Traditionell budgetpromenad med dito budgetdebatt i går. Annars var det en del nytt jämfört med det som Anders Borg (M) vant oss vid.
Finansministern fick, för en gångs skull, tala sig varm för poängen i att investera i kristider. Naturligtvis med en kraftig markering att detta sker med fortsatt stort ansvarstagande och med ”bland de starkaste offentliga finanserna i Europa” i ryggen.

För kom ihåg hur det brukar vara. Anders Borg talar om vargavinter, stormar, oro och vikten av att vara mycket försiktig, ta ansvar och att respektera budgetmål och det
finanspolitiska ramverket. Mot detta har de fyra partierna i oppositionen ställt ut mångmiljardlöften till än det ena än det andra. Ofta ofinansierade – eller där stora summor ska lånas upp.

Anders Borg och regeringen har nu efter flera år av sparsamhet och målmedveten minskning av statsskulden ett ekonomiskt utrymme att investera. De 23 miljarder
kronor som Alliansregeringen nu lägger hamnar brett, där de stora satsningarna på infrastruktur, sänkt bolagsskatt, forskning, rättsväsendet, sänkt pensionärsskatt och ett paket för att rusta ungdomar är viktigast.
Och även om Anders Borg prognostiserar ett underskott i budgeten för nästa år handlar det inte om ett ofinansierat risktagande.

Denna nya ordning har satt griller i huvudet på oppositionen. Den kan inte med trovärdighet kritisera regeringens investeringar eftersom de i flera fall har liknande förslag. De kan inte heller kritisera regeringen för att statsfinanserna är vanskötta.
Och vad ska man då kritisera, förutom att man kan göra andra prioriteringar bland stimulanserna. MP och S valde att anklaga Anders Borg för att vara för optimistisk i sina prognoser. Och att man måste ha bättre saldo och högre sparande – men utan åtstramningar. Hepp.

Anders Borg påpekade att det inte hänger samman. Och det har han alldeles rätt i. En annan sak som var tydligt osammanhängande är själva oppositionen. Det rödgröna är krossat. S respektive MP ligger närmare regeringen än vad man gör Vänsterpartiet.

Denna omvända värld – där regeringen vill investera och oppositionen gillar det, men inte vet vad den ska ta sig till – medförde att gårdagens budgetpolitiska debatt blev mycket spänstig. I synnerhet de två deltagarna från Katrineholms kommun, Anders Borg (M) och Fredrik Olovsson (S) (som tar debatterna då partiets ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson inte är riksdagsledamot), bidrog till detta.

Sällan har vi sett Borg så engagerad när han gång på gång markerade hur Sverige står starkt. Och Olovsson som, med viss rätta, påpekade att Borg nästan talade i affekt och var demagogisk.