Barn behöver sina föräldrar
Förra helgen anordnade Svenska kyrkan i Södertälje ett seminarium på Tom Tit med rubriken ”Det goda livet”. Det kom främst att handla om våra barn och särskilt då de som vi inte tar hand om.
Relaterat
Artikelbilder
Insändarskribenten undrar varför mammor och pappor prioriterar sin mobiltelefon framför sina egna barn.Fotograf: Jonas Ekströmer/Scanpix
”Från nappar till appar” var ämnet för dagen, ett bra val av ämne när vart tionde barn i Södertälje har behov att tala med någon annan än sina föräldrar, när en mamma och pappa antingen inte alls finns eller bara saknas. Eller en mamma och pappa som inte bryr sig, som
i stället för att se till att nappen sköts sitter och appar på sin mobil.
Hur många gånger ser vi en mamma eller pappa med ett ensamt barn och i stället för att tala med sitt barn helt koncentrera sig på det som finns på mobilen. Man kan se saknaden efter en pratstund i barnets öga, men den som skulle prata har annat att göra.
Under seminariet fick vi veta att det ofta händer att barn lämnas ensamma i trappuppgångar medan någon av föräldrarna utför något annat – något annat än barnets väl och ve anses viktigare. Vid ett antal tillfällen då jag själv lämnat något barnbarn på dagis kommer stressade föräldrar med barnet i ena handen och mobilen i den andra och ”dumpar” barnet innanför dörren, säger inget annat än till mobilen och ”drar”. Hur bra känner sig det barnet den dagen? Hur viktig kände sig det barnet den dagen?
Bris, barnets rätt i samhället, gör stor nytta när det gäller barn med problem och ensamhet – men skulle förstås inte behövas. Om alla föräldrar gjorde det som förväntas av dem, ja då skulle Bris verksamhet upphöra. Den skulle inte behövas.
Således, samtidigt som vi hjälper de barn som övergivits av sina föräldrar måste vi komma åt just det som är roten till det onda; bristande föräldraskap!
Jag har skrivit detta förut på denna plats i tidningen: kära föräldrar, skriv in i era agendor varje dag och varje kväll: ”barnen”.
Men skriv inte bara ordet utan vårda dess innebörd. Ett litet samtal varje morgon och vid varje dags slut med barnet eller barnen i familjen. Visa att du bryr dig om ditt barn och vad barnet ska göra eller varit med om.
Kanske innebär det lilla regelbundna samtalet att du behöver hitta tid till ett längre samtal eller ett engagemang som gör att just ditt barn senare inte behöver leta efter numret till Bris.
Inget barn skall behöva säga: jag är inte välkommen hemma! Det är du som förälder som skall se till att det inte händer.
Rolf B Bertilson
