Fler yngre behöver få chans till arbete
Ett nytt år med nya löften. Under 2012 behövs dock inte fler verkningslösa löften om diverse satsningar för att motverka ungdomsarbetslösheten. I stället behövs arbetslinjen föryngras på flera plan och handlingar som gör löftena rättvisa.
Relaterat
Faktum är att vi i Sverige har en verkligt unik situation när det gäller den unga generationen. Utanförskapet har ökat i såväl låg- som högkonjunktur och Sverige hör till den grupp av länder i EU som har högst ungdomsarbetslöshet. Under november var drygt 119 000 ungdomar i åldern 15–24 år arbetslösa. Det motsvarar en relativ arbetslöshet på drygt 20 procent(!).
Förklaringar till att just den svenska ungdomsarbetslösheten är så hög har att göra med bland annat lagstiftning och löner. Lagen om anställningsskydd, LAS, som i första version tillkom 1974, värderar både ålder och anställningstid framför kompetens. Det är inte rimligt ur ett modernt arbetsmarknadsperspektiv. Tvärtom, som också arbetslöshetssiffrorna pekar på, är det rent av skadligt.
Det är också viktigt att unga ges en klar och tydlig bild av hur arbetsmarknaden ser ut så att de kan göra väl underbyggda skolval som leder till jobb. Många av utbildningarna riskerar att behålla unga utanför arbetsmarknaden. Gymnasiekvalitet.se är en hjälp på vägen.
Vi behöver få till ett rejält generationsskifte under kommande år och det fordrar arbetskraft som klarar av utmaningen. Då kan det inte vara acceptabelt att de unga, som besitter nödvändiga kunskaper och kompetenser för framtiden, inte får chansen bara för att de är just unga. Det är inte direkt vad man skulle kunna kalla för hållbar arbetslinje.
Förutom LAS är det också oroväckande med LO:s fokus på att höja ingångslönerna ytterligare. Forskning visar att höga ingångslöner försvårar för unga och andra som saknar arbetslivserfarenhet att få jobb eftersom de ökar trösklarna in på arbetsmarknaden.
Arbetslöshet i sig är oroande, men den unga generationen som saknar arbete är särskilt allvarlig. Dels direkt för de unga själva, som riskerar att ta med sig utanförskapet in i vuxenlivet, men också i ett bredare perspektiv då det innebär förödande konsekvenser för hela samhällsutvecklingen.
Därför, om det är något löfte som är värt att ta på allvar under kommande år så är det att prioritera en föryngring och modernisering av arbetslinjen. Självfallet är ungdomsarbetslösheten ingen enkel fråga, den är dessutom nära sammanväxt med andra delar av samhället, i synnerhet utbildningssystemet. Men det gör den desto mer angelägen för såväl politiker som arbetsmarknadens parter att prioritera.
Stefan Holm
Regionchef, Svenskt Näringsliv


2 m/s





































Senaste kommentarerna:
Skrivet 9 jan 2012 09:48 bengt (Ej registrerad)
Vem/vilka skall anställa de ca:25 procent som går ur grundskolan utan godkända betyg? Ingen mening att satsa resurser på en redan förlorad grupp. Satsningen måste ske med en början redan i skolan och i årskurs ett.
Det går inte att hyvla en krokig planka rak. De som levt rövare i skolan har redan sumpat sin chans.
Skrivet 9 jan 2012 10:11 Gnirre (Ej registrerad)
Det finns ett enkelt sätt att ge plats för yngre på arbetsmarknaden. Dessutom blir det en win-win situation (det nya modeuttrycket). Underlätta för äldre att gå i pension före 65 års ålder, säg vid 62, då blir det jobb åt yngre krafter. Idag bestraffas den som går i pension före 65 hårt ekonomiskt.
Jag vet att politikerna vill att vi skall jobba längre än till 65. Som lojala samhällsmedborgare borde vi väl också dö så fort som möjligt efter pensioneringen. Allt beror på att de pengar som dagens 60-65 åringar betalat in för sin pension under hela sitt arbetsliv inte tagits om hand av politikerna utan använts till annat. Ingen politiker har tänkt på att balansen mellan arbetande och pensionärer kan svänga.
Skrivet 9 jan 2012 11:48 Kjell-Åke Jonsfjord (Ej registrerad)
Stefan Holm visar prov på sin egen bristande/begränsade kompetens med vad han anför i LT-artikeln.
En person oaktat ålder och kön kan de fakto inte i något sammanhang vara arbetslös men väl anställningslös.
De ansvariga på anställningsmarknaden torde inte ha saklig grund för att i tid och otid anföra lagstiftning och löner som orsak till anställningslösheten. Problemet här förefaller närmast vara ett svepskäl i syfte att inte anse sig vara medansvarig för rådande situation. Detta kan måhända i sin tur kunna härledas till lättjan och den på förhand kravlösa ekonomiska ersättningen till dessa peroner