Det är en titel som förpliktigar, när författaren några år efter utgivningen får det yttersta politiska ansvaret för Södertälje. I synnerhet som han i boken till stora delar
använder just Kringelstan som exempel.

Mest intressant – med tanke på att vi i dag har facit och känner Anders Lagos eget värv där Telge AB har tillåtits växa och växa – är de jämförelser mellan att styra en kommun och ett företag som Lago gör. Företagets mål är att göra vinst, konstaterar Lago, medan det för kommunen i stället handlar ”om att göra av med pengar, även om det finns ett allmänt intresse av att minska förbrukningen.”
Det är jobbigt med det där allmänintresset ...

Lago beskriver ett Södertälje, i tidigt 90-tal, där driftskostnaderna överstiger intäkterna och ”gapet mellan inkomster och utgifter blir större för varje år”. Därför tarvas besparingar – och att spara rätt.
Samtidigt berättar han om att kommunernas underskott beräknas fortsätta växa och att Kommunförbundet i en framtidsprognos anger att ett skäl till underskotten kring millennieskiftet kommer att vara minskad lånefinansiering, eftersom kommunerna inte vill ”försämra det egna kapitalet ytterligare”.

Snacka om att Kommunförbundsprognosen inte har slagit in i Anders Lagos Södertälje under de 13 år som han regerat. 1999, Lagos första hela regeringsår, uppgick kommunens totala låneskuld till två miljarder kronor, vid senaste årsskiftet var den uppe i tio miljarder – en ökning med 400 procent. Och soliditeten, alltså hur stor andel av tillgångarna som finansierats med eget kapital – ett mått på kommunens förmögenhet – har minskat kraftigt.

Visst, Anders Lago har genomfört sparåtgärder under sina år vid makten. Men när det i dag är dags att tacka av honom är det inte dem vi kommer att minnas. Det är hur Spara rätt-författaren blev låna lätt-politikern.