Att ta in på pensionat i lantliga franska landskap är ofta en stor skönhetsupplevelse. Maten och drycken är utsökt. Och de vinodlare man möter är ofta passionerade - deras berättelser är perfekta för att lära känna en trakt och dess människor på djupet.

Söta droppar i Béarn
Jurancon är ett litet vindistrikt i provinsen Béarn i Frankrikes sydvästra hörn. Vi parkerar vår hyrbil vid vingården Domaine Cauhapé. Ägaren Henry Ramonteu är distriktets bästa vinproducent och säljer sitt söta vin Quintessence på exklusiva restauranger i Paris för ett par tusen kronor flaskan.
- Vi har tillverkat vin här i 20 år nu. Tidigare odlade vi olika sädesslag. Men man tjänar mycket mer på att göra vin så vi började att odla vindruvor i stället. Vinmakare är det bästa sättet att leva, ett fritt yrke utomhus, säger Henry och ler nöjt.
- Vi har varmt på dagen och svalt på natten. Det skapar både mycket socker och syra i vinet, vilket är bra. Vi skördar för hand ända in i december, säger han och plockar bort några torkade, russinaktiga druvor.
För att prova ett par andra av Jurancons goda viner äter vi middag på restaurang Villa Navarre i grannstaden Pau. Kocken Frederic Miel var tidigare president Chiracs private kökschef. Vi får in hans saftiga forell till huvudrätt och regionens utsökta torra vitviner som ackompanjemang.

Klassiska Bourgogne
Vi styr sedan mot Bourgogne med stolta vintraditioner, i närheten av gränsen till Schweiz. När vi glider in i Beaune, som vi läst lockar vinturister från hela världen, visar det sig vara som en sagostad där allt kretsar kring drycken. Restaurangerna har griffeltavlor med alla dagens viner som man kan prova. Det är druvklasar på affischer över gatorna och vintunnor på ett torg där vi avnjuter traktens färskviner för några euro.
Någon timme söderut är klosterstaden Cluny mindre turistig och mer stillsam. Vi äter Boeuf Bourguignonne och dricker lätt och rubinrött Beaujolais Macon, som påminner om favoritvinet från Systembolaget, Beaujolais Patriarche.

Provence pärla Luberon
Efter några dagar fortsätter vi vår livsnjutarresa söderut i Rhonedalen, mot Provences lila lavendelfält i Luberon. Vi övernattar i ett pensionat i bedårande Gordes, vars smakfullt restaurerade stenhus på en höjd inspirerat konstnärer som Marc Chagall. Grannbyn Roussillon är känd för sina färgglada kullar som sakta vittrar sönder. Härifrån tar man pigmenten till ockrafärger, från gult till rödbrunt. Utanför byn Mormoiron tar vi in i en "Gites de France", lantgårdar som hyr ut charmigt spartanska rum. Sensommarkvällen är mild och rödvinerna Cotes de Provence lika sagolika som utsikten: åt ena hållet berget Mont Ventoux, som bland annat Vincent Van Gogh avbildade, och åt andra hållet skymtar foten av Alperna.

Prisvärd lunch
Det är stilla i den heta siestatimmen. Bara en restaurang visar sig vara öppen för lunch vid torget i Carpentras. Vi blir serverade en fem rätters lunchmeny. Gratinerad löksoppa och färsk ugnsstekt fisk från alpsjöar i närheten. Det blir en av de mest minnesvärda luncher vi upplevt för 150 kronor, av flera anledningar.
Min far säger att vinet har en lätt eftersmak av mögel och ber att få byta ut det. Det borde han inte ha sagt. Det visar sig vara restaurangägaren Monsieur Goblets egenproducerade vin:
- Merde! utbrister han, arg som ett åskmoln och ber oss att lämna lunchen.
Snöpligt. Vin är inget man talar ostraffat om i Frankrike. Det är på liv och död och gör som sagt möten mer intressanta.