Mord – nej. Försök till mord – nej. Utpressning – nej. Människorov – nej.
Det är ingen dålig apparat som rättsväsendet nu rullar i gång. 17 åtalade och deras advokater, fyra åklagare och en handfull målsägandebiträden trängdes med otaliga poliser och annan säkerhetspersonal under första dagen av mastodonträttegången. Medieintresset är därefter.

Och eftersom en stor del av åtalet bygger på en kedja av indicier krävs att staten går ”all in” – som om de var kortspelare på spelklubben Oasen där morden på Mohanned Ali, Eddie Moussa och Yaacoub Moussa ägt rum – när de ska belägga sina påståenden.
Och på de anklagades bänk åker pokerfejset på, där är alla fromma som lamm. Åklagarnas uppgift blir att syna. För ett är säkert, båda sidor har inte den sanna bilden – någon bluffar.

Utanför säkerhetssalens träport, bortom Kungsholmen, i andra änden av pendeltågslinjen är det intressant hur Södertälje följer rättegången. Sedan dess att åtalet väcktes förra veckan har otaliga människor spontant talat om målet med mig, med olika ingångar. Dels är det affärsidkare som nu känner hopp där förr bara fanns plats för rädsla, dels är det människor som önskar att den värk nätverket åsamkat Södertälje ska försvinna.

Hos dessa människor finns en tro på att åklagarna har åtalat rätt personer och att de ska få sin dom. Men det gäller att bevisa det också. Än är vi bara i början på den första given.