Justitiedepartementet har utrett hur landets polismyndigheter arbetar med brottsutredningar. Bakgrunden är den mindre smickrande statistik för årets första kvartal som Rikspolisstyrelsen presenterade tidigare i år. Den visade på de sämsta resultaten av uppklarade brott på åtta år.

Justitiedepartementets rapport, som TT tagit del av, pekar på stora brister. Visst har polisen rönt framgångar mot organiserad brottslighet, inte minst här i Södertälje, men samtidigt är resultaten för mängdbrott – som stöld och inbrott – nedslående. Och det beror inte på bristande resurser eller få poliser. Tvärtom har såväl pengarna som poliserna blivit fler.

Enligt departementets skrivelse är ett skäl att utredare – och utredningar – inte håller måttet. Utredningstimmarna har blivit fler, men effektiviteten sämre.
Bland annat spelar lönesättningen in. En ordningspolis tjänar bättre än en utredare eftersom poliser som byter från att vara ordningspolis till utredare exempelvis förlorar sina jourtillägg. Det förekommer att poliser blir tvångskommenderade till utredningstjänst för att myndigheten ska klara utredningsverksamheten. Statusen är låg.

Och även om den som tvingas bita i det sura utredaräpplet gör ett bra jobb betalar det sig inte. Rapporten konstaterar att löneskillnaden ”mellan den utredare som gör ett bra arbete och den som gör ett mindre bra arbete är liten”. Till råga på allt finns uppgifter om att de fackliga företrädarna i Polisförbundet agerar lokalt för att stoppa alla försök från ledningen att belöna bra poliser. Stämmer detta är det bedrövligt.

Visst finns det enskilda riksdagspartier som driver kampanjer om att papperspoliserna ska bli färre och batongerna fler. Men de mer seriösa inser att det är en nödvändighet att det finns kompetenta utredare. Och ju mer attraktivt utredningsarbetet blir – och här är lönen en morot – desto fler duktiga utredare kommer att söka sig dit.

Parallellt med det måste polismyndigheten rota ut den så kallade pinnjakten – där allt går ut på att få bra verksamhetsstatistik. Departementskrivelsen berättar om hur poliser skickar in förundersökningsprotokoll till åklagare som inte räcker för åtal, bara för att få en statistikpinne.
Duktiga utredare och slopad pinnjakt gör kvalitet och inte kvantitet till ledstjärnan för arbetet. Så som det ska vara.