Det låg en känsla av förväntan i luften när ­statsminister Fredrik Reinfeldt höll pressträff på restaurangen Kalas i Visby hamn. Till och med de stora journalistiska drakarna som KB Bergström anlände tidigt. Han slog sig ned intill Rapports Claes ­Elfsberg. När huvudföremålet för pressträffen anlände såg han finurlig ut. Snabbt gick han fram till det höga bordet framför journalisterna och berättade vad pressträffen skulle handla om.
Retoriken var klassiskt Reinfeldtsk. I talet skulle han ­diskutera europeisk krishantering, resan mot valseger 2014 och en jobbpakt för unga människor. I höst skulle regeringen sjösätta investeringar i forskning och innovation. Vidare var de människor som jobbar skift är delar av det ”tjugofyra­timmarssamhälle” som bär upp Sverige.

Unga människor skulle in på arbetsmarknaden och ­arbetsmarknadens parter måste sätta sig ned och förhandla. Vid frågestunden fick han en fråga om vad han tyckte om att ­gotlänningar protesterar mot höjda priser i färjetrafiken. När han svarade lät han nästan som en gammal moderat, för han var motståndare till prisregleringar. Men han kunde inte lova någonting och det ”beror på att jag tar ansvar”. Det hela var förutsägbart och nästintill tråkigt.

Trots att regeringen plågas av dåliga opinionssiffror verkade stämningen vara god bland de unga ­moderater som samlades längst framme vid scenen före Reinfeldts tal.
MUF-ordföranden Erik Bengtzboe ­agerade uppvärmning och kan åtminstone hitta en framtid som hejarklacksledare. Statsvetaren Sören Holmberg såg ­vilsen ut när han skymtades i vimlet. Han kanske tänkte på att hans stalltips efter 2006 var att ”regeringen är rökt”.

När sedan Fredrik Reinfeldt intog scenen var det en ­självsäker, men allvarlig statsminister som talade. Men det underliga var att han verkade ha gått i opposition mot sig själv. Han hade rest och träffat människor i Sverige, vilket ­hade övertygat honom om att man inte behöver ett språktest för att arbeta. Han prisade servicesektorn och upplyste ­publiken om att oppositionen kommer att stänga nattöppna korvkiosker om de vinner valet. Om det fanns ett tema kan det sägas ha varit framtiden. Nya Moderaterna utgår ­nämligen inte ”ifrån det som har varit”.

Alliansen är inte klar än med sitt arbete och Sverige ska fortsätta framåt. Det måste fortfarande löna sig att arbeta och de ser fram emot valet 2014. Det kom applåder, men de fyra tusen åhörarna verkade mest fundersamma. Det kändes som om statsministern inte hade något att komma med. Han försökte sig på socialdemokraternas gamla trick att gå i opposition mot sig själv. Det kan ­fungera och leda till förnyat förtroende. Men det enda konkreta budskapet man kan ta med sig från ­kvällens tal är att de stora reformerna kommer i höst.

Det var dock synd att statsministern inte vågade ­diskutera idéer bortom att han gillar alla jobb och att vi ska ha ordning och reda i statsens finanser. Han vågade inte ­heller kommentera oppositionen. Det kan bero att det inte är valår och det kan bero på att han inte vill ge dem onödigt ­utrymme.
David Lindén