Konjunkturinstitutet lämnade i går sin senaste rapport över stämningsläget i landet. Kortfattat kan man säga att tunga moln svävar över bygg- och anläggningsbranschen samt tjänstesektorn medan livsmedelshandeln och tillverkningsindustrin har en soligare tillvaro. I synnerhet är orderingången för exportindustrin god, vilket är överraskande med tanke på den ekonomiska turbulens som vi ser i omvärlden.

Konjunkturinstitutets chef Mats Dillén döljer inte heller sin förvåning över den exportberoende industrins motståndskraft och lovar att ”klura lite på varför det ser ut som det gör”.Medan herr Dillén klurar kan man konstatera att det spretiga konjunkturläget – och den fortsatta oron i eurozonen gör framtidsprognoserna osäkra. Det är bara tre veckor sedan som finansminister Anders Borg (M) skrev upp regeringens tillväxtprognos för i år – från 0,4 procent till 1,1 procent. Han siade även om att BNP växer med 3,0 procent nästa år. Den normalt så försiktige Borg är därmed betydligt mer optimistisk än exempelvis Riksbanken både för 2012 och 2013.

Ingen finansminister kan komma med självuppfyllande profetior. Men nog håller Alliansregeringen tummarna för att Anders Borg ligger nära sanningen. Det skulle vara en välbehövlig hjälp inför höstens budgetarbete.
Alltsedan valet 2010 har varje vår- och höstbudget präglats av stor försiktighet. Ordning och reda i statsfinanserna har premierats. Borg har talat om säkerhetsmarginaler, att värna skyddsvallar och att samla i ladorna.

Vid varje enskilt tillfälle har det varit rätt, men i längden är det inte ett vinnande koncept för en regering att vara defensiv. Ibland måste man våga spänna bågen, våga satsa framåt. Intrycket blir annars lätt att man är trött och förvaltande – vilket direkt ger utslag i opinionen.
Årets höstbudget är den näst sista för Alliansen före nästa val. Ett gyllene tillfälle att återta initiativet och att tillåta sig vara mer expansiv. Närmast till hands ligger satsningar på forskning och infrastruktur, men bägge är satsningar vars effekt visar sig på lång sikt.

I närtid behövs ytterligare åtgärder mot arbetslösheten – som rimligen blir valrörelsens viktigaste fråga. Fortsatt ökning av jobbutbudet för grupper som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, ofta ungdomar och utrikesfödda, måste prioriteras.