På nyhetsplats kan du läsa om den behandling som Ellert Gustafsson fick på Ljungbackens äldreboende i Järna. Efter ett benbrott i foten hamnade han efter sjukhusvård och en tid på Artursberg i Järna. Under en månad byttes aldrig bandaget på Ellert Gustafssons brutna fot. När smärtan tilltog ökades dosen morfin.
Först på ett återbesök på Södertälje sjukhus konstaterades att foten börjat ruttna.

Om du aldrig känt doften av ruttnande kött ska du vara glad. Men tänk dig flera dagar gamla kräftskal som blivit liggande. Och när den stanken kommer från din egen kropp är den svår att komma undan.
Det är lätt att sätta sig in i Ellert Gustafssons smärta och lidande. Och det är svårt att förstå hur Ljungbackens personal har missat förruttnelsen – man får vara bra nästäppt för att inte märka att något är fel.

Denna vårdskandal är fullt i paritet med de tidigare vi tvingats uppleva på senare tid från vård och omsorg runt om i Sverige. De har gällt olika omsorgsboenden hos företaget Carema – men också missförhållanden på kommunala verksamheter i bland annat Norrköping och Piteå. Södertälje kommun har, tills nu, varit förskonat från ohyggligheter – även om personal i hemtjänsten har anmält missförhållanden enligt lex Maria.

Återigen är det viktigt att slå fast att huvudfrågan inom vård och omsorg är inte ägarfrågan – om det är en kommunal eller privat huvudman. Nej, det är att kunna garantera god kvalitet på den vård och omsorg som de äldre har rätt till. Individen ska sättas i främsta rummet.

För tyvärr vet vi hur debatten brukar låta. När alliansens företrädare och de flesta miljöpartister och socialdemokrater har förstått kvalitetsaspekten – hamrar vänsterpartistiska förespråkare in att det enbart är vinstfrågan som är intressant. Och dessvärre anslöt sig LO-kongressen på försommaren till vänsterlinjen. De hugger på privata företag – och ser mellan fingrarna med kommunala klavertramp.
Vem gagnar det?

Varje vårdskandal är lika illa. Och den vårdgivare som inte klarar av att leverera kvalitet måste stå sitt kast. Oavsett huvudman.
En väl fungerande välfärd kräver också bättre kontroll från kommunerna. Den vård och omsorg som upphandlas bör mer titta på kvalitet än pris, och efter upphandlingen måste tillsynen vara kontinuerlig. Den som vinner ett anbud ska hålla vad den lovat. Och detsamma gäller den egna kommunala verksamheten.