Här hade guancherna sin huvudstad redan 3000 f.Kr. när de kallade ön för Tamarán, och under bussresan söderut till solen funderade jag på hur de i brist på turism måste ha livnärt sig på annat som fåravel, jordbruk och fiske här på ön.

Jag tittar på den försoffade kanariske busschauffören i kortärmad skjorta. Han sitter där och skumpar i sätet helt utan någon tanke på hur guancherna nästan utrotades av spanjorerna under 1400-talet och hur de få överlevande beblandades med den spanska befolkningen till det som i dag utgör öns naturliga befolkning.

Busschauffören hjälper oss i alla fall med väskorna vid hotellet, och lägenheten vi fick på Palmera Mar kan inte sägas vara femstjärnig men läget precis vid kanten av poolen kan inte heller bli lyxigare.

Precis när jag och min fru Heyam ska ta vårt första dopp kommer min brorsdotter Natasha och hälsar på. Hon är 7 år gammal och bor med sin mor mittemot stadens vattenland. Agualand har massor av vattenattraktioner som liksom mycket annat här i staden Puerto Rico byggdes upp under 1970-talet av familjen Roca som köpte dalen och skapade samhället.

Pool och vattenland i all ära, men det är väl ändå stränderna som är de största lockelserna. Sandstranden här ligger mitt i staden och i baren träffar jag den glade och pigge servitören Miguel. Han skojar friskt med alla gäster men jag lägger ändå märke till en puttrande oro han försöker dölja.

Mellan de solbrända turisternas beställningar går han flera gånger åt sidan, fumlar med ett papper och läser bekymrat. Jag frågar honom och när han visar mig lappen förstår jag att min spanska inte är mycket att hurra för, men på sin knackiga engelska förklarar han att han har blivit inkallad till tingsrätten, dock utan att veta vad det handlar om.

På kvällen är det samba och salsa på Waikiki när Natashas mormor Mama Rosa fyller 57, och vi får dansa till en kubansk sångerskas musik som hörs ända ner till hamnen.
fin promenad. Precis utanför baren börjar den rofyllda promenaden mellan Puerto Rico och Amadores. Vi hann gå den flera gånger under resan, men det är klart, tar du den på söndagar när halva den bofasta befolkningen i Puerto Rico flanerar där så lär det inte vara just lugnet du kommer att njuta av.

På Amadores äter vi på en restaurang och fortsätter sedan vidare till hotellet via Avenida Ministra Anna Lindh.
Just den här inbjudande promenaden, de vackra stränderna och lugnet är det som lockar mig hit till ön och minnena härifrån har jag alltid som en proviant jag lätt kan plocka fram och drömma mig bort till hemma i Sverige.

Har du inte varit här än, är det nog dags nu!