De
lata
dagarna
fortsätter.
Som
fotbollsspelare
i
december
gäller
det
att
hitta
projekt.
Idag
var
det
tandläkaren
som
gällde.
Varje
professionell
fotbollsspelare
vet
hur
viktigt
det
är
med
tandvård.
Annars
står
du
där
med
ruttna
tänder
lagom
till
seriepremiären
och
blir
tvungen
att
besöka
FTV
istället
för
lira
mot
Bajen.
Till
dagens
besök
hos
landstingets
största
kassako
hade
jag
en
tydlig
fråga
till
min
tandläkare;
Mittback
eller
anfallare?
Om
inte
en
landstingsanställd
kan
reda
ut
detta,
vem
ska
då
kunna
göra
det
var
min
tanke.
Det
började
bra.
Vid
incheckningen
satte
jag
mitt
personnummer
direkt
och
klickade
på
enter.
Typisk
striker,
behöver
bara
ett
försök.
Anfallare
it
is.
Direkt
så
gick
det
sämre.
Sköterskan
ropade
upp
mitt
namn
och
jag
reste
på
mig.
Hamnade
dock
på
efterkälken
direkt,
när
vi
travade
genom
korridorerna
mot
undersökningsrummet
hängde
jag
inte
alls
med
i
sidledsförflyttningarna.
Fan,
mittback.
Kände
mig
snurrig
och
osäker
när
tandläkaren
bad
mig
sätta
mig
i
stolen.
Hoppet
tändes
dock
direkt
när
svaren
på
röntgenbilderna
kom.
Alla
tänder
var
intakta
och
inga
hål.
Egenskaper
jag
enligt
min
tandläkare
delar
med
93
%
av
alla
anfallare
i
europeiska
toppfotboll.
Först
funderade
jag
på
den
underliga
statistiken
men
sedan
viftade
jag
bort
det,
ännu
ett
starkt
bevis
på
att
jag
är
anfallare.
Motgången
slog
mig
i
ansiktet
direkt.
Visdomständerna
smärtade
visserligen
inte
men
de
hade
inte
kommit
upp
helt
och
hållet,
något
som
tydligen
är
vanligt
bland
87
%
av
alla
mittbackar
i
Västeuropa.
Helvete.
Frågade
försiktigt
hur
samma
statistik
ser
ut
bland
mittbackar
i
Sydamerika
men
tandläkaren
bara
skakade
på
huvudet
och
svarade,
97
%.
Nu
började
jag
gripas
av
panik,
inte
bara
för
att
jag
snart
skulle
få
betala
för
undersökningen,
utan
även
för
min
oro
att
jag
inte
skulle
få
svar
på
frågan
som
gäckat
mig
så
länge.
De
olika
svaren
på
frågan
fortsatte
hagla
in,
avsaknad
av
tandsten
=
anfallare,
missfärgningar
pga.
kaffekonsumtion
=
mittback.
Till
slut
var
undersökningen
klar,
jag
satt
där
med
min
perfekta
uppsättning
sneda
och
missfärgade
tänder
och
undrade,
vem
är
jag?
Svaret
kom
fort.
Mittbackssteget
tog
mig
genom
korridorerna
och
mot
kassan.
Väl
där
möttes
jag
av
ett
leende
och
orden
det
blir
50
kr,
tack!.
Femtio
riksdaler
tänkte
jag,
är
det
dolda
kameran?
Den
normala
timtaxan
brukar
vara
6000
kr,
något
som
hade
fått
mitt
tiominuters
besök
att
landa
på
minst
1000
kr.
Hur
i
helsike
går
det
här
ihop?
Det
visade
sig
att
det
finns
något
som
heter
tandvårsstöd,
något
jag
hade
samlat
på
mig
upp
till
den
härliga
summan
av
600
kr.
Underbart.
Så
vad
blev
svaret
på
frågan
mina
kära
läsare?
Jo,
att
jag
är
en
glad
prick
med
pengar
på
fickan
som
gladeligen
spelar
där
jag
blir
placerad,
så
länge
vi
vinner
den
där
jävla
matchen!
#6
-
twitter.com/thorstenaff