Mitt i värsta lågkonjunktur och finanskris skildras ett scenario som för tankarna till såväl kommunens kassaflöde som den globala kampen om jordens resurser. Vi är många som vant oss vid att festa på sandstranden, medan ännu fler tvingas harva i allt från filippinska träsk till kåkstäder och soptippar runt São Paulo och Johannesburg.

Robinson har lyckats fånga mänsklighetens eviga gissel med svält, sjukdomar och inre konflikter i den ändlösa jakten på ätliga rötter och småkryp. Ja, det är så världen ser ut.
Nej, Södertälje kommun vadar inte i sumpmarken ännu, men vi måste välja väg för att hålla oss flytande inför de kommande åren. Trots att 2008 kännetecknats av efterkrigstidens all time high på snart sagt alla områden blev det inte bättre än så här.
Kommunen gick back med 46 miljoner kronor. På bokhållarsvenska betyder det att vi inte klarade en god ekonomisk hushållning. 

När kostnaderna drar iväg borde väl ändå kvaliteten på den kommunala servicen följa med åt samma håll – men så icke! Detta mäts genom att utvärdera var vi står gentemot verksamhetsmålen, och där är det dystert.
Av tio mål är det bara tre som får godkänt. Resten får bakläxa, däribland dem som rör skolan. 

Kommunfullmäktige har åberopat ”synnerliga skäl” för att inte återställa det egna kapitalet, då vi haft överskott tidigare. Det handlar om i sammanhanget rätt blygsamma 15 miljoner kronor. Synnerliga skäl är förstås ett starkt uttryck, men i dagens läge ändå rätt att ta till. Det överensstämmer också med Keynes och Ohlins idéer – som tog västvärlden ur 30-talskrisen – att stat och kommun ska vara offensiva i lågkonjunktur och minska sina skulder under goda år. Regeringen är inne på samma linje, genom att mjuka upp balanskravet så att kommunerna kan fördela sina kostnader över en längre tid. 

Det tyngsta och mörkaste orosmolnet för Södertälje kommun är inte i första hand
krisen på finans- och lånemarknaden. Det är lågkonjunkturen, som i våg efter våg urholkar skatteunderlaget, varje kommuns basföda. Under de närmaste åren försvinner hundratals miljoner kronor från intäktskolumnen.
Självklart välkomnar vi alliansregeringens extra statsbidrag på 109 miljoner för samma period, men vi måste ändå ta vårt ansvar här i vår kommun. 

Södertälje kommer att bestå prövningar. Folkpartiets recept ser ut så här: Fullt fokus på arbetslinjen – jobb i stället för bidrag, allt från instegsjobb till fullödig service åt före-
tagare som vill starta och växa. Utbildning och kompetensutveckling i stället för slå dank-linjen – lär av Scania! 

Långsiktiga trygghetssatsningar i stället för brandkårsutryckningar! Vi behöver kraftfulla åtgärder i socialt förebyggande syfte, med öppna fritidsgårdar och aktiva föreningar för att kunna erbjuda Lilla Jönssonligan meningsfulla kvällar och helger – i stället för sabb och sattyg.
Spara och gneta och sänk inköpskostnaderna! Öka exploateringsintäkterna!
Vi ska se till att det byggs på Brandalsund, Almnäs och den återstående delen av Moraberg. Fortsätt konkurrensprövningen, där delförsäljningen av Telge Rent visat sig bli en riktig framgångssaga. 

Vi måste dra ner på onödiga och dyra lokalytor. Om vi kan sänka hyreskostnaderna får vi mer pengar över till skola och äldre-omsorg och kan behålla kommunens absolut viktigaste resurs – personalen. Vi har inget att vinna på att ståta med Sveriges största och finaste arbetsplatser, där vi dessvärre inte har råd att arbeta.
Folkpartiet tar ansvar, både genom alliansregeringens insatser på riksplanet och lokalt här i Södertälje – även om vi har en tuff tid framför oss innan vi är på fast mark igen.
Mats Siljebrand (FP)
Bo Håkan Stockhaus (FP)