Besim Aho säger att ”om ett förändringsarbete ska lyckas så måste naturligtvis merparten stå bakom förändringsarbetet”. Hur kan det då komma sig att vi som var berörda, all fritidsgårdspersonal, inget fick veta? Ingen framförhållning, bara ett mejl eller ett samtal om ett möte på stadshuset där ingen av oss visste vad mötet skulle handla om? Det fanns ingen dialog mellan ledningen och personalen som drabbades år 2010, vi blev tystade både via telefon och verbalt på arbetsplatsen.

Detta förändringsarbete var bestämt av politikerna med Besim Aho i spetsen, hur kunde de bara acceptera tillvägagångssättet som ­cheferna gjorde? Det fanns ingen humanitet någonstans – utan bara sparka på den berörda personalen så mycket som möjligt. Politikerna måste ju också ha ett ansvar när beslut kommer från dem.

Vi personal fick ­inte säga någonting till ­ungdomarna eller till deras föräldrar eftersom vi hade munkavle. Vi ställer oss också frågande till Besim Ahos uttalande om att det fanns fritidsgårdspersonal som inte ville arbeta kvällstid och som levde kvar i 70-talet eftersom de hade arbetat så många år på samma gård. Då ifrågasätter vi varför de tar bort personal som älskade att arbeta kvällstid och även var relativt nyanställda?

Han säger fortsättningsvis ”varför flytta personal på gårdar som fungerar?” Det frågar vi oss också! Han pratar om rotation men det förekom inte, det var tvångsförflyttning! En rotation innebär att man kommer tillbaka till sitt ursprung, men så var inte fallet.
Och hur kunde facken godkänna allt detta utan att först ha talat med sina medlemmar? De pratade också om rotation men så blev det inte! Hur kunde allt detta få ske, och att allting gick igenom?

Han trodde även att allt hade lagt sig, men hur kan det göra det när vi har blivit både sjuka och arbetslösa på grund av förändringarna?
Vi har inte blivit hörda ­eller tagna på allvar från ­någon ansvarig.
Lotta Brandt
Britt Agestad