Pim Pim medlem i exklusiv klubb
Det vimlar inte av olympier i Södertälje. En av de senaste är Joachim ”Pim-Pim” Johansson som var med i tennisturneringen i Aten 2004.
– Det var mycket större än jag trodde, säger han.
Relaterat
För många idrottskvinnor och idrottsmän är OS det stora målet, den livslånga drömmen. Men inte för Pim-Pim. När han växte upp fanns tennisen knappt på OS-programmet. Och OS-turneringen i Aten, där han åkte ut
i andra rundan mot kroaten Ivan Ljubicic, är knappast något av hans största sportsliga minnen.
– Jag spelade i första omgången mot Paradorn Srichaphan, som hade varit
fanbärare för Thailand. Det var 30–50 personer där och jag tror att alla utom två var journalister från Thailand. Veckan innan hade jag spelat inför 10 000 åskådare. Så känslan för stunden var ju inte oj vad stort det är med OS, säger han.
– När jag var liten fanns inte OS, jag har alltid drömt om grand slam-turneringar. Men så här i efterhand, när jag blivit äldre och har tänkt på det, så, ja, jag hade ju sett fram mer emot att vara med på ett OS till än på att spela US Open igen, säger han.
Den känslan beror alltså inte på minnena från tennisbanan, utan på allt annat man får uppleva när man deltar i ett olympiskt spel.
– Det är en av de coolaste grejer jag varit med om och verkligen inget jag hade velat missa. Sen är det ju en ganska exklusiv klubb man är med i som olympier. Jag var med på 100-årsjubileet av Stockholms-OS på Stadion. De hade bjudit in alla levande olympier, jag tror att det var 1 800–2 000, och av dem var det 1 300 som var där. Det var extremt kul, och det är inte så lätt att komma med i den klubben, konstaterar han.
De starkaste minnena från OS-byn har Pim-Pim från matsalen. Han minns den som stor som fyra fotbollsplaner.
– Det var folk där dygnet runt, folk som kom hem sent från sina tävlingar eller gick upp tidigt för att de skulle tävla på morgonen. Det var en väldigt rolig upplevelse att träffa andra idrottare och sitta och diskutera och få se en annan sida av dem. Det var inte så många som kändes som stjärnor där, det var väl ”Dream Team”, de hade en lite annan stil. De satt med fötterna på bordet och käkade hamburgare till frukost. Det var väl de och Roger Federer som andra idrottare gick fram till för att be om autografer.
Läs mer i fredagens papperstidning.
