När Sverige är med och dansar med fotbollsvärldens stora elefanter – och i detta mästerskap heter dessutom själva bollen Tango – ger det stora pengar till svensk fotboll.
Under 2000-talet har Sverige fått ett överskott på 130,8 miljoner kronor för de fem mästerskap, tre EM och två VM, som blågult deltagit i. Lägg därtill de extraintäkter som kommit i framgångens spår i form av ökat sponsor- och publikintresse.>

Då är inte sommarens mästerskap i Polen och Ukraina inräknat. Enbart att ta sig till slutspelet gav förbundet 72 miljoner kronor. Sverige, som går in i turneringen på måndag, får sedan 4,5 miljoner kronor för en oavgjord match och 9 miljoner för seger i gruppspelet. Vid avancemang väntar ytterligare miljoner. Totalt får den nation som vinner guld, förutom äran, motsvarande 210 miljoner kronor.

Pengarna inom världsfotbollen är, för de flesta av oss, astronomiska. Men samtidigt som mästerskapsframgångar ger stora pengar så är det pengar som gagnar hela fotbollsrörelsen. För så funkar det. Den yttersta elitens framgångar går vidare till bredden. Ordnar Zlatan Ibrahimovic och kompani sköna segrar ger det sköna slantar. Som bland annat går till att kunna utbilda flick- och pojktränare i Södertälje och Nykvarn. Vilka i sin tur kan ge sina adepter nya kunskaper. Dessutom ger det möjlighet att satsa på anläggningar, dam- och elitungdomar och annat.

Idrott bygger på att vinna. Vinster bygger dig stark. Men det går att översätta till övriga samhället. Tänk på hur man i debatten ser på vinster – i synnerhet när det handlar om välfärden. De mest högljudda återfinns på vänsterkanten där själva vinstintresset ifrågasätts.

När man i stället borde ägna kraften åt vad vinsterna används till – det är störande för alla, från höger till vänster, när pengar förs ut till konton i skatteparadis.

För att vinna, eller göra vinst, är en drivkraft i sig som gör att du skärper dig och blir bättre. Och när vinstmedel återinvesteras ökar chanserna för fler vinster framledes.
Viljan att vinna får inte kväsas.
Den ska bejakas.