Arbetsförmedlingen har tidigare berättat om en kraftig ökning av platsannonseringen inom restaurangbranschen under årets första månader, jämfört med samma period under fjolåret. Och Statistiska centralbyrån, SCB, kan nu i reella tal visa på den kraftiga tillväxt som skett. 9 500 fler arbetade på kafé eller restaurang under första kvartalet 2012 än 2011 – och 10 700 fler har en tillsvidareanställning än under motsvarande period förra året.

Förklaringen från branschens företrädare är en och samma: sänkningen av restaurangmomsen från 25 procent till 12 procent som trädde i kraft vid årsskiftet. Den har förbättrat marginalerna för kaféägare och krögare och möjliggjort såväl nyanställningar som att vikarier får arbeta ytterligare timmar.

Resultatet överträffar även de mest optimistiska prognoserna. Och om trenden håller i sig när vi har ett större tidsspann att analysera visar det att regeringen gjorde rätt som valde att satsa stort på åtgärden.
Att sänkningen dessutom har gett något billigare mat är också positivt.

Frågan nu är hur den socialistiska oppositionen kommer att reagera. Såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet vill fördubbla momsen till gamla nivåer.
Tidigare har man raljerat över toast Skagen och McDonald’s och hävdat, med visst understöd från Finanspolitiska rådets antaganden, att momssänkningen inte får några påvisbara sysselsättningseffekter. Ett effektsökeri i dubbel bemärkelse.

En fingervisning kan man få av socialdemokratiske riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo. Den som kan sin Kerimo vet att han skickligt håller sig i partiets mittfåra – det partiet tycker, tycker Kerimo.
En inte helt enkel linje kan man tycka med tanke på att S successivt valt att sluta kritisera för att i stället acceptera hela eller delar av alliansregeringens politik. Men Yilmaz Kerimo vet att anpassa sin retorik.

Därför är det signifikativt att han, när han nu skriver på debattplats om jobbskapande och tillväxt, inte med ett ord nämner restaurangmomsen. För ett halvår sedan, med Håkan Juholt vid rodret, hade det varit en given angreppspunkt.
Det är också intressant att han inte pläderar för en fördubblad arbetsgivaravgift för unga eller förslaget till halverat rut-avdrag. Kanske har insikten om vad som är jobbskapande – och inte – börjat gro på allvar.

Det är till och med så att Kerimos inledningsmening: ”Det måste bli lätt att bidra, oberoende av hur många timmar eller vilket jobb det handlar om, varje arbetad timme behövs”, skulle kunna vara hämtad från vilken borgerlig politiker eller ledarskribent som helst som bemöter röda partiföreträdare som klassar städjobb eller kaféarbete som skitjobb.
Det är bara att välkomna Yilmaz Kerimo till oss som inte dömer folk efter yrke.

Sverige behöver fler som jobbar. Alla jobb räknas. Och tillväxten i tjänstesektorn talar sitt tydliga språk. Det vore bra om Socialdemokraterna på allvar lämnar Jonas Sjöstedts skyttegrav och anpassar sig till verkligheten. Det i sin tur medför att kraven skärps på Alliansen att våga tänka utanför boxen och att fortsätta leverera effektiva förslag. Idébrist vill vi inte veta av.

Förra centerledaren och näringsministern Maud Olofsson kämpade länge i motvind innan hon fick övriga regeringen med sig på restaurangmomssänkningen. Men när den väl genomfördes kan den mycket väl visa sig vara lika lyckosam som ett annat centerförslag: rutavdraget. Rut har vunnit svenskarnas gunst, gjort svarta jobb vita och gett jobb till många som tidigare stod långt borta från arbetsmarknaden.

Dessa är två goda exempel på innovativ regeringspolitik som i grunden förändrat arbetsmarknaden – och skapat jobb. Nu väntar vi på fler sådan steg.