Ami Lönnroths farbror, som ofta kom på besök i hemmet och där brukade gå av och an i vardagsrummet och ”tala lärt” medan han rökte sina långa Bill, var ingen mindre än Ivar Harrie, bland annat verksam i 15 år som chef-
redaktör på Expressen.
Amis pappa var chefs-
bibliotekarie på Dicksonska biblioteket i Göteborg och hennes mamma tjänstgjorde som läroverksadjunkt. Så nog har hon att brås på.
– Mor var en äkta demokrat och liberal, hon lärde oss respektera andra och att lyssna. Hon gluttade aldrig i ens dagböcker utan respekterade ens integritet, säger Ami.

Med detta påbrå var det kanske oundvikligt att hon efter en fil kand sökte sig till journalistiken. De inledande åren på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning följdes av flytt till Stockholm där hon efter tre år på Veckans Affärer
började på Svenska Dag-
bladets Idagredaktion som då leddes av Marianne Fredriksson. Där blev Ami kvar
i många år.
– Marianne hade fått fria händer och vi var en grupp som arbetade under henne. Hon har varit en av mina

Vi låg först med att skriva om miljö- och alternativrörelsen, vi skrev om fredsfrågor, filosofi, kvinnofrågor, ja, Idagsidan har skrivit historia!
Ami arbetade också en del år som frilans och var ett år gästprofessor i journalistik vid Stockholms universitet. LT:s läsare känner henne kanske bäst som krönikör
i del 2, där hon varannan tisdag reflekterar över ett angeläget ämne och inte drar sig för att sticka ut hakan.
Uppslagen till krönikorna får hon ofta ute på hundrastningsrundorna. Tillsammans med sin man har hon ”blivit med” en mycket glad och sällskaplig terrier. Tidigare gick hon ofta med stavar, men stavar och koppel
låter sig inte kombineras så lätt.

Hon funderar ibland över dagens åtstramningar och personalnedskärningar inom tidningsvärlden som hon be-
farar kommer att påverka inlevelsejournalistiken negativt.
– Mycket av tidningarnas själ på redaktionerna håller på att gå förlorat, det kreativa samtalet måste ges tid och utrymme. Man hinner inte bolla idéer med varandra så som man gjorde förr vid
kaffet. Det sociala kittet
håller på att utarmas – kanske det är dags att kitta om!
Sin pedagogiska karriär släpper hon inte heller så lätt. Hon är flitigt anlitad som
föredragshållare och har nog för stort samhällsengagemang för att ens tänka på att trappa ner.
– Skrivandet är som en livlina, att kunna skriva är en oerhörd tillgång, det hjälper en att sortera tankarna, säger Ami Lönnroth.