Den stora ideologiska skiljelinjen mellan partierna i Allians för Södertälje å ena sidan, och den styrande rödgröna minoriteten å den andra, framkom tydligt under gårdagens budgetfullmäktigemöte.
Främst gäller det synen på de effektiviseringar och besparingar som kommer att krävas av Södertälje under kommande år. Och om det är kommunens ansvar att själv rusta för att kunna stå på egna ben genom att bland annat avyttra fastigheter eller om man ska sitta i orubbat bo och hoppas att staten ska fixa nya pengar.

Både Anders Lago (S) och Staffan Norberg (V) vinnlade sig om att betona att det inte är en valbudget utan en krisbudget som man nu presenterar.
Det är deras sätt att se det.

Ett annat sätt är att S, V – och naturligtvis även MP – har valt att göra måttliga besparingar på två procent under valåret 2010, för att i stället lägga ut mycket mer kraftfulla besparingar under 2011 och 2012.
På det viset blir krisbudgeten också en valbudget.

Och det är med all rätt som flera alliansföreträdare kritiskt ifrågasatt detta under debatten.
Mats Siljebrand (FP) var tydligast när han kallade det för ett ”sockrat valbudskap” samtidigt som han varnade för den sparchock som väntar efter valet i september – för då kommer ”oktoberrevolutionen”.

Men när församlingen i fullmäktigesalen väntade sig att Siljebrand skulle få mothugg från kommunstyrelsens ordförande fick de bara – ja, kvitter.
Anders Lago kvittrade på om att han räknar med en rödgrön regering efter valet nästa år. Och att det då inte är några problem att Södertälje kommun har knappa resurser eller borde spara upp mot sju procent, eftersom Mona Sahlin och hennes samarbetskamrater Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har lovat att ösa ut pengar över landets kommuner.

Lago hoppas helt enkelt slippa sparbetingen – någon annan har lovat att göra jobbet.
Det är anmärkningsvärt. Och tangerar oansvarighetens gräns.

Att, som Anders Lago gör, inteckna ett regeringsskifte när Södertäljes egen budget för 2010–2012 ska arbetas fram är vågat. Av flera skäl.
Här är två av de mest uppenbara:
1) Mona Sahlin och de rödgröna vinner inte valet.
2) Mona Sahlin och de rödgröna vinner valet, men inser att inte ens deras sedelpress räcker för att leva upp till alla utställda miljardlöften.

Nej. Kommunalt självstyre betyder att man tar ansvar för sina egna kostnader och att man söker intäkter för att täcka dessa. Det brukar Anders Lago förstå. Eventuella statsbidrag kommer utöver dessa. Få lokala politiker är traditionellt så flitiga med att fråga sina motståndare om hur de har räknat, och hur de har finansierat sina förslag
– ofta med följdfrågan: Vad ska ni spara in på?

Att då på en liknande fråga säga att han räknar med att en rödgrön regering ska komma med pengar är ologiskt – och o-Lagoskt. Spekulationer om eventuella utfall av ett riksdagsval och hur den kommande regeringen väljer att prioritera kommunerna kan inte, och ska inte, ligga till grund för de egna beräkningarna.