Redan säkerhetspådraget i samband med gårdagens presskonferens visade att detta är ett rättsfall utöver det vanliga. Med svenska mått mätt är det unikt både för sin omfattning – 17 personer är brottsmisstänkta – och för att brottsligheten är så grov – inte mindre än tre mord.

Både åklagare och polis är säkra på att flera ur ledarskiktet i det kriminella Södertäljenätverket finns med bland de åtalade. Men inte alla.
Kriminalinspektör Thomas Nordström räknar med att en handfull ledande personer är ute i frihet – men att de ligger lågt.

Det är viktigt att ha det i bakhuvudet när samme Nordström säger att åtalet är början på slutet för Södertäljenätverket. Rimligen är det snarare slutet på början – för att travestera Winston Churchill, den forne brittiske premiärministern. För även om andra polisutredningar pågår parallellt mot nätverkets medlemmar är ändå detta åtal, och den kommande rättegången, centralt. För rättssamhället Sverige är det avgörande att bevisningen håller – och att de skyldiga blir dömda.

Det finns ingen tvekan hos brottsutredarna om att de nu åtalade ingår i Södertäljenätverket och att de livnär sig på utpressning och annan kriminell verksamhet. Och att de inte drar sig för att använda våld för att få sin vilja fram. Men det gäller att kunna knyta personerna till de specifika brotten – där mordet på Mohanned Ali i december 2009 och dubbelmordet på bröderna Eddie och Yaacoub Moussa i juli 2010 är de grövsta.
Det är då, vid en dom, som vi kan tala i termer av början på slutet. Ett frikännande av alla – eller åtminstone de ledande figurerna – skulle kasta Södertälje tillbaka till ruta ett.

Ruta ett, förresten. Den rutan är passerad för länge sedan, denna brottslighet har kunnat byggas ruta för ruta utan att någon noterade det. Det finns all anledning att ifrågasätta hur det har kunnat bli så, hur den organiserade brottsligheten har kunnat växa sig så stor i Södertälje utan att samhället reagerat.

Naturligtvis finns flera orsaker. En är att brottsligheten framför allt har rört den assyrisk/syrianska gruppen. Det är inte för inte som Södertäljenätverket ibland kallas för syrianska brödraskapet – och de människor som blir utsatta för utpressning är ofta småföretagare ur gruppen.

Först i samband med att X-team försökte etablera sig i kommunen för fyra fem år började vi utanför gruppen ana kriminalitetens omfattning. Samhället hade ditintills bara skrapat på ytan, men alla insåg snabbt att det rörde sig om så mycket mer än illegalt spel och olaglig sprit i obskyra föreningslokaler.

Dessutom har benägenheten att polisanmäla hos den assyrisk/syrianska gruppen varit låg – av rädsla. Det har gjort att polisen inte fått kännedom om brotten, mörkertalet är stort. Och så var det i stort sett fram till det att bröderna Moussa blev mördade. Det blev droppen. Chefsåklagare Tora Holst berättade i går att personer under utredningens gång har frågat varför det skulle krävas mord innan samhället reagerade på allvar. Det är en synnerligen relevant fråga.
Hade det gått att förebygga?