Utbrände Per-Åke fick en andra chans "Jag såg ingen framtid, ville inte leva"
Per-Åke Majlöf var utbränd, deprimerad och sjukskriven. Nu arbetstränar han – som glad och nöjd fastighetsskötare.
Vändningen kom under förrehabilitering på Hagabergs folkhögskola. Men andra kommer kanske inte att få samma chans. Pengarna är slut.
Relaterat
Per-Åke Majlöf har varit van att jobba. Alldeles för mycket. Han arbetade förr med färskvaror på stormarknader.
– Jag var aldrig ledig. När det blev för mycket sjukskrevs jag i kortare perioder, men så fort jag kände mig bättre ville jag jobba igen. Till slut pajade allting. Jag kom inte utanför dörren och drog ner persiennerna för att slippa ljuset. Jag såg ingen framtid och ville inte leva.
Men tiden i mörkret fick ett slut. Försäkringskassans handläggare, som Per-Åke inte kan hitta nog stora lovord för, tipsade honom om att Hagaberg hade en provverksamhet för långtidssjukskrivna. Här brydde sig ingen om det sjuka och trasiga, utan försökte stärka det friska. Deltagarna fick i lugn och ro vänja sig vid rutiner och att fungera i grupp – för att på sikt kanske kunna närma sig arbetslivet.
– Helt plötsligt fanns jag. Jag kände gemenskap och kunde återhämta mig. Vi tränade mycket på det sociala, som att käka lunch fast det var tvärfullt i matsalen.
När de 15 veckorna var avklarade var Per-Åke inte färdig med Hagaberg. En dag i veckan hade han arbetat med lera och det gav mersmak. Han gick två terminer på folkhögskolans livskunskapslinje med inriktning skapande.
– Det var ett till stort steg. Jag gjorde bland annat skulpturen Liemannen. Det var ett sätt att göra upp med mina dödstankar. Det är jätteskönt att slippa tänka på sånt.
I juni, när kurserna var slut, fick Per-Åke börja arbetsträna på deltid på Hagaberg.
– Jag klipper gräs, målar, byter lampor ... Jag går med två vaktmästare som tilldelar mig uppgifter – så de kan vila! Det passar mig perfekt och det är klart att jag vill vara kvar. Det finns faktiskt en väg tillbaka även när allt verkar helt hopplöst. Jag kan verkligen rekommendera utbrända att börja på Hagaberg.
Men det är alltså långt ifrån klart att förrehabiliteringen blir kvar. Den drivs här och på ett tiotal andra folkhögskolor som ett treårigt försöksprojekt med stöd av EU:s socialfond. Till nyår går tiden ut.
Hagabergs biträdande rektor Anders Claesson hoppas kunna permanenta verksamheten, om bara statliga pengar anslås i höstbudgeten.
– Resultatet har varit så bra. Vi har lyckats få 60 procent av dessa ofta mycket sköra långtidssjukskrivna att gå vidare. Jag är optimistisk, men budgetarbetet är ett spel på hög nivå i regeringen.
