Orsaken är att flickor ofta utsätts för dubbel diskriminering, både på grund av kön och av ålder. Flickorna är i själva verket den mest marginaliserade gruppen i samhället.
Biståndsorganet Plan har jobbat för att FN ska utlysa dagen och nu har man alltså uppmärksammat den för första gången. Plan hävdar att diskrimineringen av flickor är en av grundorsakerna till världsfattigdomen.

Och man behöver inte tänka efter länge för att komma på hur vanligt det är med flickor, unga kvinnor, som far illa av olika anledningar. Den 14-åriga pakistanska flickan Malala Yousufzai som blev allvarligt skadad av talibaner genom brutala skott i huvudet, på hemväg från skolan, är ett tydligt bevis på hur svårt det är för flickor att leva fullvärdiga liv. Hennes brott: Att hon var för västerländsk och därmed utmanande i tankesätt och klädstil.

Hon, liksom många andra flickor runt om i världen, har egentligen inga rättigheter, mest bara skyldigheter.
Malala har blivit något av en nationell hjälte de senaste åren, framför allt bland andra unga kvinnor. Hon skrev en dagbok om livet i den då talibanstyrda delen av Pakistan. En lite kritisk beskrivning som kom att publiceras av BBC.

Låt oss för all del komma ihåg att hon bara var 11 år då den skrevs. Bara ett barn. När talibanerna förbjöd musik och stängde skolor engagerade Malala sig för flickors rätt till utbildning. Det sågs inte heller med blida ögon.
Skotten mot Malala väcker bestörtning över hela världen.

Nu behövs de många goda människornas fördömanden över vad hon har blivit utsatt för. Men man blir lätt blind av hat och fördömanden och det är viktigt att kunna se framåt, se hur man skapar ett liv utan allt vardagsvåld. Mycket måste göras för att livet ska bli lättare för flickorna i världen.

De löper större risk än pojkar att drabbas av undernäring, hunger och sjuk-
domar i de fattigaste länderna. De har inte samma rättigheter som pojkar, och blir till exempel bortgifta i unga år, könsstympade eller utsatta för hedersvåld om de visar på en egen vilja. 75 miljoner av världens flickor får inte gå i skolan.

Flickornas dag behövs med andra ord, även om man naturligtvis skulle önska att alla dagar var flickornas dag. Det är viktigt att samla på sig information, kunskap och erfarenheter om vad som görs och vad som går att göra för att förbättra livet för dem. Här har man ändå kommit rätt långt, och nu kanske det hellre gäller att hitta olika lösningar som går i den riktningen.

Lösningar eller åtgärder, kostar dock ofta stora pengar – länderna måste vara beredda att satsa på sitt framtidskapital. Men det finns också manifestationer som med lite pengar inblandat visar på flickornas situation.
I Bangladesh har till
exempel biståndsorganet Diakonia ordnat en cykeldemonstration för och med flickor. Inte så märkvärdigt kanske i våra ögon, men i Bangladesh är det inte vanligt att flickor cyklar. De får inte göra det utan sällskap av fäder, bröder eller någon annan manlig anhörig. Många flickor slöt upp och visade sitt stöd.

Det finns mycket att göra och alla behövs. Flickor och kvinnor, pojkar och män – alla kan vara med och göra något. Flickorna äger inte sin framtid än, men någon gång måste det bli så.