Bilen inte längre självklar
Den var tecknet på framgång. Det självklara målet att sträva mot för 1950-talets folkhemsfamilj – den första egna bilen. I välfärdens spår kom massbilismen. Städer och näringsliv byggdes upp kring bilen och vi körde allt mer och allt längre. Därmed kom problemen med utsläpp och med trängsel.
Relaterat
Men nu har något hänt. Utvecklingen med ständigt kraftiga ökningar av biltrafiken har stannat av. Sambandet som funnits mellan befolkningsutveckling, ekonomisk
utveckling och ökad biltrafik håller på att försvagas. Från 1970 till 1980 ökade bilresandet i Sverige med nästan 50 procent – detta trots både oljekris och ekonomisk kris. Det senaste decenniet har ökningen stannat vid omkring sju procent – varav i princip hela ökningen skedde under de första fem åren.
Detta är inte en utveckling som bara märks i Sverige. Tidskriften The Economist belyser hur biltrafiken planar ut eller till och med minskar i den rika världen. Det finns naturligtvis flera orsaker till detta. En, som påverkar utvecklingen just nu, är den ekonomiska krisen. Men det verkar som om förändringen går djupare än så.
Det handlar delvis om en medveten politik. I Sverige har det varit en tydlig inriktning att minska biltrafikens utsläpp, bland annat genom miljöskatter på fossila drivmedel. Förståelsen för dessa styrmedel har också ökat med en ökad miljömedvetenhet. Ökade skatter har självklart påverkat bilåkandet i sin helhet.
Trängselproblemen i storstadsområdena har inte bara gjort att bilen för allt fler framstått som ett mindre bra pendlingsalternativ, det har också lett till att Stockholm infört trängselskatt, som ytterligare motverkat en ökad biltrafik. Liknande system finns i andra delar av världen och är på gång i Göteborg.
Det finns också andra mer demografiska och kulturella faktorer som påverkar utvecklingen. En viktig faktor är att det nu inte kommer in nya grupper bilägare längre. Under flera decennier var det allt fler som skaffade bil när de kom upp i körkortsåldern, jämfört med de åldersgrupper som försvann ur befolkningen. Så är det inte längre. Det är i dag långt-ifrån lika självklart för den som fyller 18 år att skaffa sig ett körkort som det var för några decennier sedan.
En annan är att vi använder vår fritid på ett annat sätt än tidigare. Det märks mest hos ungdomarna. Raggargängen och killarna med EPA-traktorer är inte längre något stort inslag i ungdomskulturen. Inte heller behöver man åka långa sträckor för att ha chansen att träffas.
Datorn har ersatt bilen som det frihetsverktyg som tar dagens ungdomar ut i världen för att möta andra. Men även andra åldersgrupper ersätter bilturen till bion med en nedladdad film på tv:n.
Även om biltrafiken inte ökar lika kraftigt längre och till och med minskar i en del områden betyder det inte att bilens tid är över. Fortfarande står biltrafiken för den allt dominerande delen av vårt resande. Bilen kommer också att vara nödvändig även i framtiden – inte minst för alla som bor utanför de tätast byggda städerna. Med nya bränslen och nya tekniska lösningar kommer också de miljöproblem som orsakas av bilarnas utsläpp att minska.
Men om vi ser några decennier framåt kommer vi att leva i ett samhälle där bilen inte längre är lika självklar för människor. Det kommer också att påverka hur vi planerar våra samhällen.


