ä s s a. Så gör vi. Nu ska jag titta på Svensson Svensson, den ska tydligen vara delvis inspelad i Trosa.

Jag har postat brev

Wed, 11 Apr 2012 22:01:00 +0200

Idag skickade jag iväg mitt viktiga och betydelsefulla ansökningsbrev till VHS antagningsservice. Sådär lite i näst sista stund liksom. Det har strulat lite med mina referensbrev som ett par jättesnälla människor plitat ihop till mig. Jag har nämligen råkat tappat bort dem några gånger. Referensbreven som jag behöver för att söka in till år 2 på journalisthögskolan alltså, inte människorna som skrev dem. Men ikväll när vi ätit middag hela familjen, då åkte jag iväg och postade brevet. Jag pussade lite på det innan jag stoppade ned det i brevlådan. Som en liten lyckönskning. Dock tror jag att jag kommer bli kallad till skolans antagningsprover, med eller utan lyckopuss. Jag har bra betyg, fina meriter och skrev inte att jag är Sveriges motsvarighet på Joseph Fritzl i min ansökan. Så vad kan gå fel liksom? mer än att någon säkert kommer spränga brevlådan i luften inatt, postlådetömmaren kommer att krocka och VHS kommer inte kunna skilja på mitt personnummer och telefonnummer. Jag kommer vara född år 0739 och mitt telefonnummer kommer börja på 1986... P.S. Finns det någon där ute som delar mitt brinnande intresse för att läsa förundersökningsprotokoll? Jag behöver tips på ny kvällslektyr. D.S.

Adjöss kycklingar

Tue, 10 Apr 2012 21:52:00 +0200

Igår var vi på annandagpåskmiddag hemma hos Tomas mamma. Vi firade ut påsken genom att äta kyckling. De där gula, fjuniga små bollarna man dagarna innan haft som påskaccessoarer ni vet. De åt vi upp. “Här blir inga fler ägg gjorda”, skrockade vi när vi slog oss ned vid middagsbordet. Eller det var väl mest jag som skrockade. Tyst. Inne i mitt huvud. Idag har vi återvänt till vardagen. Tomas har suttit och snurrat runt på en kontorsstol (eller vad han nu gör på det där jobbet), barnen har slavat på dagis och jag själv har suttit hemma och ätit choklad. En trisslott har jag köpt mig också. Varför har mina barn så tjockt hår medan jag så här över 2 år efter senast utploppade unge fortfarande är halvt flintskallig? Soffis ville ha en 4 storlekar för stor klänning på sig igår. Det fick hon givetvis. Vi föräldrar är inte de som knusslar. Här är vi, strax efter att vi ätit upp de små kycklingarna och precis innan efterrätten. Jag blir hungrig av att tänka på det. Och varför firar man inte ut påsken oftare så säg?

Vi festar till det

Sun, 08 Apr 2012 21:57:00 +0200

Igår var en dag i festens tecken. Jag somnade ungefär vid 21.15 och en kvart senare kom Alva ut från sitt rum och ville sova brevid mig. Tomas hade somnat redan vid 20.30 när han la Sofie och låg redan och sov på hennes madrass. Vi småbarnsföräldrar vet allt hur man ska festa till det vid de här högtiderna. Här får ni bilder: Igår åt vi frukost som ni ser. Sedan delade Jolanda och jag systerligt upp påskgodiset. Det stora ägget är mitt, de två mindre fick Tomas och vår bror Jakob. Tre godisar var fick de. Soffis hittade påskägg Jakob letade påskägg. Vi hade gömt det i en taggbuske. Fullt med rivsår hade han när han till slut fick fatt på sina tre godisbitar. . Sedan åt vi påskmat hela dagen lång typ Jo just det. Vår mammas påskägg grävde vi ned i trädgårdslandet. Bara det att när hon försökte gräva upp det igen så föll locket av. Jord i hela ägget och så en liten daggmask hittade vi. Mamma beskyllde oss genast för att ha förstört hennes godis med flit. Det gjorde vi inte, även om jag nu i efterhand kan tycka att det hade varit ett jätteroligt skämt. Nästa år kanske.

Vi firar påsk

Sat, 07 Apr 2012 10:35:00 +0200

Just nu är vi hemma hos min mamma. Vi kom hit igår och ska stanna tills imorgon. Jag, Tomas, Jolanda och min bror Jakob. Ja och så de där barnen som jag skaffat mig förstås. Mycket snart gissar jag att min mamma kommer sätta alla i arbete. Trilla köttbullar, göra fula gula marsipankycklingar, måla ägg och sådant där. I brist på energi pga för stor godisintag så bjuder jag er på mina allra påskigaste bilder istället. Alva och jag blåste ägg i onsdags. Påskfirande på förskolan i torsdags. Barnen pimpades och jag bad dem se glada ut när jag fotograferade dem trots att de minuten innan varit arga. Så de log och bilden blev sådär härligt stel. Förskolans personal skulle få varsin chokladhare i påskpresent. Dessvärre stal Sofie en av hararna vid överlämningen och tog med sig den hem. Hon är en tjuv och Tomas och jag framstår som snåla som inte ger tillräckligt många harar. Påskiga bilder hemma hos mamma Jag snattar godis i mammas skafferi. Soffis snattade ännu fler chokladkaniner imorse... Hon måste ha gener från en riktigt girig person. Ska vi gissa på att det är från Tomas?

Jag har gjort mig en skylt

Thu, 05 Apr 2012 16:35:00 +0200

Ute i trafiken vid högtider kommer många bilisters uslaste sidor fram. Så även min, det ska jag inte sticka under stol med. Folk tränger sig på överfullar parkeringar, väntar inte på sin tur, tutar och uppför sig allmänt grisigt mot varanda. Speciellt män 70+ enligt mina erfarenheter. Nu har jag tröttnat på att genom sidorutan mima “ditt pantade helvete” när folk kör förbi. Det känns liksom inte som mitt budskap når fram till dem. Så jag har gjort mig en skylt. Från och med idag ligger den bredvid mig när jag kör bil. Och nu kommer ingen missa vad jag tänker.

Hur jag valde utbildning

Tue, 03 Apr 2012 22:26:00 +0200

Att starta dagen klockan 07.50 genom att kliva upp och upptäcka att frysen stått på glänt hela natten, det är typ halvkul. Det är Soffis som “gör glass” genom att tjuvöppna dörren eftersom det bildas is då. Bara det att imorse var det så mycket “glass” att det inte ens gick att sparka in dörren (det fungerar ibland) så den fastnade. Utöver att frosta av frys, jaga kråkor (ställde alla fryslådor övertäckta med en handduk ute på trappan men tydligen fattar kråkorna att det är mat därunder, de fick tag på ett paket frysta köttbullar som de käka upp, haha hoppas de satte i halsen) och köra jättemycket bil, har jag ansökt till alla skolor. Alla två stycken. Hur jag tänkte? Strategiskt? Med hjärtat? Med hjärnan? Tänkte jag alls? Jo, jag tänkte. Jag tänkte att om jag ryker i antagningsproverna till min nuvarande vidareutbildning på journalisthögskolan så har jag inte lust att hoppa på en annan kurs bara för att den kan vara “bra att ha” som journalist. För jag tycker att webdesign är trist och ekonomi är ännu tristare. Och jag skulle dö av tristess om jag tvingades läsa saker som inte intresserar mig under ett helt år. Så jag valde mitt nästbästa ämne. Jag sökte en kurs vid försvarshögskolan som handlar om att leda verksamheter under terrorhot och naturkatastrofer. Hade det varit möjligt att leva två parallella liv hade jag förmodligen varit general vid det här laget.

Slappdag

Mon, 02 Apr 2012 13:01:00 +0200

Idag har vi hemmadag. Sofie leker på sitt rum, Alva är på kalas, Tomas skurar ugnen och jag ligger i soffa och läser böcker. Tomas stekte bacon imorse till tonerna av Ring så spelar vi. De brända till höger på tallriken är hans som han fick äta upp själv. Sedan tog jag över och stekte upp resten, de som ligger till vänster alltså. Barnen fick ta hem sitt påskpyssel de gjort på förskolan igår. Soffis hade gjort en kyckling som bar en röd hatt upp och ned – för det ser väl alla att det är en kyckling va?De andra dagisbarnen hade kommenterat att hatten låg fel, men Soffis sket i det. Hon ville ha hatten som den var.

Vi kultiverar oss

Sun, 01 Apr 2012 21:03:00 +0200

“Vi borde åka och kultivera oss lite”, förslog jag imorse när familjen satt och åt frukost. Så det gjorde vi, kultiverade oss alltså, på Naturhistoriska museet. Alva och jag passade på att se en film på Cosmonova när vi ändå var där. Filmen handlade om flygödlor och var enligt Alva den intressantaste filmen hon någonsin sett. Själv såg jag inte särskilt mycket. Mitt synfel som jag har saboterar nämligen 3D-effekten och det enda jag ser är suddiga dubletter av allt. Medan vi såg på suddig 3D-film rusade Soffis och Tomas igenom museets alla utställningar på exakt 41 minuter. Soffis gillar att springa och enda gången hon egentligen stannar upp är när hon ser en hund. Idag hade hon stannat upp fyra gånger, framför en isbjörn, en räv, en bäver och en järv. “Titta hund”, hade hon sagt och knackat på monterns ruta. Sedan åkte vi hem och bakade. Jag bakade bullar och Tomas bakade sockerkaka. Det kändes som en fin söndagsmiddag där vi fick med hela kostcirkeln.

Saker jag gjort och inte gjort

Wed, 28 Mar 2012 23:41:00 +0200

Saker som jag borde ha gjort idag: Skrivit klart ansökningsbrevet till år två i skolan. Ansökt till de kurser jag kan tänka mig att plugga vid universitetet i höst, in case jag inte kommer in på år två. Bestämt mig för vilka kurser jag överhuvudtaget kan tänka mig att plugga. Beställt hem kurskatalogen så jag har något att utgå ifrån när jag bestämmer mig. Läst kurslitteraturen enligt anvisningar i nuvarande kurs. Beställt hem litteraturen till nuvarande kurs så jag ens har någon att läsa. Skrivit en jättetorr och debatterande krönika om näthat. Saker jag gjorde istället: Drack kaffe. Spelade Ticet to ride på mobilen. tipsar alla om ny jätterolig app Besökte Ica tre gånger pga glömde köpa viktiga saker så som blöjor, mjölk och godis. Ansökte åt min systers vägnar till alla teveprogram jag kunde tänka mig att hon inte ville ställa upp i. Blev arg när hon hånskrattande berättade att hon lagt ut en blocketannons i mitt namn. Snusade toalettpapper (fantastiskt, inte en snus har jag tagit sedan i fredags, men jag snusar toalettpapper ibland när jag saknar något under läppen) Hämtade barnen från dagis. Försökte se viktig och stressad ut inför alla pedagoger när jag kom in på dagis. Åkte hem. Vi satt på köksbordet också. Det gjorde vi ja. Lätt att glömma sådana saker när man har så fullt upp som jag just nu.

Vi påskpyntar

Mon, 26 Mar 2012 21:58:00 +0200

Idag har vi påskpyntat. För att jag ska lyckas stå ut med en massa starka färger i flera veckor så fick familjen pynta två ris. Ett till Alva, Tomas och Soffis, och sedan ett eget ris till mig. Mitt påskris har vita fjädrar. Det andra riset ser ut som en discokula med allt glitter och neon. Alva ville ändå ha fler ägg i deras ris, trots att det inte fanns en tom gren. “Nä nu är de slut”, svarade jag då. “Jamen du kan väl värpa ut några nya då är du snäll”, sa Alva. Vi får nog köra en ny vända anatomi och fysiologi här hemma. Hon tycks ha missförstått min fantastiska förklaring om ägg totalt. Vi skulle plantera lite blommor också tänkte jag... men sedan stal Soffis blommorna och försökte cykla iväg med sitt byte. När cykeln inte trampade av sig själv la hon sig på marken och skrek lite istället. Alva, Soffis och Tomas påskris. Och så mitt.Ja, det är fint.

London och mr Bear

Sat, 24 Mar 2012 20:38:00 +0100

Lite förälskad är jag allt i London. Vi åt fish and chips, shoppade på Harrods, åkte röda bussar och letade efter Cash cab. Vi tjafsade om vem av oss som har bäst brittiskt uttal där Tomas menade att jag går upp tre röstoktaver när jag pratar. Själv hävdade jag att Tomas pratar brittiska som en rysk immigrant. Varje morgon vaknade jag klockan 06.15 och kände mig konstigt nog utvilad. Till skillnad från hemma då jag vid den tiden inte ens är kontaktbar. Där märker man hur uselt man sover med två barn i närheten... Nu är vi i varje fall hemma igen. Det var kul att träffa barnen och ge dem alla presenter vi köpt. Jag är för övrigt inne på mitt andra dygn som snusfri. Hur det kommer sig? Jag såg en väska inne på Harrods. En väska som jag på ett ögonblick insåg att jag inte skulle kunna leva vidare utan. “Om man jämför med Chanel är den inte alls dyr”, sa jag till Tomas när jag såg den första gången. “En väska är väl inte sådär jättehögt uppe på vår prioriteringslista va”, sa Tomas och började backa bakåt bort från väskan. “Jo nu är den! Om jag får den så lovar jag att inte vara arg på minst en vecka”, föreslog jag listigt. “Nej Julia, det går inte.” Nu var Tomas riktigt nära utgången och den lilla materialisten i mig fick panik. “Jag lovar att sluta snusa om jag får väskan”, sa jag. Då fick jag väskan. Den ligger fortfarande i sin dustbag och jag vågar inte börja använda den förrän mitt sug efter snus börjat ebba ut. Men så fort jag är sugen på snus plockar jag fram väskan och tittar på den. Ja, den är fortfarande finare än allt snus i världen. Det var vår och varmt. Vi åkte buss och åt choklad. Idag har vi hängt i trädgården hela dagen. Vi har gjort påskpynt och krattat löv. När Tomas kom hem från jobbet (kan man tänka sig, han jobbade idag också...) grillade vi. Jolanda är uppe från Göteborg över helgen och håller mig sällskap. Det här är mr. Bear. Honom träffade jag på Heathrow och han ville turligt nog emigrera till Sverige. Han fick ha säkerhetsbälte när vi åkte flygplan och i bilen på väg hem vinka han till alla bilister vi körde om. Mr. Bear förstår bara engelska och så gillar han säckpipor. Fråga mig inte varför.

Packa pappas kappsäck

Tue, 20 Mar 2012 22:22:00 +0100

Om tolv timmar sitter jag på ett flygplan och susar iväg mot London. Hela eftermiddagen har gått åt till att skriva listor så barnens vardag flyter på här hemma. Viktiga nummer-listan, matlistan, mellanmållistan, kvällsrutinerlistan, hur man får igång all elektronik-listan, morgonrutinerlistan, ta med till dagis-listan, vart allt finns-listan... Jag har fortfarande inte packat till mig själv. Det gör jag i morgon bitti. Jag är aptrött efter att jag vaknade av mig själv klockan 04.00 i morse utan att kunna somna om. Mycket dumt. Nu måste jag fortsätta försöka få undan vårt “organiserade kaos” här hemma. Så mycket stress för två dygns vila. Mest av allt ser jag fram emot att åka runt på taket på en röd buss samtidigt som jag dricker te.

Orosmolnen hägrar

Mon, 19 Mar 2012 11:31:00 +0100

Jag sitter hemma och plågar mig själv med att läsa igenom universitetens kurskataloger, som en plan C. Plan A är fortfarande att hela familjen kommer iväg till LA i höst. Plan B är att läsa journalistisk produktion på JMK, men för att komma in där krävs det först att jag konkurrerar ut övriga sökande i antagningsproverna. Men om jag inte kommer in där behöver jag alltså en plan C... Förra året visste jag att jag skulle komma in på utbildningen som jag sökt. I år går jag runt som en nervös liten fjant och vet varken ut eller in. Jag vet inte ens vad jag ska göra i sommar. Det är inte typiskt mig. Sedan jag blev förälder för snart sex år sedan har jag hyperkoll på allt. Allt jag gör, görs av ett syfte och ingenting oförutsett ska kunna rubba mina barns trygga vardag (äuhm, något i den stilen i varje fall). Tills nu dvs. Just nu är det inte jag som styr utan för att allt ska gå i lås krävs det att andra väljer ut just mig och tror på mig lika mycket som jag själv gör. Aja, jag ville bara säga det. Att jag inte gillar min tillvaro just nu. Men att jag hoppas att jag kommer sitta där i höst och skrockande tänka; Så dum jag var som oroade mig så mycket i våras. Jävla korkek, tänk hur mycket energi jag hade kunnat lägga på att göra roligare saker. Foto: Åsa Lönnqvist

Som en riktig rödvinsfylla

Sun, 18 Mar 2012 21:53:00 +0100

Han kom hem igen den där maken jag har, igår närmare bestämt. Mitt i bullbaket som jag dragit igång med barnen, stod han plötsligt där i dörröppningen. Sedan bakade resten av familjen färdigt alla bullar medan jag gick och la mig och sov. Soffis hade nämligen hållit låda halva natten pga nästäppa. Jag är inte van vid att hon vaknar överhuvudtaget och när hon dessutom såg till att göra det ordentligt när jag var ensam så kände jag mig ganska mör. Ungefär som när man vaknar upp efter en riktig rödvinsfylla, så kändes det. Idag har vi varit på kalas och firat Tomas morbror och två kusiner. Vi åt tårta och gjorde allt det där man brukar göra på roliga kalas. På lördagar brukar Alva få äta smörgåsar med jordgubbsmarmelad. Igår hade jag lämnat allt framme pga lathet och Soffis tog sig friheten att göra en egen smörgås. Ser det inte smaskigt ut så säg? Bilder från dagens tårtkalas. Själv brukar jag inte fastna på bild. Jag brukar få tjata mig till att bli fotograferad, men idag hade Tomas moster Åsa sin kamera framme. Fotograf: Åsa Lönnqvist.

Min make har flytt

Fri, 16 Mar 2012 23:44:00 +0100

Idag är jag gräsänka. Tomas är iväg på någon konferens/kick off/jobbar över/jag minns inte riktigt. Han är i varje fall inte hemma och jag har inte koll på vilken dag han kommer hem heller för den delen. Jag vet att han sagt det en massa gånger men jag har inte lyssnat. Fy vilken usel partner jag är, sånt borde man ju kanske veta liksom, när ens äkta hälft kommer hem och sånt. Men jag tänker att om han inte dykt upp innan måndag kanske jag ska börja överväga om det är så att han har rymt med sin sekreterare. Jag har i varje fall spenderat fredagskvällen som fredagskvällar bör spenderas. Dvs med choklad, glass, ostbollar och komedier som jag kan gråta till. Barnen fick vara uppe till klockan åtta. Sedan kände jag att jag behövde få äta min choklad så jag skickade dem i säng. Jag vet inte vad det är för något med barn och behovet av att vara uppe länge om kvällarna. Det har börjat för Alva nu. Hon har inget tidsperspektiv alls men ändå frågar hon varje kväll om hon fått vara uppe extra sent. Jajemen, ljuger jag då. Ikväll fick du vara uppe enda till klockan sju och det är jättesent. Då är hon nöjd och somnar på två röda. Jag bävar inför den dagen hon får ett större begrepp om tiden. Om ni undrar över varför jag bär en krona på huvudet så är svaret; jag känner för det helt enkelt.

Gamla löften

Thu, 15 Mar 2012 21:45:00 +0100

Idag åkte jag in till skolan och dumpade hemtentan i lärarnas fack. Sedan åkte jag till Fridhemsplan och åt lunch tillsammans med min svägerska. Det kändes som ett bra sätt att fira avslutad kurs och att barnen nu hållit sig friska i hela fyra dagar. Jag hann inte vara hemma i mer än en timme efter att jag hämtat barnen på förskolan innan vi blev tvungna att åka till Södertälje där jag skulle gå på Brottsoffer-, Kvinno- och Tjejjourens årsstämma. Ungarna skulle dumpas på Tomas arbetsplats. Barnen var trötta och sura hela bilresan in och jag fick tillslut muta dem med att de skulle få äta så många bananer de ville när vi kom fram. Då blev de glada igen. Tänk att jag innan jag fick barn lovade mig själv att aldrig muta mina framtida avkommor... Förvisso lovade jag även mig själv att jag skulle vara miljonär innan jag fyllt 25 så jag ska nog inte ta mina egna löften på riktigt allvar. Nu tänker jag sova. Hej med er.

Sicken kraft!

Wed, 14 Mar 2012 14:58:00 +0100

Med hemtentan bakom mig har jag ägnat förmiddagen åt att skriva personliga brev där jag hyllar mig själv. Och så har jag plitat ihop ett CV. Det är först nu när jag sammanfattar allt jag gör och allt jag har gjort som jag faktiskt ser vilka fina grejer jag sysslat med genom åren. En liten paus har jag dock tagit då jag tittat på finalen i Melodifestivalen på teckenspråk. Tryck här och spola fram till 23.43 så ska du få se något roligt. Sådan inlevelse, sådan kraft... ja jävlar. Nu ska jag hämta barn på förskolan. Alva har en kompis som följer med oss hem idag. Känner att jag behöver plocka lite pluspoäng i den här fasen “lilla tonåren” som Alva går igenom nu. Hade hon vetat hur hon hanterar en dator hade hon nog försökt sälja både mig och Tomas på tradera.

Hej världen

Tue, 13 Mar 2012 22:39:00 +0100

God morgon världen, det är så det känns nu när jag äntligen klivit ur min tentabubbla som jag befunnit mig i sedan i lördags. Så ja, något positivt har väl barnens alla sjukdomar och åkommor bidragit till. Man blir skrämmande effektiv när man slutar ta något så viktigt som tid för givet. Bara en yttepytteliten paus tog jag från tentaskrivandet idag när jag bakade en sockerkaka. Resten av tiden har jag suttit i soffan, legat i soffan, stått upp i soffan (jag lider av myrkrypningar i benen) samtidigt som jag skrivit. I dag när jag hämtat barnen på förskolan gick vi hem och sådde frön. Det låter fint när jag lägger fram det sådär. Egentligen var det jag som sådde. Alva sa “Urk, jag tycker det är tråkigt med trädgårdsarbete”, och drog hem till en kompis så fort hon fick veta vad vi skulle göra. Soffis hjälpte däremot till genom att plantera massor med frön i alla krukor. Det ska bli spännande att se om det är majs, tomater eller stenar som börjar växa upp om ett par veckor. P.S. Allt det här sittandet har gjort så jag numera går runt med brutal värk i ryggen. Vad gör man åt det? Blir pillerknarkare eller börjar träna, båda alternativen känns väldigt olustiga tycker jag.

Vad jag gör

Sun, 11 Mar 2012 22:49:00 +0100

Jag lever. Jag är visserligen ett vandrande vrak, men ett levande sådant. Tomas har jobbat hela helgen så jag bestämde mig för att stanna kvar nere i Norrköping hos min mamma fram tills idag istället. Igår stängde jag in mig i den stora salen på huset nedre plan och skrev hemtenta i flera timmar. Barnen överlät jag till min mamma. Enda sättet att få mitt liv att gå ihop just nu när barnen är sjuka hela tiden är att lägga upp tidscheman som följs till punkt och pricka. Eller? Min bror var vänlig nog att sammanställa en överblick över mitt liv och maila över den till mig. Så här har ni... mitt liv i punktformat.

Vardagspussel och vab

Thu, 08 Mar 2012 21:55:00 +0100

Internationella kvinnodagen idag, om nu någon missat det. Här borde jag skriva något skitvettigt om hur viktigt det är att belysa och bekämpa det ojämställda samhället, men jag orkar inte. Jag är trött efter att ha suttit på vårdcentralen med två barn, handlat med två barn, bakat muffins med två barn, medicinerat två barn, rensat den ena toaletten som fått stopp efter att ett barn tryckt ned en utrullat toalettrulle i toaletten och det andra barnet inte noterat detta vid nästa toalettbesök, pluggat inför seminarierna imorgon medan två barn sitter bredvid och försöker använda play do som studsbollar, och en jäkla massa annat vardagligt jox. Nu ska jag plugga lite till innan jag däckar. Efter att sista seminariet slutar imorgon klockan 16 ska jag bila ned till Norrköping till min mamma och sover över där. Tomas ska jobba hela helgen och min mamma ska passa barnen under dagen. Hej på er.

Stackars Alva

Wed, 07 Mar 2012 21:23:00 +0100

Jag är en hemsk hemsk hemsk förälder. Ja det är jag. Lite Tomas också men mest jag, för det är jag som lämnat på dagis och varit hemma på eftermiddagarna. Och varför är du så hemsk, kanske ni tänker nu. Du som alltid är så himla bra på precis allt. Eller tänkte ni inte så? Nähä. Alva har i varje fall sedan i fredags sagt att hon har ont i örat. Jaja, har jag tänkt. Ingen feber, ingen förkylning och dessutom har hon bara nämnt det i förbifarten på morgonen innan vi skyndat iväg till dagis. Resten av tiden har allt varit bra och hon har inte pratat särskilt mycket mer om det. Soffis svinkoppor, tentaplugg, vab och en himla massa framtidsplanering har gjort att det blivit lite mycket den sista tiden. Och jag har väl inte varit den mest mentalt närvarande föräldern ska erkännas. Så sa Alva det igen nu ikväll, att det gjorde ont. “Har det inte gått över tills imorgon får vi gå till doktorn”, sa jag då och tittade in i hennes öra. Där var det väldigt blött. Och lite rött. En öroninflammation med andra ord. Därför är jag usel. Stackars Alva, det måste ha gjort jätteont att gå runt med det där.

Lite luftgitarr

Tue, 06 Mar 2012 12:49:00 +0100

Jag tvingades fly hemmet idag för att få studiero. Tomas är hemma och vabbar med Soffis som är kärnfrisk utöver de vätskande såren på höger lår. Själv sitter jag på biblioteket och studerar viktiga grejer. Inte bara skolböcker, utan det som mest fångar min uppmärksamhet är Trosas enda fullgubbe som sitter utanför Konsum. Egentligen är han ingen fullgubbe heller för den delen, av vad jag kan se. Han uppträder bara som en sådan. Sitter utanför mataffären och spelar luftgitarr medan han sjunger. Han verkar ha skitkul, till skillnad från mig just nu. Är han kvar om en timme när jag läst ut min kurslitteratur tänker jag göra honom sällskap. Undrar om han också blev galen till följd av fem månaders vab en gång i tiden.

Svinkoppor

Mon, 05 Mar 2012 16:43:00 +0100

Nej men så startar vi upp veckan med ett konstaterat fall svinkoppor. Ännu några dagar med komibnationen vab och studier. Jag hyser numera ett starkt hat mot barnlösa studenter som klagar på studietakten och nästa person som säger att man ska njuta av småbarnsåren vill jag örfila upp lite granna. Nu ska jag dricka kaffe och tycka synd om mig själv en liten stund. Det brukar göra mig glad igen.

Bildregn

Sun, 04 Mar 2012 20:38:00 +0100

Är trött efter helgen så vi kör ett bildregn... Soffis outfit: Jacka -Zara, Mössa - Little You Design, Min outfit: Jacka -Stockh LM, jeans -Levis I går åkte vi hem till en av mina äldre bröder och hans sambo i Bromma. Vi skulle fira Jolanda som fyllt år. När vi 20 minuter försenade kom fram möttes vi av detta på ytterdörren. “Ska ru ha någon present så släpper ru in oss”, skrek vi genom brevinkastet. Då öppnade de. Min bror fyller nämligen själv år om en vecka och presenter är ju inget man tackar nej till. Sedan åt vi tårta och hade det härligt. Barnen matchade varandra med flätor och klänningar från Ralph Lauren. Efter fem minuters tårtätande hade de även likadana chokladfläckar lite överallt. Jolanda hade på sig en ny jacka som jag var så avundsjuk på att jag endast såg två utvägar. Antingen klippte jag sönder jackan eller så skulle jag bli tvungen att köpa mig en egen. Den här gången hade hon tur, min syster. I dag har vi varit hemma och fikat hos Tomas farmor i Järna. Barnen rusade runt och pillade på alla jättefina små prydnadssaker och jag satt på helspänn och väntade på första kraschen som aldrig kom. I dag underskattade jag nog mina barn lite. Och den här kistan råkade jag tigga till mig av Tomas farmor också så den fick följa med oss hem. Just nu står kistan i vardagsrummet och agerar leksaksförvaring. Den ska få en bättre plats så fort jag klurat ut vilken. Det var typ allt. I övrigt kände jag nyss att en tand gick sönder när jag åt godis och Soffis har ett konstigt sår på benet som är misstänkt likt svinkoppor. Jag ser med iver fram emot kommande veckas tandläkarbesök, ännu ett par dagars vab och så lite tentaplugg på det.

Familjen testar gungan

Sat, 03 Mar 2012 00:08:00 +0100

I dag bestämde vi i familjen att det är vår. Det betydde tomtinspektion och vi spenderade eftermiddagen ute i trädgården. Alva och Soffis grävde efter tvestjärtar i sandlådan medan Tomas, Jolanda och jag gick runt och undersökte hur rabatterna klarat vintern. Sedan skulle gungan som vi hängt upp i vår gigantiska lönn prövas också. Först gungade Soffis, det gick bra. Därefter gungade Alva, det gick också bra. Sedan gungade Tomas. Då brakade gungan. Barnen bröt ihop. Inte över att deras pappa låg på marken och sprattlande kved sig av plågor alltså, utan det var den trasiga gungan de grät över. Så när Tomas en halvtimme senare lyckades resa på sig fick vi åka och köpa en ny. Extra kraftiga öglor köpte vi också som Tomas ska få borra fast i trädgrenen om ett par dagar när han kan gå rakt igen.

Äckliga Julia

Thu, 01 Mar 2012 23:38:00 +0100

Har ni också en människa som ni bara springer på när ni är fula? Inte? Nähä, det kanske bara är jag. I varje fall, jag brukar inte bekymra mig sådär jättemycke om mitt utseende till vardags. Jag går till Ica iklädd pyjamasbyxor och håret brukar vara oborstat. Låter fräscht, jag vet, men jag brukar luta mig tillbaka och tänka att jag har viktigare saker att göra än att kladda smink i ansiktet varje dag. Dessvärre har jag en bekant som jag enbart råkar möta när jag ser som äckligast ut. Oftast när jag dessutom håller en påse chips eller en godispåse i handen. Min bekant är däremot alltid välvårdad och snygg och konversationen ser alltid likadan ut: “Nej men hej Blablabla, så du är ute och handlar!” (jag börjar försöka dra håret rakt med händerna) "Hej Julia, jo det är fint tack. Hur är det själv?" “Det är bra. Lite mycket just nu bara.” (jag påminns plötsligt om att jag har två dagar gammal mascara på mig och börjar försöka få bort det som ligger under ögonen med pekfingret) "Vad kul. Men du... du ser lite trött ut?" “Trött? Jo, mycket i skolan, mycket med barnen... ja du vet” (Jag använder min påstådda trötthet som ursäkt till min ofräscha utsida och gäspar stort) "Ja det är ju så ibland. Men du nu måste jag rusa, vi ses!" “EGENTLIGEN ÄR JAG INTE ALLS ÄCKLIG. DU RÅKAR BARA ALLTID TRÄFFA MIG VID FEL TILLFÄLLEN BARA”, vill jag jämt ropa efter henne. Men det gör jag aldrig. Istället står jag bara där och försöker undvika att andas på henne eftersom jag givetvis också varit för lat för att borsta tänderna. Antingen måste jag ändra mina tider som jag handlar frukostfika på, eller så måste jag börja sminka mig. Båda alternativen låter jobbiga. Kanske åker jag hem till henne i natt och murar igen hennes ytterdörr så hon inte kommer ut och kan handla i morgon bitti. Det är ju också ett alternativ. Min syster med sambo är här på besök. De kom i dag och Soffis fick en vårjacka i försenad födelsedagspresent. Tittade vad jag hittade i trädgården i dag! skryt skryt Nu äre vår.

Vill du ha en miljon?

Tue, 28 Feb 2012 22:12:00 +0100

Tänk att lite chokladglass, ostbågar och en flaska coca cola kan sätta sådan guldkant på vardagen. I morse när jag vaknade kände jag mig inte alls i form. Nuvarande kurs i skolan kräver överdrivet mycket av min tid och resten av mina vakna timmar går åt till att försöka få barnen att inte döda mig, eller något sånt. Soffis har kommit in i någon form av trotsålder och Alva är fortfarande upprörd över att Tomas och Soffis fick presenter i samband med sina födelsedagar. Det är ingen överdrivet jobbig trots hon har kommit i, Sofie. Jämfört med jag-slänger-mig-ned-på-golvet-och-vrålar-tills-jag-får-som-jag-vill-trotsen som hennes äldre syster gick igenom för några år sedan. ångest Hon säger bara nej helt enkelt. "Är du hungrig?" "Näe" "Vill du gå ut?" "Näe" "Vill du leka?" "Näe" "Vill du ha en miljon kronor insatta på ditt konto som du får festa upp när du fyller arton?" "Näe" Aja, jag har konversationen inspelad i alla fall, i förebyggande syfte. Om hon nu om fjorton år skulle komma att anklaga sina föräldrar för att vara snåla för att vi inte gett henne tillräckligt med fickpengar. Då kan hon själv få höra att hon en gång i tiden tacka nej när vi erbjöd henne att bli miljonär. Man ska inte vara dum, som man säger.

Soffis går till skolan

Mon, 27 Feb 2012 22:06:00 +0100

Soffis verkade hängig imorse när hon skulle till dagis. I förebyggande syfte, för att slippa stressande samtal från förskolan ett par timmar senare om att vi hade en sjuk dotter att hämta upp, fick hon följa med mig till skolan. Det fungerade hyfsat. Jag ogillar att blanda ihop skola och föräldraliv. För mig är det två skilda världar som jag behöver hålla isär så gott det går för att orka tempot. Soffis som numera endast svarar “nej”, på alla frågor fick sitta på en stol och leka med min dator medan jag försökte vara delaktig i ett grupparbete. Sedan la hon sig och sov enda tills det att vi skulle åka hem. Så kul tyckte hon att den akademiska världen är. Tomas och jag har haft en dator- och tevefri kväll. Fruktansvärt stressande men nog ganska nödvändigt. Det kryper i kroppen på mig när jag inte har tillgång till uppkoppling.

Ge fan i att pruta

Sat, 25 Feb 2012 19:53:00 +0100

Operation Mellomys pågår. Inte nog med att vi kallar det för mellomys, utan vi är också så svenneaktiga att vi lagar tacos som ska intagas ute i vardagsrummet framför teven. Tomas har jobbat idag och barnen och jag har varit hemma och tvättat kläder inför den där basaren jag ska stå på imorgon. Eftersom jag aldrig har hängt på basarer förstår jag inte riktigt upplägget. Kommer folk att slita och riva bland kläderna? Kommer de att försöka pruta? Och bör jag i sådana fall ha med en skylt där det står "Ge fan i att pruta din jävla snåljåp!"? Eller är prutande en del av själva basaren? Jag lär väl märka vad som gäller imorgon. Alva hade matdag idag och fick bestämma lunch. “Du får välja precis vad du vill så länge du är med och lagar maten”, sa jag när vi stod inne på Ica. Hon valde nudlar. Det här med matdagar känns som ett fantastiskt upplägg.

Alvas visdomsord

Fri, 24 Feb 2012 22:30:00 +0100

"Solen brinner och är flera kilometer stor. Sedan har vi jorden som vi bor på, i förhållande till solen är den ungefär tre centimeter bred tror jag." "Killar har spermier och tjejer har sådana här coola ägg i sig. Fast man kan inte steka dem förstår du." "Mamma sminkar sig ibland när hon har trötta ögon. Fast jag tycker nog att pappa borde börja låna den där mascaran också för han gäspar jämt." Alva 5 år, berättar för sin lillasyster det hon lärt sig av livet.

Fördelar med kryckor

Thu, 23 Feb 2012 21:44:00 +0100

Min fot är fortfarande svullen. Knäet är blått och osymetriskt och jag hoppar fortfarande på kryckor. I dag är jag förbannad på Trosa kommun som fortfarande inte sandat parkeringen där jag halkade. Det ska jag ta tag i under morgondagen tänkte jag. Jag ska inte gå dit och sanda alltså, utan jag tänker ringa kommunen och fråga hur det kommer sig att en sluttande parkering vid en förskola inte prioriteras. Min journalisthjärna är också nyfiken på hur de planerar upplägget vid blixthalka. Barnen har dock varit hjälpsamma nu när jag är handikappad. Inget gnäll om att det är jobbigt att gå eller att de måste bära sina egna grejer från förskolan. Det är nästan så jag överväger att behålla kryckorna ett par veckor extra av ren bekvämlighet. Dessutom erbjuder människor mig sina sittplatser på tunnelbanan när de ser kryckorna och det är inget man tackar nej till. Något annat vore snudd på oförskämt. Fru klumpfot. Jag pillade upp bandaget för att syna mina skador. Tyvärr var plåstertejpen slut när jag skulle knyta ihop allt igen och jag fick tejpa ihop paketet med genomskinlig tejp. fashion Soffis tiggde tomatpuré när jag lagade middag. Det godaste hon vet. Notera den desperata blicken.

Blixthalka och kryckor

Wed, 22 Feb 2012 21:50:00 +0100

Idag har varit en ganska hemsk dag, trots att Tomas fyller år och allt. Jag skulle lämna barnen på förskolan imorse innan jag åkte till tåget. Men så låg mina bilnycklar i Tomas jackficka och han var på väg till jobbet. Medan han vände tillbaka hemåt igen sprang jag med barnen i ösregnet till förskolan. På vägen tillbaka skulle jag springa över en parkering, jag hade ju bråttom till tåget. Två sekunder senare låg jag på marken. Självfallet gjorde jag vurpan i samma ögonblick som en bil körde upp på parkeringen. Första tanken var res dig upp fort som fan utan att visa hur jävla ont det gjorde. Andra tanken var skit i att resa dig, det gör för ont. Sitt kvar och grina istället. Så det gjorde jag. När jag suttit där och gråtit ett par minuter lyckades jag släpa mig bort till bilen. Fortfarande i den naiva tron att jag nu skulle åka till skolan. Fast det gick ju inte. Benet löd mig inte när jag skulle trycka ned kopplingen. Istället fick Tomas köra mig till vårdcentralen där hans moster akut tog emot mig och lindade om mitt knä. Jag fick ett par kryckor och lite knark också. Mitt i allt ringde min pappa. “Jag kan inte prata, jag ringer dig senare”, sa jag. “Gör det men jag ville bara säga att du ska ta det försiktigt för det är väldigt halt ute”, sa han glatt. Tack för tipset kära pappa. Ikväll har vi firat Tomas. Av barnen och mig hade han önskat sig ett par nya jeans och det fick han också, i storlek 92. “Du får byta om de känns förstora”, sa Alva. Det ville Tomas. Sedan gav vi honom en bok om aktiehandel och så åt vi tårta med hela släkten. Så dagen slutade fint i varje fall. Dagens tips: spring inte över osandade parkeringar när de går ut i media och varnar för jättefarlig blixthalka.

Multipel personlighet

Mon, 20 Feb 2012 22:17:00 +0100

Jag firade att det är måndag i förmiddags genom att äta prinsesstårta. Att det är måndag och att inga barn varit sjuka på tre dagar, det kändes stort. Jag satt hemma, ensam i soffan och lyssnade på ljudet från centrifugen i tvättmaskinen. På eftermiddagen när jag hämtat barnen på förskolan hälsade vi på Tomas moster. Alva fick ett hysteriskt utbrott när vi skulle gå därifrån. Alva tittade nämligen på teve och när Alva tittar på teve är alla program hennes favoritprogram. Det spelar ingen roll om det är finska Ylle eller om det är Disney. Så längde det rör sig på rutan är Alva nöjd. “Duuu stääängde av mitt faaavoriiitprogram”, tjöt hon när jag efter tio tillsägelser om att hon skulle börja klä på sig ytterkläderna, stängde av teven. Sedan skrek hon sin slogan: “MAMMA JAG HATAR DIG”, ungefär sjutton gånger under promenaden hem. När vi kom innanför dörren bröt hon ihop igen. Den här gången över att hon fem minuter tidigare skrikigt så dumt. Hon är inne i en väldigt dramatisk period igen Alva. Oftast handlar det bara om att fånga upp henne när hon kommer in i någon av sina arga perioder. Att lyfta fram henne och prata om hur det känns så brukar det arga gå över på ett par dagar. När jag visualiserar bitbollar, silvertejp, bakbundna händer och gestapoläger för barn, det är då man ska måste orka försöka vara närvarande som allra mest istället. I varje fall för Alva. För Soffis ska man istället oroa sig när hon tyst. För att vara en optimal flerbarnsförälder ska man nog helst ha multipel personlighet. Bestämmer jag mig någon gång för att sälja barnen ska jag skriva in det i deras medföljande manual.

Barnbasar på Axa

Sun, 19 Feb 2012 15:51:00 +0100

Alva är på maskerad, Tomas och Soffis leker med play do och jag tvättar bebiskläder och försöker ta igen allt skolarbete jag missade förra veckan. Vi ska inte ha en till bebis alltså, det är inte därför som jag tvättar. Jag ska bara göra mig av med tio säckar barnkläder som har legat ute i vårt förråd och tagit plats. Jag är en sparare som tror att jag kommer återanvända grejerna, men det händer aldrig. Sorgligt men sant. Jag köper bara nytt och sparar ännu mer istället. Men med den här nya insikten har jag bestämt mig för att göra mig av med alltihop. Så nästa söndag ska jag stå på Axa och sälja barnkläder på en barnbasar. Hur man prissätter kläder har jag dessvärre ingen aning om. Jag har bara varit på basar en gång i mitt vuxna liv nämligen. Men jag skriver roliga små siffor på klisterlappar som jag sätter på kläderna, så ser det i varje fall ut som jag vet vad jag sysslar med. Det här med prissättning ja... Jag pimpade Alvas hår med pelargoner i brist på annat pimp innan hon gick på kalaset.

Unga mödrar

Sat, 18 Feb 2012 21:35:00 +0100

I dag har jag faktiskt varit uppe ur sängen i flera timmar. Inte i sträck alltså, gud nej så pigg är jag inte. Men lite då och då har jag klivit upp och visat mig för familjen. Jag har legat och oroat mig över att min kropp ska vänja sig vid att vara avslappnad och trött så i förebyggande syfte har jag tittat på kanal 5 danska serie Unga mödrar. “I dag har vi følger Fanny, år 21, der er gravid i syvende måned, og har netop brudt op med sin kæreste. Vanezza til mødet med de sociale ydelser, fordi hun tilfældigvis glemme fodre sin to-årige datter. Og så vi følger med Johanna, da hun sælger sin pitt bull som tilfældigvis at bide hånden af sin søn Kevin, 3 år”, säger berättarrösten i början och sedan sitter man och pinar sig igenom eländet. Efter tio minuter tittande har jag fått sådan ångest att jag blivit tvungen att gå upp och kontrollera att jag faktiskt inte lever ett sådant liv som det där mammorna i serien gör. Men nä. Sedan har jag tvingat mig själv att sitta och spela spel och bygga lego med barnen bara för att stilla mitt samvete över hur mycket jag försummat dem under min sjukdom. Nu har vi nyss tittat på melodifestivalen. Björn Ranelid var gul, Molly Sandén sjöng en ballad och de andra bidragen har jag redan glömt. Nu ska jag strax hämta ett paket glass och återvända till sängen. Den kommer jag förtära på Tomas sida av sängen. Jag själv ogillar nämligen att sova i glassås. P.S. 1. Det där danska som jag skrev är en direktöversättning från google translate. Jag själv kan inte danska förstår ni. P.S.2. Det är förresten Strawberry cheesecake som jag tänker äta i Tomas säng. Inte glass.

Spränga barn

Fri, 17 Feb 2012 20:48:00 +0100

Och sakta återvände hon till livet... Alltså jag. Jag återvände till livet. Och förresten vågar jag inte gå tillbaka och läsa vad jag skrivit under de senaste dagarnas feberyra. Tänk om jag råkat erkänna för er att jag har en action movieapp på telefonen som jag brukar filma mina barn med när de bråkar. Eller ännu värre, tänk om jag har erkänt att jag brukar skjuta missiler på mina barn med den där actionappen så att det ser ut som de sprängs. Om jag råkat skriva något sådant så tar jag genast tillbaka det. Jag brukar inte alls spränga mina barn i telefonapplikationer. Det hände bara en gång när jag skulle testa hur det såg ut. I dag är för övrigt min allra första feberfria dag. Jag har orkat släpa mig ut i vardagsrummet och skådat ett tornado. De övriga tre familjemedlemmarna har tydligen haft fest i dagarna fem medan jag legat instängd i sovrummet. Dessutom har hälften av alla blommor i våra fönster dött. För att fira min återuppståndelse helstekte Tomas och Alva en fläskfilé i ugnen. Sedan bakade de cupcakes och vi skålade i coca cola. Alla utom Soffis då. Hon drack mjölk, som hon för övrigt tror är vit coca cola. Det är inget som jag har lurat i henne utan hon har själv dragit den slutsatsen. Jag är liksom bara tyst. Bilder får ni inte. Riktigt så fräsch är jag inte ännu.

Feberhallicar

Wed, 15 Feb 2012 20:49:00 +0100

I morse svepte några värktabletter och åkte till skolan med min influensa. Det var ett sex timmar långt obligatoriskt seminarium i intervjuteknik det gällde, och hey, säger läraren att det är obligatoriskt, då kommer jag. Jag försökte att inte slicka på någon annan i varje fall, för att undvika smitta. Sofie klarade en dag på förskolan. Nu har hon feber igen. Och min egen temp passerade 39 grader för en timme sedan. Jag ser fram emot ännu en natt med feberhallicar. Om du undrar varför termometern ligger inlindad i en fryspåse så är det för att plastöverdragen i medicinlådan är slut. Man tager vad man haver som det heter.

Alla hjärtans dag

Tue, 14 Feb 2012 17:31:00 +0100

Jag har nyss genomgått ett av de värsta dygnen i mitt liv när det kommer till prestationer och sjukdomar... Jag satt ju där i söndagsnatt och skrev hemtenta, åt tårta och drack kaffe för glatta livet. Så där som det ska vara när man är student och heter Julia. Jag hade haft ganska ont i kroppen under dagen och visst hade jag väl känt att det gjorde ganska ont att andas, men vad sjutton, något sånt har man väl inte dött av. Men när jag hade ungefär en halv A4 kvar att skriva på tentan och slappnade av lite så var det som att trycka på en knapp. Helt plötsligt fick jag frossa och när jag försökte resa mig ur soffan så blev benen som gele. Jag fick inlindad i en filt åla mig till medicinskåpet och rota fram febertermometern som visade på 41 grader. Gårdagen är en enda dimma, ipren- och alvedoncocktails till trots. Tomas var hemma och vabbade med Soffis eftersom jag bara låg och feberyrade samtidigt som jag gjorde tappra försök att skriva tenta. Ohyggligt. Att skriva tenta är ganska obehagligt som det är, men att skriva tenta medan man feberhallucinerar det är bara snuskigt vidrigt. Ja just det. Det är alla hjärtans dag i dag enligt allas facebookstatusar. Det visste jag faktiskt inte förrän jag öppnade datorn i morse. Hur vi firar? Alva hade gjort hjärtan till Tomas och mig på dagis som hon hade med sig hem, sedan hittade jag en halvtorr bullängd som blivit kvar från Sofies kalas som vi åt till mellanmål. Jag är ingen romantisk person tyvärr. Jag tycker liksom att med den där bröllopsfesten som vi hade för snart två år sedan så har jag gjort mitt när det kommer till romantik för några år framöver. Den stora dagen till ära har jag gjort mig extra fin genom att sätta upp det oborstade och otvättade håret i en tofs. Det är viktigt att “krydda till” äktenskapet lite extra ibland förstår ni. Häppy välentains däy!

Soffis fyller år

Mon, 13 Feb 2012 00:24:00 +0100

Så fyllde grisen två år. Eller: “tå oi”, som hon själv sa i morse efter att vi sjungit för henne. Hon härmade mig givetvis när jag berättade hur mycket hon fyllde. Hon är alltså ingen liten mattesnille. På eftermiddagen fylldes huset av kalasgäster. Sofie höll igång så mycket hon bara orkade. Applåderade sig själv när hon blåst ut ljusen på tårtorna och hurrade högt när alla hennes gäster brast ut i ett fyrfalldigt leve. Dock kroknade hon ihop igen efter ett par timmars firande och spenderade resten av kvällen i soffan framför Pippi Långstrump, som jag för övrigt hatar numera. Pippi alltså, inte Soffis. Alvas maskerad blev inställd, influensan härjar visst överallt. Men kul för oss andra att uppvaktas av en monark sådär lite spontant på en söndag. Och absolut precis allt var inte hembakat. Så det så. Jättefina presenter fick hon! Varför är aldrig jag klok nog att önska mig paraplyer med pippimotiv, leksaksbilar, kläder, såpbubblor och sådant där roligt när jag fyller år? Nu hemtenta. Jag ska vabba med Soffis i morgon så skräpet måste blir färdigt i natt. Tur att jag har pinsesstårta som sällskap.

Presentinslagning

Sat, 11 Feb 2012 21:57:00 +0100

Så han Munther vann alltså. Så glädjande. Soffis slockande till tonerna av Sonja Aldén. Förståerligt, jag blir också trött av begravningsmusik. Alva höll sig vaken genom första röstningen innan hon gav upp och gick till sin säng. Nu slår vi in paket. Tomas försöker slå in en studsmatta, själv pillar jag med små racebilar. Som vanligt har vi glömt bort detaljen presentpapper, men turligt nog hittade vi en rulle som blivit över sedan julas Ett rött sådant med jultomtar och pratbubblor som det står “god jul” i. Well well, hon kan i varje fall inte läsa vår lilla Soffis. Lördagsdippade gjorde vi. Tomas farmor, pappa och hans fru kom hit i eftermiddag och firade Soffis. Hon höll tappert hov för dem trots feber och hosta.

Maskeraddräkt och födelsedagspresenter

Sat, 11 Feb 2012 13:38:00 +0100

Den här influensan som Soffis drabbats av var visst en utdragen liten jävel. Dag fyra med feber. Hon ligger i soffan och plöjer sig igenom alla de Pippiserier och filmer som någonsin visats. Hennes födelsedagspresenter har vi i varje fall löst nu under förmiddagen. Tomas mamma kom hit och passade Sofie medan Alva och jag åkte till Nyköping och köpte presenter och en maskeraddräkt. Vi har ju tydligen lyckats tajma in en maskerad som Alva är bjuden på samma tid som vi håller Sofies tvåårskalas. Men det blir nog en ganska bra lösning ändå. Alva har nämligen gråtit många tårar de senaste dagarna över att det inte är hon som fyller år. “DET ÄR SÅ ORÄÄÄÄTTVIIIST. DUMMA SOFIE SOM FYLLER ÅR FÖRE MIG”, har hon tjutit så fort söndagens kalas förts på tal. Det här med att glädjas över någon annan är inte riktigt Alvas grej just nu. Därför kanske det är lika bra att hon inte är på plats under tiden som Soffis håller hov under sin paketöppning. Prins- och prinsesstema är det på maskeraden Alva ska på. Alva ville egentligen vara prinsessan Leia eller Darth Vader men tyvärr var leksaksaffärens utbud begränsat till spidermandräkter, barbarapappakostymer och törnrosaklänningar. Och det blev en törnrosaklänning tillslut. Även om jag själv tyckte barbarapappakostymen var roligare. Nu måste jag återgå till rollen som sjuksköterska och diktator.

Känslan när...

Thu, 09 Feb 2012 19:11:00 +0100

Känslan när man ett par dagar innan en hemtenta istället sitter hemma med en febrig tvååring som klättrar på väggarna och river huset... Not so värry gud alltså. Vore det inte för att Tomas mamma kom hit i morse och vabbade med Sofie fram till klockan tre så hade jag nog gråtit en liten skvätt just nu. I morgon kör vi halva dagen var, Tomas och jag. Han har jättesuperviktigamötenochhankommernogdöomhanintegårpådem och jag har tentaskrivning. Vi möts på halva vägen. Betyder med andra ord att den här kvällen kommer vigas åt att skriva undan så mycket som möjligt. Förresten fyller Soffis år på söndag. Så tokigt. Det har jag glömt bort mitt i allt. Inte en enda present har vi köpt. Eller jo, en leksaksbil. Hon gillar bilar , Pippi Långstrump och traktorer. Det k a n mycket väl sluta med att vi står utanför Ica Maxi lördag kväll klockan åtta och spontanhandlar alla presenter. Vi lär inte vinna pris som årets för'äldrar i år heller nej. Jag försökte få Soffis att skriva min tenta. Det gick sådär...

Ett litet plus i min sorgliga vardag

Wed, 08 Feb 2012 10:58:00 +0100

Jag har en sjuktvååring bredvid mig i soffan med eventuell öroninflammation. En i princip bara påbörjad hemtenta hånskrattar åt mig på datorskärmen och jag var hos tandläkaren i morse som sa att jag måste laga om tre redan lagade tänder som har frakturer. Som tröst äter jag munkar. Ett plus i min sorgliga vardag. Förskolan ringde Tomas istället för mig och sa att Soffis var sjuk. Det glädjer mig att fler än jag anser mina studier vara viktigare än hans dumma jobb. Ja, jag är en ganska sur människa just nu.

Arga barn

Tue, 07 Feb 2012 14:15:00 +0100

I dag är jag väldigt trött. Jag blir lätt det när båda barnen bestämmer sig för att sova inne hos oss i vår jättestora luxulösa 160 cm säng från 1998. Att sova i samma ställning på ytan 20 centimeters bredd med risk att trilla ur sängen om man rör sig, en hel natt. Det känns inte riktigt som min grej ärligt talat. Snart ska jag hämta hem barnen från förskolan. De arga barnen. De där som varit arga, trotsiga och sura i en vecka nu. Hysteriska utbrott från en femåring som vägrar överdragsbyxor och skrik från en tvååring som försöker klä på sig overallen själv. Det är vad jag har för snask att se fram emot i eftermiddag. Ikväll flyr jag dock hemmet och åker och volontärarbetar några timmar. Jag behöver en liten paus från de arga barnen nu känner jag. Hej med er.

Det här med att meditera

Mon, 06 Feb 2012 21:01:00 +0100

Och varför ligger jag i sängen halv nio en måndagkväll och dricker te medan jag grimagerar illa? Jo det ska jag tala om för er. I förra veckan gick jag till läkaren och bad om råd. Jag har en magkatarr som åker hiss i min mage, jag är ständigt stressad trots att jag känner att jag har koll på allt och så kan jag inte somna på kvällarna. Jag ligger och läser förundersökningsprotokoll istället för att sova. Så är det. “Jag tror du behöver hjälp med att varva ned och slappna av”, sa doktorn när jag satt där i hennes undersökningsrum. Och det höll jag ju med om. “Jag tänkte att ni kanske kunde operera lite i min hjärna så att jag blev en lugn och harmonisk människa”, föreslog jag. Fast det ville inte doktorn. Istället föreslog hon att jag börjar ändra mina kostvanor och att jag gjorde avslappningsövningar. “Det finns ju till och med appar för det nu”, sa hon. Jag gått runt och testat de där apparna på Tomas lite under helgen och de är ju ganska bra faktiskt. Han har sett så fin och avslappnad ut. Men nu blev det ju måndag morgon och jag ställde mig på perrongen för att invänta SJ-tåget. Tåget som inte kom. Och jag som för varje spilld och ineffektiv minut bara blev mer och mer stressad och irriterad. Om man kanske skulle testa den där appen då, tänkte jag och satte mig på en iskall träbänk. Så satt jag där och lyssnade på plingplongmusik medan solen lyste på mitt ansikte i 20 minuter. Men det var ju även – 12 grader ute. Och jag slutade hacka tänder ungefär två timmar efter den där förbannade meditationsövningen. Sent skall syndaren vakna. Jag fryser fortfarande, tolv timmar efter upptiningen. Trots att jag duschat så hett att det blev imma på rutorna i vardagsrummet. Nu testar jag sista utvägen, tedrickande under två duntäcken med raggsockor på fötterna. Jag vägrar bestämt att åka på ännu en stämbandsinflammation. Och varför är jag så fåfängd att jag inte åker in till skolan iklädd termobrallor i storlek 44 för? Dumt det där med fåfänga.

Traumatiserad Soffis

Sat, 04 Feb 2012 16:40:00 +0100

Min syster är äntligen hemma hos oss igen. Vanligtvis bor hon nere i Göteborg tillsammans med sin sambo där hon pluggar till jurist så vi ses inte lika ofta som vi gjorde tidigare. Men nu är hon här. Min allra bästa vän. Vi körde vanliga lördagsprogrammet i förmiddags. Bacon, äggröra och utdraget kaffedrickande medan vi lyssnade på Ring så spelar vi. Sedan gick jag ut i förrådet och rotade fram allas termobyxor. Hela familjen promenerade bort till pulkabacken bakom vårt hus efter att ha spenderat ungefär trekvart på påklädning av alla. Tyvärr råkade Tomas ge lilla Soffis men för livet när de samåkte utförspulka. Att åka pulka på nysnö tillsammans med Tomas = som att mulas långsamt. Stackars Soffis. Jolanda, min lillasyster. Soffis och Alva tröttnade ganska omgående på pulkaåkning och gick till lekparken istället. Desto fler pulkor åt oss, tänkte vi vuxna och hade pulkarace. Nu har vi nedräkning till melodifestivalen. Pirripirr.

Kost och träning

Sat, 04 Feb 2012 15:58:00 +0100

Hur jag äter och tränar för att hålla mig smal? Tja... i morse åt jag bacon, äggröra och en leverpastejsmörgås. Till lunch åt jag tre våfflor med sylt och grädde. Sedan äter jag väl middag i kväll och efter det kommer jag nog äta en påse godis. Dagens motion bestod av att åka pulka med familjen en timme på förmiddagen. Ärligt talat så tänker jag inte särskilt mycket på hur jag äter. Än mindre på hur jag motionerar. På vardagarna är jag alltid ensam hemma så då blir det mest att jag småäter kakor under hela dagen istället för frukost och lunch. Sedan äter vi alltid middag tillsammans hela familjen på kvällen. Eftersom jag mer eller mindre är gift med min dator så rör jag mig väl fram och tillbaka till kylskåpet ett par gånger om dagen. Eller när jag åker till skolan, då går jag hundra meter från bilen till tåget. Vissa perioder har jag magkatarr, andra perioder lever jag på kaffe och ibland skriker min kropp efter råris och bönsallad. Som jag inte ens tycker smakar gott liksom. Jag är usel när det kommer till att sköta om min egen hälsa. Jag ska bli bättre på det.

Gymnastik på elitnivå

Thu, 02 Feb 2012 23:05:00 +0100

I dag orkade jag faktiskt inte ägna en halvtimme åt tjat om påklädning på barnens förskola. Istället gick jag dit och sa: "I dag står det i min kalender att är det en muffinsdag." Då gick påklädningen fort. Mutor är väldans bra ibland. Speciellt när de små liven inte förstår själva att de mutas. Så först bakade vi muffins. Sedan drog vi fram en madrass och gymnastiserade ett par timmar. Eller jag gjorde väl en kullerbytta. Sedan satt jag mest i soffan och agerade publik tillsammans med en Nalle Puh i människostorlek. Man tager vad man haver som dejt när man ska titta på gymnastikuppvisning på elitnivå. Alva räknade muffinsen innan hon gick och la sig. “Så att du inte går och tjuväter medan jag sover”, sa hon och tittade på mig. Nänä... ibland känns det som jag lever under samma tak som en liten kommunist. Så har hon lärt sig stå på händer också. Bara lite sådär för sig själv helt plötsligt. Föräldrarna applåderar och överväger att ringa in en rysk coach som kan drilla henne till framtida OS-medaljör.

Mamman plockar pluspoäng

Wed, 01 Feb 2012 23:18:00 +0100

Och här sitter jag i min ensamhet och äter glass. Tomas är på väg hem från hockeymatchen på AXA och grisarna ligger och trynar sedan länge. Eftermiddagen har väl inte varit sådär jäkla kul ärligt talat. Soffis lekte att hon lagade mat ute i vardagsrummet och slet sönder alla blommor och tryckte ned dessa i sin lilla dockservis. Ett litet obevakat ögonblick tog det medan jag stod vid kylskåpet ute i köket och halsade coca cola för att inte bli påkommen. Medan jag dammsög upp blomjord och snyftade lite tyst över blomsterdöden bestämde sig Soffis för att rota i min väska. En fin och ny och dyr puderdosa från MUS hittade hon. Och när jag tre minuter senare klev ut i köket så var dosan tom. Men Soffis själv var fint insmord i glittrande brunt pulver. Sedan vägrade Alva borsta tänderna. “Jag bestämmer över min egen kropp”, sa hon och vägrade öppna munnen. “Förvisso”, svarade jag. "Men även i en demokrati finns det en statsminister och i den här familjen är det jag." “Nähä för han som bestämmer i Sverige heter Fredrik”, sa Alva och höll fortfarande handen över munnen. “Men då leker vi att jag är Fredrik. Du kan få vara Sven Otto Littorin eller nått”, sa jag som tröttnat på leken. “Gapa nu”. Min trögtänkta hjärna tänkte liksom inte på morgondagen. Dagen då Alva går till förskolan och berättar att hennes mamma liknar henne vid Sven Otto Littorin. Jag känner i hela kroppen hur jag plockar pluspoäng... Och nej, han är ingen minister längre, jag vet. Jag var trött och tog bara ett namn ur luften. Den här mamman kan det här med demokratisk uppfostran...

Bra saker och mindra bra saker

Wed, 01 Feb 2012 12:33:00 +0100

Saker som jag gillar just nu: Ben and Jerry’s jordgubbscheesecake*att jag tycker journaliststudierna är roliga igen*Att ingen skäller på mig för att jag äter sex stycken chokladbiskvier till frukost*Att det bara är en månad kvar tills jag åker till London*Mina batteridriva vaxljus som barnen varken kan välta- eller blåsa ut*Mitt ha-begär efter vitmålade träplankor som fondvägg i köket*Att jag inte har magkatarr. Saker som jag ogillar just nu: Att jag har fruktansvärt uselt tålamod och vill att allt ska hända fortfortfort hela tiden*Att jag dricker kaffe så långsamt så det hinner bli kallt innan jag ens hunnit dricka halva koppen*Snö*SJ*SL*Att jag inte har någon aning om hur min höst kommer se ut*Att jag sjönk så lågt i min studieprestation förra kursen att jag är osäker på om jag ens kommer bli godkänd.

Frihetsberövad

Tue, 31 Jan 2012 14:11:00 +0100

Jag är inte sjuk. Jag har inte struntat i bloggen. Jag har bara drabbats av SJ förstår ni. Det där färdmedlet som säger sig ta en från punkt A till punkt B. Det är bara det att SJ igår bestämde sig för att ta mig från punkt A till Ö istället och strunta i mitt lilla B. Helt ofrivilligt blev jag och några hundra resenärer frihetsberövade igår eftermiddags. Först gick inga tåg alls från centralen. Sedan gick ett som alla trängde sig på. Dock bestämde sig SJ mitt under färden att lägga om hela sträckan. “Ni som skulle åka till Vagnhärad och Nyköping får följa med till Norrköping istället så ordnar vi ersättningsbussar därifrån”, skrek konduktören. Men då blev alla resenärer arga och krävde att vi skulle få kliva av tåget som gjort ett ofrivilligt stopp i Järna. Efter ganska mycket tjafs fick vi komma av och ordna så att vi kom hem på egen hand. Jag som till och med övervägde att spela psykiskt sjuk och slå sönder tågdörren. Det slapp jag. Jag ringde Tomas, Tomas ringde svärmor och svärmor som var på väg hem från jobbet hämtade upp mig. Det enda som var lite trevligt mitt i allt kaos var att jag sprang på Marie, hon som äger barnklädesbutiken Busfröt här i Trosa. Hon hade varit på klädmässa och jag fick en sneakpeak på kommande klädkollektioner. Busfröt måste ni besöka om ni har vägarna förbi Trosa. Idag här jag bara hemma och kladdar med en hemtenta. Gårdagens resa tog på krafterna. Mascaran som jag kladdade på mig för trettio timmar sedan ligger numera under ögonen och dessutom borde jag verkligen duscha. Men det är ett senare problem. Tomas brukar i varje fall aldrig ligga och mysa i min armhåla. Konstigt nog. Ja hej hej...

Kärlek och krumelurpiller

Sat, 28 Jan 2012 22:35:00 +0100

Alva, Soffis och jag fortsatte vår blomsterexpansion till hemmet idag genom att spendera hela förmiddagen på Blomsterlandet. Just nu känner jag att livet hade blivit så himla mycket trevligare om jag bara hittade ett vitt litet piedestalaktigt blomsterbord till vardagsrummet. Fast vart hittar man sådana mitt i vintern. Butikerna verkar inte hålla med mig om att det är vår. Tyvärr. På eftermiddagen tog 3/4 av familjen sovpaus i soffan. Den enda som inte slocknade var Alva. Istället väckte hon oss en timme senare efter att hon plockat undan i alla rum och kokat kaffe till sina trötta föräldrar. “För att jag älskar er så mycket”, sa hon när Tomas och jag rörda till tårar satt i soffan med våra kaffekoppar. Önskar att det fanns ett krumelurpiller på riktigt som gjorde att hon stannade i den här ålder för den måste verkligen vara ultimat. All den tid, kärlek och det tålamod man gav under de hemska trotsåren får man plötsligt tillbaka. Världens bästa femåring. Bli aldrig större är du snäll. Eller bli åtmistone inte tonåring för det verkar ganska jobbigt att vara förälder till en sådan. Och jag som knarkar trädgårds- och inredningstidningar. Och kaffe, snus, kakor, värme, ljus och kärlek. Dä ä gräjer dä.

Fredag

Fri, 27 Jan 2012 16:39:00 +0100

Det är fredag. Alva har fått sin dagbok med nyckel och lås som hon ska skriva hemligheter i. Soffis har fått play-do i pastellfärger och har lyckats med att inte blanda ihop alla färgerna till en brun färggegga, och jag känner att jag ligger i fas med studier och tentor. Dessutom har Sofie gått utan blöja hela eftermiddagen och bajsat/skitit/you name it på toaletten och Alva matchar inredningen i vardagsrummet. Lite kaffe och kylskåpsätande så är dagen komplett. Alla rummen har fått nya blommor i sina krukor. Rosa blommor. Soffis har redan pillat sönder de i barnrummet.

Och så grät vi

Thu, 26 Jan 2012 22:54:00 +0100

I dag har vi haft gråtdag. Tomas syster åker hem till USA i morgon och det känns konstigt och tomt. Det är mycket roligare att lämna än att bli lämnad. Alva var arg hela eftermiddagen över detta: “Dumma faster”, gick hon runt och sa. När Emma sedan sa hejdå och skulle åka från oss så började Alva gråta hejdlöst. Och då började jag också gråta. Jag blir fruktansvärt bölig när något av barnen är ledset på riktigt. Deras tårar blir mina tårar. Sedan grät vi allihopa och lovade att skype:a snart. Soffis som fick en pippidocka av sin faster i tidig födelsedagspresent kunde inte alls förstå varför alla var så ledsna. Istället stod hon på en stol i köket och sjöng pippisånger tills det var läggdags. Det blev en lång läggning i kväll. Inte förrän jag läst två kapitell om hur stormar uppkommer i ett av Alvas uppslagsverk blev hon riktigt glad igen. Mina fina jätteroliga och fantastiska barn.

En jävla bitterfitta

Wed, 25 Jan 2012 22:29:00 +0100

Jag står på centralen och nästa tåg mot Vagnhärad går inte förrän om en halvtimme. Jag vill hem och slippa trängas med alla stressade pendlare. Dessutom är jag redan irriterad för i morse när jag rotade runt i strumplådan så var alla strumporna slut. Och inne i badrummet tornar ett tvättberg fram ur tvättkorgen. Likt en aktiv vulkan väller de smutsiga kläderna ut på golvet när jag försöker balansera en smutsig liten tröja i storlek 92 allra överst i smutshögen. “Vad är det som är så svårt att fatta när det kommer till att tvätta kläder?” fräste jag till Tomas innan han åkte till jobbet. "Är det så att du tror att någon svingar med ett litet jävla trollspö när du är på jobbet och så hux flux så är alla kläder rena? För jag fattar inte hur du tänker när du inte på eget bevåg tar intiativet till att fylla en maskin." Jag tvättar mer än vad Tomas gör. Och det stör mig. Ännu mer stör det mig att jag inte får någon respon när jag säger det med min arga röst. Tomas är bara tyst när jag skäller. Jag går in på Pocket shop för att slå ihjäl lite tid. Jag plockar upp en chic lit-bok och blir plötsligt ännu argare på precis allt och alla. Inte ens en jävla chic li kan jag läsa längre. För jag blir provocerad av den rosa hubbabubbadrömmen innehållande småroliga glamourösa kvinnor som blir kära i elaka killar, som så många tjejer tutar i sig och identifierar sig med. Och i slutet när den småroliga tjejen träffar en snäll kille så löser sig plötsligt hela livet. En cynisk jävla kärring är vad jag har blivit. Ju mer bildad jag blir, desto mer ifrågasätter jag samhällets snuskiga könsnormer. När jag plockar ut min fil. kand. kommer jag vara den bittrast kvinnan i världen. Och det är då jag ser Bitterfittan. Boken som jag läste för ett par år sedan och som sedan glömdes bort, fortfarande nedpackad i en flyttlåda efter någon flytt. Så jag köper boken igen. Jag sträckläser den på tåget hem. 200 sidor äter jag mig igenom på en timme för jag läser böcker snabbare än de flesta. När Tomas kommer hem på kvällen får han boken i present. Så just nu sitter han här bredvid och hummar i sin bitterfittanbok och säger sig förstå varför jag blev så förbannad i morse när han inte gav mig någon respons. Själv ser jag på fördummande teveprogram. Det räcker med bildning och bitterhet för mig i dag. En bitterfitta som i eftermiddags hade det stora samtalet om ägg och spermier med den äldsta dottern när denne frågade om hur barn blir till. Och vad glad jag blir över att hon vågar fråga om allt hon undrar över. Vegetarisk tortelini med mozzarellasallad och ruccola. Vi försöker bryta familjens eviga falukorv- och köttbulleintag.

Vi äter snö

Tue, 24 Jan 2012 22:46:00 +0100

Vi gick och letade upp en snöhög att åka pulka i efter att jag plockat upp barnen på förskolan. Eller Alva åkte pulka, Soffis åt mest snö. Själv försökte jag göra en snöboll i storlek large. Soffis älskar att äta snö, tyvärr. Misstag man får sota för efter att ha gett henne isbitar på pinne och sagt att det är glass. I dag åt hon med så stor förtjusning att jag själv blev sugen på att smaka lite. Sedan kom Alva på mig och förbjöd mer snöätning. “Man kan bli sjuk faktiskt”, sa hon strängt. Känslan när man inser att ens barn är smartare än en själv...

Skolval...

Tue, 24 Jan 2012 22:04:00 +0100

Det är nu man börjar fundera över vart de där åren tog vägen... Jag kommer ha ett skolbarn innan jag ens fyllt tjugosex. Förvisso inget att skryta med att bli på smällen som artonåring, men satan vad skönt det är att ha småbarnsåren avklarade. Att hon dessutom artade sig till att bli annat än en galen apa, med tanke på att hon har mig som mor är bara ett plus i kanten. Och de där dumma orden som alla pumpar i en den första tiden som förälder: “Njut, för den tiden kommer aldrig tillbaka”, det är bara skitsnack. Jag har aldrig förstått njutningen i att ha ett kräkande litet kolli som håller en vaken halva nätterna. Hellre njuter jag av att utvilad föra intellektuella samtal med en femåring. Det är liksom nu man skördar frukten.

Vanlig måndag

Mon, 23 Jan 2012 19:21:00 +0100

Jag har varit inne i en riktigt dum period de senaste dagarna. Då jag inte alls känt för att göra någonting förutom att titta på teveserier och äta chips. Det måste vara vädret. All snö som ger mig klaustrofobiska känslor för jag har suttit inne och ugglat på resebolagens hemsidor minst tre gånger per dag. Igår besökt vi visserligen IKEA och köpte ett nytt skoställ. Barnen lyckades ju bryta sönder det förra i höstas och använde stålpinnarna som svärd så vi tvingades slänga ut det. Nu har vi istället köpt ett i järn. Lycka till att bryta sönder det, ungjävlar! (och så får man aldrig säga till ett barn på riktigt) Förresten är IKEA inte ett ställe att rekommendera på helger. Dessvärre är mitt IKEA-minne likamed noll och allt jag minns från tidigare besök är rosa doftljus och vita kuddfodral. Tills jag står i rulltrappan på väg upp för ännu ett besök det vill säga. Då kommer långa köer och trängseltrauman tillbaka, men då är det försent att vända om. Nu måste jag lära mig. Besök aldrig IKEA på en helgdag, Julia. Point taken. Idag hämtade jag ut mitt försenade pass hos polisen i Södertälje. Och jag såg visst lika galen ut på fotot som jag mindes. En föreläsning i skolan hann jag med också. Och en lasangemiddag tillsammans med familjen. Nu ska vi lägga barn. Sedan ska jag äta chips. Bara så ni vet.

Ut och svira

Fri, 20 Jan 2012 18:25:00 +0100

Nä nu dumpar jag man och barn och åker in till Stockholm och svirar med några kompisar. Handväskan är renrensad från blöjor, gamla snorpapper och granbarr (jag säger ju att de där jäkla barren från julgranen letar sig in precis överallt). Om jag lyckas hålla mig vaken. Tomas var ute med jobbet i går så jag höll jour här hemma och klev upp vid vargatimmen 07.00 i morse. Fyra timmars sömn fick jag eftersom jag i går kväll råkade fastna i den där nya serien Revenge. Mycket dumt. Nä nu åker jag. Hej med er.

Kalasa tills man dör

Thu, 19 Jan 2012 15:00:00 +0100

Jag har bestämt mig för att bli en ekonomisk person nu eftersom jag verkligen vill plugga i USA i höst. Och eftersom det kommer kosta ganska mycket att ta med hela familjen dit så försöker jag numera tänka på vad jag köper. För att minska på utgifterna liksom. Som i går; jag blev sugen på att äta prinsesstårta. Istället för att då åka ned till konditoriet i Trosa och köpa en tårta för 210 kronor så åkte jag istället till Vagnhärad och köpte mig en för 140 riksdaler. Ekonomiskt tycker jag. Men inte Tomas. “Kunde du inte bara köpt en liten tårtbit istället?” sa han när jag berättade om hur mycket pengar jag sparat in åt oss genom mitt tårtköp. Men ett tårtkalas blir inte detsamma om man bara köper en liten tårtbit tycker jag. Dessutom rimmar små tårtbitar illa med mitt motto “livet är en daglig fest”. I går fick barnen vara med och kalasa på tårtan. För att fira att vi övervunnit Magsjukan Den Förskräckliga. Alva håller på att tappa en tredje tand. De växer så fort de små odågorna.

Familjen matar ankor

Tue, 17 Jan 2012 23:09:00 +0100

Isolering: Dag nummer fyra. Tillstånd: Friska men smittosamma. Känsla: Klaustrofobisk. I dag gick det inte ens att muta barnen med att de fick hålla i fjärrkontrollen till teven. “Jag vill till dagis”, var det uttjatade mantrat. Och: “Du är dum som säger att jag inte får leka med kompisar.” Nej men tack då, påfrestande små ligister. Så jävla roliga är ni faktiskt inte heller så att jag frivilligt sitter instängd med er i en lägenhet i fyra dygn. Så svarade jag inte nej. Men det var vad jag tänkte. Kanske. Lite. Ett par väldigt långa timmar senare gick vi ut i varje fall. Men för att undvika folksamlingar tog vi bilen ned till hamnen. “Vi kanske till och med hittar ett par ankor att mata också”, sa jag till barnen innan vi åkte. Jolanda som hörde mina ord var snabb med att plocka med sig den nyinköpta limpan som låg på köksbänken. (Note to self: Köp nytt bröd) Och visst hittade vi en liten anka att mata. Det var bara det att den lilla ankan började skrika och sekunderna senare hade vi ett femtiotal små ankor runt oss som skrek och ville ha bröd. De klev på våra fötter bara för att få tag på brödet. Alva skrek av panik och försökte gömma sig. Soffis skrek av lycka och försökte istället fånga de smutsiga små fåglarna. Det var några turbulenta minuter där innan änderna tryckt i sig vår nyinköpta formfranska och övergav oss. Sedan åkte vi hem och åt semlor. Vi passade på att leka lite i lekparken också. Sedan attackerades vi av hungriga änder... Efter det åkte vi hem och åt semlor. En semla om dagen är bra för magen // Jättegammalt ordspråk från vikingatiden.

Näste unge till rakning...

Mon, 16 Jan 2012 23:03:00 +0100

Eller kanske inte rakning, kräkning är väl ett bättre ord. Fast Soffis kräks i varje fall inte. Hon är magsjuk på det andra sättet. Jag tror jag har kommit på varför jag själv aldrig drabbas av maginfluensa. Det måste bero på all coca cola jag dricker. För ni har väl hört talas om det gamla knepet? Att dricka avslagen cola för att den är stoppande? Det måste vara mitt ohälsosamma leverne som håller mig så frisk. Så klok jag är. Jag visste väl att det skulle löna sig att leva osunt. Minns ni förresten min blocketannons jag lade ut för ett par veckor sedan? Den har förstört min mail. Det var så många som ville köpa böckerna så att inkorgen gick sönder och mailen tror nu att alla inkommande mail är spam. Så i kväll ryker annonsen. Dessutom inledde nästan alla intressenter sitt mail med: “Jag måste tyvärr köpa din tråkiga bok”. Och den meningen var bara rolig i mitt huvud när jag skrev annonsen. När jag publicerat annonsen insåg jag ju att den var jättetråkig och den blev ännu jättetråkigare efter att ha öppnat 213 mail som alla innehöll de orden. Jag hade en fin tröja på mig i dag. Sedan insåg Soffis att hon hade blåbärskladd runt munnen och använde min tröja som servett. Tack Soffis. När jag är gammal och ligger på hemmet och snaskar katrinplommon så blir det pay back.

Spädbarnsinfluenser

Sun, 15 Jan 2012 23:05:00 +0100

Jag måste säga att föregående natt hade starka influenser av spädbarnsår. Det vill säga; kräkbarn som vaknar en gång i timmen hela natten. Utom Soffis då, barnet som sovit sig igenom sina snart två år i jordelivet. Med henne slapp vi alla påsar under ögonen. Dock var det hon som bidrog till mitt nuvarande partytrick “snurrande och sladdrande tuttar”, men det är en annan historia. I dag har vi i varje fall sluppit några kräkhistorier. Och Soffis och Alva laddar upp för en måndag tillsammans med sin moster som kommit hit som räddande ängel så att de ömma föräldrarna kan åka till jobb och viktiga föreläsningar och dricka kaffe. Kanske att de små liven jagas iväg till förskolan på tisdag. Vi får se. Nu ska jag ägna ett par timmar åt att läsa förundersökningsprotokoll tänkte jag. Det är så rysligt spännande att se hur poliserna drar åt snaran kring mördaren under förhören. Hade jag inte planerat en karriär som murvel så hade jag nog blivit polis. De verkar få fika så mycket tycker jag. Ja jävlar.

Maginfluensa nr.1 år 2012

Sat, 14 Jan 2012 18:41:00 +0100

“Jag mår så illa”, sa Alva för ett par timmar sedan när vi satt i soffan hemma hos Tomas moster. "Det måste ha varit den där chokladbollen som jag åt tidigare som jag inte tålde." Då åkte vi hem. Magsjuka är nämligen det värsta jag vet och eftersom det är kräktider så tyckte jag att det var onödigt att chansa och stanna kvar. Trots att vi just var till att bli bjudna på helstekt oxfilé. Klockan 17.01 så kom kräket. Klockan 17.03 stod jag på Ica och köpte tvättmedel, skurmedel, diskmedel och desinfektionsmedel. Och en påse godis. Det är ju trots allt lördag och det var ju inte jag som kräktes. Jag skurar och tvättar. Tomas har som uppdrag att ta hand om alla kräkhinkar och att se till att Soffis inte försöker hoppa på sin systers mage. Jag får nämligen kväljningar av att se kräk numera så jag håller mig på avstånd. Vi har ett par skrämmande dygn framför oss. Men nu kan vi bocka av maginfluensa nummer ett för i år i varje fall. Jag som var bjuden på tårtkalas och allt i morgon.

7,5 poäng ljug

Fri, 13 Jan 2012 22:05:00 +0100

30 poäng Journalistikvetenskap avklarade då. Om jag klarade tentan i dag vill säga. Vilket inte alls är säkert. Eftersom jag aldrig tidigare har ljugit mig igenom en hel tenta. Jag brukar alltid råka ut för att jag inte har en aning om en-två frågor, men det löser man ju genom att skriva ihop lite ljug. Tack vare mina briljanta lögner har jag aldrig fått ett lägre betyg än B på en tenta. Men dag satt jag mest och åt muffins och skakade på huvudet åt alla frågor. “Men jag kan väl likväl passa på att ljuga lite på alltihop istället”, mumlade jag för mig själv. Så det gjorde jag. 7,5 poängs ljug har jag plitat ihop idag. Om jag får ett högre betyg än D så är jag mäkta imponerad över min egen ljugarteknik. Eftertentalunch på Vapiano, dagishämtning klockan 14.45. Sedan promenerade vi hem, barnen och jag. “Jag ska bara vila ögonen lite. Titta ni på teve tre timmar i sträck”, mumlade jag innan jag slocknade på soffan med ett halvt öga öppet. Ett par timmar senare ryckte jag dock upp mig så i kväll har vi varit hemma hos Tomas mamma och ätit tacos. Alva ville sova över så det fick hon. Soffis och jag plockar upp henne i morgon förmiddag när Tomas åker in och jobbar ett par timmar.

Saker som jag gjort

Thu, 12 Jan 2012 22:28:00 +0100

Dagen innan en tenta brukar jag gå runt och känna mig som en idrottskvinna på elitnivå. Jag mjukpluggar, spänner musklerna varje gång jag går förbi en spegel, tänker på vilken fantastisk hjärna jag har som kan memorera så mycket information och så dricker jag mycket kaffe. Det där med att panikplugga dagen innan har aldrig varit min grej. Antingen kan jag det eller så kan jag det inte och min förvirrade hjärna hade bara börjat blanda ihop allt om jag satt mig ned och råpluggat. Så idag har jag: *Kokat mina vigselringar i vatten tillsammans med ett halvt saltkar och lite aliminiumfolie bara för att undersöka om ringarna skulle bli glansiga. Det blev de. *Åkt till Ica och i fem minuter stått och försökt räkna orangea godisar i alla gott & blandat-påsarna. Malaco tenderar att vara snåla med just den sorten nämligen. *Spelat Fia med knuff på nätet med två fransoser och översatt allt de skrivit till varandra i chatten i google translate. *Ställt mig på vågen inne i badrummet och vägt mig. *Kissat och sedan vägt mig igen bara för att jämföra skillnaden. *Halsat två glas coca cola och vägt mig ännu en gång för att undersöka viktuppgången. *Hämtat barnen på förskolan. *Fått besök av Tomas syster och kusin. De är inte en och samma människa alltså. *Ätit jättetorra bullar som jag hittade intryckta i skafferiet. *Ätit pistagenötter. *Funderat över hur det kommer sig att ingen forskare ännu inte kommit på ett piller för oss människor som inte tycker om att äta mat, frukt och grönsaker. Ett piller som gjorde att man ändå fick i sig alla fetter och vitaminer och som gjorde att man inte gick ned i vikt bara för att man råkat glömma bort att äta nyttigheter. Just det. Soffis hittade en tub med idominsalva. Hennes snälla faster och fasters kusin var inte sena med att lära Soffis att salvan även kunde fungera som läppstift. Två år och beroende av idomin. Jaja, hellre att hon går igenom en idominperiod nu än om tolv år.

Eye of the tiger

Thu, 12 Jan 2012 09:02:00 +0100

Att morgonens första klara tanke som for genom huvudet var att “lite Eye of the tiger vore ju inte fel”, kändes himla fint. Det är en underskattad låt som man borde spela oftare för sig själv för att komma in i rätt humör. Om det så bara handlar om att försöka frakta i väg sura barn till förskolan, tentaskrivande eller att man bara hittar två stycken chokladbitar i kylskåpet att äta till frukost eftersom man vaknat någon gång under natten och tydligen tyckt att det lät så himla trevligt att kliva upp och stå framför kylskåpet och trycka i sig choklad. Ville bara säga det. Eye of a tiger. Vilken pepp.

Fixat ännu ett tjusigt pass

Wed, 11 Jan 2012 12:24:00 +0100

I dag har jag suttit hos polisen hela förmiddagen. Jag skaffade mig ett pass. Det behövs när jag skickar in min ansökan till universitetet jag vill in på till hösten. Och för att jag sedan ska kunna söka ett Visa på ambassaden. Den roliga passpolisen kände igen mig. Det har varit några turer där de senaste åren med passansökningar till barnen, mitt leg som gick ut, jag som bytte namn efter giftemålet och fick förnya EU-legitimationen. “Hej Julia, så du är här igen”, sa hon när jag kom. “Jajemen, men den här gången skulle jag vilja ha ett fint kort tack”, svarade jag då. “Annars tar vi om det som vi gjorde förra gången”, sa passpolisen snällt. Då tyckte jag att de 35 personerna som stod i kö efter mig såg lite irriterade ut. Men inte heller den här gången blev det fint. Jag har svårt att stå still i flera sekunder och dessutom tänkte jag på hur roligt och hemskt det vore om jag tog ännu ett jättefult identifikationsfoto. Så givetvis började jag skratta för mig själv i samma stund som kameran sa klick. Ungefär så här såg det ut: Om fulhet vore ett brott så skulle det där fotot åkt in på livstid. Men det är fint att tänka på att när jag fyller 35 och kanske genomgår en ålderskris, så kan jag ju alltid glädja mig över att jag i varje fall får byta passbild.

Min nya racebil

Mon, 09 Jan 2012 22:21:00 +0100

I dag har jag fått en ny bil. Min förra racebil har vi sålt. Den var en automat men nu när jag är en mogen förare som insett att det är roligare att acellerera med en manuell så har jag skaffat mig en sådan. “En liten Mini Cooper ska jag ha”, sa jag bestämt när jag för ett par månader sedan beslutade mig för en ny bil. En sådan bil har jag velat ha sedan jag såg The italian job och bestämde mig för att bli ärketjuv. Men det tyckte inte Tomas. En sådan bil var för dyr att köpa nu när vi ska ut på roligheter hela hösten. Så jag fick en liten Fabia. Men den är röd och har vitt tak i varje fall. Precis som en liten Mini Cooper. + Den är röd. + Den har ett vitt tak. Jag måste trycka på knappar för att byta radiokanal – till och med inredningen har det snålats på. Tomas säger att det är förbjudet att sno någon annans mini coopermärke och försöka klistra fast det över skodamärket. Det är svårt att trycka på knappar och växla samtidigt. Jag kommer förmodligen döda någon redan i morgon bitti när jag åker till skolan. Men så är den ju röd. Och så har den ju ett vitt tak. Så den kanske inte är så hemsk ändå.

En tredje liten gris

Mon, 09 Jan 2012 13:49:00 +0100

Det kändes inte alls bra i morse när Tomas och barnen väckte mig för att säga hej då. Det har ju varit kul att vara hemma med grisarna under de här veckorna. Nu är vi tillbaka i vardagen. Jag vräker i mig chokladtårta, häller i mig kaffe, läser mig blind i kursböckerna och har ont i magen över hur jag ska hinna med tentor, seminarier, dagishämtningar och kvällsbestyr från och med nästa vecka då jag bara kommer ha föreläsningar på eftermiddagar. Det är inte roligt. Och Tomas som helt plötsligt släpper bomben: “Men hade det inte varit mysigt att skaffa en tredje gris?” Grisar är öknamnen vi gett våra avkommor. Vi tänker alltså inte bli bönder.Och jag som svarar: "Aldrig i helvete så länge som jag pluggar. Och aldrig i helvete så länge jag inte har ett fast jobb inom den bransch jag vill in i efter studierna. Och aldrig i helvete att det blir tal om grisar innan jag har gjort karriär." Så om Tomas vill ha en gris till så får han skaffa en riktig gris. För när jag når min topp lär jag väl nästan befinna mig i klimakteriet. Dessutom vill jag lägga fokus på kommande höst utlandsstudier. Då är det Tomas tur att sköta om kreaturen hela dagarna medan jag fokuserar på plugg. Två små grisar. En i varje hand. En till varje förälder. Vad sjutton skulle vi göra av en tredje? Den mista grisen som tycks lida av narkolepsi och får för sig att somna lite där hon känner för det.

Soffis vision av städning

Sat, 07 Jan 2012 22:41:00 +0100

I dag har vi städat. Vi har haft besök av ett par vänner och deras två barn under eftermiddagen så det kändes som det var dags att städa undan allt skräp som samlats bakom soffan under jullovet, för att undvika att våra gäster skulle riskera drabbas av andningsnöd när de kom in i dammet. Alva och Soffis rum hann dessutom städas tre gånger innan gästerna kom då Soffies vision av städning är att hela golvet ska vara täckt av leksaker. Min lillebror är här nu och ska sova över. Vi har tittat på Gladiatorerna och jag har övervägt att byta yrke till gladiator istället bara för att det verkar så roligt. Det ska vara självaste satan att jag ska vara så lättpåverkad när det kommer till yrkesval. Tänka sig att den där triggande studiemotivationen kom tillbaka ändå. Flera dagar tidigare än jag beräknat.

Fulast möjliga lägenhet

Fri, 06 Jan 2012 19:56:00 +0100

I dag har vi varit på ettårskalas hos... nu ska vi se... Min mans mosters dotters son. Mina barns syssling torde sig födelsedagsbarnet vara va? Soffis trodde dock att alla presenter var till henne och blev arg när hon inte fick sno alla paket från kalasbarnet. “Dä ä mina”, skrek hon vid presentöppningen och försökte i panik stjäla till sig presenterna med våld. Hon har inte lärt sig säga “r” ännu, mitt lite mindre begåvade barn. Egentligen borde min försoffade hjärna studera flitigt inför nästa veckas tenta, men vad gör jag? Sitter i soffan och stirrar med tom blick på en Disneyfilm och äter chips. Jag har tappat motivationen totalt. Men den bör komma tillbaka på måndag lagom till att ytterdörren smäller igen och jag befinner mig ensam hemma. Jag har gjort värre saker än panikpluggat inför tentor, så att bekymra mig känns bara onödigt. Det löser sig. Dessutom är det mycket roligare att leta efter fulast möjliga lägenhet i staden vi flyttar till i höst och lura Tomas att vi ska bo där. Alva med munnen full av kakor. Och här satt jag. En bild utan tårta, kors i taket. Det här är barnens svägerska. Så här ser min man ut. Om ni klipper av håret. Och gör näsan lite större. Och föreställer er henne med kraftigare ögonbryn. Och gör henne bredare. Men storleksmässigt är de ganska lika på längden. Nästan. Det blev visst en rolig dag i dag också.

Det sa slurp

Thu, 05 Jan 2012 22:09:00 +0100

Sista dagen ensam tillsammans med barnen på jullovet. Att återgå till vardag på måndag kommer bli segt. Vi har försoffat oss allesammans med 12-14 timmar sömn per natt. Till och med Alva, den morgonpiggaste av oss kan ligga och snarka till klockan nio. Dagens ansträngning bestod av att gå till affären och att leta efter Barbourjackor till mig. Det tyckte barnen var roligt. Jag har fostrat dem väl. Liksom jag har lärt dem att älska det vita köttet när vi äter kyckling så att jag slipper dela med mig av kycklingklubborna. Man får inte vara dum, som min syster brukar säga. I morse hittade jag förresten en del litteratur från komvux som låg och skräpade i en låda så dem har jag lagt ut på blocket. Det blev en populär annons för hälften av böckerna har redan rykt. Vill du också köpa trista böcker? Då klickar du på länken nedan. http://www.blocket.se/sodermanland/Trist_komvuxlitteratur_for_billig_peng_38001456.htm?ca=12&w=1

Saker som går emot

Wed, 04 Jan 2012 11:21:00 +0100

Saker som går emot vår eventuella långtidsvistelse utomlands just nu. 1. Att försäkringskassan har ett övre tak när det kommer till föräldrapenning. Ett riktigt uselt tak dessutom som skulle innebära att vi skulle tvingas vrida på varenda krona när vi var borta. Man lever efter sina tillgångar, så är det bara och våra utgifter i Sverige skulle ju inte minska i annat än mat och färdkostnader. Däremot skulle vi ju få försämrade inkomster i och med föräldrapenningens usla tak, dubbla boendekostnader i form av lån och räntor (i Sverige) och en hyra (i nya landet). Jag tror jag måste hitta mig ett jobb under sommaren ifall vi ska få det här att gå runt. 2. Kommunen är inte särskilt sugna på att låta två förskoleplatser stå tomma i ett halvår och tycker att vi ska säga upp dem. Jag hävdar att vi borde ha rätt till platserna eftersom anledningen är föräldraledighet. Men om jag har rätt, det har jag ingen aning om. Vi ligger i en liten mailkonflikt just nu, kommunen och jag. För att muntra upp oss så låste jag in barnen och mig själv i badrummet och målade med fingerfärg på alla väggar. Sedan målade vi Soffis. Riktigt tjusig blev hon om jag får säga det själv.

Lite kylskåpsätning och arga röster

Mon, 02 Jan 2012 22:49:00 +0100

Ohyggligt vad det tog emot att öppna den överfulla skolmailen ikväll. Den som fått stå stängd och förträngd i ett par veckor medan jag levt i förnekelse. Hur gick det här till? Jag som för det mesta älskar skolan? Att plugga är ju det som profilerar nästan hela mitt jag. Så tokigt. Dessutom ville inte barnen somna. Soffis vägrade vakna upp från sin middagslur tidigare i dag så hennes energi var på topp när vi bestämde att det var sovdags. Tomas körde Jolanda och Micke till tåget i Södertälje Syd just då så jag fick själv sitta och försöka läsa ett kompendium samtidigt som jag skulle hämta vatten till de envisa små demonstranterna när de skrek att de var törstiga, försöka säga till dem att inte reta varandra, förklara att jag inte alls var arg på dem utan bara ville ha studiero när de frågade varför jag lät så sur i det ömma tonläge endast en förälder kan besitta... När de tillslut somnat efter att jag wailat fram Ack så skön, tre gånger (det blir så mycket roligare att sjunga dessa uttjatade barnsånger när man får variera melodin) så firade jag segern med en snus. Efter lite kylskåpsätande som tröst och några chokladpraliner också så tog jag mig i alla fall igenom alla texter. Nu är jag trött. Note to self: Ge i fortsättningen fan i att sätta in en extra lång ledighet från förskolan i samband med en stundande tentamen bara för att framstå som en god förälder inför allmänhetens dömande ögon. Dagens tips: “buy aid” chokladpraliner. Dessa kan man äta med ett alldeles extra gott samvete.

Sista året

Sun, 01 Jan 2012 23:10:00 +0100

Första januari. God fortsättning till er alla. Jag hoppas att ni sett er Ivanhoe och inte utfört allt för ansträngande sysslor. Jag läste en gång i en bok en skröna om att allt man gör under årets första dag kommer man fortsätta göra resten av året. Så i dag lät jag Tomas göra alla hushållssysslor. Det är så mycket trevligare för mig att ha det så istället för en jämn fördelning. Sedan passade jag förstås på att äta godis, snusa och plugga också. Tyvärr har jag samtidigt varit extremt rastlös. Det är något som jag inte trivs med riktigt i livet. Det började i morse med att jag plötsligt insåg att det här året är det sista året som hela familjen är “fri”. Nästa år börjar Alva i första klass. Skolplikt och hela köret. Vi kommer vara låsta på ett helt annat sätt i många år framöver då. Och det finns ju så mycket som jag vill göra innan den här “låsningen”. Jag vill plugga utomlands, resa runt och göra roliga saker. Men kan man verkligen rycka upp ungar från hela deras liv i flera månader? Deras hem, deras leksaker, kompisar, vardag etc. Eller är fördelarna fler än nackdelarna? De får en fantastisk upplevelse, Alva och Soffis får lära sig ett nytt språk, de får nya erfarenheter, vi får komma bort tillsammans hela familjen... De praktiska detaljerna går ju att lösa. Och studierna på journalisthögskolan kan jag ju bara skjuta på ett halvår i sådana fall. Jag kan heller inte riktigt avgöra om detta bara är en av mina impulsiva fixidéer som jag kommer ha tröttnat på inom ett par veckor, eller om det verkligen är något jag vill på riktigt. Den som lever får se. I går var vi på nyårsmiddag. Soffis stod för underhållningen och sjöng karaoke. Alva gick till bords klädd som drake.... Och själv korvade jag mig i nyårsblåsan. Den ligger kvarglömd under sängen sedan i natt. Det kan den gott få ligga tills nästa gång jag har användning för den. Jag börjar verkligen få grepp om det där med compact living.

Nyårsresume

Sat, 31 Dec 2011 12:52:00 +0100

Det är dags för en nyårsresume. Vad har vi sysslat med under det här året? Skapat världsfred? Forskat fram mediciner som rädddar liv? Fått en gata uppkallad efter oss? Nä JANUARI Vi inledde året med något så betydelsefullt som att grädda våfflor. FEBRUARI Soffis fyllde ett år. Och så åt vi en massa gröt. MARS Det var dags för Tomas årliga bad. Jag tog väl körkort här någon gång också, till alla övriga bilisters förtretelse. APRIL Vi misstänkte länge att barnen hamnat i puberteten. Det visade sig dock vara vattkoppor. MAJ Någon i familjen började plötsligt bajsa teddybjörnar. Ett par intensiva veckor vill jag minnas innan vi fick fatt på förövaren. Det var Soffis. JUNI Vi tog sommarlov och levde på champagne. Jag minns inte ett skit från den månaden. JULI Jag tror jag såg någon film på teve den månaden. AUGUSTI Vi sov nog en del. Tror jag. Eller så verkade fortfarande champagnen. SEPTEMBER Jag lärde ut mina allra bästa sminktips till barnen. OKTOBER Jag försökte övertyga den där Mojje att han var fader till min förstfödda. Utan resultat dock. NOVEMBER Jag tränade flitigt på att sitta i samma ställning som modellen i BIK BOKs nya kampanj. DECEMBER Vi gjorde köttfärsbiffar. Det var gott. Tänk så mycket spännande vi hunnit med. Låt oss hoppas att även nästa år bjuder på lika många äventyr. hoppas hoppas

Nytt jobb

Fri, 30 Dec 2011 16:26:00 +0100

Jag har gjort mina naglar nyårsfina idag. Det var roligt. Faktum är att jag överväger att ge upp journalistiken för att bli nagelteknolog eller vad de nu kallar sig. Ja så gör jag nog. Vill ni ha lika snygga naglar som mig så är ni välkomna att maila. En tvåtusenlapp ska jag ha för besväret. Har ni sett något så flott tidigare va?

Shopping med Soffis

Thu, 29 Dec 2011 21:44:00 +0100

Jag kommar nog aldrig sluta förvånas över hur vi misslyckats/lyckats med Soffis. Eller egentligen är det väl hon själv som gör allt. Vi föräldrar sitter mest bredvid och kliar oss i huvudet. I dag fick hon följa med mig och min syster på en fyra timmar lång shoppingrunda. Trollet var som alltid glad under precis hela tiden. Blåste det kallt utomhus på henne, skrattade hon. Provade vi stora högar med kläder, satt hon bredvid i vagnen och applåderade. Hade jag inte råkat snubbla på vagnens hjul ibland så hade jag nog glömt bort att hon ens var med. När kommer tvåårstrotsen? När Alva var i Sofies ålder hade hon redan avverkat både tvåårstrots, treårstrots och sina föräldrars ömtliga nerver. Herregud, vi var färdiga för psyket alla tre vill jag minnas. Men inte Soffis. Hon blir ta mig fan fortfarande glad och tacksam över att hitta hundbajs på gatan. Alva körde jag till Norrköping, till sin mormor i morse. Hon satt alltså inte hemma i källaren under min roliga shopping. Köttfondue kan kännas så himla rätt en torsdagskväll i december. Och att avsluta kvällen med att leka Björnen sover i dryga timmen. Varför gör man inte det oftare liksom? (det är Jolanda på bilden. Hälsar Jolanda) På vägen hem körde jag över en björn. Och se så flott pälskrage den björnen gav min nya kappa. Tack björnis.

Lite lathet

Wed, 28 Dec 2011 22:25:00 +0100

Idag fyller min svärmor år så ikväll har vi varit där och firat henne. Tur hade jag också då det visade sig att flera av min makes släktingar ingått en antisockerpakt. Ohyggligt mycket tårta blev det därför över till mig på kalaset. Av oss fick svärmor uppladdningsbara batterier till sin hemtelefon. Presentförpaktningen bestod av en icakasse. Det var Tomas som köpte presenten. Man hade kunnat misstänka att det var jag som slagit in den dock (varför köpa inslagspapper när det finns toapapper på rulle liksom), men den här gången var jag oskyldig. Under dagen har vi varit hemma och såsat. Barnen har drabbats av lathet och vaknat vid niotiden de senaste mornarna så lathet har blivit temat som vi fortsatt ägna vår vakna tid åt. Fast väldigt snart borde jag nog öppna all den där olästa kurslitteraturen som just nu ligger och skräpar under min säng. Jag tog fel burk och råkade visst kräma in ansiktet med Jolandas tre gånger för mörka mineralpuder. Jag tyckte väl att jag såg ovanligt fräsch ut i badrummets dova belysning. Dock inte lika het när jag några timmar senare råkade gå förbi en spegel i dagsljus. Så kan det gå!

Nu vill jag ha vår

Tue, 27 Dec 2011 23:37:00 +0100

Jul i dagarna tre – skilsmässobarnens lott. En julafton hemma i Trosa med familjen och Tomas släkt, en juldag ute på landet hemma hos mamma och en annandag jul i Stockholms innerstad tillsammans med pappa och familjen på hans sida. Alla dagar lika härliga. Och olika för den delen. Julgodis har jag ätit så mycket att det faktiskt börjat göra lite ont i tänderna av allt socker. Och köttbullar, revbensspjäll och skinka har jag tröttnat på. Det är det enda jag äter på julbordet nämligen. Förut intalade jag mig själv att det även var gott med sill, men eftersom jag numera försöker vara ärlig mot mig själv så har jag insett att jag hatar sill. Så var det med det. Julklappar har vi fått också. Jag får ångest av att beträda tröskeln till barnens rum eftersom det ligger så mycket leksaker överallt som ännu inte funnit sin plats och städskrubbens dörr öppnar man på egen risk eftersom man kan råka dränkas under alla kartonger och presentpapper. Nu kan julen få ta slut tycker jag. Och eftersom julen är slut och julstämningen passé så kan vi hoppa över den där snön också. Nu vill jag har vår. Gärna mars med en gång för då sitter jag i London och pimplar te. En av julklapparna jag fick av Tomas. Jul hemma hos mamma Julafton nummer två. Julafton nummer tre. Ja, nu ser jag ju att bildens fokus ligger på några flaskor med sprit och i fantasin kan man ju tänka sig att julafton nummer tre urartade till en sjuhelvetes jävla spritfest. Så var inte fallet. De som drack, drack med måtta. Ingen dog och ingen slog. Inga barn traumatiserades. Julmat på julafton nummer ett. Den som inte upptäckt att man kan catera julbord är det synd om. Avslutar med bild på Soffis.Tio minuter innan hon blev rädd för jultomten.

God jul

Sat, 24 Dec 2011 11:01:00 +0100

God jul önskar familjen Fromhell. Vi klev upp vid sju i morse och åt julfrukost, klämde på alla paket och rockade loss till julmusik. Sofie fick i ett obevakat ögonblick syn på ett serveringsfat med chokladtryfflar som jag ställt på köksbordet. Hon drog i sig så gott som alla på samma gång innan hon kräktes ned både sig själv och bordet. Mumsigt. Hon har värre bordsskick än vad romarna hade under sina partaj när de levde. Nu är alla rena och fina utom jag som fortfarande hasar runt i smutsliga, lite lätt nedkräkta mjukisbyxor. Om en timme ska vi gå över gatan och äta jullunch med Tomas släkt. Kanske borde sätta lite fart. Dessutom måste jag leta redan på tomtedräkten som ligger ute i förrådet någonstans. Förra året var liksom ingen hit bland barnen när tomten kom i svart, glansig täckkappa och stor halsduk.

Elaka barn får inga julklappar

Thu, 22 Dec 2011 23:27:00 +0100

Alla julklappar är inhandlade, utom min. Förmodligen för att det är den enda klappen som jag inte har möjlighet att kontrollera. Fast jag har dock noga pekat ut tänkbara datum, bra flygtider och eventuella hotell för Tomas. Jag önskar mig en weekendresa alltså. Det är dags nu. Eller åtminstone nästa år. Soffis fyller snart två, då kanske vi har mod nog att göra ett litet snitt i navelsträngen. Både Tomas och jag har rest bort sedan Sofie föddes, dock har vi aldrig rest bort tillsammans. Sist vi åkte någonstans själva var när vi åkte till Paris och det är snart tre år sedan. Alva fick ett av sina berömda utbrott idag. Det var länge sedan sist hon vrålade så högt. Sedan grät hon och berättade att hon inte trodde tomten skulle ge henne några julklappar eftersom hon bråkat så mycket. Sånt gör mig förbannad. Det är inget vi har lurat i henne. Vad är det för skit att hota ungarna med indragna julklappar? Att hela december månad gå runt och få dem att känna skuld så fort de inte uppför sig som föräldrarna vill. Förstå vilken ångest det måste innebära för ett barn att gå runt och skuldbelägga sig självt. Det finns inga elaka barn, bara inkompetenta föräldrar. Nej då finns det bättre sätt att få barnen att uppföra sig. Själv föredrar jag att ge dem små elchocker. Silvertejp ska tydligen också fungera när de gastar. Nästa år måste jag nog börja gömma klapparna på något smartare ställe än inne i städskrubben/soptippen. Jag har svårt att se skillnad på vad som är julklapp och vad som är skräp eftersom man köper så mycket skit till alla så här i juletid. Sa jag det där högt förresten? Känn er hedrade alla släktingar som får julklappar av mig i år. Jag har verkligen valt era gåvor med omsorg. Så tillslut hittade paradisasken även hem till oss. Den kommer få sova i mitt nattduksbord i natt. Gottigotti.

God jävla jul

Tue, 20 Dec 2011 22:42:00 +0100

Efter en eftermiddag som inkluderat tågförseningar, tjugo meter lång kö på Ica tillsammans med en ettåring som inte fattar varför hon inte får äta upp allt godis som står och frestar på hyllorna, en matkasse som går sönder ute på parkeringen, en bildörr som smäller igen i mitt huvud så hårt att jag svär så högt att barnen börjar gråta och nu tror att tomten inte kommer ge mig några julklappar, borttappade hemnycklar på en mörk parkering, en julgransjävel med för tjock stam, en julgransfot som inte tål våld, en avsågad stam, en ny julgransfot och en julgran som redan börjat barra, så tackar jag för mig. God jävla jul. Jag är en oturlig händelse ifrån att skicka en brevbomb till jultomten. Vi hörs i morgon istället. Frostat miniäpple. Hittade ett gäng röda små prydnadsäpplen i en blomsteraffär på Karlaplan. När jag kom hem penslade jag äpplena med äggvita och rullade dem därefter i strösocker. Hade först tänkt hänga dem i julgranen, men det var innan jag insåg att även små äpplen väger en del. Vårt hem är på väg att svämma över av allt mitt jävla pyssel.

Pepparkakshustävling avgjord

Mon, 19 Dec 2011 22:49:00 +0100

Näst sista föreläsningen i skolan i dag innan tentan nästa år. Barnen plockas hem på torsdag och får vara lediga till mitten av januari, strax innan jag skriver tentan. Plugga får jag väl göra på kvällarna eller något. Det såg i varje fall bra när jag i november satt och kryssade i det där jäkla pappret man skulle lämna in till dagis gällande julledighet. Nu ångrar jag mig lite. Så kul är det inte att vara hemma mitt i vintern med två barn. Och jag betvivlar att de själva kommer tycka det är toppen med jullov typ på torsdag förmiddag, efter att de varit hemma ett par jätteroliga timmar tillsammans med sin jätteroliga mamma. Undrar vem av dem som kommer försöka döda mig först? I dag avgjordes vår pepparkakshustävling. Tomas och mitt bidrag kom på delad första plats. Vi gjorde godishuset. Det var lite pill att få till alla de små kransarna och de små granarna av kristyr, men det var det värt. Om jag hade varit legogubbe så hade jag velat bo i vårt hus. Marsipankransar A la Julia: forma en rund ring av marsipan och klipp till med en nagelsax. Gärna en ren sådan om ni senare känner för att äta upp huset. Eller ta en använd sax och bjud någon som ni inte tycker om. tipsar Kristyrgranar A la Julia: forma en kon av en tredjedels A4. Kladda på kristyr. Börja nedifrån och arbeta uppåt. Herregud, jag har för mycket fritid inser jag nu...

Svarta söndagen

Sun, 18 Dec 2011 21:06:00 +0100

I dag har vi bakat julgodis. På förmiddagen åkte vi och hämtade Alva som dessvärre inte var på sitt bästa humör. Det var inte jag heller för den delen. Jag hade glömt att rota fram mina vinterskor i förrådet så gympadojorna jag hade på mig i dag halsade snöslask som en alkis vid en fri bar. Vi bakade bland annat pepparkakshjärtan på eftermiddagen efter att jag tinat upp och kände mig lite gladare. Dessvärre glömde vi de flesta i ugnen så de förvandlades till pepparhjärtan istället. Smakade lika skit som de såg ut. Alva fick fria händer att dekorera alla brända pepparkakor. “Så roligt det kommer bli att bjuda gästerna på dessa i jul”, sa Tomas. “Så rör vi inte en min eller nämner ett ljud om att vi bjuder på kolbitar, bara för att se hur de reagerar”, fortsatte jag. Så nu sitter vi här och väntar ivrigt på alla eventuella gäster. Välkomna.

Boktips

Sun, 18 Dec 2011 18:36:00 +0100

Känner ni någon som tycker om att läsa böcker så finna det två böcker jag skulle rekommendera er att köpa i julklapp till bokslukaren. Den första är Överlevaren, en dokumentärroman skriven av Olle Leino. Boken handlar om en sovjetisk desant som tvingas ta sig in i Finland, till sin egen hemby efter att ha spenderat år i Sovjetkarelen. En ganska rå historia som griper tag i en och jag skulle nog hellre beskriva den som en psykologisk thriller än en dokumentärroman. Jag läste boken för nästan tre veckor sedan och jag kan fortfarande inte få den ur mitt huvud. Den andra boken är Svinhugg, skriven av Marieanne Cederwall. En kriminalkomedi, ganska lättsam utan att för den sakens skull bli varken fjantig eller särskilt överdriven. Handlar om två kvinnor som ägnar sig åt negativa affirmationer. En måbra-bok som man blir glad åt. Så står ni i julklappspanik så har jag kirrat problemet år er. Båda finns på Bokus.se och skickas hem till brevlådan på ett kick. Varsågoda.

Alva sover borta

Sat, 17 Dec 2011 23:38:00 +0100

Vi har haft en ovanligt tyst kväll här hemma. Alva bestämde sig för att campa hemma hos farmor över natten så vi åkte dit och lämnade henne i eftermiddags. Både Tomas och jag har fruktansvärt svårt för att lämna bort barnen över natten, även om det sker på deras önskan. Eller Alvas önskan rättare sagt, Soffis har bara sovit borta en gång sedan hon föddes och det är snart ett år sedan. Men i alla fall. Jag får separationsångest. Trots att det finns dagar då jag tänker tanken om att en ljudisolerad källare vore inte så dumt för de små kräken. Men nu befinner de ju sig i ett ganska ultimat stadie. En unge som passerat trotsåldern och en annan som lever i sin lilla lyckobubbla och ännu inte fattat vad trots är för något. Soffis har spenderat kvällen med att göra allt det där hon inte brukar få göra när Alva är hemma. Hon prövade alla Alvas klänningar, lyssnade på alla Alvas cdskivor på Alvas cd-spelare och så provlåg hon Alvas säng. Sedan somnade hon stående. Utmattad efter alla uppelvelser. Märkliga barn att somna stående. Nästa så man kunde tro att hon var packad ju. Själv har jag ägnat två timmar åt att äta belgiska chokladpraliner och fläta alla korgar till årets julgran. Vi kör på sjukhuskänsla i år och pyntar allt i vitt med röda inslag.

Julfilmer

Fri, 16 Dec 2011 23:24:00 +0100

Det är en vecka kvar till julafton. E n liten vecka. Tomas och jag har försökt titta oss igenom alla julfilmer som finns för att komma i julstämning sedan den 1:a december. Har jag missat att säga det? Förmodligen. Vi gör så mycket märkliga saker här hemma så jag glömmer bort det mesta. Men varje kväll sitter vi i soffan och googlar efter något nytt vi skulle kunna tänkas hyra. Hittills har vi sett: Grinchen Ensam hemma I Ensam hemma II Livet är underbart (inte den italienska filmen om nazismen alltså, det hade känts som en liten cristmas killer) Love actually Vid din sida (det känns lite julmysigt i slutscenen när morsan dör) Ett päron till farsa firar jul Die Hard (filmen inleds ju med en julfest, mer jul än så blir det liksom inte) Briget Jones dagbok Sedan fick vi brist på julfilmer och övergick till Tomtar på loftet, Mr. Beans jul, och ikväll såg vi Kvarteret Skatan firar jul. Tomten är far till alla barnen har vi som tradition att titta på kvällen innan julafton medan vi knöglar in alla julklappar i presentpapper så den spar vi på några dagar. Det är förresten en sån där bra sak med att ha barn tycker jag. Att jag slipper stå och skämmas över mina fula inslagna paket numera. Jag skyller bara på barnen. “Det är Alva som slagit in det”, säger jag bara nu och helt plötsligt tycker alla att det är världens finaste inslagning. Jag antar att det är så här det känns att vara åldersdiskriminerad.

Matnyttiga muffins

Thu, 15 Dec 2011 16:28:00 +0100

Ursäkta frånvaron. Jag har varit upptagen med att bara vara. Jag tränar på det, att bara vara. Att inte bli hysterisk över att Alva och Tomas lämnar sina strumpor i soffan. Bara för att jag förlorar effektiv tid på att ringa Tomas på jobbet för att säga att han lägger över sin ovana på vår dotter. Tid som jag kunnat lägga på viktigare saker. Nu försöker jag sluta mäta tid i effektivitet. Att inte försöka tänka på att exempelvis Tomas börjar koka spagettivatten e f t e r att han lagat köttfärssåsen. Så nu försöker jag lära om mig. Att inte stressa. Inte för att jag tror att jag skulle gå in i väggen av stress eller något sånt, utan mer för att jag tycker mig ana att mitt effektivitetstänk inte är riktigt friskt alla gånger. Efter att jag hämtade barnen från förskolan i eftermiddags gick vi hem och bakade chokladmuffins. En muta för att slippa höra argt gnäll när jag åker in till Södertälje och dumpar ungarna på Tomas jobb. De är inte särskilt förtjusta i att åka bil på eftermiddagarna, mina barn. Själv ska jag på ett möte på Tjejjouren. Råsocker och dinkelmjöl i smeten fungerade kanon. Ett tag funderade jag över att byta ut mjölet mot kli. Någon som vet om det funkar? För att göra muffinsen mer nyttiga?

Härlig lucia

Tue, 13 Dec 2011 09:45:00 +0100

Härliga luciamorgon. Vi försov oss och vaknade kl. 07.01 av att Alva viskande frågade hur länge till hon måste sova. “Jättelänge till”, viskade jag tillbaka. "Det är mitt i natten förstår du." Sedan tittade jag på klockan, fick lite panik, väckte hela familjen genom att sätta på Luciatåget på SVT på högsta volymen och sedan var det full fart. Mitt i allt knackade dessutom ett par elektriker på dörren som skulle fixa dimmern i köket vilken Tomas förstörde för ett par år sedan när vi skruvade dit en lågenergilampa. De brukar ju inte fungera när man har dimmer. “Jag skruvar lite här”, sa Tomas då och stack in en skruvmejsel bland alla sladdar. Efter det har dimmern varit trasig. Nu sitter jag i skolan och ska plugga igen all litteratur som legat oläst under sängen och samlat damm sedan förra veckan. Mums och trevlig luciadag på er.

Lussetåg på förskolan

Mon, 12 Dec 2011 21:08:00 +0100

Så skönt det är att vara hemma med en sjuk femåring jämfört med att vabba med en ettåring. Helt otroligt! Inte en enda gång behövde jag oroa mig över att det blev konstigt tyst (Soffis brukar öppna frysen och försöka hinna äta is och fryst mat innan någon hittar henne). Inte heller behövde jag bekymra mig för konstiga ljud inifrån ett låst badrum (Soffis brukar låsa in sig när och försöka bada i toaletten när hon känner för det). Vi låg i soffan, spelade spel, tittade i böcker, ritade och när jag vid tiotiden kände att; jösses vad skönt det skulle vara med en liten tupplur, så fick Alva se på film medan jag låg bredvid och tog igen mig. Tänk så mycket enklare allt blir när de växer upp. Femårsåldern är verkligen en skön ålder. Inga utbrott eller hysteriska anfall på allmäna platser. Bara lite gråt eller gnäll, djupa tankar om att föräldrarna en dag kommer dö och trofasta löften om att aldrig flytta hemifrån. Vid kvart i tre gick vi till förskolan och Alva försvann in till sin avdelning för att byta om. Sedan stod åttio föräldrar utanför huset och frös i väntan på luciatåget och skojade om att det var synd att det inte serverades starglögg. Alva stod längst fram i år och sjöng alla sånger högt utan att mima. Soffis satt hos en av förskolelärarna och såg ut som en tjock michelingubbe ungefär halva lussandet. Sedan fick hon syn på mig, bröt ihop och sprang skrikande och satte sig i min famn och där satt hon under restan av sångerna. Efter lussande gick vi hem till barnens farmor och fikade. Kameran laddades ur under luciasången och laddaren ligger på förskolan så i dag blir det inga bilder. Ni får nöja er med att visualisera Soffis som deprimerad michelingubbe och Alva med en krona lika pimpad som en hallickhatt.

Saker jag gillar och ogillar

Sun, 11 Dec 2011 22:13:00 +0100

Saker som jag inte tycker om just nu: Att Jolanda har åkt till Thailand.¤ Att Alva återigen hade en temperatur på 39 grader när hon gick och lade sig ikväll.¤ Att jag kommer missa min andra föreläsning för terminen imorgon och istället måste stanna hemma och vabba.¤ Att vårt dyr-Ica bara säljer gröna luciakronor.¤ Att jag kommer ha en ledsen 5åring i morgon som upptäcker att luciakronan jag köpt är grön och inte gyllene så som jag lovade.¤ Att det visas på tok för få filmer på teve som inger mig julkänslor.¤ Att jag längtar till Italien så pass mycket att det gör lite ont i hjärtat på mig.¤ Att familjen inte varit frisk samtidigt sedan i september.¤ Att den gröna luciakronan ser ut som en jävla pimphatt sedan jag virade in den i silverglitter. Saker som jag faktiskt tycker om och som gör mig glad just nu: Att vi har haft pepparkakshustävling idag.¤ Att efter baket samlades halva Tomas släkt och åt middag tillsammans.¤ Att jag hann stjäla kläder ur Jolandas resväska innan hon åkte utan att hon märkte det.¤ Att Sofie är inne i en jätterolig period där hon säger saker utan förstå dess innebörd.¤ Att jag ska gå på dagis luciatåg imorgon.¤ Att Alva säker kommer bli glad över sin pimpade luciakrona efter en stund.¤ Att jag kommer få ligga i soffan med täcken och titta på mysiga filmer tillsammans med Alva i morgon.¤

Sofie goes buddhistisk munk

Sat, 10 Dec 2011 00:18:00 +0100

En lite snurrig dag har det varit. De ringde från förskolan vid ett för att berätta att Alva hade feber och två minuter senare stod jag inne på dagis. Eftersom Tomas inte skulle komma hem förrän sent (julbord med jobbet) så fick jag slita upp Sofie från sin tupplur inne på den andra avdelningen. Sedan var hon arg resten av eftermiddagen. Alva ville ligga i soffan, bli ompysslad, titta på film och äta sin favoriträtt – fullkornspasta utan något tillbehör, dock kokt. Soffis blev glad när hon efter ett par timmar hittade ett gammalt läppglans i min väska som hon målade sig i hela ansiktet med. Sedan blev hon arg igen när hon inte fick äta upp det. Men vem kan klandra henne, läppglansen doftar choklad och jag har nog själv suttit och slickat på det bara för att testa om det smakar lika gott som det luktar. Vi såg sista avsnittet av Rampljuset vid sju och någonstans där la sig Sofie på golvet och somnade. Hon är ett märkligt barn som tycker om att gömma sig i något hörn för att somna på ett hårt golv. Jag har ännu inte förstått om hon planerar en karriär som hemlös eller som buddhistisk munk. Svårt när man har en snart-tvååring som inte pratar.

Årets julkort

Fri, 09 Dec 2011 00:11:00 +0100

I eftermiddags efter att jag hämtat barnen gick vi över till Tomas moster och julpysslade. Vi gjorde julkort. Egentligen har jag svårt att pilla och pyssla med saker som inte är mjuka eller ätbara, men i dag var det roligt. Jag antar att det var sällskapet som gjorde det. Jag älskar att befinna mig i ett rum tillsammans med människor som berömmer sig själva. “Säg är detta inte det vackraste julkort ni någonsin skådat?” upprepade jag nöjt medan jag pillade dit blommor och glitter. “Nej det tycker jag inte. Däremot är mitt väldigt fint”, svarade Tomas moster. Inte hade jag hjärta att säga att jag trodde att det var Sofie som hade dekorerat hennes kort. Vad jag ska göra med mitt hemmagjorda kort, vet jag dock inte eftersom jag råkade signera det med min autograf utan att tänka efter. Jag känner ingen som jag skulle kunna skicka ett julkort till signerat Julia Kronnäs. Det hade blivit lite stelt liksom. Men de riktiga julkorten tog vi för övrigt i går när min mamma var här på besök. Då tvingade vi på Sofie sitt lucialinne och satte glitter i barnens hår. - Jag måste komma ihåg att köpa nytt glitter till julgranen i år förresten eftersom det var det enda glittret jag hittade när jag rotade runt i jullådan. Kvällen har Tomas och jag ägnat åt att konstruera årets pepparkakshus. Den stora tävlingen är på söndag och i år är vårt hus storslagnare än någonsin. Det ligger timmar av förberedelser bakom huset och dessutom ritar vi det som vanligt helt iskallt på fri hand. P.S. Kortet längst ned är ett av korten som inte valdes som julkort. Satan, det ser ju ut som om jag nyss berättat historien om när mamma körde ihjäl tomten. D.S.

Alva går till tandläkaren

Wed, 07 Dec 2011 19:13:00 +0100

Så var vi hos tandläkaren imorse, Alva och jag. Det var hon som skulle dit den här gången, mig har de gett upp och remitterat mig vidare till en sådan där braig späsialist på personer med knepiga käkar. Alva fick ligga i stolen med solglasögon medan tandläkaren kollade munnen. “Gud så fina vita tänder”, sa han. "Och alla sexårständer har kommit upp också." Jag var typ lika stolt som om jag hade tillverkat Alvas tänder själv och tryckt in i käften på henne. Men det har jag ju lite också eftersom det är jag som borstar hennes gaddar och inte låter henne dricka saft och äta socker till vardags. Det kan man inte tro va? Att sockerknarkarens barns kost inte innehåller socker. De små stackars barnen får inte ens en klick sylt eller en tesked socker över den naturella frukostfilen. Och folk som ger ungar apelsinjuice från juicepaket att dricka kan lika gärna smälla fram en avdunstad coca cola istället. Visst att juice innehåller vitaminer, men vad jag vet så lider inte svenska folket av skörbjugg? Korsbett har hon dock så om ett år ska vi dit på bettkontroll. Hon kommer bli lika het som jag var i tandställning när jag var sex.

Julbord på Trosa Stadshotell

Wed, 07 Dec 2011 17:10:00 +0100

I dag bjöd min mamma ut mig på julbord på Stadshotellet här i Trosa. Jag älskar julbord och hade kunnat äta det 30 i sträck om nu resten av familjen inte hindrat mig. Gladast blev jag när jag såg dessertbordet och chokladpralinerna. “När jag jobbade i chokladbutik för tio år sedan, sålde vi de där pralinerna för 10 kronor styck så se fan till att ta för dig ordentligt nu”, väste jag till min mamma. Sedan tryckte jag i mig så där äckligt många chokladbitar att tänderna blev alldeles bruna när jag log. Efter det öppnade jag inte munnen på en timme. Men verkligen, julbordet var kanon. Revbenspjällen var gottigotti, och sillsorter fanns det i hur många varianter som helst. Jag borde föreslagit att de skaffade fram en sillsort ttill dock. “Julsill för sillhatare”, borde den sorten heta. Då hade sillsortimentet varit komplett. Det enda som inte var snask var köttbullarna som kändes som de bestod av mer ströbröd (?) än köttfärs. Men nu är jag ju ingen matkritiker heller.

Avbeställd snökanon

Tue, 06 Dec 2011 23:08:00 +0100

Det var trevligt att stanna hemma från föreläsningen idag. Att läsa böcker med ett sådant avancerat språk att jag tvingades slå upp vart tredje ord. Att äta rulltårta till frukost i sängen, och julknäcke med julskinka och senap till lunch. Men då flyttade jag över mig till Tomas sida förstås. Smulor i sängen är det värsta jag vet. Jag duschade och klädde på mig strax innan jag hämtade barnen från förskolan och mitt blöta år blev stelt av den kalla luften när jag gick ut. Det gjorde mig lite glad. Då kanske det blir snö snart ändå, trots att Tomas ringde och avbeställde snökanonen jag försökt hyra till jul. På eftermiddagen bjöd Sofie mig på kalas tillsammans med några gosedjur. Vatten och plastbakelser var vad hon serverade. Sedan blev hon arg när kossan vägrade öppna munnen och kasta iväg kossan. Hoppet om ett blivande tennis- eller handbollsproffs tändes igen. Det känns tryggt att ha ett barn som är intelligent och intellektuellt, och ett barn som är sjukt bra på fysiska aktiviteter. Om de fortsätter så här kommer de kunna försörja sina föräldrar innan jag fyllt femtio.

Slutat stressa

Mon, 05 Dec 2011 22:51:00 +0100

Jag vet inte längre om jag är sjuk eller trött, sjukt trött eller allt på samma gång. Känner jag mig febrig eftersom jag legat under en filt med en överhettad laptop på magen för länge? Eller är det så att jag har blivit sjuk? Igen? För femtioförsta gången den här hösten? (och ja, det är höst fram tills marken blivit vit av andra orsaker än frost och måsskit). I morgon kommer bli första gången som jag hoppar över en föreläsning. Tror jag. Om jag inte får panik i morgonbitti förstås, sveper ett par alvedon med morgonkaffet och åker till skolan och biter ihop. Men på sista tiden har jag kommit till en punkt då jag inte känner för att stressa längre. Jag b e h ö v e r inte stressa på samma sätt som förut. Istället försöker jag prioritera. Det är ganska skönt att inte längre tro att jorden går under och att mina betyg kommer sjunka bara för att Sofie skrikigt sig igenom ett par nätter med nästäppa. Och att slippa känna frustration när Alva vaknar för tredje gången och vill kissa. Tänk att jag ett tag där funderade över om det inte vore praktiskt att sätta in en nattkateter på henne. Sådana lustiga tankar man får när man blir pressad. Jag har slutat somna med huvudet på datorn för att vakna upp en timme senare med tangentbordet fastklistrat på kinden också. Istället läser jag böcker och kommer till och med ihåg att släcka lampan innan jag börjar blunda. Herregud, snart blir jag väl religiös på kuppen också!

Vandrande vrak

Mon, 05 Dec 2011 08:57:00 +0100

Tåget mot centralen. Jag är den där irriterande jäveln som sitter och torrhostar var tredje sekund och som alla tittar argt på. Måste komma ihåg att köpa en dricka innan jag går in på föreläsningen. Och att börja använda astmamedicinen mer regelbundet. Kanske om jag orkar. Tomas är hemma och vabbar med Soffis som har skrikigt sig igenom halva natten. Hon skrek sovandes bör tilläggas, så idag är hon pigg. Det är jag och Tomas som är två vandrande vrak. Jag längtar efter kaffe och Mozartkulor. Om jag inte somnarpå föreläsningen ska jag köpa mig kulorna i belöning. Nu hoppar jag av tåget. Hej med er.

Folk vi inte tycker om

Sat, 03 Dec 2011 23:10:00 +0100

Sitter i sängen med en förkyld men (just nu) sovande bebis på armen. Efter att ha suttit så här i nästan en timme, har det börjat göra ganska så väldigt mycket ont i armen som hon hänger på. Varje gång jag försöker rulla ned henne på madrassen så vaknar hon till och börjar gorma arga saker vars innebörd ingen utom hon själv förstår. Så ont i armen eller ont i öronen av vrål, det är bara att välja. I dag har vi inte gjort särskilt mycket. Bakat lussebullar eftersom de förra smakade skit enligt alla utom mig. Dock tycker jag att det mesta som innehåller socker är gottigott. Jag bakade bullar med mandelmassa, smör och vaniljsockerfyllning. Alva och Jolanda gick emot strömmen och bakade igelkottar. Istället för russin i degen så tryckte de dit pepparkorn. “Så vi har något att bjuda på när folk som vi inte tycker om kommer på besök”, bestämde de nöjt. Så nu har vi verkligen laddat upp med fikabröd, både för släkt, vänner och folk vi inte tycker om. Frysen är full. Komsikomsi.

Presentkalender, lucka 2

Fri, 02 Dec 2011 20:08:00 +0100

Ett par luciaklänningar rikare kom jag hem från Nyköping. Jolanda fick stanna hemma med barnen medan jag och hennes sambo Micke åkte iväg. “Om vi skulle göra en presentkalender till Jolanda”, föreslog jag när vi körde upp på motorvägen. Det tyckte Micke lät som en bra idé. Jolanda har nämligen gått runt och varit arg sedan hon fick se barnens presentkalender som deras mormor gjort till dem. “Då ska jag ha pengar istället”, sa hon till vår mamma igår och sträckte fram handen. Det fick hon inga. Vi tvingades besöka Rusta och City Gross för att få tag på 24 stycken jättebilliga skräpartiklar, men det var en fin kalender vi fick ihop. Dagens paket som Jolanda öppnade när vi kom hem bestod av ett paket plåster med kamouflagemönster. Sen har vi mest kokat knäck och knäckt nötter. Nu knastrar det mysigt under fötterna när man går på golvet av spillda nötskal.

Lite sur

Fri, 02 Dec 2011 10:42:00 +0100

Jag skrev precis ett fullkomligt briljant (enligt mig själv) blogginlägg om Twilightfilmen Breaking dawn men inlägget raderades när jag tryckte på publicera. Nu är jag sur. Jag orkar inte tänka så avancerade tankar som det krävdes för att plita ihop det där och länka till olika källor på internet. Min blogg måste fått en ny liten bugg i systemet. Istället får ni bilder från de två senaste dagarna som gått. Själv ska jag ut i förrådet och rota fram lucialinnen till ungarna.

Eftermiddagspyssel

Tue, 29 Nov 2011 17:27:00 +0100

Lite lim, några trädgårdstidningar, ett par skokartonger och pärlor fick utgöra eftermiddagens pyssel. Vi försöker dra ned på barnens tevetittande nämligen. Och vårt eget. Teven brukar ganska ofta stå på utan att någon tittar här hemma, men när man kommit till punkten då man själv sitter och engagerar sig i mumintrollets äventyr utan att barnen närvarar, då är gränsen nådd. Teven måste bort. I dag gjorde vi hundkojor till Alvas leksakshund. Endast ett litet missöde inträffade när Sofie fick tag på limmet och använde detta som läppstift, så det var ju duktigt av mig. Massor med mammapoäng har jag skrapat ihop nu.

Julmarknad och adventsfika

Sun, 27 Nov 2011 21:49:00 +0100

Första advent i dag, om någon nu råkat missa det. Adventsfrukost med julmusik, lussekatter, tända ljus och vit linneduk. I varje fall v a r linneduken vit, innan Sofie fick för sig att det vore roligt att kasta studsboll inne i vardagsrummet. Har jag nämnt det att hon är en liten jävel på att kasta bollar långt? Inte? Men det är hon och i morse sulade hon studsbollen rakt ned i min kaffekopp. Ett kast på dryga tio meter, för jag satt vid köksbordet och skrålade julsånger. Plums, sa det och så hade vi plötsligt en prickig duk och ett fläckigt tak. Vi började givetvis direkt googla efter handbollsläger för ettåringar, men utan träff. Sverige tycks vara ett talanglöst land när det kommer till så unga människor. Vi trotsade stormen och tog oss ned till julmarknaden i Trosa efter saneringen av köket. Hade man inte julstämning tidigare så fick man den hårt slängd i ansiktet på sig där nere, bokstavligen alltså. Det flög liksom tomtar och torgstånd åt alla håll. Vi stannade och köpte varsin kalkonkorv, gick ett varv runt marknaden och sen åkte vi hem. Besöket varade i drygt tolv minuter. Under eftermiddagen gick vi på traditionell adventsfika som Tomas moster och mormor anordnade. Där var det mysigt och varmt och jag åt mjukpepparkaka och tog roliga foton på Tomas släktingar som jag hotade att lägga ut på nätet om de inte gav mig 500 kronor per bild. Ingen nappade men jag är 36 gånger rikare på roliga foton än när jag gick dit i varje fall. Årets pepparkakshustävling har vi börjat planera också. Den 11:e december smäller det och jag ska ägna resten av den här kvällen åt att leta efter inspirationsbilder.

Pimp my julkrans

Sat, 26 Nov 2011 19:30:00 +0100

I morse tog vi sovmorgon hela familjen. För visst kan man väl kalla 07.30 för sovmorgon på en lördag? Med vänliga hälsningar Desperat småbarnsförälder 2.0. Vi steg upp, stekte ägg och bacon, lyssnade på obligatoriska Ring så spelar vi, drack kaffe så långsamt att det hann bli kallt och låtsades att det var fullt med snö ute. Halloj julkänslor hade ni tänkt dyka upp i år? Sofie och jag gick ut i skogen och stal mossa och lingonris under förmiddagen. Det kändes absurt att inte tvingas gräva i snö och frysa fingrarna av sig för att få tag på lingonriset. Frostskador ska liksom höra till. Alva ville hellre stanna hemma och vara arg än att följa med så hon och Tomas smällde upp ljusgirlangerna ute på tomten istället. Trots pimpat hus, lusskattbak och en julskiva på repeat så ville inte alls julstämningen infinna sig. Kan hända att det var för att ett av barnen spenderade ungefär två timmar på att sitta inne på rummet skrikande för att hon inte fick vistas utomhus utan överdragsbyxor. Kan hända att det var för att markunderlaget utanför köksfönstret hade färgen bajs. Who knows liksom. Annars då? Alva drog nyss ut tand nummer två. Vi hurrade ända tills jag såg att den nya tanden börjat växa upp ungefär en centimeter bakom mjölktanden. Då nöjde jag mig med att gratulera henne till den snygga rälsen hon kommer få om några år. Eller nej det gjorde jag inte. Jag bara tänkte det. Mina framtänder i underkäken ser nämligen ut som att någon slängt in dem i käften på mig med förbundna ögon, tandställningar till trots, så att mina barn ärver samma problem gör mig inte direkt munter. Men det talar vi tyst om. Alvas tand växer förhoppningsvis rätt om ett par månader. I morgon kör vi Julmarknad här i Trosa och traditionell adventsfika med Tomas släkt direkt efteråt.

IKEA och stjärnflickor

Fri, 25 Nov 2011 23:53:00 +0100

Fortfarande sjuk. Fortfarande feber, en rinnande näsa med illröda missklädsamma sår kring näsborrarna och en hes röst som inte går av för hackor. Jag åkte till IKEA en sväng i eftermiddags tillsammans med ungefär femtiotusen andra människor. Enda stället de säljer billiga halmbockar på. Det tenderar att gå åt ett par sådana varje jul hemma hos oss eftersom barnen brukar försöka leka häst med bockarna. Efteråt åkte vi hem till Tomas farmor. Hon gav mig en försenad födelsedagspresent. Något av det finaste och omtänksammaste jag någonsin fått av någon faktiskt. Vad det är får jag skriva om i morgon. Det förtjänar liksom ett alldeles eget inlägg. I morgon har jag lovat mig själv att rycka upp mig. Vi ska adventspynta, gå ut i skogen och plocka mossa och lingonris, binda och pimpa ett par adventskransar, baka lussebullar och så ska vi försöka få till årets julkort om ungarna kan sitta stilla i mer än fem sekunder. Alva ska vara lucia och Sofie ska vara stjärnflicka med en sådan där rolig stjärnstrut på huvudet och en trollstav i handen. Samma outfits som de ska ha när de går luciatåg på dagis. Bilder får ni i morgon. Jag och åkommorna var inte mycket att titta på i dag. P.S. Krya på dig Mölnbo bo! Du muntrar alltid upp mig med dina kommentarer. D.S.

Tyst dag

Thu, 24 Nov 2011 16:52:00 +0100

Vad mysigt att kunna ta det lugnt ett par dagar efter tentan, tänkte jag peppande för mig själv i förrgår, i förrförrgår och förrförrförrgår. Dessutom hade jag en jätteroligt journalistmingen att se fram emot. Men nä. I går morse när jag vaknade kände jag att stämbanden inte lät som de skulle. Det roliga journalistminglet som skulle vara samma kväll fick jag styrka. Jag höll tyst ända fram till den muntliga tentan men när den var slut så började golven liksom gunga när jag gick. Och kunde det vara möjligt att de stängt av värmen i lokalerna, för plötsligt frös jag som ett as. Gårdagens eftermiddag och kväll minns jag knappt, mer än att det gjorde så ont i hela kroppen att jag för ett ögonblick förstod den här reklamfilmen. Den här dagen har jag sovit bort. När jag skulle hämta barnen på dagis för ett par timmar sedan tog jag bilen. Dagis ligger drygt 75 meter härifrån. Det lustiga är att jag är övertygad om att ifall jag haft föreläsning idag så hade jag inte varit så här sjuk. Då hade jag svalt en ipren och hånskrattat åt människor som stannar hemma från jobb och skola så fort de är lite krassliga. Men nu är jag inne i en eftertentaperiod och kan ta det lugnt. Då börjar jag känna efter lite och så plötsligt känner jag mig dödssjuk. Jag har i varje fall bestämt att Tomas måste komma hem tidigare från jobbet i dag. Just nu kollar trollbarnen på film, men den är snart slut. Det är bara en tidsfråga innan de fattar att de i princip kan göra vad som helst här hemma nu eftersom jag varken kan prata eller röra på mig. Det gör mig rädd.

En jäkla strid

Tue, 22 Nov 2011 20:19:00 +0100

Kvällen innan en tenta är speciell. Hela kroppen och hjärnan förbereder sig liksom. Jag skulle aldrig fixa att plugga kvällen innan en tenta för det skulle bara skruva till det i huvudet på mig. Den här kursen har jag tagit det ganska lugnt ärligt talat. Inte betyghetsat eller haft prestationsångest. Jag öppnade böckerna i går kväll och matade in allt relevant i huvudet. Klarar tentan vet jag att jag kommer göra, däremot orkar jag inte satsa på ett A. Den här kvällen förbereder och peppar jag mig som en idrottskvinna med godis och snus. Eller vad satan försöker jag intala mig själv?! Jag har en arg unge som vägrar somna och som gör att jag inte kan fokusera på ett skit förutom att bita ihop läpparna för att inte bränna av en jävla salva. Den andra ungen har varit sjuk och hållit oss vakna halva nätterna den senaste veckan. Att prestationsförmågan inte varit på topp har sina fysiska orsaker. Jag går och låser in mig i sovrummet ett par timmar nu så får Tomas ta den här striden. Vi ses på andra sidan då jag är färdigtentad och klar istället.

Diagnosen blev...

Mon, 21 Nov 2011 22:24:00 +0100

Eksem... har ni hört något så tokigt? Eller är det jag som är tokig? Som finner det märkligt att eksem ser ut som vätskefyllda blåsor, ger feber och ett barn som skriker sig igenom nätterna? Eller kan man vänta sig något annat av en doktor som skriker: “Åh det är Sofie med sin storvuxna mamma”, så fort han ser en? “Tyst tyskdoktorn. Det är inte jag som är lång, det är du som är dvärg”, vågade jag inte svara idag heller nej. Utan jag log och skrattade ännu en gång åt det sjukt torra skämtet. Min diagnos: Höstblåsor, efter ett tips här på bloggen. Tack till dig galningen! Men nu har blåsorna skrumpnat ihop till små torra skorpor och febern har varit borta i över ett dygn. Förvandlas hon inte till en vrålapa under natten så får hon gå till förskolan i morgon. Jag har en tenta att skriva på onsdag.

Hur gick det här till?

Mon, 21 Nov 2011 12:18:00 +0100

Säg hur gick det här till? Det ligger en prickig bebis och sover i min soffa. Prickar som inte är vattkoppor, molusker eller bältros, något som 1177 försökte övertyga mig om. Som härdad andragångsförälder så har man samlat på sig ganska mycket fakta om de flesta barnsjukdomarna, men den här nöten knäcker jag inte. Jag försökte googla på Soffis symptom men det enda som kom upp som förslag var herpes och vad jag vet så får man inte herpes på händer och knäskålar. Vi åker till Vårdcentralen om två timmar. Till Soffis tyska doktor som varje gång skrattar åt att jag har en partner som är kortare än mig. Och som ger en känsla av att man är en asjobbig, överdrivet orolig förälder varje gång man visar sig inne i hans rum. Det ska bli skoj.

Studentliv och bullbak

Sun, 20 Nov 2011 17:21:00 +0100

Den här helgen har varit grym! Min identitetskris är över för den här gången. Jag är en människa som inte har åsikter inpräntade i ryggmärgen och då kan det bli så att man helt plötsligt står där och kliar sig i skallen och tänker; nä men vänta nu. Är det jag som tycker så här eller är det jag som tycker att jag borde tycka så här? Hängde ni med? Förmodligen inte. Jag förstår mig heller inte på mina egna tankar. I går var jag hemma hos min klasskompis Isabel på nittiotalsmiddag. Fantastiskt fin kväll där vi hade allsång och annat skoj. Det enda otäcka som inträffade var att jag under allsången upptäckte att vi verkligen sjöng fantastiskt fint tillsammans. Så sjukt synkade. Det lät liksom... bra! Men det ska inte låta bra när jag sjunger. Jag låter ju som en skadeskjuten råtta så fort jag försöker träffa en ton. För ett ögonblick satt jag och mös över min nyfunna sångröst. Funderade över om jag inte skulle söka till Idol nästa år och sådana grejer. Sen förstod jag att enda anledningen till att allas röster lät så jävla bra var tack vare Sofia som drillats i musikklass typ halva livet. Så fort hon slutade sjunga lät vi andra som vanligt igen. Men det var lite läskigt att för en liten stund tro att jag sjöng vackert. Ungefär som en döv som inbillar sig att denne kan höra. Tomas och barnen kom och hämtade mig på Centralen vid halv fyra i morse. Han är en fin man min make. I dag har Soffis och jag bakat bullar. I kväll ska jag plugga och äta pizza. Studentlivet fortsätter.

Vem är jag?

Thu, 17 Nov 2011 18:34:00 +0100

Har gått in i ett av mina “kafka-tillstånd” som jag kallar dem. Då jag bara bubblar in mig och distansierar mig från det mesta eftersom jag liksom tappat bort mig själv lite. Jag svarar sällan i telefon, avsändaren får vara glad om jag svarar på ett sms inom 3 dagar, jag går mest runt och tänker och bubblar bara. Och så sover jag inte på nätterna. Mycket dumt med tanke på den mysiga tentan som väntar i nästa vecka. I natt roade jag mig ned att skriva ned en lista över vem jag är. Sedan läste jag igenom listan och kom på att jag nog är en ganska rolig person endå. Till exempel kom jag på att jag fortfarande efter tio års kaffedrickande inte tycker att kaffe smakar gott, trots att jag för det mesta lever på den drycken.Det är mest “Gud vad gott med en kopp kaffe så jag blir pigg och skärpt igen-känslan” jag är ute efter. Fast koffeinet kickar nästan aldrig in i varje fall. Det är mest inbillning. Så kom jag på att jag tycker om att läsa böcker och att jag tycker det är skittråkigt att diskutera politik med privatpersoner som bara tycker för tyckandes skull utan att kunna grunda sina åsikter på något. Det hade jag glömt bort. Egentligen skulle jag varit på månadsmöte på tjejjouren just nu. Men jag avbokade det. Barnen blev glada när jag sa att jag skulle stanna hemma. “Du ska alltid plugga och gå på möten”, sa Alva. Då fick jag dåligt samvete och lagade köttfärssås till mina försummade små barn. Det är en svår lina man balanserar på när det kommer till att fördela studier och familjeliv. P.S. Är jag den enda studenten i världen som markerar viktiga sidor i skolböckerna med godispapper? D.S.

Polare med receptionisten

Tue, 15 Nov 2011 22:23:00 +0100

Jag åkte till tandläkaren i morse och borrade lite. Hysteriskt roligt sätt att starta dagen på tycker jag. “Det var länge sedan sist”, kommenterade de. Jajemen, hela två månader sedan sista besöket. Man märker att man har usel tandhälsa när man blivit bundis med sin egen tandläkare. Jag skulle aldrig våga berätta för dem att en tredjedel av min släkt är tandläkare, då hade jag framstått som en ännu större galning. Dessutom hade jag glömt plånboken hemma. “Äsch då”, sa de i receptionen. "Du kan komma tillbaka när du hinner och betala." Än mer tragiskt än att vara bundis med tandläkaren är när man blivit polare med hela receptionen. Jag måste sluta skaffa så många hål i tänderna. Annars då? Tenta i nästa vecka, barnen har slutat kasta mackor på dagispersonalen och själv måste jag hitta en passande klädsel för en Spice Girskväll på lördag. JMK:s egna Spice Girls har nämligen skapats. Jag är Ginger Den vulgära. Det känns som en passande roll. Om jag snor en tröja från Soffis så har jag fixat mig en magtröja, och en knäkjol från Alva så har jag klädseln klar. Ja så gör jag. Vad skoj det känns att jag äntligen kan börja låna kläder från barnen.

Julmarknad på Taxinge

Sun, 13 Nov 2011 20:44:00 +0100

I dag åkte vi till Taxinge julmarknad. Helt enligt familjetraditionen. Och som brukligt chockerades vi över att de tog 70 kronor per vuxen i inträde och lovade oss själva att Tomas nästa år ska få gömma sig i bakluckan. Tyvärr är det ett löfte vi jämt glömt bort till nästkommande år. Att man då aldrig lär sig att vara oärlig. Vi stannade i vanlig ordning vid varje stånd och åt oss mätta på smakproven. Nytt för i år var att Sofie fick dricka glögg. Jäklar i min lilla låda vad hon svepte den fort. Det såg kul ut. Alva som är ganska petig när det kommer till kostintaget ratade dock glöggen. Hon åt pepparkakor istället. På hemvägen stannade vi och åt en tidig middag på Greken i Nykvarn. Bra tips på en grekisk restaurang om man känner att man tröttnat på alla kolgrillar i Södertälje. Nu vill jag faktiskt snart sätta igång och julpyssla. I år vill jag beställa hem ungefär hela panduros julsortiment. Undrar om resten av familjen tycker det är en bra idé? hoppas hoppas

Myten om sömnsensorer

Sun, 13 Nov 2011 17:10:00 +0100

I morse var jag en snäll fru och klev upp med barnen. Jag stängde av min vakna-barn-sensor för drygt ett år så det tillhör ovanligheterna att jag vaknar före Tomas. Innan dess vaknade jag så fort något av barnen rörde på sig vilket innebar att jag sov som en kratta. Tomas däremot sov sig igenom allt och jag förstod inte hur han lyckades. Men sedan fick jag nog. Jag tröttnade på den psykologiska myten om att mamman är den som ska höra allt och att man kan spränga en bomb bredvid pappan utan att denne vaknar. Jävla skit man blir itutad som förälder va? Så klart man sover uselt om det är vad man fått lära sig att man ska göra som förälder. Så jag stängde av sensorn och Tomas satte på sin. Nu är jag den man måste sparka på för att jag ska vakna. Det upplägget är mycket trevligare. Vi gav Tomas sovmorgon och frukost på sängen. Så mycket mer firande av Fars dag än så blir det inte. Han har ju liksom den stora äran att leva med mig och våra fantastiska barn året runt.

En fin bonusmamma

Sat, 12 Nov 2011 22:41:00 +0100

Jag råkade visst sova bort halva dagen. Halv tolv vaknade jag av mig själv, utvilad och arg. Det brukar jag bli när jag sover för länge. Idag missade jag dessutom Ring så spelar vi och den ordinarie engelskinspirerade helgfrukosten. “Varför väckte du mig inte?” sa jag argt till Tomas när jag kom utklampande i vardagsrummet likt ett troll. “Du har verkat så trött på sista tiden så jag tänkte att du behövde sova”, svarade han snällt. Då blev det svårt att vara arg, trots att jag fortsatte göra tappra försök. “Om jag får äta våfflor till frukost blir jag glad igen”, sa jag. Det fick jag. När vi några timmar senare åkte och handlade middag sa jag: "Om jag får en julpysseltidning kanske jag blir snäll." Då fick jag två. Och chokladpraliner. Och så bestämde jag att vi skulle äta räkor till middag. Sådana man måste pilla och skala, trots att Tomas föredrar färdigskalade. “Om du är glad så är jag glad”, sa han. Han är nämligen en sådan där snäll och omtänksam människa min make. Som en mur när man försöker bråka med honom. Det är alltså inte min förtjänst att vi alltid hoppar runt som i en liten saga och äter tårta hela dagarna. Om jag dog eller om vi skiljde oss är jag övertygad om att Tomas skulle träffa en lika snäll och harmonisk parter som han är. Och hon skulle garanterat vara en sådan där fantastisk bonusmamma som inte prioriterade sin karriär utan som levde fullt ut för sin familj och som inte kastade smörgåsar på sin partner. Det känns fint att tänka på. Inte för att jag tror att vi skulle skilja oss, och förhoppningsvis dör jag ju inte förrän jag är skitgammal, men i alla fall. Imorgon drar vi på julmarknad. Det börjar bli dags att fira jul nu känner jag.

Kasta mackor i glashus

Thu, 10 Nov 2011 23:41:00 +0100

Bra dag. Jag har läst ikapp all kurslitteratur jag inte bemödat mig att köpa tidigare, volontärjobbat ett par timmar och så har jag ätit en ask med Toffifee. En av döttrarna hade dessvärre inte en lika bra dag. Vem av dem det var känns lite elakt att droppa, men eftersom bara en av dem kan prata utan att sluddra och skrika: “Dä ä min”, i varannan mening så fattar ni nog vem jag pratar om. Inte? Hon hade blivit arg på en vikarie på förskolan vid mellanmålet och sulat en smörgås på vikarien. “Kastade du verkligen en smörgås?” frågade jag henne när vi kom hem från dagis och satte oss ned för att prata om vad som hänt. “Nä”, svarade dottern. "Först kastade jag leverpastej på henne." Och så gav dottern mig en av sina arga blickar. Inombord skrattade jag. För jag tycker kasta-smörgås-grejer är hysteriskt roligt. Men jag behöll min allvarliga mammamask. Stenansiktet. Nu blev det här en ganska obekväm situation för mig, mamman som skulle prata allvar med dottern. För jag råkade visst själv slinta med handen och kasta en smörgås på Tomas för någon månad sedan. På sur-skoj visserligen, men i varje fall. Dottern måste ha anammat mitt ouppfostrade tilltag. “Kasta mackor på andra människor är jättedumt”, sa jag. "Och om jag lovar att aldrig mer kasta en smörgås på någon, kan du då lova detsamma?" Det kunde dottern. Så tog vi i hand och svor högtidligt att aldrig mer kasta mat på någon annan. Herregud, jag borde gått en kurs i hur man uppfostrar sig själv innan jag skaffade barn. Eller så fortsätter jag kasta mackor när ingen ser. För roligt är det. Och ni kan inte säga emot förrän ni testat på det själva. Punkt. Bild på en annan av mina ligistavkommor. Hon äter apelsin och kommer säkert tacka mig ödmjukast när jag om femton år visar den här bilden för hennes framtida partner.

Vad fick jag vad fick jag???

Tue, 08 Nov 2011 22:22:00 +0100

Sicken kalasdag. Väckt blev jag i morse av sång och barn som kastade paket i huvudet på mig. Dessvärre fick jag hårda paket i år så det gjorde lite ont. De har styrka i sina armar de där små avkommorna. Av barnen fick jag en dunk spolarvätska. Den där spolarlampan har varnat ett tag i bilen men eftersom jag varit för lat för att orka förstå i vilket hål man ska hälla ned sörjan i så har jag låtit lampan lysa. Nu hade barnen visst fått nog. Tomas gav mig en systemkamera. En sådan sa jag till honom att jag ville ha i augusti. Sedan glömde jag bort det, men min listige make kom ihåg mina ord. Jag har fotograferat hela dagen. Jag fick gäster i kväll, trots att jag bestämde mig för att bjuda på tårta så sent som i går. Det blev en fin dag. Alldeles lagom. Fira mig själv är väl en av de få saker jag gör med måtta. Annars blir det mest allt eller inget. Nu ska jag fortsätta äta tårta. Pärontårta, har ni smakat den? Chokladdragerat marsipantäcke med en fyllning av päronmousse, vaniljkräm och sockerkaka. Gottigott.

Födelsedagsfreak

Mon, 07 Nov 2011 21:24:00 +0100

Sista dagen som tjugofyraåring. Jajemen, även i år freakar jag. Jag avskyr att fylla år och har alltid gjort det. Sedan brukar jag ångra mig i typ mars och lova mig själv att vid nästa födelsedag hålla en stor fest. Men ju närmre födelsedagen kommer, desto större ångest får jag inför dagen. Och så hokuspokus drar jag mig ur, avreggar mig från Facebook för att slippa få loggen fylld med gratulationer, sätter mobilen på ljudlös och besvarar inte ett enda sms. Dumme dumme Julia. Förra året var jag ganska duktig och bjöd på frivillig fika utan att bjuda in en enda människa. Det kom en del människor ändå. Men i år fyller jag ju tjugofem. En av de större födelsedagarna att fira. Då känns det extra jävligt. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska låsa in mig eller faktiskt låta folk komma hit. Det är ju bara en fika liksom... mycket lindrigare än en fest. Och folk tenderar att bli ganska arga när de inte får gratulera. (och varför blir de det förresten? Det är ju min dag som jag firar hur jag vill) Jag tycker inte om att få materiella saker från andra såvida jag inte uttryckligen bett om det. Det är där skon klämmer. Vill jag ha något så köper jag det själv. Okej då... vi gör så här... om man vill får man komma hit. Klockan 18.30. Presenter önskar jag mig inga. Ge hellre pengar till Cancerfonden så de går till något vettigt. Om man kommer i tid får man tårta, annars får man skylla sig själv för tårtan tänker jag äta upp. Det har hänt ett par gånger att jag råkat upp en tårta beräknad för tio personer helt själv, bara så ni vet. Så sätter vi punkt för den här dagen som ändå blev ganska fin. Jag såg ett rött träd på Karlaplan som gjorde mig glad, jag har fortfarande inga gråa hårstrån på huvudet och dessutom har ligist-barnen lyckats med att inte pilla sönder en enda sak här hemma under hela eftermiddagen.

Stoppad av civilpoliser

Sun, 06 Nov 2011 21:04:32 +0100

I fredags råkade jag, min syster och hennes sambo ut för något lustigt. Vi var på väg hem till Trosa från Stockholm. Klockan var väl ca 23.30 och vi befann oss på motorvägen strax innan Södertälje. Inte en bil syntes till när vi helt plötsligt noterar att en bil svänger upp bakom oss och lägger sig precis efter. När Micke (Jolandas sambo) bromsar gör bilen bakom detsamma. När han gasar börjar bilen bakom gasa. Sedan började bilen bakom oss blinka och strax därpå åkte polislampan upp på taket likt en discokula. En liten civilare var i farten och Micke körde för fort. Ajdå. Ut kommer en kille och en tjej i min ålder och det första som slog mig var att de hade ruskigt fula kläder på sig. Ungefär som om de nyss kommit från en åttiotalsfest för avdankade knarkare. Ja så såg de ut. De bad om körkort och frågade vems bilen var. “Den är min”, svarade jag som satt i baksätet och så vinkade jag lite snällt till tjejen som tittade in genom fönsterrutan på mig. Hon behagade dessvärre inte vinka tillbaka. “Jag förstår att det är en rolig bil att köra, men det är absolut ingen ursäkt till att köra så fort”, sa civilkillen till Micke. “Rolig bil att köra? Det är en jävla Skoda Yeti. Den framstår säkert som kul för en stackars civilare som tvingas köra runt i en ful gammal Saab som slutade tillverka reservdelar för tio år sedan, men den accelerar alldeles för långsamt”, viskade jag tyst från min plats. Jag vågade inte prata högre för faktum var att jag kände mig lite rädd för civilpoliserna. Sedan lät de oss åka. Inte ens en liten bot. Det lustiga i historien är givetvis inte att Micke stoppades för fortkörning, utan det är att de två gånger som jag själv känt att jag inte orkat köra utan låtit Micke köra istället så har vi råkat ut för poliskontroller. När ska det bli min tur undrar jag? Jag som faktiskt vill känna på hur det känns att stoppas i en poliskontroll. Blåsa lite i den där alkoholtutan och visa körkortet. Jag som alltid låter mobilen ligga bredvid mig trots att jag använder mig av blåtanden när jag pratar med någon när jag kör bil. Bara för att jag ska kunna vara snabb med att plocka upp mobilkameran och be polisen ta ett foto medan jag blåser, som ett litet minne av min första kontroll. Gud vill inte att jag ska stoppas tydligen. Man kan säga att vi ligger i en liten konflikt gällande detta.

Fina presenter

Sat, 05 Nov 2011 22:57:00 +0100

Den lilla materialisten i mig känner ett behov av att delge er de fina födelsedagspresenterna jag fått hittills, så här kommer bilder. Kläder från Lexington och en väggalmanacka från Tachen. Fast kavajen köpte jag själv igår, innan jag visste att jag skulle få fina presenter. En födelsedagspresent från mig till mig själv helt enkelt. Så gör jag varje år. Jag köper ett eget paket och hyllar mig själv lite extra. Problemet sitter i att jag har svårt att ta emot gåvor ifrån andra. Utom från Tomas. Och min syster. Och mina föräldrar (hittills har inget köpt mig en mulberryväska – bara en liten notering så här ett par dagar innan. Känn ingen press, nejnej). Och en stund med Tina Fey bara för att hon är så rolig.

Little You Design

Sat, 05 Nov 2011 20:25:00 +0100

Vet ni hur många mössor som försvinner för mina barn varje höst och vinter? Ungefär två per troll. Fruktansvärt retligt med tanke på att jag är hysteriskt kritisk när det kommer till kvalité och design när det gäller barnkläder. Dessutom avskyr jag att sitta och namnmärka varenda plagg. Det är pillrigt och så råkar jag oftas skriva fel namn i kläderna. Helt plötsligt kan Sofie få en mössa i storlek 50 och jag funderar över om min yngsta dotter har vattenskalle och att jag förträngt detta. Men nu har jag införskaffat mössor till barnen som är designade just för dem. Bort med jobbiga märkpennor. Vintern är räddad. Mössor från Little You Design. Jag är apnöjd! Mitt bästa tips från mig till er.

Oväntade födelsedag

Sat, 05 Nov 2011 14:40:00 +0100

Igår var en jättemysig dag. Barnens farmor hämtade de två små paddorna på dagis och jag åkte in till Stockholm och umgicks med mina fyra helsyskon. Det händer sällan att vi lyckas samlas under samma tak då vi bor mellan tio och femtio mil ifrån varandra. Men igår lyckades vi. Efter väldigt mycket tjat på vår äldsta bror. “Om du bjuder hem oss ska du få en fin present”, lockade jag. “Om du inte gör det så ställer jag mig naken utanför din dörr”, skrek Jolanda. Då bjöd vår bror hem oss till honom och hans sambo. Jag fick jättefina kläder från Lexington i födelsedagspresent av dem. För jag fyller visst år i nästa vecka. Det hade jag glömt bort. Eller förträngt rättare sagt. På kvällen åkte vi hem till pappas särbo. Hon hade salong och bjöd på ett fantastiskt urval av ostar, kakor, kex och annat plock. När jag blir äldre tänker jag också införa en sådan där salong. Öppet hus en fredagkväll i månaden då alla vänner får komma och gå som man vill. Kulturer möts, kontakter knyts och relationer stärks. Även hemmas hos Agnes bjöds det på födelsedagstårta. Jag fick paket och alla som var närvarande på salong ställde sig upp och sjöng för mig. Själv satt jag i soffan och dirigerade dem. Jag har svårt för att ta uppvaktningar för mig själv på allvar. Nu ska vi rusa iväg på nästa kalas hemma hos en av Tomas kusiner. Ikväll ska jag visa er alla fina presenter jag fick igår. Och så ska jag ge världens bästa tips till alla föräldrar med mindre barn. Min vinter är räddad tack vare detta! Mer om det sen.

Ett hårigt troll

Thu, 03 Nov 2011 22:30:00 +0100

I eftermiddags fick vi besök av min syster, hennes sambo och en av mina bröder. Vi har lagat mat, lekt med barnen och spelat kort. Eller jag har mest spelat kort faktiskt. Det där barnpassandet och matlagandet överlät jag till gästerna. Jag är inte så fin i kanten. De är förresten fortfarande kvar de där gästerna. Jag börjar misstänka att de bestämt sig för att sova över här också och bara råkat glömma bort att berätta det för oss värdar. En glad överraskning för Tomas blir det när han strax kommer hem från jobbet. För jag har nog råkat missa att berätta den lilla detaljen angående att mina syskon skulle komma. Men det här med kommunikation har aldrig riktigt varit vår grej ändå. Kommunikation står mina syskon för så det räcker efter att de hela kväller sprungit runt och gapat: “MIKE TYSON”, så fort jag öppnat munnen. De syftar på att jag läspade som liten. Eller lite lekte jag nog med barnen nu när jag tänker efter. Alva ville leka mamma pappa barn. Jag fick vara mamma och tilldelades ett hårigt troll. Det glädjer mig. Troll känns som något jag kan identifiera mig med.

Det är lugnt

Thu, 03 Nov 2011 15:19:00 +0100

Chrille det är lugnt! Jag har en trogen läsarskara.

Köttbullar som luktar bajs

Tue, 01 Nov 2011 21:59:00 +0100

Det är najs att åka hemifrån vid 06.30 och kliva innanför ytterdörren 21.59. Ännu najsigare är det att klockan 07.01 sitta mittemot någon på ett tåg som äter banan och smaskar med öppen mun. Men allra najsigast är det att komma hem och doften som slår emot en är bajs. Eller nu var det egentligen inte bajs, det var ett öppnat paket köttbullar. Som luktade bajs. Den dagen som Mamma Scan börjar tillverka köttbullar utan bajsdoft kommer de få andra storkonsumenter än barnfamiljer. Våra doftsinnen är nämligen redan härdade av alla bajsblöjor vi tvingats byta. I varje fall är mitt doftsinne det. Det är skitförstört helt enkelt.

Åker tåg

Mon, 31 Oct 2011 08:27:00 +0100

Inleder veckan med att åka tåg. Ett försenat tåg. Man fogar sig skrämmade lätt efter alla förseningar. Inte en enda gång har jag i dag drabbats av impulsen att vilja ringa in hotsamtal till SJ. Det går framåt. Tomas och barnen är för övrigt lediga i dag. Själv har jag föreläsningar hela förmiddagen. Det jag funderar mest över under min tågresa är; kommer han städa lika fint som jag gör alla de dagar jag är hemma? Och kommer middagsmaten vara inhandlad eller åtminstone planerad tills jag kommer hem? Efter snart fem år tillsammans och två barn senare kan jag fan emej fortfarande inte släppa kontrollen över sådana inpräntade värderingar. Att jag skulle vara bättre på att vara hemma än min man. Vilken jävla bullshit.

Jag var en gris

Sun, 30 Oct 2011 17:40:00 +0100

Min syster har varit här i helgen. Hon åkte hem i eftermiddags. Jag körde henne till tåget i Södertälje Syd. Jag ville följa med henne upp till perrongen. Dra ut på avskedet och stå kvar tills tåget försvunnit ur sikte. Men parkeringsautomaten vid parkeringen var trasig och några bilar längre bort stod en parkeringsvakt och hängde vid sin bil. “Aldrig i mitt jävla liv att jag skickar efter en smsbiljett och lägger en handskriven lapp på instrumentbrädan för fem minuters parkering på grund av att den där jävlen sitter och häckar därborta”, sa jag argt och högt. Jag ville riktigt att parkeringsvakten skulle höra. Men egentligen var jag ju inte arg på honom. Jag var arg för att min syster skulle åka ifrån mig. Men det var parkeringsvakten som fick ta emot min ilska. Och att jag kallade honom för “den där jäveln”. Det var dumt sagt. Han gjorde sitt jobb. När jag sa upp mig från mitt arbete inom servicebranschen för ett par år sedan lovade jag mig själv att aldrig uppföra mig elakt gentemot någon som jobbade. Eftersom jag just sagt upp mig på grund av att jag kommit till den punkten då jag hatade de allra flesta människor. Människor tenderar att visa upp sina grisigaste sidor mot folk som jobbar inom service. Många kunder är otrevliga och idiotförklarar gärna personalen. För “kunden har ju alltid rätt”. Och när jag en dag stod där och skulle utföra mitt jobb så insåg jag att det enda jag egentligen kunde tänka på var hur mycket jag föraktade dessa grisar. Då insåg jag att befann mig på helt fel plats. Nuförtiden hatar jag inte människosläktet. Däremot rycker jag gärna in när jag ser någon kund uppföra sig dumt mot någon försäljare. Då passar jag på att säga allt det där jag ville säga men som man inte fick när jag jobbade. Så förlåt parkeringsvakten. I dag var det jag som var grisen.

Halloweenpyssel

Fri, 28 Oct 2011 17:03:00 +0200

Så den där sköna känslan efter att ha avslutat en kurs blev kortvarig. Dryga fem minuter för att vara mer exakt. Sedan ringde de från barnens förskola och berättade att Sofie hade 39 grader i feber. Jag fick rusa från skolan för att kasta mig på ett tåg som kunde ta mig hem. Soffis är fortfarande dålig och vill bara ligga i soffan, men jag och Alva har hunnit pimpa hemmet inför Halloween. Som pricken över i:et gjorde vi popcorngirlanger som vi hängde upp lite här och där. Jag känner att jag ligger lite plus nu på en-god-och-pysslig-förälder-poäng...

Självförtroende och självkänsla

Fri, 28 Oct 2011 09:47:00 +0200

Jag ska strax bege mig mot universitetet. Det tog dryga halvtimmen att skriva ut hemtentan nu på morgonen eftersom jag först tvingades leka mekaniker. Något av barnen hade nämligen fyllt skrivaren med små plastbitar. Humöret kännväl sådär. Jag har ångest över tentan.Duger den? Är det ett A? Om jag skulle läsa igenom den igen skulle jag förmodligen bryta ihop och få mig själv att tro att ämnet jag skrivit om är uselt. Det är därför jag aldrig läser något av det jag själv skrivit eller fått publicerat. Jag stödjer mig helt enkelt på att när jag i stunden skrev det så kändes texten skitbra. I går sprang jag runt och berömde mig själv hela dagen för den fantastiska texten. Jag har ett självförtroende som är typ ultimat. Det är självkänslan som är usel. Det där som jag lovade mig när jag pluggade på komvux, att jag skulle sluta betygshetsa om jag kom in på journalistikvetenskap på JMK, det har ju gått åt helvete. Jag är inte stöpt i det formatet, det är bara att acceptera. Det där med självkänsla och självförtroende stärker min teori om att karriärsmänniskor hela tiden tar sig ann nya utmaningar för att man har ett fantastiskt stort ego. Man tror verklig att man kan göra precis allt. Sedan når man målet på grund av att man hela tiden strävar efter att bli bättre, eftersom man samtidigt styrs av sin usla självkänsla som säger att det man gjort hittills inte duger. Skitsamma, ungarna är på dagis. Jag lyckades få ihop en kanindräkt till Alva genom lite klippande och klistrande i går kväll. Sofie fick ingen kostym. Hon vaknade i morse och kändes varm. Tioende dagen efter hennes vaccination räknade vi ut. Trots det fick hon gå till dagis. Dock var jag ärlig med att jag trodde att hon kunde ha en förhöjd temp, men fröknarna tyckte det var ok. Hon var ju pigg och dessutom smittar hon inte. De skulle ringa om hon började bli slö. Jag måste bara åka in till skolan och dumpa av tentan i de kursansvarigas fack.

Färdig?

Thu, 27 Oct 2011 00:49:00 +0200

Åh herregud, jag tror faktiskt att jag nyss råkade skriva färdigt tentan. Efter att ha raderat drygt hälften av ursprungstexten. Tack coca cola och kinapuffar. Jag hade aldrig klarat det utan er. P.S. Hej Gud, kan du göra så att mina barn sover extra länge i morgon? Med tanke på att det är förbjudet att mata barn med sobril och sånt där kul. I utbyte kan jag ta med dig i tacktalet när jag vinner guldspaden om ett par år. Det vore väl festligt för dig att bli omnämnd där så säg?

Baltläkare

Wed, 26 Oct 2011 22:46:00 +0200

Skjut mig långsamt vad jag ogillar hemtentor. Salstentor är en annan sak. Man bankar in lite grejer i skallen, ordbajsar lite teorier och så får man ett flott betyg. När man skriver hemtentor måste man ju anstränga sig. Eller så är det jag som är grön på området. För jag har abslout ingen aning om hur man bygger upp en hemtenta. Jag tror faktiskt jag nästan hade blivit nöjd med ett C på en A-F skala den här gången. Jag har som deadline att bli klar med skräpet ikväll. I morgon ska jag skriva referat och köpa en kanindräkt till Alva. Det är halloweenfest på förskolan på fredag och Alva har bestämt att hon ska vara vit kanin. Får man ens tag på en kanindräkt som inte ser ut som en playboykostym, undrar den cyniska människan i mig. Annars då? Morgonen och hela förmiddagen spenderade jag och Alva på barnkliniken i Nyköping. Vi var där för en vidare utredning av Alvas astma vars rot man inte hittar. Hon har alltså ingen allergi. Precis som jag, min mamma och min mormor. Nu har Alva i varje fall fått ny medicin med en jäkla brakdosering så förhoppningsvis slutar hon vakna sjuttioelva gånger per natt av hostan. “Mamma måste ta medicin också, ja?” sa läkaren när jag satt bredvid och hostade medan hon undersökte Alva. “Do måste ta stark dos. Inte slarva och bara äta bricanyl. Do kommer aldrig bli frisk om do bara slarvar.” Och så tittade hon strängt på mig. Nästan lite argt. Jag hyser en liten förkärlek till läkare från öststaterna. De jag träffat har varit så rått ärliga i sina ord till skillnad från svenssonläkare som lindar in orden till att bli ett jäkla daltande. Okej, hemtenta var det. Oh du gudomliga natt...

Läskiga pumpor

Tue, 25 Oct 2011 23:05:00 +0200

I dag hälsade jag nyhetsredaktionen på SVT. En två timmar lång guidning i deras lokaler. Jag kom 50 minuter för tidigt dessvärre så jag fick sitta utanför SVT och frysa på en bänk. Stundens höjdpunkt var när jag såg Ernst Kirchsteiger gå förbi. Eller så var det inte han. Jag hade inga linser på mig och det enda jag egentligen såg var ett suddigt ansikte på en lång figur. Jag hade lovat Alva att jag skulle försöka ta ett kort på hennes stora idol Kent Agent, men han fanns tydligen inte på plats.För husfridens skull fotograferade jag dock bolibompadraken. När jag kom hem och hämtat barnen på dagis, satte vi oss och skar ur pumpor. Tre stycken läskiga monster fick vi till. Alva hade hoppats på att Tomas skulle bli så rädd för pumporna att han inte våga gå in genom ytterdörren när han kom hem. Så när klockan blev halv sju satte vi oss och spionerade vid ytterdörren. Dessvärre verkade han inte bli rädd, men smart som jag är hade jag låst dörren så han kom inte in i alla fall. “Han ser nog lite rädd ut tycker jag”, fastslog Alva. Själv kunde jag inte urskilja om han var rädd eller bara frusen.

Dagens tumme

Mon, 24 Oct 2011 22:29:00 +0200

Dagens tumme ned ger jag alla barn som tycker det är roligt att gömma sina föräldrars bankdosor/viktiga kursböcker/fjärrkontroller. Tummen upp ger jag alla kloka föräldrar som när de ser sin partner bryta ihop över allt det gömda, letar fram bankdosor ur dockvagnar, kursböcker i kastrullskåpet och fiskar fjärrkontroller ur soppåsen. Undrar hur man ska få ungarna att fatta att det inte är okej att gömma grejerna? Är det okej att snatta typ hela deras rum och gömma under sin egen säng? Eller nej, det är ju där man hittar de flesta av deras grejer i varje fall... Dagens pekfinger ger jag mig själv för att jag hellre spelar Fia med knuff över nätet med mina syskon och utger mig för att vara indisk guru istället för att skriva tenta. Nu ska jag sova, jag ska skutta upp på en sådan där superspännande rundvisning på SVT i morgonbitti. Pepp var ordet. Vem är inte taggad på att en tisdagsmorgon vandra runt i korridorer som kändes nytänkande för dryga 40 år sedan.

Partaj

Sun, 23 Oct 2011 22:25:00 +0200

Och här ligger jag en söndagskväll framför Åsa-Nisse som står på i bakgrunden och pillar på min hemtenta. Egentligen tänkte jag ägna mig helhjärtat åt filmtittandet. Det ska jag inte sticka under stol med. Jag kände liksom att jag var värd det. Precis som att jag ständigt tycker mig vara värd all världens tårtor, kläder och kaffekoppar. Men två minuter in i filmen insåg jag vad det var för skit jag hyrt och hemtentan åkte upp. Till och med den kändes roligare. I går var vi hemma hos Tomas moster och morbror hela dagen. Tomas kusiner var hemma över helgen och eftersom Tomas jobbade tyckte jag det var en mysig plats att bosätta mig på. Vi åt tårta, hade tävling i vem som lagade godast lasagne och när Tomas anslöt till sällskapet bestämde vi oss för att spendera kvällen på samma plats. I dag var vi tillbaka hos samma moster, den här gången som faktiskt inbjudna gäster till ett födelsedagskalas. Vi har gått in i ännu en berömd partyperiod där kalasen avlöser varandra. Om två veckor är det jag som står för partajet. Jag fyller tydligen 25 då, inte 23 som jag så ofta per automatik svarar när någon frågar efter min ålder. 25 är en stor ålder. Då ska man tydligen räknas som vuxen. Då är det typ förbjudet att tycka parmiddagar är aptrista. Att välja coca cola framför vin på tillställningar anses märkligt och man är inte längre gullig om man springer runt naken ute på gräsmattan och pillar sig i näsan. Om två veckor är mitt liv slut. Herrejävlar.

Elaka bilrobotar

Fri, 21 Oct 2011 22:30:00 +0200

I dag tog jag bilen in till Stockholm city. Jag överlevde, krockade inte, jag var inte ens rädd. Tidigare gånger när jag vågat mig ut till Norrtälje eller Bromma, har jag suttit bakom ratten och skrikigt av rädsla för mig själv. Men då hade jag bara haft körkort dryga månaden och tyckte det mest var läskigt. Nu när jag haft kortet några månader och insett att andra bilar inte är elaka robotar som finns på vägen för att försöka döda mig, då går det bättre. Dessutom följde min svåger med och satt bredvid som stöd i dag. Annars har jag suttit på Kungliga biblioteket och rotat i deras microfilmarkiv hela dagen. Och hade jag inte haft så ont i halsen och hostat så jag kräkts slem så hade jag gett den här dagen 8 poäng av 10. Nu får den typ 6.

Myten om mödomshinnan

Thu, 20 Oct 2011 22:47:00 +0200

Min förkylning har inte gått över så idag ställde jag in allt det primära som gick. Märkligt nog är resterande familj friska medan jag rusar runt som en hes kråka och hostar slem. Igår var det månadsmöte på Södertäljes tjejjour Juventassystrar dit ett par kuratorer från ungdomsmottagningen var inbjudna. Jag kände pepp när jag åkte därifrån. Pepp på att åka hem och undervisa mina döttrar om slidkransen och myten om mödomshinnan. För tro det eller ej, det finns fortfarande många människor som går runt i den något naiva tron om att flickor har en mödomshinna. Detta är ingen myt mina barn ska fostras till att tro. Det räcker med att de tror på tomten. Men hur många gånger fick man inte som tjej höra under sin uppväxt att: “Mödomshinnan kan brista om man rider”, eller... “Stoppar man upp en tampong så spräcker man mödomshinnan”. Så låt mig klargöra detta en gång för alla; d e t f i n n s i n g e n m ö d o m s h i n n a. Det finns en slidkrans. Ett litet veck. Och för att göra resonemanget lite klarare för de som tvivlar, hur skulle mensen kunna komma ut om det satt en hinna i vägen? Förstå vilken jäkla blodballong det hade blivit när man någon gång till slut spräckte den där hinnan. Sluttjatat om slidkransar och tomtar. Stina, min mans kusin fyllde 21 idag. Vi svängde förbi där en stund ikväll och åt tårta. Det var jättemysigt fram tills det att jag kom på att jag hade glömt bort att läsa en kursbok som jag ska låna ut imorgon. Så den boken har jag nu sträckläst från pärm till pärm. Nu är den slut. Och det är jag med.

Välkommen hem till oss

Tue, 18 Oct 2011 20:32:00 +0200

Låt oss tala klarspråk. De allra flesta bloggar uppvisar en perfekt yta. Det är städat och snyggt i vartenda litet hörn och så sitter man själv hemma och trycker i sig chips för att stilla sin egen ågren över att det yngsta barnet senast idag hoppade sönder skobrädan och hällde ut en kvarglömd kastrull med kladdigt ris över hela golvet. Eller det kanske bara är jag? Skitsamma, jag bjuder på några fina ögonblicksbilder. En hall i kaos sedan skostället gick sönder. Ett middagsbord lämnat åt sitt eget öde då vi vuxna hittills varit för trötta och städa undan. Ett barnrum där den minsta satungen gått loss. Och ett badrum där det fortfarande hänger omaka handdukar sedan alla duschar i morse. Jag skyller på att jag är en framtida akademiker med mycket i huvudet. Då får det vara stökigt. Det hör till liksom. (eller så är det helt enkelt så att vi är en ganska vanlig småbarnsfamilj)

Jag bidrog jag också

Mon, 17 Oct 2011 21:49:00 +0200

En måndagmorgon, ett seminarum och en Julia som vaknar upp för andra dagen utan röst är ett no no. Inte ett ljud fick jag fram. Jag fick stå bredvid min grupp och le när vi berättade om vår granskning. Ibland höll jag armarna i kors och ibland höll jag dem bakom ryggen. Som variation liksom. Eller ett ord fick jag fram under vår presentation. “Expressen”, väste jag som ett tillägg till det mina klasskamrater nyss sagt. Sedan blev det lite konstigt tyst i rummet. Låter hon sådär? kunde jag höra åhörarna tänka. Nej det gör jag inte, ville jag säga. Jag är hes. Men när jag öppnade munnen kom det bara ett väsande: “Heeee”. Och under en lång sekund såg publiken än mer förvirrad ut. “Julia är lite hes idag”, förklarade sedan en snäll person i gruppen. "Hon kan inte prata men hon kan allt som vi nyss sagt." Då blev alla glada igen. “Eeexpreeessen”, kunde man höra från spridda håll i rummet tillsammans med skrockande skratt. Kul. Att jag kunde bidra med något intellektuellt idag också. Verkligen. Barnens farmor hämtade barnen från dagis på eftermiddagen då både jag och Tomas kom hem sent. Klockan 17.00 och de var de sista barnen kvar på förskolan. Vad fan jobbar folk med i Trosa?

Lördagspepp

Sun, 16 Oct 2011 14:17:00 +0200

Vad sjutton? Någon har stulit min röst. Och nej det är inte Juholt som stulit den, om någon nu skulle få för sig att dra ett torrt skämt. Rösten är borta. Jag är hes. Tack vare de där bacillerna som barnen drar med sig hem från dagis. Man borde införa en steril sluss man överlämnar barnen i på förskolan, så hämtar man dem i samma sterila rum. Igår lämnade jag familjen hemma och åkte till Norrköping för att luncha med två fina vänner. Peppvänner skulle jag vilja kalla dem. När jag kom hem sackade min kropp ihop och orkade inte ta sig för någonting alls. Den där kroppen som jag går runt i är inte särskilt frisk för tillfället, bara det att mitt huvud vägrar inse det. I dag har vi ägnat åt oss söndagsnöjet storstädning. Tomas mamma och mormor har varit här på fika och om en kvart ska vi åka och hälsa på ett par kompisar. Jag kanske borde lägga på ett kol. Jag går fortfarande runt i samma kläder som jag råkade somna i igår.

Vackra kvalster

Fri, 14 Oct 2011 09:43:00 +0200

Jag ligger hemma och skriver på en hemtenta. Visserligen ska den inte vara inlämnad förrän om två veckor, men då jag även försöker se skolan som mitt fritidsintresse så har jag redan ätit upp all kurslitteratur. Slurp. Då återstår liksom ingenting annat än att skriva hemtenta för skojs skull. I förrgår hade vi utvecklingssamtal för Sofie på förskolan. Det går bra nu, som Petter brukar rappa om. Men det visste vi redan.Vad de sa om hennes utveckling känns dock inte riktigt som något att skryta om då det just var ett utvecklingssamtal. Personalen brukar berätta bra saker om barnen på sådana. Det är inget unikt och det innebär heller inte att ungen är ett framtida geni. Även om jag inte tvivlar på detta då hon bär på mina gener. Alva har ju artat sig ganska bra om jag får säga det själv. “Titta vilka vackra kvasarer”, sa hon i morse när hon kom dragandes med sitt jäkla uppslagsverk om astronomi som hon alltid sitter med. “Fast dem kan man väl inte se heller?” svarade jag tvivlande. Men för säkerhetsskull sprang jag in i barnens rum och kontrollerade deras sängkläder. Jag trodde hon pratade om kvalster.

Kommer Juholt avgå?

Wed, 12 Oct 2011 21:59:36 +0200

Hej jag heter Julia och jag är politisk kommentator på amatörnivå. Den här jäkla utbildningen har skruvat till det i huvudet på mig. Jag poppar popcorn som jag käkar framför partiledardebatten. Jag prioriterar Uppdrag granskning framför Bonde söker fru, och beklagar mig högljutt över källornas framställning och att programmets stilistiska framställning känns andefattigt. Jag grubblar över Juholtskandalen som redan finns med på Wikipedias lista över politikska skandaler. Vad tror man? Avgång eller inte? Jag tror inte att Juholt kommer avgå. Inte än. Att svt filmar några sura pensionärer som kräver hans avgång hjälper inte. Det krävs mer än så. Och vem skulle ersätta honom vid eventuell avgång? Att han envist vägrar uttala sig om skandalen behöver heller inte vara till hans nackdel. Inte ännu. Jag tror snarare att det är en strategi han kan rida ut stormen med. Det är tre år kvar till valet, han har fortfarande stora delar av partiet som sluter upp vid hans sida (något väldigt avgörande vid en sådan skandal, titta bara på Lundby-Wedin och LO-skandalen 2009) och det sista; Juholt är man. Tre ganska viktiga saker som kan komma att spela en stor roll i det här mediedrevet. Manliga och kvinnliga politiker tenderar inte att gå samma öde till mötes vid skandaler (ex. ministerskandalen 2006). När den här skandalen blåst över lite skulle Juholt potentiellt kunna gå ut och uttala sig i media och beklaga det som hänt. Medierna hade haft nya politiska händelser att fokusera på och allmänheten är inte bättre än så att skandaler faller i glömska. Människor är förlåtande och solidariska mot sitt egna parti. Så nej, Juholt avgår inte. Det gör han däremot vid nästa skandal, för en sådan siar jag. Medierna är helt enkelt inte färdiga med vår Super Mario. Och vid en skandal tycks ju etik och journalistik inte riktigt gå hand i hand. Det var allt som amatörkommentatorn hade att komma med just nu. Vad tror ni själva? Avgång eller inte?

Jag är mättad

Tue, 11 Oct 2011 16:55:00 +0200

En dag med vab och det lilla monstret tar kål på mig. För idag är hon inte särskilt sjuk och vi träter lite här hemma om hon är frisk nog att gå till dagis i morgon. Och om inte, vem vabbar? Det lilla monstret har hunnit slita sönder alla blomblad och kasta dessa omkring sig samtidigt som hon skriker: “HURRA”. Hon har “städat” inne på toaletten och lyckats pumpa ut en halv tvålflaska, vi har tittat på Pippi Långstrump två gånger, byggt och raserat legotorn till oändlighet, kokat kaffe tre gånger, damsugit upp kaffepulver vid lika många tillfällen och så har vi tvättat kläder. Den tillfälliga hungern efter föräldraledighet är mättad. I morgon tänker jag gå till skolan. Intressanta inbjudningar till teve – och radioprogram har börjat trilla in därigenom. Kul, jag börjar finna mig i medievärlden.

Vad jag anser om vaccin

Mon, 10 Oct 2011 21:52:00 +0200

Jävla satan. Får man säga så? Ja det får man. Det är min blogg och nu vill jag svära. Så helvete också. Sofie är sjuk. Sjuk som i sjuksjuk den här gången. Sjuk som i hög feber, matvägran och vab. Eller jag kan ju inte vabba, jag som numera är oavlönad student. Tomas får vabba de dagar jag har föreläsningar, som i morgon. Jag kommer få skjuta upp Sofies 1,5 årskontroll som hon skulle på i morgon bitti för tredje gången. De första två gångerna råkade vi glömma bort. Den här gången var vi jätteduktiga och faktiskt sparade kallelsen, och trots att jag råkat spilla kaffe över hela pappret så går datumet fortfarande att urskilja. Själva kontrollen känns inte särskilt viktig. Ungen går ju, hoppar jämfota och upprepar meningen: “Däään äää min”, ungefär hundrasjuttio gånger om dagen. Vad mer behöver man kunna som snart tvååring liksom? Det är den där jäkla sprutan vi måste dit för. Vaccient. Jag trycker i mina barn de flesta vacciner som finns att tillgå efter att själv ha upplevt en traumatiserad barndom som ovaccinerad. De upplevelserna och den smärtan som vissa sjukdomar bidrar till ska inget barn behöva utstå. Själv matades jag full av naturläkemedel från hokuspokushuset Vidarkliniken, fick en begynnande hjärninflammation till följd av detta då “medicinerna” inte verkade som de skulle (?), tvingades sitta i rullstol och missade dessutom viktiga delar av mina första skolår. Så nej, sedan jag kunde föra min egen talan så förespråkar jag vaccin. Vad jag i övrigt anser om antroposofin håller jag tyst om. Det är bäst så. För att man inte ska få upp min blogg som toppresultat om man söker på diverse svordomar. Så jag är bara tyst.

En liten depp

Sun, 09 Oct 2011 22:46:00 +0200

Helgen kom och helgen gick. Poff så var den borta. I dag geggade jag in mig i ångest. Ville ligga instängd i sovrummet med min Julia-deppar-spotifylista och käka godis hela dagen. För ibland kan det vara ganska skönt att tycka synd om sig själv. Tyvärr höll min familj inte med om den saken. Och det är ganska svårt att grotta ned sig i en depp när två barn sitter bredvid i sängen och frågar om mamma kanske kan pilla ut den där stora snorkråkan ur deras näsor som de inte får tag på själva. Pappans fingrar är ju för stora för att nå in i näsan liksom. Så jag kapitulerade och klev upp. Deppa får jag göra en annan dag. Typ mellan 07.12 och 08.04 i morgon när jag sitter på tåget på väg till skolan. Där kanske jag hinner klämma in en liten svacka. Om tågen går som de ska förstås. Det kan ju ha fallit några löv ned på spåret.

Plankstek på frohells vis

Sun, 09 Oct 2011 22:29:00 +0200

I går när Tomas åkte och jobbade några timmar följde jag och barnen med in till Södertälje. Vi träffade kompisar, fikade och åt lunch. Vi bestämde oss för att ta en middag någon helg framöver, för sånt kan ju vara kul. Uppstyltade parmiddagar är fortfarande något jag hyser obehag inför, men när man ses, käkar lite, slipper tvinga ungarna att rakryggade genomlida en trerätters, då gillar jag upplägget. Så vi fick till en träff den 23:e. November. 2011 dock, men ändå... Mitt liv är ett enda trassligt, uppbokat kaos. När Tomas kom och hämtade oss åkte vi hem och lagade plankstek på äkta Fromhellskt vis. Det vill säga, vi kladdade på lite potatismos och kött på en plåt som vi dekorerade med några usla små sparrisar som ingen utom jag ens tittade på vid serveringen. Tydligen är vi ganska ensamma om att få för oss att laga plankstek lite spontant en lördagskväll då träplankor inte var något vår lokala mataffär brytt sig om att ta med i sitt utbud. Så kan det gå.

Jag blottade mig

Thu, 06 Oct 2011 14:00:00 +0200

Den här dagen har börjat fantastiskt dåligt. För det första har jag i två veckors tid gått runt och funderat över varför Adlibris inte skickat ut min kurslitteratur som jag beställt till den här kursen. Skitsur har jag varit, så idag bestämde jag mig för att gå in på Adlibris hemsida och skriva ett argt mail till dem. Så vad är det första jag ser när jag kommer in på hemsidan? En full kundvagn. Det där lilla detaljen angåenda att trycka på “bekräfta köp” tycks ha undkommit mig. Jag känner mig gråtfärdig. Hemtentan är om två veckor och hälften av all kurslitteratur fattas mig. Dålig start nummer två då: Efter min upptäckt bestämde jag mig för att ta en kalldusch och rycka upp mig igen. Gjort är gjort och det är bara att gå vidare och försöka göra det bästa av situationen. När jag kom ut ur duschen i bara handduk, kom jag på den briljanta idén att dammsuga golven lite. Dammsugning brukar alltid få igång min inspiration då det är en stund då jag och brukar gå runt och hylla mig själv i tanken. Så jag dammsög barnens rum. Det rummet som har ett fönster mot trädgården och en gångväg strax nedanför. Medan jag dammsuger och slänger ett öga ut genom fönstret går en av grannarna förbi nere på gångvägen tillsammans med sina barn. Då händer följande saker. Grannen lyfter sin hand för att hälsa. Julia lyfter sin hand och handduken som suttit virad runt kroppen faller i samma ögonblick ned på golvet. Jag blottar mig själv. Naken. Exposed, som Maria Motanzami skulle säga. I ren panik slänger jag mig ned på golvet. Tänker tanken, de såg mig kanske inte. Men då jag tyvärr inte är snabbare än ljuset är det scenariot orimligt. Jag är en blottare. Och det sätter punkt för den här dagen.

Jag äter kakan

Mon, 03 Oct 2011 22:26:00 +0200

Fan, Sofie har vaknat och skrikigt fyra gånger sedan hon gick och la sig vid halv åtta. Hon snorar och låter hes när hon skriker. Det bådar inte gott för den här veckan. Nästa vecka passar sig mycket bättre för oplanerade sjukdomar, men försök förklara det för en 1,5 åring som inte ens fattar att man inte ska sätta sig och bajsa på sin storasysters leksaksspis liksom. Jag väntar fortfarande på att alla förkylningar och influensor ska dra igång. Alvas första år på förskolan spenderade hon mer på vårdcentralen än på dagis och jag höll på att knäcka ihop då jag samtidigt skulle försöka få ihop studieresultat och jobb. Det traumat har liksom fortfarande inte släppt greppet om mig. Men till skillnad från då så är vi nu i alla fall två föräldrar som axlar ansvaret. Imorgon är det föräldramöte på dagis men vi hoppar över det i år. Jag är uppbokad på volontärarbete sedan länge och Tomas kände sig inte riktigt taggad på min fenomenala idé om att ta med sig bägge barnen till mötet. Märkligt nog. Nu ska jag sova, nästkommande tre dagar blir ganska stressiga. Smällar man får ta när man omformulerar ordspråket: “det går inte att ha kakan och äta den” till: “Medan man äter kakan bakar man en ny, eller helst tre, samtidigt”.

Mojje och vår heta natt

Sun, 02 Oct 2011 21:30:00 +0200

I förmiddags tog Alva och jag ledigt från resten av familjen och åkte upp till Djurgården för att gå på ett event tillsammans med Tomas moster och hennes son Jacob. Sofie fick stanna hemma med Tomas, något hon först var ganska arg över, men sedan mutade vi henne med en kall varmkorv. Då kände hon sig nöjd över situationen. Det var mysigt att komma ut och göra någonting själv med Alva. Det blir liksom inte så ofta tillfälle för det nu sedan den lilla dvärgen flyttade in hos oss härom året. Efter konserten fick vi komma upp på scenen och träffa artisterna som uppträtt. Alva var frälst över att få prata med Linda Bengtzing och Ulrik Munther. Själv föredrog jag Tobbe trollkarl, han var den enda som skrattade åt mitt skämt när jag ställde Alva bredvid barnprogramledaren Mojje och frågade om han mindes vår heta natt för sex år sedan. Mojje har lika krulligt hår som Alva, däri låg skämtet. Haha. Ha. Det låter inte alls lika roligt när jag återberättar det.

Husvisning

Sat, 01 Oct 2011 22:06:00 +0200

Idag har vi varit på husvisning på en villa här i området. Den var fin. Och stor. Och ingenting fanns att göra på den. Bara att flytta in, varsågod. När jag tänker på oss i den villan tänker jag på oss som i den här reklamfilmen. Men verkligheten är en annan. Jag vet ju det, att vårt liv är ungefär så här hippt och roligt i sanningens namn. Och det skulle inte bli roligare bara för att vi flyttade. Eller lite roligare hade det blivit, då hade jag kunnat åka störtlopp ned för trappan på en madrass. Där vi bor nu har vi ingen rolig störtloppstrappa. Ärligt talat är jag stressad. På husfronten har jag varit ineffektiv det här året. Jag hade ju bestämt att vi skulle flytta i år och det börjar dra ihop sig. 2011 är snart slut. Jag ligger efter i min livsplanering och det gör mig förbannad och frustrerad. Visserligen hade jag även bestämt att jag skulle börja träna prickskytte i år, men istället började jag ju volontärarbeta på tjejjouren. Och det känns ungefär lika coolt som prickskytte så det väger upp. Tomas borrade upp barnens hyllor på väggen i dag i alla fall. Med gigantiska skruvar efter mina hänvisningar. Så nu är det i varje fall ordning därinne.

Jag har städat barnens rum

Fri, 30 Sep 2011 23:31:00 +0200

En annan grej som inte var lika kul i dag förresten. Vi åkte till IKEA en snabbis i eftermiddags och köpte vita korgar för att placera barnens alla leksaker i. Jag körde en utrensning bland alla fula små plastleksaker Alva samlat på sig under McDonalsbesöken när jag ändå var i farten, men för att slippa en strid om vilka leksaker som skulle sparas så stängde jag in mig i barnens rum helt själv. “Jag ska göra fint här så får ni komma in och titta när jag är färdig”, sa jag med snäll röst. Så slängde jag alla fula, halvtrasiga leksaker, bäddade barnens sängar med de nya vita överkasten vi köpt och så började jag ställa i ordning böckerna som låg hullerombuller på en hylla. Om det inte vore för att Alvas tjocka faktaböcker om universum, djurlivet i havet och växhuseffekten väger ett halvt ton ungefär. Och om det inte vore för att Tomas skruvat fast den förbannade hyllan med skruvar lika tjocka som synålar. Så bra allt blivit då. Men istället sa det brak. Och där låg jag plötsligt begravd under tre hyllor med böcker och leksaker. Alva öppnade så klart dörren när hon hörde braket. Men istället för att undra hur det gått för hennes stackars mamma som i stunden kämpade med att få bort närbilden av ett blåvalsanus som låg fastklämd mot ansiktet, så blev hon jätteupprörd. “Vad har du gjort mamma?” sa hon argt. “Överraskning”, mumlade jag ironiskt från platsen där jag låg fastlåst. "Nu har mamma gjort det fint." Men mitt skämt föll ganska platt. I morgon ska jag åka och köpa ordentliga bultar. Sen ska de där hyllorna nitas fast på väggen. Jag vägrar befatta mig så närgånget med en blåval ännu en gång. Ohyggliga djur det där.

Alva knäckte koden

Fri, 30 Sep 2011 23:26:00 +0200

Idag blev en sådan där dag som fastnar i huvudet. En av de små vägstolparna i ett av barnens liv. Alva började läsa. Bara så där rakt upp och ned när det var dags för henne att gå och lägga sig. Först testade vi stora bokstäver, därefter med små och hon behärskar dem båda. Bara sådär. Alva har ju haft sina perioder då hon intresserat sig mer för bokstäver enda sedan hon lärde sig alfabetet för ett par år sedan. Och ärligt talat trodde jag att nog att hon skulle läsa flytande när hon var fyra, men så har hon tröttnat och övergått till att vilja lära sig grejer om solsystemet, matematik, att cykla osv. Vi har aldrig tvingat henne till att lära sig saker, däremot är det något vi uppmuntrar när hon själv ber om det. Visst kommer det kanske bli tuffare för henne när hon börjar skolan då hon redan behärskar stora delar av det undervisningen går ut på, men å andra sidan måste även sånt kunna gå och lösa. Barn går inte efter någon jävla utvecklingsmall och jag är av den åsikten att undervisning ska anpassas efter barnen och inte barnen efter undervisningen. Att neka ett barn kunskap är samma sak som att hämma barnet i utvecklingen och det går emot allt det jag förespråkar då kunskap är grunden till all utveckling. Allt släppte i alla fall när Alva förstod att man lägger ihop bokstäverna som i en addition och att reslutatet av talet bildar ett ord. Mitt kloka lilla barn. Det här är ta mig fan lika stort som när hon lärde sig gå!

Ett mysigt yrke

Thu, 29 Sep 2011 22:08:00 +0200

Min nya kurs i skolan började igår. En mysig kurs där vi tittar på roliga filmer för att analysera hur journalister framställs på film. Det känns lite knepigt. Där sitter jag klockan nio på morgonen med en godispåse i famnen och tittar på sista filmen i Milleniumtrilogin, medan ungarna är på dagis och Tomas sliter på jobbet. Och detta är en del av min utbildning. Haha, vad jag gillar studentlivet. Och mediavärlden. Men det måste man nog göra för att välja det här yrket. Det är ju inget man väljer för den fina löneutvecklingen direkt. Soffis potträning går förresten över förväntan. I går satte hon sig och bajsade på Alvas leksaksmat i deras rum. Sedan sprang hon runt och applåderade sig själv. Barn gör inte som man säger, barn gör som vuxna gör. Jävla myt. Jag lovar att jag inte sitter och skiter på barnens leksaker. Just nu borde jag egentligen sitta och plugga, men istället följer jag Debatt på svt1 och förundras över hur lite public service det finns kvar i Sveriges television. Och för första gången på länge känner jag mig värry intelektual som åter lyckas hänga med i nyhetsdebatterna. Jag blev ganska mossig i huvudet av den föräldraledigheten.

Potträning - dag ett

Tue, 27 Sep 2011 22:00:00 +0200

Idag har jag köpt en potta till Sofie. Mest på skoj då jag alltid hävdat att potträning är ett onödigt mellanting. Pang på med toaletten bara. Men Soffis blev förtjust. Hon tog genast med sig pottan ut i trädgården och satte sig och filosoferade. Hon gillar att omge sig av naturen när hon uträttar sina naturbehov tydligen, den lilla exhibitionisten. Visserligen gick hon runt och skvätte lite överallt under eftermiddagen, men varje gång jag plockade fram en blöja skakade hon på huvudet och sa: “Blöja nä”, så jag lät henne hållas. Är hon lika taggad imorgon tänker jag köpa henne små underbyxor. Lika bra att passa på medan hon är sugen.

Kontraster

Mon, 26 Sep 2011 22:58:00 +0200

Så jag klev upp vid halv sex imorse och åkte till skolan. Det var ingen svår tenta jag skrev. Dumma människor till att överdriva. Det var samma frågor som det varit på de gamla tentorna jag pluggat in mig på. Men det kändes ganska skönt efteråt. Nu vet jag ju att det inte är varken farligt eller skrämmande med tentor. Proven på Södertälje komvux var tuffare faktiskt. Efter tentan var vi ett gäng som gick och käkade lunch. Flera av dem skulle ut och dricka öl efteråt. Vi har ju inte föreläsningar förrän på onsdag igen. Själv firade jag dock min första avklarade tenta med att åka hem och skura badrummet med ättiksprit och stålull. Bästa sättet att få bort kalkavlagringar. Kontraster kontraster. Förresten lärde jag mig ett nytt trenidgt ord idag. Hippster. Det är hippsters jag hänger med i skolan. Så svirar jag om till Lexingtonmorsa så fort jag kommer hem. Kontraster. Men jag gillar min nya livsstil. Det är ganska skönt att umgås med människor som inte bekymrar sig över barn, räntor och kalkavlagringar, även om det är ämnen jag kan diskutera med intresse till oändlighet. Kontraster är bra. Jag gillar mitt liv.

Den mytomspunna tentan

Sun, 25 Sep 2011 20:50:00 +0200

I morgon bitti skriver jag min första tenta. Den första tentan på universitetet är mytomspunnen. “Åh guuud, din stackare.”, stönar alla när jag berättar om min trevliga start på veckan. Och så berättar de hemska historier om att de faktiskt inte känner till en enda människa som inte kuggat eller lämnat in blankt på första tentan. Det gör mig nervös. Ur balans faktiskt. Jag har ju gjort precis som man ska och hämtade hem gamla tentor från intranätet för flera veckor sedan. Jag har läst all kurslitteratur, gått på alla föreläsningar, antecknat flitigt... jag kan ju allt. Så sitter jag ändå här och tror att jag kommer gå dit och lämna in tentan blank. Jag har inget självförtroende när det kommer till att skriva prov. Har aldrig haft heller för den delen. Att jag kom ut från komvux med toppbetyg känns mer som tur. Och den turen kan väl inte fortsätta på högskolan. Jag var så deppig idag över tanken på tentan och att jag inte lyckats reda ut begreppen e goverment och e governence ordentligt, att familjen drog med mig in till Nyköping och fyllde mig med shopping och kakor. Verklighetsflykter kan vara ganska trevliga. Nu har min syster åkt hem till Göteborg dessutom. Vilket gör mig lite gråtfärdig, trots att jag är arg över att hon stal med sig min vita stickade kofta och en av våra taklampor när hon flyttade. Kanske att vi åker ned till Göteborg på fredag hela familjen och stjäl tillbaka prylarna.

Frågor om döden

Fri, 23 Sep 2011 23:20:00 +0200

Dagen har bestått av plugg, lite mer plugg och en hysterisk gråtattack. Jag stod för plugget. Alva för gråtattacken. Jolanda och jag tyckte det vore roligt att titta på Lejonkungen tillsammans med Alva. Och hemskt kul var det. I varje fall de första fem minuterna innan lejonpappan dog. “Jag vill aldrig mer se en sådan här hemsk film”, stortjöt Alva, och själv satt jag bredvid och funderade lite grann över om jag råkat traumatisera mitt barn för livet. Så tokigt. Inte heller hade jag hjärta att ljuga om att lejonpappan säkert återuppstod och numera chillade på ett vilohem, och att det var därför han inte syntes något mer i filmen. “Nä är man död så är man”, berättade jag opedagogiskt för min dotter, vilket fick henne att gråta ännu mer. Men för mig handlade det inte om att knäcka stackars Alva, utan mer om att försöka få henne att förstå hur pass värdefullt livet är och hur viktigt det är med empati. Man lever bara en gång. I alla fall i den här kroppen, om man nu är troende. Den här liv- och dödfasen är skitjobbig ärligt talat. “Finns Gud? Vad händer när man dör? Kommer man träffa sina föräldrar när man dör?” är frågor man får besvara. Så ska man försöka sköta det lite snyggt också och inte berätta sin egen teori som skulle skrämma slag på barnet. Samtidigt som man inte vill propagera för att man blir en ängel som sitter uppe hos Gud och käkar chokladkakor hela dagarna. Önskan är att barnen själva ska få söka och skapa sina egna teorier och uppfattningar om livsfrågorna istället för att vi föräldrar överför våra åsikter på dem. Sen om det blir Allah, Jehova, Gud eller The Big Bang är upp till dem. Detta är även anledningen till att vi inte döpt våra barn. Det är något de får välja själva när de blir äldre istället.

Ett roligt gäng

Thu, 22 Sep 2011 21:43:00 +0200

Idag har bonden Julia besökt storstan igen. Det är en sådan jag känner mig som när jag åker in till Stockholm efter två års isolering. Så mycket människor. Och hur var det nu man skulle stå i rulltrappan igen för att undvika att bli nedsprungen? Plötsligt förstår jag varför Sofie varje kväll under inskolningen ville gå och lägga sig klockan sex. Vi har i alla fall samlat ihop ett jätteroligt gäng som pluggar tillsammans inför nästa veckas tenta. Tjugo procent av tiden lägger vi ned på potentiella tentafrågor. Femtiofem procent av tiden diskuterar vi andra viktiga saker, typ om man kan dö av för mycket mjölkdrickande eller hur mycket bättre TV program det gick när man var liten. De sista tjugofem procenten fyller vi ut genom ett kraftigt koffein- och kakintag. Jag tror på den här gruppen. När jag kom hem efter att ha hämtat barnen upptäckte jag att vi var utelåsta. Genom fönstret i ytterdörren kunde jag se min nyckelknippa ligga där och glänsa. Dessutom började det regna. Tur är att Tomas har en stor släkt som bor precis runt knuten. Vi gick och våldgästade. Nu ska vi titta på film, Bridesmaides har Jolanda bestämt. Min syster är på besök över helgen.

Kokar lingonsylt

Tue, 20 Sep 2011 20:45:00 +0200

Nä, jag vill nog inte byta journaliststudier mot juridik trots allt. Jag vill mest bara rymma lite när det blir för mycket. Byta bana och tror att allt annat är mycket roligare än det jag gör. Det är det där pusslandet som gör studierna tokiga. Att plugga 5 timmar på dagen, byta ansikte från godisätande student till ansvarsfull tvåbarnsmor, för att när vi klubbat barnen för kvällen återgå till pluggandet. Jag studerar, alltså finns jag. Min nya filosofi. Stanna i skolan ditt lilla pulver, skulle jag vilja säga till den sextonåriga kedjerökande lilla ligisten Julia som tyckte det var skitfränt att flytta hemifrån och vara vuxen. Vishet kommer med åren. Men den trettiofemåriga utrikeskorrespondenten Julia kanske kommer stå och garva rått åt student-Julia som gnäller över tuffa småbarnsår. Förmodligen. Idag har vi i alla fall haft muffinstävling,Tomas kusiner, jag och moster Åsa. Och som i alla dessa tävlingar den här familjen har så var alla rörande överens om att just deras muffins var godast. Så tävlingen blev oavgjord. Men innerst inne visste nog alla att mina kladdiga chokladmuffins med hallon och hjortronfrosting var godast. Nu måste jag fortsätta plugga. Och så kokar jag lingonsylt. Det är sånt man gör när man bor ute på landet och har snälla grannar som kommer förbi med ett par liter lingon sådär bara för att.

Funderar på att hoppa av lite

Sun, 18 Sep 2011 21:55:00 +0200

Igår åkte vi hem till min mamma i Norrköping. Sofie flyttade ganska omgående in i växthuset där plantorna hängde nedtyngda av tomater, parikor och chilifrukter. Hon är en tomatovan, vår lilla soffis. Hon lever på tomater. Minst två om dagen äter hon och när hon då fick se ett helt hus fyllt av mat, blev hon helt till sig. Även gröna tomater stoppade hon i sig. Själv låg jag mest i en hängstol och lyssnade på musik. Blundade lite och njöt av att bara vara. Alvas uppdrag var att sitta bredvid och ge min stol fart när den stannade. Annars har jag mest pluggat och tänkt ut arga, potentiella brev jag skulle vilja skicka till en del av författarna till min kurslitteratur. Hur orkar man skriva 600 sidor långa böcker på det allra tråkigaste språket man kan tänka sig? Hur orkar man liksom? För det är inte möjligt att författaren vaknar på morgonen, gäspar lite och tänker: Gud vad härligt det ska bli att stiga upp och försöka beskriva etermediers utveckling på det allra tristaste sättet jag kan tänka mig. Eller vad vet jag. Just nu är jag mest bara trött på kursen. Blir det inte roligare än så här byter jag nog inriktning och söker till juristprogrammet i vår istället.

Ett vinnande koncept

Fri, 16 Sep 2011 21:26:00 +0200

Idag mötte jag upp min man för lunch. Vi l u n c h a d e. Helt själva. Utan barn. Det var nog över två år sedan det hände sist. Det var härligt att få en stund ensamma. Jag spelade Wordfeud och Tomas satt och surfade runt på SSK-bloggar hela lunchen. Det var en fin stund. Det där med att småprata med varandra känns ganska onödigt. På något otäckt sätt har vi vuxit ihop så mycket att man redan vet vad den andra tänker innan den andra ens tänkt tanken. Till exempel vet jag att Tomas just nu tänker på SSK och att han är sugen på glass samtidigt som han är för inne i matchen för att orka gå till frysen. Men åter till dagen. Vi shoppade lite också. Vinterkläder till barnen, roligare än så blev det inte. Dock var termobyxorna i Alvas storlek slut. I september?! Jag som var övertygad om att vi skulle ses som mindre friska som shoppade vinterkläder så här tidigt. Jag hade till och med förberett en liten historia för butiksbiträdet om att vi skulle åka på semester till Grönland. Men historien behövdes inte. Och butiken tog mitt nummer och lovade att beställa in ett par byxor till Alva så allt blev frid och fröjd. Många tror att det är jag som klär ut barnen till små vandrande skyltdockor för Polarn o Pyret. Så är det faktiskt inte alls. Det är Tomas som vill gå dit och handla. Bara för att jag en gång för flera år sedan pekade ut en Polarnbutik för honom och sa: "Här köper man barnkläder." Enda sedan den dagen traskar Tomas dit glad i hågen och shoppar varje gång barnen behöver nya kläder. Han har absolut ingen aning om att HM som ligger 100 meter bort har kläder som kostar hälften. Men jag håller tyst. Varför ändra ett vinnande koncept liksom. När vi kom hem såg jag att Alva har samma storlek i nya jackan som hon hade förra året. Även det håller jag tyst om. Lila känns nämligen inte rätt i år.

Gör något bra för Södertälje

Thu, 15 Sep 2011 22:14:00 +0200

Som vanligt när allt börjar gå på rutin och vardagsångesten kommer smygande vill jag fly. Bort till ett annat land. Det behöver inte ens vara särskilt varmt. Frågan är bara vart? Egypten och Turkiet har jag aldrig varit i. Är det fint där? Jag har haft fördomen att de länderna inte är några jättehippa ställen att besöka med tanke på regimerna. Men jag är som sagt inte särskilt insatt och fördomar är ju till för att krossas... Eller Irland, dit skulle jag kunna tänka mig att åka över ett veckoslut. Dock vet jag att Tomas inte kommer göra kullerbyttor över mina resplaner. Speciellt inte nu när hockeyn håller på att dra igång. Han är lite fixerad vid SSK förstår ni. Visste ni att det var tack vare SSK som vi träffades förresten? Mars 2007. SSK hade spelat någon match som gjorde att de hamnade i elitserien och Tomas var ute och firade. Hade SSK förlorat hade han förmodligen gått hem och deppat istället. Men istället träffade han mig. Ett fint minne... Tack SSK. Notera gärna min snygga tröja. Från tjejjouren Juventassystrar där jag är jourtjej. Men när jag jourar är det inget larv så klart. Det är viktigt att skilja på blogg-julia och den där andra seriösa sidan. Vill du också göra något viktigt, vettigt och bra för unga tjejer i Södertälje? Det kostar gratis och i utbyte av din tid får du utbildningar, föreläsningar och inträde i en jättehärlig grupp (där även jag ingår). Gå in och anmäl dig HÄR.

Tack Ica

Wed, 14 Sep 2011 21:05:00 +0200

Jag har ju gått och skaffat mig ett sådant där icakort som alla springer runt med. Jag drar det flitigt eftersom man får poäng när man gör det. Varje månad skickar Ica ut sin tidning Buffé tillsammans med en check till mig också. Tillsammans med checken fick jag den här månaden rabattkuponger på “saker du brukar handla”. Jättesnällt och bra tycker säkert Ica. Det gör inte jag. För det var inte blomkål och tandkräm direkt. Sanningen svider lite när jag visar er följande rabattkuponger på: Kakor Choklad Blöjor Pringles Bearnaisesås Felix frysta potatisprodukter Jag går in i försvarsställning direkt när jag ser kupongerna och kommer med fenomenala ursäkter till mig själv... Grönsaker har vi ju haft i trädgårdslandet hela sommaren, och så ger ju mamma oss en hel del från sitt växthus. Och barnen äter ju aldrig av godiset, det är ju sånt jag äter när Alva är på dagis. För Sofie har inte fattat vad godis är ännu. Men det gör ju inte saken bättre. Jag vräker i mig skit. Visserligen har jag anat det under några år men Ica gav mig det svart på vitt. Det är nu man klipper det där kortet va?

Som en käftsmäll

Mon, 12 Sep 2011 22:14:01 +0200

Och här sitter jag och pluggar. Det där lilla ordet “egentid” försvann nämligen helt för några veckor sedan när jag fick tillgång till kursens litteraturlista. På ett sätt är det väldigt mycket enklare att plugga på högskolan i jämförelse med komvux. Nu studerar jag ju det jag vill. På heltid. Nu sitter jag inte och halvsover mig igenom matematikboken längre. På ett annat sätt är det ohyggligt mycket tuffare med högskolestudier. Just nu snittar vi på att läsa ca 300 sidor litteratur per dag. Och att försöka få kombinera det med föreläsningar, min önskan att barnen inte ska bo på förskolan längre än till klockan 15.30 om dagarna och de timmarna som faller bort på att pendla till Stockholm, det är inte det lättaste. Hade jag kommit direkt från gymnasiet in i det här tempot så hade jag nog hoppat av ärligt talat. Åtminstone hade chocken känts som en käftsmäll. Nu känns den mer som en bitchslap som sådan deltagarna i Jerry Springer brukar ge varandra när de gifta kusinerna upptäcker att frun varit otrogen med kusinens syster. Nu måste jag återgå till böckerna. Jag försöker tänka på vad kockarna brukade vråla till mig när jag jobbade som restaurangkonditor: Ge fan i att stressa Julia. Öka takten istället. Det låter bra, men jag har fortfarande inte riktigt kommit underfund med vad de egentligen menade.

Bröldop

Sun, 11 Sep 2011 22:22:49 +0200

I går var Alva och jag på bröllop och dop. Ett bröldop liksom. Eftersom Tomas jobbade så förvisades Sofie till sin farmor under dagen. Även om jag kan titta mig i spegeln och förundras av vilket supermänniska jag är så kändes utmaning Sofie + bröldop på tok för stor. Hon hade rivit kyrkan. Förtidspensionerat prästen. Hängt korset upp och ned... ja ni fattar. Jag hade helt enkelt legat begravd på kyrkogården om hon hakat på. Vår lilla Soffis. Istället fick hon åka till Torekällberget med farmor och jaga höns. Bröldopet var jättefint. Jag grät när brudparet gick ned för altargången. Det är mycket roligare att gå på bröllop än att gifta sig själv tycker jag. Man slipper den där stressen och att ha nerverna utanför kroppen. Istället kan man sitta där med sin kopp kaffe och vräka i sig tårta utan att ha hundra ögon på sig när man stoppar munnen full av härliga marsipanrosor. I dag har vi varit ute i skogen och plockat trattkantareller. Vi hittade så otäckt många svampar att jag efter ett par timmars plockande blev riktigt nedlåtande mot kantarellerna. Bara de som var stora, hade fina hattar och som inte var smutsiga hamnade i min korg. Men när jag kom hem fick jag lite dåligt samvete när Alva sa: Stackars alla minikantareller som blivit utan sin mamma och pappa nu när du plockat dem. Nästan barbarisk kände jag mig, för jag minns hur jag själv resonerade när jag var liten. Jag brukade tänka att gröten var en ö, mjölken var ett hav och hallonfröna som flöt upp till ytan var små båtar var i det satt små minimänniskor som försökte komma över till ön. Tillslut brukade det kännas ganska obehagligt att äta upp den där gröten. Sofie har skrikigt i sömnen i en timme nu så Tomas har fullt upp. Tror hon kanske håller på att bli sjuk. Det bådar gott för tentan om ett par veckor. Det är ganska svårt att stänga av ljudet av barnskrik när man sitter och försöker mata in kurslitteratur. Stressande om inte annat.

Tre funderingar

Fri, 09 Sep 2011 23:40:41 +0200

Dagens tre funderingar: 1. Varför väljer par att kommunicera med varandra via facebook? Hypotetiskt exempel: Tjejen skriver: Undrar vad man ska hitta på för skoj idag då? Så kan man ge sig fan på att partnern är där och trycker “gilla” inom fem minuter och kommenterar med: Vi kanske skulle ta och hyra en film och bara mysa lite? Jag menar... what’s up with that? Ni sitter tre meter från varandra och väljer hellre att kommunicera via ett medium än att öppna munnen? Är det er eller mediavärlden det är fel på? 2. Varför i helvete skriver man under med barnens namn i gratulationskort och sms? Den tanken slog mig idag när jag själv satt och plitade ihop ett kort. Okej barn som börjar bli medvetna. Alva skriver till exempel själv under korten, men nu menar jag småbarn. Som Sofie. Inte en chans att hon önskar någon annan lycka till, inte ens känslomässigt. Herregud, helst av allt hade hon ju velat slita sönder det där inslagan paketet själv. Hon skiter i era födelsedagar. Värst av alla är nog blivande föräldrar som väljer att skriva med “lille luddas” eller vad de nu kallar embryot i korten. Det är några celler ni skriver om. Jag skriver inte under med “Julias tånagel” när jag skickar kort. Dessvärre får ni nog svälja min dubbelmoral, för jag gjorde garanterat likadant när Alva var bebis. Och jag skrev faktiskt med Sofies namn på kortet idag. Det hade nog uppfattats som lite märkligt om hela familjens var med utom hennes namn. 3. Varför har ingen godistillverkare uppfunnit godisblandningen fuge och chokladbanarer? Det är gott! Over and out. Jag måste fortsätta läsa på om mediakoncernernas oligopol i USA. P.S. Det där sista la jag bara till för att framstå som en seriös student. D.S

Snaskfest

Thu, 08 Sep 2011 22:51:07 +0200

När Tomas och barnen går hemifrån på morgonen brukar jag vinka lite snällt genom dörren. “Mamma ska strax gå till sin skola och lära sig en massa viktiga saker”, hör jag Alva förklara för Sofie när de försvinner bort mot bilen. Undrar hur arga mina barn hade blivit om de visste vad jag verkligen gjorde. Att jag under dagen ligger hemma i soffan och vräker i mig godis och ostbågar medan jag varvar tentaplugg med att zappa mellan olika teveprogram. Att hela min vuxna roll är en lögn och att jag som vuxen istället lever ut det som var förbjudet i barndomen. Och när klockan blir tre klär jag på mig och städar undan mitt enmannakalas. Inte ett spår syns efter snaskfesten när barnen kommer hem. De skulle bara veta hur roligt jag har medan de sitter på förskolan och käkar morötter. Eller det ska de inte alls veta förresten. Jag blir lite hemligt rädd för mina barn när de är arga nämligen. Fast det kommer jag heller aldrig erkänna för dem.

Fula kläder

Wed, 07 Sep 2011 17:36:14 +0200

Jag har råkat döda mig själv lite de senaste dagarna med plugg, volontärarbete och de där familjemedlemmarna som tycker om att kliva upp vid sex på morgonen. Idag tog jag sovmorgon till halv tio och pluggade hemifrån fram tills det var dags att hämta hem barnen från dagis, så nu är jag pigg igen. Det blev nog en liten chock att börja plugga faktiskt. Det är så mycket nytt liksom. Jag känner mig som en bebis som matas full av nya intryck och därefter behöver sova i tjugo timmar. Dessutom har jag gått runt och stressat upp mig för att hemmet ska urarta till ett kaos nu när jag inte längre har tid att leka familjär diktator. Fast jag inser att det inte funkar att försöka hålla det kliniskt rent och barnen rena och prydliga längre. Eftersom jag åker hemifrån ganska tidigt på mornarna så är det Tomas som fixar i ordning barnen och dumpar dem på förskolan. Det är bara det att han klär på dem så jättefula kläder. Det ser mer ut som att det är Sofie som klätt på dem båda. Ett par shorts och några strumpbyxor i lager under det. En tröja som är ut och in, och så ett par gummistövlar på fötterna. Som en extra liten detalj liksom. Nej, ingenting ser ut som det ska när jag kommer hem från skolan längre. Men för att inte riskera att stressa ihjäl mig så försöker jag blunda för det så gott det går. Det går ju att stänga dörren in till sovrummet om jag retar mig på att sängöverkastet är helt snett. Då är det värre med barnens kläder. Det är svårt att försöka undvika att titta på dem en hel eftermiddag liksom. Men jag tränar på att inte gå in och styra som ett litet kontrollfreak. Det är mina förvrängda normer och värderingar det är fel på och det är inget som ska projiceras över på barnen. De tycks ju gilla sina kläder. Märkligt nog. Har suttit ute i sandlådan med Soffis hela eftermiddagen. Så passade vi på att skörda grönsaker i trädgårdslandet...

Stureplan

Mon, 05 Sep 2011 22:16:44 +0200

För att återknyta till lördagen då. När jag trädde utanför min bekväma hemmazon och gick på Kvinnomyz. Det visade sig vara hysteriskt kul. Men det blir väl så när man samlar åtta stycken intelligenta och rappkäftade kvinnor under samma tak. Eller säger man kvinnor om tjejer i min ålder? När jag tänker på ordet kvinna, får jag upp en bild av min mamma i huvudet. Läskigt. Emma, som anordnade Kvinnomyzet känner ni kanske igen då hon jobbade som journalist på LT tidigare. Numera hänger hon på Metro och fikar med kändisar. Hon finns för övrigt med på min om-jag-var-homosexuell-skulle-jag-vara-kär-i-henne-lista. Efter att vi slagit våra klackar i taket ett litet slag på Stureplan kom Tomas och barnen och hämtade hem mig. Mitt i natten, vilket resulterade i att barnen vägrade sova på flera timmar när vi kom hem. Att Alva hostade och Sofies näsa förvandlats till en rinnande liten kran gjorde inte saken bättre. De somnade om vid halv sex på morgonen och jag insåg att min sista dag på utbildningen jag skulle upp till, var körd. Istället sov vi hela förmiddagen och när vi äntligen vaknade till liv stirrade vi på varandra och sa: “Nä, så här tråkigt kan vi väl inte ha det”, och drog till Skansen. “Tror du djurskötarna skulle märka om vi lämnade kvar barnen i aphuset?” frågade jag Tomas lite försiktigt när vi stod utanför grindarna. Men han stirrade bara lite trött på mig och krossade därmed mina härliga planer om en barnledig eftermiddag. Aja, ny vecka nu. Som rivstartat med universitetsstudiernas stora käftsmäll. Hundra sidor per dag / föreläsning lockar numera. Och jag som trodde det var ungefär som komvux. Hohoho så fel jag hade.

Mycket mys

Sat, 03 Sep 2011 07:44:42 +0200

Igår kväll skulle jag ha myskväll. Alldeles för mig själv. “Nu har jag inte tid att prata med dig för jag ska äta pringles, chokladglass och godis medan jag tittar på The King's Speach. Glöm inte att du inte får ringa mig senare”, sa jag till Tomas i telefonen innan jag la på. Tomas var på kräftskiva med jobbet. Kräftskivor brukar inkludera alkohol och då jag inte riktigt tål att samtala med människor, sentimentala av berusning så svarar jag inte i mobilen. Fem minuter efter samtalet sov jag som en gris. Lite som att trycka på en strömbrytare, med ena ansiktshalvan vilande i tallriken med glass. En väldigt svårborttagen glass, visade det sig i morse. I dag ska jag på en utbildning i självförsvar som tjejjouren anordnar, för att senare i eftermiddag switcha om till högtidskläder och gå på Kvinnomyyyyz. En modern och roligare tappning på den uttjatade tjejmiddagen.

Provisoriskt sminkborttagningsmedel

Thu, 01 Sep 2011 22:00:33 +0200

Vilka jätteroliga tips ni kom med angående hur man blir av med telefonförsäljare. Favorittipset hittills tycker jag är den här kommentaren: "jag försökte skylla på att jag höll på att packa och hade lite brottom, då telefonförsäljarn frågar om jag ska resa bort.... då tröttnar jag och säger: “resa bort nja jag gjorde något klantigt, så jag ska sitta inne i 3år”, då la telefonförsäljaren på luren. hahahaha så kan man oxå göra :)" Jätterolig kommentar, den ska jag absolut använda mig av nästa gång. Just nu längtar jag nästan lite till att nästa försäljare ska ringa. Och nu när vi ändå är inne på det här med att byta tips med varandra... använd inte schampo som provisoriskt sminkborttagningsmedel när ni tvättar er i ansiktet. Ögonen blir alldeles rödsprängda då förstår ni. För det råkade bli så idag. Att jag stod där och tvättade mig i ansiktet med gårdagens mascara utsmetad över kinderna. Bara för att upptäcka att min hederliga tvål inte stod på sin vanliga plats vid handfatet. För att trevande gå ut i köket, vidare in på den andra toaletten och slås av den fasansfulla insikten att hemmets alla tvålflaskor blivit stulna av en tjuv. Eller så var det Sofie som varit framme och fingrat på flaskorna, vilket innebär att jag föder upp en tjuv i mitt eget hem. Det är nästan en värre tanke än att det skulle ha smugit sig in en inbrottstjuv sugen på tvål under natten. I vilket fall var tvålen slut, men den svarta mascaran måste bort. Valet stod mellan shampo och diskmedel så lotten föll på det första alternativet. Det var dumt. Ögonvitan blev nämligen alldeles röd av shampot och jag har ägnat resten av dagen åt att berätta för alla att jag inte alls suttit hemma hela förmiddagen och rökt hasch. Så där har ni mitt bästa tips för dagen. Från mig till er. Nu måste jag fortsätta studera, såvida någon av er inte kan ge mig svaret på uppgiften: “Definera begreppen divergens och konvergens samt ge exempel på hur dessa begrepp kan beskriva dagens mediemarknad och publiker”. För om ni kan det så tar jag paus från studierna resten av kvällen. Tack på förhand.

Hur man blir av med försäljare

Wed, 31 Aug 2011 17:33:13 +0200

Jag tänkte på det här med telefonförsäljare. De tenderar vara ganska jobbiga, eller hur? Lite så där att man nästan känner för att banka deras huvuden väldigt hårt mot en tegelsten liksom. Inte? Nähä, det kanske är bara jag som tycker tegelstenar och telefonförsäljare passar bra ihop. Men en sak kan vi väl enas om; att man oftast vill slippa dem. För det är ju inte alltid Nix fungerar. Men det är därför man skaffar barn förstår ni. För att bli av med de jävlarna som tycker om att ringa och sälja saker vid nu-ska-barnen-sova-och-jag-vill-sätta-mig-i-soffan-och-göra-ingenting-tiden. Så nu ska jag visa er hur ni blir av med försäljarna. Låt oss simulera ett samtal här. RING RING Jag: Julia. Dum telefonförsäljare (hädanefter kallad för DT, kort och gott): Hejsan, jag ringer från postorderföretaget som försöker lura på trötta människor sina skitprodukter. Är det Julia jag pratar med? Eller så kanske DF inte säger på riktigt. Men vi vet båda två att det är vad DF menar. Jag: Ähum, njä du pratar med Juliana. Ett ögonblick bara så ska du få prata med Julia. Så ropar man på sitt barn. I det här fallet Sofie. Hon är i den ultimata åldern just nu och blomstrar i sin roll som telefonpraterska. Jag: Det är Pippi Långstrump i telefonen, Soffis. Vill du prata med Pippi? Det vill Sofie. För hon gillar Pippi Långstrump. Men mest av allt gillar hon att prata i telefon. Ahlååå, säger hon i luren. Är det Julia jag pratar med? hör man DF säga. Ahlååå, säger Sofie igen. Så slår hon lite med luren mot parkettgolvet. Är din mamma hemma? hör man DF säga med lite ansträngd röst. pip piiiip piiip Sofie börjar trycka på telefonknapparna. Eller pappa kanske? frågar DF olyckligt. PIPPI PIPPI PIPPI, vrålar Sofie genom luren. Sedan trycker hon på lite fler knappar. Efter en stund tröttnar Sofie på att prata i telefon. Då lägger hon ifrån sig luren och går och leker med annat. Och kvar sitter telefonförsäljaren, traumatiserad av Sofies terror. Några dagar senare brukar hemtelefonen tystna. Ingen vågar längre ringa i rädsla för att tvingas prata med Sofie. Det är alltså mitt bästa knep för att bli av med de telefonförsäljare man inte vill prata med. Eller så säger man helt enkelt bara NEJ, när de ringer. Det kanske fungerar det med. Vad är ert bästa knep för att slippa prata med försäljare?

Möhippa forts...

Tue, 30 Aug 2011 18:13:35 +0200

Inlägget nedan ser inte alls ut som det ska när jag publicerade det. Texten klipptes av. Här får ni den riktiga texten... Ofrivillig semester från bloggen har jag haft. Den har vägrat uppdatera sedan i fredags men nu ska problemet vara åtgärdat. Så vad har jag sysslat med för skojigt då? En möhippa har jag hunnit med att påverka, medverka och avverka. “Bröllopet ska vara hemligt förstår du”, berättade bruden för mig för ett par månader sedan. "Ett dop som helt plötsligt förvandlas till ett roligt bröllop och ingen kommer fatta någonting liksom." Jag tyckte det lät jättekul. Nu när jag visste om det hemliga bröllopet dvs. En annan av brudens kompisar visste också om hemligheten så tillsammans började vi planera en våldsam möhippa. “Tänk typ sumobrottning, prickskytte, att vi hyr in någon som har svart bälte i kampsport som hon måste slåss emot”, spånade jag. "Så avslutar vi medan att sätta henne på ett flyg till Jokkmokk med enkelbiljett." Men min idé röstades ned. Det går tydligen inga direktflyg till Jokkmokk. Istället tog vi en förmiddag inne i Stockholm där vi åkte runt bland olika butiker och caféer där vi gav butiksbiträdena i uppdrag att lämna över små lappar och överraskningar till bruden. När Lisa (bruden alltså, det blev för jobbigt att kalla henne bruden hela tiden) kom in, fick hon gå till Filippa K och fråga efter en undanhängd tröja. Det blev startskottet på hela dagen. Medan Lisa gick runt mellan fällorna vi gillrat, stod vi några meter ifrån henne och smög. Till slut hoppade vi fram i rulltrappan inne på Åhléns med kalastutor och konfetti som vi kastade på på henne och alla andra som befann sig i rulltrappan. Kvällen avslutade vi på RAW där vi åt trerätters. Att man inte annordnar möhippor oftare så säg?

Möhippa

Tue, 30 Aug 2011 18:07:14 +0200

Ofrivillig semester från bloggen har jag haft. Den har vägrat uppdatera sedan i fredags men nu ska problemet vara åtgärdat. Så vad har jag sysslat med för skojigt då? En möhippa har jag hunnit med att påverka, medverka och avverka. “Bröllopet ska vara hemligt förstår du”, berättade bruden för mig för ett par månader sedan. "Ett dop som helt plötsligt förvandlas till ett roligt bröllop och ingen kommer fatta någonting liksom." Jag tyckte det lät jättekul. Nu när jag visste om det hemliga bröllopet.

En riktig mardröm

Fri, 26 Aug 2011 21:01:20 +0200

Ni vet när man drömmer sådana där otäcka mardrömmar som känns alldeles sanna? Sådana där mardrömmar när tåget är försenat, man råkar kliva på fel tunnelbana bara för att hjärnan lider av akut koffeinbrist, man kommer äntligen fram till Karlaplan 20 minuter innan uppropet, stoppar ned handen i väskan för att leta fram adressen till skolan vilken står på det jättejättejättevikta antagningsbeskedet bara för att inse att antagningsbeskedet inte längre ligger där? När mardrömmer fortsätter trots att man nyper sig själv riktigt hårt. Man ringer sin partner och skriker att man skiter i den där jävla skolan nu. Man vill åka hem! Partnern får lotsa en rätt genom att sitta inne på Hitta.se och slå på vägbeskrivning och medan du skyndar mot ditt livsviktiga upprop börjar det där skavsåret skära in i din häl så pass mycket att blodet börjar rinna. Det värsta är när man slutligen förstår att det inte är någon mardröm man befinner sig i. Det är en helt vanlig vardag. När man spiller kaffe på vita tröjan och håret krullar sig trots att man stått framför spegeln samma morgon och plattat det spikrakt. Det är min nya vardag. Som student och icke föräldraledig. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om mitt nya liv ärligt talat. Dessutom råkade jag bita av en framtand nu ikväll. Jag ser ut som ett troll när jag ler. Men jag hann till uppropet. Och det jätteviktiga antagningsbeskedet visade jag upp genom displayen på min iphone. Framtanden får jag fixa i morgon. Fram till dess får jag försöka se sur ut. Fast nu är jag journaliststuderande på JMK på riktigt. En sur sådan.

Uppropet

Thu, 25 Aug 2011 20:59:37 +0200

Skolan börjar i morgon och jag går runt och är sådär lite obehagligt nervös. Det är upprop och jag ska ställa mig inför 69 stycken andra elever och säga: “Ja” på frågan om det finns någon Julia närvarande i salen. Men tänk om jag säger ja på fel sätt? Tänk om jag råkar säga ja alldeles för tyst. Så tyst att ingen hör vad jag säger och mitt namn stryks från listan. Eller tänk om jag råkar säga ja med jättedjup basröst istället och jag därefter blir känd som “bruttan me basen” eller något annat sådant där töntigt namn. Men mest nervös är jag för att jag ska råka glömma bort uppropet. För det blir ju väldigt lätt så att man glömmer bort saker som hotar de vardagliga rutinerna. Jag kom faktiskt på i morse att det är i morgon jag har upprop. Den detaljen har liksom fallit ur mitt minne lite de senaste dagarna. Och nu kom jag på det. Tänk vilken tur, annars hade jag klivit upp i morgon, satt mig i soffan och sörplat kaffe ungefär samtidigt som jag omedvetet gett bort min plats på universitetet till en lycklig reserv. Nu ska jag dricka kaffe, äta godis och spela kort. P.S. jag har fortfarande inte snusat.

Klippte av håret

Tue, 23 Aug 2011 22:06:24 +0200

Sluta snusa – dag två. Eller är det dag ett? Näe, dag två är det väl om jag slutade igår? Det går ganska bra faktiskt. När jag kör bil saknar jag snuset som mest. Eftersom jag har en liten tanke i bakhuvudet som varje gång jag sätter mig bakom ratten säger mig att jag ska råka dö lite i en bilolycka. Och jag vill ju dö lycklig. Snus gör mig lycklig. Alltså snusar jag konstant när jag kör bil. I fall att liksom. Men nu är det som sagt slut på det roliga. Jag klippte av mig håret i dag förresten. Bara för att jag vaknade upp i morse och kände för det. Sånt är härligt, när man följer sina impulser. Så vida man inte dödar någon förstås. Sådana impulser är inte roliga. En gång för ett par år sedan hade jag en ledig förmiddag alldeles för mig själv. Då fick jag för mig att det vore roligt att tatuera in en fladdermus på foten. Om det finns en ledig tatuerare just idag så gör jag det, tänkte jag nöjt och begav mig ned på stan. Det fanns ingen ledig tatuerare. Så lite tur hade jag allt, eftersom jag redan ångrar de tatueringar jag har. Och förmodligen kommer jag börja överväga att sätta i löshår i morgon. Men så får det vara. I dag gillar jag håret. Förresten bakade jag äppelkaka i dag igen. Vi har så extremt mycket äpplen och eftersom ingen av oss gillar äppelmos så bakar vi äppelkakor istället. Känns så dumt att slänga.

sluta snusa

Mon, 22 Aug 2011 16:49:21 +0200

Jag ska sluta snusa är det bestämt. Idag för att vara helt korrekt. Jag råkade avslöja för Tomas hur många dosor snus det går åt för mig per vecka. Åtta är de till antalet. För många, tyckte Tomas och hade en föreläsning över telefon om hur mycket pengar mitt gift kostar oss per år. Så nu slutar jag. När min dosa med två stycken skramlande prillor ekar tom. Då klipper jag banden. Jag har slutat förut en gång. När jag gick på arbetsintervju för ett jobb jag inte var kvalificerad för och ljög om att jag inte snusade på frågan om jag var nikotinist. När jag sedan fick jobbet, då tvingades jag mer eller mindre att sluta. Jag hade framstått som dum i huvudet annars. Jag höll upp med snuset i två år. Det var en fin tid. Det är bara den där första veckan jag måste ta mig igenom. Sedan går det av sig självt. Jag får göra som Sofie och börja borsta tänderna tjugo gånger om dagen istället.

Kyskhetsbältet

Sun, 21 Aug 2011 09:55:01 +0200

Jag var inne i Södertälje häromdagen och köpte nya jeans. Ett måste inför skolstarten då alla mina nuvarande jeans har hål över knäna och diverse suspekta fläckar lite överallt. Till slut hittade jag ett par inne på MQ. Mörkblå Levis i stretchig stuprörsmodell. “Töjer sig de här jeansen?” frågade jag tjejen i butiken när jag stod och kråmade mig framför spegeln i provhytten. “Jaaa, jättemycket. Testa ett par mindre storlekar och när de känns lika åsittande som ett par strumpbyxor har du hittat rätt”, svarade hon. Sagt och gjort. Jag av mig mina vanliga 27:or och testade ett par storlek 26 istället. De satt åt. Ganska rejält. Men så hängde de ett par 25:or på kroken också. Även de måste prövas. Jag korvade mig i byxorna och för att lyckas stänga dem blev jag tvungen att hoppa lite samtidigt som jag höll andan. Men de gick att stänga. Efter lite kämpande. “Tänk inte på storleken utan hur de sitter”, sa butiksbiträdet när jag betalade. “Näääe”, ljög jag. Fast i mitt lyckorus över att jag lyckats trycka i rumpan i samma storlek jag hade som femtonåring. “Och så hoppar man lite så här va, samtidigt som man drar in magen allt va man orkar”, demonstrerade jag för Tomas morgonen efter när jag skulle inviga mina nya jeans. “Är det säkert att du kan stänga de där?” frågade Tomas fundersamt. “Jajemen”, svarade jag medan jag la mig på sängen och sprattlande försökte få jeansen över höfterna. Och när de väl kom på satt de som berg. De har fortfarande inte töjt ut sig. De sitter fortfarande som ett andra lager, väldigt väldigt tight skinn. Men de är storlek 25. Jag har fortfarande kropp som en femtonåring. Och framför allt, de sitter där som ett fruktansvärt oattraktivt kyskhetsbälte. Hur vida det nu är något positivt...

Jetlag

Sat, 20 Aug 2011 12:41:52 +0200

Det regnar. Som om någon lyckats missa den lilla detaljen. Alva har mutats lugn med en film, Tomas och Sofie sover middag och jag har hamnat framför datorn. Tomas dator, min egen har ju råkat gå sönder precis som de flesta saker gjort i vårt hushåll sedan Sofie gick från valiumbarn till satunge. Ni minns när jag klev upp skittidigt med barnen och somnade på soffan? Anledningen till att Sofie höll sig så lugn medan jag låg och sov var för att hon hittat en blyertspenna. Barnens vita rum är numera zebrarandigt. Precis som Tomas mammas balkong nu i morse dekorerades med neongröna streck, fem minuter efter att vi klivit in genom dörren. Tomas mamma har varit i USA ett par veckor och vi plockade upp henne på Arlanda vid kvart i åtta. Jag kände mig jetlagad av att bara titta på alla människor som strömmade ut från ankomsthallen. Tomas mamma hade köpt jättefina converse till barnen och Tomas och jag fick en sådan där gigantisk toblerone som jag nästan alldeles på egen hand råkade äta upp i bilen på vägen hem. Jag älskar att hämta upp människor på Arlanda när det inkluderar presenter. Det går fortfarande inte att lägga in bilder, trots att felet skall vara åtgärdat. Synd, jag hade annars visat er en bild på hur jag ser ut när jag har pms och förlorar i kortspel. Där missade ni något. Eller vänta, vi testar en annan webläsare först.... Nu gick det. Gubben ni ser bredvid mig är Jolandas s a m b o. Inte min nya snutteplutt. Han ser lite lustigt förvrängd ut på fotot. Men ni misstar er. Så ser han ut i verkligheten också. Den skrämmande lille mannen.

Mitt fel

Thu, 18 Aug 2011 10:00:11 +0200

Våra små huggormar vaknade vid 05.00 i morse. Det var mitt fel. Jag vaknade själv ett par minuter tidigare med tanken “gud vad fint det skulle sitta med en kexchoklad”. Så jag gick upp. Öppnade kylskåpet (kexchoklad skall serveras kall) och sökte sömndrucket efter mitt begär. Sen sa det BANG! Det var en öppnad burk tacosås som jag planerat slänga i ungefär två veckor, som åkte i golvet. Ajdå. Och ett par sekunder senare hördes en pigg liten röst: "Pappa?" Sofie kallar numera mig och Tomas för pappa och alla övriga vuxna människor för mamma förstår ni. Sedan var det kört. Minuten efter att Sofie vaknat, peppad till tusen inför ännu en dag, så vaknade Alva. Även hon sugen på att starta med ett härligt inte-nudda-golv-träningspass. Först ville jag gråta lite. Jag kände mig ju inte alls utvilad. Sedan mindes jag kexchokladen. Go och glad med kexchoklad – det är jag det. Btw, Tomas och jag är fortfarande jättegifta. Micke är min systers sambo och även om jag och Jolanda är väldigt tajta så delar vi inte män. Det skulle kännas lite äckligt. Hahaha, vad får ni allt ifrån.

Ett litet misstag

Tue, 16 Aug 2011 20:39:12 +0200

Det här med att komma in i nya rutiner var det ja... Att hitta en rytm i vår nya vardag med utökade timmar på förskolan, studier och allt sånt strunt vi bekvämt kunnat förtränga i nästan två år. Det är svårt. Som när barnen vaknade klockan sex i morse. Jag klev upp med dem. Placerade barnen i soffan framför teven med varsin smörgås och la mig bredvid. Sedan blev allt svart. Jag somnade. Nästa gång jag vaknade var det i panik. Jag hade försovit mig. Varför skulle barnen vara extra tysta och lugna just den här morgonen? Jag klädde på dem, borstade deras vassa små tänder, flätade deras tjocka hårmanar och tog dem i varsin hand. Sedan skyndade vi iväg. Att jag fick på mig några egna kläder minns jag inte. Men det måste jag väl haft? En naken kärring på en förskola, herregud polisen hade varit där på fem röda sekunder då. Hoppas vi. “Ledsen att vi blev lite försenade. Jag försov mig”, sa jag när jag med raska steg klev in på förskolan. Men vänta lite? Varför satt alla barnen vid bordet och käkade smörgåsar, fil och gröt? Jävlar vad kommunen måste satsat pengar på skolmaten om ungarna numera serverades buffé till mellanmål. Det här stämde inte. Och såg inte fröknarna ganska ställda över att se oss komma rusande? Mer än vanligt alltså. här började min tröga hjärna arbeta Om klockan var 06.58 när jag vaknade och tittade på klockan... 06.58... omvandla det talet från digital tid till... nej då är inte klockan åtta nej. Hon är sju. Nu är klockan åtta. Vi var en timme tidiga. Fröknarna skrattade bara åt mig. Något säger mig att de heller inte blev förvånade över att just jag lyckades med den här tabben. Barnen fick stanna kvar. Jag fick gå hem. Till kaffebryggaren.

ENSAM HEMMA

Tue, 16 Aug 2011 20:16:37 +0200

*****DETTA INLÄGG SKULLE PUBLICERATS IGÅR MORSE. VI LÄMNAR INTE VÅRA BARN PÅ FÖRSKOLAN 20.15 EN VARDAGSKVÄLL. SÅDANT GÖR VI BARA PÅ HELGERNA NÄR VI SKA DRICKA VIN****** Det är läskigt hur mycket man får gjort när man är ensam hemma. För det är jag. Ensam hemma. Helt själv. Solo alena. Jag fick lämna Sofie på förskolan i morse. Hon vinkade när jag sprang därifrån. Eller sprang var kanske lite överdrivet. Gick väldigt fort gjorde jag, mot min nyvunna frihet. Och nu sitter jag här. Om jag korkade upp champagneflaskan? Eller kysste fjärrkontrollen lite lätt medan jag bytte kanal från Disney till dagteve? Nej. Jag plockade upp tegelstenen “Massmedier - En bok om press, radio & TV” och började plugga. Hur man gör när man umgås med sig själv har jag nämligen glömt. Det var ett par år sedan det hände sist och för att slippa den stela tystnaden som kan uppstå när man umgås med en främlig så pluggar jag istället.

ett virus

Tue, 16 Aug 2011 20:11:35 +0200

Min dator har drabbats av ett elakt virus. Antingen är det något som angripit när jag pillat på märkliga länkar, eller så beror det på att Sofie hoppat på datorn. Vilket fall är det elakt och min nya dator är numera död. Dessutom har bloggen bråkat sedan i fredags. Alla inlägg som jag skrivit har raderats varje gång jag tryckt på publicera. Bloggen strular fortfarande och det går inte att lägga in bilder. Fotografiet ni ser nedan är en del av ett inlägg jag försökte skriva i fredags. I fredags gjorde jag nämligen något jättekul. Något som alla borde testa på, så roligt var det. Vi samlades vid halv nio på morgonen. Sex stycken tjejer som tryckte in oss i två bilar och drog iväg för att rida på islandshästar. Dagarna efter ridturen haltade jag förvisso fram, men det var det värt.

test

Tue, 16 Aug 2011 20:00:17 +0200

testar

Att straffa

Thu, 11 Aug 2011 22:10:47 +0200

Igår var Jolanda och hennes sambo Micke hemma hos oss. Vi bakade bullar, åt middag och spelade kort. Det är vår grej. Men innan vi åt middag åkte jag och Micke till mataffären. Det är också vår grej. När vi stod i kön utbrast plötsligt Micke: "MEN ÄLSKLING VI MÅSTE JU KÖPA KONDOMER. TROR DU ATT DE SÄLJER NÅGRA KONDOMER HÄR?" Här var det meningen att jag skulle skämmas lite. Tycka det var pinsamt och drabbas av en het önskan om att sjunka genom jorden. Fast nä... “MEN ÄLSKLING”, svarade jag. "DU VET JU ATT VANLIGA BUTIKER INTE SÄLJER SÅ SMÅ KÅDISAR. SÅDANA MÅSTE VI JU SPECIALBESTÄLLA." Som straff för sitt usla försök till att få mig att skämmas, körde jag 10 km/h hela vägen hem. Med Mickes fönsterruta nedvevad. Och med bröderna Hansons gamla dänga Mmmbop på högsta volym. Det kallar jag straff. När vi kom hem lagade jag mat. Utan att ens försöka skrämma gästerna med att jag spottat i någon av tallrikarna.

Inskolning dag tre

Thu, 11 Aug 2011 12:28:03 +0200

Inskolning dag tre. Det går bättre idag. Sofie gick till och med in frivilligt och la sig på vilan efter lunch. Gårdagen var inte lika lyckad. Soffis vägrade att sova när det var dags för vilan. Det spelades lugn avslappningsmusik i bakgrunden och rummet var mörkt och mysigt. Tyckte de andra barnen som somnade. Sofie misstog det för ett disco och ställde sig på madrassen och började dansa. När låten tog slut applåderade hon och skrek lyckotjut. Tillslut fick vi lämna rummet och medan de andra små duktiga barnen sov middag, satt Sofie under ett bord och åt trolldeg. Själv har jag fruktansvärt, brutalt tråkigt. Jag dricker kopiösa mängder kaffe för att överhuvudtaget hålla mig vaken. Jag gjorde några små misstag på Alvas senaste inskolning förstår ni, då jag varje dag råkade somna på golvet av ren tristess. Det är så pinsamt när fröknarna kommer på en med sådana saker. Det går inte att lägga in bilder på bloggen just nu så några sådana får ni inte. Nu måste jag återgå till min kaffekopp. Hej hej.

Det går bra

Wed, 10 Aug 2011 08:39:12 +0200

Inskolningen går bra. Eller bra och bra, vi var där en timme igår. Under den tiden rusade Sofie runt och slet leksakerna ur de andra barnens händer, åkte rutschkana stående och hoppade studsmatta. Det första skyller jag på att hon har syskon. Resterande beror på att hon är Sofie – Den hyperaktiva bebisen. Nu ska vi strax dit igen för en heldag. Inskolningar tycker jag är ruskigt tråkiga. Man sitter på golvet i sex timmar och försöker göra sig så osynlig som möjligt. Dessutom bryr sig inte Sofie om mig när det finns roligare saker i närheten.

Sista dagen

Mon, 08 Aug 2011 17:04:19 +0200

Sista dagen hemma tillsammans med barnen. Det känns lite konstigt. Vissa stunder ångrar jag mig, ringer Tomas på jobbet och säger att jag vill fortsätta vara hemmamamma ett par år till. “Nästa år kan jag börja plugga. Så slipper vi anlita en städfirma och en barnflicka. Tänk hur mycket pengar vi sparar in på det”, säger jag snällt. Det tycker Tomas låter bra. Han är lite misstänksam mot att främmande människor ska sköta vårt hus nämligen. Sedan stoppar Sofie ned min bankdosa och min nyckelknippa i min kaffekopp, för att strax därefter hälla ut ett glas mjölk över hela golvet och lägga sig i mjölken. Då ringer jag Tomas igen och väser: "Jag tänker plugga från sju på morgonen till sex på kvällen, glöm inte att skriva det på tidsrapporten du ska skicka in till skolkontoret." Igår regnade det. Vi åkte ut till Tomas farmors landställe utanför Katrineholm och blev bjudna på lunch. Tomas invigde sina nya regnkläder... och hoppade i vattenpölar. Jag pillade på kräftburar... Alva klättrade på ett berg... Och Sofie träffade sin riktiga familj. Familjen troll. De kom riktigt bra överens faktiskt.

Kräftskiva

Sat, 06 Aug 2011 23:40:00 +0200

Ikväll har vi haft kräftskiva hemma hos oss tillsammans med massa människor vi tycker om. Jag är en ganska oerfaren kräftätare fortfarande. Det var aldrig något vi åt hemma hos oss när jag var liten. Jag är uppväxt på knödel och wienerschnitzel och det var inte förrän Tomas introducerade mig för kräftor som jag började tycka om det på riktigt. Det vänder sig dock fortfarande lite i min mage när jag tänker på att det dröjde ett par kräftkvällar innan Tomas berättade att man skulle pilla bort bajsranden också. Tänk så mycket kräftbajs jag obekymrat smaskat i mig. Buhää! Jag har blivit besatt av Icas päroncider. Just nu kluckar det runt två liter i min mage. Det låter roligt därinne när jag rör på mig. Min Tömpis och jag. Är han inte stilig så säg?

En liten tvärnit

Sat, 06 Aug 2011 22:56:54 +0200

När Tomas åkt till jobbet i morse, stack jag och barnen till Norrköping på födelsedagskalas. Trots att jag anser mig själv vara en väldigt bra förare (att jag råkat backa in i ett hus, en sådan där vägskylt och lite annat smått och gott är bara otur förstår ni), tycker jag det är läskigt att köra bil inne i Norrköping. Södertälje, fine! Alla kör som idioter där, det är jag van vid. Men i Norrköping har de ju läskiga rondeller och spårvagnar vars skyltar jag absolut inte kan läsa av eftersom jag aldrig läste den där teoriboken. I dag lyckades jag få en bil att tvärnita och tuta argt åt mig, och så lyckades jag hindra en ambulans. Fast bara pyttelite, innan jag förstod att det var okej att stanna för att underlätta framkomligheten. Fast allt skyller jag på rondellerna. Det var deras fel att jag körde uselt. Och GPS’n som sa: “turn right”, fast än jag var mitt i mellan två utfarter. Det slutade med att jag bad GPS-tanten att hålla käften. Men det förstod hon inte den dumma tanten. Jag tycker förresten synd om den människan som lever tillsammans med tanten som lånat ut sin röst till min GPS. Hon har en så ohyggligt irriterande röst förstår ni. Jag kan ju bara stänga av rösten när jag tröttnat på henne, men tänk hennes partner... Fast partnern kanske har en liten bitboll som hon/han trycker in i tantens mun. Om inte, ska jag nog skicka dem en sådan. När vi kom fram stärkte jag mig med ett fat muffins. Då kändes livet roligt igen.

I väntan på oväntat besök

Thu, 04 Aug 2011 15:11:26 +0200

Vi har bakat muffins. Ifall-vi-skulle-få-oväntat-besök-muffins. Med kladdig chokladfyllning. Men nu är de snart slut, muffinsarna. Man måste ju sysselsätta sig medan man väntar på oväntat besök. Lunchen åt vi ute, sittandes på trappan. @lata dagar hos familjen Fromhell Städade barnens rum. Min brudklänning hänger fortfarande på en garderobsdörr. Det är inte för att jag vill påminna mina döttrar om vikten av kyskhet innan giftemål, utan jag vet bara inte vad jag ska göra av den.

Soffis lilla skrytbok

Thu, 04 Aug 2011 12:29:37 +0200

Soffis bok börjar bli klar. Den hon ska ha med sig till dagis när hon börjar i nästa vecka. Jag kallar boken för “skrytboken”. För det råkade bli en sån. En skrytbok. Och så har jag skrivit fina texter till varje bild. “Fröknarna kommer inte tro att vi är kloka”, mumlade Tomas när han bläddrade igenom mitt mästerverk och såg bilden på Sofie med ett champagneglas i handen. Fröknarna... som om jag skulle bry om vad de tycker. Här får ni ett litet urval. Bildkvalitén är som vanligt usel. Jag är ingen fotograf.

Inga större krav

Wed, 03 Aug 2011 19:10:44 +0200

Vi åkte och bada i förmiddags. Jag tycker inte om att bada i Sverige, eller i hav överhuvudtaget för den delen. Det är så...sandigt. Ja så är det. Man får sand överallt. I munnen, mellan tårna, i iphoneskalet. Jag kräver inte mycket men jag vill ha en pool, en solstol och en liten servitör åtminstone. Men som sagt, annars har jag inga större kvrav. Ödmjuk som jag är. Ändå åker vi dit. Till havet. För barnens skull. Alva gillar ju att bada och Sofie tycker om att undersöka andras picknickkorgar. Efter tre timmars jagande efter barn och x antal rengöringar från sand på handdukar/maten/munnen/festisen så åkte vi hem och lämnade av alla sandiga badkläder. Sedan cyklade vi och köpte glass. Tyvärr råkade Sofie bita sönder sin glass genom pappret innan vi ens hunnit fram till kassan. Det blev glass överallt. Men det löste sig. Soffis fick äta glasspinne uten glass istället och vi kunde trygga cykla hem igen. Nu måste jag försöka fixa min dator. Soffis kom nyss och satte sig på den och bilden har plötsligt hamnat upp och ner.

Tillbaka i Järna

Tue, 02 Aug 2011 17:51:35 +0200

Vi åkte till Järna efter frukosten. Och där har vi hängt fram till nu. I en trädgård, där vi umgåtts med vänner. Alva lekte med sin kompis Maja, badade och letade efter älvor i rosenbuskarna. Soffis roade sig med att slita sönder alla blommor i rabatterna när ingen såg. Själv drack jag kaffe och pratade strunt. Det känns som jag åker tillbaka tio år i tiden när jag är i Järna. Ingenting har förändrats sedan jag bodde där. Samma Ica, samma kassabiträden, samma människor. Bara det att allt ser lite mer slitet ut numera. Och människorna har åldrats. Det kan säkert vara mysigt men själv får jag ångest av det. Järna var ingen kul håla att spendera sina första tonårsår i. Det är väldigt uppdelat där. Antingen är man stolt antroposof eller så är man svensson. Jag gick i waldorfskola men avskydde antroposofin redan då. Sådana som jag hamnade i gråzonen. För waldorfbarnen var jag för mycket svensson och för de andra var jag för mycket waldorf. När jag som femtonåring flyttade därifrån klippte jag banden med antroposofin totalt. För mig var det en befrielse. Men att åka tillbaka och gömma sig en hel dag i en trädgård, det gillar jag.

Surrogatmamma

Mon, 01 Aug 2011 22:01:52 +0200

I dag har jag varit bitter på mina barn. Jag tror det känns extra jobbigt nu när jag vet att det bara är en vecka kvar innan de börjar på dagis. Man är ganska less på vardagen efter att ha varit hemma i två år. Samtidigt är jag glad över att jag har den möjligheten att vara hemma med dem så mycket som jag vill. Ibland blir jag till och med lite arg på mig själv över att jag är så karriärsugen. Vore jag mindre motiverad hade jag ju kunnat gå runt här och lalla ett par år till. Men jag gör inte om det. Är föräldraledig igen alltså. Eller gravid heller för den delen. Vidrigare tillstånd har jag sällan befunnit mig i än under mina graviditeter. Ska vi ha fler barn tänker jag anlita en surrogatmamma och så kan jag ta hand om bebisen när den passerat sin ettårsdag. Första året är de ju mest små fula högljuda kräkfontäner. Fast mellan mina sura tankar i dag har vi hunnit med att besöka vänner och gått på 65-årskalas hos våra grannar. Så det blev en rätt bra dag trots allt.

Kladdiga saker

Sat, 30 Jul 2011 10:17:30 +0200

Det blev så sent igår. Vi fick den briljanta idén att baka bullar under förmiddagen tillsammans med våra grannar. Tyvärr är mina barn fruktansvärt tråkiga att baka med. Alva vägrar att befatta sig med kladdiga saker och Sofie äter bara upp allt man lägger framför henne. Barnens kreativitet är noll och jag försökte ursäkta dem med att de har ett skarpt intellekt, inför de andra bagarna. Men det var innan Sofie satte sig på golvet och började banka sig i huvudet med en kavel. Efter det höll jag bara tyst. Vi grillade tillsammans med Jolanda och hennes kille på kvällen. Och när barnen somnat spelade vi kort. Jag vann (såklart) trots att Jolanda krävde att spelet skulle gå om varje gång hon förlorade. Vi fick stoppa in en strumpa i munnen på henne tillslut för att slippa lyssna på den ettriga lilla rösten.

Ett misstag

Thu, 28 Jul 2011 20:16:56 +0200

I dag gjorde vi misstaget att åka till Nyköping och storhandla. Nyköping i sig var inget misstag, inte storhandlingen heller (det kändes nämligen inte som en hit att fixa lunch till barnen på en ensam, möglig potatis och en utgången keso). Utan det var Sofie + leksaksavdelningen. Ingen bra kombination. Hon skrek rakt ut av glädje när hon såg alla leksaker. Inte för att hon ville leka med sakerna, hon ville förstöra dem. Såklart. Det ligger i Sofies natur att förstöra materiella ting. Hennes pappa är likadan. En gång fick han för sig att dimmern i köket inte riktigt lös lika starkt som tidigare. Då hämtade han en skruvmejsel och pillade lite på strömbrytaren. Nu fungerar dimmern inte alls. En annan gång fick han för sig att en av mina datorer lät lite när den stod påslagen. Nu är den datorn lagad igen. Med silvertejp. För vad det var som lät kom han aldrig på. Fast de är väldigt väldigt snälla människor i varje fall. De menar ju inte att förstöra. Det råkar bara bli så. Jag fick en blomma idag. Bara för att jag är jag. Hur fint är inte det? Jag har världens finaste människor i min omgivning.

Slaget sex

Wed, 27 Jul 2011 20:44:06 +0200

Ibland blir jag jättetrött. Speciellt runt slaget sex varje kväll. Det spelar sällan roll hur bra dagen än varit fram till dess. Klockan sex blir jag trött. Och ganska sur. Klockan sex är ett magiskt slag. Då slutar Tomas jobba, och då går musten ur mig. För då vet jag att jag snart får avlastning och plötsligt förvandlas barnen till vildar. Bara för att jag plötsligt är för trött för att ha järnkoll på dem. “Hej älskling”, säger Tomas glatt varje kväll när han ringer för att meddela sin stundande entré. “Hej du”, svarar jag surt. “Du låter trött?” undrar Tomas då. "Men snart kommer jag hem, det blir väl härligt?" "Visst skitkul. Jag går och förbereder röda mattan..." Ungefär så långt brukar jag komma i min klagosång innan det händer någonting där hemma. Typ att någon av barnen rymmer/slår sönder något/ vandaliserar/ terroriserar grannarna/ vill säga något jättejätteviktigt. “Jag måste sluta. Lägg på ett kol så du hinner hem innan jag blir psykotiskt och börjar dunka huvudet in i väggen”, fräser jag argt till min man innan jag slänger på luren. Som sagt, jag är en hemsk människa vid slaget sex. För klockan sju är jag glad igen. Då har vi ätit mat. Och barnen brukar titta på bolibompa medan jag dricker kaffe. Idag har vi åkt Blå tåget runt Trosa och ätit glass. Sofie satt still ungefär halva resan. Sedan ville hon hoppa av i farten vilket hon inte fick. Då blev hon arg. Resten har jag förträngt. Mitt grönsaksland. Den ultimata barnvakten. Trots diverse rymningsförsök och kriser som barnen medverkade till, lyckades jag fixa fram mat även idag. Och snart sänker sig lugnet även över familjen Fromhell.

Studentfoto

Tue, 26 Jul 2011 14:56:17 +0200

Ohyggligt tråkig dag hittills kan jag meddela. Soffis har länsat vinbärsbusken tom på vinbär och har sprungit runt neddränkt av vinbärssaft. Hon såg så rolig ut att jag lät bli att tvätta av henne direkt. Tyvärr glömde jag bort att fotografera henne. Hade blivit ett perfekt studentkort om sjutton år. Tack och lov har jag en backup... Säg hej till Soffis!

Mina tre kärlekar

Mon, 25 Jul 2011 22:25:11 +0200

Det regnade när jag klev upp imorse. Tråkigt. Så vad gör man då? Jo man tvingar in barnen i bilen och åker och shoppar. Både Soffis och Alva behövde nya ytterkläder inför dagisstarten om två veckor så lite regn passade oss utmärkt. Vi hittade allt utom skor innan barnen tröttnat på att gå i affären. För just det, det var vad vi hann med. En affär. Sedan ville Alva lägga sig på golvet och vila, och Sofie kände för att ta en joggingrunda runt stan. När vi kom hem blev jag lite sur. Polarn o Pyret har bytt färg på sina regnkläder. För inte kan det väl vara så att byxorna efter några brottningsmatcher i lerpölar ändrat färg? På eftermiddagen fick jag världens bästa överraskning. En av mina roligaste vänner dök upp med två kassar studentlitteratur till mig. Väsentlig litteratur för min journalistutbildning alltså. Det hade varit tråkigt om hon dök upp med två påsar böcker för blivande arkeologer. Dessutom hade hon tårta med sig. “Bjud mig på en drink så är vi kvitt”, sa hon. Tyvärr ville hon inte ha dricksglaset med Metaxa som jag erbjöd henne och det var den enda spriten vi hade hemma. Fast i höst, när jag börjat skolan tänker jag ta med henne till Teatergrillen och bjuda på middag. Alva var inte sen att ta för sig av kakfaten. Hon brås på sin mor. När Tomas kom hem hade han med sig en ny kaffemaskin. Det börjar bli lite fullt längs med vår köksbänk nu. Och det värsta är att jag inte kan tänka mig att göra mig av med en enda maskin. För en dag kanske man vaknar upp och känner sig sugen på en kopp nespresso, för att nästa dag föredra en kopp “bläuh” (jag kan inte uttala namnet på den nya espressomaskinen). Mina kärlekar... Jag har redan börjat plöja böckerna. Det går aldrig att vara för påläst.

Ett hus med pool

Sun, 24 Jul 2011 23:31:19 +0200

I dag har vi varit på utflykt. Jag ville visa Tomas och barnen var jag bodde när jag var liten, så efter lunch hoppade vi in i bilen. När vi kört ungefär en timme kom vi fram till huset. “Här bodde jag när jag var liten. Visst är det fint?” sa jag drömskt till min familj. “Mmm”, fick jag till svar. Sedan satt vi i bilen och stirrade på huset ett par minuter. Det såg ut precis som jag mindes det. Rött med vita knutar beläget uppe på en liten höjd. “Har vi tittat färdigt nu?” frågade Alva till slut. Så startade jag bilen och vände hemåt. En fin utflykt. Fast vi stannade till i Järna på vägen tillbaka och våldgästade ett par kompisar. När vi tömt deras kaffekanna och ätit upp deras bullar kände vi oss redo att fortsätta färden. Tyvärr råkade Sofie snubbla (nä jag fällde inte krokben med flit) på mitt ben när vi var på väg ut till bilen och landade i asfalten med ansiktet först. Det blödde ur hennes lilla mun och så grät hon. Det gick dock ganska snabbt över och hon tycks inte ha ont i munnen. Men lite koll måste vi nog ändå ha på tänderna så att de inte ändrar färg. Förstå vad jobbigt att hålla på att bleka tänderna på en bebis annars. I kväll har jag rotat runt på nätet efter hus i Provence. Vi tänkte leka fransoser nästa sommar och hyra oss ett hus i vindistriktet. Gärna bredvid en vingård, och så måste det finnas en pool tillhörande huset. För barnens skull. Hur ska jag annars hinna med att leka vinkännare? Bloggen strular och det går inte att lägga in bilder just nu. Annars hade ni fått se en fin bild på mig som håller ett par hallon. Ojojoj vad ni missade nu!

Socplacering

Sat, 23 Jul 2011 23:18:27 +0200

Våra satungar har levt upp till sitt namne idag. Den minsta tar varje chans hon ser till att rymma över till någon av grannarna och den äldre har mest varit arg och gapat om att hon vill flytta till skogs. Ett tag var jag på väg att hjälpa henne leta fram resväskan, men sedan skärpte jag till mig och uppträdde som en mogen ansvarsfull förälder. Jag tog en snus, svepte en kopp kaffe och sa åt henne att dra till skogs gjorde man för ett par hundra år sedan på Ronjas tid. Den moderna formen heter numera socplacering och vildvittrorna har ersatts av socionomer. Eller nä, det där sa jag ju inte alls. Jag tänkte det inte ens i mitt huvud, för socionomer är bra människor. Av de jag känner. Jag har ett par stycken i min umgängeskrets faktiskt. Och de är inte ens mina övervakare utan umgås med mig helt frivilligt. Märkligt nog. Jag mutade helt fult mina barn idag istället. “Kom så går vi och köper glass”, sa jag. Då ville ingen av dem rymma längre och jag förvandlades plötsligt från grådvärg till drottning. Jag kan det där med barnuppfostran känner jag.

Jag och Linda Rosing

Fri, 22 Jul 2011 22:54:15 +0200

I dag har Alvas farmor och farfar varit hemma hos oss på besök. Inte Tomas föräldrar alltså, utan de andra. Vi är en sådan där knepig familj förstår ni. Eller det är väl snarare jag som är knepig, som skaffar kärleksbarn lite sådär till höger och vänster. Jag och Linda Rosing. Skämt åsido, för att göra en historia kort. Alva har en annan pappa än Tomas också. En som vi inte träffar och inte har träffat på flera år. Tomas träffade jag när Alva var tio månader och efter ett tag blev det ganska självklart för henne att börja kalla honom pappa. Att de inte har några blodsband är ingenting vi brukar refelektera över. Vi är en vanlig lite halvtrist familj helt enkelt. Dock har vi alltid varit öppna med att det finns en annan pappa också. För Alvas skull. Men farföräldrarna har vi alltså kontakt med, så om ni någon gång funderat över att jag skrivit om Alvas biologiska farmor, beror det inte på att Tomas är en liten bortbyting. Det är Alva. Vi satt ute i solen hela eftermiddagen och åt chokladkakor som smälte i solen. Alva visade sina bästa partytrick (att sjunga blinka lilla stjärna med stängd mun och att stå upp när hon cyklar) och så pratade vi ikapp allt som hänt sedan sist vi hördes. Det var en riktigt rolig eftermiddag. Och jag är glad över att vi har den relationen vi har och kan prata som vi gör. Livet blir så mycket roligare om man skiter i tråkigheterna. Jag och mina grisar i Söderköping dagen innan midsommar. Satan för det som hänt i Norge idag förresten. Det är så hemskt att jag inte orkar ta in det ärligt talat. Jag blundar för nyheterna och äter godis istället. Men hemskt är det.

I väntan på besked

Wed, 20 Jul 2011 23:38:01 +0200

Jag är en väldigt väldigt splittrad människa just nu. Känslorna åker berg – och dalbana i kroppen på mig. Den ena stunden sitter jag inne på VHS och tittar fnissande på statistiken över hur många sökande jag slog ut i antagningen till JMK. Jag pillar inne på facebook och funderar över när det egentligen är OK att skriva till JMK under högskola/universitet utan att verka dum i huvudet. Och så går jag runt och tänker på om jag inte borde köpa mig en kalender från Louis Vuitton i studentpresent till mig själv. Det är massor med tankar som snurrar i huvudet. Dessutom ska Jolanda flytta till Göteborg. Lite glad är jag ju för hennes skull men jag hade ställt in mig på att vi skulle plugga i Stockholm och oroa oss över tentor tillsammans. Orkade inte vara hemma under eftermiddagen. Vi våldgästade våra favoritgrannar, som vi förvisso gör varje dag, men vem orkar bry sig om detaljer? Alva och E. gjorde geggamoja med vatten i sandlådan. Ser ni det gula huset i bakgrunden förresten? Där bor vi. Det är ganska fult framifrån tycker jag. Och detta är jag just nu. Med min dator och min choklad, som varje kväll. Nu ska jag klistra in bilder i Soffis fotobok hon ska ha med sig till dagis när hon börjar där. Låt mig säga så här... den blir nog inte som fröknarna väntat sig. Ni får se resultatet i morgon.

Ett monsterbarn

Tue, 19 Jul 2011 20:54:10 +0200

Alltså det där yngsta barnet jag råkat yngla av mig, det är ett monsterbarn. Tomas började jobba igår och idag är jag knäckt. Hon sitter aldrig still. Aldrig. Hon går runt i hela huset och drar ned allt hon kommer åt, slår sönder allt som går att slå sönder, använder alla möbler för att bygga livsfarliga attraktioner vilka hon sedan hoppar ifrån... Stark är hon också. Idag slet hon ned toalettpappershållaren som satt fastskruvad inne i det mindre av våra badrum, slängde ned allt i toaletten, klättrade upp på toalettstolen och försökte spola ned alltsammans. Någonstans där blev hon arg över att det var svårt att hålla balansen på toalettringen samtidigt som hon spolade, och började gorma. Det var skitkul att gräva runt i toalettvattnet efter skruvarna samtidigt som Sofie stod bredvid och slog ned stolslocket det hårdaste hon kunde i mitt huvud. Verkligen. Ännu härligare blev det när jag höll fast locket med den ena handen och grävde i toaletten med den andra. Då hittade hon ju toalettborsten och började slå mig med den istället. Aja, hennes motorik är det i varje fall inget fel på. Hon kan nämligen hoppa jämfota. Ett år och hoppar som en galning. Jag tror jag ska drilla henne till fotbollsproffs. Här satt monsterbarnet still och åt en bulle. Sekunden efter fotot togs smulade hon sönder bullen i små bitar och kastade runt omkring sig. På eftermiddagen bakade vi ful-tårta. Det krävdes nämligen enorma mutor i form av jordgubbar och grädde till Sofie medan jag och Alva bakade så det mesta av de tillbehören tog slut. Därför blev det en ful-tårta. Fast en god sådan.

Sova ute

Tue, 19 Jul 2011 10:41:29 +0200

Vi tar det här med att frisk luft är bra för barn på allvar som ni ser. Det spelar ingen roll om det är kyligt, regnar eller snöar. Ut i sandlådan med barnen bara.

+ 5 kilo

Mon, 18 Jul 2011 22:39:45 +0200

Idag gick Tomas tillbaka till jobbet efter semestern. Jag knölade in en tvätt i maskinen och åkte till en kompis i brist på annan sysselsättning. Barnen fick så klart också följa med, även om tanken slog mig att jag kanske borde låsa in dem och åka till Cuba istället. Där skulle kunna jag ligga på en strand och röka cigarrer i ett par veckor. Tyvärr hittade jag inte mitt AMEX så tanken förblev även en sådan. Annars ställde jag mig för första gången på fyra veckor på vågen och insåg att jag gått upp fem kilo. Så att Tomas börjat jobba igen kanske är bra, så kan jag återgå till mitt osunda godisätande. Det känns som vi inte gjort annat än ätit de senaste veckorna nämligen. Bara för att det är så gott och härligt och roligt att äta liksom. Inte en endaste liten bild har jag tagit idag heller. Min hjärna håller på att programera om sig till vardag igen och det tycks ta lite tid.

Snart hemma

Sun, 17 Jul 2011 13:25:28 +0200

Hemma om tio minuter. Jag längtar efter min trädgård, efter mataffären där jag känner kakavdelningen utan och innan. Och så längtar jag efter bredbandet. Alva längtar efter kompisar och datorn. Sofie säger bara: “Muuu”, när man frågar henne något så jag tolkar det som att hon längtar efter kor. Eller så försöker hon kalla mig för jävla kossa. En tolkningsfråga som sagt... Tips till barnfamiljer nr. 152 – Välj kupé när ni reser till Gotland. Det när värt varenda krona att slippa springa efter barn i knökfulla restauranger. Sofie passade dessutom på att ta en dusch. Hon hälsar att dyschkabinen är trevlig.

Champagnesprutning i Visby

Sat, 16 Jul 2011 23:32:19 +0200

Sista natten på Gotland. Det känns lite skumt att åka hem imorgon efter att ha varit ute och flängt i flera veckor. På måndag börjar Tomas jobba igen och om tre veckor börjar barnen på dagis. Och jag... jag börjar ju plugget snart. På “riktigt” eller vad man nu ska kalla det. Komvux fixade jag ju mesta dels på distans med barnen hemma, men nu ska jag plötsligt börja beblanda mig med andra människor. Undrar om jag minns hur man gör? Kommer jag kunna föra att samtal med ungdomar i min egen ålder som inte berör ämnen som barn, bebisar och kakor? Har jag sagt förresten att Jolanda kommit in på juristprogrammet i Göteborg? Och att min lillebror kom in på civilekonomprogrammet i Uppsala? Det var en bra dag för oss allihop i förrgår. Vi vara miket miket doktiga barn. Idag har vi varit inne i Visby men vi åkte hem rätt tidigt på eftermiddagen för att undvika champagnesprutningen. Stockholmsveckan drar ju igång nu och varenda stureplansprofil rusar runt här. Det ser så kul ut med alla vinglande höga klackar i branta kullerstensbackar tycker jag. Fast om ni besöker Visby tillsammans med barn ska ni få ett restaurang-barnvänligttips; BBQ Steakhouse. Gå dit. Där sitter man i mysiga fotöljer och det är barnvänliga ytor. God mat dessutom. Soffis höjdpunkt vför dagen ar när vi satt utanför Kallis. Hon stal min glass och diggade till housemusik. Hon är en framtida stekare, min Sofie. Nu ska jag sova. Vi åker vid sju i morgon.

Regnig torsdag = Crepes på Gotland

Thu, 14 Jul 2011 16:03:00 +0200

Det regnar här på Gotland och eftersom barnen inte riktigt tycks förstå vad det är för coolt deras mamma lyckats åstadkomma idag så har vi åkt på utflykt. Över halva ön åkte vi för att besöka ett creperi. Alva var dessvärre inte nöjd med pannkakorna som erbjöds utan ville ha korv. “Men du kanske kan äta ett par crepes och sedan bajsa ut en korv?” föreslog jag då. Mycket barnsligt, jag vet men ibland kan jag inte riktigt hejda mitt ordbajsande. Då blev Alva arg och skrek att jag var världens hemskaste mamma. “Världens hemskaste mamma som studerar på JMK”, sa jag då. Sedan tvingade Tomas mig att hålla tyst resten av bilresan. Nu åker vi hem till stugan och spelar spel resten av dagen. Hej med er!

Antagningsbeskedet.

Thu, 14 Jul 2011 15:35:59 +0200

Alla nätters slit. Alla dagar då kroppen velat sova men som psyket valt att fokuserat på målet istället. Alla gånger då jag suttit och lipat och känt att jag inte orkar mer. Det var värt det. I dag kom jag in på JMK.

Slite

Wed, 13 Jul 2011 14:35:46 +0200

Vi är på väg hem från Slite nu där vi har badat och ätit lunch. Dock åt Sofie mest sand och gamla fimpar hon lyckades fiska upp ur sanden men hon tycktes ganska nöjd ändå. Nu ska vi hem och ta det lugnt ett par timmar innan Tomas och jag ska iväg igen. Vi tänkte låsa in barnen på den ljudisolerade vinden medan vi är borta. Så slipper grannhuset störas av deras skrik menar jag. Det blir nog bra! Eller... nu ljög jag visst lite. Farmor ska passa barnen. Hon ska sitta inlåst på vinden tillsammans med barnen. Här ligger visst jag och solar mig i all min glans. I morgon kommer första beskedet från antagningen. Jag är ap-nervös och kan inte tänka på något annat. Alva klättrade upp på en rauk igår och vägrade klättra ned igen förrän jag berättade att det bodde elaka små dvägtroll i raukar. Beviset på att också jag tittat på raukar. Fast här tittar jag visst på min coca cola. Den var roligare. Det här är vad vi ska pyssla med ikväll. Ledtråd – när det levde brukade det säga bäää. Nu är vi visst framme vid vårt hus igen och ska lasta ur bilen. Hej med er.

Sveriges sämsta krog

Tue, 12 Jul 2011 22:40:07 +0200

Idag hatar jag två saker. Jag hatar min usla uppkoppling här på Gotland vilket gör att varje inlägg kan ta uppåt 2 timmar innan det publiceras, och jag hatar Sveriges gissningsvis sämsta restaurang när det kommer till service. Annars har vi mest tittat på raukar och sådant där som är obligatoriskt att besöka. Egentligen förstår jag inte varför vi åker runt på de här grejerna. Ärligt talat gör jag det nog mest för fotografiernas skull. För att ha ett bevis på att jag varit där. 7 kilometer genom en jävla fårhage åkte vi i dag för att stanna till och beundra raukar i 5 minuter. Vi stannade kvar på Fårö och åt middag för att undvika köerna tillbaka. Och det gjorde vi. Med råge. Bara att få in maten tog 1,5 timme. Gäster som kom efter oss, hann både beställa, äta upp och betala innan vi blev serverade. När vi frågade var vår mat tagit vägen fick vi till svar av en liten näbbgädda: "Vill ni gå in i köket och titta på hur litet det är eller? Det vet väl inte jag varför de lagar andras mat innan er." Nej men ta reda på det då. Du är väl servitris. En usel sådan förvisso, men ändå servitris. Av ren princip ville jag gå därifrån, men mitt förslag blev nedröstat av de andra som var för hungriga. Själv hade jag ju ätit fyra stycken bullar jag hittade i min väska. I smyg förstås. Sötsaker är inget jag bjuder andra på. Friggars krog heter restaurangen ni bör gå till om ni vill ha riktigt usel service och gillar att äta er mätta på baguetter och aioli. Kan fortfarande inte lägga in bilder annat än när vi sitter i bilen. Då är uppkopplingen som bäst. Hej med er

bilder

Tue, 12 Jul 2011 22:10:06 +0200

Nu ska vi se om jag lyckas lägga upp några bilder... Det vill sig nämligen inte riktigt med min uppkoppling här ute på ön. Här är vårt hus. Det är vackert. Vi bor i hela. Det är större än huset vi bor i hemma. Här sitter jag och dricker kaffe varje morgon. Ibland när andan faller på sitter jag här och skriver på min nya bok också. Här är jag på väg mot en godisaffär. Riktigt snabbt går jag. “Titta, jag har en ringorm i rumpan”, skrek jag. Hysteriskt roligt tyckte jag. Ingen annan.

Fångar en tjuv

Tue, 12 Jul 2011 13:27:23 +0200

Vi har nyss köat till färjan över till Fårö i 1,5 timme. I bilen framför oss åker Tomas moster och hennes familj. Vi låtsas att de är tjuvar och att vi är poliser. Alva överväger att slå dem med en pinne när vi kommer fram. Det är härligt med semester.

Förälskad

Mon, 11 Jul 2011 20:45:41 +0200

Jag är förälskad i den här ön. Man blir lycklig här. Och kreativ. I dag har vi varit inne i Visby och strövat runt. Jag åt saffranspannkaka och fotograferade mig framför ringmuren. Precis sådär turisttöntig var jag som de resterande 100 000 turisterna som liksom som vi valt att invardera ön den här veckan. Fast nu har jag försökt ladda upp bilder på bloggen i över två timmar så nu skiter jag i det. Nu ska jag äta nyplockade hallon. Hej med er.

Gotland

Sun, 10 Jul 2011 18:36:31 +0200

Nu är vi på Gotland. Det är fint här. Så fint att jag bestämt att vi ska hyra det här huset ett par veckor varje sommar från och med nu. Det finns hundar och små hundvalpar på gården där vi bor. Vi hyr ett sidohus, precis vid åkern. Hitresan gick väl...sådär. Det var tur att vi hade en egen kupé på båten, annars hade nog barnen hamnat överbord. Inte att vi hade kastat över dem förstås. Vi sysslar inte med sånt förstår ni. Utan det är de övriga passagerarna jag tänker på. Alva var på sitt allra uslaste humör och när vi kört av färjan och hon satte igång igen fick jag nog. “Ett ord till och jag stannar bilen och kastar ut dig!” vrålade jag. Då höll hon tyst. Ett mycket opedagogiskt sätt att hota sitt barn, jag vet. En dag kommer hon ju syna bluffen. Fast idag hjälpte det, och jag lever ju för dagen. Från och med nu i alla fall. På så sätt kommer man undan med det mesta. Här får ni bilder på vart vi bor. Någon närmre beskrivning av rummen behöver ni inte. Vad man använder sängar och köksbord till tror jag alla redan vet.

Rhodos

Sat, 09 Jul 2011 20:06:50 +0200

Vi är hemma igen och vänder nu. Tvätten ligger i högar, nya väskor håller på att packas och barnen har jetlag på dryga timmen. Vi har haft det bra. Vissa saker var bättre än andra. Sofies knepiga utslag var enligt läkaren varken borrelia eller någon annan oroväckande sjukdom. Det var ett infekterat myggbett till följd av hennes väldigt röda hals. Det var diagnosen, för halsfluss diagnoserar man inte så små barn med i Grekland enligt doktorn. Mestadels höll vi oss i Ixia och lät dagarna bestå av långdragna hotellfrukostar, paxa hotellstolar nära barnpoolen, bada, promenera vid havet och besöka nya restauranger lagom till kvällen. Soffis suspekta bett. Här är jag riktigt hungrig förstår ni... så till slut återstod inget annat än att äta upp min egen arm. Mums var ordet. Vi besökte gamla Rhodos stad och tittade även på båtarna i hamnen. Tre glassar per dag var obligatoriskt för Alva. Och för mig var det vidriga hotellkaffet ett nödvändigt ont. Vi hoppade även en del studsmatta. Ser ni att jag har benmuskler? Hur de hamnat där har jag absolut ingen aning om. Det måste vara tack vare allt godis jag äter. Nu måste jag fortsätta packa och försöka få barnen i säng. Lägger upp fler bilder senare. P.S. Du som skrev kommentaren ang. att det heter “läkare”. Jag tror du förstår själv att jag vet hur det stavas men att jag skrev det i talspråk. Jag vet själv hur irriterad man kan känna sig vissa dagar. Det är fullt förståeligt. Men att försöka ta ut sin ilska på en främling? Som skriver om sitt sjuka barn? Det är mest obehagligt. Ta hand om dig. Hoppas du mår bättre snart.

Läkarn på Rhodos

Mon, 04 Jul 2011 16:02:16 +0200

Vi har det bra. Flygresan gick sådär. Sofie var ganska arg och höll bara tyst när vi sjöng imse spindel för henne. Efter 3,5 timme kändes sången ganska uttjatad. Igår var vi hos doktorn med Sofie. Hon har ett (vad vi trodde) myggbett på benet som plötsligt fick en stor röd ring runt sig. Dock trodde inte läkaren det var malaria utan bara ett infekterat bett. Idag har hon fått röda prickar i ansiktet och på ena armen. Jag gissar på röda hund. Tomas på soleksem. Annars så badar vi och solar mest. Rhodos är ganska trevligt. Vi bor på en resort med höga murar runt området och alla små roliga gubbar som jobbar här bär vit skjorta och svarta byxor med pressveck. Nu tar visst internettiden slut. Hörs när vi hörs.

Hög feber

Sat, 02 Jul 2011 09:34:43 +0200

Vi åker till Arlanda om tre timmar och Sofie vaknade upp med hög feber i morse. De fyra sista tänderna håller att komma upp samtidigt. Alva har resfeber och har plötsligt förvandlats till en trotsig treåring. Hemmet ser ut som ett tornado dragit fram och vi har tusen saker kvar att fixa. Magkatarren är ett faktum.

I ett...

Fri, 01 Jul 2011 23:44:13 +0200

Jag är så kaffespeedad att ni anar inte. Den här dagen har gått i ett. Jag plockade med barnen och åkte till Järna i förmiddags för att besöka en gammal kompis och hennes barn som är på besök hos hennes föräldrar. Där tog vi det lugnt. Satt på baksidan och pratade, när vi inte jagade efter något av barnen dvs. Eller det där lät orättvist, det var mest Soffis vi fick jaga ärligt talat. Sedan var klockan plötsligt fyra och hoppsan hejsan, vi blev tvungna att åka hem för att börja packa. Alva och Maja plockade smultron medan Alva förtäljde vidare den hårresande myten om greker hennes moster lärde henne igår. Soffis mutades still med en glass. Fem minuter senare var hon åter redo att rusa efter svalorna. Mord i blicken tyckte jag mig skymta. Lisa, jag och Soffis. Harmonin vi utstrålar är falsk. Utom Soffis då. Mat gör henne harmonisk. På kvällen grillade vi lax. Till det åt vi färskpotatis, grillad sparris, rökta räkor och aioli. Nom nom nom, som alla trendsäkra facebookanvändare brukar uttrycka sig när de talar om något gott. Nu kallar godiset i skafferiet. “Äääät mig”, tycker jag dumlen ropa.

En välgörare

Thu, 30 Jun 2011 22:49:38 +0200

I dag har vi inte gjort något speciellt. Alva och Soffis har mest hoppat studsmatta medan jag suttit i solen med ett par inredningstidningar. Tomas har tvättat bilen. Min bil alltså. Inte hans egen. Sådana saker låter han andra göra åt honom. Men själv har jag ett hemligt trick som friar mig från alla aktiviteter som börjar med “bil” och slutar med “tvätt”. Hur jag gör? Jag låter helt enkelt bilen bli så smutsig att Tomas inte klarar av att titta på den. Då brukar han humma lite och åka iväg med den smutsgrå bilen för att en timme senare komma tillbaka med en vit bil. Sen är alla glada igen. I morgon borde vi nog börja tvätta kläder och packa lite. För grejen är den att vi kommer hem sent nästa lördag och morgonen därpå sticker vi till Gotland där vi hyrt ett hus. För att göra packningen mer effektiv tänkte jag förbereda genom att packa ned det mesta av våra garderober i ett par resväskor i morgon som vi tar med till Gotland. Så åker vi snudd på tomhänta till Rhodos och köper nya grejer därnere. Det brukar ju sluta med att man kommer hem med överfulla resväskor i vilket fall. Om två dagar är dessa vita ben ett minne blott och min hy kommer istället skimra i solnedgångens alla färger. Med andra ord – den kommer bli röd.

Håriga greker

Thu, 30 Jun 2011 22:23:54 +0200

Alva: Det är tur att de där grekerna inte behöver några kläder nu när de måste spara pengar. Jag: Hur menar du nu? Alva: Ja moster har berättat för mig att greker är jättehåriga. Då behöver de ju inga kläder för att hålla värmen i varje fall. Och det där med barnuppfostran är inte min systers grej, nej.

Saker som gör mig lycklig

Wed, 29 Jun 2011 19:48:11 +0200

Så vi stannade till i Gränna. Vi tittade på polkagriskokning, köpte (naturligtvis) polkagrisar, åt lunch och promenerade i ett desperat försök till att få barnen att “springa av sig”. Sedan satte vi oss i bilen. Vi var harmoniska. Vid gott mod. Innan skrikfesten började fem minuter senare. Alvas polkagris hade gått sönder i ett hörn. Och Sofie skrek för att Alva skrek. Tillslut tog tålamodet slut. När skrikfesten varat i dryga timmen. När vi svettats oss igenom pedagogik, tröst, hot och mutor. “NU HÅLLER NI TRUTEN!” vrålade jag då. Om det fungerade? Nej. Men det var skönt att få ur sig orden. I Gränna.När jag fortfarande var vid gott mod. Men efter skriket blev alla glada igen och vi kunde i lugn och ro lyssna färdigt på ljudboken Sanningen om IKEA, om Ingvard Kamprad. Det är viktigt för barnens allmänbildning. En dag ska de trots allt bli drivna affärskvinnor. Om jag får som jag vill alltså. Alva tvekar fortfarande mellan juridik och att bli hårfrisörska. När vi kom hem hittade vi mogna jordgubbar i landet... och alla blommor i ogräslådan hade börjat slå ut. Och att plocka rosor i trädgården är livskvalité så det skriker om det. Om man frågar mig. Enligt Soffis är det att titta på när hundar bajsar. Nu ska barn läggas. Och Tomas och jag ska titta på sista avsnitten av Mad Men.

Silly landkrabber

Wed, 29 Jun 2011 12:35:45 +0200

Nu är vi på väg hem. Vi ska stanna till i Gränna och köpa polkagrisar och titta på tillverkningen. Och så ska vi åka massor med bil medan vi lyssnar på dagens sommarpratare. I går promenerade vi runt på Helsingör och turistade. Vilken tur att jag bodde i Skåne ett par år när jag var yngre så att jag hela tiden kunde tolka när danskarna sa något. “Silly landkrabber”, sa en danska gubbe till oss när vi frågade efter vägen till båten. “Han säger att han säljer sill och krabbor”, översatte jag för de andra. “Rullebär och kartoffel, tack tack”. Då skakade gubben på huvudet och gick. Han kanske var allergisk mot potatis eller nått. Soffis åker båt. Vi fick hålla fast henne under hela resan för att hon inte skulle kasta sig över relingen. Jättefina små affärer fanns det. Jag shoppade massor. I mitt huvud. Ingen annan ville nämligen gå i roliga butiker tillsammans med mig. Danska wienerbröd. Jag köpte fem. Tanken var att kanske låta någon annan smaka av godsakerna om de frågade. Det gjorde dock ingen och en stund senare låg alla wienerbröd i min mage. “Hade jag förväntat mig något annat”, suckade Tomas en aning förfärat när han upptäckte den tomma påsen. Svar nej. Jag äter även effektivt. Glasspaus... Nu måste jag fortsätta prata med Alva som med monoton röst sitter i baksätet och upprepar orden: “Är vi framme snart?” Förstår inte hur det kommer sig att alla barn naglar sig fast vid den ständiga frågan.

Kakfest

Tue, 28 Jun 2011 11:12:45 +0200

Ligger i hängmatta och lyssnar till när Soffis får sitt elfte utbrott för dagen. Hon slänger sig på marken och storgråter när hon inte får som hon vill. Trotsen som är på ingång måntro? De andra flickorna leker krig och slåss med pinnar som vapen. Nu åker vi till Danmark. Jag har laddat upp inför wienerbrödfesten genom att utesluta frukost. Då får det plats för fler kakor i min mage.

Ett litet suicidförsök

Mon, 27 Jun 2011 23:10:01 +0200

Vi har haft en fantastisk dag. Jag har lärt mig massvis med användbara ord på grekiska. Som att taxi heter “taxi” på grekiska. Och att “kaffe” betyder brun. Vad mer behöver man kunna liksom? Nu kanske ni undrar varför vi plötsligt fått för oss att lära oss grekiska. Vi sticker till Rhodos på lördag, det är därför. Jag tror jag missat att skriva det. Nu får ni lite bilder ifrån dagen som gått istället. Barnen var helt galna när de skulle lägga sig så jag är lite trött. Sofie upptäckte hur roligt det var att klättra upp på nattduksbordet för att sedan hoppa ned i sängen, vilt påhejad av Alva. Och när vi satte stopp för hennes suicidförsök så slängde hon sig i gardinen och ville använda den som gunga. Godisflygplanet i Skånes Fagerhult. Ett obligatoriskt stopp på vägen. Under eftermiddagen gick vi på promenad och hittade massor med smultron... som vi trädde på strån. Ärligt talat har jag nog mest bara passat på att lata mig. Inga möten + en ledig Tomas = semester. Tomas måste ju få ta igen all tid han missat med barnen när han jobbat, resonerar jag klokt. Till kvällsmat grillade vi. I morgon tänkte vi åka över till Danmark tillsammans med Tomas bror och barnens kusiner. Mest av allt ser jag fram emot wienerbröden och deras choklad man kan köpa på båten över till Helsingör. Danmark som land skiter jag i. Det är sötsakerna jag vill åt.

Maffia

Mon, 27 Jun 2011 12:58:08 +0200

Vi har nyss passerat Vaggeryd. Inte en enda gång har vi stannat och pausat. Vi lyssnar på en “lär dig tala Grekiska”-talbok och äter kex. Så nu vet jag hur man säger: “Jag befinner mig på polisstationen” och;“Finns det något vittne?” på grekiska. Jag tror vi har råkat ladda ned maffians egna talbok. Kul.

Ommöblerad

Sun, 26 Jun 2011 23:26:23 +0200

Jag har gått in i en skrivbubbla. Det är min terapi. Vissa målar, andra drejar lergubbar. Jag skriver... När jag skriver finns det inget utrymme för den verkliga världen. Jag ligger instängd i sovrummet hela dagen, lyssnar på In for the kill med La Roux på repeat, snusar och stiger bara ur min bubbla när barnen behöver mig. I går möblerade vi om. Bytte sovrum. Alva och Sofie får numera dela. Tomas och jag har erövrat ett alldeles eget rum. Första gången på snart sjutton månader. Det var en märklig känsla att vakna upp utan barn i rummet nu i morse. En mäktig känsla. Nu förstår jag hur sjörövarna känner sig. I morgon bitti åker vi till Skånes Fagerhult för ett par dagar. Det blev alldeles bestämt i dag. Fortfarande har vi inte packat några väskor. Det brukar bli så hemma hos oss. Glömmer vi att ta med något sekundärt så köper vi helt enkelt nytt. Det brukar lösa sig. Jag blir glad över era kommentarer. Det glädjer att veta att det finns fler som tänker som jag. Visste ni att det finns i genomsnitt ett barn i varje klass som får uppleva våld hemma? En hemsk tanke att tänka när man sitter på föräldramöten. Hemsk men sann. Att bland något av dessa trevliga, vältaliga par finns det ett som sticker ut lite extra. Nu ska jag försöka sova. Som ni kanske noterat är jag ingen muntergök för tillfället. Manuset jag skriver på nu har fullkomligt överrumplat mig. Det var tänkt att bli ett manus tecknat i svart humor. Istället har det hittills bara blivit svart. Fast att jag känner mig nere när jag skriver är ett gott tecken, det är då huvudkaraktärens smutsiga hemligheter kommer fram. Fast när jag får kaffe blir jag glad.

Dagen i bilder

Fri, 24 Jun 2011 23:10:43 +0200

Det blev en väldigt rolig midsommarafton. Men föräldrarollen börjar ta ut sin rätt och jag är trött så ni får titta på lite bilder istället. Stången restes. Ett plus till Rönneberga då de hade den snyggaste midsommarstången jag någonsin skådat. Ett riktigt stort minus var dessvärre deras fiskdamm. Vitt (neutralt) metspö för de minsta, rött spö för tjejer som fick “tjejsaker”, dvs glittriga pennor med hjärtan och gulliga klistermärken, medan pojkarna fick fiska med ett blått metspö och fick stereotypa pojksaker likt flygplan m.m. Pinsamt! Vi fikade. Notera gärna Alvas krans, pimpad av mig. Soffis vägrade krans på huvudet och försökte ge bort sin till en hund... så den hundätna kransen övertog jag. Alva red på någon form av dvärghäst, medan Soffis och Tomas gick och sköt luftgevär. Barnbordet. “Ingen fredag utan fredagsmys”, som vi och barnen brukar säga. Vi åkte hem till vänner och grillade. Och så spelade vi kubb. Och så åt vi jordgubbstårta... medan alla barn efter lite mat och ett par stärkande glas innanför rocken, sysselsatte sig med att spika ned spikar i en bräda. En riktigt bra midsommarafton som ni säkert förstår. Hoppas ni haft det lika kul!

Ärrade minnen

Fri, 24 Jun 2011 11:59:27 +0200

Midsommarafton i dag alltså. Jag vet hur vår dag kommer bli. Den kommer bli bra. Vi kommer åka på midsommarfirande i Järna. Vi kommer dansa kring en stång, Tomas kommer dricka två koppar kaffe, jag kommer äta kakor, barnen kommer tjata efter ballonger och fiskdammar innehållande fula bättre begagnade plastleksaker från McDonalds vilka skänkts till PRO eller Lions. På kvällen kommer vi grilla hos vänner, barnen kommer bli trötta, vi föräldrar kommer prata och skämta. Sedan åker vi hem vid halv tio och hoppas att barnen somnar i bilen. Men för en annan familj kommer den här dagen innebära ångest. Det kommer finnas människor som räknar sin partners alkoholkonsumtion. Det kommer finnas människor som mörkar, slätar över och försöker göra allt för att partnern inte ska bli arg, för full, för otrevlig... Det kommer finnas barn som får en ångestklump i magen ju längre dagen fortskrider. I kväll kommer det finnas en tjej, en flickvän, en sambo som försöker tona ned sin partners fylla. Som kommer försöka styra sin partner in på lättsamma samtalsämnen i ett försök att undgå dennes ilska. I kväll kommer det finnas en tjej som för första gången får en knuten näve riktad mot sig. Som kommer få orden: “Passa dig jävligt noga om du inte vill få huvudet inslaget din jävla fitta”, spottade i ansiktet. Det kommer finnas en tjej som inte vet vart hon ska ta vägen. Med skammen, skulden, ångesten och rädslan. För visst känns det larvigt att ringa polisen för en sån sak? Partnern är ju full. I morgon kommer allt bli bra igen. Det var ju bara tomma hot i fyllan... För några år sedan var den sistnämnda tjejen jag. I en annan tid. I ett annat liv. Innan jag träffade Tomas. Innan barnen föddes. Det slutar sällan vid tomma hot. Kanske första gången. Eller den andra. Men misshandeln kommer. Smygande. Alltid. Jag är inget stereotypiskt misshandelsoffer. Av den enkla anledningen att det inte finns någon stereotyp. Våld förekommer i alla samhällsklasser och kulturer. I morgon kommer jag vakna till en ny dag i mitt nya liv. Jag kommer vakna utan ångest. Utan blåmärken, i min trygga kärleksfulla värld. Och det enda beviset på att jag en gång levt ett annat liv, är ärrade minnen i mitt huvud.

Aldrig mer!

Thu, 23 Jun 2011 23:30:15 +0200

Nu ska jag ge er ett sådant där hett tips igen. Ett sådant där tips då ni kommer kyssa min fötter av ren tacksamhet efter att jag förtäljt sanningen för er. Så här kommer det... mitt bästa tips: Få aldrig den fantastiska idén att besöka glassrestaurangen Smultronstället i Södertköping dagen innan midsommarafton. Aldrig. Om ni inte vill begå kollektivt självmord det vill säga. För den känslan får man förstår ni, efter att ha suttit i kö i över en timme för att ens lyckas ta sig in i Söderköping. Med två jättearga barn i baksätet och med en man “som vill ta det lugnt i midsommartrafiken”. Han har efter tolv års erfarenhet ännu inte fattat det där med “störst går först” när det kommer till trafiken. Fast när vi väl lyckats parkera kunde vi glida in på restaurangen utan att köa. Alla andra bilister skulle nämligen vidare till Öland. Tömpisen tog en stor glass... Tropical heter den om jag inte missminner mig alldeles. Alva och Soffis valde likadana. “Gottegrisen” var det fantasilösa namnet på den annars ganska lagom stora bägaren. Själv snaskade jag i mig en Broadway. Brownie, brownieglass, grädde, vaniljglass... Jag är fortfarande mätt. I morgon ska jag stiga upp extra tidigt ( i alla fall innan klockan åtta) för att hinna snatta blommor från alla tjusiga rabatter i området. Jag har en romantiserad bild av mina barn i slätstrukna vita klänningar med blomsterkransar i håret, dansande kring midsommarstången. Den bilden lär inte hända nej. Men ännu lever jag på drömmen. hoppas

Outfit åf dä däy

Wed, 22 Jun 2011 22:38:00 +0200

I dag har jag förresten gått klädd i nattlinne hela dagen. Jag hittade nämligen en fin tunika i Jolanda garderob. Den sätter jag på mig, tänkte jag nöjt innan jag åkte iväg på möte. Sen kom jag hem igen... “Varför har du mitt nattlinne på dig?”, frågade Jolanda misstänksamt när hon fick syn på mig. “Nä det här är en tunika”, skrattade jag och skakade på huvudet åt min korkade lillasyster. Sedan gick Jolanda in på hemsidan och visade mig “tunikan”. Det var ett nattlinne. Aja, det ska bli skönt att slippa klä av sig innan jag går och lägger mig i varje fall. Nattlinne – Lexington, Skärp – Armani, Byxor – Levis, Skor – Nike, Solglasögon – Ray-Ban.

Fint avslut...

Wed, 22 Jun 2011 21:25:49 +0200

Har haft ett fantastiskt avslut på dagen. Jag mötte upp jourtjejerna i Södertälje och åkte till hemlig ort för att ha tjejjourens sommarfest. Det har varit hemligt för oss vart vi skulle vara och vad vi skulle göra så när jag körde efter de andra bilarna mot slutdestinationen blev jag lite nervös. “Tänk om de bestämmer sig för att döda oss”, sa jag till tjejen som åkte med i bilen. Fast det gjorde de inte. Så vida de inte proppade läsken full med kylarvätska, för det har jag hört att man kan dö av. Och så smakar det inte särskilt mycket heller. Vad jag hört alltså. Jag har aldrig förtärt det själv nämligen. Medvetet. Jag låg i gräset och tittade på molnen b.la... Och åt ljuvlig chokladtårta med jordgubbar. Nu känner jag mig ganska så revoverad inuti huvudet igen. Dessutom var det städat när jag kom hem. Bra kväll med andra ord.

Kolmården!

Wed, 22 Jun 2011 12:26:58 +0200

I går besökte vi alltså Kolmården. Det var fint. Inte särskilt mycket folk och dessutom såg damen i kassan att jag nyligen iförskaffat mig ett sådant där Icakort. “Jag ser att du har icakort”, sa hon, "då får du rabatt på biljetterna." Jag tycker då bara mer och mer om mitt kort. Vi stannade till utanför ingången och skaffade oss ett par id-armband till Sofie och Tomas. Alva kan ju redan både adress, personnummer osv så hon behövde ingen. På Sofies armband skrev jag både namn och nummer. På Tomas skrev jag bara: “bortskänkes”. Ifall nu ingen skulle tro på att han är trettio, förklarade jag för honom. För han är ju faktiskt ganska liten min man. I gethagen. Soffis bästa stund på dagen. Vi åkte linbana också. Tyvärr var det lilla båset inte ljudisolerat. Alva kom på att hon nog var rädd för linbanor i samma ögonblick vi klev på, och Soffis ville använda gallret längs med sidorna som klättervägg. Tomas ville stanna till i lekparken ett ögonblick. I dag ska jag på möten och på tjejjourens sommarfest. Det ska bli ganska skönt att komma hemifrån ärligt talat. Jag är nämligen lite hemligt sur på Tomas som har semester och stör mina vardagliga rutiner. För helt plötsligt ser hemmet ut som kaos och det stör ingen annan utom mig. Så går jag runt i tysthet och stör mig på att ingen tycks se kaoset. Och ju mer jag stör mig, desto surare blir jag. Nä det ska bli skönt att åka bort några timmar. Så kan de sitta här i svinstian. Hej med er.

Olycka!

Tue, 21 Jun 2011 00:02:40 +0200

Så var alltså dagen kommen då Alva var med om sin första cykelolycka. Och lite var jag faktiskt skyldig till den. Pyttelite. För jag glömde ju skrika: “TRAMPA BAKÅT!”, innan hon i racefart cyklade in i buskaget. "Jag skrek: “BROMSA!” och det är tydligen inte samma sak. Om man frågar Alva alltså. Jag råkade dessutom föreviga sekunderna innan olyckan på bild. Här har Alva nyss börjat trampa. Jag går precis bakom. Vilken lustig ställning hon har när hon cyklar, ser jag nu... Men här har hon alltså börjat få upp farten. Ungefär här har hon börjat skrika att hon vill stanna. Jag springer efter och vrålar: “Bromsa!” , fast det är tydligen inget magiskt ord i det här sammanhanget. Sekunderna innan hon krocka. Jävlar vad hon flög. Fast hon gjorde sig inte illa. Då hade jag så klart inte lagt upp bilderna. När det slutade regna i eftermiddags gick vi ut på baksidan och spelade krocket. Eller försökte i varje fall. Sofie sprang runt och försökte stjäla alla bollar och Alva var mest arg. Tydligen har mormor lärt Alva “krocket light” (läs; alla gör hur fan de vill under spelets gång), medan jag tycker det är viktigt att följa spelreglerna. För jag viker mig aldrig när det kommer till spel. De gånger Alva vinner över mig i något, gör hon det av skicklighet och inte för att jag låter henne vinna. Visserligen blir alva väldigt arg när hon inte vinner, men desto gladare blir när hon gör det på riktigt. I dag vann hon inte. Notera gärna vår snygga gräsmatta. Hej du som anlade gräsmattan när huset byggdes om till bostadsrätter. Jag hatar dig. Sedan bakade vi bullar och muffins. Ingen orkade laga någon mat heller så bullar var vad som serverades till middag. “Nu känner jag mig jäst”, sa Tomas när vi ätit. “Ska vi lägga oss på soffan och dega lite?”, svarade jag då. “Det låter bra, men i morgon blir det minsann andra bullar”; sa Tomas. Väldigt.torr.humor. Låt oss köra en outfit också... Linne – Billabong, Kofta – Lexington, Byxor – Lexington, Väska – DKNY, Skor – köpta i någon konstig butik i Milano. Nu ska jag sova. I morgon har vi lovat barnen att åka till Kolmården. Yey...

Jag har ätit ett slott

Sun, 19 Jun 2011 23:06:23 +0200

Vi har varit på 4-årspartaj i dag. Det fanns massor med fikabröd och jag åt både maränger, cupcakes och ett glittrigt slott. Jajemen, du läst rätt. Ett slott är vad jag åt. Inte ett helt slott förvisso, men en stor bit tog jag. Det glittriga slottet som jag åt. Tyvärr fick jag inte halshugga prinsessorna med mina tänder. De var av plast och nog lite för hårdsmälta. En jätterolig sak vilket Anna, konditorn som har skulpterat tårtorna, berättade var att glittret som man strör över tårtan har varningstext på sig i Sverige. Tydligen ska man undvika att äta glittret enligt den svenska förpackningen då det kan vara lite hårdsmält = man kanske skiter glitterbajs efteråt. I USA som säljer samma slags glitter finns dock inte denna varningstext med. Jänkarna har tydligen inget emot glitterbajs. Fast det har inte jag heller. Det är nog första gången jag med förtjusning ser fram emot Sofies bajsblöja i morgon. En tårta jag inte orkade smaka på efter alla bakelser jag fått i mig. Även jag har ett stopp när det kommer till sötsaker. Tyvärr. Cupcakesen... vitchoklad... hallon... ännu mer glitter... varför stal jag inte med mig några? Visst, man ska inte stjäla från vänner såvida man inte har en pistol mot huvudet under tiden. Och såvida det inte gäller cupcakes. Då får man stjäla. Från och med nu. Det har jag bestämt. På eftermiddagen kom Tomas bror med familj på besök. De bor i Skåne men har varit uppe i Södertälje över helgen för att gå på dopet som vi missade i går tack vare Tomas kräk i fredags. Vi smider planer på att åka till Kanarieöarna i höst och om vi hinner så åker vi nog ned och besöker dem ett par dagar i nästa vecka. Fast försök inte råna oss under tiden vi är borta. Jolanda passar huset under tiden och när hon blir arg låter hon precis som ett brandlarm. Så där högt och irriterande att man vill drämma till det bara för att få tyst på oljudet. Partyhattar var obligatoriska på kalaset. Olyckligtvis råkade min hatt hamna under min fot i ett ögonblick då jag kände för att stampa riktigt hårt i golvet upprepade gånger. Så synd på en sådan fin hatt. Ny dag i morgon. Vad vi gör då har jag absolut ingen aning om.

Nytt projekt

Sat, 18 Jun 2011 23:00:26 +0200

I går när jag satt under den där enorma värmekupan som torkar håret, hos frisören så kom jag på en alldeles fruktansvärt bra idé. “Ge mig min väska, fort!”, skrek jag då eftersom jag inte kunde trassla mig ur den där kupan själv. Och när frisörskan gett mig väskan så rotade jag fram en penna och ett gammalt kvitto. Jag sparar alltid på gamla kvitton förstår ni. Så att jag snabbt kan skriva ned grejer som inspirerar mig. Oftast har jag dessvärre glömt bort vad det är jag tänkt på när jag senare hittar det jag skrivit lappen. “Uppstoppad tampong... f.ö. en kissande flodhäst... d.v.s vältrar sig efter badet”, så kan det nämligen stå på en lapp. Och vem kan förstå något av de orden? Men det jag skrev upp i går kom jag tack och lov ihåg i dag. Så i kväll har jag skrivit ihop en början till detta nya projekt och mailat iväg till min morfar. Han är författare och gammal redaktör och journalist förstår ni. Och mitt bollplank när det kommer till allt jag skriver. Mer om detta projekt om min morfar ger det en OK-stämpel. I dag har jag inte gjort mycket alls utöver att agera taxi till min kära syster. Hon tyckte nämligen att det verkade jobbigt att gå de elvahundra meterna ned till systembolaget. Soffis och jag körde på matchande klädsel i brist på övriga likheter. Jag är lång, fräknig och grönögd. Hon är en knubbig bebis med brunt hår och blå ögon. Min outfit: Kofta – Zara, Linne – HM, Kjol – MQ, Väska – Louis Vuitton. Soffis outfit: Hatt – HM, T-shirt – Rockefella, Shorts – Polarn och Pyret, Skor – Converse I morgon är vi utvilade och taggade inför ett nytt kalas. Det är ju flera dagar sedan sist vi var bortbjudna.

Före och efterbilder

Fri, 17 Jun 2011 21:56:24 +0200

I dag har jag haft en halvdag hos frisören. En halv dag där jag bara satt i en stol och drack kaffe, åt kakor, läste blaskor, skvallrade och blev omhändertagen. Det var skönt. Jag tog hand om mig själv. Det var länge sedan sist jag bara satt ned i över tio minuter utan att göra någonting. Så här spänd var jag innan besöket. Min hårfärg var blond med en gyllene (det ordet låter bättre än gul) skiftning. Alltså, här satt vi på färjan. Jag sitter inte så här annars när jag kör bil. Nä men titta! Är det inte Cruella de vil som är på besök? Och tre timmar och två hårfärgningar senare åkte jag hem så här... Här poserar jag stiligt iklädd mysbyxor från Lexington och ett linne från HM. Hemma igen drog vi ut täckena i vardagsrummet och tittade på film. Soffis mutades med några nävar majskrokar. Tyvärr fick myset ett snöpligt slut när Tomas kom hem från jobbet och käkade en pizza, för att en timme senare lägga en pizza (läs; spy) på köksgolvet. Som den ganska härdade moder jag är, och i det skicket Tomas befann sig i så blev det jag som fick äran att torka upp kräket och sanera hela huset. Mysigt avslut på arbetsveckan. Det där dopet vi skulle på i morgon får avbokas. Nu ska jag äta godis och skratta åt min man. Han låter så roligt när han kräks.

Liten bloggpaus

Thu, 16 Jun 2011 21:35:49 +0200

Det blidde visst en liten bloggpaus där. Men nu mår morfar bättre och jag är gladare. Så vad har vi gjorde de senaste dagarna? Vi har fikat.. En bra start i magen, gör mig glad hela dagen, som Tomas brukar säga. Eller, det brukar han inte. Fast jag önskar att han sa så. Soffis har matat fåglar med sina smörgåsar och blivit arg när mackorna varit slut och hon inte fått mata dem med sten istället. Soffis strax innan hon försökte döda fåglarna. I dag har Jolanda och jag shoppat i Nyköping i brist på viktigare sysselsättning. Men vi resonerade som så, att vi ändå utför något slags volontärarbete under vår menlösa shopping eftersom vi hjälper upp Sveriges BNP under tiden. Soffis, jag och en korv med bröd. Alva har förresten lärt sig cykla! Vi har ju försökt ett par, tre gånger att träna med henne, men det har bara slutat i skrik och tysta svordomar. Alva stod för skriket, jag för svordomarna. Men i går när jag plockade upp henne på dagis, hoppade hon in i bilen och sa: "Jag har lärt mig cykla." Eller hur, tänkte jag elakt. Upp till bevis liksom. När vi kom hem plockade vi alltså fram cykeln och gick ned till gångbanan nedanför oss, och visst fan cyklad hon. Bra dessutom! Jag är stolt. I morgon ska vi upp tidigt. Har klipptid hos en frisör i Norrköping vid halv tio. Undrar om jag inte ska förändra mig lite med en ny hårfärg också. Grönt vore kanske något?

Mår uselt

Mon, 13 Jun 2011 22:47:33 +0200

I dag orkar jag inte skriva något. Min morfar ligger på sjukhus och jag mår uselt som inte kan vara hos honom. I morgon ska jag skicka chokladkakor och sudukotidningar till honom i alla fall. I övrigt känner jag mig ganska tom.

Tyskträff

Sun, 12 Jun 2011 22:39:59 +0200

Nu kan jag förklara för er vad Tyskträff är för något. Det är när jag träffar mina släktingar från Österrike. Nej, jag vet att Tyskland och Österrike är två olika länder men Österriketräff låter inte alls lika kul som Tyskträff (även om jag är fullständigt övertygad om att vi österrikare är så fantastiskt mycket bättre på precis allt, i jämförelse med tyskarna). Vi åkte i alla fall till Rosendals trädgård på Djurgården och umgicks hela eftermiddagen. Jag har inte träffat min farbror och faster på femton år så det var kul att se dem efter så lång tid. “So gross du geworden bist!”, sa de förtjust när vi omfamnade varandra. “Ja ja, filen dank.”, svarade jag förvirrat och hoppades att jag inte tackade för att de kallade mig äcklig eller något sådant. Jag kan nämligen inte ett ord österrikiska utöver att säga “danke” och “Mein Hund stinkt Scheisse”. Vi tog släktfoton, fast de får ni inte se. Istället får ni njuta av ett fotografi på mig och Jolanda. Hon är en av de få som frivilligt ställer upp på bilder i min blogg. När vi kom hem lastade vi bara ur grejerna ur bilen och gick över till Tomas moster och hennes familj. Jag behövde hjälp med att ta ett porträttfoto till en grej jag håller på med. Vad det är för något tänker jag dessvärre inte avslöja. Inte för att det är särskilt hemligt i sig, utan mer för att jag kommer gråta blod om det inte går vägen. (Här hade en av bilderna suttit om inte bloggen krävde att bildens minimumbred var 468 pixlar) Nu måste jag fortsätta med mitt än så länge oavlönade arbete som jag inte talar om vad det är. I morgon ska vi på inskolningssamtal för Sofie. Hon kanske ska börja på dagis i höst, om jag får göra vad jag vill och mina planer går som de ska dvs. Annars fortsätter jag nog leka hemmafru ännu ett år.

En trasig gris

Sat, 11 Jun 2011 22:48:26 +0200

Vi rivstartade i morse med att 09.58, stå utanför tivoliområdet och tvinga oss in som de första besökarna. Nu var det förvisso ingen trängsel, faktum är att vi var deras enda besökare under de tjugotre minuterna vi befann oss på området, men inte hängde vi läpp över det. Mindre folk = mindre köer vilket leder till ökad effektivitet. Alva fick åka precis hur mycket hon ville och vad hon ville, vi var där för hennes skull. Vad hon ville åka? Hon valde att åka på en jävla gris. En grisattraktion som dessutom valde att få kortslutning efter tre trista små varv. “Jag tror jag skulle vilja kliva av nu”, sa Alva efter att maskinen gått sönder och tivoligubbarna rusade runt för att försöka hitta felet, så det fick hon. Vi krävde inte att få en extra åktur som kompensation nej. Detta kringåkande tivoli förändrade heller inte min bild av vad det är för kvalité på dess utrustning. Men hoppa i hoppborgen gjorde vi... Fast för Tomas var det förstås lite svårare att hoppa. Inte lätt att var liten liksom. Sen körde vi rally ut till Roslagen och gick på morfarträff hemma hos min morfar och hans fru. Vi hade trekamp och tipspromenad vilka jag inte vann eftersom Tomas vägrade fuska. Nästa år kommer jag kräva att få byta tävlingspartner. Eventuellt att jag hyr in Marilyn Vos Savant som min medtävlande. Hon är världens smartaste kvinna för er som inte visste. Fast hennes arvode kanske är högre än de chokladkaniner från Lindt som i år delades ut till vinnarna... Här står visst jag... Ska vi köra en dagens outfit? Vavavava? Keps: Gant Piké: Ralph Lauren Shorts: Lexington Skärp: Armani Väska: Mulberry Skor: Absolut ingen aning. Kan ha varit det paret jag köpte för 5 år sedan då jag var höggravid med elefantfötter. Eller så har jag köpt dem i Paris. Fast vi säger Paris, det låter roligare. I morgon ska vi på Tyskträff. Vad det är för något får ni reda på då. Hej med er!

Lite kaffesump

Fri, 10 Jun 2011 22:30:17 +0200

Det börjar bli för mycket av det goda livet för mitt stackars huvud. De sista veckornas intensiva kalasande har börjat ta ut sin rätt och mitt huvud känns numera som ett stycke kaffesump. Nu är det två kalas kvar den här veckan, sedan hoppas jag att ingen fyller år på att tag. Fast i dag startade jag och Jolanda morgonen med shopping. Det enda som är trist med att shoppa med Jolanda är att hon gillar rökpauserna lika mycket som själva shoppingen. Jolanda köpte en ny väska och även jag hittade mig en fin en. “Om man kanske skulle ta och köpa sig en ny liten väska kanske”, sa jag till Tomas när jag ringde och rådgjorde med honom om mitt beslut. Fast Tomas var inte alls med på min linje. “Är det här ett genomtänkt beslut?”, frågade han snusförnuftigt. Jag vet inte riktigt vad det är med min man som gör att jag så ofta får snudd på dåligt samvete när jag shoppar. Han är en sådan där människa som skulle kunna säga: “Tänk på barnen i Afrika”, om man slängde för mycket matrester. Fast hans snusförnuftighet gjorde faktiskt att jag inte köpte någonting den här gången och när jag åkte hem resonerade jag som så att jag faktiskt tjänat 5000 kronor i dag. En riktig familjeförsörjare kände jag mig faktiskt som. Här ser ni en riktig buissneswoman, jajemen... det är jag och Donald Trump. Eller Big D, som jag föredrar att kalla honom lite vänskapligt. Sedan var det åter dags för studentmottagning, i dag ute i Järna. “Är det någon som känner den där människan?”, suckade Tomas morbror när jag slog mig ned bredvid honom och tog för mig av hans tallrik med mat. “Näe”, svarade en av mostrarna. "Hon tycks dyka upp på alla våra tillställningar där det serveras mat och tårta, men jag trodde hon var en bekant till dig." Tomas släkt har verkligen tagit emot mig med öppna armar som ni märker. Här sitter jag med en hatt på foten. En helt naturlig pose för mig. Sofie blev galen när hon träffade på alla hundar. Hon är djurfantast till de flesta djurens förskräckelse. Hundarna i dag hade i varje fall inget emot henne. Speciellt inte efter att hon så systerligt försökt mata dem med sin glass. Sofie med en av hundarna. Efterrätten måste självfallet också förevigas på bild. Chokladkaka med grädde och jordgubbar var vad jag snaskade på i kväll. I morgon ska vi vara hemma och ta det lugnt. Trodde ni va?! Vi ska på ännu ett kalas, och så ska vi hinna med att gå på tivoli. Alva ska få åka karusell för första gången i sitt liv. Hör i morgon!

Firat studenten

Thu, 09 Jun 2011 22:41:20 +0200

Vilken rolig dag jag haft. Jag har haft turen att lyckas nästa mig in i en mammagrupp där alla kompleterar varandra väldigt väl med sina olikheter så våra träffar blir liksom aldrig tråkiga. Vi har kul tillsammans när vi ses och ojar oss över att föräldraledigheten snart är slut, samtidigt som våra barn krälar runt på golvet och käkar upp smulorna från vårt fikabröd. Det bästa med att vara värdinna är att då man får massa blommor och choklad. I varje fall om man är med i min mammagrupp, för hur man gör i andra grupper vet jag inte. Där kanske man ger varandra bajsblöjor eller nått. När mammagruppen gått hem var det ganska omgående dags för nästa tillställning. Tomas kusin, Maria tog studenten och bjöd på buffé. Gratis är gott tyckte jag och lät med flit bli att äta allt för mycket under dagen. Så här ser jag ut när jag är riktigt hungrig. Tårtorna som bjöds på till kaffet var jättefina. Två stora bitar lyckades jag få i mig. Under tiden låtsades jag lite att det även var min egen studentmottagning. Den där som jag aldrig fick eftersom jag i mina undsomsår var en väldigt bråkig tjej som struntade i gymnasiet. Fast Tomas morbror förstörde min dagdröm när jag sträckte fram handen mot honom och sa: "Jag förstår om ni inte hunnit köpa någon studentpresent till mig, men det går bra med sedlar." Han ville inte alls ge mig några pengar. “Vilket fint brudpar”, sa Alva när vi flyttade över den ena studentfiguren till sin kompis. Det tyckte jag också. Fast så här såg tårtorna ut innan figurerna blev kära i varandra. Alva prövade på att känna hur det var att ta studenten. Fast champagneflaskan tog vi dock ifrån henne. “Finsprit är för vuxna”, sa vi och gav henne en folköl. I morgon är det dags för student nummer två. Fast först ska jag in till Stockholm och titta på Louis Vuitton väskor med min syster. Det blir ännu en rolig dag det!

En sur stank

Wed, 08 Jun 2011 22:22:56 +0200

Jag är utmattad. Det luktade nämligen sur mjölk i hela huset när jag vaknade i morse. Utspilld mjölk + gammal disktrasa som mer smetar ut än torkar upp = sur stank. Fast den köksmatematiken var för avancerad för min man. “Tänk så mycket jag lär mig av dig”, sa han istället glatt när jag tryckte till honom en skursvamp och rengöringsmedel. Behöver jag säga att jag inte åt frukost hemma? Nä. Jag och Sofie raggade upp ett par andra föräldralediga mödrar och gick ned till ett café och satte oss. Det är viktigt att hitta gemensamma intressen med barnen. Här t.ex. delar Sofie och jag det gemensamma intresset för min latte. När vi kom hem igen hade den sura stanken inte försvunnit så jag ägnade resten av förmiddagen åt att skura alla golven för hand. Med några avbrott för att rädda Sofie från att drunkna i toaletten, hindra henne från att rymma från tomten och stoppa henne från att kasta stora stenar på grannens hund, förstås. Det är viktigt med pauser som sagt. I morgon har jag bjudit hem mammagruppen på lunch. Lite spontant sådär eftersom alla är flerbarnsmammor och vet att man har viktigare saker för sig än att städa och hålla ordning. För så är det ju. Man plockar och plockar efter alla barn, men hur ofta hinner man städa under micron? Fast trots denna medvetna tanke drabbades jag ändå av lätt panik och började skrubba väggarna med rengöringsmedel nu i kväll. Så kan jag stå där i morgon och säga: "Tada! Så här ser det ut hemma hos mig. Slicka gärna på väggarna för så här rent har vi det alltid hemma hos oss." Nu måste jag fortsätta med chokladtårtan jag påbörjade för ett par timmar sedan. Ett lager tryffel till måste på innan jag får gå och sova. Jag prioriterade denna syssla framför att raka benen så blir det shortsväder i morgon kommer jag låtsas glömt att meddela att det var maskeradträff. Själv är jag godzilla.

Diskriminering på dagisnivå

Tue, 07 Jun 2011 22:43:48 +0200

I dag hade Alva glasskalas på dagis. Hello Kitty glass och glassar med bilmotiv på köpte vi. “Alla barn får själva välja vilken glass de vill ha”, sa jag till Alva innan vi gick. Hon höll med. När jag på eftermiddagen kom för att hämta Alva fångade jag upp en av fröknarna. "Alva sa väl inget om att tjejerna skulle få Hello Kitty glass och killarna fick bilglassen va? Vi pratar ganska mycket om det hemma nämligen, att inte placera in andra i fack efter stereotypa könsroller." Nejdå, Alva hade inte sagt något enligt fröken. Fast... paketet med bilglassar innehöll ju bara åtta glassar, och i paketet med Hello Kitty fanns det ju fjorton så det var ju svårt att fördela den så alla fick den glassen de ville ha. Så, hm... hm... de fördelade den efter antal barn, killarna var ju färre än tjejerna, hm... så, alltså... de hade pratat om det och beslutat att ge killarna bilglass och tjejerna Hello Kitty. Hoppsan Kerstin, säger jag. Hur vore det om även förskolan arbetade lite enligt jämställdhetsplanen? Varför då inte ge alla ungar med brunt hår bilglass om det nu var färre i det paketet? Eller alla med blå ögon? Nej, då hade det ju varit diskriminerande. Då är det bättre att dela upp efter kön, för det är ju inte diskriminerande. Att fördela efter kön har man ju alltid gjort i samhället. Varför sluta med ett vinnande koncept liksom? När vi kom hem muntrade i alla fall Alva upp mig genom att laga en smarrig sandsoppa. Lite skit rensar magen, som man säger. Mums! När Tomas kom hem vid sju så körde vi till apoteket vid Ica Maxi. Så kan ungarna somna i bilen, tänkte de smarta föräldrarna. Nej, barnen satt inte framåtvända och obältade under bilfärden. Jag vill bara visa hur trötta våra barn såg ut att vara... Sofie däckade på vägen tillbaka, Alva somnade i sin säng. Den där sövande effekten bilfärder ska ha tycks inte fungera på våra barn. Dessvärre fungerar de på deras mamma. Nu ska jag sova.

En ljuvlig dag

Mon, 06 Jun 2011 21:10:34 +0200

Alltså, en morgon som inleds med att baka rabarberpaj kan inte bli annat än bra. En förmiddag som går ut på att sitta ute i solen och vräka i sig god paj (som visserligen till utseendet kunde liknas vid en spya), tillsammans med enorma mängder koffein, är härlig. Dessvärre hann jag inte ta en bild på spyan innan den tog slut. Den var helt enkelt för god. Vi fortsatte därefter dagen med att ligga på en filt ute i solen medan barnen roade sig med att springa genom vattenspridaren. Som ni ser var detta en väldigt ansträngande syssla som tillslut tog ut sin rätt. När vi ett par timmar senare gästades av Tomas ena moster med dotter, sov jag djupt likt en välstekt gris. Fast sen vaknade jag till liv och vi gjorde i ordning grillning nummer två för dagen – vi grillade korv till lunch. En väldigt intensiv nationaldag har vi haft som ni säkert noterat under löpande text. Fortsatt kväll ägnas åt att gå in till Sofie och trycka in nappen i munnen på henne. Hon vägrar somna och uppehåller just nu sina föräldrar genom att kasta ned nappen på golvet och skrika var tredje minut. Det är förbjudet att droga barn med benzopreparat va?!

Ett litet tips

Sun, 05 Jun 2011 22:15:39 +0200

Det där barnkalaset i dag gick ju skitbra! Efter tabben vi gjorde förra året då vi bjöd 1000 stycken (eller i varje fall 10) barn, matade dem fulla med socker och låste in dem på studsmattan, så har vi lärt oss en del. Jag kände att jag gav fullständigt fan i pressen om att bjuda igen alla barn som Alva varit på kalas hos det senaste året den här gången. I år bjöd vi fyra barn. Det räckte. Fast hade jag lyssnat på Alva så hade vi bjudit hela dagisavdelningen. Och en björn. Och Kalle Anka... ja ni fattar, även om man hela tiden vill ge sina barn det bästa så vet barnen inte alltid vad som är bäst för dem. Nu vet jag. Man blir klokare av sina misstag, i alla fall jag. Så testa heller aldrig att grogga billig estländsk whiskey med coca cola och sup dig aprak på blandningen. Det är nämligen en annan erfarenhet jag lärt mig av min ungdom. Bakfull som ett as blir man. Barbietårtan var för övrigt helt fantastisk! Det är min goda vän Marias svägerska som bakat den. Hon heter Anna och jag går redan i tankar på skilsmässa. Inte för att jag vill gifta mig med Anna alltså, utan så att Tomas och jag kan gifta oss på nytt. Då ska hon få baka vår bröllopstårta. Bilden gör tårtan inte rättvis på något sätt, speciellt inte när en tårtsugen bebis figurerar i bakgrunden, men här får ni ett hum om hur den såg ut. Inuti fanns det hallonsylt, sockerkaka, vanilj och grädde, eller snarare tårtorgasm som jag hellre kallar den blandningen. Det här är mitt ljuvliga gudbarn Freja. Hon odlar absolut inte mustage för att efterlikna en tysk diktator som levde för ca 65 år sedan, utan det är choklad hon har på överläppen. Tomas spexade till det lite och lånade Frejas glasögon en liten stund. Han är en lustig liten man, min make. Nu är veckans kalas över och jag kan pusta ut. Vad vi tänkte hitta på nästa vecka? Jo jag tror visst det stod fyra kalas på schemat.

Snålvattnet rinner till.

Sat, 04 Jun 2011 21:31:29 +0200

Så var dagens festligheter till ända. Men vi ska inte misströsta, i morgon är det dags för ännu ett kalas – nämligen Alvas barnkalas. Vi har beställt en barbietårta dagen till ära. Inte för att jag är någon större fantast av plastdockornas drottning (hellre köper jag ärligt talat en dildo till mina barn än ger dem en barbie), utan till och med tanken på att få snaska grädde från en barbiedockas hull får mitt snålvatten att rinna till. Lika härligt som att sitta framför tv3s långkörare “Top model” och käka Ben & Jerry direkt ur paketet, kan jag tänka mig. Dagens outfit: Linda Bentzings scenkläder från Melodifestivalen 2011. Den här klänningen kommer förvisas in i garderoben igen, jajemen. Medan Alva körde på helt trendriktig klänning från Zara. Kvällsakivitet hemma hos familjen Fromhell: Påtvinga den mindre partnern i äktenskapet en tub lamisil – läkemedel mot fotsvamp.

För varmt

Sat, 04 Jun 2011 12:39:56 +0200

I går var det varmt. För varmt för att stanna hemma hela dagen. Om vi åkte till stranden? Om vi besökte något svalt museum? Nej, vi åkte och shoppa. En heldag inne i Nyköping tog vi. På kvällen när vi kom hem och Tomas kom hem från jobbet, satte vi oss utomhus och åt upp resterna från Alvas födelsedagstårtor. Jag vet inte riktigt vad Sofie var nöjdast med, sin nya hatt eller tårtan. Jag grävde oss en ny rabatt också, med rosenbuskar och lavendel. Den blir säkert jättefin. Om några år. När vi förmodligen hunnit flytta. I dag ska vi på (trumvirvel...) kalas! Tomas syster fyller år. Får bli en ny uppdatering när vi kommer hem för nu ska jag gå och måla på mig ett ansikte.

Födelsedagsfirande

Thu, 02 Jun 2011 23:29:19 +0200

Att fylla fem är stort. “En hel hand är jag nu”, som Alva uttryckte sig när hon väckte oss första gången för att fråga när hon skulle bli firad. Då var klockan 04.28. Därefter blev jag väckt en gång i kvarten, för att slutligen ge upp och kliva ur sängen vid sju. När vi kom in och sjöng för Alva med kakor och paket, satt hon redan i sängen och dirigerade vår falska sång. Sedan slet hon upp paketen. Jag vill inte riktigt minnas att jag själv var ett sådant materialistiskt barn som slet upp presenter ur pappret för att slänga dem åt sidan för ännu ett paket, men förmodligen stämmer inte mina minnen riktigt överens med verkligheten. Vad jag minns så blev jag glad och tacksam över en inoljad grankotte. Det är förmodligen lögn. . Gladast blev hon nog över sparkcykeln som Jolanda köpte till henne, och dockvagnen som hon fick av mig och Tomas. Men hennes glada uppsyn tycktes dock inte fastna på bild. Sofie spenderade dagen som hon gör alla soliga dagar... liggandes på en filt med en bit vattenmelon i truten. Hon kan det där med att sätta guldkant på vardagen, vår Sofie. På kvällen ringde Alvas biologiska farmor från Skåne för att säga grattis. “Varför är det ingen som berättat för farmor att hon borde gå i skolan och lära sig prata svenska?”, viskade Alva precis innan jag räckte över luren till henne. Jag har ett väldigt roligt barn jag. Ett humoristiskt barn som i dag fyller fem hela fingrar.

Och så lite mingel

Thu, 02 Jun 2011 00:10:32 +0200

Och om ni annars vill veta vad jag roat mig med ikväll så har jag minglat på LT’s 150-årsfest. De här människorna känner ni igen va? Jag syftar på bilden nedan. Jag förväntar mig inte att ni ska känna igen folk på deras fötter så vidan ni inte har en fotfetisch... Nu ska jag fortsätta slå in födelsedagspresenter i omslagspapper med julmotiv. Vi glömde visst bort att köpa nytt den här födelsedagen också. Sist Tomas fyllde år fick han paket inlindade i hushållspapper, men jag menar; det är ju innehållet som räknas!

För fem år sedan

Thu, 02 Jun 2011 00:02:01 +0200

För fem år sedan vid den här tiden låg jag på en brits och försökte skita ut en postbil. Jag stod inför något nytt, något främmande och kände mig väldigt väldigt ensam och liten. I dag är jag inte längre liten, i varje fall inte när jag står bredvid Tomas, höhö... Men skämt åsido, den här natten för fem år sedan förändrade mitt liv så mycket mer än jag någonsin kunnat förvänta mig. När jag under ett vrål födde fram den lustiga lilla bebisen med sned näsa och alienhuvud som kom att kallas Alva och som numera vuxit ikapp det defekta utseende hon föddes med. För det där om att alla föräldrar tycker att just deras barn är det vackraste på jorden är skitsnack. Båda mina barn var skitfula när de föddes. Alva kallades för “en liten alien” i det mass-sms som gick ut till hela telefonboken efter hennes födelse, och Sofie gick faktiskt flera månader under smeknamnet “arga gubben”. Fast det förstås, de blev ju fantastiskt vackra när de växte till sig lite, både på insidan och till det yttre. Grattis till dig min ljuvliga dotter, och tack för att du gav mig livet (och hängtuttar).

En finsmakare

Tue, 31 May 2011 12:16:07 +0200

Mitt vita bord hade blivit fantastiskt, med betoning på “hade”, om bara min jättebegåvade man inte fått för sig att äta frukost vid bordet i morse. Nu är ytan alldeles skrovlig och full med repor efter bordskniven han lät någon av våra döttrar leka med. “Det är lite som en Monet nu.”, sa Tomas tröstande när jag upptäckte vad han gjort. "Det är fint på håll men ser ut som fan så fort man går lite närmare." Aja, nu ska jag fortsätta pilla med Alvas giftiga lera. Vi gjorde mat till dockskåpet i morse men i ett obevakat ögonblick klättrade Sofie upp på köksbordet och förstörde allt. Alva blev hysterisk över den förstörda leran och jag fick lite magont eftersom jag inte visste om Sofie fått för sig att smaka på lera, samtidigt som jag försökte tvinga i Sofie mjölk och trösta Alva. Hon äter ju allt den där ungen. Förra helgen åt hon till och med en snigel. En riktig finsmakare har jag till dotter.

Lite ljusterapi

Mon, 30 May 2011 23:19:04 +0200

En riktigt prima dag i dag också. Två möten har jag hunnit med, fika på Taxinge, grillning med familjen på kvällen och så bestämde sig köksmöblerna för att bli albinos helt plötsligt, minus de röda ögonen. Den enda som verkligen gillar att hela huset sakta förvandlas till ett ljusterapicenter är jag själv, men jag har så roligt med min pensel och målarburk så Tomas låter mig hållas. “Vi köper i varje fall nytt när vi flyttar”, muttrar han optimistiskt när han går förbi mina alster. Jolanda sa till mig att försöka se avslappnad ut. Så här ser jag ut när jag anstränger mig för att verka avslappnad. Jag beställde namnskyltar till trädgårdslandet från mammas jobb som leverarades i dag. Mycket nöjd är jag. Även ogräs har sin givna plats i en av lådorna. Helst hade jag velat ha en skylt i kryddrabatten som det stod “Marijuana” på också. För att göra det hela ännu lite roligare så att säga. Tänk lilla mormor som skryter över att barnbarnet har en fin örtträdgård där det både odlas rosmarin, persilja och marijuana, så kul det vore... Fast den idén kom jag på för sent. Nu ska jag sova. Den minsta dvärgen i familjen gillar att kliva upp före tuppen numera.

Sniffa målarfärg

Sun, 29 May 2011 22:47:05 +0200

Idag började jag morgonen med ett planeringsmöte uppe på tjejjouren i Södertälje. Vi ska anordna en skrivarkurs för tjejer i höst så idag har vi suttit och brainstormat lite. Det ska ju vara en rolig kurs där man slipper prestationsångest och pekpinnar, sånt får man ju nog av i skolan, utan vår kurs kommer mer handla om att utvecklas i sin egen teknik och skrivstil. Hälsa gärna alla tjejer ni känner om det. Gratis är det så klart också! Efter mötet åkte vi in till Stockholm för att fortsätta handla födelsedagspresenter till Alva som fyller år på torsdag. Det blir svårare för varje år som går, den lilla materialisten har ju redan allt. Det slutade med att vi köpte kläder, lite pysselsaker och en digitalkamera till henne. Fast när vi kom hem hade jag redan ångrat mig. Hon fyller fem, inte femton och jag gissar att den där kameran kommer ligga bortglömd i en leksakslåda om en vecka. Tomas får åka och lämna tillbaka kameran imorgon så köper vi en ny dockvagn till henne istället. Den hon har nu är för liten i storleken. Fast jag måste visa er några av plaggen vi köpte. Hon kommer bli den snyggaste femåringen i Trosa. Klänning från Zara. Vita strumpbyxor till det här och ungen är färdig för Sandhamn. Den här valde Tomas. Inte jag. Fast den här valde jag. Från HM, tydligen har de andra grejer än kläder med fula Hello Kitty-motiv nuförtiden. Fast nu ska jag fortsätta måla. Vi kom hem med en burk vit målarfärg också så Alvas säng råkade byta färg. Men vilken femåring vill inte ha en vitmålad säng liksom? Och så blev soffbordet helvitt. Vitt är en fin färg tycker jag så jag passar på att måla lite överallt. Dessutom är det roligt att andas in ångorna från färgen. En kul söndagskväll med andra ord.

Grillad doktor

Sat, 28 May 2011 09:32:58 +0200

Igår var jag på BBQ på KTH. Vi var ett stort gäng som trotsade ösregnet och gick för att titta på grillningen i alla fall. Fast det var ingen vanlig grillning där man stod runt en brasa och grillade korv. Det var heller ingen “Hovsjögrillning” där vi lekte pyromaner och tände eld på en bil. Nej, den här grillningen var en disputation. Och det var en kompis som marinerades, grillades av professorer, för att slutligen serveras rykande färsk som nybliven doktor. Efter grillningen bjöds det på smörgåstårta. Jag tog för mig av båda såklart. När jag kom hem åkte vi och handlade. Sedan spenderade vi resten av eftermiddagen i soffan där vi låg och tittade på film. Tomas somnade nästan samtidigt som barnen så jag hyrde ännu en film. “Remember me” hette den och jag grät tills mascaran rann. När filmen var slut väckte jag Tomas. “Har någon dött?” frågade han yrvaket eftersom jag fortfarande satt och snyftade. “Jaaaa”, bölade jag. "Alla som dog i terrordåden den 11 september." Då trodde Tomas att jag feberyrade utan feber och bäddade ned mig i sängen. Vi borde nog bli lite bättre på det här med kommunikation i vårt äktenskap.

Ikväll är jag lite rädd

Wed, 25 May 2011 22:43:46 +0200

Jag har fruktansvärt ont i kroppen idag. Dessutom har jag fått nackspärr. Kan man få nackspärr av att springa förresten? Struntsamma, jag har suttit i bilen halva dagen och då jag inte bara är en väldigt “effektiv” förare som tar mig snabbt fram i trafiken, utan även en ordentlig förare som kollar döda vinkeln innan varje omkörning så har det resulterat i smärta. Jag vrider ju per automatik på huvudet bara för att i samma sekund svära högt av smärtan som går genom nacken när jag utför rörelsen. Jag har förresten trasslat till det för mig. Jag har lovat Alva att vi ska gå på cirkus imorgon kväll. Det är bara det att jag råkat titta fel i cirkusens turnéplan. Cirkusen är på fredag och då ska Alva åka och hälsa på sin mormor. Nu vet jag inte hur jag ska våga berätta detta för henne. Hon kommer bli så arg, men det jag fruktar mest för är att hon som kompensation för det uteblivna cirkusbesöket kommer tvinga upp mig på studsmattan i två timmar där hon tvingar mig utföra avancerade cirkuskonster. Och jag kommer förmodligen låta mitt dåliga samvete styra och foga mig efter en fyraåring. Hur det än går så kommer detta sluta illa. När barnen är arga blir jag faktiskt lite rädd för dem. Fast det skulle jag ju aldrig erkänna för barnen. Möjligtvis om jag vore full... fast det är jag ju aldrig å andra sidan... det var ett dumt exempel. P.S. Sofie har feber. Jag ser med spänning fram emot en gissningsvis sömnlös natt.

Jag vann

Tue, 24 May 2011 23:14:39 +0200

Jag kom nyss hem från Vår Ruset. Att jag ens tog mig runt hela banan är en bedrift. Att jag kom först i mål av de i vår grupp är otroligt. Att jag dessutom hade en löptid på 23.29 är bara märkligt. Snudd på obehagligt faktsiskt. Förra året sprang jag på 25-26 någonting. Då löptränade jag sex dagar i veckan inför det här loppet. Och i år, när jag inte sprungit en meter på elva månader, tar bilen snudd på överallt och spenderar all min lediga tid på att ligga i soffan och äta kakor, då slår jag mitt personbästa med en hel minut. Jag har en märklig kropp, eller en vilja av stål. För ärligt talat trodde jag att jag skulle dö efter den första kilometern. Jag hade håll i sidan och mensvärk och frustade som en häst för att jag var så andfådd. Jag ville ge upp. Sedan blev jag omsprungen av en tant på 80+. För blev jag knäck, sedan blev jag sporrad. Kan kärringen så kan jag, tänkte jag och bet ihop. Efter tävlingen hade vi picknick. Världens roligaste tjejgäng, den här traditionen får vi aldrig bryta!

Ett stort ego

Mon, 23 May 2011 22:45:46 +0200

Här sitter jag och andas halsbränna. Det är nämligen så att jag har gått och skaffat mig en ny omgång magkatarr så här på föräldraledigheten. Det är så mycket saker som jag bokar upp mig på och tänker “nämen gud vad kul, det här vill jag ju göra” och så planerar jag in ännu fler saker i almenackan. Det är bara det att almenackan har en tendens att bli full. Väldigt full. Nästan så full att sakerna jag vill göra inte får plats såvida jag inte skriver ned dem med pyttesmå, knappt läsbara bokstäver. Imorgon ska jag springa Vår Ruset. Men för att kunna springa Vår Ruset måste jag först springa t i l l Vår Ruset för att hinna möta upp hela gänget jag ska springa med, eller rättare sagt, springa ifrån. För givetvis tror jag att väl på plats kommer jag drivas så starkt av min vilja att jag kommer vinna hela skiten. Precis som jag en gång i tiden trodde att jag skulle drabbas av en sådan där övernaturlig styrka om någon gav sig på mig fysiskt. Det hände ju tyvärr men inte fan drabbades jag av den där råa överlevnadsinstinkten när det inträffade. Det var faktiskt en liten besvikelse att inse att jag fortfarande var lika svag när jag blev påpucklad. Jag som dittills trott att jag med lätthet kunde slå ned en vuxen man bara jag verkligen ville. Summa sumarum; Jag har ett fruktansvärt stort ego och plötsligt förstår jag hur stressigt dagens pensionärer måste ha det med alla sina PRO-träffar.

Badkalas och examen

Sun, 22 May 2011 22:18:15 +0200

Idag var sista dagen på utbildningen som gör att jag kommer få jobba som jourtjej. Det kändes lite som jag tror att det måste kännas när man tar studenten. Fast utan sprit, mössor, flak, blommor och gratulationer då. Eller det kanske inte alls är så stora likheter, utöver att jag lite tyst för mig själv sjöng “Den blomstertid nu kommer” när jag stod i hissen. Men det är vemodigt att utbildningen är slut samtidigt som det ska bli spännande att använda min nya kunskap till praktiska handlingar. Jag hämtade upp Jolanda efteråt som följde med hem till oss. Tomas och Alva hade varit på badkalas hela förmiddagen och Alva hade fått med sig en sån där tuta som man blåser i så det flyger ut en rulle samtidigt som den tjuter skithögt. Hoppas den hunnit gå sönder tills imorgon. Tutan alltså, inte Alva. Jag hittade en cykel inne på Ica som jag försökte stjäla. Och en potatis som var förvillande lik Tomas stortå. Medan resten av potatisarna bara var tråkiga. “Ta en bild när jag står framför grönsakerna så folk tror att jag är sund också”, sa jag till Jolanda. Så det gjorde hon. Här står jag och ser sund ut.

Stor släkt

Sat, 21 May 2011 22:28:54 +0200

Idag har jag varit på utbildning hela dagen. Tomas jobbade så farmor stod utanför dörren vid tio i förmiddags. Inte min farmor alltså. Hon är död så det hade känts lite obehagligt om hon plötsligt dök upp på trappan. Det var barnens farmor som kom till vår räddning. Ikväll har vi annars varit på fest. Barnens pappas mammas syster var det som fyllde år. Eller för att förenkla det hela lite; Tomas moster. Fast det kunde lika gärna varit någon sysslings ingifta kusins svåger vi var på kalas hos. Min man har en ganska stor släkt där alla står varandra närmare än många andra familjer, så när jag gifte mig med Tomas så gifte jag mig egentligen med hela släkten. Förstå vilken dyr skilsmässa det skulle bli om vi skilde oss någon gång. “Du kan väl ta en bild på mig?” bad jag Tomas kusin. “Gärna ett foto där jag inte ser ut som ett argt biafrabarn också”, sa jag sedan. Tillslut lyckades hon få till en bild där jag ler. Jag ser tydligen bara riktigt glad ut när jag äter tårta.

En hemlig revolt

Fri, 20 May 2011 23:05:12 +0200

Fy, jag har legat i soffan hela kvällen och gråtit till filmen Unga kvinnor. Jag läste sönder boken med samma namn som filmen är baserad på, när jag var liten. Bibliotekarien var måttligt road när jag lämnade tillbaka boken fylld av snor och tårar efter tre stycken påminnelser om försening. Jag var ganska dramatisk på den tiden. Fast det där är en grej jag fortfarande har kvar. En av mina (väldigt få givetvis) sämre sidor faktiskt. Jag kan inte lämna tillbaka böcker jag lånat i tid. Det har blivit till en slags hemlig revolt mot mitt ansvarsfulla seriösa liv det där. För ett par år sedan missade jag att betala en vanlig räkning och fick en påminnelse, då höll jag på dö. Eller det var väl att ta i. Jag gick raka vägen till datorn och betalade räkningen i alla fall. Men biblioteket... eller biblioteken kanske jag ska säga, jag har ju råkat bli spärrad från en hel del bibliotek genom åren, bibliotekens påminnelser lägger jag åt sidan och glömmer bort. Det borde sättas upp en varningsskylt för mig när jag äntrar ett bibliotek. Nu sist var det Trosa som skickade arga brev med inbetalningskort på böter då jag inte lämnade tillbaka en bok om genus i media. En bok jag inte ens tyckte särskilt bra om så jag struntade i att betala in de 600 kronorna de krävde för att ta av den röda spärren från mitt kort. Jag skickade ned Tomas med mina listor över böcker jag vill läsa istället. På skoj fick han även gå och fråga om de kunde beställa hem boken Lace till honom. Tantsnusk är kategorin boken faller under, fast det visste ju inte Tomas. Sådana skämt är kul tycker jag. Nu ska jag äta tårta. Världens bästa grannar hade kalas idag och kom efteråt ned med den överblivna tårtan till mig.

Ett jävla daltande

Thu, 19 May 2011 17:32:12 +0200

Inte mycket som händer i vår isloerade lilla värld. Det är tandläkarbesök för mig, läkarbesök för Alva, rymningsförsök för Sofie, tja det vanliga. Imorse var vi på vårdcentralen klockan åtta. Alva skulle lämna nytt blodprov då det senaste provet visat att hon hade skyhögt blodsocker. Hon hade visst råkat äta en glass precis innan så det provet gick inte att bedömma. Fem minuter tog provet vi gjorde idag. Till skillnad från förra gången då det tog två timmar. “Vi kommer ta det här provet idag Alva, hur läskigt du än tycker att det är. Ju mer vi drar ut på det, desto läskigare kommer du tycka att det är så nu gör vi det”, sa den mycket opedagogiska mamman och låste fast Alva i ett järngrepp. Så stack sjuksköterskan Alva i fingret medan jag höll fast henne. Alva grät lite i en minut och sedan var det över och hon var nöjd med sin nya ring. Ibland funderar jag på om det inte är det där jävla daltandet med ungarna som traumatiserar dem istället för vise versa.

En liten tröst

Mon, 16 May 2011 21:40:34 +0200

“Otroligt!” sa tandläkaren imorse när hon synade mina röntgenplåtar. "För en månad sedan var tanden helt frisk och nu är halva tanden ett gapande hål." “Superkaries”, förklarade jag dregglande från stolen. "Superkaries och godis till frukost. Ingen bra kombination va?" “Jag har aldrig sett något liknande”, fortsatte tandläkaren. “Nä, du hade ju kunnat starta eget och enbart haft mig som kund så hade du gått med vinst”, föreslog jag bittert. Sedan gapade jag och så borrade tandläkaren bort all karies utan att bedöva mig. Fast det gjorde inte ont, de flesta av mina tänder är rotfyllda. Ny akuttid på onsdag. Och ännu en nästa vecka. Fortgår det så här lär tandläkaren vara hedersgäst på mitt födelsedagskalas. Man lär ju känna varandra rätt bra under tiden man ligger där och dregglar. Efter tandläkarbesöket gick jag hem och tröstade mig med en kexchoklad i sann sockerknarkar-anda.

Sånt som gör mig förbannad

Sun, 15 May 2011 21:19:07 +0200

Jag kan omöjligt förstå hur det där landet jag inte kan uttala namnet på, kunde vinna igår. Visserligen var pausunderhållningen så usel att jag somnade så när Tomas väckte mig när tävligen höll på att avgöras, mumlade jag bara: “Det skiter jag i. Jag sover.” Så gick jag och la mig i sängen istället. Jag fick läsa hur det gick för mina irländska duracellkaniner på texttv när jag vaknade imorse istället. Idag har jag varit på utbildning hela dagen. Herregud vad jag har hittat rätt, säger jag bara. Hade jag vetat hur intressant det Tjejjouren sysslar med är tidigare så hade jag utbildat mig till jourtjej för länge sen. Tänk om det funnits sådana organisationer när jag var ung. Eller det kanske det fanns, jag visste inte om det bara. Men tonåren hade kanske varit lite enklare att genomgå om man haft det stödet. Häromdagen hände en grej som gjorde mig förbannad förresten. Vi fick ett erbjudande om dagisplats till Sofie nu till hösten. På det dagiset vi vill ha plats dessutom. Till och med datumet vi ville börja skola in henne fick vi godkänt. Oj oj oj så förskräckligt! Så upprörande! Nä, det som gjorde mig förbannad var att brevet var adresserat till mig. Inte till Tomas. Inte ens till oss båda. Utan till mig. Ensam. Tjena Sverige 2011, här fortsätter vi göra skillnad på män och kvinnor, mammor och pappor. Att till och med kommunen bara helt rakt av förutsätter att det är kvinnan i familjen som tar hand om och ordnar med dagisplats och inskolningar, det känns peppande! Jag har inte särskilt mycket med Sofies inskolning att göra. Det är Tomas som ska sköta den biten. Det är han som sökt platsen till Sofie. Det enda jag gjorde var att skriva under pappret tillsammans med honom. Endå var det jag som fick brevet. Och sånt gör mig förbannad. I morgon ska vi skicka tillbaka pappret där vi tackar ja till platsen. Tillsammans med en vänlig liten lapp om att kommunen bör börja se över sin jämställdhetsplan såklart. P.S. Hur ska vi tillaga vår hatt Linnea? D.S.

Så spännande

Sat, 14 May 2011 22:44:16 +0200

Men nu börjar det väl bli spännande i Eurovision, tycker ni inte? Jag m å s t e lära mig koreografin till Irlands bidrag. Jösses vad folk skulle bli imponerade om man brände av den dansen på krogen. Fast nu går jag ju aldrig på krogen förstås... Jag får försöka impa på Alvas dagiskompisar istället, barnen på småbarnsavdelningen båda sluddrar och går som små fyllon så det är faktiskt inte så stor skillnad på dagis och krogliv. Den där Eric Saade hejar jag bara på om han vinner.

Road trip

Fri, 13 May 2011 23:05:21 +0200

Ursäkta frånvaron men vi har haft en sådan rysligt härlig dag att det inte funnits tid över till att blogga. När jag tittade ut genom fönstret och såg regnet i morse gick jag ut till Tomas och sa: "Nu klär vi på oss och går ut till bilen." “Men vart ska vi då?” undrade Tomas som satt vid köksbordet och drack kaffe. “Vi kommer nog på något medan vi åker”, svarade jag. Och så gjorde vi som jag bestämt. Medan vi åkte ut från Trosa började mitt huvud koka av idéer. “Tre val får du”, sa jag till Tomas. "Du får välja mellan att bila ned till Skåne och ta en fika med din bror och hans familj och sedan åka hem ikväll, vi kan åka på en kryssning för en sådan har jag aldrig varit på, eller så åker vi till..." Tomas valde det sista alternativet. Alternativet ni just sett skrivet i punkter. Det blir väl lite mer spännande så att ni ännu inte vet vart vi åkte. Här har vi nyss kommit fram till vart vi ska åka. Titta hur nöjda vi ser ut. Vi åkte söder ut till solen. Oj, de där två timmarna i bilen gick visst skitfort för er. Nu är vi ju snart framme. Här skulle jag arbeta bestämde jag som liten. Vi är på Cloetta om ni nu missade vad det stod på vägskylten. Massor med godis köpte vi. Därefter åkte vi till Gamla Linköping. Där drog barnen åt varsitt håll. Sedan fick de underhålla sig med att fylla en fontän med stenar. Medan de ömma föräldrarna roade sig med att göra ingenting. På hemvägen stannade vi till hos Tomas pappa och hans fru. “Nej men ska ni grilla?” sa vi. "Och så kom vi och våldgästade så här klockan sex på kvällen. Inte kunde väl vi gissa att ni planerade middag så här dags, men om ni insisterar så är vi nog ganska hungriga ja." Så vi åt middag hos dem innan vi fortsatte hemmåt. På vägen tillbaka körde jag och då vi har regeln att den som kör bilen får bestämma musik så tvingade jag Tomas att spela Irlands bidrag till Eurovision om och om igen på ipaden. Roligare låt har jag sällan hört. Jag äter upp min hatt imorgon om Irland inte vinner alltihop. Nu ska jag sova. Imorgon ska jag på kurs i Södertälje och börja utbilda mig till jourtjej. Och nej jag lovar, jag kommer inte försöka pracka på de utsatta tjejerna något knark av något slag. Jag tycker det är viktigt att hjälpa till bara i den mån av tid och ork man har.

En vattenkanna på instrumentbrädan

Wed, 11 May 2011 22:56:39 +0200

I förmiddags när jag var på väg att hämta Jolanda i Södertälje började en gul lampa lysa på instrumentbrädan. Givetvis ringde jag då Tomas. “Om det blinkar en gul vattenkanna när man startar bilen, betyder det då att bilen är törstig?” frågade jag klurigt. “En gul vattenkanna”, suckade Tomas. "Kan du beskriva den utförligare?" “Den är gul och så ser det ut som det droppar något ur den. Och så guppar det små vågor under kannan. Fast någon badanka ser jag inte.” beskrev jag noggrant. “Kom förbi mitt jobb så får jag titta på lampan själv istället”, sa Tomas då uppgivet. Så det gjorde jag efter att ha plockat upp Jolanda och Micke. Att besöka Tomas jobb är roligt. Jag brukar roa mig med att skriva roliga saker i hans viktiga papper när han inte ser och så plockar jag fram min mugg jag gav honom i present i vintras och placerar den på en synlig plats. För märkligt nog brukar min fina mugg ligga gömd i någon skrivbordslåda. “Det är oljan som behöver fyllas på”, sa Tomas när han tittat in i bilen. “och varför har du inte sagt att du knappt har någon luft i däcken. Har du inte sett den gula lampan som varnar för punktering?” ojanda han vidare. “Jag trodde det var en upp- och nedvänd hästsko som ville ge mig tur den där lampan.” sa jag. "Det är faktiskt inte särskilt lätt att hålla reda på alla lampor som lyser när man är upptagen med att köra skitfort." Åter igen, jag borde kanske ha pluggat inför det där teoriprovet. Resten av dagen har jag legat på gräsmattan och druckit kaffe.

Löper linan ut

Tue, 10 May 2011 23:00:32 +0200

Min yngsta dotter löpte linan ut i förmiddags och hoppade sönder en av fönsterrutorna jag lagt över mina dyrbara drivbänkar. Nej, hon skar sig inte. Hon skrockade mest förtjust över sin bragd och rusade vidare för att hinna äta lite kogödsel medan jag var upptagen med att plocka glas. Annars har vi mest bara legat ute på gräsmattan Jolanda och jag och surfat på min nya ipad. En fantastisk liten apparat jag inte förstår att jag klarat mig utan tidigare. Tomas kom hem med den igår och den första halvtimmen var den hans. Sedan hittade jag den och efter att snabbt ha installerat min egen mail och mitt eget lösenord till ituneskontot så räknar jag ipaden som min. Nu har jag plötsligt fyra stycken helt egna datorer. Kanske väldigt lite onödigt kan tyckas, men varje dator har en speciell plats i mitt hjärta. Ikväll har vi ätit middag med alla i vår pyttelilla bostadsrättförening. Alva gick dessvärre på övertid och visade väl inte riktigt upp sin allra bästa sida. Jag vill gärna att barnen sitter rakryggade, tuggar med stängd mun, är vältaliga och allt det där, speciellt när vi är bortbjudna, men det är oftast vid sådana tillfällen barnen tenderar att visa sina mindre trevliga sidor. Nästa gång ska jag nog rota runt i badrumsskåpet efter något lugnande man kan ge ungarna innan vi går bort på middag. Krossar man tabletterna och rör ned skiten i en sked jordgubbsylt så borde de väl inte märka något heller.

Blod, svett och tårar

Mon, 09 May 2011 21:09:25 +0200

Igår blev en sådan där rysligt härlig dag. Vi promenerade i hamnen, lunchade inne i Nyköping, åt glass och matade fåglarna. Lugnt, skönt och barnen skötte sig exemplariskt utöver en liten incident strax innan vi skulle åka hem då Sofie blev förbannad över att hon inte fick göra ett svanhopp ned i vattnet och leka med änderna som simmade runt där nere. Idag har vi förvisso haft trevliga stunder också, men stunden då Sofie slet av sig blöjan för att sätta sig i hallen och kissa på golvet för att därefter besluta sig för att skura runt i kisset med min tandborste som hon hämtat inne på toaletten, det ögonblicken kändes inte lika lyckat. Eller när vi spenderade hela förmiddagen nere på vårdcentralen för att Alva skulle lämna blodprover, det var också mindre kul. Först gick vi dit, väntade en halvtimme i provtagningskön, kom in för att sedan genast gå igen. Alva bröt ihop när hon såg sprutan. Tydligen har hon blivit rädd för blod, helt hysteriskt rädd bara sådär. Så hon fick embla-plåster och vi väntade en timme medan de verkade. In igen, ny väntetid, vår tur, hysteriska skrik, två tröstande sjuksköterskor som inte riktigt förstod att Alva bara skriker högre ju mer man vädjar, tröstar och övertalar. Tillslut blev det nålstick under tvång bara för att genast upptäcka att Alva har för små vener i armvecken. Det blev stick i fingret istället. Ännu mer skrik och tårar, ännu mer vädjan och mutor och tillslut ännu mer tvång. När vi lämnade vårdcentralen var jag alldeles matt i benen efter upplevelsen. Alva däremot var nöjd. Två tatueringar, en ring och två par klister-örhängen hade hon fått för besväret. Här får ni ett par bilder ifrån gårdagen. Bilden på mig och Tomas är jättefin men så vägrar han ju ställa upp på bilder i min blogg. Men nu får ni ju se hur han skulle sett ut i rött hår och mustage med en liten propeller på huvudet istället. Eller vi låtsas att han ställer upp i mustagekampen, ja så gör vi.

PK-kalas

Sun, 08 May 2011 11:49:52 +0200

Igår var vi på kalas för en av Tomas kusiner. Uppklädda till tänderna gick vi bort och åt mat och tårta så det stod härliga till. Alva, min politiskt korrekta lilla fyraåring, tog för säkerhetsskull med sig Bamses kalasbok för att kunna övervaka att kalaset gick rätt till. “Ingen fiskdamm”, kunde man höra henne muttra från ett hörn där hon satt och bläddrade i sin bok. "Och ballongerna har de visst glömt också." Kusinen fyllde 20 år. Idag är Tomas ledig och vi drar oss in till Nyköping för att prommenera i hamnen och äta glass. Egentligen ville jag in till Stockholm för att köpa ett par små skinnskor till Alva men Tomas vägrar åka dit enbart för det ändamålet. Han har inte riktigt förstått det där med att kläder är en del av investeringen i barnens framtid.

Diska tanter i diskmaskinen

Fri, 06 May 2011 22:51:00 +0200

På kvällarna innan Alva ska sova brukar jag ligga bredvid henne och berätta ljugarhistorier om min barndom. “Som när jag tog SM-guld i tårtätning när jag var sex år”, berättar jag. "I finalomgången var det bara jag, en gammal tant, en liten pojke vid namn Hans och en tjock gubbe som hade svart bälte i tårtätning." “Oj”, säger Alva storögt. "Vann du över alla dem?" “Vänta ska du får höra”, fortsätter jag. "Du förstår, när startskottet gick var hela torget fullt av folk som kommit dit för att heja." “Hejade de på dig?” frågar Alva. “Nej... de flesta hejade på tanten. Hon hade bjudit dit hela ålderdomshemmet förstår du, men du kan ju tänka dig vilken motståndare jag hade där. Hon hade ju hunnit träna på att äta tårta i nittiofyra år.” svarar jag klurigt. “Så tanten vann?” frågar Alva. “Nä, hon blev diskad för fusk när domarna kom på att hon plockat ut sina löständer och satt och mixade all tårta med en liten stavmixer. Sen var det bara jag, Hans och den tjocka gubben kvar”, berättar jag vidare. "och lille Hans satt bredvid mig och skröt. Jahg harr ätit zwei tårten om dagen i hela mitt liv, skröt han. Varje dag, min egen baghare bagar saschertårten till mig, så sa han. Lille Hans kom från Tyskland förstår du." “Är det så man pratar tyska? Kan jag tyska nu?” utbrister Alva förtjust. “Nästan i varje fall”, svarar jag. "Men sen kom det fram att lille Hans bagare hade bakat specialtårtor till Hans som mest innehöll luft så han blev också diskad. Så var det bara jag och tjocka gubben kvar." “Så spännande”, säger Alva förtjust. "Hur slutade det?" "Med att vi åt och åt och åt och tillslut skrek tjocka gubben: Nu har jag ätit magen så full att jag bajsat på mig! Så blev han tvungen att springa på toa och jag utnämndes till segrare." “En fantastisk historia”, säger Alva imponerat. "Vilken mamma jag har." “Visst har du”, säger jag lika glatt och imponeras för en kort sekund över mina fantastiska erfarenheter innan jag kommer på att allt bara varit ljug. “Fast du förstår att det inte är en riktig historia va?” frågar jag Alva. Suckande himlar hon med ögonen mot mig. "Men såklart mamma. Man diskar ju inte människor i diskmaskinen bara för att de fuskat."

Jag gillar försäkringskassan

Thu, 05 May 2011 10:25:11 +0200

Jag har aldrig haft problem med varken försäkringskassan eller CSN, men lik förbannat blir jag fortfarande nervös när det dyker upp brev från någon av dem. Eller jo, jag har visst haft problem kom jag på. En gång betalade försäkringskassan ut föräldrapenning som jag inte begär, pengar jag också fick behålla eftersom felet var deras, och en gång kom CSN på att de betalat ut alldeles för lite pengar till mig. Men igår damp ett skräckinjagande brev ned i brevlådan. Försäkringskassan ville ha nya inkomstuppgifter, det exakta datumet jag avslutade min senaste fasta anställning och så skickade de med blanketter över hur jag ska studera det närmsta halvåret. Fick de inte in svar innan den 24 maj fanns risken att de skulle nollställa min sjukpenningsgrundande inkomst. Så givetvis ringde jag upp för att fråga vad sjutton de håller på med? Mina uppgifter om när jag avslutade min förra anställning lämnade jag ju in i samband med att min föräldrapenning skulle fastställas innan Sofie föddes. “Då får du skicka in dina lönespecifikationer från 2009”, sa den uppnosiga lilla tanten jag fick tala med. “De har jag slängt förstår du”, svarade jag. "Du förstår, jag brukar slänga papper efter en tid då jag inte har några planer till att komma med i programmet Sveriges värsta samlare." “Men ett arbetsgivarintyg har du ju”, sa tanten då. “Nä, min förra arbetsgivare skickade aldrig ut något sådant och jag har inga planer på att ringa upp människan så här två år senare och be om ett heller”, sa jag. “Inget arbetsgivar intyg säger du”, sa tanten misstänksamt. "Och hur tänkte du lyckas söka dig vidare till ett nytt arbete utan ett sådant va?" “För att jag kommer plugga de närmsta fyra åren och jag tror mina framtida arbetsgivare mer ser till min gedigna utbildning och nog ger blanka fan i att jag sålde glasögon i tio månader för sex år sedan”, svarade jag klokt. Då gav tanten upp och gav mig direktnumret till handläggaren som ville ha in uppgifterna. Jag sov uselt i natt på grund av detta. Handläggaren hade gått för dagen igår när jag ringde och ju mer jag gick runt och spelade upp eventuella scenarion i huvudet, desto säkrare blev jag på att nu gick det åt helvete. Nu jävlar skulle jag nollas och försäkringskassan var nog visst lika dumma i huvudet som de framställs i media.“ Det nya hårda Sverige” som vi blir pumpade med dagligen i pressen skulle likväl drabba mig. Prick åtta i morse ringde jag direktnumret. “Jaha, ska du inte studera mer?” sa handläggaren. "Men då kan du riva de där blanketterna. Och du har ju hela tiden skyddat din inkomst ser jag. Jag ska bara göra en uträkning och höja din förra inkomst lite. Det är något vi ska göra varje år, men vi tycks ha missat att göra den uträkningen på dig i och med att du plockat ut så lite föräldrapenning under 2010. Men jag sätter in de pengarna du fått för lite utbetalt på ditt konto nu." Så var det med det. Försäkringskassan ger mig pengar jag inte bett om. Jag vet inte hur ni känner, men försäkringskassan ligger fortfarande högt upp på min favoritlista.

Ett dygn i Roslagen

Wed, 04 May 2011 10:54:52 +0200

Dygnet i Roslagen gjorde mig gott. Vi redigerade manus, pratade böcker, läste och stekte abborrar. På kvällen åkte vi ut och la nät. Eller rättare sagt, morfar la nät. Min uppgift var att försöka ro den förbannade båten så nätet lades ut på ett optimalt sätt. Det gick inge vidare om jag ska vara ärlig. Båten snurrade runt runt som en liten karusell varje gång jag vevade med årorna i vattnet. “Jag tror vi sätter på motorn istället”, sa morfar tillslut. När vi skulle hoppa i land sa morfar: "Tar du förtampen och lägger ett dubbelt halvslag så ordnar jag resten." Om jag bara visste vad en förtamp var. Men jag chansade lite på att det var det där repet längst fram han ville att jag skulle plocka upp så det gjorde jag. Sedan förtöjde jag båten i något jag tyckte såg ut att vara ett sådant där halvslag. Morfar hummade lite när han såg min knut, men lät den ändock vara. “Visa mig ditt halvslag och jag ska säga vem du är”, sa han kryptiskt. Jag gissar att han med det tyckte att jag var en väldigt smart och bra person. Morgonen efter när vi skulle plocka upp näten, snöade det och jag fick sätta på mig de allra tjusigaste kläderna för att hålla mig varm ute på havet. Det var mysigt att låtsas vara en michelingubbe. Fem abborrar, en stor sik och några små fiskar som luktade gurka hade vi fångat i nätet. Jag fick med mig siken hem. Jag kände mig som urkvinnan när jag kom hem och visade upp min fångst för barnen. “Den här har mamma fångat”, sa jag. “I frysdisken eller?” frågade Alva misstroget. “Nej i havet. Med mina bara händer förstår du”, svarade jag malligt. Lite senare bjöd Alva in sina kompisar på visning. “Den här fisken har mamma fångat i havet”, skröt hon inför sina vänner. "Den ska vi äta till middag ikväll." Sedan fortsatte hon med låg röst för att jag inte skulle höra: "Ni får en krona om ni pussar fisken på munnen. Två spänn om ni vågar pussa den på ögat." Jag har ett roligt barn jag.

Underbetalda aktörer

Sun, 01 May 2011 22:08:00 +0200

Den där soffan är rätt praktisk faktiskt. Massor med plats har man att ligga och bre ut sig på, jag och de tre små dvärgarna. Idag har vi möblerat om hela lägenheten efter soffan. Just det, soffan fick några av våra möbler att framstå som skitfula så de slängde vi ut. Jag undrar var slutnotan för det här åbäket kommer hamna? För plötsligt är badrummet inte lika fint längre. Fodralen till soffkuddarna måste ju tvättas i ett fint badrum, hur skulle det annars se ut? Vi har hunnit ha besök av våra vänner också. Även de har två små barn. Det är skönt att umgås med andra småbarnsföräldrar, speciellt flerbarnsföräldrar. Föräldrar till ett barn har ökad förståelse till hur andra barn kan uppföra sig medan flerbarnsföräldrar inte är dömmande. För det blir lätt så; har man ett barn så utgår man ju ifrån det egna perspektivet. Man utgår från att barnet formats efter uppfostran, medan det blir ett litet klonk i skallen på en när nästa barn kommer och man inser att nästa unge har en egen vilja och ger blanka fan i tillsägelserna om att man inte får bada i toaletten och borsta tänderna med toalettborsten. Tänk att jag fram till för två månader sedan trodde att Alva aldrig rymde på grund av att vi fostrat henne så bra. Tillåt mig att skratta, vi föräldrar är bara underbetalda aktörer i ungarnas teaterpjäser författade av dem själva. Det är min nya insikt. Imorgonbitti åker jag ut i skärgården till min morfar. Vi ska spendera ett dygn inlåsta i ett hus och renskriva ett av mina manuskript. Det blir kul.

Valborg med en skitsoffa

Sat, 30 Apr 2011 22:35:00 +0200

Idag är det viss valborg. Hur vi har spenderat denna afton? Genom att låsa in barnen i garderoben och gå på krogen förstås. Eller nej, vi är alldeles för torra för att gå på krogen Tomas och jag. Istället har vi hyrt ett släp och åkt till tippen med Tomas alla grenar. Nu har han lovat sluta såga så mycket efter att ha fått arbeta lite själv. Dessutom var det knoppar på hälften av alla grenar som han i vintras påstod var döda. Och så har vi ju hämtat vår nya soffa. Denna soffa jag kommit till att hata. Eller egentligen vet jag inte vem avskyr mest när det kommer till kritan; soffan, Tomas eller EM’s möbler i Nyköping. Köp aldrig soffor därifrån. Dessa nio veckors leveranstid blev plötsligt till tretton, och när Tomas i förra veckan ringde för att fråga var vår utlovade soffa tagit vägen fick han till svar att den inte skulle komma för än om två veckor till. I ett sådant läge blir man ju förbannad, eller hur? I en situation där personalen inte ens har mage att höra av sig och säga: “Ursäkta, er redan extremt försenade soffa blir visst ännu mer försenad.” Men inte Tomas. Han har ett väldigt överseende med mänskliga misstag min man, inte alls som jag. Jag ville ringa dit och kräva kompensation. Men innan jag hann ringa och skälla, ringde plötsligt EM, vår soffa som skulle levereras först om två veckor hade kommit! Så vi åkte dit idag, vi hade ändå hyrt ett släp vilket var precis vad Tomas sa till personalen i butiken. Han gick inte alls på min linje att vi skulle säga att vi suttit på golvet de senaste fem veckorna och att vi var väldigt missnöjda med EM’s service. Vi lastade bara in den förbannade soffan och åkte. Sedan började nästa problem; soffan kom inte in genom varken dörr eller fönster. Vi stod och slet i över en timme med att försöka pressa in den genom dörren innan jag gav upp. Jag kunde lika gärna stått och försökt pressa tillbaka en bebis upp i fittan, ungefär samma effekt gav det. Ingenting hände. Tillslut skruvade vi bort dörren, hatthyllan, taklampor, soffben och lyckades få in soffan på det sättet. Vi blev nyss klara med att skruva tillbaka det sista. Barnen fick inte ens någon middag. Alva åt ett paket babyostar och Sofie tryckte i sig en halv blåmögelost och några kex. Själv ligger jag i nya soffan och knaprar chips. Om jag kommer ihåg det ska jag lägga upp en bild på spektaklet imorgon.

Klart han ska vara hemma!

Thu, 28 Apr 2011 12:26:00 +0200

I en perfekt värld hade min man varit föräldraledig det första året med barnen. Därefter hade jag tagit över och varit hemma ett år till. Jag hade trots detta ammat jättelänge och inte alls känt mig som en mjölkko, låst vid ett omättat litet kräk. Tampongen i storlek small upptryckt i fittan hade inte längre känts som en topps utslängd i rymden och i min perfekta värld hade försäkringskassan vid våra barns födelse skickat ett brev adresserat till både mig och min man där de undrade vem av oss som ville vara föräldraledig först. ”Grattis till högsta vinsten!” hade brevet inletts med. ”Kan inte jag få vara hemma med henne det första halvåret nu?” hade min man sagt då. ”Det är så mysigt att sitta i soffan hela dagarna och titta på dagteve samtidigt som jag intensivmatar vår lilla bebis som efteråt kräks över min axel så det rinner sådär varmt och mysigt innanför tröjan på en.” I en perfekt värld hade jag då skrattat lite och klappat mig om min platta mage som inte alls fyllde ut ett par mammabyxor tre månader efter graviditeten medan jag svarade: ”Så klart du ska vara hemma! Jag har ju redan fått knyta an till den lilla varelsen som legat härinne, nu är det din tur.” Och så hade vi skickat in den enkla blanketten som inte alls krävde kurser på försäkringskassans kontor för att lära sig fylla i på rätt sätt. Ingen i vår omgivning hade höjt på ögonbrynen över våra val och psykologer hade inte ifrågasatt min egen anknytning till barnen på grund av detta eftersom jag inte har en liten snopp hängande mellan benen. Ännu är inte min värld perfekt. Ännu har min make aldrig tjatat om att få vara föräldraledig först och ännu har jag för den delen inte gått emot samhällets osynliga normer. Vi är inte riktigt där ännu, men med hjälp av kampanjer som Klart jag ska vara hemma når jag garanterat mina visioner fortare än när folk blundar för hur verkligheten ser ut. I varje fall när det kommer till jämställd föräldraledighet, för tamponger i storlek small lära jag ha övergett för evigt. Gå in här och ta del av debatten du också!

En mur av sopor

Tue, 26 Apr 2011 22:08:00 +0200

Mina pyttesmå salladsblad har brunnit upp. Ena dagen fanns de där, andra dagen var de borta. Inte visste väl jag att fönster över växter kunde ge samma effekt som när man eldar myror under förstoringsglas. Tydligen skulle man lyfta på fönsterna ibland. Jag som trodde groddarna skulle trivas i 65 °C. Sofie fortsätter förövrigt sina flyktförsök. En sekund tar det innan hon försvinner ur ens synfält och så får man panikleta över hela området. Oftast har hon bara gått över till någon av grannarna för att hälsa på en hund eller pilla in lite grus i avgasröret på någon bil, men igår hittade vi henne nere vid bilvägen. Där promenerade hon runt med en cigarettfimp i mungipan. Nu har vi byggt en vall av sopor som ska vidare till återvinningen så fort Tomas är ledig. Herregud, man gör ju vad man kan för att ungen inte ska börja röka redan nu liksom.

Ett guldläge

Mon, 25 Apr 2011 22:25:00 +0200

Hemma hos min mamma igår hittade jag sextio år gamla fönster som låg under vedboden. De kommer passa perfekt på mina odlingslådor, tänkte jag förtjust och ropade på Tomas. “Du som är kort kan väl krypa in där och hämta ut några fönster till mig?” bad jag snällt. Och eftersom jag har en väldigt snäll make som tycker om att hålla mig nöjd, kröp han givetvis in under vedboden för att hämta fönster. “Hela ska de va!” krävde jag när han efter ett par minuter kikade ut med ett fönster och håret fullt av spindelnät. Så Tomas kröp in igen. “Akta dig för huggormarna bara”, sa jag glatt och kikade in genom luckan. "De bor här under och blir arga när man stör dem förstår du." Jag såg på Tomas att han blev lite rädd men då han tydligen anser huggormar vara mindre skrämmande än en missnöjd fru så fortsatte han sitt arbete. När han hittat fyra fönster var jag nöjd. “Tack så mycket”, sa jag då och haspade på luckan utifrån med min make kvar därinne. Egentligen hade jag ju ett guldtillfälle där att kräva något riktigt fint men efter en stund när jag skrattat klart, tyckte jag synd om min man och släppte ut honom. Idag ångrar jag mig. Jag skulle så gärna vilja ha en fin present känner jag.

En grill med hjul

Mon, 25 Apr 2011 22:11:00 +0200

Vi har invigt sommarens nya grill. Det var jag och Maria, vår granne och min nya vän som skruvade ihop den i förra veckan. Tre timmar tog det oss. Vi skruvade lite här och muttrade lite med muttrarna där. När den var klar skakade vi hand och gratulerade oss själva för det fantastiska arbetet vi nyss utfört. Så glad lille tömpisen skulle bli när han kom hem och fick se grillen stå där och “glänsa i sin glans” som Linda Rosing skulle uttrycka sig. Och idag när den invigdes ramlade ena hjulet av. “Men skruva ihop den själv då”, fräste jag när jag såg Tomas blick. "Det är väl fan bara och hämta borrmaskinen och borra fast det i plåten." Men det tyckte inte Tomas var en bra idé. Han hämtade en liten mejsel och pillade dit hjulet igen. Förresten tycker jag hjul på grillar är onödiga. Vad ska man med dem till? Men tydligen gillar Tomas hjul. Jag tror han har en liten dröm om att få rulla runt med sin grill och leka korvgubbe på tomten, för annars förstår jag inte vitsen.

Hemma igen

Sun, 24 Apr 2011 22:18:00 +0200

Så vi åkte alltså in igår. Läkarna ville hålla Sofie kvar under övervakning några timmar ifall hon skulle behöva dropp så när ni andra slog er ned vid bordet dukat med påskmat, satt jag inne i ett klaustrofobiskt litet rum och käkade en seg baguett med skaldjursröra som Tomas köpt i cafeterian. Eller halva baguetten åt jag, den andra halva råkade Tomas tappa på bordet när han trodde att jag inte såg. “Vad GÖR du?” sa jag argt när jag kom på honom med att sitta och försöka smussla tillbaka den kladdiga räkröran i brödet igen. "Tror du att jag tänker äta något som legat på ett sjukhusbord och som du sedan suttit och slaffsat ned i brödet med dina fingrar va?" “Förlåt,” mumlade Tomas då. "jag hoppades att du inte skulle märka något. Du behöver ju äta. Men du kan få min snickers om du vill." Så den åt jag upp. Sofie tvångsmatade vi med saft genom en spruta var femte minut. Hon gallskrek varje gång hon såg saftglaset och då passade vi på att skjuta in en stråle i munnen på henne. Hon tycker inte om saft förstår ni. Inte sötsaker alls för den delen utöver småkakor så för henne var saft och isglass något fruktansvärt. Det kändes ganska absurt att sitta där och tvångsmata sin bebis med sötsaker på läkarens begäran. Vid halv fem på eftermiddagen hade hon piggnat till så pass mycket av all saft att hon hoppade ned från sängen och ville gå därifrån så efter att läkaren gett henne en OK-stämpel i rumpan fick vi åka hem igen. Efter det blev påskfirandet roligt.

"Er pappa också jettelång?"

Sat, 23 Apr 2011 09:23:00 +0200

Glad påsk på er! Vi är ute på landet hos min mamma i Norrköping just nu. Vi kom hit igår. Sofie blev piggare för ett par timmar igår förmiddags så valet mellan att sitta isolerade hemma helt själva eller åka ut på landet och få barnen utfodrade medan vi föräldrar ligger i gräset och vilar, det kändes ganska enkelt. Men så blev Sofie snabbt dålig igen. “Ett virus”, enligt Sofies läkare som jag förövrigt inte gillar. Han får en att känna sig som en dum, hysterisk förälder varje gång vi går dit. Dessutom avslutar han alla besök med att fråga: “Och er pappa också jettelång?” Och så gapskrattar han när jag säger nej. "So lostiga ni maste se ot." Han är tysk och tycks inte minnas ett skit om sina patienter eftersom han alltid avslutar med samma dumma fråga. Nu är vi i alla fall här och Sofie är fortfarande jättedålig. Hon vägrar äta och dricka så vi ska strax in till sjukhuset med henne. Vi matar henne med febernedsättande och vätska som vi skjuter in i munnen på henne medan hon skriker var femte minut. Jävlar vilket påskfirande vi har! Hoppas ni har det desto bättre.

Akuten

Thu, 21 Apr 2011 12:03:00 +0200

Det blidde ingen roadtrip till Skåne. Det blidde ett besök hos läkaren istället. När Sofie vaknade i morse hade hon en temp på 41 grader. Trots groggar med flytande alvedon var hon fortfarande lika dålig så smartmamman ringde sjukvårdsrådgivningen... “Jag har en liten ettåring med 41 grader i feber trots att jag matar henne med alvedon. Tänkte bara höra om ni kanske har tips på någon liten huskur för att få ned febern?” sa jag glatt. Nä, jag är en dum mamma som inte oroar mig i onödan inser jag nu i efterhand. “Rör hon nacken?” frågade sjuksköterskan. “Va? Nä, hon ligger där så stilla i soffan och blundar. Hon har nog legat i samma ställning ett par timmar nu.” sa jag korkat. “Gå med en gång och kolla om hon rör på nacken eller hulkar när du sätter henne upp! Det här är allvarligt, om hon inte rör på nacken eller börjar kräkas måste ni med en gång till sjukhuset.” sa sjuksköterskan upprört. Sofie rörde pyttelite på nacken och hulkade inte. Så vi fick tid till vårdcentralen i eftermiddag. Blir hon pyttelite sämre måste vi till sjukhuset och eventuellt läggas in. Det ser ut att bli en härlig påsk! Fint väder har vi i alla fall. Det njuter vi av genom fönstret.

En bajsmaskin

Wed, 20 Apr 2011 21:54:00 +0200

Idag har det varit en fin dag. Hela förmiddagen har vi varit ute och rensat i förrådet. Jag hittade bland annat våra äggkoppar som varit försvunna i två år och en kandelaber jag svurit över att den varit borta. Så nu är förrådet städat, men eftersom jag hittade så många braiga saker därute så är det helt plötsligt stökigt här inne istället. Vi var inne en sväng vid lunch för att byta blöja. Dumt, visade det sig när Sofie under tiden jag slängde blöjan ägnade sig åt att fylla toalettstolen med shampoflaskor. Men en sådan sak går ju rätt fort att städa upp. Om det inte vore för att Sofie under de minuterna bestämde sig för att bajsa på hallmattan. Inte nog med det, därefter promenerade hon in i vardagsrummet och gjorde samma sak där, för att avsluta sin toalett med att gå in i Alvas rum och sätta sig och skita på Alvas dockskåp. Äckligt kan tyckas. Det blir värre. Förtjust över vad hon gjort, plockade hon därefter upp sin avföring och tryckte ned den i Alvas dockservis som stod placerad för dockkalas på ett litet bord. Jag vet inte vem jag var argast på, mig själv för att jag egentligen borde ha kunnat förutse händelsen då Sofie gillar att lägga kablar lite här och var, eller på bebisen med sina perversa lekar. Imorgon tar vi påsklov och packar. På fredag bilar vi nämligen ned till Skåne och firar påsk. Herrejävlar vad det kommer krävas dvd-filmer för den resan. Just det... bilder, jag glömde fotografera. Sofie grävde ned min iphone i sandlådan och sög sönder min laddare. Telefonen är ganska sjuk just nu. Får försöka åtgärda det imorgon.

Städdag

Tue, 19 Apr 2011 21:47:00 +0200

Hej på dig! Jag har visst haft städdag idag. En av grannarna råkade blicka in i vårt förråd och fick en smärre chock över oredan därinne så den lilla slavdrivaren har under eftermiddagen tvingat mig att rensa ur. Det är ju så bekvämt att slänga in tråkiga saker och bara smälla igen dörren efter sig med tanken “en dag ska jag minsann åka till tippen med alltihop”. Bara tanken på att man en dag ska åka dit gör att vi ignorerat oredan därinne i två år nu. Med gott samvete därtill! Det vara bara det att det sista halvåret har man fått stänga dörren med våld för att få igen den för alla saker som annars riskerar att välla ur. Så Maria agerade städledare och jag tilldelades rollen som slav. Herregud, vissa lådor därinne låg visst fortfarande ouppackade sedan vi flyttade in. Men rensat blev det! Eftersom vi är för bekväma för att sälja barnens urvuxna kläder så ska de lådorna upp till kvinnojouren. De stackars små barnen där ska i alla fall ha snygga kläder tänker jag. I morgon ska jag vara duktig och fotografera också. Bloggen blir så tråkig utan bilder. Här får ni ett par gamla så länge. På mig själv med rödvinständer i Milano och på en italiensk gubbe vi rusade förbi när vi skulle ta “bilder i rörelse”. Nej vi var visst inte nyktra där nej...

Utbildning på tjejjouren

Mon, 18 Apr 2011 21:37:00 +0200

Jag ser knappt röken av mina barn sedan det blev varmt ute. Alva ser jag aldrig eftersom hon jämt är ute och leker med sina kompisar. Sofie ser jag aldrig heller då hon helt maniskt är upptagen med att försöka bryta sig ut ur vår trädgård. Jag börjar allvarligt överväga om man inte kanske borde börja ha henne kopplad. Eller skaffa ett litet elstängsel kanske? Det behöver ju inte vara särskilt mycket strömförande menar jag. Annars har jag varit på utbildning uppe på tjejjouren ikväll. Jag kom försent dryga tio minuter då jag blev tvungen att lämna av barnen på Tomas jobb först, något som stressade mig jättemycket. Tänk om alla kakor skulle hinna ta slut innan jag hann fram, var min främsta tanke. Fast det hann de inte göra sådan tur var. Det fanns massor! Dessutom var utbildningen otroligt inspirerande och givande. Just nu är jag bara storasyster på tjejjouren men då jag har så mycket ledig tid över numera, funderar jag på att nästla in mig lite till och bli jourtjej också. Det verkar så roligt att sitta där och svara i telefon och ge kloka råd till tjejerna som ringer in. “Valium,” skulle jag säga till alla som sökte hjälp. “valium är lösningen på alla dina problem.” så kanske man skulle kunna ha en liten sidoförsäljniing av illegala preparat också. För volontärarbetet i sig är ju inget man blir rik på, det ska gudarna veta! Ja det blir nog bra. Nu ska jag umgås med lille tömpen. Han “gogglar” som han säger, efter hur man lagar diskmaskiner.

En kisshund

Sun, 17 Apr 2011 22:12:00 +0200

Sofie är inte särskilt snäll mot sin storasyster längre. Hon har fått mani på att bada Alvas gosedjur i toaletten, försöka stjäla hennes lördagsgodis och helt enkelt bara promenera runt i Alvas rum och förstöra så mycket som möjligt. “DUMMA LILLASYSTER! MIN FAVORITHUND ÄR FÖRSTÖRD. DET... DET ÄR INTE ENS EN HUND LÄNGRE, DET ÄR EN KISSHUND!” är ett exempel på vad man får höra när någon glömt stänga toalettdörren efter sig. Och Alva gråter medan Sofie springer ett segervarv runt rummet med händerna uppsträckta mot skyn. Jag kan inte minnas att Alva var så här när hon var liten. Visst hände det att hon jagade mig med toalettborsten och sådana saker, men inte så intensivt som Sofie gör, den lilla sabotören. Dessutom rymmer hon. Något Alva aldrig gjort. Och här har jag suttit och gottat mig i snart fem år och funderat över om det inte är så att föräldrar till små rymlingar inte satt tillräckligt tydliga gränser mot de små kräken. Där fick jag minsann så jag teg. Idag har vi fortsatt rensa bort Tomas pinnar. Och så har vi grillat, så från och med nu är det sommar. bestämmer

Tomas får sågförbud

Sat, 16 Apr 2011 22:52:00 +0200

Jag har haft två riktigt bra dagar som gräsänka. Min lille make är i London med jobbet och lämnade mig igår morse med en arg fyraåring, en jättesjuk bebis och ett hem som var upp – och nedvänt. Dessutom hade jag slutprov i engelska c under hela förmiddagen. Nejdå, jag ville inte slå min make för att han lämnade mig ensam i den situationen. Jag ville bara punktera däcken på hans bil lite så han inte hann med flyget. Men jag löste allt så klart. Världens bästa syster Jolanda ringdes in som hjälpreda och efter ett telefonsamtal till vårdcentralen kunde jag plocka ut ett recept på medicin mot Sofies vattkoppor. Det var inte för än i går kväll det slog mig att jag tidigare under dagen tagit studenten. Jag blev alltså färdig med gymnasiet igår. Sista provet är gjort, slutbetyget är beställt. Det finns ingenting kvar nu, och där satt jag i min ensamhet med en godispåse och pillade med tungan på ett nytt litet hål jag fått i en tand. Idag kom Jolanda och hennes sambo Micke över. Vi kratttade upp alla löv som legat i stora högar och övervintrat på vår tomt och sedan skruvade vi loss stödhjulen på Alvas cykel. Men lära Alva cykla tänker jag däremot inte göra. Hon blir så otrevlig i stressade situationer så det där överlåter jag till Tomas när han kommer hem igen. Löven som vi fyllde i stora säckar tänkte jag givetvis åka och slänga på tippen men för att slippa åka flera gånger ville jag hyra ett släp. Det var bara det att jag tydligen inte har någon dragkrok på min bil. Så det blev ett litet samtal till England... “HUR TÄNKTE DU NÄR DU GAV MIG EN BIL UTAN DRAGKROK?” vrålade jag i luren när Tomas svarade. Jag var visserligen inte särskilt arg när jag ringde, men Tomas stod på någon fotbollsarena med 87 000 andra gapande människor så jag blev tvungen att vråla. “Vad ska du med en dragkrok till?” frågade han förvånat. "JAG SKA SLÄNGA ALLA LÖV OCH SKA HYRA ETT SLÄP! NATURLIGTVIS BEHÖVER JAG EN DRAGKROK. DESSUTOM MÅSTE ALLA DINA PINNAR BORT." Lille Tomas har en förkärlek till att såga pinnar förstår ni. Han kan absolut ingenting om verktyg eller trädgårdsysslor, men såga pinnar det kan han. Så varje gång Tomas vill känna sig lite “nyttig och hjälpsam” så går han ut på tomten och beskär träd. Vet Tomas hur man beskär ett träd? Nä. Tomas sågar där han kommer åt. Allt ris sparar han i en hög för att någon gång åka och slänga. Efter två år har hans samling hunnit växa till sig ganska mycket. Och medan jag stod och vrålade ut samtalet till Tomas samtidigt som jag tänkte på hans dumma intresse så blev jag arg. Man blir arg av att vråla nämligen. “OCH DIN JÄVLA SÅG HAR JAG GÖMT! DU HAR SÅGFÖRBUD NÄR DU KOMMER HEM!” var det sista jag skrek till honom innan jag la på. I morgon kommer Tomas hem. Jag hoppas han köper med sig något riktigt fint till mig från sin resa.

En liten smitthärd

Thu, 14 Apr 2011 17:11:00 +0200

“Skarru med till stallet?” frågade min granne M mig imorse efter att vi lämnat barnen på dagis. Jo men stallet lät ju kul tänkte jag. Det var bara det att det visade sig att jag har en väldigt hurtig granne. En granne som promenerar 5 kilometer för att mocka lite bajs och sedan spurtar hem igen precis som det inte rört henne i ryggen att hon nyss utfört ett tungt arbete. Själv hade jag spagettiben efter all träning när vi kom hem igen så bilen ned till mataffären kändes som ett givet alternativ. Varför gå 100 meter när man kan åka liksom? Och ja, jag är en sådan där hemsk människa som tar med min lilla smittokälla till offentliga platser. Men det skyller vi på Tomas tycker jag. Hade inte han arbetat så mycket hade jag inte behövt åka till affären själv. Så om du blir sjuk i vattkoppor så skyll på Tomas. Det har du min tillåtelse till. Fast skicka gärna inga bombbrev till oss. Eller andra farliga saker som skulle kunna skada mig. Är du arg så ge dig på Tomas personligen istället. Han springer inte särskilt fort med sina korta ben så du hinner säkert ikapp honom om du får syn på honom. Nu ska jag fortsätta läsa inredningstidningar om hur man får ett fint hem.

En liten Tamara

Wed, 13 Apr 2011 21:18:00 +0200

Har ni någon gång googlat på vattkoppor? Eller sökt efter vattkoppor på Vårdguiden? Då har ni säkert sett den skräckinjagande bilden av flickan med koppor som stirrar på en med så galen blick att man av ren förskräckelse stänger ned sidan. Man sitter där och hummar lite för sig själv och googlar efter lite vattkoppor. “Humhumhum,” hummar man och trycker på vårdguiden. “humhumhum...HJÄLP! NU HOPPAR UNGEN UT UR DATASKÄRMEN OCH DÖDAR MIG!” tänker man och fort som satan stänger man ned datorn. Nu förstår man varifrån manusförfattarna bakom filmen The Ring fick inspiration för att skapa Tamara. Men det var ju inte hur läskig flickan såg ut som jag skulle ta upp. Det var flickans vattkoppor. För tre dagar sedan tyckte jag den läskiga lilla flickan såg ut att vara ett extremfall. Det tycker jag inte längre. Sofie slår hennes vattkoppor med hästlängder. Hon har så många koppor att de på vissa ställen ser ut att sitta på varandra. Vidrigt, äckligt och otroligt faschinerande. Jag kan inte sluta syna henne. Hon ser ut som en trafikolycka, hemskt men man kan ändå inte sluta titta. Om hon ligger still en stund i morgon ska jag fotografera henne och låta er ta del av det hemska. För även om Sofie har en temp på 40 grader, fortsätter hon raggla runt på sina små ben. Igår slängde hon ned en skruv i toaletten och medan jag ägna mig åt att fiska upp den så stoppade hon in en skruvmejsel i tvättmaskinen. Jäklar i min låda vad det skramlade när jag en stund senare startade maskinen. Nu ska jag fortsätta läsa huvudprotokoll i mordutredningar.

Förlåt alla föräldrar i Trosa kommun

Mon, 11 Apr 2011 22:03:00 +0200

“Borde inte Sofie få vattkoppor snart?” frågade min granne M när vi tillsammans promenerade ned till biblioteket i Trosa för att titta på barnteatern Petter och hans fyra getter. “Jo idag faktiskt, om man ska gå efter när Alva insjuknade.” svarade jag glatt. "Men hur stora är oddsen för att det händer, egentligen?" Jo oddsen är extremt höga ditt dumma otänksamma pucko Julia, tänkte säkert Gud när han satt där uppe i himlen och tittade ned på den blonda idioten som gick och drog på en liten smitthärd i barnvagnen för att strax utsätta hälften av Trosas förskolebarn för den värsta smittodagen. För givetvis hade Sofie vattkoppor när vi kom hem igen. Hon har fortfarande inte särskilt många koppor, men feber har hon så jag antar att vi har en spännande natt framför oss. Imorgon har jag bjudit hit mammagruppen på egen risk. Två stycken har tackat ja så ikväll har jag bakat chokladtårta (med choklad alltså, inte hasch så kul ska vi inte ha) och gjort en fiskgryta att bjuda på. Så kära föräldrar i Trosa. I år var visst påskharen tidig. En extra spännande överrasking väntar er kanske lagom till påsk. Hur kul kommer inte det bli att uppleva den här påskaftonen hemma tillsammans med era lugna och slöa barn? För de blir slöa när de har feber. Så kan ni passa på att grogga ifred. Ni behöver ju inte ens fixa barnvakt i år. Äsch då, ni behöver inte tacka mig. Jag smittar så gärna ned halva kommunen fler gånger. Nu ska jag läsa förhörsprotokoll över en mordutredning. Det är mitt nya fritidsintresse. Hej hej.

Vasamuseet

Sun, 10 Apr 2011 22:14:00 +0200

Jag har tydligen varit lite överambitiös när det gäller trädgårdslandet. Det fanns ju ingenting mer att göra där. Förutom att jag ska fylla upp gångarna med rött krossat tegel då. Finns ett tegelbruk här ute som ger bort trasiga takpannor som jag tänkte besöka. Sedan tänkte jag slänga ut teglet på vägen och köra över dem med bilen tills allt blivit mos. Hoppas bara Tomas och alla grannar i området är med på min idé. Det k a n ju hända att jag råkar ta hål på några bildäck medan jag väntar på moset. Så vi bestämde oss för att öppna våra kulturella sinnen idag istället genom att besöka Vasamuseet. Svärmor och svägerskan ringdes givetvis in för att agera livvakter till Sofie under besöket. I förebyggande syfte alltså. Inte så att någon då skulle vilja skada vår lilla bebis, utan mer för att hon inte skulle lyckas riva hela stället och döda alla i byggnaden. Sofie är ganska vild av sig nu för tiden. Svärmor fick ta Alva i handen och visa henne skeppet medan vi andra tvingades jaga Sofie som fann det väldigt roligt att gömma sig i en grupp med japanska turister. Men det gjorde mig rätt glad ändå. Nu vet man liksom att det är vår på riktigt nu när både vitsipporna och japanerna har vågat sig fram! Och även Alva var nöjd med dagen. Det är ju inte varje dag man får stirra på ett drunknat skepp liksom. P.S. Om ni undrar över bilden på toaletten... Det är inte bajs i toan. Det är Sofie som försökt dränka Alvas nalle. Eller Alvas tredje nalle den här veckan för att vara exakt. Hon verkar ha någon fetisch vår bebis.

Rally till Bromma

Sat, 09 Apr 2011 22:48:00 +0200

Lille tömpen (det är Tomas smeknamn här hemma) jobbade idag så jag och barnen tog rallybilen upp till Bromma och hälsade på en av mina bröder och hans sambo. Allt gick bra och ingen dog under hela bilresan. Ja eller ingen dog på grund av att jag körde bil i varje fall. Tänk att jag fortfarande blir lika förvånad över den tanken varje dag va? Nu ikväll har vi haft fonduekväll tillsammans med Jolanda och Micke. Fondue är en underskattad maträtt. Varenda svensson äger en gryta men ingen använder den. Det är liksom bara en grej man ska ha “ifall att”. Fast vi äger i och för sig ingen. Vi har bara lånat grytan av en av Tomas mostrar och glömt lämna tillbaka den i fyra månader. Som sagt, det är inget man verkar sakna. I morgon ska jag fortsätta plantera i mitt trädgårdsland. Två stycken pallkragar skulle jag ha att odla i hade jag planerat men nu står det visst sex stycken ute i trädgården. Det blev finare så. Men det blir en jäkla massa morötter för barnen att knapra på i sommar. Eller så planterar jag ut plastblommor. Så slipper man hålla på att rensa så mycket. Ja så gör jag.

En ny insikt

Fri, 08 Apr 2011 09:26:00 +0200

Jag vaknade upp med en sådan klockren tanke imorse. I ett ögonblick såg jag plötsligt allt tydligt. Ni vet, ett sådant där ögonblick då det helt plötsligt känns som man inser vad meningen med livet är. Men min tanke införstådde mig inte i livets mening. Inte heller botade den obotliga sjukdommar. Eller fixade världsfred för den delen. Nej, min tanke var något annat. Något större. “Tomas!” ropade jag yrvaket. "Tomas kom hit och ta med dig barnen. Jag har något viktigt att berätta." Och så skyndade sig familjen att samlas kring min bädd. Situationen fick mig att känna mig som klanens vise man. “Babsan och Slash är kopior av varandra.” utbrast jag förtjust. "Att ingen någonsin har gjort den reflektionen tidigare va?" Familjen tittade besviket på mig. Sofie för att hon inte vet vem Babsan är. Alva för att hon trodde att jag skulle berätta att hon skulle få en robothund, och Tomas då han inte alls förstod hur storslagen min nya insikt var. Surmulna lämnade de rummet igen medan jag låg kvar i sängen och njöt av min nya världsbild. Efter ett tag steg även jag upp och gick ut till datorn och googlade. Babsan och Slash är inte ett dugg lika. Synd för jag övervägde där ett tag att byta karriär och övergå till direktör över en freakshow.

Under min säng

Thu, 07 Apr 2011 09:54:00 +0200

Jag kollar runt på andra bloggar och stöter på ett inlägg som flertalet valt att kalla “I min handväska”, och ett foto på dess innehåll. Kul tycker jag, något sådant vill jag också skriva om! Fast innehållet i min handväska är så vanligt och inget spännande alls. En plånbok, mobilen, gamla kvitton, ett par handbojor och ett par tamponger... Jag gör en ny variant på inlägget istället. “Under min säng” heter det. En gammal påse, lila påskfjädrar, ett rör med serpentiner, en mobilsladd, en spagettislev, skokräm (färg svart), en bok av Ernest Hemingway, en vitlökspress, ett miniatyräpple av plast , en trasig galge och en vanlig gråsten som jag gissar kommer från Alvas gråstensamling. Vilka sjuka lekar de där två måste ägna sig åt som innefattar skokräm, spagettislevar och Ernest Hemingway, tänker vissa av er nu. Jag håller med! Våra barn kan inte vara riktigt kloka i huvudet!

Jag har sovit

Wed, 06 Apr 2011 08:30:00 +0200

Jag har sovit i två dygn. Eller i varje fall 10-12 timmar per natt. Varje kväll har jag slagit mig ned för att plugga ett par timmar innan jag bloggar, för att sedan vakna upp på morgonen och fråga Tomas vad som egentligen hände. Jag satt ju precis i soffan med mina böcker och godispåsen och tänkte på vilken fruktansvärt tråkig bok jag läste för tillfället. Enligt Tomas har det gått till så här: Han uppmärksammar att jag sover när jag tappar min bok i golvet. -Du kanske borde gå och lägga dig i sängen istället, föreslår Tomas. -Låt mig va. Ser du inte att jag pluggar, fräser jag då irriterat och tar mig ännu en godis innan jag somnar om. Tomas tvingas se färdigt sin film med mig snarkande i sitt öra innan han släpar in mig i sovrummet. För ja, han måste släpa. Jag är ju ungefär dubbelt så lång som honom och det är för mycket för min lille tömpis att bära. Idag ska jag ta med barnen och åka för att köpa drivbänkar. Det är en ny idé jag fått. Mitt nuvarande trädgårdsland är ju fortfarande fyllt av samfällighetens skit efter att det tog stopp i avloppet i höstas så för att slippa gräva ett nytt land så smäller jag upp drivbänkar. Nu måste jag klä på barnen. De står här bredvid och ser sura ut.

Mia Skäringer

Sun, 03 Apr 2011 16:56:00 +0200

Det där högskoleprovet var ingen höjdare måste jag erkänna. Men jag ser det mer som en övning inför hösten då jag tänker vara förberedd när jag skriver det igen. Orddelen var den enda jag kände mig säker på. Jag lutade mig hånflinande tillbaka under det provet och slappande av. Lite för mycket visade det sig när vakten helt plötsligt basunerade ut att det var fem minuter kvar. Då hade jag skrivit hälften. Jag slafsade bara ihop de resterande frågorna och kände mig som ett pucko när jag lämnade in provet. Jag ska kanske skriva provet ännu en gång i höst ja... Jag börjar nämligen överväga att vara hemma ett halvår till som hemmafru och kanske vänta med plugg till våren. Jag skulle vilja lägga fokus på att skriva klart mina manuskript och slappna av lite för en gång skull. Å andra sidan börjar jag bli gammal. Jag fyller 25 i år och kommer inte komma ut i arbetslivet fullt ut för än jag fyllt 30 om jag inte börjar plugga nu. Vi får se hur det blir med den biten. Igår åkte jag med tanterna till Norrköping. Tanterna är mitt samlingsnamn på Tomas alla kvinnliga släktingar. De är ju några stycken som ni kanske förstått efter att vi sprungit på fler kalas de senaste månaderna än vad Södertäljes största syriansläkt annordnar över ett helt år. Vi tittade på Mia Skäringers show i De Geerhallen och hade det trevligt. Jag gillar Mia. Hon är rolig och kan skämta om mörka saker utan att framstå som bitter. Efter showen (som jag inte såg särskilt mycket av då jag glömt glasögonen i bilen) så tvingades vi sitta i ett parkeringshus och vänta på en vakt. De tanter som valt att åka inte åka med i min roliga party-racebil hade nämligen lyckats låsa in bilen i ett låst parkeringshus. De tycktes ha missat den här lilla diskreta skylten. Innan vi åkte hem stannade vi till på McDonalds. Norrköping verkar vara en trygg och fin stad av bakgrunden på bilden att dömma.

Klart jag ska vara hemma

Fri, 01 Apr 2011 23:36:00 +0200

I morgon medan jag sitter instängd i en sal utan tillgång till förtäring (fast snuset får man väl ta med? För inte fan käkar man snus?!) och skriver högskoleprovet, tycker jag ni ska gå in på den här sidan och läsa lite. Ja, eller läs inte lite. Läs gärna allt. Den 28:e april är det min tur att skriva ett inlägg om min syn på jämställd föräldraledighet och det inlägget kommer publiceras både här i bloggen och på hemsidan Klart jag ska vara hemma.se Nu måste jag rota igenom Alva pennburk. Man måste tydligen ha blyertspennor med sig till provet. Och en linjal. Jag får låna Alvas tack och lov. Den är blå med motiv från filmen Madagascar. Jag kommer framstå som superseriös.

Träning dygnet runt

Fri, 01 Apr 2011 14:21:00 +0200

Sedan jag kom hem i förrgår har jag promenerat runt i samma träningsbyxor och linne. Jag ser ut att vara på väg till gymmet, men är lika bra att gå runt så här eftersom jag inte gör någonting annat än springer efter barn, bär på barn och plockar efter barn. Det är liksom träning 24/7 när ungarna är sjuka. Med untantag för alla kaffepauser jag tvingas ta för att lyckas hålla mig klar i skallen då. Alvas koppor har i alla fall börjat torka redan. Jag misstänker att det beror på det faktum att jag igår morse stod utanför apoteket tillsammans med två barn och galen blick och sa: "Vattkoppor! Ge mig allt ni har!" Ett tag kände jag mig som tjejen i Pretty women när hon besöker klädaffären och alla springer omkring för att hjälpa henne. Fast i min scen var det apotekare och inte butiksbiträden, och så sprang ju alla runt eftersom de ville få ut oss därifrån så fort som möjligt. Jag har precis haft muntligt prov i engelska c förresten. Instängd i sovrummet med två barn som byggde koja precis utanför. Fast jag ska erkänna att jag börjar vänja mig vid att improvisera vid alla provtillfällen nu. Så klagade man för ett par år sedan över att det var drygt att ha prov i klassrummet, haha! I morgon skriver jag ju högskoleprovet. Det kommer säkert bli lugnt och skönt. Nu får ni titta på lite grejer jag köpte i Milano. Byxdress från GAP, kepsar från GAP, skinnstövlar från en lustig liten butik, skor från en annan, trenchcoat till Sofie... A det är det jag hann fotografera nu. Håll till godo!

Dag två

Thu, 31 Mar 2011 12:30:00 +0200

Fortsätter med bilder nu när Sofie sover middag. Dag två då! Vi promenerade ned mot shoppinggatorna. Och satte oss och åt frukost. Sedan sprang vi på något konstigt torn som vi misstänkte att vi borde fotografera. För att åtminstone framstå som lite kultiverade inför vår far när vi återvände till Sverige. Herregud, vi sket egentligen i kultur och arkitektur! Vi var ju där för att shoppa! Och fika såklart. Jag besökte en vidrig toalett. Shoppade lite till. Och svinade i oss ännu mer mat. Nu hinner jag inte mer. Jag ska smörja in Alva med CoolMousse. Det där om att små barn får lindrigare koppor är en jävla myt. Alva är mer prick än korv numera. Kopporna har inte tajmat min planering alls. Jag ska skriva högskoleprov, bli färdig med komvux, åka till Norrköping, bila till Skåne, redigera manus, annordna mammaträff, Tomas åker till London m.m. de närmsta tre veckorna. Och Sofie har fortfarande inte en endaste liten prick. Snart målar jag dit prickar på ungen, så har hon haft vattkoppor hon också.

Lite foton

Wed, 30 Mar 2011 17:48:00 +0200

Så var jag hemma igen. Fort går tiden när man har roligt, fast jag är hysteriskt trött. Det tar på krafterna att shoppa och äta så intensivt. Tror det är bästa shoppingresan jag gjort. Fjant-Paris och mes-Palma kan slänga sig i väggen. Milano is the new shit! Att folk från övriga Sverige åker till Stockholm bara för att shoppa är ju löjligt. Varför inte åka till ett riktigt ställe istället? Ja ni hör, jag är mycket nöjd över Milanos utbud av butiker. Just nu är jag för seg i huvudet för att orka skriva så jag lägger upp lite bilder från resan istället. Bilder på vad som kom med hem får komma upp senare. Kvalitén på bilderna är dessvärre inte den bästa. Delvis för att jag fotade med min iphone och delvis för att jag var full. Så går det när två helnykterister bestämmer sig för att supa till en helt vanlig måndageftermiddag i Italien. Julia åker flygplan. Vi turistar och försöker hitta en butik vi vill besöka. Efter lite shopping la vi oss i en park där vi drack vin och åt nötter och choklad. Rökte som en borstbindare gjorde jag visst också. Har man semester så har man. Sen tog vi taxi till en restaurang där vi beställde in konstiga rätter. En del var goda, en del smakade gröt och kött marinerat i kanel. Vidrigt. Ungefär här började vi bli onyktra. Haha, en italiensk fickparkering, skrattade vi. Efter avslutad middag och två glas vin, vinglade vi glatt därifrån. Vi dricker inte särskilt ofta nej. På väg till hotellet försökte vi även sno en hund. Eros skulle den heta hade vi tänkt. Det slutade med att vi gick vilse, men som två blonda svenskor lyckades vi ragga till oss en taxi. Klockan 22.13 stupade vi i säng. Bilder från dag två får komma senare. Vi ska visst äta middag nu säger Tomas. Alva har tydligen vattkoppor över hela kroppen dessutom. Jag försökte smitta henne för sjutton dagar sedan och enligt mina beräkningar skulle hon bli sjuk lagom tills jag flög TILL Milano, inte tills jag kom hem igen... Aja, kom och tjöööp ni som vill ha. Jag säljer playdates med henne för 100 kr/ h just nu. Billigt billigt tycker jag.

Hej från Milano

Mon, 28 Mar 2011 21:19:00 +0200

Ciao al vostro piccolo gabbiani! Det betyder “Hej på er små fiskmåsar”, enligt googletranslate. Förmodligen sitter jag väl på hotellrummet och äter Italienska delicatesser när ni läser det här. Om mitt flygplan kraschat lite vill säga. Då är jag förmodligen död och det här meddelandet känns lite obehagligt för er att läsa. Men nu ska vi inte vara sådana! Jag har det förmodligen skitbra och går runt och blir erbjuden modellkontrakt vart jag än går. Och så är det soligt! Det bestämmer jag redan nu att det är. Addios! Mio marito e una scimmia pelosa. Vad det betyder får ni lista ut själva. P.S. Nu när du är föräldraledig Tomas kan du röja bort allt ris på tomten och åka till tippen med det. Och så kan du tvätta sofföverdraget. Okej? Bra då vet du vad jag förväntar mig när jag kommer hem. D.S.

Små kriser

Sun, 27 Mar 2011 22:18:00 +0200

Sådär ja! Nu är jag alldeles redo för att flyga bort på min kvast. Egentligen borde jag väl plugga lite men jag tror jag struntar i det. Sådana tråkiga grejer får vänta tills jag kommer hem. I mitt huvud har jag redan checkat ut från vardagen. Det uppstod en liten kris nu ikväll när jag skulle skriva ut våra boardingkort och det visade sig att en av bläckpatronerna var slut. Tur vi har väldigt snälla grannar som man kan tvinga sig på när sådana små kriser uppstår. Till och med tidningar har jag hunnit köpa. Eller snarare tantlektyr. En korsordstidning och något som heter Drömhem & trädgård. Förmodligen kommer Jolanda försöka slänga ut mina tidningar genom flygplansfönstret eftersom de är för tråkiga men jag chansar. Jag har hysterisk separationsångest från barnen och tänker hela tiden på att de kommer vakna imorgon och så är jag bara borta. Alva vet ju att jag ska åka och är nöjd över det då jag lovat henne nya kläder, men Sofie kommer inte förstå någonting alls.

Omvälvande morgon

Sun, 27 Mar 2011 12:41:00 +0200

Sådär ja, nu har jag packat klart. Det är så tråkigt att packa så jag skiter helt enkelt i det och köper nytt när jag är i Italien. Morgonen har minst sagt varit omvälvande. Först plockade jag upp min iphone som låg på diskbänken för att i samma stund inse att den var full av halt smör. Jajemen, telefonen gled ur min hand ned på golvet och fick sprickor över halva glaset. Tack kära barn, självrisken drar jag av från era sparkonton. Då kände jag mig lite nere. En iphone är rätt ful som den är, men en trasig iphone är ännu fulare. Mitt i allt knackade en av våra grannar på dörren. Jag har vaktat deras postlåda i en vecka och nu kom hon med massa choklad för att säga tack för hjälpen. Då blev jag glad igen.

Hjälp på traven

Sun, 27 Mar 2011 00:07:00 +0100

Tomas jobbade idag så jag och barnen körde till Blomsterlandet och köpte saker-som-underlättar-förträngningen-av-den-här-fula-snön. När vi kom hem planterade vi penséer i våra nya krukor och krattade löv. Eller, jag och Alva planterade och krattade. Sofie promenerade mest runt mellan krukorna och åt jord. När vi var färdiga hade vi jättefina små blomstergrupper som vi ställde ut med trappan, men vårkänslorna ville inte riktigt infinna sig pga alla snöhögar som inte hunnit smällta bort. Smart-Julia bestämde sig för att hjälpa våren på traven och varmvatten i högtrycksprutan på all snö. Vi har tydligen en skridskobana utanför vår dörr nu enligt Tomas. Nu ska jag sova. I morgon måste jag packa för svintidigt på måndag morgon lämnar jag tråk-sverige för Italien ett par dagar. Skönt ska det bli!

Hitler-mamman

Fri, 25 Mar 2011 22:09:00 +0100

Fyraåringen från helvetet har visst anlänt till vårt hus. Och så Hitler-mamman, henner får man inte glömma. Picture this: Snäll mamma ber sur fyraåring att städa sitt rum eftersom det ser värre ut där inne än efter olyckan i Tjernobyl. Det går inte att gå på golvet utan att trampa på leksaker, säger mamman. Det gör det visst det, hävdar sur fyraåring och gräver en gång mellan leksakerna. Titta det går visst att gå. Mamman säger städa. Sur fyraåring vill inte städa. Hon vill att mamman ska städa. Mamman vill att fyraåringen städar själv medan mamman städar resten av huset. Sur fyraåring blir arg och börjar vråla. Mamman stänger dörren för att slippa höra på oljudet. En timme senare. Mamman har städat klart. Arg fyraåring ligger fortfarande och vrålar inne på rummet. Städa nu, säger mamman. Jag vet ju att du kan. Och så stänger mamman dörren. Fem minuter senare kommer nöjd fyraåring ut. Rummet är städat, konstaterar hon. Men mamma får absolut inte titta under sängen. Eller skrivbordet. Eller bokhyllan för den delen. Mamman tittar under sängen. Och skrivbordet. Och bokhyllan. Där ligger alla leksaker. Städa NU, säger mamman med irriterad röst. Fyraåring blir arg igen och lägger sig på golvet och skriker. En kvart senare. Mamman goes Hitler-mamman. Jag räknar till hundra, säger Hitler-mamman. Därefter kommer allt som ligger på golvet dammsugas upp eller slängas. Vill man inte städa ska man inte ha så mycket leksaker. Fyraåring rusar in på rummet och smäller igen dörren. Mamman räknar långsamt till hundra och hämtar därefter dammsugaren. Mamman försöker öppna fyraåringens dörr. Den är trög. Fyraåringen har barrierat dörren med skrivbord, stolar, en leksaksbil och sig själv. Hon har inte städat. Hitler-mamman bryter upp dörren och sätter på dammsugaren. Fyraåringen vrålar. Mamma är dum! Jättedum! Hitler-mamman damsuger upp hårspännen, pärlor och diverse smått och gott som får plats i dammsugaren. Skynda dig att plocka upp allt då som du vill ha kvar, säger Hitler-mamman. Fyraåringen vägrar fortfarande plocka upp. Hon är hysterisk och försöker slå Hitler-mamman. Hitler-mamman blir arg och hämtar en plastpåse som hon börjar stoppa full med leksakerna som ligger på golvet. Sedan gömmer hon påsen i städskrubben. Fyraåring städar det sista samtidigt som hon vrålar så högt att det hörs utanför huset. Mamma ska köpa nya leksaker. Mamman sitter i vardagsrummet med lillasyster som är ledsen efter att ha bevittnat händelseförloppet. Fyraåringen kommer ut säger att hon ska städa sitt rum i fortsättningen. Mamman och fyraåringen kramas. Case closed. Nu är mamman trött. Hon vill byta tillbaka satungen mot det glada, roliga barnet hon brukar ha.

Fyra år idag

Thu, 24 Mar 2011 23:58:00 +0100

Idag har jag suttit i bilen mesta dels av dagen. Jag hade ett möte med studievägledaren inne i Nyköping vid 08.30 i morse för att diskutera vilka komvuxkurser jag ska plocka bort nu när jag ska skicka in mitt slutbetyg. Efter det körde jag till Järna för att plocka upp Jolandas sambo på jobbet, skjutsa honom till Södertälje, plocka upp Jolanda, köra henne till polisen (jag ville försöka sätta henne i fängelse men polisen sa nej), köra hem henne igen för att hon ville byta tröja, vidare till... nä, att skriva om min rutt är skittråkig läsning, men för att sammanfatta det såhär; Jag råkade i ett svag ögonblick förra året lova min syster att skjutsa henne överallt när jag tagit körkort. Det jag inte visste var att hon spelade in mitt löfte med mobiltelefonen. Varje gång jag suckade över hennes onödiga stopp (på Ica, hemma, hos polisen, vid ett träd hon tyckte såg roligt ut...) så plockade hon upp mobilen och spelade upp mina ord. “Hörde du det va?” sa hon nöjt. "Nu kan du köra mig till djuraffären. Jag såg en gullig liten papegoja där här om dagen som kan prata. Jag skulle vilja försöka lära den säga Jolanda." Nu ska jag fortsätta titta på Mad Men. Idag var det fyra år sedan Tomas och jag träffades. Vi firade det genom att äta potatisgratäng med oxfilé och aioli till middag. Bara en stabil relation klarar av sådana prövningar som att ligga och andas vitlök på varandra hela natten.

Reklam och PR

Thu, 24 Mar 2011 21:51:00 +0100

Min stackars lilla blogg blir lidande när jag går in i Mad men-koma. Serien är så bra att jag som fjärdehandsval sökt till kursen Reklam och PR på Stockholms Universitet. Herregud, jag skulle vara fantastisk på att hitta på slogans och texter till jinglar. Julia Schwamberg Kronnäs – Guds gåva till mänskligheten. Titta, ser ni hur bra jag är? Det där kom jag på alldeles nyss. Igår tog jag ledigt från plugget och hängde med mammagruppen hela förmiddagen. Egentligen var det inte min mammagrupp från början. Det var min grannes. Men hon bjöd in mig när gruppen lunchade hemma hos henne en gång och därefter nästlade jag mig in och började dyka upp lite här och där när det serverades kaffe och kakor. Den 12:e har jag bjudit hem hela gruppen till mig på lunch och jag går redan nu i tankar över vad jag ska bjuda dem på. Jag tror inte haschbrownies går hem tyvärr, även om det hade varit hysteriskt kul att bjuda på sådana. Förmodligen kommer det sluta som vanligt när vi har bjudning. Storslagna planer som inte riktigt hinns med och ett nödsamtal till Icas catering i sista minuten.

Varierad kost

Tue, 22 Mar 2011 22:09:00 +0100

I dag plockade jag upp Alva tidigare från dagis och körde rally till Björnlunda. Min pappa bor där nämligen, mitt ute på landet i ett rött litet torp. Det är min pappa jag ärvt rallygenen av. Alltså inte rally som i att stå på en lerig åker och titta på skrotbilar med finniga ungdommar bakom ratten, utan rally som i att köra som en galning och hoppas att inte fartkamerorna inte hinner fotografera en. Jag är som sagt rätt stressad över att jag måste röja undan rätt mycket plugg så då ringer man pappa. Alva fick låna målargrejer av sin morfar och Sofie underhöll sig mesta dels av tiden med att smaska i sig sot från den vedeldade spisen medan pappa hjälpte mig med skoluppgifterna. Mellan varven kom Sofie fram med sina smutsiga små fingrar och krävde mandarinklyftor. Hon är så noga med kostcirkeln den där bebisen.

En omvänd Robin Hood!

Tue, 22 Mar 2011 10:32:00 +0100

Jag sitter hemma och är lite lätt uppstressad över situationen jag försatt mig i. Det är plugg, ansökningar till Universitetet, kompletteringar, rundringningar till de komvuxskolor jag pluggat på, möte med studievägledaren, krönikor som ska skrivas, Sofie som för femtioelfte gången blivit sjuk, ett manus som måste redigeras nu nu nu, grejer som måste ordnas så att jag verkligen kan åka till Milano på måndag utan att vara överöst med arbete när jag kommer hem igen, ja och så har jag allt det där vanliga i vardagen som måste skötas. Jag skulle vilja dö lite halvt just nu. Om en månad kommer allt vara lugnt igen. Då tar jag sommarlov i fyra månader och har bara skrivandet, barnen och lite volontärarbete att tänka på. Eller volontärarbete är kanske fel ord. Fast jag hittar inte rätt ord heller. Igår tittade jag in på skatteverkets hemsida och blev glad. Jag kände mig som Robin Hood, en omvänd sådan då. Dessvärre åker Tomas på en skattesmäll så hej då lyxiga badtunna vi tänkt investera i. Och hej barnens uppblåsbara pool ännu en sommar. Nu måste jag fortsätta jobba undan högen.

En liten transvestit

Mon, 21 Mar 2011 22:27:00 +0100

Idag passade Jolanda Alva och Sofie medan jag var på ett möte. “Ta väl hand om dem och gör ingenting som jag inte skulle göra.” förmanade jag min syster innan jag åkte. “Jajemen, du känner väl mig!” svarade Jolanda nöjt. När jag kom tillbaka från mitt möte var det dessvärre inte längre Alva och Sofie som satt i soffan och åt banan. Det var Alva och en transvestit. “Hon ville sminka sig lite.” förklarade Jolanda stolt. "Och så funderade jag över hur hon skulle se ut med markerade ögonbryn. Fast det var inte så snyggt som jag föreställt mig." “Sa jag inte att du inte skulle göra något som jag inte skulle göra va?” frågade jag argt. "Hon har alldeles för lite rouge på sig för att det ska kunna bli snyggt. Hit med borsten!" Och så kluddade jag dit lite till. Sedan drack vi kaffe och åt munkar.

Hur man tankar

Mon, 21 Mar 2011 22:12:00 +0100

Det finns både fördelar och nackdelar med att ha egen bil. Fördelen är att man kan åka vart man vill, när man vill. Nackdelen är att man ibland måste åka dit man inte vill, när man inte vill. Som till exempel när ens lillebror ringer 08.30 en måndagmorgon och säger: "Öööh, det är en kille som kanske ska köpa min bil som kommer och provkör den om en halvtimme. Jag tror visst jag glömt mitt registeringsbevis hemma hos dig. Kan du komma till Södertälje med det typ NU?" Vid sådana tillfällen önskar jag att jag vore tio år igen och dubbelt så stor som min lillebror så jag kunde slå honom. Annars lärde jag mig faktiskt att tanka idag. Ja, eller först vägrade den där bensinmaskinen ta emot ett av mina kort efter att jag råkat slå fel kod fem gånger, men när jag sedan hittade ett annat kort så gick det. Hur man genomför en lyckad tankning? Man vänder sig till personen vid tanken bredvid och frågar: "Har du lust att tanka min bil åt mig?" Sådana där trista grejer som att tanka är inte riktigt min grej känner jag. Det tycker jag nog andra kan göra åt mig.

Lexington och snökaos

Sat, 19 Mar 2011 11:00:00 +0100

Jag körde till Älvsjö igår. Så långt vågade jag ta med bilen. Med tanke på att jag mer eller mindre “chansade” mig igenom det där teoriprovet, känner jag mig liksom inte helt hundra på alla trafikregler. Men bara en gång blev en bil arg på mig och tutade. Jolanda följde ju med efter att ha övertygat mig om att hon hittade som handen i handsken överallt. Det var bara det att istället för att visa mig vägen så roade hon sig med att ta roliga bilder med min telefon. Vi hann med en lunch på Grill tillsammans med min bror och hans sambo också. Och Jolandas största bekymmer för dagen var att hon fått så töjbar hud på händerna. När vi körde hem var det kaos på vägarna. Snömodd, rusningstrafik för helgtrafikanter och snöoväder. Att Jolanda blev rädd och började sjunga Amazing Grace för att lugna sina nerver gjorde inte saken bättre. Men som den raceförare jag numera är så fixade jag hem oss helskinnade. Alva fick sin vårjacka och jag fick med mig en kofta från Lexington hem. Till Tomas köpte jag en chokladkaka för att han inte skulle känna att han var utan presenter. Dä ä ju int varje da man besöker storstan vettni.

Min nya bil

Fri, 18 Mar 2011 09:10:00 +0100

I går fick jag min bil. Min alldeles egna bil som jag ska köra runt i. I går kväll var jag ute och provkörde. Bilen går skitbra, tyst och snabb är den jämfört med Tomas dieselbil. Och så låter tutan jättehögt. I dag måste jag in en sväng till Stockholm och fixa ett par grejer. Och så ska jag passa på att köpa en vårjacka till Alva. Fast jag tar inte bilen. Att fickparkera mitt inne i city känns inte riktigt som min grej ännu. Jolanda är dessvärre sur över mitt beslut och kallar mig feg. Hon är visst ingen tågmänniska min syster.

Dumma mig

Wed, 16 Mar 2011 22:43:00 +0100

Annars har det varit en rätt rutten dag idag. Bara stress från att skjutsat Tomas till Järna vid 07.30 i morse, hem för att vända innan tandläkarbesöket, dagislämning, åka och träffa mammagruppen, hämta Alva igen, ha betygsamtal, svara på viktiga mail. Egentligen skulle jag vara i Nyköping klockan 14.00 men när vi landade hemma vid 13.30 så svartnade allt och jag dunkade i golvet. Jag har varit brutalt yr i huvudet hela dagen och nu när jag tänker tillbaka på vad jag gjort så minns jag knapp något. Tomas syster som skulle passat barnen medan jag var i Nyköping stannade kvar med dem medan jag körde till Södertälje och hämtade hem Tomas istället. Då kunde jag knappt gå och det kändes som jag körde bil efter att nyss ha svept en kvarting. Aja, det blir så ibland men i morgon är jag nog på G igen. Då ska jag ta tag i alla de saker jag råkat dubbelboka mig på restan av den här veckan. Dumma Julia som tror hon kan ha playdate i Trosa på förmiddagen och luncha på Grill klockan 13 samma dag. Och dumma dumma Julia som tror hon kan gå på födelsedagskalas en hel kväll för att därefter plugga halva natten. Dumma dumma mej som har sådana knäppa i-landsproblem samtidigt som det ligger sushi över halva Japan.

Olyckan

Wed, 16 Mar 2011 22:14:00 +0100

“Får jag leka med en kompis?” frågade Alva i går eftermiddag. “Ja om ni är här.” svarade jag muntert medan jag tryckte in barnens leriga vinterkläder i tvättmaskinen. “Sätt på dig fleecen bara och ta det försiktigt när du går.” fortsatte jag förmanade. En halvtimme senare var Alva fortfarande inte tillbaka från grannen hon ville leka med. Förbannade unge, tänkte jag surt. Samtidigt tog det emot att gå och hämta henne eftersom Sofies overall just då låg i maskinen tillsammans med en massa härligt grus som skrammlade så det ekade i hela badrummet. Sedan hann jag inte tänka särskilt mycket mer innan det bankade hårt på dörren. “ALVA HAR RAMLAT UPPE VID BERGET OCH BLÖDER JÄTTEMYCKET FRÅN MUNNEN!” skrek ungen som stod utanför när jag öppnade. F u c k, var första tanken. Vad fan gör jag med Sofie, var den andra när jag synade min tjocka lilla bebis som promenerade runt naken så när som på blöja. Sedan lindade jag in henne i min jacka, tog henne under armen och rusade iväg. Sofie skrek av skratt hela vägen upp mot grannhuset och tyckte det var hysteriskt kul att få svischa fram så fort. Det tyckte inte jag. Jag förväntade ju mig en tandlös fyraåring och en kväll på akuten. “Det är lugnt! Tänderna är inte skadade i alla fall!” ropade en kvinna på håll som stod bredvid min blödande dotter. Och Alva som stod där i sin tunna fleece, störtblödde verkligen från munnen. Jag tror inte ens jag kom ihåg att säga tack till kvinnan som hjälpt Alva innan jag kom fram. Jag bara tog Alva i handen och skyndade hem för att syna skadan närmre. Tänderna såg i varje fall bra ut, det var mest läpparna och höger ben som åkt på stryk. Alva kunde inte prata under hela gårdagskvällen för att hon var så svullen. Eller jo! En sak sa hon ju. “Vilken tur att min dagiskompis mamma hjälpte mig.” dregglade hon fram. Då kom jag också på det. Jajemen, jag måste sätt riktigt lyckad ut som släppt ut min dotter endast iklädd fleecetröja för att leka på ett berg fullt med is, och dessutom kommit rusande med en skrattande naken bebis när olyckan var framme. Herregud vad jag samlar mammapoäng i år! Vi var och röntgade tänderna i morse i alla fall. Ingen skada där inte. Däremot såg tandläkaren att Alva är på väg att tappa sina fyra framtänder, inte bara den tanden hon har lös. På naturlig väg alltså. Min tjej börjar bli stor...

Thank you google

Mon, 14 Mar 2011 23:08:00 +0100

Ikväll har jag och Jolanda övat på vår Italienska med hjälp av google translate. Man kan lyssna på översättningarna man skriver in där nämligen. “Jolanda é un pesce brutto con uttar appeso.” sa min dator till henne. Det betyder: Jolanda är en ful fisk med hängtuttar. “Speranza Julia incidenti aerei ha ha ha.” svarade Jolandas dator. Översättning: Hoppas Julias plan kraschar, ha ha ha. Och så har vi hållit på hela kvällen. Efter samtalet med min syster kände jag mig riktigt lat så jag fortsatte prata via datorn med Tomas. “Detta är Julias dator med ett viktigt meddelande. Tomas, din fru vill ha ett glas saft.” sa datorn. Då gick Tomas och gjorde iordning ett glas hallonsaft. “Du glömde chipsen.” fortsatte datorn när han kom tillbaka. Och Tomas suckade medan han gick och hämtade mina chips. Google har verkligen tagit det här med kommunikation till nya höjder. Tänk vad bekvämt mitt liv kommer bli hädanefter. I morgon tänker jag nog inte yppa ett ord via min mun på hela dagen.

På G

Mon, 14 Mar 2011 12:03:00 +0100

Jag måste säga att den här dagen börjat ruskigt bra! Sofie och jag följde med Alva på hennes gympapass på morgonen och tittade på medan femton galna femåringar rusade runt. Själv imponerade jag på alla med mina rockring-kunskaper när jag rockade med ringen kring halsen. Sofie impade genom att dansa med händerna sträckta mot taket samtidigt som hon körde sin moonwalk. När vi kom hem ringde jag CSN. De har nämligen skickat elaka mail till mig den senaste tiden om att jag fått för mycket pengar utbetalda. Helt otroligt med tanke på att jag pluggar heltid och bara sökt för 50 %. Så vad hände? Jo, jag bad handläggaren gå igenom hela min ansökan på nytt för att härleda felet jag anklagas för att ha begått. Efter tio minuters hummande kom handläggaren fram till att jag inte alls gjort något fel och hoppsan hejsan, jag har tydligen fått alldeles för lite studiebidrag istället. Så nu får jag retroaktivt sedan november. När jag efter samtalet ringde Tomas för att berätta den glada nyheten, berättade han i sin tur att min bil är på ingång. MIN egna bil, en vit Skoda Yeti har jag krävt. Herregud, idag är jag på G känner jag!

"Mellomys"

Sun, 13 Mar 2011 21:30:00 +0100

Igår hade vi något som Alva kommit att kalla “mellomys”. Dvs, vi lagade tacos och preppade genom att lyssna igenom kvällen bidrag. När Melodifestivalen slutligen drog igång vid 20.00, slocknade både Alva och Sofie i soffan till tonerna av Playtones. Det blev tydligen lite för mycket av det goda på förfesten för deras del. Tomas och jag röstade på varsin låt men båda kom på riktiga bottenplaceringar. I och med detta och att jag förmodligen är skyldig till Anna Bergendals seger förra året (jag röstade ungefär 50 gånger och Tomas dog lite när det visade sig att jag ringt på det där “köp ett liv till en unge-numret”) så överlåter jag nog valet av vinnarbidrag till Christer Sjögren eller vad han nu heter som håller i Melodifestivalen.

Boktips för sömnlösa barn!

Sat, 12 Mar 2011 08:00:00 +0100

När det kommer till sömn är Alva inte den roligaste att ha och göra med. Hon har fruktansvärt svårt att komma till ro på kvällen och så vaknar hon varje natt och kommer in till oss. Inget konstigt i det, hon är fyra år, men i perioder går hon i sömnen, blir förbannad i sömnen, pratar i sömnen osv. Och när hon fortfarande är vaken två timmar efter att hon gått och lagt sig blir man rätt trött. “Nu sover du unge!” ryter jag till då vilket gör Alva helt hysterisk över att jag kallat henne något så fult som “unge” och så blir det ännu en timme av intensivt skrik. Från henne alltså, själv tystar jag munnen med en snus. Vi har nog testat allt när det kommer till att få Alva att komma till ro, men hittills har ingen metod fungerat och numera är vi så vana vid att hon ligger därinne och ålar sig och var femte minut skriker: "Hur sover man? Skulle man ha öppna ögon och stå upp då eller?" Men så skickade min mamma en bok till oss; “Kaninen som så gärna ville somna”. Bläddrar man i den och läser lite snabbt verkar den helt sjuk, men jag läste den för Alva i går kväll. Hon sov efter tio minuter. Nu ska vi visserligen inte ropa hej för än vi kommit över bäcken, men nu ska vi läsa boken för henne varje kväll ett tag och se om den har någon effekt i längre utsträckning. Annars får vi väl ta till mormors gamla recept igen. Tänk att en flaska whiskey kan få ungarna så utslagna va?

Min roliga lek

Fri, 11 Mar 2011 23:50:00 +0100

Ikväll har vi lekt min roliga lek, Tomas och jag. Leken kallar jag för “Julia är förlamad” och går ut på att jag ligger i soffan hela kvällen medan Tomas måste mata mig med godis och ge mig sockerdricka. När jag blir trött måste han bära in mig i sovrummet och bädda ned mig medans jag gör mig alldeles slapp i kroppen. Tomas själv tycker inte alls min roliga lek är särskilt kul. Men vad kan man annars förvänta sig av en man som skrattar högt åt Pang i bygget? Jag har haft slutprov i en av mina kurser hela förmiddagen och efter lunch speedade jag in till Södertälje och gick på ett möte. En rätt rolig dag med andra ord om nu allt går som jag vill. Annars kommer jag se tillbaka på den här dagen och vara förbannad!

Ni är så söta!

Thu, 10 Mar 2011 12:55:00 +0100

Tack för alla era fina kommentarer, jag blir nästan lite kär i er allihopa! Nu när jag går igenom provet i huvudet så här i efterhand förstår jag ärligt talat inte hur jag kunde bli godkänd. Ni vet den där kontrollen man ska göra innan man kör iväg? Jag skulle göra två moment av den inre kontrollen; kolla att bromsen och handbromsen fungerade. Handbromsen kontrollerar man ju genom att ha den i medan man hittar dragläget med motorn igång, och bromsen kollar man genom att pumpa på den med motorn avstängd ett par gånger för att sedan starta motorn... Så ska man göra alltså. Det var inte vad jag gjorde. Jag la i backen för att backa ut från parkeringsplatsen vi stod på med handbromsen i och då tog det ju emot. “Handbromsen fungerar.” sa jag glatt. Därefter fortsatte jag backa och så bromsade jag lite i den isiga lilla sluttningen bilen stod i. “Och där fungerar bromsen.” sa jag och kände mig ruskigt smart som klurat ut det helt på egen hand.För kontrollerna min körlärare gått igenom med mig hundratals gånger tidigare var ju som bortblåsta. Visserligen tyckte jag att inspektören tittade konstigt på mig, men snäll som han var sa han ingenting om hur mycket jag egentligen gjort bort mig. Gud vad jag skrattade åt hur dum jag måste framstått igår när jag kom på vad jag egentligen gjort. Och vilken tur att jag fick en sådan härlig inspektör! Idag är vi hemma och chillar, Sofie och jag. Alva är på dagis och då morgondagen kommer bli rätt stressig så gör jag inte många knop idag utöver att ringa Lille tömpen och tjata om att min bil ska bli färdig tre gånger i timmen.

Klarade jag det?

Wed, 09 Mar 2011 17:27:00 +0100

Så hur gick det?!! Klarade jag uppkörningen? Blev jag arg och mejade ned trafikinspektören? Lyckades jag låta bli att svära i fyrtiofem minuter? Svar: Ja, nej och ja! Jag hade en körlektion precis innan uppkörningen där allt gick uselt. Jag kunde inte koncentrera mig alls utan pratade på, svor åt andra bilister och kände mig inte alls i form. Varje gång jag öppnade munnen för att säga t.ex. “Hörru din jävla kärring.” till någon som körde uselt så röt min körlärare: "NEJ! TYST JULIA!" Det hjälpte lite och när trafikinspektören kom så kände jag mig rätt lugn. Jag fick köra runt lite, fick motorstopp vid gröntljus där en jävla apa direkt la sig på tutan och visserligen lackade jag ur totalt inne i huvudet, men jag fortsatte le vänligt och körde bara vidare. Gud var snäll och gav mig broöppning precis som jag bett om (tack Gud) men det spelade ingen roll då jag istället fick ta en annan väg ned mot centrum. Där råkade jag ju ut för ett litet missöde... Jag körde på något jag trodde var huvudled när det dök upp en anslutande väg på högersida där det stod en osäker bilist. Jag saktade ned farten men körde samtidigt som bilisten på den anslutande vägen plötsligt började köra ut för att sedan tvärnita. Helvete! tänkte jag då. Där rök körkortet. “Hoppsan, gjorde jag fel där?” sa jag osäkert och panikslaget. “Inte alls.” svarade trafikinspektören glatt och vände sig om mot den andra bilen och vinkade. "Det där var en annan person som körde upp med en av mina kollegor." Så ursäkta du som kuggade på grund av min geniala körning idag runt halv elva tiden. Backa fick jag ju också göra. In mellan två bilar skulle ja, det moment jag är allra sämst på. Enligt Tomas parkerar jag som ett fyllo, men herregud säger jag bara! Jag har aldrig gjort en sådan snygg parkering i hela mitt liv! På väg tillbaka mot trafikverket körde jag givetvis fel och blev tvungen att leta upp något bra ställe att vända på så min uppkörning råkade istället bli på typ en timme istället för fyrtiofem minuter. När vi kom tillbaka till trafikverket och trafikinspektören sa att jag var godkänd började jag lipa. Jajemen det gjorde jag. Sedan skuttade jag ur bilen och kramade min lärare och skrek: "Vi klarade det!" Jag har varit ute och kört hela eftermiddagen. Själv såklart. Jag burnade iväg till Nyköping med gasen i botten och skrockade nöjt över att jag från och med slipper den fula övningskörningskylten. Säg hej till Matts förresten. Min roliga lilla körlärare som överlevt min galna körstil i tio månader! Han ser ut att vara full med sitt rödsprängda nyopererade öga så han behöll solglasögonen på. Honom kommer jag sakna!

En sista utväg

Wed, 09 Mar 2011 08:14:00 +0100

Okej! Nu är det en timme och fyrtiofem minuter kvar innan jag kör upp och jag är nervös. Jag vill ju klara det idag. Jag vill inte övningsköra i några veckor till, jag vill ha körkort nu. Försvarsmekanismen “typ ingen jag känner har klarat det på första försöket” är till föga tröst just nu och jag kommer nog bli rätt sur på mig själv om jag inte skulle klara det. Jag har ofrivilligt varit vaken sedan 04.45 i morse när Sofie förvandlades till en liten primadonna och ville bli runtburen medan hon sov. Varje gång jag försökte lägga ned henne eller ens sätta mig, började hon gallskrika. Nu ska jag tvångsmata bebisen med fruktyoghurt. En sista utväg då hon inte ätit något på ett och ett halvt dygn.

Operera öronen

Tue, 08 Mar 2011 17:41:00 +0100

Det är visst halsfluss Sofie drabbats av, inte öroninflammation vilken jag diagnoserat henne med. Jäklar! Jag avskyr att ha fel. Men samtidigt är det skönt att det inte är fel på hennes små öron. Alva var öronbarn när hon var liten och vi gick på knäna när hon vid två års ålder drabbades av tio öroninflammationer på sex månader. “ANTINGEN OPERERAR NI HENNES ÖRON SÅ HON BLIR FRISK, ELLER SÅ OPERERAR NI MINA OCH GÖR MIG DÖV FÖR HON SKRIKER DYGNET RUNT!” röt jag vid en av de sista läkarbesöken för Alva. Kort därefter fick hon tid för att operera in rör i öronen och snipp snapp snut, sedan dess har vi inte sett röken av öroninflammationer. Det var väl en fin historia va? Nu ska jag skriva krönika medan den minsta gaphalsen tar en lur. P.S. Ni har inte glömt bort att det är internationella kvinnodagen idag va? Jag firar dagen genom att gå runt och känna mig så där lite extra bra. Och så dricker jag kaffe ur ett champagneglas. Fint ska det va!

Sista körlektionen

Tue, 08 Mar 2011 10:14:00 +0100

Lilla Sofie blir inte bättre. Jäklar, den här veckan börjar gå utför. Just nu ligger hon och tar sig en lur men har febern inte gått ned när hon vaknar måste jag ringa doktorn. Tycker det påminner om en av Alvas alla öroninflammationer som hon hade när hon var liten. I morse hade jag min kanske sista körlektion för alltid. I morgon vid 10.00 kör jag upp. Ja, jag tänkte hålla det hemligt men den där prestationsångesten jag brukar drabbas av när jag skriver prov har inte satt sig konstigt nog. Jag går mest runt och lallar lite och skrockar: “Klarar jag det så klarar jag det. Annars är det bara att göra om det”. Tror det är lite som att föda barn, första gången vet man ju inte hur vidrigt ont det egentligen gör så därför jagar man inte upp sig som man gör när det är dags för nästa. Nä nu ringer jag vår husläkare. En kvart har hon sovit och nu vaknar hon och gråter igen.

Missat arbetstillfälle

Mon, 07 Mar 2011 11:45:00 +0100

Jo men natten var fin. Alltså på riktigt, det är rätt fin utsikt från våra vardagsrumsfönster även på natten, något jag fick tid att reflektera över under det gångna dygnets mörka timmar. Tomas och jag har kört 30 minuters pass hela natten med Sofie som förvandlats till Vrålapan. Alva hade 40 grader feber och feberfrossa och Sofie var borta i huvudet och skrek trots att vi pumpade henne full med morfin. Nej alvedon var det ju som vi gav henne, morfin var ju vad jag önskade att jag kunde få dra i mig efter tre timmar av intensivt vrålande. Det var då det började skära i öronen så där på riktigt. När Tomas åkte till jobbet i morse vandrade jag sovande ut till köket för att koka kaffe bara för att inse att elen var avstängd. Jag ringde Tomas och svor lite och han fick i sin tur ringa runt för att uppdatera sig om varför han hade en arg fru utan kaffe där hemma. Tydligen skulle elen vara avstängd mellan 8 – 13 och lappar ska ha delats ut i hela området. Just vår brevlåda har bara råkat bli utan lapp. Givetvis surfade jag genast in på kommunens hemsida via iphonen och skrev ett argt mail om att de förstört hela min arbetsdag tack vare att de missat informera oss om elen. Visserligen har jag inget arbete, men jag k u n d e ju haft ett, och tanken på det gjorde mig ännu mer förbannad. Elen hann dock komma tillbaka innan jag hunnit skicka iväg mailet och det kanske var tur med tanke på att jag tog i lite där i slutet när jag krävde kommunen på en kostnad av 5000 spänn för missat arbete. Nu måste jag fortsätta hälla i mig kaffe för att hinna komma ifatt morgonens missade koppar. Hej!

Sjuka barn

Sun, 06 Mar 2011 22:19:00 +0100

Vi har två stycken barn med trettionio grader feber här hemma. Ingen höjdare ärligt talat. Visserligen är det mysigt när Alva är sjuk för då vill hon bara ligga i sängen och ta det lugnt, men Sofie har inte riktigt fattat det där med att vila ännu. Hon stapplar runt på sina vingliga ben likt ett litet fyllo och kämpar med att hålla sig uppe samtidigt som hon går runt och gråter över att hon inte förstår vad som är fel. Det går ju inte att förklara för henne varför hon ena dagen har energi till att jogga runt i hela lägenheten medan hennes ben inte bär henne dagen efter. Nu trodde vi inte att barnen var sjuka i förmiddags så vi har hunnit med storhandling, födelsedagskalas hos Tomas ena moster och morbror och så har jag övningskört. Idag har jag lärt mig köra bil i tät trafik samtidigt som jag äter hamburgare. Klarar man det måste man väl vara redo för körkort va? Hoppas barnen blir friska fort för nästa vecka blir inte direkt mysig. Jag ska köra upp, ha slutprov i skolan och så har jag ett par viktiga möten som jag absolut inte kan avboka... Fast nu när jag skrev det såg det inte alls särskilt jobbigt ut. Och här har jag gått och stressat upp mig hela dagen i onödan.

Slutsålt i Scaniarinken

Sat, 05 Mar 2011 23:03:00 +0100

Idag klippte jag av mig håret. Eller en frisör gjorde det, själv satt jag och gick igenom mailen medan hon pillade med håret. Jag har inte klippt håret på över ett år så det var ganska slitet. “Ojojoj,” sa frisören när hon synade min risbuske, "vem är det som satt saxen i ditt hår. Det är en katastrof ju!" “Det är för att jag varit gravid,” förklarade jag, "jag tappade massor med hår när jag slutade amma." Det är visserligen sant. Synade man mig närmre i somras var jag snudd på flintskallig uppe vid geniknölarna, men det var ju inte det frisören syftade på nu. Jag vågade inte riktigt tala om att den som klippt mig är Tomas när jag ett par gånger, precis innan vi ska bort, har kommit på att mina toppar är risiga. Då har jag tagit fram kökssaxen och under hot tvingat honom att klippa bort det värsta. Men han är nog inte särskilt bra på att klippa den där Tomas. Från och med nu tänker jag bara gå till frisören i alla fall. Jolanda har varit här och underhållit oss ikväll. Tanken var att Tomas skulle gå på hockey men alla biljetter hann ta slut, trots att han köade utanför den där rinken i Södertälje. Jag får nämligen inte följa med Tomas på matcherna efter att jag en gång råkade skrika: “Mora, ni suger hårdare än horona på Malmskillnadsgatan.” så högt att en liten pojke på bänken nedanför vår började gråta. Förmodligen var någon av hans föräldrar prostituerad. Stackars pojke.

Inte längre förlovad med Schalin

Fri, 04 Mar 2011 22:35:00 +0100

Idag var Tomas ledig så efter att vi latat oss hela förmiddagen hoppade vi in i bilen och styrde mot Södertälje. Alva fick ett av sina ökända utbrott när hon kom på att hon glömt sin leksakshamster hemma och krävde att vi skulle vända bilen för att köra tillbaka och hämta den. Min fina förklaring jag gav om att man inte får tvärnita och göra u-svängar på motorvägen och att man kan dö om man kör mot trafiken i fel körbana tyckte hon bara var ett bra förslag och blev bara ännu argare när jag vägrade utföra handlingen. Det slutade med att jag burnade in på parkeringen nere vid trafikverket, tvärnitade och vrålade: "ALLA SOM VILL FORTSÄTTA VRÅLA KLIVER AV HÄR! MAMMA ÖVNINGSKÖR!" Jag måste gjort ett fint intryck på mannen som stod utanför trafikverket och rökte och beskådade händelsen. Hoppas det inte är honom jag kör upp med i nästa vecka. Vi passade på att lämna in våra förlovningsringar för gravering när vi ändå var i farten. Så om två veckor när vi hämtar ut ringarna är jag inte längre förlovad med Schalins guld vilket det hittills stått i ringen, utan med Tomas. Nu ska jag fortsätta skriva på mitt evighetsmanus medan jag fortfarande har andan inne. Loreens låt “My heart is refusing me” går på repeat och jag går runt här hemma och känner mig lite lagom konstnärlig.

Till Milano

Thu, 03 Mar 2011 22:25:00 +0100

“Den där kappan tycker jag är fin.” säger Jolanda och pekar på dataskärmen. “Synd att den är så dyr bara.” suckar jag och trycker ned Burberrys hemsida. “Dessutom finns det så få butiker som säljer märket i Stockholm med omnejd. Det kostar ju dessutom ungerfär lika mycket att åka till Stockholm som kostar att flyga till Milano, för att inte tala om restiden...” och så öppnar jag munnen för att säga något bittert om kollektivtrafiken och vintern, för det måste man ju om man vill vara svensson. “Jag röstar för Milano.” avbryter mig Jolanda. "Dit åker vi och shoppar." Så föds en liten tanke hos oss för att jag en timme senare ringer Tomas på jobbet och vrålar: “Jag har köpt en resa till Milano om tre veckor. Se till att ta ut föräldraledighet de dagarna! Hejdå!” och lägger på luren innan han hinner svara. “Han behöver nog lite tid att smälta nyheten bara.” förklarar jag för Jolanda. "Snart kommer han nog vara jätteglad över att han ska få ett alldeles eget vykort från Milano hemskickat till sig." Det tror Jolanda också. Sedan dricker vi kaffe och planerar vår roliga resa, och när Tomas kommer hem är han hur nöjd som helst över att han ska få ett eget vykort. Jag är också nöjd. Nu ska jag se till att öka Italiens BNP!