3 m/s
Patrick fick jobb i Angola
Relaterat
För fem år sedan tog han studenten från sam-mediaprogrammet på Täljegymnasiet. I höstas började Patrick Andersson som praktikant på Exportrådet i Angola.
– Jag har en magisterexamen i statsvetenskap och har läst ekonomikurser. Sent en lördagskväll drog jag iväg en mejlansökan till Exportrådet. Några dagar senare hörde de av sig, säger han.
Nu har han slutfört sin praktikperiod och blivit erbjuden att stanna kvar, till åtmin-
stone december. Han jobbar med att hjälpa svenska företag som vill börja exportera till Angola.
– Vi har nyligen hjälpt en skeppsmäklare genom att samla in och ha möten med kontaktpersoner på 30–35 företag här, det tog sex veckor, säger han.
Att det blev just Angola är ingen slump. Patrick Anderssons mamma är från landet.
– Min pappa jobbade för Scania här, säger han.
Familjen flyttade till Södertälje när Patrick Andersson var tre. I dag talar han bra portugisiska som är det officiella språket i Angola.
– Jag förstår allt och jag kan skriva mejl. Jag behöver inte skriva några rapporter, det görs på engelska. Men man måste kunna portugisiska för att arbeta här. Angolerna är som fransmän, de tycker att alla borde kunna deras språk, säger han.
Han har hamnat i ett spännande land, tycker han. 30 års krig har förbytts
i rekordsnabb ekonomisk tillväxt. Samma dag som Patrick Andersson flyttade dit gick
angolerna till val, för första gången sedan 1992.
– Det är kontrasternas land. I Luanda, huvudstaden, är allt otroligt dyrt, en vanlig lunch kostar mellan 350 och 400 kronor. Jag har oftast med mig matlåda, säger han.
Samtidigt saknas fortfarande fungerande infrastruktur och på sina håll vatten och
avlopp. Trafiksituationen är kaotisk.
– Jag bor väldigt nära jobbet, men det kan ta en timme att åka 200 meter, säger han.
Oftast kör en chaufför bilen, det blir mer effektivt eftersom den som sitter i baksätet då kan jobba under resans gång.
– Jag saknar kollektivtrafiken. Ändå använde jag aldrig den när jag bodde i Sverige, säger han.
Sverige är organiserat på ett sätt som ligger långt ifrån Angola.
– Samtidigt är det en del av charmen att det händer oförutsedda saker, det ska liksom inte vara så lätt, säger han.
I juli kommer han hem på semester. Men kanske blir han inte kvar så länge.
– Jag tycker väldigt mycket om att resa och kan bli rastlös. Så jag funderar på att stanna en vecka i Sverige och sedan åka och hälsa på en kompis i Shanghai eller
resa i Europa eller Sydamerika.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 11 jun 2009 22:37 Maria Andersson (Ej registrerad)
Grattis Patrick. Du ãr vãrt det. men han ãr 24 âr och var 4 âr nãr han flyttade till Sverige. Hoppas att mânga invandrare ungdomar har samma vilja och kurage att ge sig i vãrlden och inte bara sitter i Sverige och gnãller att de ãr arbetslõsa.
Skrivet 28 jul 2009 00:23 Ahmadi najat hadde rätt (Ej registrerad)
Snälla Maria Andersson
Tror du att invandrar Ungdomar bara sitter och gnäller du ska veta dom flesta jag känner här i Södertälje Antigen jobbar dom eller studerar och många av dom har ambitioner som sträcker sig långt ut i världen än en försäljare i Angola som kan i för sig vara lockande för några och det kan knappast vara passande alla invandrar ungdomar
arbetslösheten och klagande är inget specifikt invandrar ungdomars problem
det är ett världs problem och den löser man inte genom att flytta till till ett anat land för att hitta jobb
kanske några kan flytta till jobben men om alla som är arbetslösa ska flytta från Sverige så är det lika bra att man flyttar hela landet till ditt jobben finns
då blir det kanske tråkigt och dött här i Sverige som på is tiden för ca 10 000 år sen
Vi måste skaffa jobb till ungdomarna och övriga som kan jobba
vi ska inte exportera dom som visa länder gör
dessa länder säljer sina ungdomar på världsmarknaden som vilken export vara som helst
Skrivet 12 aug 2009 20:22 Katarina (Ej registrerad)
Det är väldigt provocerande att påstå att "invandrarungdomar" inte är företagsamma eller ambitiösa! De flesta med utländsk bakgrund jobbar från tidig ålder till skillnad från svenska tonåringar som får mobiler från 10-års ålder och förväntar sig att staten ska försörja dem resten av livet! Fördomar som dessa gör att Sveriges näringsliv inte utvecklas och utebliven integration mellan ungdomar av utländsk härkomst och företag innebär miljonförluster - dagligen... Tänk om ett varv till...
Skrivet 24 aug 2009 13:41 Bobo (Ej registrerad)
Katarina, du kanske skulle ta och tänka om ett varv du med. Du har ju precis samma fördomar som Maria Andersson. "svenska tonåringar som ... förväntar sig att staten ska försörja dem resten av livet". Vad är det för jävla inställning? Jag tycker att grabben i artikeln är ett bra exempel på att man kan nå hur långt som helst om man bara vill och vågar chansa, vem man än är. Sluta se allt i svart eller vitt och börja se männinskan för den hon är istället.