I går rapporterade statlig syrisk media att en tv-studio hade stormats och tre per­soner dödats av ­”terrorister”. President ­Bashar al-Assad har i ett tal till nationen deklarerat att man ”befinner sig i krig på alla fronter”. ­Vilket är en lögn för att ­uttrycka sig uppriktigt.
Det är inte ett reguljärt krig mellan två likvärda ­partier och inte ens ett ­inbördeskrig, som vissa vill göra gällande. När ­oskyldiga kvinnor och barn torteras samt nekas vård är det en ­regelrätt slakt. Assad är inte heller någon fältherre utan ”en satans mördare”, för att citera Olof Palmes ­omdöme om Franco ­– diktaturens ­Spanien.

Fältherrar slås mot ­likvärdiga parter och visar då och då barmhärtighet. Det skulle dock vara klädsamt om Assad valde att göra det.

Nu har han inte visat ­någon som helst form av medmänsklighet och ­omvärlden har under en längre tid förfasat sig över att en brittisk utbildad ­ögonläkare med en vacker fru, kan vara så pass grym. Men den har inte agerat och nu är det dags att göra detta.

När folk förespråkar att man ska gå ifrån ord till handling, åtminstone för att rädda Syriens barn, möts man av kompakt motstånd.

I FN:s säkerhetsråd block­erar USA och Kina ­varje ­resolution och i svensk ­debatt råder en manisk ­rädsla för att föreslå någonting som kan liknas vid ­invasionen av Irak.
Visserligen förfasas man, men det anses tillräckligt.

Aftonbladets ledarsida har varit värst av dem alla. Den självutnämnde strategen ­Anders Lindberg hävdar ­exempelvis att ett militärt ­ingrepp minsann inte skulle rädda några barn. Lindberg menar att ”alternativet är just nu värre”, än vad som pågår.

Han verkar i en ­vänstertradition som ­hand­lar om att USA – imperialism per definition är någonting som bör undvikas till varje pris. Senast den ­inställningen skördade liv var under folkmordet i Rwanda och det skulle inte förvåna mig om samma ­sak kommer att upprepas i ­Syrien.

Vad omvärlden bör göra är att aktivt beväpna den ­syriska oppositionen. Om vi inte vill försvara dem bör de i alla fall kunna försvara sig själva. Man borde också slå till mot Assad där det ­verkligen kommer att ­kännas. ­Genom att frysa hans ­finansiella resurser.

Presidenten och hans hustru som tidigare beskrivits som ”en ros i öknen”, kommer ­inte längre att kunna ägna sig åt lyxkonsumtion i ­London. Detta kommer att ta tid och det kommer att kräva en noggrann planering. Det är dock bättre att göra ­någonting.
Carl Bildt borde dra sig till minnes författaren Vilhelm Mobergs uppmaning: Man måste stå det onda emot.
David Lindén