Malmö är den stad i Sverige där den judiska gruppen är mest utsatt. Antisemitismen har fått växa sig stark under flera år – utan att samhället reagerat med tillräcklig kraft. Och i går eskalerade det när församlingen utsattes för ett attentat. Enligt polisen exploderade en laddning utanför församlingslokalen vid ett på natten mot fredagen.

Vem eller vilka som ligger bakom attentatet är i skrivande stund oklart. Men tidigare har såväl muslimer i Malmö, som höger- och vänsterextremister svarat för trakasserier mot stadens judar. Många judar har känt sig tvingade att flytta från staden, andra vågar inte
öppet visa sin tro – som att bära kippa.

Det finns ingen enkel förklaring till att just Malmö sticker ut. Men det går inte att blunda för att de lokala makthavarna länge nonchalerat problemet. Malmös starke man, kommunalrådet Ilmar Reepalu (S), har flera gånger gett prov på bristande förståelse för
judarnas situation i Malmö.

Reepalu har i en tidningsintervju jämställt antisemitism med sionism vilket han själv senare hävdade var en feltolkning. Han har när trakasserierna mot judar i Malmö blev så omfattande att övriga Sverige (ja, även omvärlden) uppmärksammade dem försökt flytta fokus genom att kräva att judarna i Malmö ska ta avstånd från Israels politik mot palestinier. Och han har anklagat den judiska församlingen för att vara infiltrerad av Sverigedemokraterna.

Reepalus ignorans, alternativt okunskap, har knappast hjälpt den judiska församlingen. Snarare har det varit en klapp på axeln till de som trakasserat den judiska gruppen – en sanktion från högsta ort.

Inte minst såg vi det 2009.
Reepalus motstånd mot att Sverige skulle spela Davis cup-tennis mot Israel i Malmö (matchen spelades, men inför tomma läktare) ledde till att landets nynazister och extremvänster marscherade i samma tåg genom Malmö. Judehat och Israelmotstånd
i osmaklig förening.

Dessvärre har andra socialdemokrater under allt för lång tid valt att titta bort. Inte förrän Stefan Löfven, som nyvald partiledare, tog Reepalu i örat i våras verkade Malmöiten förstå allvaret.
Det var på tiden.

När religionsfriheten är hotad – och det är en av de grundläggande friheterna i en demokrati – är det en absolut skyldighet att stå upp för den och för de människor som utsätts för våld och hat på grund av sin tro.

Därför var det bra att Ilmar Reepalu i går inte dribblade bort sig. För en gångs skull var han klar och tydlig när han beskrev attentatet som ”avskyvärt och förfärligt”.
Det är nödvändigt. Alla hatbrott måste tas på allvar.