Jag går ner till slussen, ställer mig vid kiosken och blickar ut över Kusens backe på andra sidan befintlig sluss. Med det så kallade norra alternativet ser jag en lång och hög betongmur högt upp i Kusens backe som hindrar samma backe att glida ner i kanalen.

Jag ser en väg med många fordon. En del fordon är stora bussar vars förare behöver all träning för att klara de särskilt svåra svängarna. Jag ser att den norra delen av Slussholmen genomskärs av ny bro som gör det omöjligt att använda området för någon lugn aktivitet. En idé att koppla ihop Slussholmen med parken kring Hebbevillan genom en snygg liten gångbro över blindtarmen faller platt till marken.

Skönhetsintrycket som funnits där sedan urminnes tider är borta. Och, jag kan inte längre gå över slussportarna som nu ligger under den nya bron. En sedvänja sedan urminnes tider är borta. Från samma position vid kiosken, som är min naturliga vandringsväg över slussen ser jag inte alls den södra bron – har de inte alls byggt den?

Dagens intryck av Kusens backe, lugnet, den särskilda kanalmiljön finns kvar. Folk kommer som vanligt och vandrar över de norra slussportarna, precis som förut men nu på ny fin säker gångbro. Några har cykeln med sig.

Alltså, för den vanlige Södertäljebon kommer en ny bro i söderläge att så gott som helt försvinna i synintrycken. En bro i det norra alternativet omöjliggör alla planer på en grön oas i slussområdet. En ny bro där skär sönder området i två delar och fordonstrafik kommer att höras och synas ständigt och jämt, närmare än nuläget med Slussgatan. Köproblem ända upp till stan skulle uppstå vid varje broöppning.

Dessutom kommer vår kommun i detta alternativ att behöva lägga ut miljontals kronor på en ny väg, en stödmur i Kusens backe och en förändring av gällande detaljplan i området. För bron i söderläge behöver inga sådana frågor diskuteras. Med en bro i söderläge kan vi dessutom på sikt, om vi så vill, med ett omtag av folkomröstningen 2003, koppla ihop denna med en bilbro över Maren vilket skulle skapa en fordonsled som skulle lösa väldigt många problem.

Inte minst för att kunna använda Slussholmen för alla tänkta aktiviteter. Men, en fast bilbro över infarten till inre Maren skulle göra det omöjligt för segelbåtar att komma in där.

Min uppfattning är att oavsett vad vi gör kommer vi inte att kunna skapa ett intresse för segelbåtar att gå in i inre Maren. Vår förnämliga gästhamn med den service som finns där nu är och förblir den naturliga tilläggsplatsen för dessa båtar. Dessutom kan segelbåtar beredas plats på Lotsudden där det ­senare kanske kommer att finnas ett ­litet hotell, ett museum, ett aktivt fik med mera.

Samtidigt kommer som sagt en bro i söderläge att medge möjligheten att fortsatt promenera över slussportarna i norrläge. Med en bro i söderläge försvinner det gula huset på Lotsudden och en mindre del av norra ändan av kullen med hästarna går bort.
Men, det gula huset är ändå rivningsfärdigt och hästarna blir kvar i ­nuvarande läge.

Med en bro i norrläge blir Sjöfartsverkets nya lokaler mer svårplacerade än i det södra där det uppstår en naturlig plats mellan en ny bro och befintlig kontorsbyggnad.
Mitt val, och mitt partis val är enkelt. För allas bästa bör bron byggas i det södra läget. Den delen av Slussholmen som Sjöfartsverket inte använder kan då användas som tänkt för ett otal aktiviteter som alla kan bedrivas i närheten av många fartygspassager och fri från störande fordonstrafik eftersom vi samtidigt gör om Slussgatan till en
allfartsgata där biltrafik sker på de gåendes villkor.

En gata som ändå måste finnas kvar för service åt Sjöfartsverkets anläggning i slussen. Och, som sagt, på sikt kan vi frilägga hela Slussholmen från trafik genom en ny bilbro över inloppet till Maren.
Rolf B Bertilson (M)