2 m/s
Vargrevir i Södertälje
Flockar på fem–sex ulvar, som jagar fram över de stora gärdena mellan Ytter- och Överenhörna – spontana möten mellan enstaka vargar och Södertäljebor i Kusens backe, samt ett och annat tillbud – tja, vore jag turist och planerade vårens ensamvandring och hade hört talas om detta, så finge nog Södertälje vargrevir hög prioritet. Vilken upplevelsesemester.
Relaterat
I mitten av 1990-talet, då jag ännu gjorde en ensamvandring med tält och ryggsäck i ett eller flera svenska landskap varje vår, gjorde jag bland annat en vandring i nordligaste Värmland (där det skulle finnas en vargkull). Det blev tunga kliv uppför snötäckta sluttningar, blöta skogsmarker och tältning invid bäckkrökar – samt en extrasväng in i Norge. Dessvärre inga vargmöten, inte ens några yl under nätterna. Men de sena kvällarna invid tältet var förtätade och oförglömliga. På något sätt gick ändå de stora rovdjuren där – i min fantasi.
Likadant kändes det då jag gick ensam med tältet upp genom Dyverdalen i Dalarna (någon mil norr om Klitten, några mil norr om Älvdalen). Just före min avresa hade en invånare med hund blivit överfallen av en björn i området och det gjorde ensamvandringen extra spännande för mig som turist. Jodå, det blev vidsträckta våtmarker och tät sumpskog och spår av björn, men inga observationer – fast jag inbillade mig gärna att björnarna såg mig.
Här i Södertäljetraktens skogs- och lantbruksområden har jag ofta kommit nära vildsvin. Som flest var det två vuxna svin med minst femton randiga kultingar på sådär femtio meters avstånd. Det var mellan torpen Markhem och Skyrsta ute vid Hanstavik.
Och närmast – det var härom året då jag överraskade en riktig bjässe i dess nattlega mellan gårdarna Lida och Årby i Ytterenhörna. Avstånd: tre meter.
Jag smög sakta efter vildsvinet nerför en sluttning, men hann inte fotografera det – svinet sprang vettskrämt sin väg. Ett vanligt scenario för mina vildsvinsmöten.
Det blev i alla fall en mysig frukost uppe på en bergsknalle i närheten med min medhavda matsäck. Det jag försöker säga med dessa exempel är att turistens värderingar på upplevelse-planet måste jämföras mot de krav som bofasta invånare av självklara skäl har rätt att ställa på den egna bostadsmiljön.
När tomter bökas upp – planteringar och odlingar omintetgörs, hundar rivs och nära anhöriga hotas eller mår väldigt dåligt, därför att de känner sig hotade. Har man då i egenskap av tomt- eller gårdsägare ett ansvar – ja, då handlar det inte om huruvida man är rädd för de vilda djuren. Det handlar om att använda omdömet och tänka praktiskt. Tänk om befolkningen i de tättbebyggda områdena av landet kunde förstå det!
För tiotalet år sedan tröttnade jag på det modernistiska och populistiska snacket om den harmlösa vargen och talet om att vargar inte skulle utgöra ett hot mot människor.
Jag ifrågasatte hur stadsbor som vuxit upp framför naturrutor i tv-soffan kunde veta mer om vargen än den landsbygdsbefolkning, som i generationer verkat i de skogsmarker där de stora rovdjurens närvaro tillhört varje dags vardag.
Det stämde inte.
Så jag skrev till universitetet i Helsingfors och efterfrågade uppgifter om en vargstudie en finsk historiker hade gjort. Efter några veckor fick jag ett personligt brev från professor Jouko Teperi med en översättning av hans redogörelse för omfattande vargangrepp på människor i det sena 1800-talets Finland – då vargen var mycket vanlig där.
Rabies förefaller inte vara den enda förklaringen – professor Teperis rapport omnämner rabies, men bara som en egen orsak, inte hela förklaringen till vargangreppen.
Dessutom har det svenska projektet Skandulv tagit fram studien 300 år av vargangrepp på barn, som visar att vargar i högsta grad överfallit och dödat människor även i modern tid. Varför saknas det journalistiska modet att ta upp dessa rapporter till bedömning?Lars Thordmark
samhällskritiker
Senaste kommentarerna:
Skrivet 11 maj 2011 10:50 jakthund (Ej registrerad)
Eftersom det är mycket mer bebyggelse nu än på 1800 talet så kommer det bli än fler vargattacker på våra tamdjur. De hade sådana vargproblem då så att det var skottpengar på dom. Varför skall vi tro att det kommer gå bra nu då? Varför skall man tvingas att vara orolig för att ens tam hund o andra tamdjur skall bli vargmat bara för att ett sällskap vargälskare har bestämt att den skall planteras ut i vår fauna? Vi har ju klarat oss utan varg en tid o vad mer än problem tillför den? Om den hade tagit vildsvin hade det varit någon logik i det hela. Vargar göre sig bäst på Skansen och det här experimentella utsättande av Varg kommer att sluta i katastrof.
Skrivet 11 maj 2011 14:54 Vett och sans (Ej registrerad)
"Flockar på fem-sex ulvar mellan Ytter- och Överenhörna"..."spontana möten mellan...vargar och Södertäljebor" - fantastiskt hur en s.k. samhällskritiker lyckas få teorier om framtiden att låta som om det redan hänt.
Efter ingressen följer den ena osammanhängande reseskildringen efter den andra - man måste nog ha varit där för att uppskatta tjusningen i berättelserna... Skulle tro att skribentens dröm är mer att skriva resehandböcker än samhällskritik och råder honom att fullfölja sina drömmar - att utgå ifrån att vargar stryker omkring och listigt klurar ut hur den ska kunna käka upp era barn...det är rena sagor.
Kommentaren under är inte bättre den - där kan man läsa mellan raderna att det bästa för oss människor, och för vargen själv, är utrotning. Har Jakthund hört talas om vad som händer när ett led i näringskedjan försvinner? Om inte, ta reda på det.
Det finns gott om plats i vårt land för fler vargar än 210. Jag stöder helt och fullt Svenska Rovdjursföreningens arbete i detta.
Skrivet 11 maj 2011 15:41 markägare (Ej registrerad)
Ska vargarna jaga mina djur på mina marker, då ska det bli dyrt för skattebetalarna i Södertälje.
Skrivet 12 maj 2011 10:14 Vett och sans del II (Ej registrerad)
Jag jag jag jag jag...mina djur, mina marker, mitt mitt mitt...den här frågan är så mycket större. Tänker man bara på sig själv är väl lösningen enkel - skjut av alla vargar så är det gjort. Men biologisk mångfald gynnar alla och Sveriges skogar rymmer många rovdjur. Inte sjutton kommer de att stryka omkring i Kusens Backe, när det finns djupa skogar att leva i!
Sverige behöver fler vargar - av väldigt många skäl.
Skrivet 12 maj 2011 13:31 markägare (Ej registrerad)
Vett och sans del II >>>mina djur, mina marker, mitt mitt mitt
Äger man ingen ting så behöver man ju inte oroa sig för någon ting och det är ju lika enkelt,som i ditt fall tex. men man kan skriva massa strunt ändå? som i ditt fall,och ändå inte veta någonting. Dom djupa skogarna ? du har nog läst förmycket Fantomen.
Skrivet 12 maj 2011 14:20 Vett och sans (Ej registrerad)
markägare (Ej registrerad) skrev:
Vett och sans del II >>>mina djur, mina marker, mitt mitt mitt
Äger man ingen ting så behöver man ju inte oroa sig för någon ting och det är ju lika enkelt,som i ditt fall tex. men man kan skriva massa strunt ändå? som i ditt fall,och ändå inte veta någonting. Dom djupa skogarna ? du har nog läst förmycket Fantomen.
Jag skulle kunna titulera mig markägare om jag ville, för mark har jag. Däremot är de markerna bara mina under en tid och under den tiden vill jag kunna leva med gott samvete, att jag gjort vad jag kunnat för att bevara mina områden på bästa sätt.
Jag klarar mig inte utan naturen, men den skulle mycket väl kunna klara sig utan mig. Därför är det viktigt för mig att näringskedjan fungerar.
Skrivet 12 maj 2011 20:01 markägare (Ej registrerad)
Vett och sans
Det har varit mycket bättre du skrivit att man aldrig skulle ha varit född? Om man nu ska tolka ditt inlägg. MEN...om inte du har problem med varg revir så kanske andra har det eller får det.
Skrivet 15 maj 2011 18:14 Anna H (Ej registrerad)
Jag klarar mig inte utan naturen, men den skulle mycket väl kunna klara sig utan mig. Därför är det viktigt för mig att näringskedjan fungerar. ´
Jaså, är du markägare du? OK, men utan djur förstår jag. För du vet väl inte hur det känns att få sina får och kalvar sönderslitna av vargar? Jag kan tala om för dig att djurhållare mycket inte heller kan klara sig utan naturen men ännu bättre om det inte finns varg. Och i vilken utsträckning bidrar vargen till näringskedjan?
Skrivet 16 maj 2011 13:30 Vett och sans (Ej registrerad)
Jodå, jag har djur också, Anna H. För att man är djurhållare och
-ägare behöver det inte betyda att man vill utrota det hot som finns mot tamdjuren. Man får helt enkelt ta sitt ansvar och se till att skydda dem bättre. (Och skulle det ändå falla sig så illa att vargar och/eller andra rovdjur tar sig in och skadar/dödar tamdjuren, då är det skyddsjakt vi pratar om och inte licensjakt = utrotning.)
Varje djurart ska fortplanta sig med de friskaste och starkaste individer som finns att tillgå, annars skadas den djurarten genetiskt. Är du med så långt, Anna?
Vargen finns till av den enkla anledningen att de hjälper till att sortera ut de skadade, sjuka och av olika skäl orkeslösa älgar, rådjur och andra arter - för dessa arters bästa. Om vargar sedan river får och kalvar räknar jag som rena olyckshändelser och tillfälligheter - tamdjur löper mycket större risk att skadas av hundar.
Skrivet 17 maj 2011 07:13 Varg i Veum (Ej registrerad)
Vargfobin är ingenting nytt. Den var faktiskt, även om det ibland kan vara svårt att tro, ännu större på 1800-talet och tidigare. Jag ifrågasätter källmaterialet ur den synvinkeln. Det var mycket enklare då än idag att skylla på vargen och det reflekteras nog i de gamla pappren. Alla var rörande överens om att vargen var hin håle själv. I gamla papper stod det ju att häxor gjorde ett och annat också. Vad skulle man finna om man gjorde undersökning i gamla böcker på hur många som blivit offer för troll, häxor osv?
http://goo.gl/KDysD