Låt äldre få leva tillsammans
Åren galvaniserar kärleken, men med en stelbent kommunal byråkrati kommer rosten.
Relaterat
I måndagens LT mötte du Sinikka Andersson och Jessica Hermansson. De berättade om hur 90-årige Gunnar Pietilä, Sinikkas pappa och Jessicas morfar, stred för att få bo tillsammans med sin älskade Ruth på ett kommunalt boende. En strid han förlorade. Kommunen sade nej.
Och Kerstin Pettersson (V), äldreomsorgsnämndens ordförande, visar med oönskvärd tydlighet i sin kommentar att hennes största omsorg gäller själva systemet – inte de enskilda individerna: ”Vad händer om personen som har behov av särskilt boende avlider? Har kommun och bostadsbolagen möjlighet att erbjuda annat boende för den efterlevande då?”
Förvisso relevanta frågor. Men likafullt följdfrågor.
Huvudfrågan måste vara, vad kan vi göra för att äldre Södertäljepar ska få chansen att bo ihop – även när vårdberoendet skiljer? Och sedan anpassa den kommunala apparaten efter invånarnas önskemål.
Om en av makarna har ett dagligt vård- och tillsynsbehov som berättigar plats i ett särskilt boende och den piggare livskamraten vill bo där ska den chansen finnas.
Det är bedrövligt när själva systemet ständigt sätts i första rummet.
Dessutom är det så, när det gäller parboendemöjligheten, att det inte råder brist på lämpliga lägenheter. Enbart nybygget i Glasberga skulle klara det behovet.
Årligt återkommande undersökningar visar att antalet par som skulle vara intresserade inte är fler än så.
Till saken hör att Sverige, förmodligen redan i höst, får en ny lagstiftning som är tvingande. Kommuner blir då skyldiga att erbjuda plats på boende för par som varaktigt levt ihop och som vill fortsätta att leva tillsammans, även när vårdbehovet är olika. Alliansregeringen driver därmed på ytterligare för att ge äldre den ökade trygghet och höjda livskvalitet som ett gemensamt vardagsliv ger – och som kommunala biståndshandläggare inte sällan säger nej till.
Lagändringen är därför välkommen.
Men också frukten av mångårig kommunal ovilja att agera på frivillig väg. Även om det lyckligtvis finns undantag. Drygt 15 procent av Sveriges kommuner erbjuder i dag parboende även när endast en har omsorgsbehov. I exempelvis Göteborg och Stockholms stad fixar man den nödvändiga flexibiliteten – med tydlighet i regelverket för såväl avgifter som besittningsskydd för den medflyttande. Just de frågor som Kerstin Pettersson ville ha svar på.
Det borde Södertälje också klara på frivillig väg. Om viljan finns.
Det är hög tid att Södertälje garanterar äldre par att få leva ihop livet ut – redan före lagändringen. Något som Allians för Södertälje med Folkpartiet i första ledet länge kämpat för. Men som den rödgröna kommunledningen hittills hårdnackat sagt nej till.
