Vi har hört det från gamla moderater när nya Moderaterna såg dagens ljus, vi har hört det från socialdemokrater under 90-talet och fram till dags dato – och vi hör det från Centerpartiets fotfolk som fortfarande tror att var fjärde väljare kan tänka sig att rösta på C som under Thorbjörn Fälldins storhetstid.

Ibland utnyttjar även politiska motståndare läget och faller in i klagosången. Den sluge taktikern Göran Persson, och flera andra socialdemokrater, brukar säga att de inte känner igen sig i Centerpartiet medan Moderaterna fortfarande är samma gamla höger för att elda på missnöjet. Problemet för ”jag känner inte igen mig i partiet”-retoriken är – oavsett om du är sympatisör eller inte – att de utgår från ett samhälle och ett politiskt landskap som inte längre finns.

Hos S luktar det 1950-, 60 och ibland 70-tal. Stort och statligt, rött och reglerat ska det vara. De ärrade C-rävarna nöjer sig oftast med det sistnämnda decenniet – även om inslag i argumentationen minner om Bondeförbundets dagar.
Så är det med Bo Dockered. Med tydlighet tar han avstånd från att Centerpartiet av i dag driver liberala frågor och verkar för ökade möjligheter till företagande inom vård, skola och omsorg – vilket skapar arbetsmöjligheter även i den glesbygd som Bo Dockered vurmar om.

Nej, Stureplan och privatiseringar är inte Dockereds melodi. Det är däremot statligt stöd till bönder. Mer än hälften av hans artikel handlar om jordbruksfrågor. Och förutom att Centerpartiet, enligt Dockered, omedelbart måste ta fram nya stödformer för Sveriges lantbrukare så borde partiet sluta upp med att vara så aktivt när det gäller att reformera EU:s jordbrukspolitik.

Det här är Göran Perssons centerparti. Lägg in kampen för bygdegårdar och stöd till enskilda vägar så är den förre statsministern och alla andra socialdemokrater nöjda. För då vet man var man har Centerpartiet.

Det blir jobbigare när partiet lägger förslag om rut och rot och sänkt restaurangmoms som skapat tiotusentals nya tjänstejobb – ofta för de som står längst bort från
arbetsmarknaden. Jobbig är också vurmen för valfrihet, som förutom att det ger människor möjlighet att välja utförare har gjort att många nya företag skapats – inte minst har kvinnliga företagare startat en ny karriär inom vård och omsorgsföretag över hela landet.

För häri finns ett problem som Dockered och Centerpartiets belackare inte vill se. Livet på landsbygden är inte hundraprocentigt skilt från livet i staden. Behovet av hög kvalitet i förskola, skola, vård och äldreomsorg eller att det finns service, affärer och bra kommunikationer förenar. Centerpartiets valanalys efter senaste valet konstaterar att ett skäl till att man tappat stöd i mindre samhällen och småstäder är att man inte förstått att väljarna där, precis som storstadsborna, är mer engagerade i barnomsorg och kommunal service än i skatt på handelsgödsel.

Ska man kunna åtgärda den pågående urbaniseringen är det de livsbetingelserna som är viktigast att driva. Alla är inte lantbrukare på landsbygden. Vägen till att bli ett relevant parti i hela landet är inte att bli ett än mer utpräglat landsbygdsparti – vilket Dockered pläderar för – utan att föra en politik som underlättar livet för alla oavsett bostadsort. Självklart ska Centerpartiet fortsatt stå upp för den bas som finns hos lantbrukarna, men partiet ska också stå upp för andra småföretagare, vara en frihetlig röst och drivande i de gröna frågorna.

Bo Dockered har dock två viktiga poänger i sin artikel.
Det är ynkedom att regeringen inte kommit med en proposition om den kommunala skatteutjämningen – och Centerpartiet måste piska i gång finansmarknadsminister Peter Norman (M). Några högljudda välmående moderatkommuner i norrförort ska inte få agera bromskloss i en fråga som är avgörande för att skapa mer likvärdiga förutsättningar i hela Sverige.
Och den socialliberala profil som partiledaren Annie Lööf har lovat att återupprätta bör få högre prioritet.