Jag försvarar i princip inte kommunerna. Det ska finnas platser för de som behöver. Men det finns ett stort men – det är kommunernas sätt att lösa problemen genom att knöka in fler barn i redan överfulla barngrupper.

I sovbyn Nykvarn är sparbetinget på skolsidan redan så stort att en utbyggnad av förskolan är en utopi. Jag skulle hysa stor respekt för förlaget om det följdes av medel till nybyggnation av förskolor, det skulle kunna innebära ett rimligt antal barn i grupperna som i sin tur leder till att vi förskollärare, helt ut, skulle kunna följa den läroplan som vi är satta att följa. Det skulle medverka till att Sverige får den förskola som landet ­behöver för att lägga en god grund för det livslånga lärandet. Förskolan har en mycket stor betydelse som bas för hela skolsystemet.
Angående små barn på förskolan så tror jag nog att forskningen har rätt. 16–18 små barn som vistas 8–10 timmar på förskolan tillsammans med tre vuxna löper stor risk att få alldeles för lite tid med en vuxen.

De barn som har ett inre lugn och en trygghet samt förmåga att koppla bort ”­stöket” runt om kan klara sig bra även om gruppen är stor men de barn som är osäkra, otrygga och lättstressade har det jättetufft. Detta genererar fler barn i skolan vilka har behov av större stöd för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Frågan är bara var i systemet man ska lägga kostnaderna.

Jag är glad att jag har vuxna barn och att jag är i den änden av mitt yrkesliv att jag har möjlighet att stötta mina barn den dagen de över­väger att skaffa sig egna små.

Birgitta Wikström