Domen är också en seger för hela Södertälje. Vi som bor här och för kommunen. Den visar att kommunen inte är en plats där man ostraffad kan bygga upp ett parallellt rättssamhälle och kapa åt sig det våldsmonopol som ska vara vikt åt polisen.

Men kanske är de allra största vinnarna de privatpersoner och småföretagare runt om i stan som under lång tid utsatts för Södertäljenätverkets hot och utpressningar. För dem – majoriteten tillhörande den assyrisk/syrianska gruppen – visar domen att de inte är rättslösa. Det svenska samhället har en rättsapparat som står på deras sida. Det kan låta självklart. Men så har sannerligen inte varit fallet.

Förtroende är portalparagrafen i det kontrakt som finns mellan medborgare och polis. Men det förtroendet har i många år ersatts av misstro. Bristen på tillit har varit stor. Människor i de mest utsatta stadsdelarna – Ronna, Hovsjö, Geneta – har varit rädda men inte känt att det svenska samhället har brytt sig. De som har vågat gå till polisen för att berätta om beskyddarpengar, och ockerräntor har inte känt att deras vittnesmål har tagits om hand eller gett någon effekt.

Polisen har visserligen genomfört extrainsatser mot Södertäljes undre värld, men uthålligheten har varit mer sprinter än långdistans. Men i och med mordet på Mohanned Ali, alias K-Sigge, i Oasen i december 2009, hämnden i form av skottlossningen på Torekällgatan i april 2010 och sedan dubbelmordet på bröderna Yaacoub och Eddie Moussa i juli samma år har fler och fler vågat vittna.

Parallellt med det har samhället bestämt sig för att nog är nog. Och resurser har skjutits till.
I form av polisutredare, vittnesskyddsprogram och liknande. Den myndighetsgemensamma insats som drogs i gång är förvisso inne på slutet av sin första beslutade treårsperiod – men siktet är inställt på 15 år, minst, för att på allvar kunna bryta ned den organiserade brottsligheten i Södertälje.
Det lär behövas.

För stämmer polisens hypotes är Södertäljenätverkets uppbyggnad liknande den som andra maffiaorganisationer i världen har – och att den har inflytande på samhället. Maffiahierarkin har en gatunivå där våldsbrotten och utpressningarna sker, en mellannivå med olika former av experter som underlättar verksamheten – företagare, banktjänstemän med flera – samt en toppnivå med imperiebyggare med politiskt inflytande. Bernard Khouri, Abraham Aho och de nu dömda är gatusoldater. De tillhör inte ledargarnityret och är med andra ord bara toppen på isberget, eller en del av basen om vi vänder på maffiapyramiden.Det innebär att vi behöver fler framgångar i linje med gårdagens tingsrättsdom för att kunna besegra maffian.

Det första slaget är vunnet. Härnäst blir det hovrättsförhandlingar för de nu inblandade. Men fler rättsprocesser är rimligen att vänta mot andra i Södertäljenätverket. Därför måste vi återupprepa nycklarna för att samhället ska kunna stå som segrare även när det sista slaget har stått: tålamod och långsiktighet.