När jag är för trött blir jag ofta lite gråtmild och darrig. Och för trött är jag nu.
I morse klev jag upp vid fem bara för att jag och mina kära grävar-kompisar behövde vara i Enköping vid nio för att göra en intervju till en gräv-artikel. Ett gräv är inom journalistiken vad man skulle kunna beskriva som något man rotar runt i. Ungefär som ett oavlönat privatdetektivarbete. Eller som något en stalker med psykopattendenser pysslar med, typ.

 

Vad artikeln handlar om får ni kanske veta om några dagar. Om allt flyter på som det ska. Annars nämner vi aldrig mer något om den här artikeln, okej?

 
Vi tar en arg bild också. Någonting har man ju snappat upp från Janne Josefsson och hans bistra mimik så att säga.

Nu ska jag gå in och pussa på mina sovande barn. De sov när jag åkte och de sov när jag kom hem. Jag måste försökta hitta en bra balans mellan skola och familj tror jag.

p.s. jag är en usel vän och medmänniska i dessa tider som aldrig hinner prata med någon utanför min lilla bubbla, jag vet det. Dessutom är min mobil alldeles jättetrasig och min nya iphone kommer inte förrän om två veckor. Så ni vet. Vill man ändå umgås med mig är det enda säkra tipset att befinna sig i min säng mellan 00.00 - 05.20. Dock förstår jag att man kan bli skrämd av den håriga lilla dvärgen intill mig. Men frukta inte, det är bara Tomas. Han brukar nämligen också få ligga i den där sängen ibland. d.s.