Nationaldemokraterna har förklarat att det leder till rotlöshet, utanförskap, kriminalitet och segregering, ja, till och med till skapandet av hundratusentals svenskar som får leva som flyktingar i sitt eget land, efter att de tvingats bort från de områden där de nya invånarna ska klämmas in.

Ett enat etablissemang försökte först avfärda det vi talade om som rasism(?). När det inte gick anförde man sedan argumentet att det var frågan om en tillgång för landet, att detta skulle vara lönsamt. Detta helt utan någon som helst vetenskaplig grund och för att motivera ett samhällsexperiment, som helt saknar motstycke i historien. Att det skulle kosta stora pengar fnös man åt, och slutligen ville man påstå att vi inte skulle klarat oss utan detta experiment, att vi gjort det i 4 000 till 5 000 år tidigare saknade plötsligt helt relevans. Genom massinvandringen av människor från Mellanöstern och Nordafrika skulle vi berikas ja rent av räddas.

Förra veckan erkände Södertäljes kommunalråd Boel Godner (S) slutligen att det faktiskt inte handlar om någon egentlig berikning.
– Det går inte. Vi klarar inte det här, säger Boel Godner (S) till LT. Framför allt tänker jag på de som kommer hit och bosätter sig i Hovsjö, där de knappt kommer att träffa någon som har ett jobb, säger hon till tidningen.

Hade det varit fråga om en verklig berikning så hade ju den stora inflyttningen av dessa invandrare varit något enbart positivt för Södertälje; det borde i dag ha varit en av de mest berikade och således rikaste och attraktivaste kommunerna i landet, men så är inte fallet.
I sin ledare i LT den 7 september erkänner Tomas Karlsson ”att Södertälje, den av länets kommuner som har högst arbetslöshet, högst kostnad för försörjningsstöd i landet (med god marginal) och som har samma prekära bostadsbristläge som regionens övriga kommuner åläggs detta är inget annat än ett hån.”

Om nu denna politik har orsakat alla dessa problem i Södertälje, varför skulle det då automatiskt bli bättre bara för man ”solidariskt” gjorde samma sak med alla Sveriges kommuner? Om vi på sovjetiskt manér sprider ut alla de människor som faktiskt vill bo med sina landsmän så att de blir jämnt fördelade över hela landet, och dessutom gör likadant med de cirka 87 000 asyl- och anhöriginvandrare per år som Migrationsverket prognostiserat för 2012 och 2013, hur många år tar det innan hela Sverige har samma problem som Södertälje har i dag, 10, 20 eller 30 år?

Vi måste i stället förändra den förda politiken och börja ge hjälpen i närområdena. Vi måste också sätta press på de aktörer som skapar de största flyktingströmmarna, nämligen EU, Nato och USA, som genom sin krigföring i tredje världens länder driver fram denna utveckling.

I ett sista desperat försök att rädda ansiktet försöker många etablissemangspolitiker nu skylla på att detta är något Sverige måste göra. Det handlar om något vi har förbundit oss att göra – för vi har skrivit på diverse konventioner som tvingar oss att genomföra det, oavsett vad vi vill. Oriktigheten i detta argument avslöjas tydligt när man tittar på Expressens ledarskribent Anna Dahlbergs texter om detta problem – hon konstaterar helt riktigt att Sverige har tagit emot över hälften av alla irakier som flyttat till EU, vi har tagit emot flest somalier och flest ”ensamkommande flyktingbarn”, bara för att ge några exempel på Sveriges unika beteende.

Sverige är även det EU-land som tar emot flest flyktingar från Syrien, trots att vi i princip ligger längst bort från Syrien i hela Europa. Alltså är det så att det är Sverige som driver en extrem massinvandringspolitik, något som våra etablissemangspolitiker har valt att göra på eget bevåg, utan att ha frågat oss vad vi vill.

Nationaldemokraterna har visat sig få rätt på punkt efter punkt när det gäller detta experiments totala misslyckande. Detta kan inte få fortsätta, och för att citera Boel Godner: ”Det går inte. Vi klarar inte det här!”