Hög tid att bli vi med varandra
I mätning efter mätning pekar kommunens företagare på de saker som inte fungerar friktionsfritt i Södertälje. Och vad värre är – samma påpekanden återkommer år efter år. Som om ansvariga politiker och
tjänstemän inte förstod, alternativt inte brydde sig, om allvaret i de negativa omdömena.
Relaterat
Mest anmärkningsvärt blir detta när man synar den största mätningen, Svenskt näringslivs rankning. Under den enda punkt i deras mätning som kommunen verkligen har hundraprocentig möjlighet att förändra – attityden hos kommunala politiker och tjänstemän till företagare och företagande – har inte ens tillstymmelse till förbättring noterats.
Det finns flera skäl till det. Men ett är att den rödgröna majoriteten under Anders Lagos många år aldrig tog den negativa synen på näringslivsklimatet på allvar. Vänsterledaren Staffan Norberg har i talarstolen avfärdat synpunkterna som gnäll – och uppenbart har hans åsikt
delats av flera.
Redan när Boel Godner och Elof Hansjons tog över S-skutan kunde vi ana en försiktig kursändring. Kommunstyrelsens Boel Godner valde att lyfta företagsfrågor som en av sina högt prioriterade frågor. Och underförstått hoppades hon att få med sig det egna partiet och samarbetspartierna på det nya spåret. Hon har till och med gjort studiebesök i andra kommuner i länet, med bättre näringslivsklimat, för att dra lärdomar.
När sedan Astra Zenecas forskningsbomb detonerade den 2 februari lyfte Godner redan i sina allra första kommentarer fram vikten av att Södertälje skyndade på arbetet med att ta fram en egen näringslivspolicy.
Nu är det dags. I dag behandlar kommunstyrelsen den.
Det är i grunden ett lovande dokument – om det blir ett levande dokument. Jag fastnar för två nyckelmeningar som ställer saker på sin spets: ”Hela förvaltningen måste ta ett ansvar för uppgiften, annars kommer inte de nya aktiviteterna att få önskad effekt”, samt ”Det är viktigt att branschinriktningen inte är exkluderande eftersom detta ofta innebär en lägre tillväxt”.
Dessa två rader fångar på pricken en stor del av det som har varit Södertäljes problem. Ska en reell förändring ske krävs att alla tjänstemän och beslutsfattare drar åt samma håll, och har tillväxtskapande och tillmötesgående för ögonen.
För det andra gäller det också att rensa upp bland de regler som begränsar möjligheten för företag att etablera sig. Till exempel den otidsenliga handelspolicyn som förbjuder livsmedelsbutiker i vissa handelsområden. På samma tema kan man ha synpunkter på de stycken som handlar om tillväxt. De handlar mycket om samarbeten och långsiktighet, men där det inte råder någon tvekan om att de kommunala fingrarna ska finnas i syltburk efter syltburk.
Behöver det vara så? Kommunstyrelsens ledamöter bör, redan innan de går igenom policyn, ta en funderare över vad som skapar tillväxt? Kommer de fram till att det är staten eller kommunen finns anledning till oro.
Nej, det primära är att vara serviceinriktad, minska byråkratiskt krångel och svara för logistik och infrastruktur. Låt entreprenörer och företag ha största möjliga frihet att utvecklas och växa.
Eller så här: Du ska ha kalas. Det känns okej om det är lätt att få tag i en lokal och om den är utrustad med bord och stolar. Men ska kalashumöret bli på topp vill du själv ansvara för dukningen, utsmyckningen och menyn.
Så är det att vara företagare också. Med mark och/eller lokaler får kommunen gärna ge en hjälpande hand. Men kommunala händer som ideligen gör stopptecken vill man inte veta av.
Det finns åtskilliga saker som kan bli bättre i Södertäljes näringslivsklimat. Policyn är ett steg på vägen. Men allra viktigast är att för alltid begrava den ”vi och dom”-mentalitet som präglat kommunens syn på de lokala företagen visavi den egna förvaltningen och Telgebolagens förträfflighet. Det är hög tid att bli vi, enbart vi.
Så beställ kistan. Det är en begravning vi ser fram emot.
