3 m/s
Vi vill ge motbilder till alla stereotyper
Den förtryckta invandrarkvinnan. En stereotyp väl belagd i västeuropeisk forskning ända sedan 60-talet. En stereotyp är en bild som inte är baserad på verkligheten, utan på indirekta bilder av den.
Relaterat
Artikelbilder
Problemet är att stereotyper inte är förhandlingsbara, till skillnad från en typ: vet du att du får sitta i en stol, så vet du att du får sitta ner men du vet inte hur benen ser ut, om ryggstödet är bekvämt eller om det finns någonstans att vila armarna. Det är annorlunda med en stereotyp.
En invandrare som inte passar in i den stereotypa bilden av invandrare riskerar att benämnas ”ingen riktig invandrare”.
Stereotypers motbilder är centrala. Motbilden till den förtryckta invandrarkvinnan är den så kallade svenska kvinnan – modern och yrkesarbetande. Stereotypen om den förtryckta invandrarkvinnan gör att ”svenska” kvinnor kan sträcka på sig och få lite bättre självbild: vi må vara ojämställda på flera plan, men förtryckta är vi då rakt inte.
Stereotypa bilder av människor som invandrat gör att vi ser olikheter istället för likheter. Denna annorlundahet är grunden för all kränkande behandling som diskriminering och rasism. Utan föreställningen om att exempelvis invandrare har en annan yrkeskompetens än svenskar, blir det omöjligt att diskriminera på arbetsmarknaden.
Tyvärr är nyhetsmedier inte det enda ställe där stereotyper förekommer. De finns i filmer, skolböcker, uppslagsböcker, vetenskap och politik. De är etablerade i vår kultur. Det betyder inte att de är omöjliga att ändra. Genom att lära sig känna igen stereotyper kan man försöka undvika att föra dem vidare. Jag hoppas också att att Södertälje kommit så långt med integrationen att alla infödda som läser artikelserien om hederskultur har egna kollegor, kompisar eller släktingar som är assyrier/syrianer och som står för andra värderingar än de som här beskrivs. Dessa personliga erfarenheter är viktiga när stereotyper ska bekämpas.
En stereotyp behöver inte vara osann. Journalisten Oivioo Polite har sagt ”När jag som enskild journalist skriver om en ung invandrarkille som är på väg in i tung kriminalitet för att han känner sig utestängd från samhället, så berättar jag någon som är sant, men om många av mina kollegor skriver liknande artiklar, och om denna typ av artiklar är det enda vi skriver om unga invandrare, så producerar vi tillsammans en lögn.” I LT syns regelbundet assyrier/syrianer som fotbollsspelare, politiker, tjänstemän, företagare, konstnärer och jubilarer. Jag hoppas att ni läsare tycker att vi på LT i vår dagliga bevakning av staden ger en långt mycket bredare bild av assyrier/syrianer än vad vi gör i just den här artikelserien.
