På några dagar när är det i dag en månad kvar tills regeringen presenterar årets höstbudget. Och inför det att Alliansens ledare samlas på sörmländska Harpsund nästa helg för förhandlingar passade Jan Björklund på att slå ett slag för snabbtåg.
I sitt sommartal i Göteborg i helgen lovade Björklund att driva en infrastruktursatsning på tåg som ska kunna gå i 250 kilometer i timmen, jämfört med dagens maxfart på 200.
Två sträckor är prioriterade av FP-ledaren. Dels Borås–Göteborg, dels Järna–Linköping (eller Ostlänken som vi vant oss kalla den). Björklund tänker sig att det ska gå genom att befintliga banor byggs om – rätas ut – och därigenom möjliggör ökad hastighet. Och enligt SJ klarar dagens X2000- och X3000-tåg att köra så fort.

Något helt nybyggt spårnät för höghastighetståg, som Miljöpartiet kräver, pläderar han dock inte för. Och det är förståeligt. Kostnaden är, om inte astronomisk, så i alla fall alltför stor för att vara försvarbar i dagens läge. Det skulle sluka resurser från andra infrastrukturinsatser – inte minst det helt nödvändiga upprustningsarbete som krävs efter årtionden av eftersatt järnvägsunderhåll.

Jan Björklunds utspel hade kunnat värma för en stund – för att sedan när regeringsförhandlingarna kommer i skarpt läge bli nedprioriterat och sedan bortglömt.
Men det finns skäl att anta att så inte blir fallet.

För det första gjorde Enhörnabon och infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) tummen upp för förslaget. Elmsäter-Svärd är ansvarig för järnvägen och hon betonade i Dagens Nyheter att Björklunds förslag ger en ”mer robust och pålitlig järnväg inom rimlig tid och kostnad”.

För det andra har finansminister Anders Borg (M) vid flera tillfällen på senare tid öppnat för att statsfinanserna tillåter en större satsning på infrastruktur. Utan Borgs pengar spelar det ingen roll vad Björklund och Elmsäter-Svärd tycker.

För det tredje valde Trafikverket i våras i sin kapacitetsutredning att lyfta fram behovet av Ostlänken och konstaterade att banan är väl utredd och förberedd för järnvägstrafik i högre hastigheter. Utredningen ligger till grund för regeringens prioriteringar. Men satsningar på infrastruktur – vilket i stort sett alla partier kräver inför varje budgetförhandling – är ingen hastbulle. Det står inte en brandgul byggnadsarbetare på banvallen på måndagen om beslutet tas på fredagen.

Ostlänkens process är ett lysande exempel på detta. Processen inleddes 2001 – och åren därefter var arbetet intensivt med täta informationsträffar utefter banans
planerade sträckning – som i Järna och Hölö – där man berättade om de olika alternativa korridorer som fanns. Men intensiteten i arbetet har avtagit med tiden.

Och även om regeringen åter för upp frågan på spåret och är på väg att skruva upp tempot, så kommer det dröja många år till innan tågen kan höja farten på sträckan.
Men den dagen kommer. Det går att slå fast.