På sängkläderna syns blodfläckar efter sönderkliade bett och över en stol i köket hänger ett par gråa mjukisbyxor, också de med röda fläckar.
– Det går inte att sluta klia. Vi har varit på akuten flera gånger, en gång med mig och tre gånger med min mamma, berättar Alex, 16 år.

Det var dagen före ­midsommar som familjen i Ronna gjorde upptäckten. Lägenheten kryllade av vägglöss. De kontaktade Anticimex som lovade att komma samma dag. Men det dröjde över en vecka innan någon kom.
– Vi pratade med hyresvärden för vi ville ha någon annanstans att bo så länge. Men de sa bara att ”det är inte vårt problem, vi har inga ­lediga lägenheter. Ni kan ­sova på gatan”, säger mamma Antonia.
– Vem säger så? De har ­inte hjälpt oss på något sätt, fortsätter hon.

Två av rummen i lägenheten är nu behandlade för vägglöss. Men vardagsrum och kök står fortfarande utan åtgärd. Eventuellt kommer Anticimex återkomma om en vecka för att sanera även där.
– Så fort jag lägger mig i soffan känner jag hur de ­biter. Jag orkar inte mer, säger Antonia och baddar hals och armar med kallt vatten för att lindra klådan.

Var lössen kommer ifrån kan ingen i familjen svara på. De har inte varit utomlands och har dessutom bott i ­lägenheten i drygt fyra år.
– Vi vet inte hur de ­kommit hit. Plötsligt var de bara här, säger Josef.

Företaget Graflunds som äger familjens bostadshus har ingen möjlighet att hjälpa familjen med ett alternativt boende. Ett hyresavdrag kan familjen dock få, när ­saneringen är färdig. 
Att familjen inte har fått ett annat boende under per­ioden är helt ­naturligt, enligt informationsansvarig Anitha Wretling på Graflunds. Om familjen skulle flytta finns risken att de tar med sig ­vägglössen till det nya stället också.
– Risken finns att man sprider tillväxten i stället för att hämma den, säger hon.

Fotnot: Josef, Alex och ­Antonia vill vara anonyma och heter egentligen något annat.


Läs mer i fredagens papperstidning!