Jag har börjat vakna till liv nu så här lagom till kvällen. Att jag  tvingades stå i ridhuset vid halv elva i förmiddags tillsammans med en massa prettoföräldrar samtidigt som man själv doftade som ett ryskt horhus i munnen, det var väl ingen hit direkt. Men jag genomförde det.
Och sedan gick jag hem och sov lite till.

 

Men över till att prata om gårdagskvällen istället. Emma, min underbara och sjukt roliga vän och kvällens värdinna hade slängt ihop sju rätter som hon oss bjöd på. Lite sådär enkelt, chickt och gott. Lite sådär något som jag själv typ aldrig lyckas med, då min mest avancerade kokkonst kan jämföras med smaken av vidbränd youghurt.
Dagens lärdom till er alltså: få aldrig för er att koka youghurt tills den bränns vid.

 

Som oftast när jag slår mig ihop med Emma börjar jag att spåra ut lite efter ett tag.

 

Som på bilderna ovan här. I början av kvällen. Jag sitter på en stol och ler. Vilken trevlig  person jag ser ut att vara förresten.

 

Men någonstans börjar det alltså gå ut för...

 

Och lite mer utför. Tydligen...

 

Och ju senare timmen blir, desto bättre känns det plötsligt att använda stolarna till att stå på. Alltid samma sak. Jag lär mig aldrig.

Sedan gick vi ut. Trängde oss in på Debasers uteservering vid Slussen och stannade kvar tills det kändes som jag höll på att somna stående.
Hysteriskt kul kväll tillsammans med fem andra hystersiskt roliga tjejer.

Nu ska jag återvända till sängen. Jag låg och åt ostbågar på Tomas sida tidigare idag. Nu är det istället gult på de vita lakanen.