När han valdes till partiledare var det meningen att han skulle uppdatera ­partiet. Äntligen skulle man bli av med kommunist­stämpeln och bli ett modernt regeringsalternativ. Det började också bra för Jonas Sjöstedt. Han vågade till och med välja USA före Kuba och poängtera att ­demokrati alltid var bättre än diktatur. När han sedan ­valde att fokusera på vinst i välfärden och göra det till en valfråga, verkade det som om Vänsterpartiet äntligen var en vinnare. När Sjöstedt valdes kändes det till och med som om han kunde upprepa Gudrun Schymans succéer.

Nu blev det inte så och anledningen till detta stav­as Stefan Löfven. Det blev inte som Sjöstedt hade tänkt sig, när socialdemokraterna valde en partiledare som var pragmatisk och resultatinriktad. Löfven lyckades att locka över ett antal vänsterpartister och var på många sätt en nationell Stig Henriksson. Vänsterpartiets kommunalråd i Fagersta som på många sätt är allt annat än Vänster. Men det verkar som Jonas Sjöstedt var den siste personen att förstå detta. Han fortsatte nämligen som om Vänsterpartiet hade mycket att vinna på grund av att socialdemokraterna skulle vara ett oseriöst regeringsalternativ. Han har inte heller förstått att Löfven också måste ta hänsyn till att det finns ett antal ­socialdemokrater som är uttalat vänster. Detta gjorde att Jonas Sjöstedts tal i mångt och mycket blev en uppvärmning till det tal som Stefan Löfven kommer att hålla på söndag.

Det märktes också i hans tal. Han var emot vinst i välfärden och gav sedvanliga slängar till regeringen. Det var en vänsterpolitiker som talade till sina kärntrupper. Det var inte kamrat Sjöstedt, men det var i alla fall vänster-Jonas och inte den pragmatiske Jonas. Han inkasserade också ett antal applåder och det märktes att han började bli varm i kläderna. Precis som i TV framstod han som både resonerande och som pragmatisk. Det märktes också att han hade problem med Löfven. Det gick nämligen inte att attrahera vänsterväljare när de tycker att socialdemokraterna faktiskt gör ett bra jobb.

Efteråt fick han en del frågor av journalisterna och hade svårt att motivera varför vinsten i välfärden skulle totalförbjudas. Det är också talande för vänsterpartiets situation. Det är nämligen inte populärt att vara vänsterpartist. Ett parti med en historia av inkompetens och diktaturkramande är nämligen inte populära i Sverige. Det är också en korrekt analys. Nu finns det dock ett problem. Jonas Sjöstedt kanske blir ­minister. Han är en pragmatisk person, men likt Jimmie Åkesson leder han ett parti som består av extremister. Detta skapar huvudvärk för Stefan Löfven och för Miljöpartiet. Gårdagens tal bevisar att de gör klokt i att inte ta in Vänsterpartiet i regeringen. Detta kan också bli alliansens största gåva. Eftersom att Vänsterpartiet kräver att få delta i regeringen kommer Fredrik Reinfeldt hela tiden att fråga Stefan Löfven vem han vill regera tillsammans med. Tipset i pressrummet i Almedalen är att han söker mandat för en socialdemokratisk regering, men att han kommer att tvingas att ta med Miljöpartiet. Då kommer Vänsterpartiet att banka på dörren och vilja bli inbjudna i stugvärmen. Alliansen kommer att tjäna på detta.
David Lindén