En engagerad och välutbildad pedagog är ofta avgörande för den enskilda elevens utveckling. Lärarens betydelse för att alla barn och ungdomar ska nå de fastställda målen är så stor att kommunerna i egenskap av arbetsgivare måste göra sitt yttersta
för att höja yrkets status och attraktionskraft. Annars tvingas vi bevittna hur fler lärare
kastar in handduken och hur det blir allt glesare mellan studenterna vid lärarhög-
skolorna.

Trots epitetet världens viktigaste yrke hotar en svår lärarbrist, inte minst på grund av förestående pensionsavgångar. Inom en snar framtid saknas över 40 000 lärare – från förskola till gymnasium. Antalet ungdomar som väljer lärarbanan måste öka. Men
i Sverige fyller vi knappt utbildningarna, medan det i vårt östra grannland går tio
sökande på varje studieplats.

Till den dystra bilden hör att lärarna är den grupp som har haft lägst löneutveckling inom den kommunala sektorn de senaste tio åren. Allra sämst har utdelningen varit för gymnasielärare i allmänna ämnen (28,1 procent, jämfört med snittet 43,6 procent för alla kommunanställda), tätt följda av grundskollärare och gymnasielärare i yrkesämnen. Tiden när adjunktslönerna sattes i paritet med riksdagsarvodena ter sig i dag avlägsen. Det säger sig självt att detta faktum inte ökar söktrycket till lärosätena.

Det finns därför ingen tid att förlora. Trots att politiker inte ska delta i direkta löneförhandlingar så är det genom vår ekonomiska politik och prioriteringar som vi kan bereda väg för särskilda satsningar på olika yrkes-kategorier.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Södertälje kommun bör därför bejaka en höjning av lärarlönerna utöver det genomsnittliga påslaget. Förhandlingserbjudandet från SKL såg vid en första anblick tilltalande ut. När det skärskådats stod det dock klart att efter ett hyggligt påslag första året skulle utfallet de följande fyra åren bli tämligen magert. Facken tackade nej,
förhandlingarna strandade och medlare kopplades in.

Enligt Svenskt kvalitetsindex blir skolpersonalen allt mindre nöjd med jobbet. Det är framförallt den växande arbetsbelastningen som drar ned siffrorna. Detta stämmer till eftertanke. Lärarna måste avlastas tunga administrativa uppgifter, erbjudas mer intressanta karriärvägar samt betydligt bättre löneutveckling. Allt i syfte att främja engagemang, pedagogisk förnyelse och ytterst elevernas resultatutveckling.

På riksplanet reformerar utbildningsminister Jan Björklund (FP) och alliansregeringen den svenska skolan på ett sätt som saknar motstycke; ny skollag, nya läroplaner, nytt betygssystem och ny lärarutbildning.

Alla nationella insatser för ökad arbetsro och måluppfyllelse måste naturligtvis följas upp lokalt. Dessvärre har vänsterstyret i Södertälje uppträtt valhänt och fattat kontraproduktiva beslut.

Allianspartierna har lanserat en läsaskriva-räkna-satsning, som ska gå raka vägen in i klassrummen utan att passera Telge Fastigheters saltade hyresavier. Alliansen har tagit strid för nedläggningshotade

Pedagogiskt centrum i Västergård, vars uppgift är personalens kompetensutveckling. Vi har efterlyst en oberoende utvärdering av Södertäljes skolmodell – hjälper eller stjälper den skolans vardagsverksamhet?

Folkpartiet har uppmärksammat hur introduktionen av nyanlända elever har havererat och krävt omedelbara åtgärder. Och ett rejält grepp för fler behöriga inom förskolan är fria pedagogiska måltider. Men en avgörande fråga kvarstår, när ska yrket uppgraderas lönemässigt? Här vilar som sig bör ett tungt ansvar på SKL, men även kommunledningen i Kringelstan. Folkpartiet i Södertälje har i personalutskottet markerat att lärarna ska prioriteras i årets lönerörelse. Vi har också i vår skuggbudget öronmärkt 10 miljoner kronor för
högre lärarlöner.

MATS SILJEBRAND (FP)
Gruppledare