Centerpartiet har sin plats i politiken genom att vara partiet för vanligt folk och småföretagare i syfte att minska de sociala och regionala klyftorna – vilka dessvärre har ökat under alliansregeringens styre. Det är ännu inte för sent för Centern att profilera sig utifrån sina rötter, men det behövs ett kreativt nytänkande och konsekvent agerande. Låt mig peka på några basala fakta­förhållanden.

Ett bra grepp var att bilda ett ”landsbygdsdepartement”. Här bjöds Centern in att agera utifrån en unik plattform som måste tas tillvara. ”Det nya matlandet” är en ambitiös slogan som fordrar åtgärder från regeringen så att risken för ännu ett projekt som rinner ut i sanden elimineras. Ge ökad kunskap om svenska livsmedel på olika arenor även internationellt som till exempel Grüne Woche i Berlin där engagemanget hittills är närmast obefintligt om man jämför med grannlandet Norge.

Regeringen måste upprätthålla livsmedelsproduktion över hela landet med mjölk- och köttproduktion som grundstenar om det öppna landskapet ska räddas. Skogs- och mellanbygdernas överlevnad ur jordbrukssynpunkt hänger på att detta sker. I dag rasar produktionen där, mjölkproduktionen är på väg att breda ut sig i slättbygderna och dessutom i strukturer vilka är omöjliga att etablera i övriga landet.

Landsbygdsdepartementet måste nu utforma och föreslå produktions-anknutna stödformer i de delar av landet som ej definieras som slättbygd. Centern måste med kraft agera motvikt och visa på nödvändiga insatser som bäddar för hållbara framtidslösningar som dagens generation kan leva med.

Ingen ifrågasätter regeringens ambition att minska onödigt regelkrångel inom EU:s jordbrukspolitik. Det kan dock inte vara till svensk fördel att agera så att Sveriges ståndpunkt blir den mest liberala och där sällskapet i unionen ej motsvarar våra förutsättningar.

Den regionala obalansen framstår allt tydligare. Den av kommunalrådet Bengt Germundson ledda parlamentariska utredningen har i enighet lagt ett förslag om kommunal skatteutjämning, vilket kan vara ett steg i rätt riktning. Frågan blockeras tydligen av Moderaterna i regeringen. Med tanke på fråg­ans vikt förväntar vi centerpartister i landsorten oss tydliga markeringar och förslag från partiledningen!

Inte minst av tidigare ledning mat­ades vi medlemmar ständigt med att ökad konkurrens inom vård, skola och omsorg skulle leda till att mindre företag skulle etableras, valfriheten skulle öka och olika organisationsformer komma att blomstra. Under Centerns tid i regeringen har stora, oftast utlandskontrollerade, koncerner fått en mer eller mindre oligopolliknande ­position. Vinsterna försvinner ur landet och kvaliteten, vilken är det viktiga för den som vårdas eller går i skolan, lämnar mycket i övrigt att önska.

Troskyldiga, och som i Moderaternas fall, dogmatiskt övertygade politiker verkar sakna kunskap och kompetens att se vad som sker. Centern har lagt sig platt i regeringen för Moderaterna och sjunger privatiseringens lov utan hänsyn till realiteter och konsekvenser av detta. Hur återfår man någon som helst kontroll över vård, skola och omsorg innan det är för sent att påverka strukturen i en mer mångfaldspräglad riktning?
Som centerpartist ser jag fram emot initiativ från ledningen i dessa frågor!

Återigen höjs röster om att bilda ett nytt parti enbart knutet till landsbygd­ens intressen. Man menar att Centern har lämnat landsbygden åt sitt öde. Detta vore djupt olyckligt och skulle ­inte gagna någon. Min förhoppning är att Centern nu ska utgå från sina rötter med basen i landsorten och omsätta sina värderingar i en politik för denna bas, återta rollen som folkrörelseparti och växa på socialliberal grund.

Ett nationellt intresse finns i dag att se till att ”Hela Sverige skall leva” med tanke på den alltför snabba och kostsamma urbanisering som pågår. Att ­balansera den är definitivt en uppgift för Centern.
Bo Dockered