Och hokus pokus så var lilla Soffis feber borta. Lika plötsligt som den kom, lika hastigt försvann den. Hon vaknade upp imorse och var förgrymmad över att hon inte fick dricka mer saft, för det fick hon ju dricka så mycket hon ville av igår.

Hela förmiddagen har Alva, Jolanda och jag hängt i stallet. Idag red för övrigt Alva på en helt grym häst. Den varken fes eller bockade sig, då är den grym. Jag känner förresten äntligen att jag börjar få ett hum om hur man klär på de där små pållarna. Det enda jag behövde hjälp med idag var att sätta på tränset, för tydligen förstår inte hästarna när man ber dem att gapa. Men i övrigt gick det alltså himlans bra, om jag får säga det själv alltså.

En bio har vi hunnit med idag också. Filmen Modig som också var Soffis allra första biobesök. Och som alltid när vår familj ska göra något familjärt så går det som det går. Alva grät från det att reklamfilmerna innan började rulla, till det att eftertexterna visades. Det är inget ovanligt alltså. Alva gråter alltid när hon går på bio, men hon trivs med det så vi brukar låta henne hållas.
Soffis däremot pratade högt genom hela filmen. Skrattade när mamman i filmen höll på att dödas, applåderade när det kom elakingar och deklarerade högt när hon själv behövde kissa. "JAG SKA BARA GÅ OCH KISSA LITE", skrek Soffis till den tysta biosalongen när hon och Tomas höll på att tränga sig ut i gången.

Det är två fina små barn jag har lyckats skaffat mig.

Imorgon ska jag till skolan och mysa hela dagen så jag ska gå och sova lite nu. Och på tisdag ska jag gå till doktorn och bli frisk jag också. Gud vilket tjat, men jag ser ganska mycket fram emot att få bort det här nu.