Ikväll har jag varit på dejt med min make. Ni vet, en sådan där kväll då man sitter ostörda mitt emot varandra vid ett dukat bord, äter mat utan avbrott för utspillda mjölkglas och diskuterar andra saker än huruvida jultomten finns eller ej.
(han finns, jag vet det)

 

Vi åkte in till Nyköping där vi hittade en liten thairestaurang som vi åt middag på. Vi serverades kyckling med röd curry som brann lite i munnen var gång man tog en tugga. Jag drack upp min coca cola, trots att jag egentligen inte var törstig. Så stark var maten.

Vi hade en fantastisk kväll. Det är konstigt hur man kan råka glömma bort sin partner en smula till vardags, trots att man ser varandra varje dag, vaknar upp bredvid varandra varje morgon och allt det där. Och så plötsligt sådär kan man komma på det igen. Att just det, den här personen är ju inte bara min bäste vän och förälder till mina barn. Jag är ju kär i honom också. Så lustigt! Och vilken tur!
Otur hade liksom varit att inte vara bästa vän med sin partner och på toppen av allt upptäcka att man kanske var kär, fast i någon annan.

Vilket svammel, jag är för trött för att sitta här egentligen.

 

Vi tänkte gå på bio efter middagen och eftersom vi hade en timme över mellan biografen och måltiden, passade vi på att promenera i solnedgången nere vid hamnen.
Tomas tycker att vi ska köpa en båt. Jag säger nej. Jag kan tänka mig att köpa en lägenhet på Mallis. Tomas säger nej. Och så håller vi på. Jag antar att det var båtarna i hamnen som triggade igång Tomas begär igen efter som han så plötsligt började att tjata.

Vi såg förresten den nya Batmanfilmen. Eller så ny är den väl egentligen inte. Men för den halvt isolerade småbarnsföräldern som jag är, framstår liksom Twilightfilmerna fortfarande som nya.

Nu ska jag sova.
Hörs när vi hörs. Hej hej.