Mimmi Söderström anländer med andan i halsen. Snökaoset försenade bussen men efter ett djupt andetag och med den svarta kaffemuggen i handen berättar hon om sin korta men intensiva karriär.
– Mammas kompisar försökte övertala mig att börja som modell, men först när en stylist från Mikas modellagentur såg mig på internet blev det verklighet.

Med ett kontrakt hos Mikas rivstartade karriären i början av 2009 med en Pradakampanj. Nu ett år senare har Mimmi arbetat i Paris, London, Tokyo, New York, Sverige, Danmark och Finland.
– I Tokyo behandlades jag som en prinsessa. Men Paris förstörde mig, där skulle vi göra 15 castings per dag och som dyslektiker hade jag svårt att läsa vilka platser jag skulle till och hur jag tog mig dit. Tempot knäckte mig, jag åkte hem.

Det finns fördomar om modellivet som Mimmi både bekräftar och dementerar.
– Det är grymt mycket ätstörningar bland modellerna, men droger är inte så vanligt i själva jobbet utan förekommer mest på olika PR-fester.

Mimmi Söderström betonar att man måste vara stark inom modebranschen.
– Det är mycket yta och skitsnack. Branschfolket kan gråta över att ett plagg inte kommer till visningen samtidigt som människor världen över dör av svält.

Om tv:s realityserie Top model säger Mimmi så här:
– Den stämmer inte alls, verkligheten är inte så ”glammig”. Men programmet är
roligt och patetiskt att titta på.

Efter ett fartfyllt år vill Mimmi Söderström nu ta en paus från modelljobbet.
– För att bli någon i branschen måste man flytta utomlands och ge upp sitt eget liv, satsa allt. Det finns inga mellanting.
– Det är så mycket bakom som ingen förstår, jag ger hellre min chans till någon annan. Och jag känner mig fortfarande obekväm framför kameran.

Ett vanligt jobb som gör att hon kan flytta hemifrån är det som hägrar allra mest.
– Det går inte att försörja sig på modelljobbet. När du gjort ett jobb tar det tre månader innan du får betalt. Ett år i modebranschen är nog, nu vill jag ha en fast inkomst.

Läs mer om Mimmi i torsdagens pappers-LT.