Det var under Kofi Annans ledarskap som FN:s generalförsamling 2005 ­utsåg den 27 januari som minnesdag, en dag han kall­ade ”en viktig påminnelse om de universella lärdomarna från Förintelsen, en unik ondska vars minne inte får förpassas till det förgångna och glömda”.

För att belysa den här frågan och ge den ett innehåll så skrev jag, redan 2005, en mot­ion där jag föreslog kommunfullmäktige att inrätta en årlig Förintelse- och demokratikonferens i Södertälje, just den 27 januari. Kommunfullmäktige har tidigare beslutat att mitt förslag ska bli verklighet, men inget konkret har gjorts. Att jobba med värdegrundsfrågor i tidig ålder är ytterst viktigt i vår stad, inte minst med den mångfald vi har. Alla människors lika och unika värde och människovärdets okränkbarhet ska genomsyra vår vardag.

Folkmord, massmord och terror fortsätter att ske i världen. Genom att hålla minnet av historien vid liv minskar risken för framtida brott mot mänskligheten och förhoppningsvis ska det öka respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Syftet med mitt förslag att i Södertälje inrätta ett minnesmonument över folkmordet Seyfo 1915, var att minnas och hedra offren och påminnas så att inga fler folkmord eller övergrepp ska ske.

Ett erkännande av folkmordet 1915 på kristna minoriteter i Turkiet under det ottomanska rikets sönderfall och Förintelsen av judar under andra världskriget är viktiga
politiska ställningstaganden som ger de drabbade åtminstone viss upprättelse.

Många länder har erkänt folkmordet 1915 och Förintelsen. I flera europeiska länder är det förbjudet att förneka För­intelsen och i veckan har franska senaten ­tagit ett beslut om förbud av förnekelse av folkmordet 1915, liksom det är förbjudet att förneka Förintelsen.

Ett mycket bra politisk initiativ som kan sätta ytterligare press på Turkiet att erkänna folkmordet på de kristna minoriteterna 1915–1918. Turkiet har sedan år 1920 bekämpat ett erkännande av folkmordet Seyfo, medan allt fler länder erkänn­er folkmordet. Senast var det svenska riks­dagen. Detta sätter press på Turkiet att göra som Tyskland gjorde efter andra världskriget gentemot judar och staten Israel, erkänna och fördöma sina föregångares begångna brott. I stället för erkännande och försoning väljer Turkiet att genom de nya historieböckerna som undervisar om händelserna 1915 beskriva syrianer och andra kristna som förrädare.

Turkiets förnekande av folkmordet och den nya historiebeskrivning som turkiska elever undervisas i innehåller beskyllningar att syrianer var förrädare under första världskriget. Det är anmärkningsvärt och kränkande. Det göder hat och förföljelse mot de få syrianer som är kvar i Turkiet. Som kandidatland för EU-medlemskap bör de självklart omedelbart upphöra med förnekelsen och sträcka ut en hand till försoning.

Jag har personligen ställt en fråga till vår utrikesminister och kräver att Turkiet ska ge en korrekt återgivning av historien genomsyrar skollitteraturen och att den falska historiebeskrivningen som tillkommit endast göder hat mot syrianer och andra kristna minoriteter.

Vi måste påminna oss om att människovärde och demokrati inte bara ska ses ur sitt historiska perspektiv med illdåd, diktatur och massmord som mörka milstolpar. Vi ska också påminna oss själva om vårt viktiga ­arbete i dag för att införa och upprätthålla mänskliga fri- och rättigheter samt demokrati i världens alla hörn. Den våg av demokrati och utveckling som pågår i Mellanöstern och Nordafrika är ett steg i rätt riktning.

Många av de övergrepp vi ser runt om i världen i dag kommer att utpekas som illgärningar i morgondagens historieböcker. Vi behöver fördjupa kunskaperna om mänskliga rättigheter och konsekvenserna av brott mot dessa. Solidaritet och respekt för människovärdet är grunden till demokrati, fred och frihet. Människors lika värde och rättigheten att växa och utvecklas i ett mångfaldigt samhälle med ökad tolerans och respekt för varandras olikhet är grundläggande. Genom att lära av historien så kan vi undvika att göra om tidigare fruktansvärda handlingar.
Robert Halef
riksdagsledamot (KD)