Kulturhuset i Stockholm ska bli en puppa. Inga unga läsare ska, innan de är flygfärdiga, behöva konfronteras med någonting som inte är tillrättalagt och korrekt.
Det är att göra det väl lätt för sig.

Det är Dagens Nyheter som berättar att Kulturhusets bibliotek för yngre, Tiotretton, ska slänga ut Tintin ur bokhyllorna. Den konstnärlige ledaren Behrang Miri leder utrensningen. Han motiverar beslutet med att Tintin är full av fördomar mot bland andra afrikaner, turkar och araber och att ”den fördomsfulla bilden blir stigmatiserande”.

Ja, Tintintecknaren Hergés beskrivningar av icke-européer skulle kunna tolkas på det sättet. Tintin i Kongo lyfts ofta fram som det värsta exemplet. Och att försvara Hergé med att han levde under en annan tid är inte hela sanningen.
Hergé var kontroversiell redan under sin livstid.

Redan 1932 efter album nummer fyra (Faraos cigarrer),, skrev en belgisk universitetskaplan, fader Gosset, till Hergé och var kritisk till den västerländskt koloniala bild som Hergé förmedlade av andra länder och människor. Gosset sammanförde Hergé med en kinesisk konststudent som läste i Belgien. De båda blev vänner och Hergé fick lära sig om Kina och kinesisk kultur. Och studenten står förebild för Tintins vän Tchang i albumen Blå lotus och Tintin i Tibet. Med andra ord, alla Tintinalbum har inte samma synsätt på omvärlden.

Det är också ett faktum att Hergé under hela andra världskriget fortsatte att teckna i den av nazisterna kontrollerade Brysseltidningen Le Soir, en tidning som de allierade stängde omedelbart efter kriget. Hergé anklagades för nazistsympatier och förbjöds att publicera sina teckningar. Förbudet hävdes i september 1946.

Utifrån detta skulle ett samhällsengagerat bibliotek kunna ta fasta på det och, utifrån Tintin, verkligen leda en diskussion om hur människor framställs. Om hur djupt rotat den rent rasistiska synen på människor från andra länder var när albumen skapades – och att rasismen även i dag är en svulst.
Men nej, det vågar man inte på Kulturhuset i Stockholm. I stället propagerar man för censur. Det är fel.

Totalitära stater brukar idka bokbål och förbjuda det som obehagligt är. I Sverige vågar vi diskutera även det som tiden anser är icke-korrekt. Och vi vågar göra det med barn och ungdomar. Att sopa allt under mattan leder fel.
Listan över barnlitteratur som inte är helt politiskt korrekt kan bli lång. För att inte tala om vuxenlitteraturen.

För var går gränsen.
Andra tecknade serier från samma land (Belgien) och samma tid, som Asterix, har också beskrivningar av människor från världens alla hörn. Beskrivningar som driver friskt med karaktärsdrag. De flesta anser att de är humoristiska, men garanterat kan några anse dem vara fördomsfulla.

Och ska vi öppna för annan censur också för att skydda läsaren. I Tintin super och svär kapten Haddock och albumen är inte fria från våld. Är inte det heller okej?
Ännu märkligare blir det när Kulturhusets Behrang Miri säger att nästa år ska man bland annat satsa på ett Pippi-tema. Vad händer när Miri inser att Efraim Långstrump är negerkung?