Och
varför
ligger
jag
i
sängen
halv
nio
en
måndagkväll
och
dricker
te
medan
jag
grimagerar
illa?
Jo
det
ska
jag
tala
om
för
er.
I
förra
veckan
gick
jag
till
läkaren
och
bad
om
råd.
Jag
har
en
magkatarr
som
åker
hiss
i
min
mage,
jag
är
ständigt
stressad
trots
att
jag
känner
att
jag
har
koll
på
allt
och
så
kan
jag
inte
somna
på
kvällarna.
Jag
ligger
och
läser
förundersökningsprotokoll
istället
för
att
sova.
Så
är
det.
"Jag
tror
du
behöver
hjälp
med
att
varva
ned
och
slappna
av",
sa
doktorn
när
jag
satt
där
i
hennes
undersökningsrum.
Och
det
höll
jag
ju
med
om.
"Jag
tänkte
att
ni
kanske
kunde
operera
lite
i
min
hjärna
så
att
jag
blev
en
lugn
och
harmonisk
människa",
föreslog
jag.
Fast
det
ville
inte
doktorn.
Istället
föreslog
hon
att
jag
börjar
ändra
mina
kostvanor
och
att
jag
gjorde
avslappningsövningar.
"Det
finns
ju
till
och
med
appar
för
det
nu",
sa
hon.
Jag
gått
runt
och
testat
de
där
apparna
på
Tomas lite
under
helgen
och
de
är
ju
ganska
bra
faktiskt.
Han
har
sett
så
fin
och
avslappnad
ut.
Men nu
blev
det
ju
måndag
morgon
och
jag
ställde
mig
på
perrongen
för
att
invänta
SJ-tåget.
Tåget
som
inte
kom.
Och
jag
som
för
varje
spilld
och
ineffektiv
minut
bara
blev
mer
och
mer
stressad
och
irriterad.
Om
man
kanske
skulle
testa
den
där
appen
då,
tänkte
jag
och
satte
mig
på
en
iskall
träbänk.
Så
satt
jag
där
och
lyssnade
på
plingplongmusik
medan
solen
lyste på
mitt
ansikte i 20
minuter.
Men
det
var
ju
även
-
12
grader
ute.
Och
jag
slutade
hacka
tänder
ungefär
två
timmar
efter
den
där
förbannade
meditationsövningen.
Sent
skall
syndaren
vakna.
Jag
fryser
fortfarande,
tolv
timmar
efter
upptiningen.
Trots
att
jag
duschat
så
hett
att
det
blev
imma
på
rutorna
i
vardagsrummet.
Nu
testar
jag
sista
utvägen,
tedrickande
under
två
duntäcken
med
raggsockor
på
fötterna.
Jag
vägrar
bestämt
att
åka
på
ännu
en
stämbandsinflammation.
Och
varför
är
jag
så
fåfängd
att
jag
inte
åker
in
till
skolan
iklädd
termobrallor
i
storlek
44
för?
Dumt
det
där
med
fåfänga.