Det har varit mycket snack, mycket skissande, mycken idérikedom – men väldigt lite verkstad i Kringelstan. Men ambitionens heta låga att forma en tilltalande stadskärna har aldrig falnat.

1990 års storslagna planer med kommers och kulturhus vid Inre Maren stupade på en iskall fastighetsmarknad. 2007 års ränkspel mot grönskan och vattnet rörde upp en folkstorm, som gav alla synopser och PM i ämnet enkel biljett till pappersåtervinningen.
Men skam den som ger sig.
Propåerna kom tillbaka i klart mildare teckning. Hebbevillan, Vänortsparken och Lotsudden fredades, likaså Marens vattenspegel.

Allt gott?
Nja!
Ett koppel höghus längs kanalens västra sida kommer knappast att försköna stadssilhuetten. När Folkpartiet meddelade sin uppfattning i remissrundan möttes vi av kommentarer som ”det här är bara en idéskiss”. Men ett högt hus på en plankarta
betyder väl inte park eller grönstråk, utan här lutar det väl mot just ett hus.

Så har vi då fått detaljplanen för kvarteret Merkurius på nämndremiss. Den visar en huskropp på sex och sju våningar i slänten upp mot Södertäljes Akropolis, alltså Orionkullen med Gamla Flickskolan, som nyligen fått förstärkt status som kulturminne.
Här tronar stadens enda bevarade byggnad av sten från 1700-talet, som i sin upphöjda gestalt manar till besinning.

Vi kan se ett utrymme för kompromiss som innebär klartecken till bebyggelsen på den lilla stressparkeringen mellan Västra Kanalgatan och Kringlan, helt enligt tidigare planer.
Men sedan kapar vi bort den del som lägger beslag på områdets unika karaktär. Då kan Orionkullen ligga kvar i synfältet och få plats att andas sin historia som landmärke mitt i stan.

Bara ett stenkast från nämnda nejder kan vi komma att möta följderna av en utbyggd kanalsluss. Kommunen ska nu välja mellan två alternativ – ny slussbro i norr eller
söder. Det norra läget innebär en tillkommande lokalgata på östra sidan, från Grödingevägen längs brinken vid Kusens backe, som sedan knyts samman med en öppningsbar bro i höjd med Vänortsparken.

Poängen är att göra så gott som hela Lotsudden fri från fordonstrafik och skapa nya ytor för rekreation. Men det är en utopi. Slussgatan kommer att behövas även framöver för utryckningsfordon och annan nyttotrafik till och från Sjöfartsverkets hjärnkontor, där fartygen i Östersjön och Mälaren övervakas och dirigeras.

I det norra läget får vi en motorled i stället för strövområde och vårblomster i Kusens backe. Det handlar inte om att smeka rullstensåsen lätt över foten. Nej, det blir ett omfattande kirurgiskt ingrepp i naturens mest känsliga bål, som sedan kröns med en massiv stödmur för tvåsiffrigt miljonbelopp, förmodligen mindre betagande än backsippor och liljekonvaljer.

På andra sidan överfarten drar asfalten rakt in i den så kallade blindtarmen och ödelägger harmonin i enklaven med Hebbevillan och Vänortsparken. I den kommunala sluträkningen tillkommer också en gång- och cykelbro i slussens södra tamp, som måste vara öppningsbar.

Folkpartiet förordar bestämt en ny slussbro i syd. Lite naivt skulle man kunna säga att den här passagen är vi vana vid, men det finns förstås flera fördelar. Det blir enklare och billigare för sjöfartsverket och framför allt kommunen. Vi slipper omfattande och obeprövade trafiklösningar i staden hjärta, som stör det fortsatta arbetet med centrumförnyelsen.

Och inte minst – även Kusens backe får plats att andas – den behöver mycket luft.
Vi står upp för Södertälje. Gärna nytt och fräscht, men det ska kunna vävas samman med trofast arvegods, om så kullarna är stora eller små.
Mats Siljebrand (FP)
Bo Håkan Stockhaus (FP)